Sjöfartsverkets författningssamling

Sjöfartsverkets författningssamling Sjöfartsverkets föreskrifter () om villkor för miljödifferentierad farledsavgift; Utkom från trycket den dd mmm 2012 beslutade den 1 december 20xx. Sjöfartsverket föreskriver med stöd av 9 förordningen (1997:1121) om farledsavgift att ska ha följande lydelse. 1 Dessa föreskrifter innehåller villkor för att få reducerad farledsavgift enligt x och x Sjöfartsverkets föreskrifter () om farledsavgift samt under vilka förutsättningar avgift enligt x samma författning inte ska uttas. Definitioner 2 Följande definitioner används i dessa föreskrifter: 1. Med ammoniakslip menas ammoniak som släpps ut med rökgaserna efter SCR-anläggningar när urea har tillsatts i överskott. 2. Med EIAPP-certifikat (Engine International Air Pollution Prevention, EIAPP) menas ett certifikat enligt 2008 års NOx-kod 1, som styrker att fartyget släpper ut kväveoxider enligt gränserna i bilaga sex till MARPOL 73/78. 3. Med kväveoxidreduktionscertifikat (NOx-reduktionscertifikat) menas ett certifikat som utfärdats av Sjöfartsverket enligt 9 Sjöfartsverkets föreskrifter () om farledsavgift. 4. Med kväveoxidreduktionsintyg (NOx-reduktionsintyg) menas ett intyg enligt 9 på vilket ett för mätningarna ackrediterat laboratorium styrker att mätningarna har utförts enligt dessa föreskrifter och att vad som uppges i mätrapporten i övrigt är riktigt. 5. Med NOx-utsläpp menas emissioner av kväveoxider. 6. Med svaveloxidreduktionsintyg (SOx-reduktionsintyg) menas ett intyg om användning av lågsvavligt bränsle enligt xx Sjöfartsverkets föreskrifter () om farledsavgift. Kväveoxidreduktionscertifikat 3 På NO x -reduktionscertifikatet ska ett värde, framräknat enligt 9, för 1 Den vid MARPOL 73/78:s partskonferens 27 september 1997 antagna NOx-koden, senast ändrad genom resolution MEPC.177(58). 1

fartygets NOx-utsläpp anges. Ett NO x -reduktionscertifikat gäller tre år från utfärdandet. Under giltighetstiden ska det medföras ombord på fartyget och uppvisas på begäran av en fartygsinspektör vid Transportstyrelsen, eller en av Sjöfartsverket bemyndigad kontrollant. 4 För att utfärda ett NO x -reduktionscertifikat krävs att värdet för fartygets kväveoxidutsläpp till luften är mindre än 6 gram per kilowattimme, vilket ska styrkas i en mätrapport enligt 5-8 och på ett NO x -reduktionsintyg enligt 9. NO x -reduktionsintyget och mätrapporten ska lämnas till Sjöfartsverket för granskning och utfärdande av NOx-reduktionscertifikat. Kopior av NOxreduktionsintyget och mätrapporten samt originalet av NOxreduktionscertifikatet ska förvaras ombord på fartyget under certifikatets giltighetstid samt uppvisas på begäran av en fartygsinspektör vid Transportstyrelsen eller en av Sjöfartsverket bemyndigad kontrollant. Mätrapport 5 Mätningar av ett fartygs utsläppsnivå av kväveoxider (NO x ) och i de fall urea används som reduktionsmedel i katalysatorer även ammoniak (NH 3 ) i rökgaser ska utföras av ett mätlaboratorium ackrediterat för uppgiften enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll så att ett säkert, representativt och tillförlitligt mätresultat uppnås. Mätningarna får även utföras av ett mätlaboratorium som har ackrediterats för mätning enligt dessa föreskrifter av ett ackrediteringsorgan som har tecknat avtal med Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) om ömsesidigt erkännande av ackrediteringar. Uppgifter om mätlaboratoriets ackreditering ska biläggas mätrapport. 6 Mätningarna ska utföras i enlighet med den Internationella standardiseringsorganisationens mätstandard ISO 8178 avseende mätmetod och testcykel för respektive maskiner 2 och 2008 års NOx-kod 3. Sjöfartsverket kan efter särskild ansökan godkänna att mätningar sker i enlighet med andra regelverk och standarder inom Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under förutsättning att ett likvärdigt och överensstämmande mätresultat uppnås genom dessa regelverk och standarder. I de fall flera motorer är kopplade till en och samma NOxreducerande utrustning 4 ska NOx-utsläpp och ammoniakslip mätas dels när alla inkopplade motorer körs dels när enbart en av de anslutna motorerna körs. Mätresultaten enligt ovan och uppgifter enligt 8 ska presenteras i en mätrapport. För nybyggda fartyg kan ett EIAPP-certifikat med tillhörande tekniska dokumentation ersätta mätningar och mätrapport som underlag för NOx- 2 Standarden finns tillgänglig hos SIS-Swedish Standards Institute. 3 Den vid MARPOL 73/78:s partskonferens 27 september 1997 antagna NOx-koden, senast ändrad genom resolution MEPC.177(58).. 4 Exempelvis efterbehandling med SCR-katalysator 2

reduktionscertifikat. EIAPP-certifikat godtas som underlag till utfärdande av fartygets första certifikat som är giltigt de tre första åren. 7 För att möjliggöra uppföljning och kontroll av att systemet för kväveoxidreduktion används kontinuerligt ska utrustning som har grundläggande betydelse för minskningen av kväveoxidutsläppen till luften plomberas eller förseglas vid mättillfället enligt 8. Redaren ansvarar, tillsammans med tillverkaren av utrustningen, för att rätt utrustning plomberas eller förseglas enligt ovan. Plomberingarna eller förseglingarna ska utföras av det ackrediterade mätlaboratoriet baserat på anvisningar från tillverkaren av utrustningen. I de fall systemets uppbyggnad gör att plombering eller försegling inte är möjlig ska redaren i samverkan med tillverkaren av utrustningen och det ackrediterade mätlaboratoriet i skrift beskriva hur systemets användning ska verifieras. Beskrivningen ska lämnas till Sjöfartsverket för godkännande. Den godkända beskrivningen ska kunna uppvisas ombord vid kontroll enligt dessa föreskrifter. 8 Av mätrapporten ska det framgå om någon eller några av följande åtgärder har vidtagits på fartyget för att kontinuerligt minska utsläppen av kväveoxider till luften samt på vilket sätt uppföljning och kontroll av åtgärderna har säkerställts. l. Vid katalysatorinstallationer ska verifikationer av inköp och förbrukning av urea eller annat använt reduktionsmedel till katalysatoranläggningen kunna uppvisas. Dessutom skall det finnas ett förseglat, kontinuerligt registrerande mätförfarande eller någon annan av Sjöfartsverket godkänd metod för att kontrollera driften av katalysatorerna. Uppgifter om bunkring och åtgång av reduktionsmedel samt motorernas gångtid skall föras in i maskindagboken eller i den kombinerade skepps- och maskindagboken. Ammoniakslipen i de avgående rökavgaserna från motorer utrustade med kväveoxidreducerande katalysatorer ska kontrolleras och får inte överskrida 20 ppm, korrigerad till 15 % O 2. 2. Då vatteninjektion används som kväveoxidreducerande åtgärd ska vattenförbrukningen kunna avläsas från en plomberad vattenmätare. Det ska dessutom finnas plomberade mekaniska gångtidsmätare för motorerna. Uppgifter om vattenförbrukningen för NO x -reduktionssystemet och motorernas gångtid ska föras in i maskindagboken eller i den kombinerade skepps- och maskindagboken. 3. Då HAM (Humid Air Motor) teknik används ska spolluftkylaren demonteras och det mellanstycke som monteras i dess ställe varaktigt plomberas. Om ett fartyg önskar behålla spolluftkylaren i position genom att ändra dess funktion till att förvärma spolluften då maskinen arbetar under låg belastning, för att därigenom minska kväveoxidutsläppen, kan detta godtas under förutsättning att värmeväxlarens anslutningar uteslutande medger förvärmning. De vitala delarna för systemets kväveoxidreducerande funktion ska därefter plomberas. 4. Då de kväveoxidreducerande åtgärderna består av att fartygets motorer har omställningsbar teknik vad gäller bränsleinsprutning och s.k. timing av motorn som möjliggör att man genom enkla handgrepp kan förändra motorns karaktäristik från mi1jöoptimering till bränsleoptimering, ska motorerna blockeras och plomberas i miljöoptimerat läge. 3

Kväveoxidreduktionsintyg 9 Om mätrapporten visar att ett fartyg har ett framräknat värde för NO x - utsläpp, som är mindre än 6 gram per kilowattimme samt att användningen av de kvävereducerande åtgärderna har säkerställts, ska det ackrediterade mätlaboratoriet utfärda ett NO x -reduktionsintyg på en av Sjöfartsverket fastställd blankett. Utsläppsnivåerna av kväveoxider för varje huvud- och hjälpmotor på fartyget samt i förekommande fall utsläppsnivån av kväveoxider för de motorer som har kopplats till en och samma NOx-reducerande utrustning ska anges på NOx-reduktionsintyget med två decimaler uttryckt som gram kvävedioxid per kilowattimme (gram/kwh) av nominell effekt. Utsläppsnivåerna ska gälla vid 75 % motorbelastning för huvudmaskineriet och 50 % motorbelastning för hjälpmaskineriet vid stabila driftförhållanden. På intyget ska även redovisas ett framräknat värde för fartygets NO x -utsläpp per kilowattimme för den totalt installerade maskineffekten. Värdet för fartyget beräknas utifrån de angivna utsläppsnivåerna för varje huvud- och hjälpmotor vid 75 respektive 50 % belastning och den totalt installerade maskineffekten. Dessutom ska i förekommande fall den vid mättillfället uppmätta och beräknade förbrukningen av urea eller annat använt reduktionsmedel samt ammoniakslipen för katalysator och vattenförbrukningen för vatteninjektion, mätt per gångtimme vid den belastningsnivå som framgår av andra stycket, anges på NO x -reduktionsintyget. 10 NOx-reduktionsintyget ska förnyas med högst tre års mellanrum, varvid förenklade kontrollmätningar enligt 6.3 Simplified Measurement Method i 2008 års NOx-kod 5 ska utföras. Transportstyrelsen, eller en av Sjöfartsverket bemyndigad kontrollant, får kontrollera utrustning som har grundläggande betydelse för minskningen av kväveoxidutsläpp till luften och utrustningens plomberingar. Kontroll av kväveoxidreduktionscertifikat 11 Ett fartyg ska vid kontroll, samt i samband med förnyelse av ett NOxreduktionscertifikat, kunna visa att de kväveoxidreducerande åtgärderna upprätthålls på fartyget. För ett fartyg som inte längre uppfyller villkoren för NOxreduktionscertifikatet ska Sjöfartsverket förklara att certifikatet är ogiltigt. Certifikatet ska genast återsändas till Sjöfartsverket. 12 Om det ombord på ett fartyg som har NO x -reduktionscertifikat har gjorts ett nödvändigt ingrepp i mätutrustningen eller i sådan utrustning som har grundläggande betydelse för minskningen av kväveoxidutsläppen till luften, vilket har lett till att en eller flera plomberingar har brutits, ska detta genast noteras i maskindagboken eller i den kombinerade skepps- och 5 Den vid MARPOL 73/78:s partskonferens 27 september 1997 antagna NOx-koden, senast ändrad genom resolution MEPC.177(58). 4

maskindagboken, samt senast vid påföljande hamnbesök meddelas Sjöfartsverket. En kontroll av att den aktuella utrustningen inte har ändrats genom ingreppet kan göras av ett ackrediterat mätlaboratorium. Det ackrediterade mätlaboratoriet ska därefter genast återplombera utrustningen där detta är tillämpligt och utfärda ett intyg om att kontroll och plombering har skett. Fartyget ska omgående sända detta intyg till Sjöfartsverket. Om utrustning enligt första stycket har frånkopplats eller satts ur funktion utan att en anmälan har skett, ska verket förklara att fartygets NO x - reduktionscertifikat är ogiltigt. Certifikatet ska genast återsändas till Sjöfartsverket. 13 Ett fartyg vars NO x -reduktionscertifikat har förklarats ogiltigt kan efter ny ansökan med underlag enligt 4 få ett nytt certifikat. Om ogiltighetsförklaringen har skett enligt 12 tredje stycket kan ett nytt certifikat utfärdas, först sedan det kan visas att farledsavgift enligt 8 Sjöfartsverkets föreskrifter () om farledsavgift har betalats 20 gånger för ett passagerarfartyg eller en järnvägsfärja och åtta gånger för ett annat fartyg, eller efter en tid om fyra månader från dagen för Sjöfartsverkets ogiltigförklaring. För att få ett nytt NO x -reduktionscertifikat ska det dessutom kunna styrkas att fartyget under hela denna kvalificeringstid kontinuerligt har uppfyllt kraven för erhållande av NO x - reduktionscertifikat. Svaveloxidreduktionsintyg 14 Ett SO x -reduktionsintyg ska undertecknas av redaren eller ägaren. Intyget ska förnyas senast tre år efter utfärdandet och så snart som möjligt efter det att fartyget har bytt ägare eller redare. En kopia av det godkända SO x -reduktionsintyget ska förvaras ombord. SO x -reduktionsintyget ska lämnas till Sjöfartsverket för godkännande på en av verket fastställd blankett. 15 På fartyg som har ett godkänt SOx-reduktionsintyg får en fartygsinspektör vid Transportstyrelsen, eller en av Sjöfartsverket bemyndigad kontrollant, utföra oanmälda stickprovskontroller avseende svavelinnehållet i bränslet i samtliga bränsletankar. Befälhavaren ska på begäran överlämna bunkerkvitton från mottagningen av bränslet och andra förekommande verifikationer, vilka ska förvaras ombord på fartyget i minst tre år. Uppgifter om åtgången och kvaliteten på använt bränsle ska införas i maskindagboken eller i den kombinerade skepps- och maskindagboken. 16 För ett fartyg som i någon av sina bränsletankar förvarar bränsle vars svavelhalt överstiger den nivå som intygats i det för fartyget gällande SO x -reduktionsintyget, ska den del av farledsavgiften som beräknas enligt 11 Sjöfartsverkets föreskrifter () om farledsavgift åter börja tas ut omedelbart. För att återfå rätten att inte betala avgift enligt 11 Sjöfartsverkets föreskrifter () om farledsavgift krävs att ett nytt 5

SO x -reduktionsintyg för fartyget lämnas till Sjöfartsverket för godkännande. Godkännande av ett nytt intyg får dock ske först sedan det kan visas att farledsavgift utan SO x -reduktion har betalats 20 gånger för ett passagerarfartyg eller en järnvägsfärja samt och åtta gånger för ett annat fartyg, eller efter en tid om fyra månader från dagen då avvikelsen enligt första stycket upptäcktes. För att ett nytt SO x -reduktionsintyg ska godkännas ska det dessutom kunna styrkas att fartyget under hela denna kvalificeringstid kontinuerligt har drivits med lågsvavligt bränsle. Denna författning träder i kraft den 1 januari 2013, då Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 1998:13) om villkor för miljödifferentierad farledsavgift ska upphöra att gälla. 6 På Sjöfartsverkets vägnar ANN-CATRINE ZETTERDAHL Jaak Meri (Samhälle) 6 SJÖFS 1998:13 och SJÖFS 2004:27 kan makuleras. Utgivare: Gunilla Malmlöf, Sjöfartsverket, Norrköping ISSN 0347-531X 6