Lennart Thörn ETT ENDA BRÖD Ekumeniskt samtal på Johannesakademin, Bjärka Säby, 25 maj 2015 Inledning 1. Uppgiften är egentligen omöjlig eftersom frikyrkan idag är så sammansatt. Dessutom vad menas med frikyrkan. I en mening är alla kyrkor idag frikyrkor. Jag har uppfattat min uppgift att tala om kyrkorna i Sverige vid sidan om den katolska kyrkan, den ortodoxa kyrkan och Svenska kyrkan. 2. Det finns ingen gemensam frikyrklig nattvardssyn. Det beror dels på hur de olika frikyrkorna uppstod, dels på de olika frikyrkornas nätverk och internationella påverkan. Frikyrkan har främst sina rötter i den lutherska kyrkan och reformerta traditioner. Det senare gäller särskilt baptismen. 3. Jag kommer begränsa mig till tre frikyrkor: Missionskyrkan (Equmeniakyrkan), Baptistkyrkan och Pingstkyrkan. Jag utgår främst från officiella dokument från Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundets samtal med Svenska kyrkan. Om jag missuppfattat dessa kyrkors synsätt ber jag om ursäkt och ni får rätta mig. 4. I detta anförande fokuserar jag frågan om Kristi närvaro i nattvarden, eftersom just denna fråga har varit mest åtskiljande sedan reformationstiden. Även om inte alla frikyrkor, som t.ex. Evangeliska frikyrkan, är med i Kyrkornas världsråd och därmed heller inte formellt ställt sig bakom Lima-dokumentet Dop, nattvard, ämbete (1983), så är det väldigt mycket av denna text som man gjort till sin eller skulle kunna göra det. 5. Som utgångspunkt skulle jag vilja hävda följande tes: det har under senare årtionden skett en förskjutning inom frikyrkan alltmer mot en luthersk nattvardssyn eller som hos vissa baptister mot en sakramental reformert nattvardssyn. Ulrich Zwingli och Jean Calvin Den reformerta traditionen på 1500-talet företräddes av två ledargestalter: först Ulrich Zwingli (1484 1531), präst och reformator i Zürich, och senare Jean Calvin (1509 1564), predikant och reformator i Genève. Gemensamt för de båda reformerta reformatorerna är en symbolisk tolkning av nattvarden. Detta är i instiftelseorden tolkas inte som i katolsk och luthersk tradition bokstavligt utan symboliskt: 1 Detta betecknar min kropp och mitt blod. För det talar Jesu egen kroppsliga närvaro i samband med uttalandet. 2 Men ifråga om synen på Jesu Kristi närvaro i nattvarden skiljer sig de båda reformatorerna åt. 1 G Janzon, Interkommunion och bibeltrohet, i G. Wallquist (red), Interkommunion? Falköping: Gummessons Bokförlag, 1969, 24. 2.H. Marshall, Last Supper and Lord s Supper. London: Paternoster Press, 1980:86 (nytryck Vancouver, BC: Regent College Publishing, 2006).
Ulrich Zwingli tog inte bara avstånd från den katolska transubstantiationsläran utan också från luthersk syn på Kristi realpresens i nattvardselementen. Zwingli såg nattvarden enbart som en åminnelse (anamnes) av Jesu död 3 och gemenskapsmåltid (koinonia) och därmed inte som en del av församlingens veckogudstjänst. Nattvardselementen är enligt Zwingli endast symboler eller tecken på Kristi lekamen och blod, tecken som stöder tron att motta Kristus i himlen. Kristus är inte kroppsligt utan endast symboliskt närvarande i bröd och vin. Måltiden är en tacksägelse för det som Gud i Kristus har gjort, gör nu och kommer att göra. Brödet och vinet ses som konkreta tecken på Jesu frälsande död på korset, på församlingens nuvarande gemenskap med honom och därmed med varandra samt på den framtida himmelska måltiden i Guds rike. Men de har ingen kraft i sig utan får sin kraft i ordet. Jean Calvin gav uttryck för en mer sakramental uppfattning om nattvarden. 4 För Calvin gällde striden med lutheranerna inte om Kristus var närvarande i nattvarden utan hur. Enligt Calvin sker ett verkligt möte med den levande Kristus i nattvarden. 5 Den förhärligade Kristus övervinner avståndet genom att vara närvarande i nattvardselementen genom den helige Ande. 6 Den som tar emot nattvardselementen i tro på jorden tar andligen emot Kristi kropp och blod i himlen. För den reformert troende är Kristi närvaro lika verklig som för kommunikanter med östlig ortodox, romersk katolsk eller evangelisk-luthersk tro, även om ingen förändring anses ske med nattvardselementen, och inte heller kan förklara det. Calvin uttryckte på följande vis: Jag skäms inte för att medge att mysteriet är för sublimt för att gripas av min intelligens eller förklaras av mina ord: För att tala tydligare, så erfar jag mysteriet snarare än förstår det. 7 Vad som delas ut genom nattvardselementen och tillägnas i måltiden genom tro är kraften och förtjänsten av 3 Russell D. Moore ( Christ s Presence as Memorial, i John H. Armstrong (ed.), Understanding Four Views on the Lord s Supper. Grand Rapids, Michigan, 2007, 29-44) betecknar detta synsätt som memorial view. 4 Calvin menade att nattvarden var ett synligt tecken eller synligt ord för Guds löften i Kristus. För en amerikansk sammanfattning, se I. John Hesselink, The Real Presence of Christ, i John H. Armstrong (ed.), Understanding Four Views on the Lord s Supper. Grand Rapids, Michigan, 2007, 59 71. John Hesselink slår fast i sin artikel att Calvin tog avstånd från Zwinglis renodlade memorialistiska synsätt och hävdade att Kristus verkligen är närvarande i nattvarden genom Anden. Calvins syn fick genomslag i flera reformerta bekännelser som Heidelbergkatekesen (1563) och Westminsterbekännelsen (1648). Se också Ulla Marie Gunner och Lars Lindberg, Nattvarden i frikyrklig tradition, i Nattvardens teologi. Stockholm: Verbum, 1996, 85 86. Enligt Gunner Lindberg har den amerikanske teologen B.A. Gerrish i boken Grace and Gratitude (Philadelphia: Fortress Press, 1993) summerat Calvins tänkande i följande sex punkter: (1) Herrens måltid är en gåva. För Calvin var det självklart med en sakramental grundsyn. (2) Gåvan är Jesus Kristus själv. Det är inte bara den gudomlige Kristus det handlar om utan hela Kristus, i en särskild mening hans kropp och blod. (3) Gåvan ges med tecken. Calvin avvisar såväl Zwinglis som katolsk lära. (4) Gåvan ges genom den heliga Anden. Felaktigt brukar man påstå, att Calvin skulle lära att Kristus är närvarande bara i ande eller bara i de troendes föreställning. Enligt Calvins uppfattning blir Kristi kropp och blod närvarande genom den heliga Andens hemliga kraft. (5) Gåvan ges åt alla som kommunicerar, fromma och ofromma, troende och otroende, för somliga till frälsning för andra till dom. (6) Gåvan skall tas emot i tro. Sakramentens verksamma kraft bör förstås i nära förbindelse med Guds ord, inte bara på ett opersonligt och tekniskt sätt. Punkt (4) kan diskuteras. 5 Jfr Hesselink (2007, 62 67): Calvin trodde verkligen på Kristi verkliga närvaro i nattvarden när bröd och vin tas emot i tro. Men denna närvaro förmedlas i bröd och vin genom den heliga Andens kraft. 6 Hesselink 2007, 61; jfr Janzon 1969, 24. I utredningen Gemensamt nattvardsfirande (1975) sägs det om Kristi närvaro: Kristi lekamen och blod är verkligen närvarande i det välsignade brödet och vinet. Denna närvaro verkas av den helige Ande, om vilken den nattvardsfirande församlingen beder. Det viktiga är inte hur Kristus är närvarande i nattvarden utan att han är det (sid 223). 7 Institutio 1543. 2
Kristi lekamen och blod. 8 I fortsättningen talar jag snarare om reformert nattvardstolkning än kalvinsk. Luther fördömde Zwinglis nattvardssyn 1529 och först 1973 gjordes en överenskommelse mellan lutherska och reformerta kyrkor (den s.k. Leuenbergdeklarationen) om att inte längre fördöma varandra i synen bl.a. på nattvarden. Svenska Missionskyrkan (Equmeniakyrkan) Equmeniakyrkan bildades den 4 juni 2011 genom tre samfunds samgående: Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan. Med hänsyn till nattvardssyn är det en intressant sammansättning. Jag tar här upp främst Svenska Missionskyrkan och Equmeniakyrkan. 9 I Svenska Missionskyrkans Kyrkohandbok från 2003 10 finns en skrivning om nattvarden med ett tydligt ekumeniskt förhållningssätt. Man hänvisar både till Limadokumentet och hänvisar till lutherska och reformerta liturgier. Innehållsligt deklareras att Vid Herrens bord är Kristus närvarande i bröd och vin och ger sig själv åt sina lärjungar. Nattvarden är också en tacksägelsemåltid och en gemenskapsmåltid. Nattvarden är mer än ett minne av det som hänt. Då vi bryter brödet och delar bägaren framkallas händelsen på nytt. I september 2004 överlämnas ett förslag till överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan, som ledde fram till en ekumenisk överenskommelse som antogs 2006. I denna skrivning konstateras det att idag finns inte någonting om synen på nattvarden som är av sådan art att den på ett avgörande sätt skiljer kyrkorna från varandra eller skulle hindra kyrkogemenskap. Såväl i förslaget som i överenskommelsen deklarerar Svenska Missionskyrkan tydligt en luthersk syn på nattvarden. Med hänvisning till P.P. Waldenström mot bl.a. E.J. Ekmans symboliska tolkning av nattvarden slår man fast att Svenska Missionskyrkan står på en luthersk grund i sin nattvardssyn. Den reformerta ådra som funnits i Svenska Missionskyrkan och företrätts av bl.a. Lars Lindberg märks inte i denna skrivning. 11 8 Hesselink (2007, 61 62) sammanfattar Calvins syn i tre punkter: (1) Anden har en central roll. Sakramentets verkan beror inte på de yttre elementen utan på Guds Ande. (2) Tron har också betydelse. Guds nåd erbjuds genom Ordet och sakramentet men mottas genom tron. (3) Sakramentet meddelar Kristus genom Anden. Jfr Westminsterbekännelsen (1648) 29:7: Värdiga mottagare som till det yttre tar del av de synliga elementen i detta sakrament, mottager och närs då också av Kristus korsfäst och hans döds alla välgärningar till det inre genom tron, verkligen och förvisso, dock ej köttsligt och kroppsligt, utan andligt: Kristi kropp och blod varande då, inte kroppsligt eller köttsligt, i, med, eller under brödet och vinet; dock lika verkligt, men andligt, närvarande för de troendes tröst i den ordningen, såsom elementen själva är för deras yttre sinnen. 9 Metodistkyrkans syn på nattvarden uttrycks på följande vis på nätet: Nattvarden är i första hand ett sakrament, som grundar sig på Jesu sista måltid och hans död och uppståndelse, ett effektivt tecken på den uppståndne Kristus frälsande närvaro här och nu. Nattvarden levandegör traditionen om Jesu försoningsdöd på korset. När vi tar emot brödet och vinet kommer den levande Kristus oss till mötes, med sin förlåtelse, och han stärker tron, hoppet och kärleken. Gemenskapen förnyas och fördjupas till tjänst i världen. 10 Kyrkohandbok för Missionskyrkan till församlingens tjänst, fastställd av Kyrkostyrelsen 14 juni 2003. 11 Lars Lindberg har yttrat följande: "Men är vi då kalvinister? Nej, det är inte många i vår värld i dag som vill kalla sig så, eftersom man ofta förknippar Calvin med stränghet och lagiskhet och dystra gudstjänster. Benämningen reformert är då öppnare och mer inspirerande." Se Lars Lindberg (April-Maj 2004). Svenska Missionskyrkan en reformert kyrka. Församlingstidningen NEWS MAGAZINE Immanuelskyrkan 3
Lika tydlig är inte skrivningen om nattvarden i Equmeniakyrkans grunddokument Teologisk grund för Equmeniakyrkan : I nattvarden delas bröd och vin, en helig måltid i vilken jordiska gåvor tillsammans med Kristi instiftelseord förmedlar och levandegör hans närvaro. Med bön om Andens närvaro firas nattvarden till minne av Jesus Kristus och hans försoningsdöd till syndernas förlåtelse. Jag menar att i denna skrivning skulle en baptist med en mer kalvinistisk nattvardssyn kunna stämma in. Innan jag lämnar Svenska Missionskyrkan och Equmeniakyrkan måste jag ta upp en artikel av Ulla Marie Gunner och Lars Lindberg, båda verksamma inom Svenska Missionsförbundet. 12 Efter att ha framhållit betydelsen av arvet från Calvin utvecklar dessa missionsförbundarteologer sex punkter som enligt dem kännetecknar de frikyrkliga samfundens nattvardsteologi: (1) Guds ord ger nattvarden dess kraft; (2) nattvardens gåvor får tas emot i tro; (3) nattvardens centrum är Kristi verkliga närvaro; (4) nattvarden är både tacksägelse och syndaförlåtelse; (5) nattvarden är gemenskap; (6) nattvarden är uppbrottets måltid. 13 En sådan sammanfattning av frikyrklig nattvardslära från 1996 kan sägas ha både reformerta och lutherska drag. Min tes håller: trots internationella överenskommelser mellan luthersk och reformert nattvardssyn 14 tycker jag mig ändå se att det skett en teologisk förskjutning inom Svenska Missionskyrkan från en blandning av reformert och luthersk nattvardssyn till en mer renodlad luthersk. Det gäller i varje fall den officiella Missionskyrkan. Hur det är med enskilda församlingar och hur det kommer bli inom Equmeniakyrkan i framtiden med hänsyn till det baptistiska arvet är en annan fråga. Baptismen i Sverige 15 Baptismen i Sverige har bestått av två samfund, Svenska baptistsamfundet, numera Equmeniakyrkan, och Örebromissionen, numera Evangeliska frikyrkan. Traditionell baptistisk nattvardstolkning har oftast, i varje fall tidigare, varit zwingliansk. 16 Nattvarden är en åminnelse och gemenskapshandling. 17 Den är en bekännelsehandling till Kris- 12 Ulla Marie Gunner och Lars Lindberg, Nattvarden i frikyrklig tradition, i Nattvardens teologi. Stockholm: Verbum, 1996, 76 103. 13 Gunner Lindberg 1996, 87 100. 14 Jfr det luthersk reformerta Leuenbergkonkordin (1973): I sin för alla offrade lekamen och sitt blod utger sig i nattvarden den uppståndne Jesus Kristus genom sitt löftesord med bröd och vin. Han tillförsäkrar oss därigenom syndernas förlåtelse och befriar oss till ett nytt liv i tro. Han låter oss på nytt erfara att vi är lemmar i hans kropp. Han stärker oss till tjänst åt nästan. När vi firar nattvard, förkunnar vi Kristi död, genom vilken Gud har försonat världen med sig själv. Vi bekänner närvaron av den uppståndne Herren ibland oss. I glädjen över att Herren kommit till oss väntar vi på hans tillkommelse i härlighet. I sin för alla offrade lekamen och sitt blod utger sig i nattvarden den uppståndne Jesus Kristus genom sitt löftesord och bröd och vin (citat från Lars Thunberg, Holsten Fagerberg (red), Kyrkogemenskap. Kring samtalen mellan lutheraner och reformerta. Stockholm: AWE/Gebers, 1974, 90f). 15 Gemensamt nattvardsfirande 1975, 30 32. Jfr Russell D. Moore, Christ s Presence as Memorial, i John H. Armstrong (ed.), Understanding Four Views on the Lord s Supper. Grand Rapids, Michigan, 2007, 29-44. SE också G. Janzon 1969, 17 33. 16 Jfr John Smyths 20 artiklar (1610), där det heter: "Herrens måltid är det yttre tecknet på delaktighet i Kristus och på gemenskap mellan de trogna i tro och kärlek." 17 Jfr Janzon 1969, 20: "Genom handlingens karaktär av måltid påminns de troende inte bara av sin tillägnan av denna en gång för alla verkande försoning, utan också om sitt ständiga beroende av den uppståndne och nu levande Kristus, Livets sanna och enda bröd, för allt andligt liv." Se också sid 22: "..Herrens måltid inte är något magiskt verkande rit, men en minnes- och gemenskapsmåltid i den församling, där Kristus själv ändå (min kursivering) är andligen närvarande." 4
tus och hans församling. 18 Den påminner om och förkunnar genom de synliga elementen Kristi försoningsdöd samtidigt som den är ett tecken på delaktighet i Kristi kropp och därmed gemenskap med alla dem som hör till Kristi kropp. Nattvarden är ett tecken på frälsning men inte ett medel till frälsning. 19 Som andra kristna tror också baptister, att Kristus verkligen är närvarande i nattvardsfirandet. 20 Men denna närvaro i nattvarden tolkas inte bokstavligt utan symboliskt. Mötet med Kristus i nattvarden har ingen annan förutsättning än den i församlingen ständigt närvarande Kristus. Somliga baptister följer dock Calvin och menar att Kristus är andligen närvarande i elementen. 21 Två dokument är intressanta, dels Rapport från ett officiellt samtal mellan Svenska Baptistsamfundet och Svenska kyrkan (juni 2000 med Björn Fjärstedt och Sven Lindström som undertecknare), dels Slutrapport från dialogen mellan Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet (juni 2011 med bl.a. Karin Wiborn och Hans-Erik Nordin som undertecknare). I första dokumentet från 2000 deklarerar baptisterna följande: Enligt baptist baptistiskt synsätt har nattvarden, Herrens måltid, en flerfaldig innebörd. Den anses vara församlingen måltid, dvs. den är instiftad för dem som är inlemmade i Kristi kropp genom omvändelse, tro och dop. Den är en åminnelsestund, en erinran om Kristi lidande, död och uppståndelse. När församlingen firar denna högtid förkunnas Kristi lidande, död och uppståndelse som en grund för försoning, hopp och helande i världen. Men nattvarden är också ett gestaltande av det gemensamma liv som församlingens medlemmar lever i Kristus tillsammans med hela den världsvida kyrkan. En sakramental förståelse av nattvarden förmärks alltmer i samfundet. I slutrapporten från 21 juni 2011 kan man dock förmärka en tydlig förskjutning. Under punkten Nattvarden deklarerar företrädarna för Baptistsamfundet gemensamt med företrädarna för Svenska kyrkan i anslutning till Lima-dokumentet att nattvarden är en sakramental måltid och att Kristi närvaro är det centrala i nattvarden. Enligt baptistisk tradition uttrycker nattvarden genom många olika motiv det konkreta mötet med Kristus och hans verkliga och unika närvaro. Men för baptisterna är det samtidigt viktigt att betona att Kristus i nattvarden är närvarande både i församlingen och nattvardens gåvor. Enligt min mening vittnar dessa formuleringar snarare om en reformert nattvardssyn är en luthersk men det kan vara ett tecken på att man var på väg mot en mer luthersk syn. Det kan ju i sin tur bero att Svenska Baptistsamfundet 2011 stod inför bildandet av Equmeniakyrkan 4 juni 2011. Om Evangeliska frikyrkan kan sägas, att där förekommer idag två strömningar, en anabaptistisk och en mer sakramental reformert strömning. De flesta pastorer och församlingar håller säkert med om baptisternas skrivning från 2000. Själv tillhör jag en försam- 18 Jfr Göran Janzon 1969, 17: "Alla som deltar i nattvarden bekänner därmed sin delaktighet i Kristi kropp och sin enhet med alla andra lemmar". 19 Jfr Janzon 1969,24. Två frågor är kontroversiella: frågan om realpresens och frågan om syndernas förlåtelse i nattvarden. Många ifrågasätter också att nattvarden såsom sakrament är ett medel till frälsning och att välsignandet av elementen därför måste ske av därtill vigda präster. förhållande till romersk-katolsk nattvardssyn avvisas läran om mässoffret och läran om transsubstantiationen. Jfr Janzon 1969, 21f. 20 Jfr Janzon 1969, 22: "... i den församling, där Kristus själv ändå (min kursivering) är andligen närvarande." Jfr Janzon 1969, 20: "Den är ett `rendez-vous' till vilket Kristus själv kallar de troende, en höjdpunkt av Jesu Kristi utlovade ständiga närvaro i församlingen." 21 Janzon 1969, 24. 5
ling, Saronkyrkan i Göteborg, som går i en sakramental riktning. Det kan diskuteras om denna utveckling är lutherskt eller reformert inspirerad. Pingströrelsen i Sverige Teologiska nätverket i Pingst har publicerat vad som i folkmun kallats en pingstkatekes med titeln Trons hemlighet, Vägledning i de kristna grunderna. 22 Även frågan om nattvardens innebörd tas upp. 23 Det finns ingen anledning att här redogöra för hela kapitlet om nattvarden utan jag begränsar mig till frågan om Kristi närvaro i nattvarden. Förutom en skrivning om måltidens innebörd och praktiska råd om hur man borde fira nattvard, om vem som får delta, om barnens plats i nattvardsfirandet, om vem som får leda nattvarden tas också upp frågan om vad som sker i nattvarden. Nattvarden är en minnesmåltid, en gemenskapsmåltid, en tacksägelsemåltid, en förbundsmåltid, förkunnelsemåltid och en eskatologisk måltid. Historiskt sett är det nog inte fel att hävda att pingströrelsens pastorer och förkunnare intagit en baptistisk ståndpunkt, som redovisats ovan. Men pingstkatekesen hävdar att pingströrelsens grundare närmade sig ett lutherskt synsätt. 24 Rörelsens grundare, Lewi Petrus, sägs redan 1916 ha publicerat i tidningen Evangelii Härold ett föredrag, där han anmäler att vi blir delaktiga av Kristus genom att njuta denna måltid utan att mena sig kunna förklara hur det går till. Många år senare i fjärde volymen av bokserien Timmermannen från Nasaret slår Petrus åter fast delaktigheten av Kristus i nattvarden utan att förklara det: Detta är min lekamen. Många har menat att brödet i nattvarden förvandlas i prästens händer, medan han och församlingen ber, så att det blir kött. En annan del av kristna tror att nattvardens bröd och vin endast är en symbol, en sinnebild av Kristi lekamen och blod. Men Jesus sade dock: detta är min lekamen och mitt blod. Han höll brödet och kalken i sin händer då han sade: Detta är mitt kött och blod. Detta bröd och vin var hans kött och blod för dem som tog emot det som sådant. För den som i tro tar emot denna måltid är det Jesu lekamen och blod. 25 Betoningen ligger onekligen på tron. Frågan är om inte Levi Petrus syn kommer närmare en kalvinsk än en luthersk. I varje tycks han bryta med en zwingliansk syn. Teologiska nätverket i Pingst drar slutsatsen av sin redogörelse för Lewi Petrus synsätt att den djupa hemligheten i Herrens måltid låter sig lika lite förklaras som jungfrufödelsen eller uppståndelsen. 26 Hur detta sker är inte vår sak att utforska. Mysteriet låter sig inte förklaras, men blir oss till liv när det tas emot i tro. 27 Likheten med Calvins syn på nattvarden är enligt min mening påfallande. Likt Petrus och kanske än mer tar pingstpastorerna avstånd från en zwingliansk tolkning. Men om det verkligen är fråga om ett närmande till luthersk syn återstår väl att se. 22 Teologiska nätverket i Pingst, Trons hemlighet. Vägledning i de kristna grunderna. Bromma: Pingst fria församlingar i samverkan, 2014. 23 Trons hemlighet 2014, 199 230. Kapitlet är en omarbetning av häftet Herrens måltid från 2009. 24 Man citerar också Justinus Martyren (en mycket tidig ledare och lärare i fornkyrkan, född i Samarien ca 100 e.kr. och död i Rom 165 e.kr.): Vi mottager dessa gåvor, inte som vanligt bröd och vin, utan som den människoblivne Jesu Kristi kropp och blod. För så har vi blivit lärda. Liksom Jesus Kristus för vår frälsnings skull blev människa och kom i köttet, så blir brödet och vinet på altaret genom tacksägelse och böner Kristi lekamen och blod, varav vi får näring. Citat från Trons hemlighet 2014, 215f. 25 Citat från Trons hemlighet 2014, 219. 26 Trons hemlighet 2014, 219. 27 Trons hemlighet 2014, 219f. 6
Peter Halldorf och kommuniteten på Bjärka-Säby Peter Halldorf har genomgått en mycket intressant teologisk fördjupning och har fått ett mycket stort inflytande på andlig fördjupning och den gudstjänstförnyelse som skett inom delar av frikyrkligheten. Han har producerat ett stort antal böcker i ämnen som har det gemensamt att han vill lyfta fram och ta till vara andliga skatter och erfarenheter från särskilt den monastiska rörelsen och de tidiga kyrkorna. För väldigt många människor har det inneburit fördjupat rikedom i den kristna tron. Gudstjänsten är ett väldigt centralt tema i allt vad Peter Halldorf skriver. Om nattvarden har han särskilt skrivit i boken Doften av helgon, 28 i Regeln för Kommuniteten på Bjärka Säby 29 men framför allt i skriften Den heliga Mässan. 30 Så som i övriga sammanfattningar koncentrerar jag mig på frågan om Kristi närvaro i nattvarden. Halldorfs utläggning av nattvardens innebörd sker inom ramen för hans utläggning om gudstjänsten eller eukaristin. Inledningsvis sätts nattvarden in i ett eskatologiskt perspektiv. Herrens måltid överskrider tidens och rummets gränser. 31 Nattvarden är paradiset måltid som föregriper Herrens dag. 32 I ett eskatologiskt perspektiv är nattvarden en rastplats under pilgrimsfärden. Vi är pilgrimer i tiden och eukaristin är vår färdkost på väg mot den dag som vi smakar i måltiden men som ännu inte anlänt i sin fulla kraft. 33 För att definiera vad Herrens måltid är använder Halldorf två etablerade begrepp: åminnelse och delaktighet. Dessa hör samman. Åminnelse är för Halldorf något mer än ihågkomst. Det är ett levande minne så att det förflutna blir närvarande till vår förnyelse och gör oss delaktiga i det vi minns. Men det är inte vi själva som gör oss delaktiga utan den heliga historien sammanflätas med vår historia genom Andens kraft. Det Kristus gjort en gång för alla förmedlar Anden på nytt i varje nattvard. 34 Den som deltar blir delaktig i och förvandlas av det medan det sker. I den meningen är åminnelsen frälsande. 35 Vad gäller synen på Kristi närvaro i nattvarden följer Halldorf en ortodox eller tidig(forn)kyrklig tolkning. Bröder och vinet är inte en bild eller ett tecken för hans kropp och blod utan Herrens Jesus Kristus är i brödet och vinet. 36 Vi tar 9 brödet och vinet verkligen emot Kristi kropp och blod. Hur denna sakramentala närvaro går till förklarar inte Halldorf. Någon hänvisning till den lutherska konsubstantiationsläran, än mindre till transformationsläran, finns inte hos Halldorf. Halldorf hävdar att Jesu närvaro i brödet och vinet är ett mysterium, en hemlighet som endast Anden utforskar och känner. 37 I 28 Peter Halldorf, Doften av helgon. Stockholm: Verbum/Cordia, 2007, 139 149. 29 2003. 30 Peter Halldorf, Den heliga Mässan. Så som den firas alla söndagar och festdagar i Ekumeniska kommuniteten i Bjärka Säby. Ekumeniska kommuniteten i Bjärka Säby, 2014. 31 Halldorf 2007, 140. 32 Se Halldorf 2007, 139: Herrens dag har kommit! 33 Halldorf 2007, 140. 34 Halldorf 2007, 142. 35 Halldorf 2007, 142f. 36 Halldorf 2007, 143. I Halldorf 2014, 35 står att läsa: Herren Jesus är som han själv sagt närvarande i brödet och vinet. Han säger inte att det är en bild av och ett tecken för hans kropp och blod. Han säger: Detta är min kropp! Detta är mitt blod! Jfr från samma sida: Kristus är mitt ibland oss i brödets och vinets gestalt. Med hänvisning till Kyrillos av Jerusalem från 300-talet slår Halldorf fast att vi i brödet och vinet verkligen tar emot Krist kropp och blod 37 Jfr Halldorf 2014, 35: Kristi heliga närvaro i brödet och vinet är ett mysterium som endast Anden utforskar. 7
eukaristins bröd och vin förenas vi med Kristus. 38 Hur-frågan lämnar Halldorf därhän under hänvisning bl.a. till pingströrelsens grundare Lewi Petrus, som hävdar att han inte kan förklara hur en liten bit bröd och lite vin kan meddela mig Kristus lika lite som han inte ansåg sig kunna förklara mycket annat i Guds ord. 39 Som många andra teologer i kyrkans historia jämför Halldorf nattvarden med inkarnationen. Så som Kristus blev människa genom Anden blir han också närvarande i brödet och vinet genom Andens kraft. Bägge dessa mirakel är mysterier som inte låter sig förklaras, men blir oss till liv när de tas emot i tro. 40 Slutligen, likt tidiga kyrkofäder lägger Halldorf inte betoningen på frågan hur förvandlingen sker med bröd och vin utan på vad som sker med dem som tar emot det. I nattvarden tar de troende emot Kristus själv till sin förvandling och blir Kristusbärare. I åminnelsen deltar vi, blir delaktiga i och förvandlas av det medan det sker. Åminnelsen är frälsande. 41 Återigen är det Anden som låter detta stora under ske, som gör de troende delaktiga av Guds eget liv. 42 Fördenskull är åkallan av Anden (epikles över gåvorna och deltagarna) synnerligen viktig. Andens nedstigande är den avgörande händelsen, inte bara i liturgin men i hela vårt liv. Denna starka betoning både på mysteriet, på Kristi reella närvaro och Andens avgörande roll placerar honom och hans syn på nattvarden nära framför allt en ortodox nattvardssyn. Måhända är Halldorfs formuleringar i Den heliga Mässan om offret mer ortodoxa än lutherska. Avslutning Det har skett en betydande ekumenisk utveckling vad gäller frågan om ett gemensamt nattvardsfirande. Utan tvekan har Limadokumentet spelat en stor roll för denna utveckling. Men som jag försökt påtala har utvecklingen i Sverige skett främst genom en teologisk förskjutning mot en luthersk nattvardssyn. Det är utslag av en slags kontextuell teologi. Vad gäller Peter Halldorf har förskjutningen gått från traditionell nattvardssyn inom pingstkyrkan mot en alltmer ortodox. Och frågan är om inte just Peter Halldorf och den ekumeniska kommuniteten bidragit till de förskjutning i nattvardsteologi som skett inom inte minst frikyrkan. 38 Halldorf 2007, 143. 39 Halldorf 2007, 145. Som vi sett förekommer samma hänvisning till Levi Petrus i Teologiska nätverket i Pingsts skrivning om nattvarden. Se ovan. 40 Halldorf 2007, 147f. Jfr Halldorf 2014, 35: För tron har nu en stor hemlighet uppenbarats: Kristus är mitt ibland oss i brödets och vinets gestalt! 41 Halldorf 2014, 36. 42 Halldorf 2007, 146f. 8