Folk- och bostadsräkningarna 1860-1990

INLEDNING TILL Folk- och bostadsräkningarna 1860-1990 Folkräkningar utfördes under perioden 1860-1900 vart tionde år och publicerades i Bidrag till Sveriges officiella statistik. A, Befolkningsstatistik (BiSOS A). Dessa är digitaliserade och finns på adressen: http://www.scb.se/bisos Därefter har resultaten från räkningarna ingått i serien Sveriges officiella statistik (SOS). 1910 till 1930 genomfördes räkningen vart tionde år och därefter vart femte år med undantag för 1955. Publikationerna har t o m 1960 benämnts Folkräkningen. De allmänna bostadsräkningarna utfördes 1912-1914, 1920, 1933, 1945 och 1960. År 1945 bar titeln Bostäder och hushåll. 1965 till 1990 ägde Folk- och bostadsräkningen rum vart femte år. Folk- och bostadsräkningen den 1 november 1965. II, Folkmängd inom tätorter efter kön, ålder, civilstånd m.m.= Population and housing census in 1965. II, Population in localities by sex, age and marital status etc. Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2009. urn:nbn:se:scb-fob-1965_2

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR FOLK- OCH BOSTADSRÄKNINGEN DEN 1 NOVEMBER 1965 II FOLKMÄNGD INOM TÄTORTER EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1967

OFFICIAL STATISTICS OF SWEDEN POPULATION AND VITAL STATISTICS POPULATION AND HOUSING CENSUS IN 1965 II POPULATION IN LOCALITIES BY SEX, AGE AND MARITAL STATUS CIVILTRYCK Stockholm 1967 10574

FÖRORD Den andra publikationen i redogörelsen över 1965 års folk- och bostadsräkning framlägges härmed. Den innehåller uppgifter om folkmängden inom tätorter efter kön, ålder och civilstånd. Geografisk expert vid planeringen av 1965 års tätortsavgränsning har varit fil.lic. Gunnar Norling. Experter vid själva tätortsavgränsningen har varit Norling och fil.kand. Nils Ragnar Jeansson. Avgränsningsarbetet för Älvsborgs, Skaraborgs och Västmanlands län har utförts av fil.lic. Hans Ylander. Denna publikation har redigerats av förste aktuarie Lennart Larsson. Stockholm den 9 januari 1967 INGVAR OHLSSON THURE LINDH

5 Text Innehållsförteckning Sid. Engelsk översikt 6 Svensk-engelsk ordlista 6 Inledning 7 Tätortsavgränsningen 8 Tabellernas innehåll 14 Texttabell Tab. A. Antalet tätorter samt tätortsfolkmängden länsvis 1960 och 1965 15 Tabeller Tab. 1. Folkmängd efter kön och civilstånd i tätorter med minst 200 invånare den 1 november 1965 1 Tab. 2. Folkmängd efter kön och ålder i tätorter med minst 200 invånare den 1 november 1965 38 Bilagor Bil. 1. Tätorter, som sträcker sig över länsgräns m. m. 113 Bil. 2. Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 114 Bil. 3. Register över tätorterna 129 Text Contents Page Summary in English 6 Swedish-English vocabulary 6 Introduction 7 Demarcation of localities 8 Contents of tables 14 Table Table A. Number of localities and popu tion thereof by county 15 Tables Table 1. Population by sex and marital status in localities with at least 200 inhabitants 1 Table 2. Population by sex and age in localities with at least 200 inhabitants 38 Appendices Appendix 1. Localities extending across county boundaries, etc. 113 Appendix 2. Changes in localities registered etc. compared with 1960 114 Appendix 3. Index of localities 129

6 Summary The second part of the Report of the Population and Housing Census in 1965 shows the population by sex, age and marital status in localities with at least 200 inhabitants. The term locality denotes an area which is considerably more densely built up than others. Population clusters with at least 200 inhabitants are called localities if the distance between buildings does not exceed 200 metres. However, certain variations in this interval are accepted in practice, due to the considerable regional differences in types of settlement. If the distance between buildings exceeds 200 metres, this need not mean a break in the settlement if the space between buildings is used for such public purposes as roads, parking lots, parks, sports grounds and cemeteries. This rule also applies to such non-built up areas as railway lines, wharfs etc. The demarcation of densely populated and sparsely populated areas is made independent of the administrative boundaries. A group of houses forming a direct continuation of a densely settled area in a neighbouring commune is thus included in this area as part of the locality. The main principle for the 1965 demarcation of localities has been to achieve full comparability between the 1960 and 1965 data as to the population of localities. The same maps as were used in 1960 have also been used for establishing locality boundaries this time, except in cases where newer maps have been issued. The demarcation work, which was performed centrally in 1960, was made by the local county authorities in 1965. A geographical expert assisting the Central Bureau of Statistics has controlled that the norms for demarcating localities were followed and applied similarly throughout the country. The maps of the localities were then distributed to the communes for use by the local census organisations when ticking off in the population register all persons living in a locality. After a final check of this procedure had been made by the regional planner, the maps and population registers were sent to the Central Bureau of Statistics. The table on page 15 shows the number of localities, total population in localities, and population in localities as a percentage of the entire population in each county and for the country as a whole in 1960 and 1965. The difference in the population of localities between 1960 and 1965 is also shown. Since 1960 the number of people living in localities has increased from 5451941 to 6011495, an increase of 10,3 percent. Although varying in different parts of the country, the process of urbanization has continued at an accelerated rate. 77,4 percent of the whole population now lives in localities, an increase of 4,7 percent since 1960. Appendices 1 and 2 list those localities which have come into existence since 1960, those which were termed localities in 1960 but were no longer so in 1965, and localities which have merged since 1960. Swedish-English vocabulary Folkmängd Förut gifta Gifta Hela befolkningen... Invånare (Inv.) Kommun Kvinnor (Kv) Köping (Köp.) Län Population Widowed and divorced Married Total population Inhabitants Commune Women Market town County Länsgrans Män (M) Ogifta Stad Summa Tätort(er) Tätortens belägenhet.. År County boundary Men Single Town Total Locality (ies) Situation of locality Year

7 INLEDNING Folk- och bostadsräkningen 1965 består av en totalräkning, en urvalsundersökning och en intervjuundersökning. Totalräkningen bearbetas i två etapper. Den första etappen omfattar demografiska uppgifter ur mantalslängden. I en första volym av 1965 års folk- och bostadsräkning har som ett resultat av denna bearbetning meddelats uppgifter om folkmängden efter kön, ålder och civilstånd den 1 november 1965 i kommuner, församlingar och kyrkobokföringsdistrikt samt kommunblock. Föreliggande andra volym innehåller motsvarande uppgifter för varje tätort med minst 200 inv. I likhet med första volymen har publiceringstabellerna framställts i datamaskin. I en tredje volym kommer första etappens resultatredovisning att avslutas med bl.a. läns- och rikstabeller, specialtabeller för större städer samt redovisning av kommunblocksanpassade A-regioner ( kommunblocksregioner ). Underlaget för totalräkningens andra etapp utgörs av uppgifter som har inhämtats direkt från allmänheten och fastighetsägarna på särskilda blanketter. Sistnämnda etapp omfattar huvudsakligen sysselsättning, näringsgren, pendling mellan bostadsort och arbetsplats samt hushåll och bostäder. Bearbetningen av andra etappen innebär en tidskrävande preparering av primärmaterialet och den första publikationen från denna etapp kan därför icke föreligga förrän hösten 1967.

8 TÄTORTSAVGRÄNSNINGEN Med tätort avses primärt ett område, där bebyggelsen är avsevärt tätare än inom omgivande mera glesbebyggda områden. Därtill kommer att bebyggelsens karaktär i allmänhet är annorlunda, att invånarna ofta har annan yrkes- och näringsgrensfördelning och att vissa servicefunktioner, som även betjänar angränsande områden, vanligen finns i tätorten. Tätortsavgränsningen vid tidigare folkräkningar. Vid varje folkräkning sedan år 1900 har uppgifter om tätorter bearbetats. En sammanfattande beskrivning av metoder m.m. beträffande tätortsredovisningen vid de olika folkräkningarna finns publicerad i redogörelsen för 1960 års folkräkning, del V, sid. 40 ff. Redovisningen t.o.m. år 1945 avsåg endast tätorter på den egentliga landsbygden (dvs. landsbygden utom köpingar och municipalsamhällen). Städer, köpingar och municipalsamhällen ansågs nämligen i sin helhet kunna räknas som tätorter (»administrativa tätorter»), varför någon avgränsning av dessas tätbebyggda delar icke gjordes. Vid avgränsningen av tätorter på den egentliga landsbygden (»icke-administrativa tätorter») medräknades icke orter, där jordbruksbefolkningen var betydande. Vid 1950 års folkräkning utfördes för första gången tätortsavgränsning för hela landet utan att någon principiell skillnad gjordes för städer och landsbygd; icke heller undan togs orter med stor jordbruksbefolkning. Den faktiska bebyggelsen och icke administrativa gränser skulle i princip vara avgörande vid avgränsningen av tätorterna. I de fall där en stads, en köpings eller ett municipalsamhälles gräns obetydligt avvek från den faktiska bebyggelsen följdes dock den administrativa gränsen. Vid 1960 års folkräkning tillämpades generellt den principen att endast den faktiska bebyggelsen och icke administrativa gränser skulle vara avgörande för tätorternas utsträckning. Enda undantag var Stockholms stad, där stadens fåtaliga glesbygdsbefolkning inräknades i tätorten. Bebyggelsens utsträckning var avgörande för vad som skulle anses vara en tätort. Därvid var avståndet mellan husen (liksom vid 1950 års folkräkning) utslagsgivande. År 1950 fastställdes ingen direkt regel om avståndet mellan husen i en tätort (i allmänhet räknades dock med upp till 200 meter). En exaktare regel uppställdes i detta avseende år 1960. Dock gjordes den något tänjbar för att variationerna i fråga om bebyggelsetyp icke skulle förorsaka mindre lämpliga avgränsningar. En gemensam nordisk tätortsdefinition fastställdes vid det nordiska chefsstatistikermötet 1960. Denna definition på tätort (tätbebyggt område), som tilllämpats såväl 1960 som 1965, har följande lydelse:»som tätbebyggt område räknas alla hussamlingar med minst 200 inv., såvida avståndet mellan husen normalt icke överstiger 200 meter. Avståndet kan dock tillåtas överstiga 200 meter, när det gäller hussamlingar inom en större orts influensområde. Å andra sidan bör maximigränsen mellan husen sättas lägre än 200 meter, där bebyggelsens karaktär så påkallar, nämligen då i små tätorter ingen tydlig tätortskärna (centrum, city) framträder och i de fall, då gränsen mellan tätort och landsbygd är

9 diffus, med andra ord då bebyggelsen i tätorten icke framstår som avsevärt tätare än inom övriga närliggande bebyggda områden. Vid avgränsningen av tätbebyggda områden medräknas också obebodda hus, inräknat hus som uteslutande användes som arbetsplats. Som hus tillhörande tätortsbebyggelse betraktas dock ej jordbrukets ekonomibyggnader, såvida dessa är fritt liggande i förhållande till huvudegendomen. Frågan huruvida sommarbebyggelse skall inräknas eller ej hänskjutes till de enskilda ländernas avgörande. Anstalter o.d., som är belägna utanför tätbebyggt område, räknas som tätort, såvida anstaltens bofasta personal med familjer osv., men utan patienter utgör minst 200 personer. Även om avståndet mellan husen överstiger 200 meter, skall det icke betraktas som avbrott i bebyggelsen, när det mellan husen belägna området utnyttjas till allmännyttigt ändamål såsom vägar, parkeringsplatser, parker, idrottsplatser och kyrkogårdar; detsamma gäller sådana obebyggda områden som lagerplatser, järnvägslinjer och kajer. Uppdelningen i tätbebyggda och glesbebyggda områden företages oberoende av den administrativa indelningen. Hussamlingar som utgör en direkt fortsättning av ett tätbebyggt område i en grannkommun, inräknas sålunda i detta område vid tätortsredovisningen». Som framgår av definitionen hänsköts frågan om huruvida sommarbebyggelse skulle inräknas eller ej till de olika ländernas avgörande. Genom kartavgränsningsmetoden går det i princip inte att urskilja fritidsbebyggelse. Då det emellertid fordras minst 200 inv. (dvs. 200 mantalsskrivna personer) för att tätort skall anses föreligga, och sommarstugornas ägare med familjer endast i undantagsfall torde vara mantalsskrivna där, blir aldrig de renodlade sommarstugeorterna räknade som tätorter. I övrigt försökte man i Sverige utesluta den fritidsbebyggelse som låg i direkt anslutning till tätorter. Svårigheter uppstod emellertid i de fall där en permanentning av fritidsbebyggelsen påbörjats. Fritidsbebyggelse av denna blandade typ fördes till tätort endast i de fall där det kunde bedömas att denna hade permanentats till minst 50 /o. Tätortsdefinitionen medger variationer i fråga om godtagbart avstånd mellan husen. Härigenom möjliggjordes en avgränsning, som tog hänsyn till den väsentligt olika bebyggelsestrukturen i olika delar av riket. För de flesta tätorter ansågs ett avstånd mellan 150 och 200 meter vara lämpligast. I tätbebyggda jordbruksbygder tillämpades i regel ett avstånd på omkring 150 meter. Om 200-metersregeln här skulle ha tilllämpats, skulle vidsträckta områden utan annan bebyggelse än spritt liggande småbruk ha räknats som tätorter. Även vid bebyggelse längs en väg eller en strand skulle 200-metersregeln ibland ha medfört orimligt långsträckta tätortsbildningar. Genom att ett avstånd på 150 meter mellan husen tillämpades skedde i många fall en uppdelning på två eller flera tätorter. I skogsbygderna tolererades däremot i allmänhet avstånd på drygt 200 meter. En del norrländska samhällen, som är typiska handelscentra, är nämligen så glest bebyggda att en alltför snäv gränsdragning skulle ha medfört att de icke hade räknats som tätorter. Om en tätort var uppsplittrad av vatten, såsom en flod eller ett sund, tilllämpades i princip samma regler som om den vore uppdelad av obebyggd mark. I mera tveksamma fall, då vattnets bredd uppgick till omkring eller något under 200 meter, togs hänsyn till omständigheterna. Förekomst av broförbindelse ansågs utgöra ett stöd för sammanslagning. Folkräkningarna t.o.m. år 1945 avsåg den kyrkobokförda befolkningen och grundade sig i huvudsak på av pastorsämbetena gjorda utdrag ur församlings-

10 böckerna. Då pastorsämbetena ansågs äga god lokalkännedom uppdrogs åt dessa att med ledning av instruktioner från statistiska centralbyrån utmärka vilka personer som bodde i de olika tätorterna. Trots att uppgifterna granskades av statistiska centralbyrån och blev föremål för en stundom omfattande skriftväxling och trots att olika myndigheter, såsom överlantmätare och länsarkitekter, fick taga del av uppgifterna, torde avgränsningen inte ha blivit konsekvent genomförd för hela riket. Även vid 1950 års folkräkning, som avsåg den mantalsskrivna folkmängden och där pastorsämbetenas medverkan eljest var tämligen ringa, var det pastorsämbetena som utförde tätortsavgränsningen i flertalet län. Beträffande tre län överläts dock åt geografisk expertis, såsom ett försök, att med hjälp av kartor och flygbilder göra avgränsningen. Vid folkräkningen 1960 anförtroddes åt geografisk expertis att i enlighet med tätortsdefinitionen göra avgränsningarna på kopior av olika slag av kartmaterial (ekonomiska kartor, flygfoton, grund- och översiktskartor mjn.). Till stor del anskaffades kopior av länslantmäterikontorens, med hänsyn till fastighetsbildningen, ajourförda kartor. I städerna och en del köpingar, vilka ligger utanför lantmäteriets registerföring erhölls kartor från byggnadskontor, byggnadsnämnd eller stadsingenjörskontor. Efter en preliminär avgränsning, vilken där så erfordrades skedde efter jämförelse med senaste flygbild, tillställdes kartorna överlantmätarna. I samband därmed bereddes representanter för kommunerna möjlighet att studera de på kartorna inritade tätortsgränserna och att inkomma med synpunkter beträffande dessa liksom även på tätorternas benämning. Därefter hölls för varje län sammanträde med Unsexpertis och den av statistiska centralbyrån anlitade geografen. Därvid genomgick» avgränsning, namnfrågor mjn. i detalj och vid behov korrigerades avgränsningen. Kartorna tillställdes därefter kommunernas granskningsorgan, som enligt erhållen instruktion markerade de i tätort boende personerna i folkräkningens mantalslängd. Tätortsavgränsningen 1965. Huvudprincipen vid 1965 års tätortsavgränsning har varit att uppnå direkt jämförbarhet mellan tätorternas folkmängdsuppgifter 1960 och 1965. Liksom vid avgränsningsarbetet 1960 har tillämpningen av tätortsdefinitionen vållat vissa problem. Bland dessa kan nämnas husavståndet (200-metersregeln), den urbana markanvändningen samt fritidsbebyggelsen. 200-metersregeln har tilllämpats med samma regionala variationer som 1960. Som tidigare nämnts försökte man år 1960 i görligaste mån utelämna den fritidsbebyggelse som låg i direkt anslutning till tätort och samma förfarande har tillämpats även vid 1965 års avgränsning. Speciella problem har emellertid uppstått, där en permanentning av fritidsbebyggelsen har påbörjats. Fritidsbebyggelse av denna blandade typ har förts till tätort i de fall då det har kunnat bedömas att omkring hälften av fritidsbebyggelsen permanentats. Speciellt på västkusten men även i områden kring de större städerna återfinns dessa avgränsningsproblem. Den urbana markanvändningen har ibland medfört speciella tolkningsproblem. Enligt tätortsdefinitionen skall det icke betraktas som avbrott i bebyggelsen, när mellan husen beläget område utnyttjas till allmännyttigt ändamål, även om avståndet mellan husen därigenom kommer att överstiga 200 meter. Som exempel på hithörande avgränsningsproblem kan nämnas sådana fall där en hårt trafikerad riksväg utan avfartsleder går mellan två bebyggelsegrupper som i övrigt uppfyller kraven på att utgöra en tätort tillsammans; vägen måste här betraktas som skiljande snarare än sammanbindande. Tätortsdefinitionen ger vidare inget klart besked om hur man skall förfara

11 med den urbant använda mark som ligger perifert i orten men som sammanhänger med tätbebyggelsen. I de fall då det tydligt har framgått av kartmaterialet att marken har urban karaktär har sådana områden inkluderats. Inför 1965 års folk- och bostadsräkning var det önskvärt att förenkla rutinerna i avgränsningsarbetet genom att inrikta arbetet i första hand på en aktualisering av 1960 års avgränsning. Förenklingen av arbetssättet i förhållande till 1960 har huvudsakligen uppnåtts genom övergång till en lokal rutin samt genom användning av 1960 års kartor. Den avgränsning som 1960 utfördes centralt av särskild anlitad geograf har vid innevarande folk- och bostadsräkning i huvudsak ersatts av lokalt avgränsningsarbete vid lantmäteristatens läns- och distriktskontor. De kartor över landets tätorter som användes vid 1960 års folkräkning har under sommaren 1965 utsänts till lantmäteriets länskontor. Där har kartmaterialet genomgåtts och föråldrade kartor har i förekommande fall utbytts mot nya. Som första moment i avgränsningsarbetet har en preliminär aktualisering av 1960 års gränser företagits med ledning av lantmäteriets fastighetskarta, vilken åjourföres efterhand som nya avstyckningar vinner laga kraft. Som ett led i detta arbete har även ingått granskning av fastighetsbildningen för att utröna om nya tätorter eventuellt har tillkommit sedan 1960. I förekommande fall har dessa avgränsats. Därefter har kartorna sänts från lantmäteriets länskontor till distriktskontoren, där gränsdragningen har blivit föremål för detaljgranskning och justering med hänsyn till bebyggelsens faktiska utbredning. På distriktskontoren har kartorna hållits tillgängliga under en veckas tid för att kommunernas representanter skulle ha möjlighet att yttra sig i avseende på avgränsningen. Kartorna har därefter återgått till lantmäteriets länskontor, där de har granskats gemensamt av överlantmätaren och centralbyråns geograf. Den senare har haft till uppgift att kontrollera att reglerna för tätortsavgränsningen har följts och att tillämpningen har varit så likartad som möjligt över hela landet. Jämte kravet på likformighet i hela riket har geografen bevakat att varje enskild tätort år 1965 har avgränsats med beaktande av avgränsningen år 1960. Statistiska centralbyråns geograf har dessutom bedömt valet av kartmaterial i de fall olika alternativ har stått till buds samt granskat förslag till nya tätorter. Denne har även i oklara avgränsningsfall gjort erforderliga kontroller i fält eller med hjälp av aktuella flygfotografier. Gränslinjen runt varje tätort har sedan genomgåtts av geografen tillsammans med den ansvarige lantmätaren, varvid varje förändring av gränsen jämfört med 1960 har granskats. Tätortsavgränsningen 1965 för varje tätort har därefter fastställts för varje län vid sammanträde med överlantmätare, länsarkitekt, länsbostadsdirektör och länsplanerare samt centralbyråns geograf. Dessa sammanträden har ägt rum under tiden september december 1965, dvs. så nära folkräkningstillfället som möjligt. I Älvsborgs, Skaraborgs och Västmanlands län var den ekonomiska kartan under utgivning eller just utgiven vid folkräkningstillfället år 1965. För att minska belastningen på lantmäteristaten och samtidigt utnyttja fördelen av en ny karta har tätorterna i dessa län avgränsats vid statistiska centralbyrån av anlitad geografisk expert enligt den vid 1960 års folkräkning tillämpade metoden. Kartorna har därefter utsänts till länslantmäterikontoret i respektive län och där i fortsättningen behandlats enligt samma förfarande som i de övriga länen. Under januari månad 1966 utsände länslantmäterikontoren kartorna till de lokala granskningsorganen i kom-

12 mimerna. Där har personer som enligt avgränsningen på kartorna bodde i tätort avprickats i folk- och bostadsräkningens mantalslängd. Efter genomförd avprickning har befolkningen i varje enskild tätort summerats varvid en första kontroll av tätorternas folkmängd erhållits. Från de lokala granskningsorganen har mantalslängderna, folkmängdsuppgifterna och kartorna sänts till respektive länsplanerare. Dessa har genomfört en rimlighetskontroll av avprickningen, varvid hänsyn har tagits bl.a. till bostadsbyggandet och befolkningsutvecklingen i kommunen under den senaste femårsperioden. Vid upptäckta bristfälligheter i avprickningen har kontakt tagits med de lokala granskningsorganen för korrigering av avprickningsarbetet för orterna i fråga. På blanketterna för folkmängdsuppgifterna har länsplanerarna kommenterat granskningen av avprickningen i mantalslängderna samt lämnat uppgifter om utförda korrigeringar och felens storlek. Efter länsplanerarnas kontroller har materialet vidarebefordrats till statistiska centralbyrån. Som en första åtgärd har där skett en granskning av länsplanerarnas kommentarer till avprickningen i mantalslängderna. Oberoende av och som en uppföljning av deras arbete har dessutom en bedömning gjorts av folkmängdsförändringarna i tätorterna mellan folkräkningstillfällena 1960 och 1965. I de fall befolkningsutvecklingen har avvikit från den förväntade har som första åtgärd en kontrollsummering av markeringarna gjorts och där lämplig tätortskarta funnits har även en viss kontroll av avprickningen utförts. Kontakt har i sådana fall även tagits med länsplaneraren. Denne har då ofta kunnat lämna en mera detaljerad beskrivning som förklarat den oväntade befolkningsutvecklingen. Där man funnit att avprickningen 1965 har varit felaktig har materialet återremitterats till det lokala granskningsorganet i berörd kommun för korrigering av tidigare utfört arbete. Därifrån har materialet sänts till länsplaneraren för förnyad kontroll varefter det har återgått till statistiska centralbyrån. Enligt instruktionen till de lokala granskningsorganen har personer mantalsskrivna å kommunen inte blivit föremål för avprickning i mantalslängderna vid den lokala bearbetningen. Vid den centrala bearbetningen har däremot å kommunen skrivna fördelats på tätort resp. glesbygd enligt följande schablonregler. Först har man undersökt hur stor del tätortsfolkmängden utgjorde av hela kommunens befolkning. Då uppgifter per den 1 november ej förelåg har uppgifter från den löpande befolkningsstatistiken per den 31 december 1965 använts. Om tätortsfolkmängden inkl. personer mantalsskrivna å kommunen har understigit 50 % av kommunens befolkning har å kommunen skrivna förts till glesbygd. Om däremot tätortsfolkmängden inkl. personer mantalsskrivna å kommunen har uppgått till 50 /o eller mera av kommunens befolkning har å kommunen skrivna förts enligt följande: 1) Till största tätorten i kommunen om denna finns representerad i församlingen, 2) till största tätorten inom församlingen om kommunens största tätort ej finns representerad i församlingen och 3) till glesbygd om församlingen saknar tätort. I princip har 1960 års kartor använts vid 1965 års tätortsavgränsning utom i de fall där en betydligt bättre karta har tillkommit. Som underlag för avgränsningsarbetet har följande karttyper kommit till användning: 1) Ekonomiska kartan i skala 1:10 000, 2) lantmäterikartor i skalor varierande mellan 1:2 000 och 1:8 000, 3) nya topografiska kartan uppförstorad till skala 1:20 000, 4) stadskartor i varierande skalor samt 5) flygfotografier vanligen i skala 1:20 000. Som synes är kartmaterialet synnerligen heterogent sammansatt till följd

13 av att omfattande delar av landets tätast befolkade områden alltjämt saknar modern ekonomisk karta. Generellt har vid avgränsningen gällt att nyutkommen ekonomisk karta har ersatt varje annan karta eller flygbild. I annat fall har som lämpligt avgränsningsunderlag kartor eftersträvats i skala 1:10 000. Den ekonomiska kartan äjourföres beträffande fastighetsbildningen endast i områden utanför tätbebyggelse. I tätbebyggda områden sker åjourf öringen vanligen på specialkartor i skala 1: 2 000. Tätortsavgränsningen har därför ofta först utförts på den storskaliga kartan, varefter en överföring till den ekonomiska kartan har skett. Bristen på överskådligt och aktuellt kartmaterial i stora delar av landet har 1965 liksom 1960 varit det största problemet i samband med tätortsavgränsningen, vilket har medfört att vissa improvisationer fått tillgripas. I flera län har kartmaterial som helt saknar fastighetsbeteckningar använts, varvid stora krav har ställts på de lokala granskningsorganens lokalkännedom. I Skåne har avgränsningslinjerna från det äldre kartmaterialet överförts till uppförstorade delar av den nyutkomna topografiska kartan, vars bebyggelsebild visar tätorternas utbredning i början av 1960- talet. I Kopparbergs län har avgränsningen utförts på flygfotografier med undantag av den sydostliga delen, över vilken ny ekonomisk karta har utgivits. I Göteborgs och Bohus län har den ekonomiska kartan från 1930-talet använts medan i delar av Värmlands, Älvsborgs och Yästernorrlands län avgränsningen har utförts på material, som utgör underlag för en ny ekonomisk karta. Även i Stockholmstrakten har bristen på en reviderad ekonomisk karta gjort sig gällande, men avgränsningen har här underlättats genom att länet flygfotograferades 1965. För de flesta städer och köpingar har avgränsningen utförts på stadskartor, som har utgivits genom respektive stadsingenjörs försorg. Gränserna mellan tätorterna och omgivande glesbygd enligt 1960 års avgränsning är inritade med grön färg på kartmaterialet. Förändringar i gränsdragningen genom 1965 års aktualisering har inlagts med röd färg. Nytillkomna tätorter, vilka icke var föremål för avgränsning 1960, har helt avgränsats med röd färg. Beträffande 1960 års gräns har några ändringar ej vidtagits utom i de fåtaliga fall där gränsdragningen 1960 visat sig vara felaktig. Som tidigare nämnts har som huvudregel för avgränsningsarbetet gällt att full jämförbarhet med 1960 skulle eftersträvas. Detta har dock icke alltid varit möjligt. Bristande jämförbarhet uppträder huvudsakligen i de fall större anhopningar av äldre bebyggelse, som 1960 låg för långt bort för att inkluderas enligt avståndsregeln, nu införlivats med tätorten på grund av nytillkommen bebyggelse i det mellanliggande området. Denna typ av fiktiv tillväxt ger endast utslag i de minsta storleksklasserna. En avvägning har här fått ske mellan lämpligheten av en absolut jämförbarhet mellan folkräkningarna och redovisningen av en tätorts faktiska storlek. Vid tätortsavgränsningen 1965 har särskild uppmärksamhet ägnats namnfrågan. Kontinuitet med 1960 års folkräkning har därvid eftersträvats men trots detta har vissa namnändringar genomförts. Vid sammanslagning av tätorter på grund av sammanväxning har i princip namnet på den största tätorten behållits. Vidare har i några fall namnet på en tätort anpassats till den lokalt använda namnformen. Särskild hänsyn har därvid tagits till kommunala önskemål. Ortsnamnskommissionen i Uppsala och rikets allmänna kartverk har yttrat sig över förslagen till namn på nya tätorter. För södra Sverige har även landsmålsarkivet i Lund biträtt. Även för-

14 slag till namnändringar m.m. har behandlats av dessa instanser. Tätortsstatistiken har kanske sitt största värde vid jämförelser mellan olika folkräkningar. För att möjliggöra studium och analys av urbaniseringstakten i riket och dess skilda regioner är det väsentligt att tätorternas gränser bevaras på någon form av arkivmaterial. Det vid 1965 års tätortsavgränsning använda kartmaterialet, som även innehåller 1960 års gränser, kommer att förvaras vid statistiska centralbyrån. Då detta kartmaterial emellertid icke är arkivvärdigt har diskuterats att genom lantmäteristyrelsens försorg lägga in tätortsgränserna 1960 och 1965 på en särskild arkivkarta som skulle förvaras på lantmäteriets länskontor. Om uppläggning av en sådan karta kommer till stånd, beräknas arbetet kunna påbörjas under 1967. TABELLERNAS INNEHÅLL Tab. 1 och 2 upptar samtliga tätorter med minst 200 in v. I tabellerna lämnas uppgift om den kommun, i vilken tätorten ingår enligt indelningen den 1 januari 1966. I de fall där en tätort är delad på två eller flera kommuner har uppdelning på kommundelar skett. Tätorterna upptas i den ordning efter vilken kommunerna redovisas i del I av 1965 års folk- och bostadsräkning. Inom varje län redovisas i geografisk ordning först landskommuner, därefter köpingar och sist städer. Inom varje kommun redovisas tätorterna i alfabetisk ordning. Tätorter, som är delade på flera kommuner eller län, har upptagits under den kommun, där huvuddelen av tätortens befolkning bor. De olika kommun- eller länsdelarna för dylika tätorter nämns i den vanliga ordningsföljden. Den i tab. 2 redovisade åldersfördelningen avser födelseår och motsvarar således i princip åldern den 31 december 1965. Det bör observeras att barn födda efter folkräkningstidpunkten den 1 november 1965 icke ingår i den lägsta åldersgruppen. Vid 1960 års folkräkning redovisades 1 814 tätorter. Av dessa har vid innevarande folk- och bostadsräkning 86 utgått medan 32 har sammanvuxit med annan tätort. Antalet nytillkomna tätorter är 123. I tab. A redovisas länsvis antalet tätorter samt tätortsbefolkningens storlek 1960 och 1965. Dessutom lämnas uppgifter om urbaniseringsgraden samt tätortsbefolkningens ökning jämfört med 1960. Vid den fortsatta bearbetningen kommer eventuellt vissa felaktigheter i tätortsmarkeringen att upptäckas, som icke har kommit fram vid genomförda kontroller. Dessa felaktigheter kommer i så fall att upprättas i samband med totalräkningens andra etapp. I tab. 3 i del II av redogörelsen för 1960 års folkräkning redovisades vissa orter med 150 199 inv., som från början hade avgränsats i vanlig ordning men som senare visade sig ha en folkmängd som understeg 200 inv. Denna tabell har nu utgått, enär den skulle ha blivit högst ofullständig. Redan 1960 redovisades endast ett urval av orter i nämnda storlek och vid innevarande folk- och bostadsräkning har endast vissa av dessa orter tagits upp till räkning, nämligen de som hade över 175 inv. 1960 eller där byggnation ägt rum under den senaste femårsperioden. Detta sistnämnda har fastställts genom kon-

15 Tab. A. Antalet tätorter samt tätortsfolkmängden länsvis 1960 och 1965 Number of localities and population thereof by county 1960 and 1965 1 Tätorter, som sträcker sig över länsgräns har förts till det län där huvuddelen av tätortens folkmängd är bosatt. 2 Korrigerade folkmängdssiffror 1960. Se texten samt bil. 2. 3 Skyllberg har tillkommit som tätort 1960 efter korrigering av folkmängden. 4 Ytterhamäs har utgått som tätort 1960 efter korrigering av folkmängden. takt med den berörda kommunen eller genom länsexpertisens medverkan. Det kan i detta sammanhang påpekas att vissa 1965 nytillkomna tätorter kan ha tillhört denna kategori av orter 1960 utan att de ingick i nämnda förteckning. I bilaga 1 lämnas bl.a. uppgifter om tätorter, som sträcker sig över länsgräns. Bilaga 2 redovisar bl.a. nytillkomna, utgående och sammanvuxna tätorter samt tätorter, som har blivit föremål för namnändring. Dessutom har där upptagits tätorter, som på grund av kommunsammanslagning eller inkorporering redovisas i annan kommun än 1960. Av bilaga 2 framgår även de tätorter, som växt ut i kommuner, där de icke förekom 1960. Bilaga 3 innehåller ett tätortsregister med sidhänvisning till tab. 1. Vid rimlighetskontrollen av avprickningen i mantalslängderna av de tätortsboende har länsplaneraren för ett antal tätorter upptäckt avvikelser från den förväntade befolkningsutvecklingen mellan 1960 och 1965 som beror på avprickningsfel 1960. Länsplanerarna har

16 i sådana fall gjort anmärkningar härom vid insändandet av materialet. Vid den centrala bearbetningen har statistiska centralbyrån med utgångspunkt från länsplanerarnas anmärkningar och egna observationer därefter kunnat korrigera 1960 års avprickning av de tätortsboende med hjälp av 1960 och 1965 års mantalslängder samt tätortskartorna. De tätorter, som har berörts av nämnda korrigeringar, upptas i bilaga 2, varjämte uppgift lämnas om korrigerad folkmängd för år 1960. I vissa fall har även kommunernas och församlingarnas tätortsgrad 1960 påverkats av de utförda tätortskorrigeringarna, vilket framgår av nedanstående sammanställning. Publicerad tätortsgrad 1960 Korrigerad tätortsgrad 1960 Tranås st., Jönk. G F Gärdslösa kom., Kalm. C B Runstens förs., Kalm. E D Landvetters förs., Gbg D C Lerbäcks kom., ör. C D Linde kom., ör. D E Grytnäs kom., Kopp. D E Bergviks förs., Gävl. G F Forsa förs., Gävl. D E Haverö förs., Vrnl. B C Ange köp., Vrnl. H G Dikanäs förs., Vb. D C Nilivaara förs., Nb. C D

1 Tab. 1. Folkmängd efter kön och civilstånd i tätorter med minst 200 invånare den 1 november 1965 Population by sex and marital status in localities with at least 200 inhabitants Av bilaga 1 framgår vilka tätorter som sträcker sig över länsgräns. I bilaga 2 redovisas förändringar jämfört med 1960 beträffande nytillkomna, utgående och sammanvuxna tätorter m.m. 2 1965 års folkräkning II

2 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 3

4 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 5

6 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 7

8 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 9

10 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 11

12 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 13

14 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 15

16 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 17

18 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 19

20 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 21

22 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 23

24 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 25

26 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 27

28 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 29

30 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 31

32 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

33 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 3 1965 ån folkräkning II

34 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 35

36 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 37

38 Tab. 2. Folkmängd efter kön och ålder i tätorter med minst 200 invånare den 1 november 1965 Av bilaga 1 framgår vilka tätorter, som sträcker sig över länsgräns. I bilaga 2 redovisas förändringar jämfört med 1960 beträffande nytillkomna, utgående och sammanvuxna tätorter m. m.

39 Population by sex and age in localities with at least 200 inhabitants

40 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

41

42 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

43

44 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

45

46 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

47

48 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

49

50 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

51

52 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

53

54 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

55

56 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

57

58 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

59

60 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

61

62 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

63

64 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

4 1965 års folkräkning II 65

66 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

67

68 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

69

70 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

71

72 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

73

74 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

75

76 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

77

78 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

79

80 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

81

82 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

83

84 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

85

86 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

87

88 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

89

90 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

91

92 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

93

94 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

95

96 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

5 1965 års folkräkning II 97

98 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

99

100 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

101

102 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

103

104 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

105

106 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

107

108 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

109

110 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

111

113 Bilaga 1 Tätorter som sträcker sig över länsgräns m. m. Localities extending across county boundaries, etc. 1) Ny tätort 1965. 2) Delar av tätorten Stockholm är belägna inom Järfälla, Huddinge, Stocksund, Danderyd, Nacka, Sundbyberg, Solna och Djursholm, Stockholms län. En del av den under Uppsala län förda tätorten Gimo är belägen inom Östhammar, Stockholms län. 3) En del av den under Västmanlands län förda tätorten Kärsta är belägen inom Åsunda, Uppsala län. 4) En del av den under Kronobergs län förda tätorten Lindshammar är belägen inom Korsberga, Jönköpings län. 5) En del av den under Blekinge län förda tätorten Brömsebro är belägen inom Söderåkra, Kalmar län. 6) En del av den under Kristianstads län förda tätorten Valje är belägen inom Sölvesborg, Blekinge län. 7) En del av den under Kristianstads län förda tätorten Båstad är belägen inom Karup, Hallands län. 8) En del av den under Älvsborgs län förda tätorten Lilla Edet är belägen inom Inlands Torpe, Göteborgs och Bohus län. 9) En del av tätorten Göteborg är belägen inom Angered, Älvsborgs län. 10) En del av den under Älvsborgs län förda tätorten Fåglavik är belägen inom Larv, Skaraborgs län. 11) En del av den under Skaraborgs län förda tätorten Gullspång är belägen inom Visnum, Värmlands län. 12) En del av den under Södermanlands län förda tätorten Kvicksund är belägen inom Kolbäck, Västmanlands län. 13) En del av den under Uppsala län förda tätorten Skutskär är belägen inom Gävle, Gävleborgs län. 14) Folkmängden i Öregrunds tätort skall rätteligen uppgå till 1 291 personer. Vid tätortsmarkeringen har nämligen 208 personer bosatta i tätorten felaktigt förts till glesbygd. Felet har upptäckts alltför sent för att kunna rättas i första etappens bearbetning men kommer att korrigeras i samband med andra etappen. 6 1965 års folkräkning II

114 Bilaga 2 Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 Changes in localities registered etc. compared with 1960 Här upptages alla vid 1965 års folk- och bostadsräkning nytillkomna tätorter (med minst 200 inv.) samt alla vid 1960 års folkräkning redovisade tätorter, som nu utgått, sammanvuxit med andra tätorter, fått ändrad benämning o. d. Vid länsplanerarnas kontroll av den inom de lokala granskningsorganen utförda tätortsmarkeringen i mantalslängderna upptäcktes vissa felaktigheter även beträffande 1960 års markeringar. De tätorter som berörs härav upptages i sammanställningen nedan, varjämte uppgift lämnas om korrigerad folkmängd för år 1960.

Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.) 115

116 Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.)

Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.) 117

118 Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.)

Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.) 119

120 Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.)

Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.) 121

122 Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.)

Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.) 123

124 Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.)

Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.) 125

126 Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.)

Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.) 127

128 Förändringar i tätortsbeståndet m. m. jämfört med 1960 (forts.)

129 Bilaga 3 Register över tätorterna Index of localities Sidangivelsen hänvisar till tab. 1 Tätort och län Sid. Tätort och län Sid. Tätort och län Sid. Abbekås, Malm. 15 Abborrträsk, Nb. 36 Adak, Vb. 34 Adakgruvan, Vb. 34 Adolfsberg, Ör. 26 Agnesberg, Ålvsb. 20 Ajaureforsen, Vb. 35 Alafors, Älvsb. 20 Alberga, Söd. 4 Alby, Vrnl. 31 Alfta, Gävl. 30 Alingsås, Älvsb. 21 Allerum, Malm. 14 Almunge, Sthlm 1 Alnarp, Malm. 16 Alsike, Sthlm 1 Alsterbro, Kalm. 10 Alunda, Upps. 3 Alvesta, Krön. 9 Alvik, Nb. 36 Alvik, Vrnl. 32 Ambjörby, Värml. 23 Ambjörnarp, Älvsb. 21 Anderslöv, Malm. 15 Anderstorp, Jönk. 7 Aneby, Jönk. 6 Ankarsrum, Kalm. 9 Ankarsvik, Vrnl. 32 Anneberg, Hall. 17 Anneberg, Jönk. 6 Annelund, Älvsb. 20 Annelövs kyrkby, Malm. 15 Antnäs, Nb. 36 Aplared, Älvsb. 21 Arboga, Västm. 27 Arbrå, Gävl. 30 Ardala, Skar. 22 Arentorp, Skar. 22 Arild, Malm. 14 Arjeplog, Nb. 36 Arkelstorp, Krist. 13 Arnäsvall, Vrnl. 33 Arvidsjaur, Nb. 36 Arvika, Värml. 24 Asarum, Blek. 11 Askeby, östg. 5 Askersund, Ör. 26 Askim, Göteb. 18 Asmundtorp, Malm. 15 Avaheden, Nb. 36 Avesta, Kopp. 29 Axvall, Skar. 22 Backa, Kopp. 28 Backaryd, Blek. 11 Backberg, Gävl. 29 Backe, Vrnl. 32 Baggetorp, Söd. 4 Ballingslöv, Krist. 13 Balsby, Krist. 13 Bankeryd, Jönk. 7 Barnarp, Jönk. 6 Barsele, Vb. 35 Baskemölla, Krist. 14 Bastuträsk, Vb. 34 Beddinge läge, Malm. 15 Bengtsfors, Älvsb. 21 Bengtsheden, Kopp. 27 Berg, östg. 6 Berga, Kalm. 9 Berga, Söd. 4 Bergby, Gävl. 30 Bergeforsen, Vrnl. 32 Bergkarlås, Kopp. 29 Bergkvara, Kalm. 10 Bergnäset, Nb. 36 Bergs slussar, östg. 5 Bergsbrunna, Upps. 3 Bergsbyn, Vb. 35 Bergsjö, Gävl. 30 Bergsnäs, Krön. 8 Bergsviken, Nb. 35 Bergsäng, Värml. 23 Bergvik, Gävl. 30 Berthåga, Upps. 3 Bestorp, Östg. 5 Bettna, Söd. 4 Bie, Söd. 4 Billdal, Göteb. 18 Billeberga, Malm. 15 Billesholm, Malm. 15 Billinge, Malm. 15 Billingsfors, Älvsb. 19 Billsta, Vrnl. 32 Bispberg, Kopp. 29 Bispfors, Jämtl. 33 Bispgärden, Jämtl. 33 Bjurholm, Vb. 34 Bjursås, Kopp. 28 Bjuv, Malm. 16 Bjärnum, Krist. 13 Bjärred, Malm. 16 Bjärsjölagärd, Malm. 16 Bjästa, Vrnl. 32 Björbo, Kopp. 28 Björketorp, Älvsb. 21 Björklinge, Upps. 3 Björknäs, Sthlm 1 Björksele, Vb. 34 Björkvik, Söd. 3 Björkö, Göteb. 18 Björköby, Jönk. 7 Björna, Vrnl. 32 Björneborg, Värml. 23 Björnlunda, Söd. 4 Björsäter, östg. 5 Blankaholm, Kalm. 9

130 Register över tätorterna (forts.) Tätort och län Sid. Tätort och län Sid. Tätort och län Sid. Blattnicksele, Vb. 35 Bleket, Göteb. 18 Blidsberg, Älvsb. 21 Blikstorp, Skar. 22 Blombacka, Värml. 23 Blomstermåla, Kalm. 10 Blyberg, Kopp. 28 Blåsmark, Nb. 35 Blötberget, Kopp. 29 Bockara, Kalm. 9 Boda, Kopp. 28 Boda glasbruk, Krön. 8 Bodafors, Jönk. 7 Boden, Nb. 37 Bodträskfors, Nb. 36 Bodåsgruvan, Gävl. 29 Boliden, Vb. 34 Bollebygd, Ålvsb. 20 Bollmora, Sthlm 2 Bollnäs, Gävl. 31 Bollstabruk, Vrnl. 32 Bollstanäs, Sthlm 1 Bonas, Kopp. 29 Bonäset, Vrnl. 33 Bor, Jönk. 7 Borensberg, östg. 5 Borggård, Östg. 5 Borgeby, Malm. 16 Borghamn, östg. 5 Borgholm, Kalm. 11 Borgstena, Älvsb. 20 Borgvik, Värml. 24 Borlänge, Kopp. 29 Borrby, Krist. 12 Borås, Älvsb. 21 Botsmark, Vb. 34 Bottnaryd, Jönk. 7 Bovallstrand, Göteb. 19 Boxholm, östg. 6 Brantevik, Krist. 14 Brastad, Göteb. 19 Braås, Krön. 8 Bredaryd, Jönk. 7 Bredbyn, Vrnl. 32 Bredseh Nb. 36 Bredsjö, ör. 26 Bredviken, Nb. 36 Brevens bruk, ör. 25 Brevik, Sthlm 2 Brickebacken, ör. 26 Brillinge, Upps. 3 Bro, Upps. 2 Broaryd, Jönk. 7 Broby, Krist. 13 Bromölla, Krist. 14 Brunflo, Jämtl. 33 Brunna, Upps. 3 Brunnsberg, Kopp. 28 Bruzaholm, Jönk. 6 Brålanda, Älvsb. 20 Bräcke, Jämtl. 33 Bräkne-Hoby, Blek. 11 Bränna, Ålvsb. 20 Brömsebro, Blek. o. Kalm. 11 Brösarp, Krist. 12 Brötjärna, Kopp. 28 Bua, Hall. 17 Bunkeflo strand, Malm. 15 Bureå, Vb. 34 Burgsvik, Gotl. 11 Burseryd, Jönk. 7 Burträsk, Vb. 34 Buskhyttan, Söd. 3 Bygdeå, Vb. 34 Bygdsiljum, Vb. 34 Byn, Gävl. 30 Byske, Vb. 34 Byxelkrok, Kalm. 10 Bålsta, Upps. 3 Båstad, Krist, och Hall. 14 B&tskärsnäs, Nb. 36 Bäckebo, Kalm. 10 Bäckefors, Älvsb. 19 Bäckehagen, Kopp. 27 Bäckhammar, Värml. 23 Bäckseda, Jönk. 7 Bälinge, Upps. 3 Bäsna, Kopp. 28 Boda, Kalm. 10 Böksholm, Krön. 8 Charlottenberg, Värml. 24 Dala-Floda, Kopp. 28 Dala-Husby, Kopp. 27 Dala-Järna, Kopp. 28 Dalarö, Sthlm 2 Dalby, Malm. 15 Dals Långed, Älvsb. 19 Dals Rostock, Älvsb. 20 Dalsjöfors, Älvsb. 20 Dalstorp, Älvsb. 21 Dalum, Älvsb. 21 Danholn, Kopp. 27 Dannemora, Upps. 3 Dannike, Älvsb. 21 Degeberga, Krist. 12 Degerfors, ör. 25 Degerhamn, Kalm. 10 Degeränget, Nb. 35 Deje, Värml. 23 Delary, Krön. 9 Delsbo, Gävl. 30 Dennewitz, Nb. 37 Dikanäs, Vb. 35 Dingle, Göteb. 19 Dingtuna, Västra. 26 Diö, Krön. 8 Djupedalsäng, Göteb. 18 Djura, Kopp. 28 Djurmo, Kopp. 28 Djurås, Kopp. 28 Docksta, Vrnl. 32 Domsten, Malm, 14 Donsö, Göteb. 18 Dorotea, Vb. 35 Drottningholm, Sthlm 1 Drottningskär, Blek. 12 Duved, Jämtl. 33 Dangebo, Krön. 8 Dösjebro, Malm. 15 Ed, Älvsb. 19 Eda glasbruk, Värml. 24 Edane, Värml. 24 Edebäck, Värml. 23 Edsbro, Sthlm 1 Edsbruk, Kalm. 9