Jainism Jainism
Jainism Jainismen grundades av Mahāvîra på 500-talet f.v.t. Det var nästan samtidigt som Buddha Shakyamuni. Jainismen har i motsats till buddhismen överlevt i Indien och har omkring 2,6 miljoner anhängare i dagens Indien. År 79 e.v.t. splittrades Jaina i två delar: Digambara (de himmelsklädda, nakna. Och Śvetambara (de vitklädda, inte nakna). Då var grundlärorna redan fixerade. Organisationen var uppbyggd i församlingar, grenar och familjer. Munk- och nunneförsamlingarna leddes i början av elva huvudlärjungar. Sudharma organiserade den jainistiska kanon. En synod (koncilium) hölls omkring 200 år efter Mahāvîra. Candragupta Maurya (c:a 300 f.v.t.) lär ha stött jaina-församlingen. Śvetambaras hade n blomstringstid i Gujarat på 1000/1100-talen. Där finns också idag församlingar av digambaras (se Gandhi!!)
Texter och religiös praktik Śvetambaras kanon (āgama och siddhānta) består av 46 texter och är en sammanställning av texter från olika epoker. Digambaras kanon är från omkr. 0-100 e.v.t. med Anuyoga-texter från 1400-talet. Jaina har en fyrdelad sangha bestående av munkar och nunnor, lekmän och lekkvinnor. Man ska bli fri från bundenhet och tro på triratna (de tre juvelerna): rätt tro, rätt kunskap, rätt uppförande. Munkar och nunnor tar 5 stora löften. Avstå från: 1) skada liv, 2) falskt tal, 3) ta det som inte är givet, 4) okyskhet, 5) stöld, 6) Avstå från att äta och dricka på natten.
Forts. Det finns en stark hierarki i Jaina. Upādhyāyan undervisar i skrifterna och ācārya är den andlige mästaren. För att bli munk tas man upp som novis efter en test. Munkar kallas nirgrantha bhik¼u eller sādhu. Nunnor bhik¼unî etc. Nunnorna är alltid religiöst underställda munkarna. Sanghan försörjs av lekmännen. Lekmännen (¹ravakaslyssnare eller upāsakas) tar 5 mildare löften som ahiμsa (icke-döda), satya (tala sanning), dāna (givande), icke stjäla, inga olämpliga sexuella aktiviteter, inte för mycket materiell välfärd.
Mytologi och kosmologi Kosmologin liknar den hinduiska. Uppställd efter lägremedel-övre världar (se figur). Människorna lever i medelvärlden (Madhyaloka) i Jambudvîpa. I den övre världen är allt renare och i toppen finns platsen där siddhas (de fullkomliga) bor. Jaina-profeter (tîrthaμkaras) finns bland människorna. Det ska leva 23 tîrthaμkaras i vår kalpa.
Läran - doktrinen Det finns en jaina-logik och kunskapsteori. Förändringen är grundläggande och det finns 5 astikāyas: Jiva (själ), materia, rymd, rörelse och vila. Man är bunden till en av de 4 världarna: människa, gudomliga varelser, djur och helvete. Det finns 7 kategorier i processen från bundenhet till befrielse (s.103). Jaina-etik: Munkar och nunnor utövar saμvara, den andliga vägen definierad som upphörandet av karmiskt inflytande. Det finns 5 punkter med många regler, sammanlagt 60 munklöften. Lekmännen tar de 5 små löftena. Det finns 14 stadier till mok¼a. Det finns en kult i templen. Man offrar mat etc till den tirthamkara som templet är helgat till.
Ikonografi etc Stupas byggdes i början men övergavs och det finns senare endast klippskulpturer och strukturella tempel. I västra Indien finns de största templen en del från 500/600-talen. Man har en stor skicklighet i träsniderier. Viktiga personligheter är t ex Haribhadra (700-t) och Hemacandra. M.K. Gandhi har tagit upp många jaina-element i sin lära. Han kom också från Gujarat där jaina-religionen var och är stark.
Shinto Den japanska traditionella religionen.
Shinto Shinto kan definieras som kamis väg. Kami är själva livsprincipen. Förf. definierar Shinto som den traditionella inhemska religiösa praktiken liksom också världsåskådningen baserad på Kami. Det är den nationella religionen praktiserad av japaner. Shinto kan klassificeras i tre breda grupper som alla kan interrelatera, Shrine Sinto som består främst av dyrkan av kami i lokala tempel. Sektshinto är 13 olika grenar som uppstod på 1800-talet och grundades p g a personliga upplevelser av grundarna. Folklig Shinto är förknippad med olika folkliga trosuppfattningar kombinerade med shinto.
Shintos Historia Det finns en religionsförhistoria som är dåligt känd i Japan. På 600/700-talen e.v.t. uppträder Shinto som religion, då som gammal Shinto dvs innan på verkan från buddhismen och Konfucianismen. Kami står för något som är övernaturligt och heligt. Gammal kami bestod av naturgudomligheter, antropomorfiska gudomligheter och gudomligheter som stod för vissa begrepp. Den viktigaste kami var dock ujigami som beskyddar klanen.
Forts. Historia I början fanns inga kultplatser, men det utvecklades snart tempel där gudarna fanns och utsattes för dyrkan. När Japan enades på 600-talet blev Amaterasu Omikami, tidigare skyddsgud för den kejserliga klanen, till en skyddsgudomlighet för hela nationen Japan. Från 700-talet blev det buddhistiska inflytandet på Shinto märkbart. Kami blev till beskyddare av Buddhismen och shintogudomar dyrkades i buddhistiska tempel. Kami blev till buddhistiska gudar och placerades i gudavärlden i den buddhistiska kosmologin. Det fanns omkr. år 1000 en buddhistisk shinto och den stod för hälften av alla shinto tempel på 1800-talet. Det utvecklades även en konfuciansk shinto i den tidiga Edoperioden (1603-1867).
Forts. Historia En rörelse för att återuppliva den gamla Shinto på börjades på 1700-talet. Man ska lita på kami som styr människorna och världen. Kejsaren är en ättling till Amaterasu. Sekterna i Shinto utvecklades senare och kan indelas i 5 grupper (s.286), bl a med dyrkan av heliga berg. Heliga texter är inte enhetliga eftersom det inte finns någon enhetlig Shinto kanon. Det närmaste man kommer är en samling från 720. Den japanska mytologin är mycket centrerad kring Amaterasu som är en gudinna som beskyddar kejsaren och landet.
Trosföreställningar i Shinto. Kamibegreppet är centralt, det är en kraft, men ses oftast som en polyteistisk företeelse. Kami kan svara på böner. Mänskligheten är Kamis barn. Människan har i sig gudomligheten från kami. De etiska idealen är uppriktighet och ärlighet. Det är en gruppinriktad etik, icke-individualistisk. I kulten finns mängder av ritualer. Många rites-de-passage som börjar med ett besök i templet för den nyfödde. 80 % av bröllopen i Japan är Shintobröllop. Buddhismen har däremot hand om begravningarna. Många i Japan kan sägas både ägna sig åt Shinto och Buddhism. Det finns många festivaler i Shinto, strukturen kan återges i elva punkter.
Shintotempel finns över hela Japan och det typiska är ingångsporten som är det mest storslagna. I nutiden finns en rad olika organisationer inom Shinto för ungdomar och andra grupper. Shintos funktion kan indelas i två kategorier: 1) man söker livets mening och lösningar på sociala och familjeproblem. 2) Man understöder folket i deras strävan att tillhöra samhället på alla nivåer, det sociala sammanhanget. Shinto är i nutiden mycket utbredd i Japan, t ex har tempel Shinto 75 miljoner anhängare. Det finns 13 Shintosekter. Shinto har oftast inga problem att leva tillsammans med de andra många religionerna i Japan.
Sikhismen Av C. Shackle
Guru Nanak (1469-1539) Sikhismen är den nyaste av de indiska religionerna och har idag omkring 10 miljoner anhängare, de flesta i delstaten Punjab. Guru Nanak föddes av hinduiska föräldrar i en by nära Lahore. Det finns endast religiösa hagiografier om hans liv. Punjab erövrades tidigt av muslimerna norrifrån och inflytandet från Islam i religionen var starkt på 1500-talet under sultanatet i Delhi (Mogulimperiet). Det fanns redan en tradition av muslimska mystiker, sufier. I Punjab fanns även en stark tradition av Nath-yogier och olika bhaktirörelser inom hinduismen. Det fanns även en rörelse, Sants, som dyrkade en opersonlig gud som inspirerade Guru Nanak.
Guru Nanak forts. Vid 30 års ålder hade han en upplevelse av Guds närvaro och sedan yttrade han orden: There is neither Hindu nor Muslim. Han blev därefter en kringvandrande helig man och installerade sig så småningom i Kartarpur där han fick lärjungar och grundade läran. Guru Nanaks läror placerar honom i Sant-traditionen med dyrkan av en icke-antropomorf gud. Hans teologi går ut på att det gäller att nå frälsning. Man måste övervinna dikotomin mellan en skapargud och den som övervakar och kontrollerar skapelsen. Guru Nanak vill inte ha något klosterväsen eller många präster. Alla ska verka i världen. Det gäller att höra kallelsen av Gud i hjärtat. Till slut kan man nå lyckan i friheten från cyklerna med födelse och död. Efter Guru Nanaks död så fick man en rad av Sikh Gurus fram till 1664 och därefter dyrkar man den heliga skriften Adi Granth som gurun i sikhismen.
Ådi Granth Guru Arjan byggde Det gyllene templet i Amritsar år 1604. Han sammanställde också sikhismens heliga skrift Ådi Granth som innehåller grunderna för deras religion. Det är en samling hymner av de tidiga gurus. Guru Arjan har själv bidragit med de flesta. På 1600-talet blev det en del problem med mogulhärskarna och sikherna och flera av gurus led martyrdöden. På 1600-talet grundades Khalsa-rörelsen av Guru Gobind Singh (1666-1708). Det var en halvmilitär order som skulle medverka till att försvara sikherna. Man gav tillnamnet Singh till alla sikher och då infördes seden med de fem kännetecken som en Khalsa sikh skulle ha: hår i en hårknut med turban, en kam, en dolk osv. Det var ständiga strider med Mogulerna och när Guru Gobind Singh dog 1708 så blev Adi Granth till Guru Granth Sahib och dyrkades som sikhernas guru.
Forts. Strider fortsatte på 1700-talet och man bildade en egen sikhisk stat (1799-1839) i Punjab. Denna stat erövrades av britterna år 1849. Efter oroligheter så kunde sikherna fortfarande ha kontroll över sina tempel 1925. Efter Indiens och Pakistans självständighet 1947 så fick så småningom sikherna självstyre i den indiska delstaten Punjab. 1984 blev en stor kris när den indiska armén stormade det gyllene templet i Amritsar.
Taoismen De visa männen och grundtexterna.
Lao-tzu och Tao-te Ching Lao-tzu och hans text Tao-te Ching ligger bakom den grundläggande taoismen. Lao-tzu brukar dateras till 500-talet f.v.t. Tao te Ching sammanställdes på 200-t. f.v.t. Den var avsedd som en handbok för härskaren vars styre idealiskt sett inte ska märkas och inte skapa en mängd förbud. Krig fördöms också. Taos mening: Tao framställs som ett socialt ideal. Varje härskare och varje skola har sin Tao (Väg). Texten är på vers och svårförståelig. Chuang tzu (300/200-talet f.v.t.) var nästa stora mästare inom taoismen. Han ville inte delta i samhällets spel. Han var mera hemlighetsfull och mystiker. Det finns enligt traditionen magiker som är perfektionerade män som kan flyga och göra andra magiska förmågor.
Grundbegrepp i Taoismen. Kosmologi. Det Lao-tzu kallar permanent Tao är i verkligheten namnlös Tao. Inget positivt kan egentligen sägas om tao-begreppet. Mikrokosmos-Makrokosmos: Man har i kinesisk filosofi ofta en magisk eller alkemistisk syn på universum. Den minsta delen av kosmos motsvarar den största delen. Det finns en relation som kan användas av magikerna i taoismen. I den religiösa taoismen är de gudar som är inuti kroppen (mikrokosmos) motsvarade av de gudar som finns ute i världen (makrokosmos). Återvändandet till tao innebär att Taos lag säger att allt återvänder till motsatsen av avd det är. Alla varelser kommer från Tao och kommer att återvända dit. Civilisationen har gått bakåt och det gäller att återvända till en ursprunglig renhet.
Allt är påverkat av principen om förändringen. I boken I Ching kan man få en idé om hur förändringen går till genom att fråga boken som är ett orakel (Förvandligarnas bok!) Wu-wei betyder icke-handling och är det ideala sätt som en taoist ska leva. Det betyder att man är i verklig samklang med naturen så att det inte finns något spår av honom själv kvar. I idealsamhället finns det inga böcker, de har blivit överflödiga. I den mystika upplevelsen finns inte liv och död. De är bara två aspekter av samma verklighet. Den som vet talar inte. Chuang tzu förklarade ändå taoistiska ideal som att den perfekta människan har identifierat sin livsrytm så fullständigt med rytmen hos naturkrafterna att han är oskiljbar från dessa och delar deras egenskaper av odödlighet.
Idén om yin och yang. Chi-begreppet (Qi). Yin och yang betyder egentligen språkligt att de är den mörka sidan och den soliga sidan, och det är också kvinnligt och manligt. Allt i universum är en blandning av dessa två principer. Chi (Qi) betyder luft, andning eller ånga. Det betyder senare fr a kosmisk energi. Alla människor har sedan födseln en del av denna ursprungliga livskraft.
Taoismens historia. Taoism i Chin och Han perioderna (221 f.v.t. -220 e.v.t. och fram till 500-t) av Kinas historia. Många ägnade sig åt alkemi och sökte livselixiret för evigt liv. Många tidiga Han-ämbetsmän ägnade sig åt wu-wei. Utvecklingen av taoismen 100-500 e.v.t. Man organiserade religionen som den inte hade varit förut. Alkemin utvecklades mera och man försökte utvinna flytande guld som skull leda till odödlighet. Det kom en ny utveckling av läran under 400-t. e.v.t. Där finns en sexuell typ av praktik. Det blev också en blandning med buddhismen.
Taoismen under Tang, Sung och senare dynastier. Tang (618-907) var en blomstringstid för Taoismen och den spreds till Japan, Tibet och norra Indien där Tao te ching översattes till sanskrit. Taoistiska texter hittades i Tun Huang-grottorna i Kansu. Under Sung och Yuan-dynastierna (960-1368) var utvecklingen sämre för taoismen. Fortfarande var alkemin stark. Folklig taoism utvecklades med olika mediciner och beskyddande ritualer. Det utvecklades en tradition av hemliga sällskap där taoismen spelade en viss roll.
Taoismens inflytande. Taoistiska alkemister utvecklade en medicinsk kunskap som berikade farmakologin starkt. I estetiken påverkade konsten av taoismen. Även kalligrafin hade en stark ställning. Buddhismen påverkades märkbart av taoismen och hjälpte till att utforma den kinesiska varianten av buddhismen. Buddhismen påverkade också taoismen. Taoismen kunde lätt samleva med konfucianismen eftersom den ägnade sig åt samhället och de olika levnadsreglerna medan taoismen var en mystik som gick bortom detta. Taoismen spreds till Japan och har påverkat buddhistiska skolor där. I modern tid är Taiwan ett centrum för taoismen och där inflerat västerländska forskare (K.M. Schipper).
Buddhism by Nancy Schuster Barnes I Women in World Religions, p.105-133.
Kvinnor i tidig indisk buddhism c:a 525-100 f.v.t. Egentlige var buddhismen ganska jämlik från början. Samma undervisning gavs av Buddha till alla. Buddha grundade en munk- och en nunneorden. Nunnor i den tidiga sanghan: I Buddhas regler för nunneorden ingick 8 extra regler för nunnorna som gjorde att de var i en underordnad position i förhållande till munkarna. Sanghan skulle bli försvagad enligt Buddha därför att kvinnor tilläts bli nunnor. Annars ansåg han att kvinnor kan nå arhat-skap, alltså nå nirvana. Ändå var det så att munkarna hade all makt och kontroll över sanghan.
Forts. Lekmännen : Kvinnor bland lekmännen var ofta mer aktiva än männen i att stödja sanghan. Det fanns ingen direkt skillnad i undervisningen till män och kvinnor. Buddhismen har alltid varit en religion där man avsäger sig världen. Det finns få tidiga texter som talar om kvinnan som hatad eller föraktad. En syn som finns är att kvinnorna anses mer involverade i den världsliga existensen därför att de producerar och sköter om livet. Schuster Barnes betvivlar att buddhismen ska betraktas som antifeministisk bara därför att man värdesätter asketism högt, vilket är en åsikt som många forskare har
Tidig Mahayanabuddhism (c:a 100 f.v.t. 400 e.v.t. I Mahayana menas att alla, inklusive kvinnor, har möjlighet att nå nirvana. En Buddha är enligt traditionen alltid en man. I Kina har man dock funnit texter där Gautama Buddha skulle ha varit kvinna i några tidigare liv. Det finns kvinnliga bodhisattvas. Kvinnor är kvinnor därför att de inte har avancerat så långt på upplysningsvägen. I Prajñaparamitatexterna framhålls att alla karakteristika är illusoriska, så det är inte så väsentligt med manligt och kvinnligt.
Forts. Under denna tid, ett par hundra år omkring år 0 åt båda håll så utvecklades den teistiska hinduismen i epos som Mahabharata. Detta påverkade buddhismen att börja se Buddha som en gud. Det finns en historia i Lotussutran där en flicka ändrar kön till en manlig bodhisattva. I en annan Mahayana-text ändrar en annan flicka kön, men säger att könet inte har betydelse och man kan uppnå befrielse som man eller kvinna. Det finns kvinnliga bodhisattvas och kvinnliga buddhas. Prajñaparamita deifieras till en gudomlig varelse som personifierar perfekt vishet och är kvinnlig.
Mahayana och Vajrayanabuddhismen utanför Indien (efter c:a 400 e.v.t.) En nunneorden etablerades i Kina på 300-talet e.v.t. och har överlevt till våra dagar. Det finns fortfarande nunnor i Taiwan och Kina. Nunnorna har kunnat fungera som ideal för kvinnor med oberoende och personligt ansvar. Det har hela tiden funnits lärda nunnor som även skrivit böcker. Från omkr. år 0 har de buddhistiska texterna översatts till kinesiska. Tientai-skolan (500-t.) hävdade att kvinnor kan nå upplysningen.
Forts. Kina och Vajrayana i Indien och Tibet. Chanskolan uppstod på 500-talet. Den betonar disciplinerad, intensiv meditation under en guru. I Chanbuddhismen kan en kvinna bli en buddha och en religiös lärare. I Vajrayana lärs det att man kan nå buddhaskap under ett liv med de tantriska metoderna. Vajrayana uppkom i norra Indien omkring 400 e.v.t. och försvann sedan på 1200-talet. I Vajrayana finns ett stort antal kvinnliga gurus. Det finns en dualism i tantrismen mellan manligt och kvinnligt som uttrycker en större acceptans för kvinnliga yogier, lamor etc. Målet är att ena motsatserna.
Vem bestämmer traditionen? Varför har inte kvinnor skrivit om sin roll i buddhismens historia? En del har skrivits. I Kina skrev Bao Chang om de första kinesiska nunnorna. Kvinnor i Tibet skrev ibland, bl a Yeshe Tshogyal som skrev Padmasambhava s biografi. Förf. anmärker på att det troligen är mycket mer som är gjort av kvinnor i buddhismen än som har framkommit idag.
Slutsatser Det verkliga motståndet mot kvinnor i sanghan är motståndet mot att de får verkliga auktoritetspositioner inom den. I senare utvecklingar av buddhismen i Mahayana och Vajrayana har kvinnor kunnat bli religiösa lärare och ledare, men det är fortfarande männen som dominerar. Doktrinärt är buddhismen i princip för likställdhet mellan könen, men det är kanske mer de traditionella sociala strukturerna som förhindrat kvinnorna från att delta fullt ut på religionens alla nivåer.
Kvinnor i konfucianismen Av Theresa Kelleher
Kvinnor i konfucianismen under den klassiska perioden Kelleher börjar med en översikt över konfucianismen. Den äldre konfucianismen behandlas och hon ägnar mindre utrymme åt den s k neo-konfucianismen från 1200/1300-talen och framåt. Konfucianismen presenterar en kosmisk ordning som det gäller att följa. Den består av himmel, jord och människorna. Himmel och jord är livgivande till människorna. Allt i tillvaron är beroende av relationer. Det går inte att finnas i isolering. Den tredje aspekten av Konfucianismen är att det finns en harmoni i världen som också är en harmoni i samhället när det fungerar enligt den ordning som existerar i tillvaron. Eftersom konfucianismen saknar en ordentlig gudavärld är familjen och samhället det centrum som livet kretsar kring.
Det finns de fem relationerna i samhället som gör att det fungerar. Tre av dem är i familjen: man-hustru, föräldrar-barn och äldre-yngre syskon. Det gäller att upprätthålla dessa relationer på ett korrekt sätt. Man fullgör kort sagt de konfucianska idealen i familjen och i samhället inte i något transcendent sammanhang. För kvinnorna är det bara familjen som gäller. De deltar inte i samhällslivet utanför familjen. En kvinna uppfostrades på det sättet. Giftermålet är en extremt viktig händelse. Mannen kopplas till Himlen som är aktiv och initiativtagande medan kvinnan kopplas till jorden som är passiv och föremål för mannens aktivitet. Det fanns ingen möjlighet till skilsmässa. Vid allvarliga brott från kvinnans sida kunde hon sändas tillbaka till sin ursprungsfamilj, men kvinnan kunde aldrig ha en orsak att skiljas. Hon förväntades tvärtom leva som änka och aldrig gifta om sig efter hans död. I familjen umgicks män och kvinnor för sig i hushållet.
Det finns en text från 100-talet e.v.t. av den kvinnliga författaren Pan Chao som återger de ideal som gäller för en kvinna och som haft stort inflytande på kvinnans roll genom historien. Pan Chao beskriver kvinnans roll när det gäller religionen att hon måste helt underkasta sig mannen och hans familj, vilket är bestämt i den kosmiska ordningen. Kvinnan har ett moraliskt ansvar för att den kosmiska ordningen upprätthålls i hushållet. På 100-talet f.v.t. presenterade Liu Hsiang ett antal biografier över kvinnor som sedan har tjänat som ideal för kvinnan i konfucianismen. Flera av dessa kvinnor är starka och ger råd åt sina män, fast det bör inte märkas av männen. Kvinnorna har också mycket starka moraliska principer som de inte överger ens inför döden. Under den klassiska konfucianismens tid hade kvinnorna alltså vissa möjligheter till att hävda sig inom familjen.
Den neokonfucianska tiden efter 1200-talet. Konfucianismen hade en nedgångstid från 200-t. till 1200-t. då buddhismen och taoismen blomstrade. Därefter revitaliserades konfucianismen och fick ett nytt uppsving under Mingdynastin. Neo-konfucianismen ägnade sig mer åt religiösa praktiker än tidigare och ägnade sig mer åt självdisciplin och med att kontrollera sinnena. Kyskhet för kvinnorna blev en extremt viktig del av deras lära och praktik. Ett exempel är att det var bättre för en kvinna att svälta ihjäl än att gifta om sig när hon blivit änka.
Neo-konfucianismen etablerades som statsortodoxi under Mingkejsarna på 1400-talet. Kvinnornas kyskhet betonades än mer och t ex utfärdade den förste Mingkejsaren en bestämmelse att kvinnr som blev änkor före 30 års ålder skulle få ett minnesmärke uppsatt och sin familj befriad från skatt om hon höll sig kysk tills hon var 50. Många självmord begicks av kvinnor under Ming-dynastin. Kvinnan skulle också under denna tid vara kallade till att bli helgon och vara en viktig del av moralens upprätthållande. Under denna tid och senare var många kvinnor både Konfucianer och Buddhister, vilket går bra att kombinera eftersom Konfucianismen egentligen är en sekulär moralisk rörelse. Slutsatsen i artikeln blir att trots allt så är konfucianismen en rörelse där kvinnor kunde ha en bättre roll i gamla tider och att detta skulle kunna vara en framtid för rörelsen om man arbetade mer för jämställdhet.
Taoismen. Av Barbara E. Reed
Kvinnor i taoistisk filosofisk litteratur. Enligt Tao te Ching så kommer alla ting från Moderns livmoder. Tao-begreppet kallas ibland Moder, det mörka, det mystiska, dörröppningen. Icke-varandet och varandet beskrivs i Taoismen med kvinnliga symboler. Modern är icke-varande. Chuang tzu nämner en myt om ett matrilineärt samhälle där man kände till sin mor men inte sin far. I taoismen är man ointresserad av sociala hierarkier.
Yin och Yang, den religiösa taoismens historia Yin är den mörka, kalla, fuktiga kvinnliga sidan. Yang är den soliga, heta, torra, manliga sidan. Dessa två sidor av tillvaron är komplementära. Det ska finnas en balans. Taoismen som religion kan föras tillbaka till 100-talet e.v.t. och Chang Tao-ling som då på ett övernaturligt sätt gav honom ny undervisning. Chang Tao-ling blev sedan känd som den förste himmelske mästaren där ledarskapet sedan gick i arv. Ledarskapet i mindre församlingar kunde vara både män och kvinnor. Det finns kända kvinnliga ledare. Denna relativt starka ställning hos kvinnorna kan delvis förklaras av att det inte var eliten i det kinesiska samhället som var taoister. De var mera lägre klasser där kvinnorna kunde ha en större roll.
Taoism, folkliga kulter och shamanism. De kinesiska traditionerna, konfucianism, Buddhism och Taoism är ofta svåra att separera. Taoistprästerna har ofta haft rollen som rituella specialister. Shamanismen, som var central i äldre kinesisk religion, var centrerad kring kvinnor. Det kinesiska ordet wu syftade ursprungligen på en kvinna. C:a 1000 år f.v.t. hade man fruktbarhetsrite med kvinnliga shamaner. Det finns idag fortfarande kvinnliga shamaner på Taiwan och i Hong Kong. De kan kommunicera med de dödas andar från byns familjer.
Syn på kroppen, kvinnliga adepter och kvinnliga gudar. Taoismen har inte kropp/ande dualism. Den fysiska kroppen är högt värderad. Universum är förvandling mellan yin och yang. Detta är också en uppdelning i Himmel och Jord. Det finns en positiv syn på sexualiteten i taoismen eftersom man där ägnar sig förening mellan yin och yang. Den kvinnliga kroppen representerar den skapande kraften hos Tao. Det fanns många kvinnliga adepter som genomförde olika magiska handlingar som att gå på vatten. Det finns en annan historia om en kvinna som ägnade sig alkemi eller en anna kvinna som blev 200 år.
Forts. Mycket uppmärksamhet ägnas åt sexuella tekniker för att uppnå mer energi och för att utöva en sorts inre alkemi för att nå ett långt liv. Mannens essens är säden och kvinnans menstruationblodet. Det finns ett stort antal gudinnor i taoismen, En av de mest kända är Nu-kua, en drakgudinna som skapade människorna och reparerade världen. Andra gudinnor som himlens kejsarinna fortsätter att beskydda världen. Taoismen överlever idag, mestadels utanför folkrepubliken. Det finns också intresse i väsvärlden.