Nedskrivningsprövning av Goodwill

Företagsekonomiska Institutionen Kandidatuppsats Vårterminen 2009 Nedskrivningsprövning av Goodwill - en jämförelse av industribolagens upplysningar för åren 2005 och 2008 Författare: Elisabeth Mård Handledare: Arne Sjöblom Jannie Söderberg

Kandidatuppsats i Företagsekonomi, 15 hp SAMMANFATTNING Företagsekonomiska Institutionen vid Uppsala Universitet Författare: Elisabeth Mård och Jannie Söderberg Handledare: Arne Sjöblom Titel: Nedskrivningsprövning av Goodwill en jämförelse av industribolagens upplysningar för åren 2005 och 2008 Nyckelord: Goodwill, IAS 36, Nedskrivningsprövning, Upplysningskrav, Intressentteori, Redovisningens kvalitativa egenskaper Bakgrund och problem Förvärvad goodwill skall inte längre skrivas av utan istället genomgå en nedskrivningsprövning minst en gång per år, även om det inte finns några indikationer på värdenedgång. Oavsett om prövningen resulterar i en nedskrivning eller ej innebär de nya reglerna omfattande upplysningskrav gällande de uppskattningar som använts vid nedskrivningsprövningen. Två studier som gjordes direkt efter införandet år 2005 visade att relativt många företag har med svårigheter gällande upplysningskraven i IAS 36 punkt 134. Båda undersökningarna uttrycker att det finns utrymme för förbättringar under kommande år. Problemformulering Med bakgrund mot tidigare studier har författarna formulerat följande problemformulering: Går det att se en förändring gällande redovisning av upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 för år 2008 jämfört med år 2005? Syfte Syftet med studien är att undersöka hur börsnoterade bolag inom industribranschen uppfyller upplysningskraven gällande koncernmässig goodwill i IAS 36 punkt 134 i årsredovisningen för år 2008 jämfört med år 2005. Metod Studien har genomförts enligt den kvantitativa metoden. Ansatsen för studien var den deskriptiva undersökningstypen kombinerat med en induktiv undersökningsansats. I urvalet ingår samtliga bolag inom Stockholmsbörsens industribransch. De utvalda bolagens årsredovisningar för år 2005 och 2008 har granskats utifrån en av författarna på förhand definierad tolkningsmall för upplysningskraven i IAS 36 punkt 134. Resultaten har sammanställts och analyseras utifrån referensramen. Resultat och slutsatser Resultatet av studien visar en förbättring gällande redovisning av upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 för år 2008 jämfört med år 2005. Trots förbättringen tyder resultaten på att det fortfarande finns utrymme för bolagen att se över sin redovisning då det endast är två delpunkter som uppfylls till ett hundra procent år 2008. Det har även gått att utläsa en försämring från år 2005.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING... 1 1.1 PROBLEMBAKGRUND... 1 1.2 PROBLEMDISKUSSION... 1 1.3 PROBLEMFORMULERING... 2 1.4 SYFTE... 3 1.5 MÅLGRUPP... 3 1.6 AVGRÄNSNING... 3 1.7 FORTSATT DISPOSITION... 3 2 REFERENSRAM... 4 2.1 REDOVISNINGENS INTRESSENTER... 4 2.2 REDOVISNINGENS KVALITATIVA EGENSKAPER... 5 2.2.1 Begriplighet... 5 2.2.2 Relevans... 5 2.2.3 Tillförlitlighet... 6 2.2.4 Jämförbarhet... 6 2.2.5 Avvägning mellan nytta och kostnad... 7 2.3 REDOVISNING AV GOODWILL... 7 2.4 NEDSKRIVNINGSPRÖVNING... 7 2.4.1 Upplysningar... 8 2.5 TIDIGARE STUDIER... 9 3 METOD... 11 3.1 TYP AV UNDERSÖKNING... 11 3.2 UNDERSÖKNINGSANSATS... 11 3.3 VAL AV METOD... 11 3.3.1 Datainsamling... 12 3.3.2 Bearbetning av data... 12 3.3.3 Urval... 13 3.3.4 Bortfall... 13 3.4 METODDISKUSSION... 14 3.5 LITTERATURDISKUSSION... 15 4 TOLKNINGSMALL... 16 5 RESULTAT OCH ANALYS... 19 5.1 (A)GOODWILL FÖRDELAD ÖVER KASSAGENERERANDE ENHETER... 20 5.2 (C)GRUND FÖR FASTSTÄLLANDE AV ÅTERVINNINGSVÄRDET... 21 5.3 (D I-V) NYTTJANDEVÄRDE... 22 5.4 (E I-II)VERKLIGT VÄRDE... 25 5.5 (F) KÄNSLIGHETSANALYS... 25 6 SLUTDISKUSSION... 27 6.1 SLUTSATSER... 27 6.2 RESULTATET I FÖRHÅLLANDE TILL TIDIGARE STUDIER... 29

6.3 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING... 30 REFERENSER... 32 BILAGA 1 BEDÖMNING FÖR RESPEKTIVE BOLAG... 36 BILAGA 2 - IAS 36 PUNKT 134 UPPLYSNINGSKRAV... 39

TABELL OCH FIGURFÖRTECKNING TABELL 3.1 Fördelning av bolag över branscher...13 TABELL 5.1 Resultaten...19 FIGUR 6.1 Andel godkända bolag år 2005 och år 2008...27 FIGUR 6.2 Förbättringen från år 2005 till år 2008...28 FIGUR 6.3 Försämringen mellan åren 2005 och 2008...29

FÖRKORTNINGAR IAS IASB IFRS FASB US GAAP International Accounting Standards International Accounting Standards Board International Financial Reporting Standards Financial Accounting Standard Board General Accepted Accounting Principals

1 INLEDNING I detta kapitel introduceras läsaren i uppsatsämnet genom en bakgrund som följs av en problemdiskussion. Utifrån detta formuleras sedan problemformulering, syfte, målgrupp och avgränsning för uppsatsen och avslutas med en presentation av uppsatsens fortsatta disposition. 1.1 Problembakgrund I en allt mer globaliserad miljö är det viktigt för företagen att kunna presentera sin finansiella information på ett sådant sätt att det är förståeligt och jämförbart över nationsgränserna. Detta var något som Henry Benson insåg redan år 1976 då han i en av sina rapporter förutspådde vikten av internationella redovisningsstandarder vid ingången av 2000-talet (Nobes och Zeff, 2008). Det är dock först under senare år som det går att se en accelerering i utvecklingen, vilket främst kan kopplas till två orsaker (Thorell, 2004, s.11). Den ena orsaken anses vara samarbetet som inleddes mellan IASB och FASB under hösten år 2002 medan den andra orsaken anses vara initiativet som EU tagit i processen som ledde till den s.k. IAS-förordningen. Denna innebär att alla noterade bolag från och med januari år 2005 skall upprätta sina koncernredovisningar i enlighet med IASB:s standarder (Smith, 2006, s.71). Övergången till IFRS har medfört ett flertal nyheter vad avser redovisning och värdering, uppställningsformat och tilläggsupplysningar (Persson och Hultén, 2006). Enligt Persson och Hultén (2006) finns det tre heta områden kring övergången, varav ett av dem anses vara tilläggsupplysningar rörande nedskrivningsprövning av goodwill som behandlas i IAS 36 punkt 134. 1.2 Problemdiskussion I enlighet med den nya regleringen ska förvärvad goodwill inte längre skrivas av, utan istället genomgå en nedskrivningsprövning vid uppkommet behov samt som ett fast inslag en gång per år (IAS 36, s. 465, p.8-10). I de flesta fall baseras nedskrivningsprövningen på en diskonterad kassaflödesberäkning som kräver en hel del, delvis subjektiva, antaganden (Buisman, 2006). För att tydliggöra dessa antaganden för intressenterna har det i IFRS utarbetats ett fler- 1

tal upplysningskrav. Kraven medför att bolagen, oavsett om prövningen resulterar i en nedskrivning eller ej, måste ge ut information gällande de uppskattningar som använts vid nedskrivningsprövningen och på så vis tydliggöra för den subjektivitet och osäkerhet som finns i de gjorda beräkningarna (Buisman, 2006). Tanken med informationskraven är att de kommer att leda till en mer öppen redovisning av hur företag prövar om det finns nedskrivningsbehov avseende goodwill och på så vis ge omvärlden bättre underlag för att kunna bedöma företagsförvärv och riktigheten gällande nedskrivningsbedömningarna (Jansson och Rynell, 2004). Att dessa regler inte är lätta att efterfölja är något som observerats i flera studier. Två studier genomfördes av revisionsbyråerna Öhrlings PricewaterhouseCoopers och KPMG omfattande de 40 mest omsatta respektive 60 största bolagens årsredovisningar för år 2005. Resultatet av studierna visade att relativt många företag har svårigheter med att uppfylla upplysningskraven för nedskrivningstest av koncernmässig goodwill. I båda dessa studier upplevdes dock utfallet väntat med anledning av att informationskraven då var nya och att det i vissa fall inte var helt uppenbart hur det var tänkt att kraven skulle tolkas. Båda undersökningarna uttryckte att det finns utrymme för förbättringar som förväntas ske successivt med åren. Vid ytterligare en undersökning gjord av Buisman (2006) ställde han sig frågan huruvida årsredovisningarna från år 2005 kunde anses dåliga. Svaret på frågan var att de flesta årsredovisningarna var bra. Jämfört med tidigare år fann han att bolagen för år 2005 lämnat betydligt mer information och det är också utökad information till intressenterna och då framförallt aktiemarknaden som är utgångspunkten i IFRS. Trots att bolagen utökat informationen är det fortfarande inte tillräckligt. I likhet med de båda revisionsbyråernas undersökningar trycker Busiman (2006) på att den nya regleringen är en omfattande process och att det är svårt att nå målet under det första året. 1.3 Problemformulering Med bakgrund mot tidigare undersökningar där det framkommit att upplysningskraven gällande nedskrivningsprövning av goodwill har varit bristfälliga och som visar att det finns plats för förbättring lyder frågeställningen: Går det att se en förändring gällande redovisning av upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 för år 2008 jämfört med år 2005? 2

1.4 Syfte Syftet med denna studie är att undersöka hur börsnoterade bolag inom industribranschen uppfyller upplysningskraven gällande koncernmässig goodwill i IAS 36 punkt 134 i årsredovisningen för år 2008 jämfört med år 2005. 1.5 Målgrupp Den primära målgruppen består av forskare, studenter och lärare inom området för företagsekonomi. Studien är även av intresse för dem som tar del av den finansiella informationen, i första hand revisorer, då den kan ses som ett komplement till de redan genomförda studierna inom ämnet. 1.6 Avgränsning Upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 omfattar förvärvad goodwill och andra immateriella tillgångar med obegränsad nyttjandeperiod. Då författarna ämnar undersöka hur väl upplysningskraven för förvärvad goodwill redovisas kommer uppsatsen därför inte att belysa delpunkt b) som enbart behandlar övriga immateriella tillgångar med obegränsade nyttjandeperioder. 1.7 Fortsatt disposition Kapitel 2 Referensram: presenterar teori och referenser för redovisning enligt IAS 36 punkt 134 vilka utgjort utgångspunkten för analysen av undersökningen. Kapitel 3 Metod: redogör för vilken typ av undersökning som genomförts. Kapitel 4 Tolkningsmall: presenterar den tolkningsmall som utformats för att mäta upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 och som legat till grund för undersökningen. Kapitel 5 Resultat och Analys: presenterar resultaten från undersökningen och innehåller även en analys där referensramen kopplas till resultatet. Kapitel 6 Slutdiskussion: redogör för de slutsatser författarna kunnat dra utifrån undersökningens resultat och analys, en jämförelse mellan undersökningens resultat och tidigare studier samt förslag till vidare forskning. 3

2 REFERENSRAM I detta kapitel presenteras intressentteorin som ligger till grund för IFRS:s reglering. Därefter presenteras redovisningens kvalitativa egenskaper och avsnittet avslutas med en redogörelse av nedskrivningsprövningen med tillhörande upplysningskrav samt tidigare genomförda studier. 2.1 Redovisningens intressenter Tanken som ligger till grund för intressentteorin är att företaget inte har några egna mål utan att företagets mål är detsamma som intressenternas mål (Freeman, 1984, s.8). En av företagets viktigaste uppgifter blir därför att skapa sig en förståelse om vilka intressenter som är viktiga och vilka krav dessa har vid utformandet av bolagets mål. Intressenterna kan definieras som de grupper eller individer som påverkar eller påverkas av företagets agerande och de som har störst möjlighet att påverka företagets fortlevnad är de som kan anses ha störst inflytande över företagets mål (Freeman, 1984, s.52). Att företaget fokuserar på intressenternas förmåga att kontrollera företaget kan också uttryckas som att det försöker legitimera sig. Legitimitet definieras som en generaliserad uppfattning om att bolagets handlingar är efterfrågade, ordentliga eller passande inom ett socialt system av värderingar, tro eller definitioner (Suchman, 1995, s. 574). Det sociala systemet kan anses utgöras av just intressenterna och för att skapa legitimitet måste hänsyn tas till dessa grupper och individers möjlighet till påverkan (Hybels, 1995, s. 241). Intressenternas påverkan på legitimiteten är det som ligger till grund för den legitimitetsmodell som Hybels (1995, s. 244) utformat. För att upprätta hög legitimitet enligt denna metod bör det ligga i bolagets intresse att skapa sig en tydlig bild över intressenternas behov av resurser och information, däribland vilka behov som finns gällande den externa redovisningen. Ett av sätten för att se till att företagen uppfyller intressenternas krav är genom de standarder som utarbetats kring redovisningen. Dessa har till syfte att förmedla information om företagets ekonomi till de finansiella rapporternas användare (IFRS 2008, s.12, p.9). Till användare hör nuvarande och potentiella investerare, anställda, långivare, leverantörer och andra kreditgivare, kunder, statliga myndigheter och samhället i övrigt. Även företagets konkurrenter är att se som användare och skälet till att dessa sällan inkluderas menar Smith (2006, s. 21) kan 4

bero att deras informationsbehov inte uppfattas som lika legitimt. Konkurrenternas informationsbehov ställs i förhållande till företagets legitima behov av att inte offentliggöra viss information (Ibid). Det är inte möjligt att tillfredställa samtliga användares informationsbehov genom den finansiella rapporteringen. Däremot kan bolagen ta hänsyn till de gemensamma behov som finns. Utgångspunkten ligger dock hos investerarna då informationen dessa kräver för att tillföra riskkapital till företaget till stor del även täcker övriga användargruppers intressen (IFRS 2008, s.12, p.9). Det går dock inte att enbart att ta hänsyn de gemensamma behoven varav frågan om hur redovisningen bör vara utformad för att på bästa sätt tillfredsställa användarnas informationsbehov både blir viktig och svår att besvara (Smith, 2006, s.17-18). 2.2 Redovisningens kvalitativa egenskaper De finansiella rapporternas syfte är att tillhandahålla information om ett företags finansiella ställning och resultat samt om förändringar i den ekonomiska ställningen (IFRS 2008, s.12, p.12). Genom att följa syftet ska rapporterna innehålla sådan information som tillgodoser merparten av intressenternas informationsbehov. För att möjliggöra detta kan redovisningen ses som ett informationsinstrument som, för att anses välfungerande, ska utgå ifrån de kvalitativa kriterierna för hur sådan information ska vara utformad (IFRS 2008, s.12, p.13). 2.2.1 Begriplighet IASB utgår ifrån att årsredovisningens användare är en kunnig läsare vilket nämns som att det ska förutsättas att användarna har en rimlig kunskap om affärsverksamhet, ekonomi och redovisning samt att de är beredda att studera informationen med rimlig noggrannhet (IFRS 2008, s.14, p. 25). Vid utformandet av informationen är det därför av stor vikt att vara medveten om mottagarens kunskapsnivå. Det får dock inte framstå som ett hinder för att redovisa information som uppfattas som för komplex av vissa användare då huvudprincipen är att den information som presenteras ska vara relevant för beslutsfattande (Artsberg, 2005, s.169). 2.2.2 Relevans Som redan nämnts ovan så är förutsättningen för att redovisningsinformation ska uppfattas som relevant att den ska vara användbar vid beslutsfattande. Begreppet kan definieras utifrån två olika aspekter; prognosrelevans och återföringsrelevans. I den första aspekten används redovisningsdata som underlag för att blicka framåt genom prognostisering medan det i det 5

andra fallet handlar om att blicka bakåt genom att kontrollera riktigheten i tidigare prognoser (Smith, 2006, s.26). Informationen kan på så vis vara av antingen bekräftande eller korrigerande karaktär vilket medför att det i vissa fall överlämnas till läsaren att göra egna skattningar. Enligt Artsberg (2005, s. 169) framkommer det dock i IASB att det är viktigt att information om ovanliga, onormala och sällan förekommande händelser som påverkat resultatet lämnas för att underlätta läsarens framtidsbedömningar. 2.2.3 Tillförlitlighet Att informationen ska vara tillförlitlig är självklart men att den verkligen är det är en helt annan sak. Här brukar det talas om korrekt bild, innebörd före form, neutralitet, försiktighet och fullständighet. Samtliga begrepp skall se till att informationen inte är behäftad med fel eller att den på något sätt är vinklad (Artsberg, 2005, s.170ff). Detta uppfylls genom att ta hänsyn till att det som mäts är det som avses att mätas, att ekonomisk innebörd går före juridisk form, att informationen inte leder läsaren åt ett visst håll, att undvika under- och överskattningar för att på så vis följa försiktighetsprincipen samt att minimera risken för att informationen blir vilseledande (Ibid). 2.2.4 Jämförbarhet Det finns två aspekter av jämförbarhet; jämförbarhet över tid och jämförbarhet mellan företag. För att det ska vara möjligt att göra en jämförelse av samma företag över tid måste användandet av redovisningsprinciper vara konsekvent. När det gäller jämförelser mellan företag har normgivarna ett särskilt ansvar att skapa enhetliga regler (Artsberg, 2005, s.173). Det är viktigt att lika händelser behandlas på ett likartat sätt men det får inte för den sakens skull innebära strikt likformighet som hindrar att förbättrade redovisningsstandarder tillämpas. Standardiseringen som kriteriet innebär kan också medföra att det i enskilda fall bortses ifrån relevanta omständigheter (IFRS 2008, s. 17, p.41). När det gäller frågan om jämförbarhet menar Artsberg (2005) att mycket kan lösas genom notinformation och då framförallt när det kommer till information rörande byte av redovisningsprincip och när företaget har möjlighet att välja mellan flera alternativa redovisningsmetoder. Det är då högst väsentligt att det finns en redogörelse för att ett val har gjorts, motiv för valet och vilka effekter det har (Artsberg, 2005, s.173). 6

2.2.5 Avvägning mellan nytta och kostnad Samtidigt som det är viktigt att företagsledningen tar ovanstående kriterier i beaktande är det inte möjligt att kringgå att produktionen av redovisningen är en ekonomisk aktivitet som kräver resurser (Smith, 2006, s.17). Det är därför nödvändigt att göra en avvägning mellan användarnas nytta av informationen i förhållande till kostnaden för bolagen att få fram den (Artsberg, 2005, s.173). 2.3 Redovisning av goodwill När IFRS infördes skedde omfattande förändringar gällande redovisningen. För goodwillvärdet kom förändringarna att omfattas i IFRS 3 Rörelseförvärv, som redogör för uppkomsten av goodwill, samt IAS 36 Nedskrivningar, vilken omfattar själva nedskrivningsprövningen. Koncernmässig goodwill uppkommer vid företagsförvärv och definieras som en betalning för framtida ekonomiska fördelar som inte går att enskilt identifiera och inte heller redovisa separat (IFRS 3, s. 111, p.52.). Till skillnad från tidigare avskrivningar uppmanar den nya regleringen i IAS 36 bolagen att vara uppmärksamma på indikationer för att goodwillpostens värde bör justeras. Kravet är utformat så att en nedskrivningsprövning ska ske vid uppkommet behov. Utöver detta ska värdet även prövas som ett fast förekommande moment en gång per år (IAS 36, s. 465, p.8-9). 2.4 Nedskrivningsprövning Till skillnad från övriga tillgångar omfattar goodwill ett värde som inte kan stå fritt från andra tillgångar utan det ska fördelas på ett företags kassagenererande enheter. En kassagenererande enhet definieras som den minsta identifierbara grupp tillgångar som skapar inbetalningar som i stort sett är oberoende av andra tillgångar (IAS 36, s. 477, p.86). Exemplifierat kan en sådan enhet omfatta verksamhet i ett land, inom ett geografiskt område, kring en specifik produkt etc. Då återvinningsvärdet inte kan beräknas separat för enbart goodwillvärdet görs beräkningen för den kassagenererande enheten som goodwill är hänförligt till. Ett nedskrivningsbehov uppkommer då återvinningsvärdet understiger dess redovisade värde (IAS 36, s. 467, p.22). Huruvida en kassagenererande enhets återvinningsvärde understiger dess redovisade värde beror på vilken organisatorisk nivå som nedskrivningsprövningen görs på. Ju högre nivå desto mindre är sannolikheten för att identifiera ett nedskrivningsbehov (Johansson, 2008). Återvinningsvärdet utgörs av det högsta av verkligt värde minus försäljningskostnader och 7

nyttjandevärde. Standarden uttrycker det verkliga värdet minus försäljningskostnader som det pris som skulle kunna erhållas vid en försäljning mellan kunniga och oberoende köpare där båda parter har ett intresse av att transaktionen genomförs (IAS 36, s. 468, p.25-27.). Nyttjandevärdet beräknas genom att de framtida kassaflöden som en kassagenererande enhet väntas ge upphov till diskonteras med en lämplig diskonteringsränta (IAS 36, s.469, p.31). Den diskonteringsränta som används ska vara före skatt (IAS 36, p. 55, s. 472) men enligt Kvaal (2007) är beräkning före skatt mer komplex än efter skatt. Förutsatt att beräkningarna definieras så att de ska ge samma resultat kan det dessutom inte påstås att någon av beräkningarna skulle vara att föredra framför den andra vad gäller att få fram ett relevant resultat (Kvaal, 2007). Normalt baseras nyttjandevärdet på budgetar eller prognoser för en period om högst fem år för att anses tillförlitliga (IAS 36, s. 470, p.35). I nästkommande period ska tillväxttakten i kassaflödena antas vara oförändrad eller avtagande och bör normalt inte överstiga den långsiktiga tillväxttakten (IAS 36, s. 469, p. 33c.). Återvinningsvärdet baseras i de allra flesta fallen på nyttjandevärde och beräkningen kräver en hel del subjektiva antaganden i och med att det baseras på budgetar eller prognoser. Därav blir det viktigt att informera om den osäkerhet som finns med i beräkningen (Buisman, 2006). Bedöms återvinningsvärdet understiga det redovisade värdet ska en nedskrivning genomföras och som då belastar resultatet för perioden. Nedskrivningsbeloppet ska då fördelas mellan de enskilda tillgångarna inom den kassagenererande enheten. I första hand är det goodwillvärdet som ska skrivas ned. Om det fortfarande finns ett nedskrivningsbehov efter detta fördelas resterande belopp schablonmässigt på de övriga tillgångarna inom enheten. Detta med anledning av omöjligheten att enskilt göra en bedömning av återvinningsvärdet för goodwill. (IAS 36, s. 480, p.104) 2.4.1 Upplysningar För att täcka intressenternas behov av information har det i IAS 36 angetts upplysningskrav gällande nedskrivningsprövningen av goodwill. Dessa krav ligger i linje med de kvalitativa egenskaperna som externa rapporter ska uppfylla. Dess syfte är att tillfredsställa intressenternas informationsbehov kring beräkningen av återvinningsvärdet snarare än att avslöja känsliga kvantitativa uppgifter (Edlund och Arnell, 2007). Enligt upplysningskraven som återfinns i IAS 36 punkt 134 skall bolagen för varje kassagene- 8

rerande enhet ange den information som krävs enligt punkterna (a)-(f) gällande nedskrivningsprövningens genomförande. I den inledande punkten (a) framkommer att bolagen skall fördela det redovisade goodwillvärdet på kassagenererande enheter. Förutom detta skall bolagen i enlighet med punkt (c) även ange på vilken grund återvinningsvärdet fastställts för de kassagenererande enheterna. Återvinningsvärdet utgörs som tidigare nämnts av de högsta av nyttjandevärde och verkligt värde minus försäljningskostnader. I de fall bolagen använt sig av nyttjandevärde för beräkning av återvinningsvärdet (d) ska de antaganden som ligger tillgrund för kassaflödesprognoserna anges (d i). Även metoden för att fastställa dessa värden ska anges (d ii). I metoden ska företagen ange om antagandena överensstämmer med tidigare erfarenheter eller externa informationskällor. Förutom antaganden och metod ska företagen dessutom ange; prognosperioden som kassaflödena baseras på (d iii), den tillväxttakt som används för att extrapolera kassaflöden bortom prognosperioden (d iv) samt den diskonteringsfaktor som används för att diskontera de framtida kassaflödena (d v). I de fall bolagen valt att använda sig av verkligt värde minus försäljningskostnader för att beräkna återvinningsvärdet (e) ska de ange de antaganden som ligger till grund för värderingen (e i) samt den metod som antagandena baseras på (e ii). Oavsett vilken beräkning som ligger till grund för återvinningsvärdet krävs det att bolagen genomför en analys (f) för att bedöma känsligheten i de gjorda antagandena. I de fall känslighetsanalysen tyder på att en förändring i ett viktigt antagande kan föranleda ett nedskrivningsbehov ska även det belopp som det redovisade värdet överstiger återvinningsvärdet redovisas (f i). Dessutom ska bolagen ange det ursprungliga värdet för antagandet, d.v.s. innan förändringen (f ii), samt hur mycket detta värde måste ändras för att redovisat värde ska motsvara återvinningsvärdet (f iii). 2.5 Tidigare studier Årsredovisningarna för år 2005 var de första som upprättades enligt IFRS och kom att beröras av upplysningskraven i IAS 36 punkt 134. Det gjordes då ett flertal studier för att se hur svenska bolag lyckats anpassa sig till det nya regelverket, med fördjupning inom upplysningskraven. Bland dessa fanns bland annat en studie gjord av Edlund och Arnell (2007) på KPMG. Deras studie omfattade 2005 års årsredovisning för Sveriges 60 största noterade bolags anpassning till de nya reglerna. Resultatet visade att prognosperiodens längd (d iii) saknades i ca 20 procent av de nedskrivningsprövningar som baserats på nyttjandevärde. Hos 9

nästan hälften av företagen saknades även uppgift om tillväxttakt för kassaflöden bortom prognosperioden (d iv). Lika många hade vad gällde de viktigaste variablerna för beräkning av nyttjandevärdet lämnat bristfällig eller ingen information alls (d i). I närmare 70 procent av fallen hade bolagens redogörelse för vilken metod de använt för att bestämma värdet på de viktigaste antagandena varit bristfällig eller helt saknats (d ii). (Edlund och Arnell, 2007) En annan studie gjordes av Persson och Hultén (2006), redovisningsspecialister vid Öhrlings PricewaterhouseCoopers, och omfattade 2005 års årsredovisning från totalt 40 svenska och utländska företag noterade på Stockholmsbörsen. Även i denna studie framkom att relativt många företag tampades med svårigheter gällande upplysningskraven för nedskrivningstest av koncernmässig goodwill. Resultatet av studien visade att samtliga bolag hade redovisat för hur enhetens återvinningsvärde beräknats (c). Majoriteten av bolagen angav att de använt nyttjandevärde för att beräkna återvinningsvärdet (d). Detta medförde att de största bristerna fanns bland delpunkterna rörande nyttjandevärdet. Endast 50 procent av bolagen angav varje viktigt antagande som beräkningen av nyttjandevärde baseras på (di) och enbart 20 procent av bolagen angav tillväxttakten för extrapolering av kassaflödesprognoserna (d iv). Även information gällande vilken prognosperiod som använts för prognostiserade kassaflöden saknades i de flesta fallen (d iii). Sämst information lämnades kring metoden för hur varje viktigt antagande fastställts (d ii), vilket endast angavs av 15 procent av bolagen. Även när det gällde redogörelser för genomförda känslighetsanalyser kring nedskrivningsprövningar fanns brister och andelen godkända bolag omfattades endast av hälften av bolagen (f). (Persson och Hultén, 2006) Med anledning av att reglerna var nya år 2005 kom de i båda studierna fram till att det i vissa fall inte var helt uppenbart hur det är tänkt att kraven ska tolkas och därmed var resultaten av undersökningarna inte helt oväntade. De båda författarparen uttryckte dock hopp om framtida förbättringar avseende upplysningskravens tillämpning, vilket av Persson och Hultén (2006) uttrycktes som Learning by doing. 10

3 METOD I detta kapitel redogörs för vilken typ av undersökning som genomförts, undersökningsansatsen, valet av metod, insamlingen och bearbetningen av data samt urvalet som gjorts. Avsnittet avslutas med en diskussion kring det valda tillvägagångssättet. 3.1 Typ av undersökning Syftet med studien var att för år 2008 undersöka hur väl industribolagen uppfyller upplysningskraven för nedskrivningsprövning av koncernmässig goodwill för att sedan göra en jämförelse med år 2005. För att uppnå syftet har författarna genomfört en deskriptiv undersökning. Denna kännetecknas av att den baseras på befintlig kunskap i ämnet och att forskaren försöker förklara hur det såg ut förut och hur det ser ut idag (Jacobsen, 2002, s. 35). Det är också vanligt att studierna baseras på data som samlats in genom att endast en teknik används och då studera det aktuella ämnet ur ett fåtal infallsvinklar. Detta överensstämmer med undersökningen då författarna genom att samla in informationen från årsredovisningar ämnade undersöka hur väl bolagen följer upplysningskraven i IAS 36 punkt 134. 3.2 Undersökningsansats Den deskriptiva undersökningstypen har kombinerats med en induktiv undersökningsansats. Ansatsen kännetecknas av att utgångspunkten ligger i empirin och syftet är att bygga upp ny kunskap. En kombination av undersökningstypen och undersökningsansatsen ger en studie som börjar i de data som samlas in och bearbetas för att ge en beskrivning. Beskrivningen kan sedan tolkas in i begrepp eller modeller (Artsberg, 2005, s.31ff). I undersökningen har författarna utgått från informationen i årsredovisningarna, samlat in det som var relevant för att kunna besvara syftet och bearbetat informationen genom den tolkningsmall som utformats utifrån IAS 36 punkt 134. 3.3 Val av metod Med anledning av ovanstående motiveringar lämpade sig den kvantitativa metoden bäst. En av de viktigaste fördelarna med en kvantitativ undersökning är att den möjliggör en undersökning som omfattar ett stort antal enheter till en relativt låg kostnad (Jacobsen, 2002, s. 331.). Då författarna ämnade uttala sig om huruvida de utvalda koncernerna har förändrat sig gäl- 11

lande redovisning av upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 kom insamlingen att omfatta stora mängder data för att möjliggöra säkra slutsatser. För att undvika allt för höga kostnader i form av tid och pengar låg utgångspunkten i den information som fanns tillgänglig i årsredovisningen. 3.3.1 Datainsamling För att kunna besvara syftet har undersökningen genomförts genom att granska de utvalda koncernbolagens årsredovisningar för år 2005 och 2008. Författarna har endast granskat sådan information som berör förvärvad goodwill samt nedskrivningsprövningen av denna. Årsredovisningarna har antingen hämtats från bolagens officiella hemsidor eller från databasen Affärsdata. Då informationsinsamlingen bestod av årsredovisningar kan det sägas att den huvudsakliga källan var av primär karaktär. Det råder dock delade meningar om huruvida årsredovisningar anses vara primärdata eller sekundärdata. Författarna har valt att vara av samma uppfattning som Artsberg (2005, s.45) som menar att årsredovisningar kan ses som dokument av primär karaktär då de omfattar data som inte bearbetats för analys- och forskningsändamål. 3.3.2 Bearbetning av data De tidigare presenterade upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 är till viss del öppna för tolkning och informationen i årsredovisningarna skiljer sig åt. Varje enhet kan inte behandlas på ett unikt sätt utan den kvantitativa metoden kräver att datainsamlingen standardiseras (Jacobsen, 2002, s.279). Upplysningskraven har därför på förhand definierats och preciserats innan datainsamlingen genomförts. För att kunna göra dessa mätbara valde författarna att utforma en tolkningsmall för att definiera vad som krävdes för att respektive punkt skulle anses vara uppfylld. Så långt som möjligt har författarna utgått från upplysningskraven i IAS 36 men även tagit stöd i Persson och Hulténs (2006) studie för att närmare definiera målet med varje punkt. Bolagen betygsattes utifrån kriterierna godkänt eller icke godkänt. Författarna definierade en förbättring som de fall där ett bolag gick från icke godkänt år 2005 till ett godkänt år 2008 och för en försämring är definitionen den motsatta. En närmare beskrivning av vad som krävts för godkänt på de respektive punkterna redovisas i Tolkningsmallen (se kapitel 4). 12

3.3.3 Urval För att kunna undersöka hur väl upplysningskraven för koncernmässig goodwill efterföljs i bolagen var två urvalskriterier att bolagen skulle redovisa goodwill och upprättat koncernredovisningen enligt IFRS. Vidare valde författarna att avgränsa sig till börsnoterade koncerner på Stockholmsbörsens Large-, Mid- och Small Cap-listor för att underlätta insamlingen av data. Stockholmsbörsens Cap-listor omfattar totalt 258 bolag fördelade över nio branscher. Enligt konkurrensverkets statistik för åren 2005 och 2008 finns ingen bransch där företagsförvärven var mer frekventa än andra och valet av bransch baserades därför istället på att få ett så proportionellt fördelat urval som möjligt över Cap-listorna. Sett över de olika Cap-listorna utgjorde industribolagen de mest proportionellt fördelade och omfattade 28, 33 respektive 20 procent. Urvalet omfattade samtliga 66 bolag inom industribranschen, vilket medförde att författarna genomförde en totalundersökning. Large Cap Mid Cap Small Cap Totalt Energi 3 0 1 4 Material 6 2 5 13 16 25 25 66 Industri (28%) (33%) (20%) (26%) Sällanköp 6 16 14 36 Dagligvaror 3 2 2 7 Hälsovård 4 5 19 28 Finans 14 18 15 47 IT 2 8 42 52 Teleoperatör 3 0 2 5 57 76 125 258 Totalt (100%) (100%) (100%) (100%) Tabell 3.1 Fördelning av bolag över branscher utifrån Large-, Mid- och Small Cap-listorna. 3.3.4 Bortfall Av de 66 bolag som författarna ämnade undersöka uppkom ett bortfall omfattande 18 bolag. Bortfallet baserade sig på fem orsaker. Ett av bolagen redovisade enligt US GAAP och uppfyllde därmed inte det första urvalskriteriet att redovisa enligt IFRS. För att kunna jämföra bolagen valdes de sex bolag som hade brutet räkenskapsår bort. Det var även sju bolag som inte publicerat årsredovisningen för år 2005 och/eller 2008 på sin officiella hemsida eller funnits tillgängliga via Affärsdata per 2009-04-18. Utöver dessa var det tre bolag i urvalet som inte var möjliga att undersöka då de inte redovisade enligt IFRS för år 2005. Ett av bolagen redovisade ingen goodwill för år 2005 vilket omöjliggjorde en jämförelse. 13

Trots ett bortfall om 18 bolag ansåg författarna de resterade två tredjedelarna av bolagen som återstod utgjorde ett representativt urval för industribranschen. Författarna ansåg därför att bortfallets påverkan på resultatet kunde anses vara minimalt då det snarare innebar en utjämning av antalet bolag mellan Cap-listorna till 15, 17 respektive 16 bolag. 3.4 Metoddiskussion Det finns både för- och nackdelar med att genomföra undersökningen med utgångspunkt i den kvantitativa metoden. Då författarna valde att undersöka ett stort antal företag var den kvantitativa metoden att föredra. I likhet med tidigare studier var det nödvändigt att utforma en tolkningsmall gällande upplysningskraven för att möjliggöra undersökningen. Författarna kunde dock inte utgå från de tidigare studiernas tolkningar av upplysningskraven då det inte tydligt framgick hur varje punkt bedömts. För att öka jämförbarheten med tidigare studier hade ett alternativt urval i denna studie varit att undersöka samma bolag som i någon av de tidigare studierna som gjorts för år 2005. Detta var dock inte möjligt då det inte framgick i någon av studierna exakt vilka bolag som omfattades av undersökningarna. En av studierna utgick från Stockholmsbörsens A- och O-lista vilket är i ständig förändring beroende på bolagens omsättning och dessutom har kategoriseringen på Stockholmsbörsen ändrats. Av ovanstående anledningar kunde författarna inte utgå från resultaten i studierna för år 2005 och genomföra en replikation av studierna för år 2008 för att se om det skett några förändringar. Författarna ansåg dock att de tidigare studierna, tillföljd av att urvalet var spritt över de olika branscherna, kunde ses som generella för bolagen på Stockholmsbörsen. Detta medförde att författarna ansåg det möjligt att jämföra undersökningens resultat för industribranschen med de tidigare studierna där samtliga branscher representeras. Den tolkningsmall som utformades utgjorde den kritiska punkten då den hade en avgörande roll när det kom till reliabiliteten och validiteten i arbetet. För att undvika eventuella tolkningsskillnader mellan författarna och därmed säkerställa en hög reliabilitet valde författarna att gemensamt utarbeta mallen för upplysningskraven. I de fall författarna varit osäkra på någon punkt valde de att ta stöd i den tolkning som Persson och Hultén (2006) utformade för sin studie. Vid tolkning av den sista upplysningspunkten rörande känslighetsanalys tog författarna stöd i en diskussion med Dag Smith, universitetslektor vid Uppsala universitet. Författarna ansåg detta nödvändigt för att så långt som möjligt undvika en felaktig tolkning av punkten. Genom att noggrant utarbeta tolkningsmodellen utifrån IAS 36 punkt 134 ansåg författarna att mallen utgjorde en bra och giltig operationalisering. Den medförde även att undersökningen 14

mätte vad den avsåg att mäta och på så vis möjliggjordes en hög validitet. En viktig del av reliabiliteten är också att det är möjligt att genomföra en replikation av den genomförda undersökningen och då komma fram till ett liknande resultat (Bryman och Bell, 2007, s. 41). Den tolkningsmall som utarbetats utifrån upplysningskraven och som legat till grund för resultatet anser författarna skapar en god grund för en framtida replikation, vilket var något som författarna saknade från de tidigare studierna av IAS 36 punkt 134. Författarna valde även att i presentationen av resultatet ange de fall där det kan vara tveksamt hur tolkningsmallen ska tillämpas. I bilaga 1 återfinns resultaten i detalj för samtliga undersökta bolag vilket författarna anser ökar reliabiliteten ytterligare. 3.5 Litteraturdiskussion Det finns inte mycket litteratur skrivet inom ämnet som berör redovisning och specifikt upplysningskraven och nedskrivningsprövningen. Detta kan förklaras med att redovisningen är i ständig förändring och att upplysningskraven är en relativt ny företeelse. Flera av de vetenskapliga artiklar författarna hittade var allt för generella för standarden att de skulle vara tilllämpningsbara på det undersökta området. Många av författarnas källor var därför hänförliga till Tidskriften Balans som utges av FAR SRS, branschorganisationen för revisorer och rådgivare. Författarna var väl medvetna om att tidskriften Balans inte är att anse som en vetenskaplig tidskrift. Författarna ansåg dock att det som publiceras i branschorganisationens tidskriften Balans i högsta grad var relevant och aktuellt för studien. Samtidigt som FAR SRS frånsäger sig ansvaret för de åsikter som publiceras i tidskriften finns det krav på att frågorna ska vara aktuella och främja branschens långsiktiga intressen. De valda artikelförfattarna är dessutom väl insatta inom området för redovisning och aktiva skribenter i tidskriften vilket författarna ansåg legitimerade dem. Vad gäller trovärdigheten i de internationella redovisningsstandarderna vilka var utgångspunkten i undersökningen ansåg författarna dessa utgöra odiskutabla källor. Författarna har så långt som möjligt använt sig av ursprungskällor men till viss del frångått detta vad gäller redovisningens kvalitativa egenskaper. Detta då Artsberg erbjuder en mer utförlig beskrivning av redovisningens kvalitativa egenskaper än ursprungskällan IFRS. Hennes trovärdighet som källa ansåg författarna bekräftades av hennes omfattande erfarenhet inom området för redovisning. 15

4 TOLKNINGSMALL I detta kapitel presenteras den tolkningsmall som utformats utifrån upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 och som legat till grund för undersökningen. Mallens syfte är att klargöra för läsaren vad som krävts av företagen för att deras upplysningar ska anses godkända. Enligt upplysningskraven som återfinns i punkt 134 skall bolagen för varje kassagenererande enhet ange den information som krävs enligt punkterna (a)-(f) gällande nedskrivningsprövningens genomförande. Nedan följer författarnas tolkning av dessa punkter. (a) Goodwill fördelad över kassagenererande enheter Det redovisade värdet för förvärvad goodwill ska fördelas över kassagenererande enheter. För godkänt krävs att hela goodwillvärdet fördelats. (c) Grund för fastställande av återvinningsvärdet Det ska framgå om företaget använder sig av nyttjandevärde eller verkligt värde minus försäljningskostnader som grund för att beräkna återvinningsvärdet för den kassagenererande enheten för att bli godkänd. (d) Nyttjandevärde Om nyttjandevärde används för att beräkna återvinningsvärdet ska även nedanstående punkter anges: (d i) Företaget ska ange viktiga antaganden som återvinningsvärdet baserats på. För godkänt krävs att företagen nämner minst ett viktigt antagande, dock ej prognosperiod, tillväxttakt eller diskonteringsfaktor som behandlas i punkt iii), iv) och v). Här skiljer sig tolkningen från upplysningskraven i IAS 36 där bolagen ska ange varje viktigt antagande. Ett alternativ till minimigränsen hade varit att ta bolagen på orden. Detta hade då inneburit att de bolag som exempelvis uttrycker att några av de viktiga antagandena är..., etc., m.m. inte skulle godkännas då detta skulle tolkas som att de inte angett samtliga antaganden. Om de så räknade upp ett hundra viktiga antaganden skulle bolagen jämställas med dem som inte anger ett enda antagande och på så vis inte godkännas. 16

(d ii) En beskrivning av företagsledningens metod för att fastställa de värden som innefattas i de viktiga antagandena. Det ska även framgå om värdena återspeglar tidigare erfarenheter eller överensstämmer med externa informationskällor. För godkänt krävs att metoden för minst ett antagande angivits. Här skiljer sig tolkningen från upplysningskraven i IAS 36 där bolagen ska ange metoden för varje viktigt antagande Även i denna punkt valde författarna att sätta en minimigräns för godkänt. Alternativet hade varit att inte godkänna de bolag som inte har angett metoden för samtliga antaganden. Detta skulle innebära att de bolag som angett metoden för nio av tio antaganden jämställs med de bolag som inte angett metoden för ett enda antagande. (d iii) Den prognosperiod som bolaget använt ska anges. Om den angivna prognosperioden överstiger fem år krävs dessutom en motivering till valet av den längre prognosperioden för godkänt. (d iv) Ange den tillväxttakt som används för att extrapolera kassaflödena bortom prognosperioden. I de fall det anges att tillväxttakten överstiger den långfristiga tillväxttakten ska även en motivering följa till valet av den högre tillväxttakten. För godkänt krävs dessutom att tillväxttakten anges som en procentsats. (d v) Ange den diskonteringsfaktor som tillämpas på kassaflödesprognoserna. För godkänt krävs att diskonteringsfaktorn anges i procent. Enligt IAS 36 punkt 55 ska diskonteringsfaktorn anges före skatt. Då detta inte uttrycks i IAS 36 p 134 har författarna valt att inte ta hänsyn till detta vid bedömningen. (e)verkligt värde Om verkligt värde minus försäljningskostnader används för att beräkna återvinningsvärdet ska även nedanstående punkter anges: (e i) Företaget ska ange viktiga antaganden som återvinningsvärdet baseras på. För godkänt krävs att företagen nämner minst ett viktigt antagande. Se diskussion i punkt (d i). (e ii) En beskrivning av företagsledningens metod för att fastställa de värden som innefattas i de viktiga antagandena. Det ska även framgå om värdena återspeglar tidigare erfarenheter eller överensstämmer med externa informationskällor. För godkänt krävs att metoden för minst ett antagande angivits. Se diskussion i punkt (d ii). 17

(f) Känslighetsanalys Samtliga bolag ska redogöra för att de gjort en känslighetsanalys. I de fall analysen tyder på att det finns rimliga möjligheter att förändringar i viktiga antaganden leder till att återvinningsvärdet understiger det redovisade värdet ska även nedanstående tre punkter anges. För godkänt krävs då att samtliga punkter nedan uppfylls. (f i) Det belopp med vilket enhetens återvinningsvärde överstiger dess redovisade värde utifrån att antagandena är oförändrade. (f ii) Det värde som är tilldelat det viktiga antagandet, som procentsats. (f iii) Ange det belopp med vilket värdet som innefattas i det viktigaste antagandet måste ändras för att enhetens återvinningsvärde ska motsvara det redovisade värdet. I IAS 36 uttrycks det inte att företagen ska redovisa känslighetsanalysen så vida den inte resulterat i att det finns rimliga möjligheter till att återvinningsvärdet understiger det redovisade värdet. Efter en diskussion med Dag Smith (2009) kom författarna dock fram till att bolagen måste bekräfta resultatet av känslighetsanalysen oavsett om det skulle föranleda till ett nedskrivningsbehov eller inte. Författarna har därför satt som krav att bolagen på något sätt måste påvisa att en känslighetsanalys genomförts. 18

5 RESULTAT OCH ANALYS I detta kapitel redogörs för undersökningens resultat för respektive delpunkt. Varje avsnitt omfattas även av en analys där referensramen kopplas till resultatet i de olika delpunkterna. Undersökningen kom att omfatta totalt 48 bolag. Sex av dessa bolag ingick inte i resultatet för punkterna d i-v) och e i-ii) då de inte angav vilken metod de använt för att fastställa återvinningsvärde varav det inte gick att bedöma dem enligt dessa punkter. För att avgöra om det skett en förändring sedan införandet tillämpades den utarbetade tolkningsmallen på årsredovisningarna för åren 2005 och 2008. I de fall ett bolag gick från ett icke godkänt år 2005 till ett godkänt år 2008 definierades av författarna som en förbättring. En sammanställning av resultatet för de två åren presenteras i nedanstående tabell 5.1. Antal godkända Andel godkända Oförändrat Förbättring Förändring sedan år 2005 Försämring Upplysningskrav 2008 2005 2008 2005 Antal % Antal % Antal % totalt a) fördelning på kassagenererande enheter 45 38 94% 79% 41 85% 7 15% 0 0% 48 c)grund för fastställande av återvinningsvärde 48 42 100% 88% 42 88% 6 12% 0 0% 48 d) nyttjandevärde 48 41 100% 85% -- -- -- -- -- -- -- di)viktigt antagande 38 23 79% 56% 29 71% 11 27% 1 2% 41 dii)metod 32 17 67% 41% 26 63% 13 32% 2 5% 41 diii)prognosperiod 37 26 77% 63% 25 61% 13 32% 3 7% 41 div)tillväxttakt 40 23 83% 56% 24 59% 14 34% 3 7% 41 dv)diskonteringsfaktor e) verkligt värde minus försäljningskostnader 48 34 100% 83% 34 83% 7 17% 0 0% 41 0 2 0% 4% -- -- -- -- -- -- -- ei)viktigt antagande -- 2 -- 100% -- -- -- -- -- -- -- eii)metod -- 1 -- 50% -- -- -- -- -- -- -- f)känslighetsanalys 32 20 67% 49% 30 63% 15 31% 3 6% 48 Tabell 5.1 Resultaten. För år 2005 är det 41 bolag av totalt 48 som angett nyttjandevärde som grund för fastställande av återvinningsvärdet. Andelen för d i) till och med d v) är därför beräknad med en nämnare som omfattar dessa 41bolag för detta år. Punkterna som avser återvinningsvärde beräknat som verkligt värde minus försäljningskostnader har beräknats med en nämnare om två bolag. Punkt c) motsvarar inte en summering av punkterna d) och e) då ett bolag använt sig av båda metoderna för att beräkna återvinningsvärdet för år 2005. 19

5.1 (a)goodwill fördelad över kassagenererande enheter År 2005 var det 38 av totalt 48 bolag som redovisade goodwill fördelad över kassagenererande enheter. Antalet godkända ökade till 45 bolag för år 2008, vilket innebar en förbättring om 15 procent från år 2005. De bolag som fördelat goodwill över kassagenererande enheter för båda åren har i de flesta fall inte ändrat sitt sätt att redovisa detta på. Vanligast var att bolagen presenterade informationen i tabellform. Bland de godkända bolagen fanns tre respektive fyra bolag där goodwill endast fördelats på en kassagenererande enhet för år 2005 respektive år 2008. Analys Detta var en av de delpunkter som bolagen uppfyllt bäst. Genom att hänföra goodwillvärdet till kassagenererande enheter tvingas bolagen indirekt förklara för intressenterna vad värdet består av, vilket ökar begripligheten av värdet för intressenterna. Däremot finns det plats för bolagen att själva bedöma till vilken nivå goodwillvärdet ska hänföras. Enligt Johansson (2008) innebär detta att bolagen kan påverka sannolikheten för att ett nedskrivningsbehov ska uppkomma. Genom att utrymme ges för bolagen att individuellt bestämma nivån för den kassagenererande enheten tappar redovisningen kvalitet både när det gäller tillförlitlighet och jämförbarhet. Enligt Artsberg (2005) är ett viktigt kriterium för att skapa tillförlitlighet för intressenterna att informationen som presenteras inte är vinklad på något sätt. Genom att hänföra goodwill till en högre nivå blir återvinningsvärdet stabilare enligt Johansson (2008) och detta inger utifrån tillförlitlighetskriteriet en falsk trygghet för intressenterna. I de fall där bolagen valt att redovisa goodwill hänförligt till samma nivå för åren 2005 och 2008 ökar jämförbarheten över tid inom bolaget. Däremot medför kassagenererande enheter på olika nivåer att möjligheterna för intressenterna att jämföra olika bolag försvåras. Bristen på tillförlitlighet och jämförbarhet enligt Artsbergs (2005) definition kan medföra att intressenterna tappar förtroende för bolaget. Detta kan enligt Hybels (1995) innebära att bolaget förlorar legitimitet då hänsyn inte tas till intressenternas behov av information. 20

5.2 (c)grund för fastställande av återvinningsvärdet Ett godkänt bolag har i denna punkt angett om återvinningsvärdet baseras på nyttjandevärde eller verkligt värde minus försäljningskostnader. Detta är den punkt som bolagen uppfyllt bäst då 42 bolag fick godkänt år 2005 och samtliga bolag var godkända år 2008 vilket motsvarar en 12 procentig förbättring mellan åren. För år 2005 var det ett bolag som redogjorde för att de tillämpade både verkligt värde minus försäljningskostnader och nyttjandevärde. Verkligt värde minus försäljningskostnader användes för kassagenererande enheter där goodwill uppkommit genom ett förvärv som skett under året medan nyttjandevärde beräknats för goodwill som uppkommit vid förvärv under tidigare år. Bolaget bedömdes därav enligt båda värderingsgrunderna. För de sex bolag som inte angett vilken värdegrund de använt sig av för att beräkna återvinningsvärdet har det heller inte varit möjligt att göra någon bedömning för punkterna d i)-d v) alternativt e i)-e ii) vilket medförde att resultaten i dessa antaganden baserats på ett färre antal bolag. Analys En av anledningarna till att denna punkt uppfyllts i så hög grad kan vara att det är ett grundläggande krav som måste finnas för att möjliggöra en beskrivning av nedskrivningsprövningen. Detta är även den punkt som inte borde innebära några tolkningssvårigheter då standarden uttryckligen ger bolagen två valbara alternativ. Vidare kräver inte punkten att företagen lämnar ut någon särskilt konkurrenskänslig information. Att bolagen inte uppfyllde detta krav till hundra procent för år 2005 skulle kunna relateras till den okunskap både Busiman (2006) och Persson och Hultén (2006) hävdade fanns kring upplysningskraven inför årsredovisningen år 2005. Huruvida bolagen har uppfyllt detta krav är helt avgörande för kvaliteten på efterkommande delpunkter. I de icke godkända fallen bestod informationen enbart av en redogörelse för hur nyttjandevärde respektive verkligt värde minus försäljningskostnader beräknas placerad i noten för redovisningsprinciperna. För intressenterna blir informationen enbart en föreläsning i redovisning som helt saknar relevans när det inte går att avgöra vilken av värdegrunderna som bolaget faktiskt har använt sig av. Detta strider mot Artsbergs (2005) huvudprincip där den information som presenteras ska vara relevant för beslutsfattande vilket även medför att det saknas begriplighet gällande den information som getts kring punkten. 21