EU:s jordbrukspolitik i stöpsleven hur tillvaratas svenska intressen bäst? Minnesanteckningar från seminariet på Fagerudd, Enköping, den 20 maj 2011.
Inledning I Bryssel diskuteras just nu hur budgeten och inriktningen för EU:s jordbrukspolitik (CAP) ska se ut efter att den nuvarande flerårsbudgeten löper ut 2013. EUkommissionen presenterade i november 2010 ett dokument med alternativa utvecklingslinjer och bjöd in medlemsländer och berörda intressenter att kommentera. Kommissionen har fått cirka 1 200 kommentarer och kommer senare i år att precisera sin egen hållning i samband med att de presenterar ett konkret budgetförslag och ett lagförslag på framtida CAP. Sverige har som medlemsland alltid och med brett stöd i riksdagen krävt en radikal nedskärning av CAP:s budget och en omläggning till en mer marknadsanpassad jordbrukspolitik. Den svenska jordbruksnäringen vill däremot se en mer pragmatisk hållning, där Sverige och Sveriges bönder är en konstruktiv part i diskussionen kring en framtida CAP. Denna fråga är av särskilt intresse för politiker och företagare i Mälardalen, som är en av Sveriges mest utpräglade jordbruksbygder. Därför träffades förtroendevalda, tjänstemän och företagare från Enköping och angränsande kommuner i Enköping den 20 maj och diskuterade detta. Seminariet arrangerades av LRF Mälardalen, Enköpings kommun och EU-kommissionen Sverige. Det här dokumentet sammanfattar vad som sades under seminariet.
Anna Wiklund hälsade alla välkomna Enköpings kommunalråd Anna Wiklund (M) inledde seminariet med att hälsa alla välkomna. Det här seminariet är starten på en blocköverskridande satsning för att höja kunskapsnivån om EU:s regelverk. Det glädjer mig att så många är här och att ni representerar många olika näringar. Tillsammans har vi kunskap om hur vi ska kunna tillvarata Enköpings och Sveriges intressen och få insikt i den komplicerade beslutsprocessen inom EU. Vi vill visa regering och riksdag att vi vill och kan vara med och påverka. Enköpings kommun strävar efter att vara en självklar del av Stockholm Mälardalen och Europa. I kommunen pågår flera EU-projekt, och Enköping var värd för Pre Info Days på Haga slott och Info Days i Bryssel under 2010. Det är med stolthet jag ser EU-flaggan vaja utanför Kommunhuset. Pierre Schellekens berättade om den pågående reformeringen av EU:s jordbrukspolitik Chefen för Europeiska kommissionens representationskontor i Stockholm, Pierre Schellekens, berättade om kommissionens policydokument från november 2010. Om man endast följer debatten i svensk media kan man lätt få uppfattningen att ingen vill ändra något. Men EU:s jordbrukspolitik har egentligen varit i stadig förändring de senaste 20 åren. Dessutom finns det för lite information och kunskap om jordbrukspolitiken, och därmed många myter och nidbilder så som smörberg och köttberg. Sanningen är den att 90 procent av det stöd som går till jordbruket är frikopplat, och importtullarna är borta eller sänkta. Att stödet nu har en minimal koppling till marknaden, innebär att man undviker snedvridande effekter på handeln. Detta har dock orsakat irritation hos flera av EU:s handelspartner. Arbetet med reformen påbörjades för cirka 18 månader sedan, och det har varit en öppen process där medlemsländerna och berörda intressenter har fått kommentera EU-kommissionens policydokument. Bland annat har LRF lämnat kommentarer. Kommissionen skriver nu det fasta lagförslaget utifrån tre målsättningar: 1. Lantbruk handlar om att producera mat. Livsmedelsförsörjningen kommer att bli en utmaning i framtiden, och EU vill vara med och bidra till den globala livsmedelsförsörjningen. 2. Jordbruket ska bidra till miljömålen, och därför ska miljötänkandet ingå i jordbrukspolitiken. Jordbruket ska vara en del av lösningen. 3. Alla regioner ska kunna utvecklas, även de där de naturliga förutsättningarna för jordbruk inte är självklara. Kommissionen arbetar utifrån tre alternativ när det gäller det nya lagförslaget: 1. EU fortsätter med dagens system, men fördelar resurserna jämnare mellan nya och gamla medlemsstater.
2. EU fortsätter ge inkomststöd, och fördelar resurserna jämnare mellan nya och gamla medlemsstater. EU ger dessutom stöd för miljöarbete och stöd till regioner med mindre bra förutsättningar för jordbruk. 3. EU avskaffar inkomststödet. Min gissning är att både inkomststödet och lantbruksomvandlingen blir kvar. Jag tror att man på europeisk nivå kan ge jordbrukarna samma förutsättningar för att kunna konkurrera på den europeiska marknaden. Det skulle inte gå om stödet gavs på nationell nivå. Dessutom skulle kostnaderna förmodligen öka jämfört med idag. Skillnaderna mellan de nya och gamla medlemsstaterna kommer antagligen att minska, liksom skillnaden i fördelning mellan enskilda lantbrukare. Jag tror dessutom att en del av inkomststödet kommer att vara kopplat till miljöinvesteringar för att möta klimatmålet. Till hösten 2011 lägger kommissionen sitt formella förslag till ny långtidsbudget, vilket innebär att man då också preciserar sin syn på CAP. Målet är ett nytt avtal under 2012 som börjar gälla 2014. Jag tror dock att det är en något optimistisk tidtabell. Paneldiskussion om Sveriges jordbrukspolitik i linje med Bryssel Moderator för diskussionen var Percy Westerlund, fritidspolitiker (M) i Enköping och pensionerad direktör i EU-kommissionen. Följande personer deltog i diskussionen:, statssekreterare i landsbygdsdepartementet, vice ordförande LRF Rolf Gustavsson, före detta Brysselkorrespondent för SvD och SVT (S), riksdagsledamot och ledamot av miljö- och jordbruksutskottet. Regeringen har tre utgångspunkter i synen på jordbrukspolitiken: 1. Vi måste ha en gemensam jordbrukspolitik. 2. Jordbrukspolitiken är bättre än sitt rykte. 3. Vi måste dock ändra den. utvecklade de tre punkterna på följande sätt: 1. Vi måste ha en gemensam jordbrukspolitik för att säkra livsmedelsförsörjningen. Det är nödvändigt för att stödet inte ska spreta. Om jordbruksstödet låg på nationell nivå skulle länderna ge enskilda jordbrukare stöd som skulle snedvrida konkurrensen. 2. Jordbrukspolitiken är bättre än sitt rykte. Vi har gått ifrån systemet där jordbrukarna fick bidrag utifrån hur mycket de producerade, och bidraget är idag frikopplat. 3. Vi behöver ändra jordbrukspolitiken utifrån hur samhället ser ut idag. Flera EUländer har ekonomiska problem. Mängden pengar som går till jordbruket bör därför minska och gå till andra insatser, till exempel forskning och innovation.
Inkomststödet till jordbrukare bör minska och pengarna ska gå till dem som är aktiva och som producerar mat. EU bör också stödja insatser för miljön. påpekade också att det är viktigt att WTO-förhandlingarna blir lyckade. Vi behöver bättre konkurrenskraft mot andra delar av världen, till exempel USA. Ska EU ändra sin politik bör även övriga världen göra det. Vilka stora utmaningar har vi i världen idag? Befolkningen ökar på jorden och det behövs livsmedel till alla. Dessutom pågår en global omställning till förnybar energi. Lantbruket och den gröna näringen är en del av lösningen på dessa problem. Utmaningarna i Sverige är arbetstillfällen och tillväxt i hela landet. Även här kan lantbruket vara en del av lösningen. Lantbrukets utmaning är att kostnaden för produktion sätts här hemma, medan priset för produkterna sätts på världsmarknaden. Är det bara i Sverige vi ska ha en gemensam politik, medan andra länder kan lägga till och dra ifrån som de vill från de gemensamma reglerna? Det är så jag uppfattar regeringens inställning. Vi bör främja aktiva brukare. Det är inte värdigt att storföretag eller fastighetsägare får ut pengar ur stödsystemet. Jag tycker regeringen har varit för passiv. Vi kan inte sitta på läktaren. Den inre marknaden i EU är viktig, men det är inte en likvärdig konkurrens idag. Jag vet inte hur vi ska kunna jämna ut det, men vi måste hitta ett bättre fördelningssystem. Det systemet kan dock inte finnas på nationell nivå, för det ger en snedvriden konkurrens. EU behöver bli bättre på att se till de kollektiva nyttigheterna så som öppna landskap och ren luft. Dessa frågor är viktiga i diskussionen om den europeiska jordbrukspolitiken. pratade också om att vi ska skynda långsamt. Det här kommer inte att bli någon revolution. Det är de små stegens politik. Små steg leder ändå framåt. Rolf Gustavsson Som journalist fokuserar jag på problemen, i det här fallet policyprocessen kontra budgeten. Vi har pratat policy här idag, men de som sköter budgeten kan ha invändningar mot det som vi är eniga om. Detta är nog den svåraste budgetförhandling EU har gett sig i kast med eftersom det är 27 medlemsländer nu. För första gången har dessutom EU-parlamentet medbestämmande rätt och ska alltså enas med 27 regeringar. Därför tror jag att det inte kommer att bli några stora förändringar inom jordbrukspolitiken. Rolf Gustavsson sade även att politiken behöver bli mer begriplig. Både vi journalister och politikerna borde bli bättre på att förklara hur systemet fungerar. Idag lever många invånare och många politiker med en klichébild av hur EU fungerar. Vilka frågor bör Sverige prioritera i förhandlingarna? frågade moderator Percy Westerlund.
Regeringen har ambitionen att delta aktivt i förhandlingen. Vi vill utjämna skillnaderna mellan länderna. Vi vill också få till ett förtydligande vad som räknas som aktiva brukare. Politiken bör förenklas, den är idag för kostsam för jordbrukarna och de som sköter administrationen. Av de regler en jordbrukare ska följa kommer 95 procent från EU. Regeringen vill dessutom lyfta fram miljöåtgärder och satsa på forskning och innovation inom jordbruket. Vi inom LRF saknar omtanken om det svenska jordbruket i det regeringen prioriterar. Av det totala stöd som betalas ut i Sverige går 32 procent till miljöåtgärder och djuromsorg. I till exempel Danmark och Storbritannien är motsvarande siffra 10 procent. Vi borde gynnas av att vi har gått före de andra länderna när det gäller miljö och djuromsorg. Men vi är överens med regeringen om att stödet ska gå till aktiva brukare. sade att LRF vill prioritera följande frågor i förhandlingarna: Sverige ska gynnas. Djuromsorg. Utred de svenska betesmarkerna. Det är det aktiva jordbruken som ska få del av stödet från EU. Det är självklart att vi ska lyfta frågan om djurskyddet inom EU. Vi ligger på hårt när det gäller skyddet för till exempel fåglar och grisar. Vi vill att övriga Europa ska ha samma krav på djurskydd som Sverige. Vi borde prioritera förenklingar inom EU:s jordbrukspolitik. En annan fråga Sverige bör prioritera är obligatorisk ursprungsmärkning. Det skulle kunna ge det svenska jordbruket bättre konkurrensvillkor. Ursprungsmärkning ligger egentligen inte inom den gemensamma jordbrukspolitiken, men det är så klart en viktig fråga. Regeringen ställer sig bakom kravet på obligatorisk ursprungsmärkning av kött, och frågan är under förhandling. Regeringen har tidigare varit tveksam eftersom märkningen av nöt har kostat 200 miljoner kronor. Jag tror inte att kostnaden för ursprungsmärkning blir så hög eftersom vi redan har krav på spårbarhet. LRF har till exempel verkat för ursprungsmärkning på charkvaror. Jag håller med Magnus om att ursprungsmärkningen inte är en del av CAP. CAP är inte svaret på alla jordbrukets problem. Vilka av regeringens prioriteringar har störst chans till genomslag? frågade moderator Percy Westerlund.
Utjämningen mellan länderna, vilket kommer att gynna de nya medlemsländerna. Det finns också ett brett stöd för regelförenklingarna. Jag får signaler om att frågan om aktiva brukare har stor chans till genomslag. Sture Johansson berättade om lantbruksnäringen i Enköping Sture Johansson, regionordförande i LRF Mälardalen, berättade om lantbruket i Enköping. Enköping är känt för sitt jordbruk. Vi tar snabbt till oss ny teknik här. Det var till exempel här som direktsådden började. Enköping är en framtidsbygd och jordbruket är en framtidsnäring. Jordbrukarna här är aktiva, och trädesarealen är mycket liten. Sture Johansson passade också på att vidarebefordra följande önskemål och frågor till de närvarande politikerna och tjänstemännen: Jordbrukarna vill kunna delta i den offentliga upphandlingen. Tjänstemännens tolkning av miljöbalken bör vara så gynnsam som möjligt eftersom kommunens mål är att stötta näringslivet. Lammnäringen i Sverige har ökat, vilket även rovdjursstammen har gjort. Hur ställer sig tjänstemän och förtroendevalda till den intressekonflikt som kan uppstå när båda ökar? Publiken ställde frågor till panelen Publikfråga: Kan vi få in mer lärande i jordbruket, till exempel mellan medlemsländerna? Det verkar vara konkurrens mellan länderna i stället för erfarenhetsutbyte. Det är viktigt att vi lär av varandra. Sverige ligger längst fram i världen när det gäller djurhållning, och det skulle behövas en förändring i de andra medlemsländerna. Det finns kompetensutveckling inom det svenska jordbruket. Och det finns både för- och nackdelar med den. Fördelen är att möjligheten till kompetensutveckling och rådgivning finns. Nackdelen är att det är ett färdigt paket som erbjuds, vilket inte alltid är detsamma som behovet hos jordbrukarna. berättade också att Sverige redan delar med sig av sin kunskap. Greppa näringen är ett exempel på lyckad kunskapsexport till Baltikum. Men kanske beror Sveriges dåliga förhandlingssituation inom EU på inställningen att vi är bäst och att de andra har mycket att lära av oss. Det tas inte emot väl. Det finns mycket kunskap att hämta i Europa, och vi har mycket att lära ut. Publikkommentar: Idag ägnar jag 60 procent av min arbetstid åt pappersarbete.
Vi måste förenkla politiken så att man inte behöver lägga 60 procent av arbetstiden på administration. Det ska vara roligt och lönsamt att vara bonde. Nej, jordbrukare ska inte ägna så mycket tid åt administration. Politiken måste bli enklare. Publikkommentar: Det är en hög medelålder inom mjölkproduktionen idag, och det hämmar de unga som vill ta över. Därför bör bidrag vara kopplat till produktion. Ja, det är en hög medelålder inom lantbruket idag. En av jordbrukspolitikens avigsidor är att den motverkar att ett företag kan byta ägare. Det är mer fördelaktigt att behålla marken även om man inte försörjer sig på den längre. Det är sorgligt att generationsväxlingen inte fungerar. Vi måste väcka intresse och lust för den gröna sektorn, till exempel i grundskolan. Publikfråga: Vad ser ni för framtid för oss lantbrukare efter år 2013? Jag ser ett jordbruk som har en stor betydelse. Jordbruket ger oss mat, energi, upplevelser och återhämtning.