Memo Till: Från: Thore Hansson, förbundsordförande, Saltsjön Mälarens Båtförbund Mats Holmlund, Skeppsbron Skatt Utlåtande avseende avgifter för ideella fritidsbåtsklubbar moms Bakgrund Stockholms stad (staden) har meddelat att de avgifter som staden tar ut av ideella fritidsbåtsklubbar ska beläggas med mervärdeskatt (moms). Grunden för detta är att staden anser att det är fråga om momspliktig upplåtelse av båtplatser/uppläggningsplatser. Skeppsbron Skatt har ombetts att uttala sig om riktigheten i Stockholms stads beslut. Sammanfattning Jag gör följande bedömning: Det strider mot gällande momslagstiftning att i samtliga fall belägga de avgifter som fritidsbåtsklubbarna ska betala med moms. Många omständigheter talar mot att stadens avgift överhuvudtaget kan anses utgöra en momspliktig upplåtelse av lokaler och andra platser för parkering av fordon som ska momsbeläggas. Flera omständigheter talar för att, även om det skulle anses vara fråga om upplåtelse av lokaler och andra platser för parkering av fordon, fråga är om en avgift som tas ut som ett led myndighetsutövning och då ska moms inte utgå på avgifterna med mindre fråga är om konkurrensutsatt verksamhet. Sammantaget menar jag att staden fattat ett felaktigt beslut när man beslutat att alla de avgifter som fritidsbåtklubbarna ska betala ska beläggas med moms. En närmare utredning måste företas och jag menar att slutsatsen mycket väl kan bli att moms aldrig ska debiteras på dessa avgifter. Förutsättningar Enligt den information jag erhållit är förutsättningarna följande. Fråga är om en avgift för arrende till en båtklubb som inte reglerar eller preciserar antalet båtar, antalet platser eller utnyttjandet av tillgängliga bryggmetrar. Förtöjningsutrustning som bojar och bommar tillhandahålls inte av kommunen utan av båtklubben och ingår inte i arrendeavtalet. På motsvarande sätt ingår inte uppläggningsutrustning som vaggor, stöttor och pallningsutrustning. 1 (5)
All utrustning som är nödvändig för klubbverksamheten bekostas således av den enskilde klubbmedlemmen via den ersättning som betalas till klubben. Klubben betalar även underhåll av bryggor och landområden etc, förbrukning av el och vatten, miljöavgifter till kommunen, inspektioner osv. Den avgift som Stockholms stad tar ut av båtklubbarna är schabloniserad och oberoende av lokala strukturella förutsättningar. Ca 40 procent 1 av bryggorna ägs av klubbarna själva. Som avgiftssystemet är uppbyggt betalar dock även dessa en viss bryggavgift. Ca 40 procent 1 av avgifterna avser mark. Denna mark används för klubbhus, mastskjul, uppläggning av båtar mm. I avgiften ingår även gemensamma kostnader som utgör idrottsförvaltningens kostnader för exempelvis administration och personal och "som ska bäras av fritidsbåtlivet. Gällande regler Mervärdesskattelagen (1994: 200) 3 kap. 2 Från skatteplikt undantas, med de begränsningar som följer av 3, omsättning av fastigheter samt överlåtelse och upplåtelse av arrenden, hyresrätter, bostadsrätter, tomträtter, servitutsrätter och andra rättigheter till fastigheter. 3 kap. 3 Undantaget enligt 2 omfattar inte 4 kap. 6 5. upplåtelse av lokaler och andra platser för parkering, inklusive förtöjning och ankring, av transportmedel, Verksamhet som bedrivs av staten, ett statligt affärsverk eller en kommun anses inte som ekonomisk verksamhet om den 4 kap. 7 1. ingår som ett led i myndighetsutövning, eller 2. avser bevis, protokoll eller motsvarande avseende myndighetsutövning. Bestämmelserna i 6 tillämpas inte om det skulle leda till betydande snedvridning av konkurrensen. 1 Enligt Beräkningsmodell Stockholms stads debitering av ideella båtklubbar anslutna till Förhandlingsdelegationen för Fritidsbåtar Bilaga 1 till Dnr 424/1129/2014. 2 (5)
Mervärdesskattedirektivet 2006/112 Artikel 135 1. Medlemsstaterna skall undanta följande transaktioner från skatteplikt: l) Utarrendering och uthyrning av fast egendom. 2. Följande transaktioner skall inte omfattas av undantaget från skatteplikt i punkt 1 l: 2)Uthyrning av lokaler och platser för parkering av fordon. Bedömning Frågan om upplåtelse av båtplatser och uppläggningsplatser för båtar har varit föremål för såväl EUdomstolens som Högsta förvaltningsdomstolens bedömning. Om en beskattningsbar person i en ekonomisk verksamhet tillhandahåller båtplatser eller uppläggningsplatser till båtägare mot ersättning ska i enlighet med denna praxis moms debiteras på ersättningen. Frågan är dock huruvida det i förevarande fall verkligen är fråga om upplåtelse av lokaler och andra platser för parkering. Vidare måste man ta ställning till om det kan anses vara fråga om en avgift som tas ut som ett led i myndighetsutövning från stadens sida och, om så skulle visa sig vara fallet, om en momsfrihet på denna avgift kan leda till betydande snedvridning av konkurrensen. Är avgiften ersättning för upplåtelse av lokaler och andra platser för parkering? Frågan om tillhandahållande av båtplatser eller parkeringsplatser till den som i sin tur tillhandahåller dessa till dem som utnyttjar har såvitt bekant är inte varit föremål för prövning av någon högre instans. Det som prövats är det slutliga tillhandahållandet gentemot båtägaren. Att det finns klara regler som anger att moms ska debiteras gentemot båtägaren av t.ex. en marina betyder inte att underleverantörer till marinan automatiskt ska debitera moms på sitt tillhandahållande. Tvärtom det är en grundläggande princip i mervärdesskattsammanhang att varje prestation måste bedömas för sig. Det är således nödvändigt att bedöma om Stockholms stads tillhandahållande till båtklubbarna självständigt utgör en upplåtelse av lokaler och andra platser för parkering. Det kan inledningsvis konsteras att förtöjningsutrustning som bojar och bommar inte tillhandahålls av staden utan av båtklubben. På motsvarande sätt ingår inte uppläggningsutrustning som vaggor, stöttor och pallningsutrustning. Det är således först efter att båtklubben försett eventuella bryggor eller liknande med utrustning samt service av olika slag som det i praktiken går att upplåta platser till båtägare på ett rationellt sätt. Detta är, enligt min bedömning, avgörande för om staden faktisk kan anses upplåta lokaler eller platser för 3 (5)
parkering. I detta sammanhang är följande uttalande från EU-domstolen som rör frågan om upplåtelse av båtplatser intressant. Uthyrningen av båtplatser är nämligen inte begränsad till en ensamrätt att förfoga över vattenytan, utan omfattar även tillhandahållande av hamnutrustning, däribland utrustning för båtarnas förtöjning, för besättningarnas ombordstigning och landstigning samt sanitära och andra inrättningar som står till besättningarnas förfogande. (pkt 45 i mål c-428/02, Fonden Marselienborg Lystbådehavn) Enligt min mening talar mycket för att det som staden upplåter inte kan kvalificera som lokaler eller platser för parkering i mervärdesskattelagens mening. Stadens upplåtelse är av väsentligt mer passiv karaktär och det är först efter tillförandet av båtklubbens tjänster som man rent faktiskt kan parkera sin båt på det sätt som avses i mervärdesskattelagen och i Mervärdesskattedirektivet. I detta sammanhang är det dessutom mycket intressant att stadens upplåtelse till ca 40 procent inte ens innefattar bryggor utan dessa ägs av båtklubben. Att det i dessa fall skulle anses vara fråga om upplåtelse av lokaler eller platser för parkering från kommunens sida förefallet mycket osannolikt. Till detta kommer att den avgift som staden tar ut även i de fall staden äger bryggan till inte oväsentlig del avser mark som bl.a. används för olika former av bebyggelse etc. Sammantaget konstaterar jag att flera omständigheter talar emot att den avgift som Stockholm stad tar ut inte ska anses utgöra ersättning för lokaler eller platser för parkering. I de fall staden inte ens äger bryggan och/eller avgiften avser en markupplåtelse har jag mycket svårt att se hur staden kan motivera en momsdebitering. Stockholms stad måste, enligt min mening, rimligen företa en mer djupgående innan beslutar att debitera moms på ifrågavarande upplåtelser. Anses kommunen ta ut avgiften som beskattningsbar person? För att Stockholms stad ska kunna debitera moms på ifrågavarande avgift krävs att avgiften inte tas ut som ett led i myndighetsutövning. Moms kan dock debiteras även om fråga är om myndighetsutövning men för att så ska kunna ske krävs att det går att visa att det faktum att moms inte debiteras leder till betydande snedvridning av konkurrensen inom denna specifika bransch. Detta innebär omvänt att moms inte ska debiteras på avgiften som båtklubbarna ska betala om debiteringen sker som ett led i myndighetsutövning och det inte föreligger någon betydande snedvridning av konkurrensen. Det kan här konstateras att det inte behöver vara fråga om myndighetsutövning i sig utan det räcker med att avgiften tas ut som ett led i myndighetsutövning. Det kan vidare konstateras att frågan om Stockholms stads uthyrning av gatumark för parkering tillhandahålls som ett led i myndighetsutövning har avgjorts av Högsta Förvaltningsdomstolen (jfr RÅ 2003 rep 99 och RÅ 2010 ref 3). Av dessa domar framgår att denna uthyrning av gatumark för parkering ansågs ske som ett led i myndighetsutövning. Huruvida motsvarande bedömning kan göras avseende ifrågavarande upplåtelser bör utredas närmare men jag kan konstatera att det finns väsentliga och betydande likheter. Det sätt på vilket avgiften fastställs talar enligt min mening för att samma bedömning ska göras även här. 4 (5)
Stockholms stads upplåtelser av parkeringsplatser har av Högsta Förvaltningsdomstolen (RÅ 2010 ref 3) ansetts konkurrera med parkeringsverksamhet i privat regi. Det konstaterades i denna dom att det finns ett samband mellan den prissättning som sker i kommunerna och övrig parkeringsverksamhet. Av detta konkurrensskäl ska Stockholms stad debitera moms avseende gatuparkering. Enligt min mening konkurrerar inte staden vad gäller här aktuella upplåtelser på samma sätt gentemot andra privata aktörer som vad gäller stadens upplåtelse av parkeringsplatser eftersom staden, vad gäller parkeringsplatser, konkurrerar direkt med andra privata kommersiella aktörer som upplåter parkeringsplatser till bilister etc. I nu aktuellt fall upplåter inte staden båtplatserna till båtägarna utan stadens upplåtelse är i ett tidigare led. Stadens upplåtelse till båtklubbarna ska, om något, snarast jämföras med en privat fastighetsägares upplåtelse av mark till en Marina. I vad mån en sådan upplåtelse är momspliktig eller inte är beroende på omständigheterna i enskilda fallet. Jag har svårt att se att det faktiskt föreligger en reell konkurrenssituation avseende den typ av upplåtelser som här är ifråga. Innan beslut fattas om att momsbelägga båtklubbarnas avgift måste även denna fråga utredas i detalj. 5 (5)