Västergötlands museum 0t^! S K R A P P O R T 2001:4 Nyfynd och flyttning av runsten, Raä nr 30:2, Norra Åsarps socken, Falköpings kommun, Västergötland P eter J ankavs
Innehållsförteckning Inledning...2 B akgrund... 2 Besiktning och dokum entation... 4 Flyttning och rengöring... 5 Imålning och tolkning...7 Flyttning av runstenen...7 Ursprungsplats och fornläm ningsm iljö... 8 Sam m anfattning...12 Litteratur och k ällo r...13 Tekniska och administrativa u p p g ifter... 13 A rkivm aterial...13 Omslagsbild: Runstenen Raä nr 30:2 i Norra Åsarps socken, Västergötland. Fotot taget i släpljus januari 1996. Foto: FI-G Johnson, Falbygdens museum. Använt kartmaterial från LMV. Medgivande 97.0082 Denna rapport har framställts i 14 exemplar. Kopior kan beställas från Västergötlands museum, Box 253, 532 23 Skara, tel. 0511-260 00 e-post: kansliet@skaramus.se
RAPPORT Nyfynd, dokumentation och flyttning av runsten, Raä nr 30:2, Norra Åsarps socken, Falköpings kom m un, Västergötland. Inledning Som m aren 1987 påträffades i Ekehagens forntidsby, N orra Åsarps socken i V ästergötland en med runor försedd stenhäll. Stenen var uppställd som en av sju stenar i en 1986 gjord domarringskonstruktion, vilken byggts för att ingå i forntidsbyns verksamhet. Stenen ingick i den samling av hällar som samma år forslades från platsen för ett undersökt gravfält (N. Asarp nr 29 och 30). Efter dokum entation, rengöring och imålning är runstenen nu uppställd i Ekehagens forntidsbys receptionsbyggnad. Runstenen har Raä nr Norra Asarp 30:2. Observera att detta Raä nr som nu avser en runsten ej skall förväxlas m ed ett tidigare nr Norra Åsarp 30:2 vilket avsåg en av de resta stenarna på det 1986 undersökta gravfältet! Bakgrund Runstenen i Ekehagens forntidsby upptäcktes våren 1987 av Tommy Andersson, vid denna tid säsongsanställd arkeolog vid Ekehagens forntidsby (Andersson 2001). Fyndet kom inte att rapporteras till Raä. Som m aren 1994 observerades stenen av L eif Gren på K ulturm iljöavdelningen vid Riksantikvarieäm betet och fyndet kom nu att inrapporteras. A nläggningen Ekehagens forntidsby skapades i början av 1980-talet som ett lokalt o Q initiativ och med hembygdsföreningen i Asarp som en av de mest padrivande krafterna. Forntidsbyns huvudmål är att genom rekonstruktioner och verksamheter inom forntida teknik levandegöra och pedagogiskt belysa forntiden. Rekonstruktionerna utgörs huvudsakligen av hus och andra boplatskomponenter från mesolitikum t o m järnåldern. För att förstärka intrycken och ge en mer fullständig bild av de olika förhistoriska perioderna har, där så varit möjligt, även skapats m iljöer runt och mellan de olika boplatsom rådena. Till den del av byn vilken reserverats för verksam heter knutna till järnåldern, kördes 1986 ett antal större stenhällar, alla hämtade från ett område som nyligen genomgått en arkeologisk undersökning utförd av Riksantikvarieämbetet, UV-Väst (Lst dnr 11.391-2722-84 och Raä dnr 4278/85). De undersökta fomlämningarna låg på Falbygdens Elförenings tomt (Fig. 1) och bestod av sex resta stenar (fornl. nr. 30) och en oval stensättning samt två resta stenar (fornl. nr 29). Enligt rapporten (Lundqvist 1988) utgjorde de undersökta gravarna delar av ett gravfält vilket möjligen har sin början i folkvandringstid och slutdatum ca 800 e Kr. Starttiden är hypotetisk och utgår från Lundqvists antagande att de fristående stenarna antingen är rester efter domarringar, eller resta stenar som av honom dateras till rom ersk 2
Fig. 1. Ur grävningsrapporten En yngre järnåldersgrav i NorraÅsarp. UV 1988:6. FORNL 29 järnålder - folkvandringstid. Gravfältets slutdatum, vikingatid, bygger på C 14- analys av träkol från den ovala stensättningens brandlager som tillika hade en gravgömma med föremålsfynd av vilka en del var daterbara till ca 800 e Kr. En äldre tidshorisont, ej med säker kontinuitet med gravfältet, representerades av en härd, C14-daterad till ca Kx f. Enligt grävningsledaren fanns inom området fler stenar, vilka möjligen tidigare utgjort delar av gravanläggningar men nu förekom utan någon arkeologisk kontext. Dessutom fanns sten som sannolikt transporterats till området som odlingssten eller röjningssten. Uttalandet stödjer sig dels på iakttagelser gjorda vid undersökningstillfället, men också på uppgifter i äldre inventeringar. Fig. 2. Runstenen som en av sju stenar i den på Ekehagens forntidsby konstruerade domarringen. Foto (i släpljus): H-G Johnson, Falbygdens museum. 3
Efter avslutad undersökning gjordes en överenskommelse med forntidsbyn som fick hämta de stenar man önskade att användas till olika byggnationsverksamheter på Ekehagen. Totalt hämtades ett tiotal stenar av vilka sju restes i en gles cirkel påminnande om en domarring. Ytterligare en sten restes som en solitär ett stycke ifrån dom arringen. Ö vriga stenar lämnades liggande för eventuellt senare användande (m untliga uppgifter R. Ivarsson). Besiktning och dokumentation Efter att anmälan inkommit till Falbygdens museum besiktigades stenen i januari 1996. Vid det första besöket kunde konstateras att stenen var 0,9 m hög ovan markytan, 0,85 m bred nere vid markytan samt upptill 0,25 m tjock (Fig. 2). Den ena sidan av stenen, där runorna huggits, är i det närmaste flat, medan den m otsatta sidan är något välvd, den senare sidans form tycks skapad genom att stenen tuktats. Bergarten är sannolikt s k glimmerskiffer och stenen är på den sidan där runorna och delar av runbandet anbragts starkt skadad: Stenens centrala partier är så kraftigt avspjälkade att inget kvarstår av eventuell behuggning (Fig. 3a-b). Stenens kantområden har undgått exfoliation men är i stället mer eller mindre kraftigt vittrade. Fig. 3a-b. Partier av stenen är kraftigt exfolierade. Foto: Peter Jankavs, Falbygdens museum. Stenen var vidare helt övervuxen med ett tunt lager av lavar. Ogynnsamma ljusförhållanden och stenens dåliga kondition medgav inte närmare studium av huggningen, men det kunde konstateras att på den helt flata sidan av stenen förekom ett antal runtecken vilka i bandform tycktes följa stenens kanter. D essa iakttagelser bekräftades vid den senare företagna fotodokum entationen, utförd i släpljus (Fig. 2). Vid detta dokumentationstillfället rådde vinterväder med ett decimeterdjupt snö- och istäcke runt stenens fot och det gick inte att undersöka om eventuella runor fanns längre ner på stenen. 4
Runstenen besiktigades i maj 1996 tillsam m ans med stenkonservator Cecilia Strömer (K onservatorsateljén i Göteborg/num er: Ström er Stenkonservering). Slutsatserna av den företagna besiktningen och den så långt gjorda dokumentationen var att stenen snarast efter det att tjälen gått ur marken borde lyftas och flyttas inom hus av bl a följande skäl: De förekommande spjälkningsskadorna skulle förvärras avsevärt och med mer förlust av behuggna partier om stenen utsattes för mer väderleksskiftningar och frostsprängning. En utförlig dokumentation skulle bara kunna göras om stenen lyftes upp ur marken så att dess rotända blev synlig. De ställvis mycket grunda runorna krävde en rengöring av stenen från beväxning. Stenens kondition krävde en mycket mild rengöring vilken bäst gjordes efter att lavarna dödats genom att stenen packades in i svart plast. Eventuell konservering/lagning av skadorna kunde bäst utföras om stenen fanns inomhus. Flyttning och rengöring Efter underhandstillstånd från länsstyrelsen för behövliga åtgärder lyftes stenen ur marken och transporterades till ett kallförråd inom fornbyns område. Lyften utfördes med frontlastare och textilsling. Vid friläggningsarbetet inför upptagandet kunde konstateras att stenen hade en rotända under marknivå som var ca 0,6 m. Stenen placerades liggande med flatsidan (runsidan) uppåt på två lastpallar av trä. Efter att stenen dränkts in med vatten träddes flera svarta sopsäckar över den och fästes slutligen med tejp. Över stenen byggdes en skyddslåda av brädor. Dessa åtgärder utfördes i juni 1996. I januari 1998 avlägsnades övertäckningen för rengöring av runstenen. D essförinnan hade ett par kontroller av lavtäckets tillstånd gjorts, varvid kunde konstateras att det hade sjunkit ihop och att lavarna på flera ytor var helt lösa från underlaget. Under den ett och ett halvt år långa förvaringen kontrollerades också att lavarna inte blev uttorkade; uttorkning medför att beväxningen går i ide i stället för att dö. Stenen fuktades därför med vatten ett par gånger under övertäckningsprocessen. När plasten avlägsnats kunde tydligt iakttagas tre något olikfärgade områden på den med runor försedda, uppåtvända flata ytan. Dessa områden utgjordes av tre beväxningszoner, från stenens nederdel räknat: En nederdel, rotändan, 0,6 meter lång och brunfärgad, helt fri från beväxning. Denna del var det stycke av stenen som senast varit under marknivå under ca 10 år, d v s den tid som stenen ingick i domarringskonstruktionen. En mellandel bestående av ett 0,15 m brett tvärgående band vilket hade en mycket svag beväxning, samt en överdel, 0,9 m lång och utgörande resten av stenens längd vilken hade den kraftigaste lavväxten (Fig. 4a-b). 5
Fig. 4a. Runstenen efter ett och ett halvt års täckning. Tre beväxningszoner kan anas genom olika färg. Foto: H-G Johnson, Falbygdens museum. Fig. 4b. Skiss av runstenen med de tre beväxningszonerna inritade och måttsatta. D et tre beväxningszonerna kan tolkas så: Innan stenen transporterades till Ekehagen var den stående i jord med en del som omfattas av nederdel och mellandel, totalt ca 0,75 m (0,6m + 0,15m). Det är ovisst om när den är i detta tillstånd - två alternativ finns. Den stod nedgrävd på Elföreningens tomt i Åsarp, som en av de undersökta resta stenarna och förbigick upptäckt. Det mer sannolika är dock att den stått på en helt annan plats, möjligen då i primärt läge, och forslas till Elföreningen som en stenhäll vilken röjts undan i samband med t ex odling. När stenen senare reses på Ekehagens forntidsby ställs den på ett djup som motsvarar nederdelens 0,6 meter. Härvid sker den tunna lavbeväxningen som finns i det 0,15 meter breda bandet. Den kraftiga lavbeväxningen på överdelen sker då stenen står på ursprungsplatsen. Att delar av runslingan, dess början på stenens vänstra sida, finns i mellandelen kan förklaras med en torvtillväxt som med tiden krupit upp över början av runraden. Vid rengöringen av runstenen användes vatten och alg- och mögeltvätten Biokleen (innehållande 7% kaliumkarbonat och med ett ph 11 i outspätt tillstånd). Stenen tvättades med rotborste och ca 10%-ig Biokleenlösning sammanlagt tre gånger. All beväxning, utom en röd lav, avlägsnades på detta sätt från den behuggna ytan. Den röda laven satt mycket fast mot stenen men var å andra sidan så tunn att den 6
inte skulle försvåra identifiering av runor och andra behuggningar. Övriga partier av stenen lämnades utan åtgärd. Efter behandlingen torkades stenen torr med Wettexdukar. Lufttem peraturen vid rengöringen var +4 - +5 C. Imålning och tolkning I maj 1998, m ed stenen fortfarande förvarad i kallförrådet på Ekehagen, besiktigades den av Helmer Gustavsson från Runverket på Raä. Runtexten, som ursprungligen följt stenens kontur, är fragmentarisk. Textens början, nere till vänster av stenen, går att tolka till:... gi reisthi stein... Här går också att ana den yttre av runslingans båda begränsningslinjer. På stenens högra sida finns textens avslutning. Huggningen här är mycket kraftigt vittrad och kan tolkas:... efter... u... Enligt Helmer Gustavsson (muntl. uppg.) är både textinnehållet och textens placering på stenen typisk för 1000-talets runstenar. Efter att stenens yta avsökts i släpljus samt upptäckta runor och andra huggna partier ikritats målades runtexten och linjer med röd färg (en faluröd-pigmenterad alkydoljefärg). Fig. 5 Fig. 5. Runstenen på sin nuvarande plats med de huggna partierna imålade. Partier av stenens topp har blivit bortslagna (gränsen markerad med vit streckad linje). De översta delarna av runslingan med runor har därvid försvunnit. Foto: Peter Jankavs, Falbygdens museum. Flyttning av runstenen I juni 1999 flyttades runstenen till en härför förberedd plats i receptionsbyggnaden på Ekehagens fomtidsby. Motiveringen till att stenen flyttas inomhus är primärt dess dåliga kondition. De vittringsskador som finns, däribland exfolierade partier och ställvis lösa stycken, skulle snabbt förvärras om stenen åter placerades utom hus. De alternativa uppställningsplatserna inom hus var vidare, i princip, två: - Elföreningens i Asarp lokaler - kontorsbyggnaden med reception, eller - Receptionen på Ekehagens forntidsby. 7
Det senare alternativet valdes som det mest passande. Skälen härför var dels att verksam heten på Ekehagen är m er närliggande de värden vilka runstenen representerar och dels att stenen skulle ha både en pedagogisk funktion och erbjuda ett upplevelsevärde uppställd på denna plats. D essa argument för flyttning och förvaring har accepterats och använts som motiv i beslutet om tillstånd från länsstyrelsen i V ästra G ötaland (dnr 220-12912-98). Runstenen är nedsänkt i ett uppbilat hål i receptionens golv. Rotändan av stenen, ca 0,5 m stor är nedsatt i hårt packad sand. Runraden kommer härmed att, som lägst, ligga ca 0,1 meter över golvnivå. Den omgivande sanden är tillräckligt fast för att stenen skall stå stabilt utan att fästas (i tak eller vägg) med andra konstruktioner (Fig. 6). Fig. 6. Runstenens nuvarande placering i receptionen på Ekehagens forntidsby. Foto: Peter Jankavs, Falbygdens museum. Ursprungsplats och fornlämningsmiljö Tidigare har översiktligt redogjorts för den troliga bakgrunden till fyndet av runstenen på Ekehagens forntidsby. I nedanstående förteckning och kartbild (Fig. 7) redovisas de fasta fornlämningar och lösfynd som finns, enligt fornminnesregistret, i området mellan och kring de undersökta Raä nr 29 och 30 och Ekehagen.
Raä nr Art 17 Stensättning, rund 20 Ä lvkvarnsförekom st, 1 lokal 21 H ögar och stensättning 22 Skeppssättning 23 Skeppssättning och rest sten 24 Stensättning, rund 29 Stensättning, resta stenar, härd 30 R esta stenar 31 Stensättning och rest sten 32 Stensättningar, 2 runda 33 Stensättningsliknande bildning 34 Stensättning, kvadratisk 35 Resta stenar, 3 44 Stensättning, rund 50 Röse och stensättning 55 Stensättning, kvadratisk 56 G ravfält, 20 stensättningar 57 Gravfält, 5 fornläm ningar 58 Ä lvkvarnssten, 7 skålgropar 134 R est sten, 1 135 Stensättningar, 4 167 Lösfynd 168 Skålgropsförekom st, 3 lokaler 169 Skålgropsförekom st, 1 lokal 170 Skålgropsförekom st, 1 lokal 171 Stensättningar, 3 runda 177 Stensättning, rund 203 Hålväg 204 Hålväg 211 Boplats 213 Slaggförekom st 219 Boplats (?) 220 Boplats (?) Övrigt Med rest sten 35 skålgropar 2 respektive 1 Alt. spetsoval stensättning Kallas i beskr. för stensättning Undersökt 1986; rapport UV 1988:6. Raä dnr 4278/85 Undersökt 1986; rapport UV 1988:6. Raä dnr 4278/85 Rund Benäm ning: Galgbacken Lösfynd: Enkel skafthålsyxa, bronsring och flintskrapa Runt respektive kvadratiskt 17 runda, 1 kvadratisk, 2 rektangulära 1 rund stensättning, 4 resta stenar Ej återfunnen 1984 Borttagna ca 1945 Nyckel (?) av järn, enkel skafthålsyxa och flintdolk Ca 90 skålgropar 15 skålgropar 8 skålgropar 33 m lång 25 m lång Flinttekniken har klar bronsåldersprägel Bl a Vendiskt svartgods Sot, kol, bränd sten och slagg 9
Svensholm, 'Alkvistatorp yanycklakulien Sköttorna Agården ' Q I tenöja n \\A spekullen [Renwgs^a ) vok <.** m-s A LV Ä R ED varn o.skägg, Brunnsgårdei Älvhem FjfoJren?, 3-4Karlslund Bjöfkeluni FALKÖPINGS KM Fig. 7. Utsnitt ur ekonomiska kartan, blad 7D 6d. Fornlämningar och lösfynd enligt fornlämningsregistret har satts utför området mellan och kring de undersökta Raä nr Norra Åsarp 29-30 och Ekeliagens forntidsby. Efter genomgång av befintliga källor kan konstateras att runstenens ursprungliga plats inte går att belägga mer än att det är sannolikt att den stått någonstans inom det område som täcks av det kartutsnitt som visas i fig. 7 ovan. De granskade källorna är följande: Rapporten för undersökningen av Raä nr 29 och 30 i Norra Åsarps socken (Lundqvist 1991). Arkivm aterial för rapporten ovan. o Riksantikvarieäm betets fornläm m ngsregister för N orra Asarps socken. Samtal med L eif Gren, Riksantikvarieäm betet. Samtal med Rolf Ivarsson som transporterade överblivna stenhällar från Elföreningens tomt till Ekehagens forntidsby. Samtal med personal på Ekehagens forntidsby. e Förteckning över sedan tidigare kända runstenar i N orra Asarps socken. 10
Den sistnämnda förteckningen är upprättad av Rolf Ivarsson och omfattar följande runstenar: Nr enl Runv. 181 182 183 u nr u nr Socken Ort N. Asarp Frugården, Olsbrostenen N. Asarp Hög, Skattegården N. Asarp Hög N. Asarp Kyrkan N. Asarp A lvareds by i källartak? Övrigt Svärdström 1958:324 ff. Svärdström 1958:327 f. Svärdström 1958:328 f. Försvunnet fragm. Enl. Falk. Tidning 1905 påträffat vid u t vidgning av kyrkogården. Enl. uppg. i Historiskt Geografiskt och Statistiskt Lexikon över Sverige. 1866. De två sista stenarna i förteckningen, de utan nummer, är de mest intressanta, men de uppgifter som finns om deras storlek (den första är ett mindre fragment, den senare 3,5 alnar hög) gör att ingen av dem överensstämmer med den nyligen upptäckta. Fig. 8. Utsnitt ur ekonomiska kartan 7D 6d. Pä kartan har m arkerats de kända fö rfly ttningarna av runstenen Raä nr Norra Åsarp 30:2. Den grå, stora ovalen markerar ett hypotetiskt område där runstenen kan ha stått ursprungligen. D et markerade området sam m anfaller till delar också m ed den sträckning av åsen på vilken Redvägen gått. 11
Sammanfattning Den på Ekehagens forntidsby år 1987 påträffade runstenen kom till området 1986. Stenen var då en av ett tiotal jäm nstora block och hällar vilka hämtats från Falbygdens Elförenings tom t inne i Norra Åsarp (Alvared) där nyligen den arkeologiska undersökningen av två fornlämningar - N. Åsarp nr 29 och 30 avslutats. De stenar som blev hämtade var dels sådana som ingått i de grävda anläggningarna och dels röjningsstenar som samlats på den oanvända tomten. Av de olika beväxningsspåren på stenen går att se att den stått rest på annan plats innan den placerades i domarringen. Om denna plats var den primära proveniensen, var den i så fall varit och när stenen lämnar denna går inte att fastställa mer än att den inte stått rest i det område som undersöktes 1986. Stenens ursprungsplats är med stor sannolikhet den flacka åsbildning som leder i nordväst-sydöstlig riktning genom samhället Åsarp i Norra Åsarps socken och är rimligtvis inte särdeles avlägsen från det undersökta gravfältet där den hämtades. På åsen gick den gamla Redvägen upp mot Falköping och norrut, en kontext 12
Bilaga 1 Litteratur och källor Lundqvist, L 1991 En yngre järnåldersgrav i Norra Åsarp. Fornlämning 29 och 30, Norra Åsarps socken, Västergötland. Arkeologisk undersökning 1986. Riksantikvarieäm betet och Statens H istoriska Museer. Rapport UV 1988:6. K ungsbacka 1991. Svärdström, E 1958 Västergötlands runinskrifter. Fjärde häftet. Älvsborgs läns samt Göteborgs och B ohusläns runstenar. U ppsala 1958. Otryckt material A ndersson, T Ivarsson, R M untliga uppgifter mars 2001 odat. Brev till Peter Jankavs, Västergötlands museum. Runstenar i N. Åsarp En inventering av befintliga och försvunna stenar. Cecilia Strömer, Strömer stenkonservering Helmer Gustavson, Runverket, Raä Leif Gren, Kulturmiljöavdelningen, Raä Rolf Ivarsson, Alvared, Norra Åsarp Personal vid Ekehagens forntidsby Ekonom iska kartan, blad 7D 6d skala 1:10.000. Tekniska och administrativa uppgifter Länsstyrelsens beslut: 220-12912-98 U ppdragsgivare: Länsstyrelsen i Västra Götaland/Mariestad K ostnadsbärare: Över budget V GM/Länsstyrelsen Ekonomiskt kartblad: Kommun: Socken: Fastighet: Tidpunkter för arbetet: Ansvarig: 7D 6d Falköpings kommun Norra Åsarp Alvared 7:18 januari 1996- ju n i 1999. Peter Jankavs, l:e antikvarie Arkivmaterial Foton arkiverade på Falbygdens museum. 13
Rapporter 2000 2000:01 2000:02 2000:03 2000:04 2000:05 2000:06 2000:07 2000:08 2000:09 2000:10 2000:11 2000:12 2000:13 2000:14 2000:15 2000:16 2000:17 2000:18 2000:19 2000:20 2000:21 2000:22 2000:23 2000:24 2000:25 2000:26 2000:27 2000:28 2000:29 Arkeologisk utredning inom del av Timboholms industriområde, kv Karlslund m.m., Skövde socken och kommun, Västergötland 1999. Arkeologisk utredning vid vägskäl Skarstad E20/2551, Skarstad socken, Vara kommun, Västergötland. 1999-2000. Lurö kyrkoruin, Fornlämning 21, Eskilsäter socken, Säffle kommun, Värmland. Arkeologisk utredning 1999 inför ombyggnad av vägskäl vid Jung, E20/väg 2623, Jungs socken, Vara kommun, Västergötland. Kulturhistorisk förstudie år 2000 inför ombyggnad av väg 200, delen Björkulla - Hova, Älgarås och Hova socknar, Västergötland. Inför ombyggnad av väg 2637 Ardala-Skara, sträckan Gråhus- Nybygget, Marums socken, Skara kommun, Västergötland. Särskild utredning 1999. Utbyggnad av korsningen väg 2714 och Vänervägen i Källby, Källby socken, Götene kommun, Västergötland. Särskild utredning 2000. Planerad GC-väg mot Ekudden, Leksbergs socken, Mariestads kommun, Västergötland. Särskild utredning 2000. Fornlämning raä nr 19, Åkleby 1:9, Frösve socken, Skövde kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2000. Fornlämning nr 79, Lilla Väring 1:23, Väring socken, Skövde kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2000. Planerat detaljplaneområde för fjärrvärmecentral, Västerby 1:281, Götene socken, Götene kommun, Västergötland. Särskild utredning 2000. Fjärrvärmearbeten i Hjo stad, Hjo socken, Hjo kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 1999. Arkeologiska provundersökningar i Husaby by och Biskopsborg 1998. Husaby socken, Götene kommun, Västergötland. Arkeologisk utredning av utbyggnadsområde för Falköpings golfbana i Torbjörntorps socken, Falköpings kommun, Västergötland. Skara domkyrka, Skara socken. Skara kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 1999. Arkeologisk utredning 1999 inom utvidgat täktområde för Cementas dagbrott i Våmb socken, Skövde kommun, Västergötland. Fornlämning nr 51 och 52, Götene socken, Götene kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2000. Fornlämning, raä nr 54, Norra Ving socken, Skara kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2000. Kv. Montören m.fl., Vilhelmsroområdet, Falköpings socken och kommun, Västergötland. Arkeologisk utredning 2000. Kv. Gylfe 9, Skövde stad och socken, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2000. Källby 35, Källby socken, Götene kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2000. Marjarps industriområde, Friggeråkers socken, Falköpings kommun, Västergötland. Arkeologisk utredning 2000. Inför uppförande av dammbyggnad på fastigheterna Hägnen 1:3 och Odensåker 5:1, Odensåkers socken, Mariestads kommun, Västergötland. Arkeologisk utredning 2000. Neolitisk boplats i Homs industriområde, Leksbergs socken, Mariestads kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2000. Kulturhistorisk förstudie av Läckö 1:5, Otterstad socken, Lidköpings kommun, Västergötland. Kv. Rättvisan 10, fornlämning 17, Hjo socken och kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2000. Kulturhistoriskt underlag inför ny- och ombyggnad av stridsfordonsstråk på övnings- och skjutfält inom P4, Skövde, Västergötland. Kabeldragning vid S:ta Helenas kyrka, fast fornlämning raä nr 73, Skövde socken, Skövde kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2000. Inför exploatering av industriområdet Hasslum, Skövde socken och kommun, Västergötland. Särskild arkeologisk utredning 2000.
Rapporter 2001 2001:01 2001:02 2001:03 2001:04 Förromersk boplats, raä nr 59, inom bergtäktsområde för Cementa på fastigheten Våmb 30:10, Våmbs socken, Skövde kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2000. Efterundersökning av fyndplats för bronshalsring, fastigheten Bäck 9:5, Valstads socken, Tidaholms kommun, Västergötland. Utdrag ur skötselplan över Torp 1:1, Eggby socken, Skara kommun, Västergötland. Kulturhistorisk del. Nyfynd och flyttning av runsten, raä nr 30:2, Norra Åsarps socken, Falköpings kommun,västergötland