VARFÖR FIRAR VI GUDSTJÄNST SOM VI GÖR I JOHANNESKYRKAN?

Varför och hur vi firar gudstjänst i Johanneskyrkan - 1 VARFÖR FIRAR VI GUDSTJÄNST SOM VI GÖR I JOHANNESKYRKAN? 1. INLEDNING Det är ett viktigt moment på vår introkursen när vi förklarar och beskriver hur vi firar gudstjänst och varför vi gör det som vi gör det. För oss är hur vi gör något viktigt eftersom vi tror att kulturen också formar vår tro. Vi betonar att som medlem i Johanneskyrkan förväntas man regelbundet delta i gudstjänsten och i husförsamlingen. Deltagande i gudstjänst och husförsamling är två heliga vanor som är betydelsefulla eftersom vi inte lever våra liv själva utan alltid i gemenskap med andra frågan är bara vilka gemenskaper vi prioriterar. För oss är församlingen inget extra tillägg utan platsen där vi tillsammans formas och låter oss förändras i Jesu Kristi efterföljd. Församlingen är inte en del av vår fritidsaktivitet. I församlingens gemenskap, tillbedjan, förkunnelse och betjänande tar vi emot Guds nåd. För att orka leva i efterföljelse behöver vi därför heliga vanor som lär oss att följa Kristus. 2. FÖRÄNDRING KOMMER INTE BARA INIFRÅN Hannes, min son började spela ishockey i höstas. Han var otroligt laddad inför första träningen. På med alla skydden, ut på isen och köra omkring som en skock får. Sen började träningen. Men de första tjugo minuterna ägnades åt att de fick åka fritt och när tränarna visslade i pipan samlades de i ett av hörnen. Sen upp igen åka omkring fritt och när tränaren visslade samlades de i ett annat hörn. Men det var väl inte att spela hockey? Här handlade det om att forma en kultur - när pipan ljuder är det tränaren som är i fokus, killarna och tjejerna skall lära sig att sätta sig ner och lyssna. Att bli en hockeyspelare tar tid! Det tar också tid att bli frälst ännu längre tid än att bli en hockeyspelare. När Paulus talar om dopet i Rom. 6 så gör han det för att de skall veta att de i dopet har blivit ett med Kristus och dött bort från syndens makt. Han uppmanar dem sedan i vers 13 Låt inte synden brukar era lemmar som redskap för orättfärdigheten, utan låt Gud brukar er, ni som ju återvänt till livet från döden. Han skriver om ett faktum och uppmanar dem att leva i detta faktum. Det är en annan väg, ett annat liv som vi behöver påminna oss om och leva i. Det är något som växer och förändras. I vår församlingsordning beskriver vi det som en resa. När vi förs in i Kristus vid vår omvändelse är det något som kan förändra oss i ett enda nu. Det har många av oss berättelser om. Vi vet också människor som förändrats genom Guds påtagliga ingripande genom förbön. Men de flesta av oss förändras inte genom en drastisk förändring över en natt utan vi ser förändringar över längre tid. Vi kan se hur Gud har vandrat med oss och vi ser hur våra liv har ändrat skepnad. Ofta kan vi också se vad det är som har gjort detta t.ex. mötet med en människa, en händelse, kris, en resa, ett beslut. Men det som oftare förändrar är deltagandet i handlingar eller sammanhang. Tänk på exemplet hur Jesus lär oss att be och vara

Varför och hur vi firar gudstjänst i Johanneskyrkan - 2 tacksamma över det Gud? Genom att ge oss en bön i Matt. 6:5-13. Han ger dem inte en lång teorietisk genomgång av bönens principer och lön utan ger dem helt enkelt en bön. Birkedals och kopplingen mellan handlingar hemma och upprätthållen tro. Vill vi att barnen skall bli shoppare så shoppare med dom, vill vi att de skall bedjare så ber vi med dom När Paulus kommer fram till därför i Romarbrevet kapitel 12:1-2 skriver han mot bakgrund av det han har sagt tidigare i brevet. De skall frambära sig själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det är konsekvensen av det han har sagt tidigare. Den här texten är lite luddigt översatt er själva betyder egentligen er kropp. Ordet som används är det vanligaste för kroppen, den mänskliga kroppen (grek. soma). Det är alltså människans kropp som skall frambäras för att förnyelsen av tankarna skall ske. Kropp och tankar kopplas samman. Det är inte en förändring som främst kommer inifrån utan en förändring som kommer av att vi använder vår kropp, vår mänsklighet på ett annat sätt. Då lär vi oss att avgöra vad som är Guds vilja. Vi sätter vår kropp i andra sammanhang, i andra handlingar då förändras våra tankar till förnyelse. Paulus fortsätter i 12:3-8 med att visa att det är hos den som tjänar som tjänandets gåva finns. Gud ger oss gåvor under tiden som vi gör något. Genom att tjäna tränar vi tjänande, genom att trösta formas vi till människor som tröstar. Men notera att detta är Guds gåvor, ingen egen prestation. Paulus skriver i vers 3 I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva utan tänk som man bör tänka, med självbesinning, så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom. Det skall inte tolkas som någon slags jantelag utan som att alla har fått sin del och tillsammans fungerar vi som kropp. Det är bättre att likna det vid en portion mat. Vi äter olika mycket men alla får av Gud så att vi blir mätta. Alla har blivit upphöjda att betyda något och bli använd av Gud. Det är inte en jantelag utan en uppvärdering av alla! Det är därför vi menar att det är så viktigt att delta i gudstjänst och husförsamling. Genom deltagandet sätter vi våra liv i relation till andra som hjälper oss att följa Kristus. Förändring kommer genom att vi vill förändras genom de sammanhang vi prioriterar. 3. GUDSTJÄNSTENS PRAKTIK När vi har format gudstjänsten är det inte bara orden som har betydelse utan också sättet på vilket vi gör det spelar in. Den kultur vi skapar. Hur vi använder våra kroppar och vad vi uttrycker i det som är ordlöst spelar också in. Hur vi predikar, hur vi leder lovsång, vilken stil vi har etc. Det är exempelvis därför vi envisas med att be alla att stå upp när vi tillber i lovsången. Att stå är helt enkelt en rätt hållning inför en helig

Varför och hur vi firar gudstjänst i Johanneskyrkan - 3 Gud. I vår frikyrkliga tradition har ibland sentimentaliteten blivit den viktigaste drivkraften. Vi lyfter våra händer, ställer oss upp, böjer våra knän när vi upplever Guds närvaro. I de historiska kyrkotraditionerna (ortodoxa, romersk katolska, lutherska) har man ritualiserat kroppens hållning så att det är påbjudet att stå upp, lyfta händer eftersom det är en rätt hållning. Förändring kommer inte bara inifrån utan förändring kommer också genom att jag lär mig att använda min kropp rätt. Den yttre kulturen formar min tro. Frambär era kroppar som ett levande och heligt offer, skrev Paulus. I den ortodoxa kyrkan hävdar man till och med att det är själva liturgin som är den egentliga teologin. Det som vi teologer sysslar med i böcker och uppsatser är sekundärt i förhållande till liturgin. När man exempelvis sjunger Helig, helig, helig så ställer man sig upp eftersom det är den riktiga hållningen. Se exempelvis hur Jesaja reagerar när han möter Herren Sebaot vid sin kallelse i Jesaja kap. 6 han behöver renas med ett glödande kol för han är på väg att förgås vid mötet med den helige. Detta har Johanneskyrkan tagit tillvara när gudstjänsten utformats. Vi har format en gudstjänst som speglar den teologi vi vill uttrycka. Vi vill komma nollställda in i gudstjänsten från den punkt där vi är i livet. Dyker Gud upp så är vi tacksamma och tar emot i annat fall lovsjunger vi i alla fall. När vi talar om en non hype stil så handlar det inte om slapphet utan att vi inte vill driva fram en stämning. Det innebär inte att det är oviktigt hur vi ber och lovsjunger det är viktigt. För att så långt som möjligt leva den teologi vi har innehåller vår gudstjänst fyra delar: fika, tillbedjan, förkunnelse och betjänande. 3.1. FIKA För ett par år sedan var det ett reportage i Dagen från Linköping där Johanneskyrkan var med. Detta med fikat blev en stor grej. Det stod i rubriken att vi hade gjort teologi av fikat! Gemenskap är en viktig teologisk värdering för oss och därför är fikat viktigt. Dels vill vi betona att vi kommer med det vi har. Vi kommer in i gudstjänsten och möts med kaffekoppen i handen. Vi sätter oss ner och ger varandra tid att landa. Detta betyder att vår gudstjänst börjar kl. 16:00 och inte när tillbedjan börjar. Det är en viktig del av gudstjänsten. Dels betonar vi gemenskapen där vårt möte med Gud också innebär ett möte med varandra. Därför är det viktigt att denna stund används för detta. Hur vi fikar spelar roll. Vi ger möjlighet att dela varandras liv. Då menar jag inte bara de djupa grejerna det kan vara lika viktigt att veta om det vardagliga. Det är ändå vardaglighet som våra liv mest består av. Hur vi möter vi nya människor i församlingen är väldigt viktigt. Det avspeglar vår livshållning att inbjuda andra till tron. Praktiska tips för fikat är att inte hela tiden mingla omkring utan att fylla på borden som börjar fyllas. Det spelar ingen roll om du känner det som sitter där eller inte. Sitter någon ensam? Hälsa på nya det är bättre att göra bort sig än att aldrig hälsa. Om du

Varför och hur vi firar gudstjänst i Johanneskyrkan - 4 råkar hälsa på någon som varit med sen Johanneskyrkan startades är det ingen fara på taket. Vi är så många idag att de flesta av oss inte har en möjlighet att känna allas namn. 3.2. TILLBEDJAN Människans riktning och syfte är att ära och tillbe Gud. När vi tillber får vi rätt riktning på våra liv. Lovsången hjälper oss att få rätt perspektiv på tillvaron. Vi förstår att vi själva inte är universums centrum. Tillbedjan anstår de som följer Jesus Kristus. Det är en påminnelse om vem Gud är, vad han har gjort och vårt beroende av Honom. Detta är inget vi diskuterar utan det som hela vårt liv går ut på. Det är därför det finns en bra stund i gudstjänsten avdelad för tillbedjan genom lovsång. Här har jag redan tagit exemplet på varför vi uppmanar varandra att stå upp det är en rätt hållning inför en helig Gud. Tillbedjan handlar inte om att tala om vad vi kan göra för Gud vilken stad vi skall inta, utan om vem Gud är. När det gäller stilen på lovsången kan man säga mycket. Vi har i Johanneskyrkan valt en stil som skall sätta fokus på Gud. Vi önskar också att den skall vara ärlig. Det skall inte vara för käckt eller hurtfriskt utan gärna lite skitigt. Ibland är det sånger som rent textmässigt är klockrena men stilen är inte riktigt den teologi vi vill leva. Det är helt enkelt fel kultur. Vi vill inte försöka använda musiken för att forcera fram någon stämning. Vi har hela tiden uppmuntrat musikerna att ta med psalmer från äldre tider. Men med samma inriktning - fokus är på Gud inte vad vi kan eller ska göra. Men precis som det finns tveksamma sånger rent teologiskt idag fanns det också det förr. Det blir inte naturligt rätt vare sig det är nytt eller gammalt. Vi försöker också uppmuntra våra musiker att skriva eget det är inget krav, men det är bra om sångerna speglar vår egen församling. Vi är på resa tillsammans. Det är få saker som formar vår tro på Gud så mycket som det vi sjunger därför är vi noggranna. När vi nu går in i firandet av advent och jul via fastan och till påsk kommer också ett par textläsningar ingå i tillbedjan. Vi kommer att inleda tillbedjan med att läsa en psaltarpsalm, eftersom de ofta uppmanar till tillbedjan. Sen kommer vi också att som en del av tillbedjan ha en läsning från antingen gamla testamentet eller den evangelietext som tillhör den söndagen. Det är viktigt att höra texten hjälpa varandra till läsaning. 3.3. FÖRKUNNELSE I Johanneskyrkan försöker vi att arbeta efter devisen: Det är inte förkunnaren som väljer texten utan texten som väljer förkunnaren. Det är en av grundorsakerna till att vi predikar textutläggande. Vi vill låta texten så långt det är möjligt komma till tals. Vi kan inte rygga inför vissa texter. De står i sitt sammanhang och därför är det bara att ge sig i kast med dem. Tänk på vilka texter vi har haft upp i höst; pengar,

Varför och hur vi firar gudstjänst i Johanneskyrkan - 5 äktenskap/skilsmässa, högmod. Det är typiskt sådana texter som de flesta förkunnare ryggar för, inklusive jag själv. Nu måste jag brottas med texterna. Det är nyttigt både för er och för mig. Vi vill göra allt för att så långt som det är möjligt låta texten i sig självt tala till församlingen, brutet i förkunnarens liv. Vi har också oftast velat predika igenom en hel bibelbok. Syftet med det är att sätta texter i sitt sammanhang. Inga texter i bibeln står för sig själva utan är skrivna som böcker eller brev och därför relaterar texterna till varandra och får därmed sin funktion, mening och betydelse i relationen till varandra. Men som kyrka är det inte bara textsammanhanget som spelar in utan också det kyrkliga sammanhanget. Den kristna berättelsen spelar också in. Så när vi nu i Advent går över till att predika kyrkoårets texter är det inget avsteg från tanken om att texten väljer förkunnaren, tvärtom. Skillnaden blir att vi i högre utsträckning också sätter in texten i ett annat sammanhang, kyrkoåret som speglar den kristna berättelsen. Det betyder inte att vi lämnar textens litterära sammanhang men att vi under en tid ger det andra sammanhanget lite större tyngdpunkt. 3.4. BETJÄNANDE Under den sista delen av gudstjänsten vill vi ge utrymme för förbön och betjänande. Vi vill ge möjlighet att låta Gud tala personligt in i våra liv. Vi får använda Andens gåvor för varandras uppbyggelse. Vi har också de olika fysiska uttryckssätten att ta hjälp för att forma mötesplatser med Jesus Kristus själv. Stenarna vid korset, förbönen, knäfallen inför Kristusbilden, ljuständning mer om det nedan. Men som en del av betjänande kommer vi också från och med första advent att fira nattvarden varje söndag. Nattvarden liksom knyter ihop hela gudstjänsten. Det började med att vi mötte varandra i fikat och nu får vi igen möta varandra och Kristus i brödet och vinet. När vi firar nattvarden i Johanneskyrkan gör vi inte det för att tror att nattvarden i sig är frälsande. Men deltagande i nattvarden mitt i församlingen förmedlar Jesu Kristi närvaro genom det brutna brödet. Vi läser texten i samband med nattvardsordningen: Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett enda är vi fast många en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd. (1 Kor. 10:16-17) Det är vi när vi delar det brutna brödet i församlingen som vi genom gemenskapen tar emot Jesus Kristus själv. I kyrkohistorien har det funnits ett antal olika försök att förklara hur Jesus är närvarande i nattvarden. Det den stora frågan är om och hur Kristus kan förmedla sig genom något fysiskt eller kroppsligt. Kampen i den västerländska kyrkan är mellan en katolsk, luthersk och reformert syn. Transubstantiationsläran

Varför och hur vi firar gudstjänst i Johanneskyrkan - 6 Katolska kyrkans nattvardslära kallas transubstantiationsläran. Den innebär att brödet och vinet ändrar substans och blir till Jesu kropp och blod. Det är en lära som bäst förklaras med hjälp av aristotelisk filosofi. Aristoteles lärde att alla ting består av form och substans. Formen var det allmänna och substansen det särskiljande. Ta exempelvis människa vi alla har formen människa men är alla åtskilda vad gäller substansen. Formen är alltså det som gör att vi kan tala om människa. Det som händer när vi delar nattvarden är att substansen har förändrats till Jesu kropp och blod, men till formen ser det ut som, smakar som och luktar som bröd och vin. Det är en faktisk förändring när klockorna klingar. Consubstantiation Consubstantiation är den lutherska läran om nattvarden. Det betyder att tillsammans med substansen förmedlas Kristus. Martin Luther (1483-1546) hävdar den enkla synen att när Kristus säger: Detta är min kropp så finns det ingen anledning att tvivla. Därför är den lutherska formuleringen i, med och under brödets och vinets skepnad förmedlas Kristi närvaro. Man har ingen uttalad lära om hur det går till utan att Kristus tas emot i tro genom brödet och vinet. Symbolisk nattvardssyn Huldrych Zwingli (1484-1539) menar att Detta i Detta är min kropp och blod inte skall förstås bokstavligt utan som en symbolisk utsaga i stil med: Se detta som min kropp. Därför har man i den symboliska synen lagt störst tonvikt på åminnelsen som kommer senare i texten. Det handlar om att göra det till minne av Kristus. Detta skall förstås som en symbolisk utsaga. Det viktiga är alltså att komma ihåg Kristi död och uppståndelse. I denna tradition har det därför inte heller varit viktigt att fira nattvard speciellt ofta, det har skett mycket mer sällan. En gång i månaden eller i vissa tillfällen en gång om året. Johanneskyrkans nattvard I Johanneskyrkan ligger vi nog närmast en luthersk syn. Om ni varit vaksamma kan ni notera att vi i nattvardsbönen ber att vi i tro tar emot brödet och vinet. Men det som problematiserar det hela är att vi också lägger till en baptistisk touch på det. En långt dragen luthersk syn blir lätt betoning mycket på den enskildes mottagandet och den riskerar därför att bli en kyrka som är osynlig. 1 Som baptister betonar vi att måltiden är en gemenskapens måltid. Det är måltiden firad i den kristna gemenskapen som konstituerar denna tro. När Paulus skriver till Korint om hur de firar nattvarden är det för att adressera ett socialt problem. Det gör skillnad på varandra och därför förnekar de nattvardens innehåll, försoningen (1 Kor. 11:17). Det handlar om att tänka på kroppen. Han låter ordet kropp syfta dels på 1 Om någon är intresserad av en mer närgången genomgång har Fredrik Wenell en föreläsning om skillnaden mellan en luthersk och en baptistisk nattvardssyn.

Varför och hur vi firar gudstjänst i Johanneskyrkan - 7 församlingen (1 Kor. 11:29) och dels på Kristi fysiska kropp (1 Kor. 11:27). När han därför säger att om någon äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller är det församlingen som Kristi kropp det handlar om. Det är ingen magisk tanke. Det Paulus alltså använder instiftelseorden till är att säga att de förnekar försoningen om de delar måltiden utan att leva i försonade relationer och gör social skillnad. De äter då en dom över sig. Det är därför man i vissa anabaptistiska sammanhang aldrig delar nattvarden utan att först ha tvättat varandras fötter. Domen som Paulus talar om handlar alltså inte om en magisk dom utan om att de har glömt att tänka på varandra och på de svaga det är därför som en del har dött och blivit sjuka. 2 Nattvarden lär oss att äta kristet i vardagen att inte göra skillnad på vilka som sitter vårt middagsbord. Så när vi delar nattvarden i Johanneskyrkan tar vi i tro emot Jesu nåd genom brödet och vinet. Gud kan förmedla sig genom det kroppsliga. Nattvarden firad i den kristna gemenskapen förmedlar Guds nåd. Därför kan vi inte fira den hur som helst. Det handlar om en rätt firad nattvard där vi påminner oss om i vilket sammanhang den är insatt i. Det är inte konstigare än att vi tänker oss att Gud kan använda oss i förbönen för att ge sig själv till oss. När vi lägger händerna på varandra är Gud där. När vi tillsammans delar brödet och vinet tar vi i tro emot Jesus Kristus själv. 4. VÅRA BÖNEHANDLINGAR I vår gudstjänst finns det möjlighet att genom olika handlingar fysiskt utrycka sin bön. Man kan tända ett ljus, böja knä vid korset eller Jesusbilden, man kan få förbön genom handpåläggning, bli smord med olja eller ge en gåva. Ibland har vi även gett möjlighet att påminna sig om sitt dop genom att teckna ett kors i pannan med vatten. De olika handlingarna hjälper oss att fokusera på vår bön. Den yttre handlingen formar vår inre bön. 4.1. LJUSTÄNDNING När vi tänder ljus ber vi att Kristi ljus ska få lysa in i den situationen som vi ber för. Vi tänder det lilla ljuset på det stora Kristusljuset. Handlingen blir en hjälp för oss när vi ber. Ljuset som lyser blir en symbol för vår bön. Inom den katolska kyrkan tänder man ljus för människor som har dött. Man ber att de dödas tid i skärselden ska förkortas. Detta är nåt helt annat än vår ljuständning. Vi ber inte för de döda när vi tänder ljus. 4.2. ATT BÖJA KNÄ Vid korset 2 Fee, Gordon. The First Epistle to the Corintians. 1987. s 564. Jfr. också Sandnes, Karl Olav. Tidens Fylde. 1996. s 233. Det är intressant att se att även den luterska exegeten Sandnes här är enig i denna tolkning. Det är också intressant att notera Sandnes tolkning av de som dött och blivit sjuka som följd av deras nattvardsfirande. Han tolkar det helt enkelt som en följd av deras non-sharing community. Detta mot den traditionella synen om Guds straff. Se Sandnes, Karl Olav. A New Family. 1994. s 160.

Varför och hur vi firar gudstjänst i Johanneskyrkan - 8 Korset är kristendomens främsta symbol, som konkret pekar mot Kristi försoningsgärning. Och som i så många av de kristna symbolerna, så finns i korset en dubbelhet; dels påminns vi om Guds konkreta närvaro i mänsklighetens lidande och smärta, dels om uppståndelsens/livets/hoppets väg till helande och helhet. Korset är vägen genom död till liv. Även om det ibland känns onaturligt för oss att böja knä, så är det egentligen den mest naturliga hållningen inför Gud. När vi böjer knä så gör vi det i vördnad för Gud. När vi böjer knä framför korset lägger vi ner allt som är vårt eget i tacksamhet inför vad Jesus har gjort för oss på korset. Korset är en stark symbol som innefattar det viktigaste i vår tro; Jesus död och uppståndelse. Vid Jesusbilden Jesusbilden som hänger längst fram i kyrkan har ibland, lite slarvigt och felaktigt, kallats för en ikon. En ikon är en bild som har målats under bön och som gestaltar en biblisk händelse eller person. Jesusbilden som vi har är ett textiltryck efter en av de äldsta Jesusikonerna. När vi böjer knä inför den bilden så är det på samma sätt som när vi böjer knä inför korset. Den hjälper oss att fokusera på Jesus och på vad han har gjort för oss. Det är inget magiskt eller mystiskt med bilden i sig, utan är ett hjälpmedel för oss att fokusera. 4.3. ATT LÄGGA EN STEN VID KORSET Det finns också möjlighet att lägga en sten framför korset. Stenen symboliserar en börda som man bär på och när man lägger ner den vid korset fot så överlämnar man sin börda till Gud. 4.4. FÖRBÖN Med handpåläggning Att lägga händerna på den man ber för är en gammal bönehandling som vi kan läsa om i Bibeln. Där la man händerna på den som man skulle avskilja för en särskild uppgift eller när man bad för någon som var sjuk. Förutom att det uttrycker omsorg och värme mot den man ber för, så får händerna förmedla Guds kärlek och kraft till den man ber för. Med olja Att smörja någon med olja är också en gammal biblisk bönehandling. Samuel smorde kungarna i Gamla testamentet som ett uttryck för att de var utvalda av Gud. I Nya testamentet så läser vid om att man smorde sjuka med olja. Oljan symboliserar Anden. När vi smörjer någon med olja så blir det en bön om att den helige Ande ska komma över den vi ber för. Vi ber att Anden ska utrusta till tjänst, komma med helande, med vishet och vägledning.

Varför och hur vi firar gudstjänst i Johanneskyrkan - 9 4.5. ATT GE EN GÅVA Vi vill leva våra liv medvetna om att allt som vi har är en gåva från Gud som vi får förvalta. Nattvarden är en måltid som i sin ursprungliga form även bar med sig praktiken att bryta brödet och dela med sig av sina tillgångar till de fattiga och behövande. Nattvarden uttrycker att vi är beroende av Gud och varandra. Därför ger vi även möjlighet för dig att i samband med nattvarden ge pengar som går till församlingen.