Inledning Jag valde att skriva om Braunschweig eftersom jag föddes där. Jag och min tvillingsyster blev adopterade och kom till Sverige i juni 1969, då vi var 18 månader. Staden har fått sitt namn efter Bruno av Sachsen och dess historia går tillbaks ända till 800-talet. Jag blev intresserad av hur den har utvecklats genom tiderna och av hur den ser ut idag.
Braunschweigs stadshistoria På 800-talet var Braunschweig bara ett rastställe för handelsresande och det kallades för Altstadt. Det fanns många handelsvägar som möttes här och då den låg vid floden Oker som var farbar, öppnades en vattenväg via floden Aller och Weiser, till Bremen och havet. På 900-talet upprättades ett separat område kallat Brunesguik (senare Altewiek). Tack vare det gynnsamma läget av marknadsplatsen valde Henrik Lejonet Braunschweig till huvudsäte för sitt hov. Under hans tid tillkom de nya områdena Hagen, Neustadt och Sack. De hade en ganska unik struktur, de hade sitt eget rådhus, marknadsplats och sin egen församlingskyrka, bortsett från Sackområdet. Staden kallades nu Brunswick. 1269 gick dessa områden ihop till ett. De flesta köpmännen uppehöll sig i Altstadtområdet. De spelade en viktig roll när hantverk - och byteshandeln gjorde att samhället blomstrade på 12-1300-talen. 1227 fick samhället stadsrättigheter och 1235 upphöjdes det till hertigdöme. 1238 flyttade Guelfätten sitt residens till Wolfenbüttel. 1368 blev Braunschweig medlem av Hansan, ett förbund med städer från nord- Tyskland och Östersjöländerna som var intresserade av en fri handel. Kärnan var Lübeck och nu utnyttjade Braunschweig sitt fördelaktiga läge. 1671 erövrade hertig Rudolf August staden och den förlorade sin självständighet. 1745 grundades en teknisk skola av hertig Karl. Då hette den Collegium Carolinum, i dag Tekniska Universitetet. 1753 började Braunschweig åter blomstra när Guelfätten flyttade tillbaks och den blev residensstad. Forskning, bokförläggare, musik och teater gjorde samhället till ett kulturellt centrum under upplysningstiden. Drivande krafter på 1800-talet var teknisk framgång och en anmärkningsvärt omväxlande industrialisering. Under vårt århundrade fullbordades detta med ytterligare antal vetenskapliga aktiviteter och flera högutbildade företag. Närmare 7000 forskare och ingenjörer gör staden till ett forskningscentra av världsklass. 1807-13 tillhörde Braunschweig det franska lydriket Westfalen, men återupprättades som hertigdöme 1814 och anslöts till Tyska förbundet 1815. Vid 1800-talets mitt började Braunschweig industrialiseras och anslöt sig 1842 till Tyska tullföreningen. I kriget 1866 deltog Braunschweig på Preussens sida, inträdde i Nordtyska förbundet 1867 och i Tyska riket 1871. År 1918 abdikerade den siste hertigen, Ernst August och efter en kort period som socialistisk rådsrepublik blev staden en fristat inom Weimarrepubliken. 1933 miste staden sin självständighet, det uppgick vid reorganisationen efter kriget i Niedersachsen.
Henrik Lejonet Henrik Lejonet föddes 1129 och dog 1195. Han tillhörde den tyska fursteätten Welf som har anor från 800-talet, och är en av de intressantaste gestalterna bland de medeltida tyska feodalfurstarna. Orsaken är att han spelade en central roll för den tyska expansionen öster om floden Elbe. Han ledde bl a ett kortåg mot venderna (gammal beteckning för slaviska folk), koloniserade det vendiska kustlandet vid Östersjön och anlade städer och kyrkliga centra. 1158 nygrundade Henrik staden Lübeck med hjälp av köpmän från Niedersachsen och Westfalen. Först grundades Lübeck av Greve Adolf av Holstein 1143, men staden eldhärjades. 1157 grundade Henrik staden München. Han var hertig av Sachsen 1142-80 och av Bayern 1154-80. Braunschweig tillhörde Henriks arvriken och han valde att ha sitt huvudsäte där. Genom olika byggnader satte han sin prägel på staden. 1166 lät han uppföra en bronsstaty av ett lejon som var den welfiska ättens vapensymbol. Ursprungligen var statyn förgylld, och det var den första stora friskulpturen av en okänd mästare. Originalstatyn står numera inne i Dankwarderode. Vid floden Oker byggde han borgen Dankwarderode vid stadens medelpunkt, Borgplatsen och den blev färdig 1175. Floden leddes runt byggnaden och blev en naturlig vallgrav, vid varje flodövergång låg höga försvarstorn. Hela borgen omgavs av solida murar. Den brann ned till grunden 1873, men har byggts upp igen och rekonstruerats en antal gånger. Henrik byggde även en domkyrka som kunde mäta sig med den kejserlige rivalen Fredrik Barossas byggen. Domkyrkan byggdes i romansk stil 1173-95 och blev Nordtysklands första stora valvkyrka. Inne i kyrkan finns Henriks gravmonument i senromansk stil. Henriks residensstad hade sin första blomstringstid och hans växande makt upplevdes som ett hot av Barossa. Henrik arbetade lojalt med Barossa, men 1176 vägrade Henrik honom sitt stöd under ett uppror i Italien. Nederlaget gjorde att Barossa bestämde sig för att stärka sin makt i Tyskland där Henrik härskade över ett territorium flera gånger så stort som sitt eget, 1180 kom en uppgörelse. Barossa kallade Henrik till ett riksmöte och fråndömde honom sina län. Han fick behålla sina arvsländer Braunschweig och Lüneburg, dessa kunde Barossa inte ta ifrån honom. De var tillräckligt stora för att han och hans släkt skulle vara en betydelsefull faktor i tysk politik även i fortsättningen.
Nutid Under andra världskriget brann staden flera gånger och stora delar av staden förstördes. Endast tio procent av stadskärnan klarade sig från skador. Närmare nittio procent av stadens praktfullt utsirade korsvirkeshus förstördes och bara ett fåtal gick att återställa. 1946 blev Braunschweig en del av det nyligen formade förbunslandet Niedersachsen och nu hade staden 216 000 invånare. 1946-60 byggdes staden upp igen efter kriget och många immigrerade till staden, den fick närmare tjugo procent nya invånare, de flesta var flyktingar. I dag har staden ungefär 270 000 invånare och det är en industristad med textiloch maskintillverkning. Där finns även tillverkning av musikinstrument och optiska instrument till bl a kameror. Sevärda byggnader och museer Huneborstelsches Haus från 1536 är ett vackraste korsvirkehusen i staden med underbara träsniderier. Altstadtrathaus har varit utbränd och interiören är modern, men den gotiska fasaden har bevarats. Katherinenkyrkan byggdes på 1200-talet och mitt på torget står en staty av Henrik Lejonet som uppfördes 1874. I sin hand håller han en modell av Katherinenkyrkan. St. Andreas är den högsta kyrkan med sina 93 m. Utsikten från den är fantastisk, men tyvärr har inte allmänheten tillträde till tornet p g a skador under kriget. Sammanfattning Det var inte så lätt att få fram information som jag hade tänkt mig från början. Det finns rätt mycket material, men tyvärr är det mesta på tyska. En del fick jag tag på via Internet och en del har jag fått från turistbyrån i Braunschweig. Det jag hittade på engelska fick jag först översätta och sedan sålla bort en hel del, men jag lärde mig rätt många nya ord. Jag känner att jag skulle vilja veta mycket mer om Braunschweig, men det får bli när jag lärt mig mer tyska. I juni ska
jag och min syster besöka vår biologiska mor och mormor, då vi bl a kommer till Braunschweig. Jag ser fram emot att se hur den är och hur den ser ut i verkligheten.