Resningsansökan Sida 1 (31) Riksenheten för polismål, Göteborg Datum Dnr ÅM 2009/6578 Chefsåklagare Bengt Landahl Ert datum Er beteckning Till Hovrätten för Övre Norrland Ansökan om resning Sökande Chefsåklagare Bengt Landahl, Riksenheten för polismål, Göteborg Motpart Sture Bergwall Målsägande F Z Saken Mord; nu fråga om resning Lagakraftvunnen dom Piteå tingsrätts dom den 16 november 1994, DB 24 Yrkanden Det yrkas att Sture Bergwall, tidigare Thomas Quick, beviljas resning i målet och att hovrätten förordnar att målet skall tas upp på nytt av tingsrätten. Grunder Sture Bergwall har återtagit sitt erkännande. Han förnekar numera att han dödat C Z och han önskar att resning beviljas. Bergwalls inställning
Sida 2 (31) är att han inte är skyldig till det brott han dömts för och detta stöds av nya uppgifter som framkommit. De omständigheter som nedan anförs är ägnade att framkalla tvivel om att Bergwall är skyldig till brottet. Grunderna utvecklas i det följande. Närmare om grunden Till dags dato har Sture Bergwall beviljats resning i fyra fall avseende domar där han under tiden 1997-2001 fällts till ansvar för mord. Denna ansökan har föregåtts av ett arbete som har samband med beredningen av hans resningsansökningar. Denna resningsansökan disponeras fortsättningsvis enligt följande. Under rubriken allmän inledning följer ett avsnitt benämnt uppdraget som beskriver det uppdrag som lämnats åt Riksenheten för polismål. Därefter följer ett avsnitt om den rättsliga regleringen, ett avsnitt allmänt om brottsutredningarna och vården, ett avsnitt om tillförlitligheten av tidigare erkännanden samt ett avsnitt om samtliga domar. Dessa inledande avsnitt bygger på en sammanställning gjord av överåklagare Björn Ericson mot bakgrund av de iakttagelser som redovisats och de synpunkter som framlagts vid gemensamma genomgångar inom den åklagargrupp som granskat handläggningen av förundersökningarna och rättegångarna mot Sture Bergwall. Allmän inledning Uppdraget Thomas Quick, numera Sture Bergwall, dömdes för mord på C Z av Piteå tingsrätt den 16 november 1994, för mord på J och M S av Gällivare tingsrätt den 25 januari 1996, för mord på Y L av Hedemora tingsrätt den 28 maj 1997, för mord på TJ av Hedemora tingsrätt den 2 juni 1998, för mord på TJ och G S av Falu tingsrätt den 22 juni 2000 och slutligen för mord på J A av Sundsvalls tingsrätt den 21 juni 2001. Under utredningarna och huvudförhandlingarna i de olika målen erkände Sture Bergwall de brott han dömts för. Han var också under denna tid föremål för psykiatrisk tvångsvård vid Säters sjukhus, på grund av tidigare brottslighet. Numera har han återtagit samtliga erkännanden. Förhör med Sture Bergwall, bilaga 1.
Sida 3 (31) Den 16 februari 2009 fattade Riksåklagaren beslut att, på grund av anmälningar om ifrågasatt tjänstefel av åklagare och polis vid utredningar och rättegångar mot Sture Bergwall, inte inleda någon förundersökning eller inleda något tillsynsärende. I den del av ärendet hos Riksåklagaren som rörde begäran att Åklagarmyndigheten skulle granska handläggningen av förundersökningarna och rättegångarna mot Sture Bergwall och ta ställning till om det som kommit fram skulle ge anledning för myndigheten att initiera ett resningsförfarande överlämnades denna del av ärendet för handläggning till Riksenheten för polismål, bilaga 2. Arbetet vid Riksenheten har bedrivits på så sätt att olika åklagare fått ansvar för olika utredningar. Genom att samtliga ärenden handlagts vid Riksenheten har det funnits förutsättningar för åklagargruppen att vid behov samlas för att diskutera gemensamma frågeställningar. Under arbetets gång har Sture Bergwall ansökt om och beviljats resning av Svea Hovrätt avseende Hedemora tingsrätts domar den 28 maj 2000 och den 2 juni 1998. Dessa förundersökningar har därefter lagts ned. På samma sätt förhåller det sig med Sundsvalls tingsrätts dom den 21 juni 2001. Ansvarig åklagare i dessa fall har varit överåklagare Björn Ericson. Sture Bergwall har även ansökt om och beviljats resning avseende Falu tingsrätts dom den 22 juni 2000. Ansvarig åklagare i det fallet har varit chefsåklagare Bo Lindgren. När det gäller ansvarsförhållandena i övrigt svarar chefsåklagare Bengt Landahl för granskningen av utredningen som låg till grund för Piteå tingsrätts dom den 16 november 1994 och chefsåklagare Kristian Augustsson för granskningen av utredningen som låg till grund för Gällivare tingsrätts dom den 25 januari 1996. Under utredningarna har förundersökningen så här långt återupptagits i samtliga fall utom beträffande den utredning som låg till grund för Piteå tingsrätts dom. I det fallet hade förundersökning aldrig inletts innan Sture Bergwall trädde fram med sina påståenden. Åklagargruppen har vid arbetet biträtts av kommissarie Kjell-Åke Wendt vid RPS-IU, enheten i Malmö och beredningsjuristen Anna Palm. Nedan redovisas, förutom en genomgång av den rättsliga regleringen, allmänna synpunkter på utredningarna som åklagargruppen kunnat iaktta. Hovrätternas beslut i de ovan nämnda resningsärendena bifogas
Sida 4 (31) också för att visa hur domstolarna allmänt sett på några av de frågor som berörs nedan, bilagorna 3-6. Rättslig reglering Sture Bergwall har i allt väsentligt själv tagit initiativ till att erkänna de olika mord han dömts för. Under utredningarna, som pågått under avsevärd tid, har han hela tiden vidhållit sina erkännanden liksom vid huvudförhandlingarna i domstolarna. Sture Bergwall har emellertid nu återtagit sina erkännanden i samtliga mål som redovisats ovan. Av NJA 1995 s 187 framgår att enbart den omständigheten att någon som dömts för brott har tagit tillbaka sitt erkännande inte utgör skäl att bevilja honom resning, inte ens när domen väsentligen grundas på erkännandet. Sammanfattningsvis kan den omständigheten att Sture Bergwall idag återtagit sina erkännanden inte i sig utgöra grund för resning i något av målen. I övrigt gäller beträffande resning att sedan en dom vunnit laga kraft kan enligt huvudregeln i 30 kap 9 rättegångsbalken (RB) frågan om den tilltalades ansvar för den åtalade gärningen inte tas upp till ny prövning. Denna princip om lagakraftvunna domars orubblighet är av grundläggande betydelse för rättsordningens stabilitet och också för enskildas rätt till trygghet. Varken den dömde eller målsäganden skall behöva leva under hotet att den sak som slutligen prövats av domstol skall kunna tas upp på nytt. Huvudlinjen i svensk process och europeisk rättstradition är alltså att en lagakraftvunnen dom skall stå fast. Orubblighetsprincipens innebörd är att en lagakraftvunnen dom inte påverkas av omständigheter eller bevis som kommer fram därefter. Denna princip gäller dock inte undantagslöst utan en omprövning av ett lagakraftvunnet avgörande kan komma till stånd med tillämpning av de extraordinära rättsmedlen resning, återställande av försutten tid och klagan över domvilla. Enligt huvudregeln i 58 kap 2 RB får resning beviljas till förmån för den tilltalade bland annat om åklagaren har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om ett vittne avgett en falsk utsaga och, i båda fallen, detta kan antas ha inverkat på målets utgång. Dessutom kan resning beviljas om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare förebringats, åberopas och dess förebringande
Sida 5 (31) sannolikt skulle lett till att den tilltalade frikänts eller om det, med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott för vilket han dömts (den s.k. tilläggsregeln). När det gäller frågan om nya omständigheter eller nya bevis anför Welamsson att oriktig bevisvärdering i och för sig inte utgör resningsgrund. Det nya materialet måste alltså ha ett visst bevisvärde. Hur stort detta värde skall vara kan inte ens teoretiskt anges generellt. Det nya materialets värde måste sättas i relation till värdet av den tidigare bevisningen. Ju mer övertygande den tidigare bevisningen till stöd för domen ter sig desto större krav måste ställas på det nya materialet för att resning skall komma i fråga. Principiellt är det relevanta vid prövning av en resningsfråga inte hur resningsinstansen själv skulle vilja avgöra målet utan hur den domstol som avgjort det skulle ha dömt om den haft tillgång till det nya materialet. Praktiskt sett har man emellertid sällan haft någon grund för att anta annat än att denna hypotetiska bedömning sammanfaller med resningsinstansens egen bedömning av det samlade bevismaterialet. Den prövning av det nya bevismaterialets betydelse som skall ske i resningsärendet måste därför kunna involvera en omprövning av värdet av tidigare bevisning (se Welamsson, Rättegång VI, 1994 s 226). Beträffande den ovan nämnda tilläggsregeln, att ansvarsfrågan kan prövas på nytt om det föreligger synnerliga skäl, kan enligt Welamsson inte ges en sådan tolkning att huvudregelns sannolikhetskrav nedsätts generellt. I stället måste tilläggsregelns rekvisit synnerliga skäl och hänvisningen till vad i övrigt förekommer ges tillämpningen att sannolikhetskravet nedsätts bara när särskilda omständigheter föreligger (se Welamsson a.a. s 228 f). I praxis har Högsta Domstolen uttalat (NJA 1992 s 625, NJA 2004 N 47) att tilläggsregeln bör användas om den nya bevisningen till följd av särskilda omständigheter är ägnade att framkalla tvivelsmål om den tilltalades skuld till brottet. Allmänt om brottsutredningarna De nu aktuella utredningarna har pågått under lång tid och delvis också bedrivits parallellt. Under utredningstiden har Sture Bergwall inte haft några restriktioner utan haft fri tillgång till media och personliga
Sida 6 (31) kontakter, något som torde vara mycket ovanligt under mordutredningar. Sture Bergwall har inte tidigare varit aktuell i någon av utredningarna och genomgående saknas teknisk bevisning eller vittnesbevisning som binder honom till brottsplatserna. Det är inte bara så att Sture Bergwall erkänt de aktuella brotten utan han har också aktivt arbetat för att bli dömd och också ställt krav på resultat, bilaga 7. Under dessa förhållanden har brottsutredningarna blivit helt beroende av Sture Bergwalls vilja att berätta och det var då naturligtvis inte lätt för de som bedrev utredningarna att i alltför hög grad ifrågasätta Sture Bergwalls uppgifter eller mer ingående fördjupa sig i omständigheter som talade mot att han skulle vara gärningsman. Ett allmänt intryck av de talrika förhör som hållits med Sture Bergwall i de olika ärendena är att han inledningsvis lämnat tämligen torftiga berättelser som sedan ändrats och anpassats till utredningsläget, utan att för den skull bli mer fullödiga. Ett problem med att bedriva utredningar parallellt, att Sture Bergwall saknat restriktioner och den nedan beskrivna situationen med ett parallellt terapiarbete, har varit att det under utredningarna kunde vara svårt att kontrollera informationsflödet. Nedan, i beskrivningen av ärendet med de norska flyktingpojkarna, ges ett exempel på detta. Förhållandet mellan brottsutredningarna och vården Det framstår som uppenbart att de berättelser och erkännanden av mord som Sture Bergwall lämnat växt fram under den tämligen omfattande terapi som han genomgick under sin vistelse på Säters sjukhus. Det har framhållits att det varit vattentäta skott mellan brottsutredningarna och terapiarbetet. I realiteten har detta inneburit att man under polisutredningarna helt saknat kunskap hur berättelserna vuxit fram och vilken eventuell information som varit tillgänglig. Detta har rent allmänt varit ägnat att försvåra bedömningen av de lämnade uppgifternas kvalitet. Företrädare för vården har också regelbundet varit med vid förhör och rekonstruktioner. Under terapiarbetet har Sture Bergwall erkänt ett stort antal mord, bilaga 8. Under terapiarbetet gjordes också en utflykt, bilaga 9. I de ärenden där den försvunne personen inte anträffats har Sture Bergwall förklarat att kroppsdelar gömts undan i särskilda gömslen.
Sida 7 (31) Ett omfattande arbete har lagts ned på att försöka hitta dessa gömslen och att i övrigt finna kroppsdelar på platser Sture Bergwall anvisat. Något resultat från dessa efterforskningar har inte kunnat erhållas i form av återfunna kroppsdelar, något som i sig bort stämma till eftertanke. Förutom berättelserna om morden har Sture Bergwall under terapin berättat om upplevelser från sin barndom. I den första domen från Piteå tingsrätt beskrevs vad professor Lars Lidberg anförde vid huvudförhandlingen att vad som är väsentligt i Sture Bergwalls fall var att han blivit utsatt för övergrepp av fadern och modern och att det uppstått en koppling mellan sexualitet och aggressivitet. Vidare att på något sätt iscensatte Sture Bergwall den kränkning han utsatts för och denna var sammankopplad med en sexuell laddning av lustkänslor. Detta stämde väl med att Sture Bergwall gömde bitar av dödade personer och behöll delar som någon form av talisman. Den psykologiska förklaringsmodellen, som bygger på Sture Bergwalls egna uppgifter, blir föremål för viss utredning då förhör genomförs med Sture Bergwalls närmaste släktingar. Man kan sammanfattningsvis säga att den bild som tonar fram inte utan vidare sammanfaller med vad Sture Bergwall uppgett under terapin. Förhören som förvarats vid Polismyndigheten i Västernorrland redovisas i bilaga 10. De kommer att i valda delar citeras och kommenteras nedan. Tillförlitligheten av tidigare erkännanden I de resningsansökningar som tidigare lämnats in av Sture Bergwall, och så även nu, har han åberopat en analys av docenten Anna Dåderman för att visa att risken för att han skulle lämna falska erkännanden varit förhöjd under utredningstiden på grund av en omfattande medicinering. Yttrandet finns redovisat i resningsansökan. Anna Dåderman har efter att ha granskat sjukhusjournalerna dragit slutsatsen att Sture Bergwall blivit vallad, konfronterad och förhörd på grund av det material som framkom under terapisessionerna vid Säters sjukhus. Enligt det material som Anna Dåderman granskat framgick det, enligt hennes bedömning, att Sture Bergwalls erkännanden skett medan han var kraftigt påverkad av bensodiazepiner och andra läkemedel. Hennes bedömning var att risken för falska erkännanden var förhöjd hos en person som i ett tillstånd påverkat av bensodiazepiner genomgick en psykoterapi vars syfte var att väcka bortträngda minnen.
Sida 8 (31) Psykoterapi är ingen exakt vetenskap. Olika skolor och inriktningar har över tiden olika uppfattningar om skilda terapimetoders effektivitet. Syftet med terapi är att behandla en patient och inte utreda brott. I sak är det sannolikt så att de omständigheter som nämns ovan kan ha påverkat benägenheten att lämna felaktiga uppgifter men kan naturligtvis också bidragit till att Sture Bergwall lättare kunnat närma sig traumatiska upplevelser. Hur det förhåller sig med detta är naturligtvis mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att utreda i efterhand. Vad som emellertid stämmer till eftertanke är bland annat en utredning avseende mord på två flyktingpojkar i Norge. Grundmaterialet i detta ärende redovisas som bilaga 11. En rimlig tolkning av detta material är att Sture Bergwall efter att ha börjat erkänna ett mord i Norge, som inte matchade något känt försvinnande, fått och också aktivt sökt information och byggt upp en berättelse om mord på två flyktingpojkar. Under utredningen lämnade han oriktiga uppgifter om vilken information han haft tillgång till. Anmärkningsvärt nog hade Sture Bergwall tillgång till information som funnits i utredningen, att den ene pojken var längre än den andre, att den längre var cirka 185 cm lång, samt att de båda inte försvann samtidigt, utan fråga var om två separata händelser, med högst två veckors mellanrum. Dessa uppgifter hade, om de två flyktingpojkarna inte anträffats, precis som ritningen över flyktingförläggningen, kunnat utgöra unika detaljer som styrkt trovärdigheten i hans berättelse. När Sture Bergwall fick vetskap om att de två flyktingpojkarna var i livet anpassade han sin berättelse till det nya utgångsläget på ett märkligt sätt. Några uppgifter om försvunna personer eller påträffade döda kroppar som skulle matcha berättelsen i övrigt fanns inte i utredningen. Det mesta tyder med andra ord på att berättelsen saknade verklighetsförankring. Detta innebar då också att Sture Bergwall oriktigt uppgett att hans medgärningsman M A skulle begått ett av morden. I det här sammanhanget är det naturligtvis av intresse att Sture Bergwall också tillvitat M A delaktighet i morden på Y L och T J som omfattas av Hedemora tingsrätts två ovan redovisade domar, och i vilka mål Sture Bergwall numera frikänts. Under utredningarna har Sture Bergwall, som nämnts ovan, erkänt ett stort antal mord för vilka åtal inte väckts. Även om Sture Bergwalls medverkan varit nödvändig i de ärenden i vilka han dömts finns det, som ovan redovisats, ingen teknisk bevisning eller vittnesbevisning som knyter Sture Bergwall till brottsplatserna. Det vore naturligtvis högst
Sida 9 (31) anmärkningsvärt om detta skulle vara förhållandet beträffande samtliga mord han erkänt. Någon sådan analys har, såvitt är känt, aldrig företagits. Under det nu genomförda arbetet har kontroll skett beträffande några av händelserna, bilaga 12. Resultatet har gett vid handen att det sannolikt är så att fler av de erkända morden, liksom historien om Norgepojkarna, förefaller sakna verklighetsanknytning. Det är naturligtvis så att varje ärende måste behandlas på sina egna meriter och man kan inte dra slutsatsen att ett ärende måste omprövas bara på grund av den omständigheten att Sture Bergwall i andra fall varit benägen att hitta på saker. Däremot är materialet sådant att det, om det presenterats för domstolarna, kan antas kunnat påverka värderingen av tillförlitligheten av Sture Bergwalls erkännanden i stort. Eller med andra ord att domstolarna skulle haft en annan utgångspunkt för sin prövning. Det kan här anmärkas att i båda de mål där Sture Bergwall beviljats resning har tingsrätten uttryckligen vid sina bedömningar utgått från att det inte förekommit något som tydde på att Sture Bergwall skulle haft skäl att avge oriktiga erkännanden. De redovisade förhållandena kan vara ägnade att minska den allmänna tilltron till Sture Bergwalls uppgifter. Domarna De domar som meddelats mot Sture Bergwall är genomgående välskrivna och de analyser som gjorts av domstolarna är noggranna och lätta att följa. En närmare granskning av utredningsmaterialet har emellertid många gånger gett vid handen att bevisvärdet av olika omständigheter inte varit sådant som domstolarna förutsatt. Den omständigheten att Sture Bergwall genomgående erkände vad som lades honom till last, och att han också ville bli dömd, har med stor sannolikhet också inneburit begränsningar i hans försvarares möjligheter att föra fram omständigheter som talat mot att han skulle vara skyldig. I detta sammanhang förtjänar det påpekas att Sture Bergwall i de sammanlagt sex rättegångarna biträtts av tre olika förvarare. Vår processordning bygger på tanken att två parter med olika intressen belyser frågor och för fram fakta ur den bakomliggande utredningen på ett sätt som gör att domstolen får ett så fullständigt material som möjligt att grunda sitt avgörande på. Om detta inte fungerar uppstår lätt en
Sida 10 (31) obalans i processen och materialet som domstolen grundar sitt avgörande på riskerar därmed att bli ofullständigt. Piteå tingsrätts dom, allmän bakgrund Brott eller annan händelse? Fredagen den 12 november 1976 deltog C Z, född 1961, i en skoldans i Pitholmsskolan i Piteå där han var elev. Han hade gått dit i sällskap med ett flertal skolkamrater. När dansen vid midnatt var slut lämnade han skolan i sällskap med flera kamrater. Man lyckades inte enas om vad man skulle göra efteråt, varför C Z skildes från sina kamrater. Flera av kamraterna uppfattade att C valde att gå mot sitt hem som var beläget ca 1200 meter fågelvägen från platsen där hans kamrater senast såg honom. Då C inte hade kommit hem påföljande morgon anmälde hans föräldrar försvinnandet till polisen. En omfattande polisiär insats och utredning angående försvunnen person inleddes omgående. Denna ledde inte till att C Z anträffades. I lokalpressen fanns vid tiden ett flertal artiklar om försvinnandet, polisens spaningsaktiveter och skallgångskedjor. Försvinnandet förblev ouppklarat. I september 1993 anträffade en jägare ett människokranium i ett skogsparti gränsande till det område där C Z senast hade setts. Fyndplatsen är belägen omkring tre kilometer från den plats han skildes från sina kamrater och ungefär lika långt från hans hem. Detta och rester av andra kroppsdelar har efter undersökning visats komma från den döda kroppen av C Z. Även dessa fynd och undersökningar därav har i samband med anträffandet omskrivits i pressen. Sture Bergwall, som då hette Thomas Quick, åtalades och dömdes av Piteå tingsrätt den 16 november 1994 för mord på C Z. Domen vann laga kraft. Därefter har Sture Bergwall under åren 1996-2001 dömts vid ytterligare fem rättegångar för mord på sju personer. Tingsrättens dom
Sida 11 (31) Tingsrättens dom grundar sig i allt väsentligt på Bergwalls erkännande. I domen slås fast att det inte finns någon teknisk bevisning som binder honom vid brottet. Följande omständigheter anges stödja Bergwalls uppgifter i sådan utsträckning att det är ställt utom varje rimligt tvivel att Bergwall begått den åtalade gärningen. 1. Bergwalls uppgifter om medgärningsman genom att G S, som var gift med den påstådde medgärningsmannen, lämnat vissa uppgifter om dennes bilinnehav och homosexuella intressen samt att denne varit deprimerad innan han i augusti 1977 tog sitt liv. 2. Förhörsledarens Seppo Penttinen uppgifter om Bergwalls beteende vid en skogsvandring i Dalarna den 24 april1994 samt en vallning på fyndplatsen, tillika påstådd brottsplats den 21 augusti 1994. 3. Uppgifter lämnade av den rättspsykiatriske experten Lars Lidberg om Bergwalls person och tidigare beteenden. 4. Vad experten Sven-Åke Christiansson uppgett om Bergwalls minnesfunktioner generellt. Utöver angivna personer har ytterligare bevisning förekommit. I domen refereras vad som uppgetts av M S om händelser under kvällen för C Z försvinnande, av Fredrik Larsson vid anträffandet av kraniet, av F Z om C Z kläder samt av chefsöverläkaren vid rättsmedicinska institutet i Umeå Anders Eriksson, som hörts som sakkunnig. Närmare om tingsrättens i domen antecknade uppgifter och överväganden Åklagaren Till utveckling av talan upplyste åklagaren, enligt vad som anges i domen, om C Z deltagande i skoldansen och att han på väg hem därifrån försvann spårlöst, att F L den 19 september 1993 hittade ett kranium och att därefter ytterligare skelettdelar från C Z senare anträffats samt att Sture Bergwall under psykiatrisk vård har erkänt att han berövat, bland andra, C Z livet. Den förundersökning som skett ger, enligt åklagaren, stöd för att Bergwalls erkännande är riktigt. Sture Bergwall Sture Bergwall har bl a uppgett: Han och Ö S bestämde sig på förmiddagen den 12 november 1976 för att i S bil och med denne som
Sida 12 (31) förare åka norrut och de kom sent på kvällen fram till Piteå. Avsikten var att komma i kontakt med någon yngre pojke. Efter att ha först ha varit i centrala Piteå kom de till Pitholm. Där fick de kontakt med C. Han steg självmant in i bilen. De vände åter mot centrala Piteå och under samtal mellan honom och med C uppstod en viss förtrolighet. Senare kom de till en skogsbilväg och de började onanera åt varandra. Då de passerat en T-vägskorsning stannade föraren S bilen vid ett timmerupplag. De steg ur bilen och C hade på fråga förklarat att han ville onanera även åt S. Han uppfattade i detta skede ett uttalande från C som tände en stark ilska och aggressivitet hos honom. Han tog då ett strupgrepp framifrån på C och höll detta kvar till dess han kände att C var död. Han utnyttjade därefter kroppen sexuellt. Kroppen lyftes in i bilens baksäte och S körde iväg en kortare sträcka innan de stannade på nytt. Han bar kroppen över ett dike och sedan ytterligare ett par hundra meter in i skogen och lade ned den vid en sten. De i bilen förvarade verktygen, en kniv och en såg, togs med. Det är oklart vem som medförde dem. Sedan kroppen lagts ned påbörjade han styckningen. Han styrs av sexualitet där speciella kroppsdelar har ett visst symbolvärde. Han visste därför vilka kroppsdelar han ville ha med sig. Med hjälp av en kniv tog han lös ena lårbenet och en eller båda händerna. Han tog hand om de delar han ville ha med sig och lade dessa i en grå plastsäck som funnits i bilen. Han lade den övriga kroppen nedsänkt i mossan och täckte även över den med mossa sedan han hade lagt byxorna över den och han drog igen jackans blixtlås. På vägen hem grälade han och S. Hemfärden gick i ett så när som på ett kortare stopp för att tvätta händerna på en bensinstation. Det var dag då de kom hem. S släppte av honom vid hans bostad tillsammans med plastsäcken och kniven. Kontakten mellan honom och S blev glesare. Han träffade dock S samma dag som denne sköt sig. S sökte då upp honom och påminde honom om C, uttalade att han inte orkade leva och att han skulle ta livet av sig. G S Hon och hennes avlidne make G S bodde 1976 i Korsnäs, ca 500 meter från Bergwalls bostad. Hon har aldrig sett maken tala med Bergwall. Den dagen som maken tog sitt liv hade han skjutsat en dotter till arbetet på morgonen och kom kort därefter åter hem varpå han sköt sig.
Sida 13 (31) Seppo Penttinen I samband med förhören med Bergwall i Säter gjorde man s k vallning i terräng. Den första i terräng utanför Säter och den andra i anslutning till fyndplatsen i Piteå. Vid den första skulle Bergwall få visa på arten av skog och övriga förhållanden. Enligt Penttinen gav Bergwall en detaljrik skildring av bl a mossan och av en sten som skulle finnas på platsen i Piteå och han upplevde tydlig ångest. Vid vallningen i Piteå fick Bergwall veta när man närmade sig ett område som var intressant ur hans berättelses synpunkt. De parkerade bilen vid en T-korsning. Bergwall fick, enligt Penttinen, ångestsymptom men visade var bilen hade parkerats då de skulle begrava kroppen. Bergwalls agerande på fyndplatsen stämde väl med det han berättat vid tidigare förhör och han uttalade att han kände igen platsen. Han pekade ut en plats som kroppen hade lagts på och den stämmer helt med den plats där kvarlevorna hade hittats. I domen noteras att det av videoupptagning och bandinspelning under förhandlingen framgår vad Bergwall uppgett på plats den 21 augusti. Anders Eriksson På grund av den långa tid som förflutit har det inte gått att konstatera att några styckningsskador uppkommit. Uppgiften att kroppens överdel varit omsluten av en jacka kan förklara att förmultningen av kroppens överdel gått mindre långt än förmultningen av underdelen, som inte varit omsluten av klädespersedlar utan endast övertäckt av jeansbyxor. Han kan inte uttala sig om dödsorsaken men strypning är fullt möjlig. Ena lårbenet saknas liksom ett skenben och båda handflatorna. Bergwalls uppgift om att han haft svårigheter att separera lårbenet förefaller mycket rimlig och hans uppgifter om ljud från kroppen och om blodflöde i samband med styckningen är även sannolika. Lars Lidberg Lidberg har hörts som sakkunnig i målet och avgett utlåtanden. Vid en första rättspsykiatrisk undersökning 1970 konstaterades att Bergwall led av en mycket grav sexuell perversion riktad mot främmande yngre pojkar och att han under vissa förhållanden är utomordentligt farlig för annans säkerhet till liv och lem. Vad som är väsentligt i Bergwalls fall är
Sida 14 (31) att han blivit utsatt för övergrepp av fadern och modern och att det uppstått en koppling mellan sexualitet och aggressivitet. Det har blivit en stark laddning som leder till en benägenhet att tvångsmässigt upprepa handlingar. På något sätt iscensätter Bergwall den kränkning han utsatts för och denna är sammankopplad med en sexuell laddning av lustkänslor. Med detta stämmer det väl att Bergwall gömmer bitar av dödade personer och som någon form av talisman. Vad som framkommit om Bergwalls person strider inte mot riktigheten av hans uppgifter utan stöder dem. Det finns ingenting i den profil man sökt göra av Bergwall som gör det orimligt att han utfört gärningen och det finns positiva tecken i profilen som stöder detta. Bergwall har lämnat uppgifter att han begått fem mord på unga pojkar och det kan ses som en effekt av pågående behandling att han inte vid ett avvikande från sjukhuset begick ett ytterligare mord. Sven-Åke Christianson Christianson har varit förordnad som rättens sakkunnige och han har avgett två skriftliga utlåtanden samt hörts muntligen i målet. Rätten har i domen angående Christiansons lämnade uppgifter antecknat bl a: Denna typ av brott är för de flesta obegriplig. Mekanismerna bakom agerandet måste beskrivas. Det karakteristiska för ett sådant handlande är att gärningsmannen ofta blivit utsatt för fysiska och psykiska övergrepp under uppväxttiden. Morden kan ses som en form av berättelse, ett omedvetet berättande om sina barndomsupplevelser. Bergwall har erkänt gärningen, vilket inte är så vanligt. Erkännanden kan dock vara falska, framtvingade eller lämnade i en situation där andra lagt fram uppgifter. Det finns också frivilliga falska erkännanden lämnade exempelvis för att få uppmärksamhet i media. I sådana fall kan människan inte skilja på verklighet och fantasi. I Bergwalls fall är det inte på något av dessa sätt. Det kan dock vara svårt att komma åt dessa minnen och man kan uppleva svår ångest då minnena aktualiseras. Brottslighet av denna typ är naturligtvis planerad men det är inte nödvändigtvis så att gärningsmannen är medveten om att han kommer att begå brottet. Två omständigheter är i sammanhet kända sedan tidigare; att gärningsmannen dokumenterar brottet genom att exempelvis spara kroppsdelar eller klädespersedlar och att det finns en blandning av sexualitet och aggressivitet. Christianson betvivlar inte att Bergwalls uppgifter är riktiga.
Sida 15 (31) Tingsrättens i domen redovisade uppgifter och bedömning jämförda med förundersökningsmaterialet och nytillkomna uppgifter Inför arbetet med denna resningsansökan har kommissarie Kjell-Åke Wendt gjort en grundlig genomgång av det material som funnits tillgängligt då åtal väcktes. Genomgången redovisas i bilaga 13. Sture Bergwall har återtagit sitt erkännande. Sedan Sture Bergwall ansökt om resning beträffande ett antal domar hölls, som tidigare nämnts, ett förhör med honom den 30 juni 2010. I det förhöret, bilaga 1, uppger Bergwall mot bakgrund av att han numera förnekar att han mördat C Z, att han på Säters sjukhus kom att läsa en kort notis om fallet. I den nämndes att C Z hade förvunnit och att man senare hade anträffat kvarlevorna efter honom (s 5 och 13). Han berättade vidare han inledningsvis inte hade några kunskaper om fallet, men att han i samband med en rekonstruktion i ett skogsparti utanför Säter fick hjälp av Sven-Åke Christiansson. Denne räknade stegen när Bergwall i terrängen skulle låtsas bära den döde C Z. Efter detta var det väl ingen sak att göra samma sak uppe i Piteå (s 7-8). Har C Z bragts om livet? De i september 1993 utanför Piteå anträffade kvarlevorna efter en död person genomgick rättsmedicinsk undersökning. Genom denna kunde fastslås att ingenting talar mot att de kom från C Z. Han hade senast setts i livet vid midnatt natten mot den 13 november 1976. Då var han klädd i lågskor, jeansbyxor, tröja, midjekort jacka av skinn, vantar eller handskar och saknade mössa. Han var påverkad av alkohol. Det var flera minusgrader ute. Den rättsmedicinska utredningen slår fast att det inte utifrån fynden går att göra ett uttalande om dödsorsaken eftersom den långa tid som förflutit sedan dödsfallet i hög grad påverkat kvarlevorna. Det saknas således medicinska och tekniska omständigheter till stöd för att C Z dödats. Motsatsen kan inte heller bevisas. En förklaring till dödsfallet som ligger nära till hands är att han till följd av alkoholpåverkan, för årstiden lätt klädsel och kyla frusit ihjäl sedan han tappat orienteringen. Om åklagarens uppgifter Som ovan redovisats har i domen endast kort angetts vad åklagaren i sin sakframställning berättat om förundersökningen. Det finns därför
Sida 16 (31) skäl att med avseende på utredningen av mordet på C Z här nämna följande. Sture Bergwall hade 1991 dömts för bl a grova våldsbrott och hade överlämnats till Säters sjukhus. Under terapi där hade han börjat berätta om att han mördat J A i Sundsvall. Under utredning av det brottet kom Bergwall att nämna att han även hade dödat C Z i Piteå. Parallellt med den redan inledda förundersökningen angående mordet på J A utredde samma förundersökningsledare och förhörsledare från februari 1994 även de uppgifter Bergwall lämnade om mordet på C Z. När den utredningen var färdig den 10 oktober 1994 var det det första åtalet av de sammanlagt sex åtal som kom att väckas mot Bergwall. Under utredningstiden har Bergwall inte varit häktad och inte varit berövad möjlighet att ha kontakt med omvärlden, i annan utsträckning än vad som varit motiverat utifrån vårdsituationen. Han har bl a haft permissioner för att bege sig till bibliotek och ta del av dels vad som lokalpressen skrev om C Z förvinnande i november 1976, dels om fyndet av ett kranium i september 1993. I domen har antecknats att Bergwall uppgett att han inte hade något minne av att han läst om C försvinnande. Av förhöret som 2010 hölls med Bergwall, bilaga 1, framgår att han hade skaffat sig information om utredningen i Piteå genom pressen (bl a s 5 och s 11). Om Bergwalls uppgifter Det finns i denna dom ingen uppgift om att åklagaren eller förhörsledaren Penttinen nämnt något om hur Bergwalls uppgifter ändrats efter hand under utredningens gång. Vad som i domen antecknats av Bergwalls lämnade uppgifter får därför antas vara uppgifter som lämnats vid huvudförhandlingen. Muntlighetsprincipen gäller enligt svensk processordning. Om det vid en huvudförhandling framkommer uppgifter som skiljer sig från vad som antecknats i förhörsprotokoll kan både åklagaren och försvararen utifrån sina respektive roller ha skäl att påpeka att andra uppgifter rörande en viss omständighet har förekommit under förundersökningen. I domen finns inga sådana noteringar. Nedan skall därför redovisas ett flertal sådana fall. I den ovan nämnda sammanställningen gjord av Kjell-Åke Wendt, bilaga 13, lämnas ett stort antal exempel på skillnader av angivet slag. I det aktuella förundersökningsprotokollet finns sex olika förhör med Sture Bergwall intagna. Det första förhöret hölls den 9 februari 1994 och det sista den 30 augusti 1994. Genom uttalanden i det första förhöret
Sida 17 (31) kan man förstå att ett förhör hållits redan före den 9 februari, men detta förhör har - om det har dokumenterats inte kunnat återfinnas. Till detta kommer att frågor ställts till Bergwall i samband med vallning/rekonstruktion, dels i ett skogsområde i anslutning till Säters sjukhus den 25 maj 1994, dels i Piteå den 21 augusti 1994 på den plats där delar av kroppen efter C Z hade anträffats. Förhör den 9 februari 1994: Inledningsvis (s 1) uppger Bergwall att resan till Piteå var oplanerad och att den företogs med bil. Vilken bil det var ville han inte gå in på. Han träffade på C sen eftermiddag eller kväll i de västra delarna av Piteå. För att beskriva platsen gjorde Bergwall en skiss av hur det såg ut där, bilaga 14. C var då (eventuellt) klädd i en fodrad jeansjacka men Bergwall kunde i övrigt inte beskriva hans klädsel (s 11). Senare i förhöret (s 31) anger Bergwall att jackan var en svart täckjacka. Sedan han strypt C bar han honom från bilen in i skogen och gjorde där med hjälp av ett skohorn som fanns till hands, en grop beskriven som en kroppsdjup fördjupning i marken. I denna lade han kroppen med kläderna på utan att någon styckning företogs (s 26-30). Förhör den 14 april 1994: I detta förhör, som avsåg utredning av mord på J A, kom förhöret att delvis ta upp händelser rörande mordet på C Z. Dessa delar har som transumt intagits i förundersökningsprotokollet rörande Piteåhändelserna. Det framgår också att man just haft en paus i förhöret och att förhöret efter denna paus ändrar inriktning så att det kommer att handla om händelserna i Piteå. Bergwall uppger inledningsvis (s 14) att han körde i ett svep från Falun till Piteå och att syftet med resan var att söka efter någon ung kille. Han kan inte närmare beskriva bilens fabrikat, färg eller om det var en tvåeller fyradörrarsmodell. Efter en dryg timmes paus i detta förhör fortsätter Bergwall att berätta. Han uppger då att det inte var han som vände bilen (s 26). En person nämnd S Ö förs in i berättelsen. Förhörsledaren nämner att han, förhörsledaren, tidigare blivit uppringd av Bergwall som bett förhörsledaren ta reda på när en viss person avlidit (nederst s 26). Med en nick svarar Bergwall på förhörsledarens fråga om det är samma person som var med vid det här tillfället (s 27). Förhörsledaren fortsätter Ja, S Ö det står alltså för G S? Den frågan besvarar Bergwall med ett ja. Lite längre fram i förhöret (s 28) uppger Bergwall om S Han var gift alltså. Möjligen att hon kände till för
Sida 18 (31) vi brukade...ja, träffas och pratas vid så att säga att öh...och där misstänker jag att /---/ han har berättat för henne då. Vidare berättar Bergwall om händelseförloppet efter det C dödats (s 30) att de hjälps åt att bära iväg kroppen /---/ det är ju mera han då som gör det praktiska arbetet om vi ska uttrycka oss. Angående C:s klädsel uppger han på samma sida att han inte hade jeans på sig utan att han tror att det var svarta eller gröna finbyxor. Om G S som medgärningsman: I det första förhöret med Bergwall uppgav han att han var ensam då han körde till Piteå. Det var först i det andra förhöret den 14 april 1994 som Bergwall nämnde att det kan ha varit en annan person med på resan (s 26). I anslutning härtill framgår det att Penttinen och Bergwall utanför förhöret samtalat bl a om när Ö S tog sitt liv. Det är således först efter det att Penttinen för Bergwall berättat att detta skedde den 15 augusti 1977 som Bergwall berättar om mordet på C Z med S som medgärningsman. Uppgiften att Sture Bergwall bett Seppo Penttinen att ta reda på när Ö S tog sitt liv är intressant i följande avseende. Bergwall visste vid tidpunkten för förhöret att S sedan länge var avliden. Skulle nu S föras in i berättelsen som en ny omständighet var det viktigt vid en kontroll av hans uppgifter att S inte hade avlidit före den 12 november 1976, den dag man med säkerhet visste att C Z var i livet. Förhör den 19 april 1994: Detta förhör hålls fem dagar efter det föregående. Inledningsvis uppehåller sig förhörsledaren kring frågan hur de uppgifter han lämnar denna dag överensstämmer med uppgifterna i förgående förhör (s 4). Av en frågas formulering framgår att man just haft en paus i det nyss påbörjade förhöret och att man under denna paus talat om saker som inte dokumenterats. Hur pass långt så att säga i skeendet stämmer den här berättelsen? Vi var inne på det under en paus här att du var framme ända vid den här platsen då där du tar livet av C? Bergwall svarar ja. Ny fråga: Är den korrekt hela berättelsen dit fram? Bergwall svarar: Ja, det är den. Sen skiljer den sig nu då när öh...vi stannar bilen och bär ut öh... C...Då hjälper han till. I detta förhör ställs frågor till Bergwall om hur vädret var vid mötet med Z (s 7). Bergwall säger Nej, det är inte barmark det är det inte. Det är snö. Han fortsätter: Jag tycker ju att det är...är en hel del snö
Sida 19 (31) ohörbart just där vi går ur bilen och går in i skogen/---/. En stund senare formulerar förhörsledaren följande fråga: Om jag ställer en väldigt konkret fråga vad säger du är du helt övertygad om att det fanns snö på platsen? Är det uteslutet att det var barmark? På detta svarar Bergwall: Nej, det är inte uteslutet. Inte där vi stannar (s 8). Förhöret fortsätter med frågor kring C:s klädsel. Bergwall uppger (s 9-10):/---/Jag skulle alltså kunna säga så här att- att C hade...(sture är tyst en stund) jeans och boots och en mörk tröja och ovanpå det en...jajag-jag vill minnas att han hade en kavaj men jag tror att det är fel alltså. Öh...Jag tror att det sker en, en för-förväxling där. Förhörsledaren: Mmm. Vad förväxlar du med i så fall då? Alltså om-om alternativet inte är en kavaj vad kan det vara istället då tycker du? Har du någon association eller nåt sånt där som...nåt annat klädesplagg? Bergwall: Ja-aa. Förhörsledaren: Vad är det för nånting i så fall? /Tystnad längre stund/. Förhörsledaren: Om vi tar det bara som en association. Bergwall: Nja, då blir det ju... Förhörledaren: Mmm. Bergwall: Kavaj...associerar lite grann -ohörbart-. Förhörsledaren: Mmm. Alternativet då om det inte är kavaj, det är ju jacka menar du? Kan du säga någon färg på den? Förhöret fortsätter därefter med fler frågor om kläder och skor. På sidan 12 ändras inriktning på frågorna genom att förhörsledaren refererar till ett resonemang man haft i en paus eller före förhöret angående en uppgift från Bergwall att han skulle ha tagit med sig någon kroppsdel från platsen. Förhörsledaren: Förstår jag dig rätt om du har avlägsnat ett ben? Bergwall svarar ja. Han får därpå frågan om det är ena benet eller båda och svarar ja, framför allt det ena. Frågan formuleras om. Tar du med dig båda underbena därifrån? Bergwall svarar jakande. Ny fråga: Vad använde du vid för att lyckas med det här? Ja, du viskar tyst en såg (s 13). På samma sida uppger Bergwall att kroppen var naken och att den på nytt kläddes på. I förhållande till vad som sagts på sid 10 i samma förhör är detta en ny uppgift. På de följande sidorna får Bergwall frågor om hur han delat kroppen/avskilt kroppsdelar och detta leder till att Bergwall uppger att han utöver sågen även haft en kniv (s 16). Han uppger att vissa kroppsdelar tagits med från platsen och de hamnat på lite olika håll (s 17).
Sida 20 (31) Beträffande hemfärden berättar Bergwall /---/ Ö körde ju och jag satt bak/---/ (s 19). Han uppgav att de hade varit borta i två dygn och inte sovit något på resan (s 20). Den sista gången de träffades uppger Bergwall var den dag S tog sitt liv / / men jag träffa ju honom samma dag öh bara nån halvtimme innan han skjuter sig (s 26). Bergwall förklarar att han är rätt så säker på tidpunkten, att det var mitt på dan, mellan tio och två (s 27). Förhör den 9 maj 1994: I detta förhör ställs frågorna inledningsvis av Penttinen och från s 22 huvudsakligen av förundersökningsledaren Christer van der Kwast. Bergwall får en fråga om anledningen till att han lämnat olika versioner angående resan till Piteå. Bergwall svarar att han velat lämna S utanför (s 3). På s 5 får han frågor om kroppsdelar han fört med sig och säger därefter Ja, eh, jag har en fusklapp kring det som, ja, när vi pratades vid på telefon då (s 6). Han hämtar lappen på sitt rum och har den tillgänglig då förhöret fortsätter med frågor kring detta ämne. Lappen finns inte redovisad i förundersökningsprotokollet. Han uppger bl a att båda lårbenen kan vara borta (s 6). Vidare berättar han (s 7) att det sker en brytning vilket betyder att kroppsdelar, exempelvis ben, delas på detta sätt utan att verktyg såsom såg eller kniv används. Bergwall uppger i detta förhör bl a att han tagit med sig flera kroppsdelar i en grå plastsäck som han hade medfört på resan tillsammans med några verktyg. De från brottsplatsen i Piteå medförda kroppsdelarna hade han vid hemkomsten först gömt och sedan skaffat undan så att inga fanns kvar vid förhörstillfället (s 9-11). De kroppsdelar som lämnades kvar på brottsplatsen lämnade han tillsammans med kläderna, inte slarvigt ditlagda (s 14). Kläderna som nämns är en jacka med blixtlås, skorna någon typ av boots och byxorna jeans (s 14-17). Förhör den 25 maj 1994: Förhöret är hållet i samband med en vallning i ett skogsområde i anslutning till Säters sjukhus. Den uppgiva avsikten med att företa vallningen på en plats nära 80 mil från brottsplatsen var att Bergwall skall få visa på ett skogsområde och omständigheter i naturen som överensstämmer med den plats han beskriver att han lämnat Z:s kropp på inom Piteå polisdistrikt. Denna aktivitet har i tingsrättens dom beskrivits som en skogsvandring i Dalarna.
Sida 21 (31) Förhör den 14 juni 1994: Förhöret inleds med att förhörsledaren Penttinen nämner för Bergwall att utredarna varit uppe på plats i Piteå och han vill ställa några frågor med anledning av deras iakttagelser. På fråga hur det ser ut på platsen svarar Bergwall att han inte vet det. Därefter tillfrågas han om han har något minne av åt vilket håll man svängt i en T-vägskorsning som finns längs den förmodade körvägen svarar Bergwall ja, vänster och han uppger att det är en bestämd känsla han har. Penttinen frågar därefter om det kan var höger. Bergwall svarar: Ja mitt minne är ju att det är höger (s 2-3). Längre fram (s 5) får Bergwall frågor om hur han lämnat kroppen/kroppsdelar och kläder och om han kunde se att något låg utanför gropen. På detta svarar Bergwall Nää, det är inte givet. Inge med tanke då och så på hur pass mörkt det var och såna saker, men att jag gör en koll (s 6). Vidare får Bergwall frågan om det är någon kroppsdel som han med säkerhet kan säga inte finns kvar på platsen. På detta svarar han ett ben med underben och lårben (s 7). Jackan bli skadad av verktygen en kniv (s 8). När samtalet kommer in på en såg faller replikerna så här, (s 18-19): P:Den här sågen vi talat om vad för sorts såg? B:Det är en bågfil som jag sagt förut. P:Nu säger du bågfil men är det en bågfil du menar? B:Ja, det har jag väl sagt förut också? P:Jag har för mig att du sa bågsåg? B: Jag är inte den som sagt det. Mot slutet av förhöret tillfrågas Bergwall om han vet var sågen finns nu, dvs vid tidpunkten för förhöret. Bergwall svarar att han inte vet det och på nästa fråga om han tog med den från platsen svarar han att det borde han ha gjort. Fråga ställs om den kan ha blivit kvar där någonstans och Bergwall svarar Jag tycker inte det (s 20). Förhör den 21 augusti 1994: Förhöret är hållet i samband med vallning i anslutning till och på den plats där kvarlevorna efter C Z anträffades. I förhöret deltar Anders Eriksson, Sven-Åke Christianson och Seppo Penttinen. Vallningen påbörjades vid Polishuset i centrala Piteå. Avsikten var att man skulle ta sig till fynd-platsen med bil efter
Sida 22 (31) anvisning av Bergwall. Denne kunde dock inte leda deltagarna till rätt ställe. När man väl var på plats kunde förhöret påbörjas. Vid förhöret används en påklädd docka och med den som figurant beskriver Bergwall hur han agerat på plats när han styckat kroppen. Bergwall får frågan om det varit svårt att göra det han gjorde när det var mörkt, vilket han svarar ja på, men att kroppen ändå är ljus i mörkret (s 7). Vallningen har spelats in med videokamera. Av såväl inspelningen som utskriven promemoria framgår att Bergwall under förhöret suckar och gråter. Förhöret måste avbrytas på plats då Bergwall som har ångest och skakar i hela kroppen måste ta medicin. Vid det förhör som hölls med Bergwall den 9 februari 1994 gjorde han i anslutning till sin berättelse om hur han kom till Piteå en skiss över platsen där han anträffade C Z. Platsen skulle vara belägen nordväst om Piteå. När vallningen genomfördes den 21 augusti 1994 kunde som nämnts inte Bergwall visa vägen till platsen. De för vallningen ansvariga körde därför till en plats ca 500 m från det område där fynden gjorts. Den platsen ligger sydväst om Piteå, se bilaga 14. Detta förfarande står inte i överensstämmelse med praxis för hur vallningar skall genomföras. Förhör den 30 augusti 1994: Förhöret avser händelseförloppet då Bergwall och S lämnade bilen för att gå till den plats där kvarlevorna efter C Z anträffats. Bergwall uppger att han ensam bar kroppen men och att han fick hjälp mot slutet när det blev för tungt (s 1). Han behövde inte lägga ner kroppen vid något tillfälle (s 2). Man medförde en såg, men Bergwall minns inte de närmare omständigheterna kring detta (s 8). På fråga var sågen hamnade efter det den använts varar Bergwall att den kan ha varit med tillbaka, han tror inte att den blivit kvarlämnad (s 9). Penttinen ställer då frågan: Kan du utesluta möjligheten av att den har blivit kvar? Bergwall svarar Nej, jag kan inte utesluta den möjligheten jag kan inte det (s 9). Förhöret fortsätter med frågor om färg på sågen. Bergwall svarar att han skulle vilja säga att den var röd men tror inte att den var det utan att den var blåaktig (s11). Penttinen säger frågande du sa att du trodde inte att den var röd och Bergwall svarar Nej, först Jag skulle vilja säga att den var röd./--- /Men jag tror inte den var det (s 12). När man går igenom de olika förhören med Sture Bergwall framtonar en bild av händelseförloppet som inte är så tydlig som den som redovisas i domen. Det står tämligen klart att Bergwalls uppgifter i början av
Sida 23 (31) utredningen varit rätt diffusa och svävande för att senare bli klarare och mer distinkta. Han synes ha prövat sig fram i sin berättelse och där på ett följsamt sätt anpassat sig till förhörsledarens ofta tendensiösa frågor. Bergwalls svar innebär inte sällan att han garderar sig. Se t ex svaren på frågan om det var snö, i förhöret den 19 april stycke 2 ovan. Frågorna har sällan eller aldrig varit ifrågasättande eller pressande för Bergwall. Uppenbart orimliga uppgifter som Bergwall lämnat i ett förhör, har lämnats därhän när ett annat för utredningen mer gynnsamt svar senare levererats. Trots detta finns det uppgifter från Bergwall kvar genom hela förundersökningen som starkt måste ifrågasättas. Ett sådant exempel är Bergwalls uppgift att han efter midnatt en mörk och kall natt i utkanten av Piteå bar kroppen av en nyligen dödad person rakt ut i skogen för att stycka denna. Bergwalls uppgifter om resan till och från Piteå: I första förhöret uppgav han att det var han som körde ensam. Inga frågor ställs om vilken bil det var. Från och med det andra förhöret är S med i berättelsen. Inte i något av förhören ifrågasätts det rimliga i lämnade uppgifter om att man åkte från Korsnäs till Piteå och åter, en resa på nära 160 mil, enbart för att förgripa sig på en lämplig pojke. Med uppgivna tider för resan kan konstateras att tiden var snävt tilltagen. Man kan också notera att paus ofta görs i förhören av olika anledningar. Inte sällan antecknas i förhöret alldeles efter det förhöret återupptagits att man under pausen talat om det som förhöret avser. Det måste anses vara en brist i dessa förhör att samtalet under en paus i den del det berört ämnet för förhöret, inte finns redovisat. Om G S:s uppgifter I förhör den 20 april 1994 med G S uppger hon att hon personligen inte hade någon kännedom om att Ö skulle ha känt Sture Bergwall. I samma förhör angående händelser den dag Ö S tog sitt liv fortsätter hon: Ö hade skjutsat sin dotter till hennes arbete på en bank i Falun. Dottern började kl 09:00 och de bör ha åkt vid 08:45. Körtiden var ca 5 minuter. När Ö kom tillbaka befann sig G i badrummet och träffade inte Ö men förstod att han var tillbaka. Kort därefter hörde hon skottet och fann sin make livlös på gårdsplanen. Händelsen bör ha inträffat inte långt efter kl 09:00. Bergwall har i förhör den 19 april 1994 (s 26-29)