ι sr. Ν. TANKAR, Om lagfarenhetkns nu va rande tilstånd I SVEA RIKE, Juris Med Juridiika Facultetens bifall Vid Upfala Kongl. Acad. Under Pra&ici Profeflbrens och Academie Ombudsmannens Herr Doctor OLOF RABENII Pradidio, Til Allmänt omprofvande uti Stdrre Carolinlka Lårofalen, å vanlig tid f. m, d. 13 Febr. 1772, Utgifne af Adolf Fredrik von Friherre. Knorring, UPS A LA, Tryckt hos Jon. Edman, Kongl. Acad. Boktryckare.
Tankar Om Lagfarenhetens nu varande tilltånd i Svea Rike, en vetenikap.» fom meddelar efs begrep om Lagarna, deras uprinnel- Je, innehåll, fammanhang och til lämpning, kallas Lagfarenhet, och utgör en få mycket våfenteligare del af den månikeliga lårdomen, fom Rikens och Staters lycka och våiftånd der uppå beror, at den icke vanvårdas. Nåft Gudsfrugtan och Religion, år Råttvifan den andra grundpelaren hvaruppå ett Rikes och defs Regiments forfattnings beftånd hvilar; råttvifan åter leder fin uprinnelfe i* från Lagen, och Lagen år en dod bokilaf, utan en förnuftig tillämpning och rediga begrep oro defs A råtta
2: Om Leigfarenhetens nu varande råtta forftånd. Dc fela mycket, (om tro (ig födas till denna vetenfkapen, hvilken antingen genom ilüdier, eller erfarenhet och ofning, eller helft ge nom bagge tillika b0r forvårfvas. Ju närmare Sta tens inrättning ftår i forbindelie med friheten, defs angelägnare år det for Medborgaren at kanna La garna, och defs allmännare bor denna vetenfkapen vara. Han kanner der icke någon annsn ofvermagc än Lagen, och han bidrager ofta fåfom en medlem af den Lagftiftarde mag ten til defs antagande, afikaifande eller förklaring. Vi fl derfore icke låta irra ofs af deras for domar, fom foga åro benägne at låmna Lagfarenheten rum ibland vetenfkapernas antal. Ehvad vi anfe den fom en de! af Regerings konften, hvil ket de Lagkloke kalla Jurisprudmtia Legis Lato via, eller fom en vägledning i Lagfkipningen, få har den fina allmänna grundsanningar, låmpelige til alla Stater och Riken i hela verlden, och fina enfkilca, hämtade af det Riket, hvarcft Lagen fkal göras eller lampas; famma vifshet i folgdernc, når inan undantager de Mathematiikelika gemenikap med dc o frige, fom de hsfva fig emellan» Det år derfore utan grund, fom Kongl. Vetenfkaps Acadcmien i defs grundreglor. I. Cap. i.. fager alla Vctenfkaper och Konfter, fom åro vårkeligen nyttiga i det allmänna, fkola blifva ämnen til Academiens bemédande, hvilka dock med Lagfarenhetens utelämnande upråknas; icke fom /kulle jag på«ftå Lagfarenheten hora blifva ett åmne for en Ve ten-
tilflfind i Svea Eike. 3 tenikaps Academie at arbeta uti, utan allenaft an mårcknings vis, at flera Veteoikaper gifvas och å ro nyttige for det almånna, ån de, med hvilka Academien efter grund författningarne fy flel fårtes. At en Lagklok berömmer fin Vetenfkap, föker defs utvidgande, heder och anfeende, det år myc ket lått at förklara: men det faknas ej eller andra lårda och val tankande mån, fem yrka det famma, ehuru de med denna vctenfkapen ej flå i någon forbindelie. En af Tyfklands ypperfla lårda, hvars penna röjer flg för hvar och en fom låfl hans ofriga ikrifter, ehuru han vid detta tilfåile velat vara okånd, har nyligen uti defs Reflexioner bfver de frouftantifka JJniverfiteterne i Tyfkland yrkat, ac hvar och en yngling, fom för Studiers fkull uppe håller flg vid Academien, bör beflita flg om Lagfarcnhet, och det yrkar han, Medborgare i et land der friheten år mindre ån hos ofs. En vitter Svenfk penna flfyrker till det famma, och råder at en hvar ifrån barndomen borde låfa och förftä fyra böcker, neml. Catechefen, Diaeten, Lagboken, få vål den naturliga fom borgcliga, och Hushållningen, hvilka fyra hufvudvetenikaper borde vara kort dock tydeligen på moders målet författade, och kallas månni/kjo lårdom. Sv. Mercnrius. T. /. />, Regenter, förfedde med alla de egenikaper, fom fordras at göra land och flater flora och lyck liga, hafva med deras författningar gitt til famma åndamål, det hvar och en fom behagar flå uptideböckcrna lårer utan möda blifva varfe. Skulle A 2 ock
4 Om Lagfarenbetens nu varande ock någon gång håndt, at man trodt (ig kunna um bära andra hjelpredor, än dem Lagen i och for (ig fjelf til rätcvifans handhafvande och Statens flyrelfe meddelar, få har ej långe drogt,for ån det vifat iig huru en ladan tanka varit forhaftad. Så den äldre,iom nyare Hillorien beiiyrker detta med exempel. Efter Kejfaren JUSTINI ANI förordnan de, iom med defs omfor g for Lagarna forvårfvac iig et långt varackcigare minne ån genom defs feg rar, JfRulic de Lagkloka aldeles vara betagit, at med någon flags förklaring uttyda Lagen, emedan genom dcdas (tridiga förtydningar hela Lagverket råkat i ytterfla oreda; fom af dels fkrifveffi fz/tri BONIANUM, angående Digefternas confirmation, flår at inhämta; likväl har foga någon Lag vunnit få många uttolkare fom denna. Förklarad vid A- cademierne och der af fnart hela Europas Ungdom uphåmtad, har den ock fpridc iig til de flefta (lå ter i denna verlds del, der den ännu i denna dag behåller iit varde och tjenar til efterlefnad. Den flora Preuflika Monarken, lika utmårckc af Ena La grar, fom de vila Lagar han gifvit fit folk, har i Företalet til den verlds bekanta Freußjka Lagboken, vid fvårc flraff forbudit at fkrifva qttydjiingar derofver, eller vid Academierne bibringa Ungdomen mer ån fjelfva Lagboken, tillika med defs allmän nare principier. Så tånckte Monarken för något mer ån tjugu år tilbaka, men då hans Nabo,Ryfsknds Kejfarinna, nu fyifelfåtter fig med et lika flört ändamål, at ftifta förbättrade Lagar för defs omåte-
tilftatid i Svea Rike. 5 omåteliga ftater, ock der ofver begår Pr euflika Ko nungens tankar, yrtrar Hans Preudika Maj:t helt an dra tankar. Hans egne ord åro defla: Puisque V. M. Imp. veut favoir tout ce que je ρ enfe fur ceite?natiere, je crois le lui devoir äire naturellement. O efi, MADAME, que les bonnes loix, faites fur les principes que vous avez traces, ont befoin de Jurisconfultes, pour etre mifes en execution dans vos väftes Etats; &je crois, MADAME, qu apres le bien que vous venez de faire dans la lérislation, il vous en refte encore un, qui eft une Académie de Droit, po&r y former les perjbnnes deftinées au B ar re au, tant juges qu* Avocats Quelque fimples que foient les Loix, il furvient des cas hiigieux: des affaires compliqitées i? obfcures; ou ii faut tirer la verité du fond du puits, /cj1 quelles demιitident des Avocats if des ju ges exercés pour les åebroniuer. Det år : Som Έ. K, M. åftundar at veta min tanka i iorevarande åmne, tror jag mig hora yttra den utan ak omfvep. Til De båfta Lagar, bygde alddes pä fådana, grunder iom, Ε. K. M. utfhkac, fordras Lagfar na Mån, at gifva dem behörig verkflållighet uti E. K. M. vidftråkta iånder; och tror jag, at efter det goda Ε. K M. redan utråttac uti LagiHftnin- gen återftår for Ε. K. M. ånnu tn ornforg; det/år at ftifta en Lagfarenhets Academie, der åmnen for Domftolarne kunna upammas, få våi Domare fom Advocater. Ehuru tydeiig och vål utarbetad Lagen må vara, få yppa fl g ändå Rättegångs fa jiker, få tvetydiga och inveklade, at fattningen: un-
6 Om Lagfarenhetens nu varande der det djupafte mörker rnåfte upletas, och der-,,til fordras vål ofvade Domare och Advocacer. Se Kcjfarinnan CATHARINAS lnfirudiion för deß Lag»,,Commiffton, Laufannfke Uplagan, ρ ag, XII. ι Före talet» Sädana vitnesborder åro icke tor et land alle na; dc tjena for alla Riken och Stater i hela ver!» den, och iprida ljus öfver Regerings konftcn, få vidt den med Lagikipningen, få (ormen del deraf, fyfielfåttes. I Svea Rike, vårt k. Fädernesland, fe la ej eller de anftalter och författningar, hvarmed påfyftas famma åndamåk Åga vi ej några Lagfarenhets Academier, fådana fom et Rom, et Conifantinopel och en Berythus fordom kunnat upvifa, få fäknas åndå icke vid våra Academier lågenhet och tilfålle får den Studerande Ungdomen, at inhämta Lagfarenhcten och defs grunder. Juridifke Facuiteter åro der ifrån åldfta tider til baka inrättade, och federmera, befynnerligen vid Rikets åldifa lårofåte, anfeenligen utvidgade. At förvårfva Studier och kunikap i defia Rycken, förmodas vara iä myc ket mer en och hvar om hjertat, fom detta efter Lagen utgör den iornemfta grund til befordran«at Denne ikickelighet til befordrans vinnande vid de vårck fom hafva med Lagikipningen at fylla, må kunna bevifas ock å daga låggas, åro offentelige och ordentelige forhör eller andra Lårdoms prof påbudne, at aflåggas antingen vid Academier eller Rikets Hof och öfver- Rätter eller Collegier: och de fom utmärka fin lårdom i Lagfarcnheten få vidt, at de af någon Academiik heder blifva delaktige,
tilßand i Svea Rike. 7 åro befynnerligen forfåkrade at blifva hugkomne med befordran» Alt detta tilfammans lagt ikulle fynas tilråckcligit at uphjelpa Lagfarenheten, fåiom cn lärdoms del betracktaci; at på ena fidan bibehål la den vid heder och anfeende-, och på den andra at framalilra ikkkelige ämnen til Rikets tjenft vid de fy/lor och mbecen,fom med Lagfkipningen i en eller annan måtta bafva at fkaffa. $. II. Likväl vil allmänheten låta formårcka någon klagan, at alt i detta ämne ej år få vål beftållt, fom man garna onikat. Icke fom fkulle hos ofs faknas Embetsmån, fom hedra fina Domfåten, och gora Konung och Stander det ypperfta biträde, få vid ftiftanre af ny Lag, fom dels ikipande medborgare emellan. Foga något tidehvarf år få armt, at ditt ju framalitrar nåsra af de flora Indien, fom ehuru i iic åmne vanfkotte, likväl med flit och fkarpfinnighet trånga fig frarn til hogden af vetenikap och kunfkap, få i den ena fom andra Lårdoms-grenen. Men om defsa år nu icke någon fråga, utan om allmänheten, hvilken utan vägledning och cukur icke ens kan hinna up til det medelmåttiga. Månniikan år få artad, at hon gärna om hg fjelf hyfer de baka tankar. Hon mårker ej den fkilnad fom år emellan begrep och defs formogenheter, når hon fitter (ig fjelf med andra i jåmnforelfe. I fynnerhet vilja åldre och forfarne mån intyga, at den na fvaghet vil åtfölja ungdomen, och at en.god grund
g Om Lagfarenhetens nu varande grund redan år lagd til vetenikap och férfllnd, når man begynt snarka, huru mycket det år fom man ånnu i fit åmne ej hunnit låra. Man tror at en flor del af Rikets ungdom kommer oberedd til de Civile Embeten, fom utan kunikap i Lagen och erfaren het i defs utöfning ej kunna vederbörligen handhafvas, cch huru många åro de Civile fyilor, fom kun na vara en fådan vetenikap förutan; Ac de flefta tro någon annan kunikap ej vara af noden, ån den fom med fjelfva fyilan och under defs förrättande inhämtas; Ät frågan fnarare år, huru fnart en fyfla kan erhållas, och huru indrågtig den år, ån huru den må kunna ikocas; At ftudier åro hinderlige,och för mycket fyfelfåtta de finnen, fom hele och hål let bora lemna? til ;de årender, fom man får vid Domfiolen och i det allmånna lefvernet at fkota; At om deffa åndteligen åro af nöden, de, fedan man begynt lågga hand vid årenderne,kunna återhämtas; Åt flore och vittre mån fornt gått fa mm a våg til vetenikap och befordran. Huru vida detta vår* keligen få förhåller Gg fom nu fagt år; hvilka orfakerne der til månde vara, och huru det må kun na hjelpas, år hvad jag i denna Academiika afhand- 3ing förefatt mig at korteligen utreda, ty at det all männa, med i adana tånkefået ej kan blifva våi tjent, det lårer ej tarfva någon bevifning. Ämnet år af den vidd och granlaga befkaffenhet, at det kunde fy nas mindre val pafsa iig med den korthet, fom ifrån deflta lårdoms ofningar år oikiljakcig, och fordra vidftråktare kunikaper i defs ut-
tiißand i Svea Rike; utförande, ån nian hos en yngling vid defs afikeds tagande ifrån Academiea kan förmoda. Klagan öfver tiders ikick och hållning år vål icke någon för ment, men huru kan den föras med eftertryck ock verkan, utan af förfarne och mogne mån, ίοni forvårfvac iig det Allmännas förtroende? At äter förefla botemedel leder ofta til den tankan,fom kun de enfkike affigter derunder ligga förborgade. U- tom defs år mig icke obekant, huru Academiika ikrifcer, i de åmnen fom röra lagfarenhecen, fållan låfas, åtminftone utom Acadernien. Men defla tvifvelsmål, med andra dem jag lämnar obemålte, hafva ej förmått andra min förefacs, at ibland flera åmnen, fom jag haft i valet, helft förblifva vid detta, fynnerligen fom defla mina välmenta anmärk ningar", åtminftone til fin grund och uprinnelfe, böra tilfkrifvas min Prasfes, hvilken vid deras upteknsnde åfven fä varit min vågledare, fom han forfåkrat mig om defs hitråde, når de på Academiikt vis fkola offenteligen forfvaras. Ehvad fel fom kunna finnas i tankarna, och ehuru ord ning och ljus vid deras utförande kan faknas, fku de likvål vitna om ett välmenande upfåt, kårlek och den jag hyfer tor en vetenfkap, til hvilken min framtid fkal upoffras. Jag gör mig ock derom för villad, at en framtid torde godkånna någon deffa del af erinringar, och at någon ej lårer med allvare göra nu g den förebråelfen, fom ikulle jag finnas fjelf brotilig til det, fom j*g emot andra anmär ker, når jag åtföljer den ftörfta och meft banade B ftrå«s
10' örn Lagfarenl etens nu varande fmten, och man ej bor förvänta, at en liten fpåif iku 11 e i floden taga annan vågån den et frufmde vatn honom föreikrifver, f. un. Men innan jag kommer närmare tit Lagfaren> Iietens nu varande tiiftånd, vil det vara af nöden at efterfinna, hvad fl^ic k och a η feen de den haft i»* från de ä'dffa tider. Min Låfare behagade hår lä«- m et ögna bli k til et Kort falt, icke at ikärfkåda alla* de märkvärdigheter" iom der kunna förefalls^ utan auenaft defs utfeende i det hela. Icke eller må Lä fa ren vänta Hiftorifka bevis til det fom hår anföres, få fom h vilket kortheten ej vil tillåta, utait vil jag med fl ord vidi öra et Kort ämne, få vide det fordras at anftålla en billig je m η före lie meliani våra- tiders Lagfarenhet och den fom förr varit» Så långe Odens lära, hämtad af den Öfterlånd Ika visdomen, bibeholcs vid defs renhet, om jag; må bruka detta ord, om Hedniik vilfarelfe ock vantro, var Lagfaren heten uti vårt land ofelbart t defs ftörfta anfeendc och heder. AU den tidens lar- dom var under famrna Perfoners vård, men kunfkap' om Lag och rätt tilhörde i fynnerhet Konungen och de ftora.. En vis man och en Lagklok man var på den tiden et och det famrna, hvilket talefått ännu brukas hos Almogen, och åfven un der förfia hälften af forflutne århundrad uti KongL Maj:ts Cancellie finnes vara brukat. Som de (Tai Perfoner tillika vorn de Bedniika offrens förefiåndåre*
.tilßand i Svea Rike. SI dåre och troddeinftsl med Gudarna i en nära gemenfkap, få må det ej förefalla någon fållfacnt, om fjelfva Lagen åfven i vårt land troddes hafva en Gudomlig uprinnelfe. Som lagen då var et min nes vårck, innefattad i reglor och ordqvåden, fom genom fagne.r fortplantades til efterkommande, iå kunde den ej annat ån vara ;kort, och dels för mente Gudomeliga uphof,förenad med en vifs inro tad tanka om åra, fatce lagen i fådan aktning, at den e>, utan då hogfta angelågenheten det fordra^ de, fick vidröra?. Når man i viifa delar jåmförer Taciti underråtrelfer om de gamla Tyikar, med de åldfta ikrefna nordijka lagar, får man fe plågfeder fom i looo års tid haft beftånd, hvilka i vårt tidehvarf kan hånda ej ikulle hunnit til 100 års ålder, och hvaraf några lämningar in uti vår tid och fjelfva Chriftenheten få bibehållit fig, at de icke än nu aldeles hunnit utrotas. Många förbättrade in rättningar blefvo vå! af fådan anledning tilbaka, och den ovifihet om lag och rått var oundvikelig, fom altid åtföljer lagen, nar den år kort, mörk och orydelig, men ovift om denna år fvårare, ån den villrådighet, fom af for många och vidlöfciga, famt heflåndig ändring nnderkailade forfattningar i Lagvåfendet upkommer, Med den hvålfning i Regeringsfåttet, fom åtfolgde Ynglinga Ättens ute/lutande ifrån Svenika Thronen, upkom åfven en icke ringa ändring uti Lagfarenhetens vård och handhafvande. Lagen, fom förut ej haft någon mvertes form, blef nu bragt B 2 til
ii Om Lagfarenhetens nu varande til fammanhang och ordning, och anförtrodd en i hvarje landikap der til utfedd man, iom borde vid påförd ra η for defs innehall göra reda. En hvar lårer finna at jag hår talar om Lagmannerna, och då Lagen fornt legat i Konungens vård, blef den nu flyttad til deffa iblkecs fulirnågtige och re«prefemanter. Som detta nåft d t Konungfliga Embetet var det vigtigafte, fom i Riket någon tid kan upvifas, fi at fjelfva Thronen under tiden for defs innehafvare måfl: darra, och deffe tillika voro den tidens enda Lagkloka; fl följer ock af Hg fieift, at Lagfarenheten då var i et nrågta flört och yppert anfeende* Lagen blef likväl nu fom förr myc ket varfamt vidrörd och genom minnets tilhjelp förvarad, hvilket fvårligen kunnat fke om den va» rit tidiga förändringar underkaftad. Chriflna låran blef införet, och lagarna fkulfc bos ofs, på lika fått fom hos nåflgråntfande folkilag, fkrifteligen upteknas. Lagmans Em betet bi- Behoks vål och förenades med Rådsvårdigheten, iiien at nu förftå Lagen fordrades at kunna låfa och Ikrifv», och detta var de andeiiga allena förbehål lit, hvilka fördenikull voro denna tidens enda bå de lårda och Lagkloka«. Som (förfla vördmng nu var hos Clericict, hvilka fördenfkul kallades vårdi ge Herrar och Fäder, och någon ej eller kunde komma til Bifkops Embetet utan at vara af god ätt, få låntc Lagfarenhcten i deffa cider både ljus ch anfeende $ de Andeiigs iom henne yrkade»
tffß&nä i Svea Rike; Kyrkobalkarne och den ofriga delen af Lagboc* kerne ' blefvo val författade på Sven/ka fpråket, och et ex molar deraf alrid lemnat under Lagman nens vård, hvilken tillika var foriedd med en c lerk eller lärd man, fom ikulle författa utgående bref och domar, famc vid de årliga tingen uplåfa Lag boken, hvaraf han åfven i fednare tider behållit namn af Laglåfare, men få var ändock ftorfta tilfériiteligheten i Bilköpens bok, til hvilken orrienteligern kunde vädjas, når man mifstrodde den underrättel fe om Lagens innehåll, fom af Lagmannen eller Do maren meddelt blifvit, Latinika fpråket, de lårdas modersmål, biel ock merendels brukat uti faker af vigt, hvar om kunfkap til eftertidens underråttclfe ikulle bibehållas, långt in uti det fjortonde århundrad, och kunde fåledes til deita handlingars författande andre ej brukas, ån lårde och fluderade mån, hvilka älven hade deras uttydning vid fore fallande tilfålien uti deras händer. At vara en vår«dig man, en lård och andelig man, var fåledes denna tiden et och det fa mm a. Academifka he ders namn, åfven uti Lagfareuheten, kommo nu i bruk och hämtades merendels ifrån Paris, un dertiden ock ifrån andra utlåndika Univeriketer«, At då vara Doftor Juris Civilis eller Canonici anfågs för en fä (for Titel, et icke någon värdig het utom Bilköparnas öfvertråffade den famma; ty då clericiet i gemen lika med Riddare, den förnäm-' fta claffen af Kikets Adel, kallades Herrar, få var det åtinu en ftörre heder och åretitel at fåfom gra- B J dut
βλ. Ο 7/ι Lagfarenhetens nu varande ;d timrad kallas Måftare,, eller det iom ånnu mera var, at heta Doffor, hvilket namn fördes af hvar och en fom (ig det famma ordcnteligen forvårfvat, til defs han -fom Bilko,ρ erholt namn af ^ - o ' y» ' andelig Fader, få fom det alrahogfta och fornemfla Embetet i Riket, DeiTe DoQorer voro ock med utvertes heders tekn forfedde, nemligen fyrhornige fammets moilor, fom ingen, utom dem och Capitulares vid Domkyrkorne famt andre förnäme Kyr kans Prelater, var tillåtit at båra, En fluderad Ju rid eller efter den tidens ftyl, en bonus legifta, kunde fåledes icke annat, ån vara uti flört anieen de och med honom ijelfva vetenikapen fom han idkade och hvari han (ig et få utmårckc heders,b «de namn och tekn forvårfvat. Når man undanta ger de förändringar, fom vid deffa tider Stats timade uti Lagarna, bor man likväl medgifva at den (0friga delen af Lagvårcket förblef til defs våfenteliga innehåll tåmmeligen orubbad, och at de ande lige fatte fig med drift och alfvar deremot, når derutinnan någon andring ville foretagas, hviiket val i allmånhet plågar tilikrifvas någon deras enlkilta der under beroende förmån,[men jag helre år bena gen at hånleda ifrån den gamla diika Svenika och Nor- grundfatfen at i mogeiigafte måttan låmna La gen orubbad. Når man undantager Landikaps ock Stads Lagarnas fammandrag uti allmänna Lagböc ker, jemte en och annan af Konungarne urgifven forordning i de mål, fom til den Borgeliga Lagfa* renheten hora > kan vål detta tidehvarf icke up vifa
" filßand i Sved' Rike, ΫΪΓα något fynnerligit arbete i Lagfärenheterf, men a ε man v inlagt (ig om den famma faibtn en lårdoms del, kan af många ornifändigheter' inhämtas, fy η ne rügen de ål d ila ior Acadernien i Upiåla ut- färdade Privilegier, h vilka åro få författade fom; fkulle den, {'nar c lagt, allenaft til en Lagfarenhets Academie blifvit inrättad.- Som' Lagfarenheten hittils varit" med andras: Ufefiutande' i det andeliga ftåndets händer,- få bod det ej falla någon beiynnerligit före, om efter Reformationens början, med Rornerfk- Cacholfka Cle- riciet all Lagfarenhet älven ior någon rid gick for- lorad, hvilket varade in tii Konung GUSTAF A- DOLPHS Regering. I famma mofim fom ljus upgick of ver" andra veten/kaper fyntes Lagfarenheten blifva förmörkad. Lagboken fkulle ofverfes och förbättras, men förflaget blef aldeles utan verkitåliighet; Efter flcre öfverläggningar om den gamla Lagbokens tryckande, blef ock en få angelägen' anilalt, fnart i hela ioö åren ock til flutet af Ko- ffurig CARL- den Niondes Regering til intet. Den Kon gli ga Acadernien i Uptäla fkulle efter Upfala Mötes b: fl a t åter' uprättasdet ikedde ;iå,och i alla Facuf t eter' blefvo Lärare förordnade, utom den Jaridiike, lika forn detta namn varit aldeles obekant, eller ej förtjenar den minda aktning. Utländifee Lärare^ Lagen fkulle väl någon gäng in kallas, til Ungdomens undervisning, men åfyen det- m förflag; finnes ej. vara vermålt;. Det blifver få
16 Gm Lagfarerwetins nu varande Jedes låtcat förklara, huru då någon gång cn i Lagfärenheten Studerad man vift (ig på Theacern, den farorna häftigt ftigit up til de ftörfta åreftålien och tftifvk brukad i de vigtigafte Konungens och Rikets vårf och beikickningar. En TydCPeutmger kom mer hit, han gifver iig ut för Juris Doftor, han vinner fnart fin Konungs förtroende, blifver defs och Rikets Råd och Canceller, men anfer icke deirn heders namn få ftora, at han ju vid fina underfkrrfter åfven bifogar den förra, och dt en LU THER i bref til Konungen ifrar emot denna man nens oordenrelighet i federna, fårgåter han icke at intyga, huru han tilågnat iig et namn af Do* flor i Lagen, fom honom likväl icke tilkom ac fora. En man, iom iluteligen gjorde (in Konung mycken otjenft och ärtor af defs onåd de billiga re fölgder, men likväl gjort iig fortjenr, åfven af vår Lagfa^renhet i mårckelig måtto. Då någon iniaemik forvårfvat iig detta heders namn, finnes han merendels blifvit brukad i Rikets vårf vid utrikes Hof, emedan Lagfarenhet och Stacskonft, då fom nu 3 troddes kunna helt vä! fts med hvar annan tilfammans. Men deita exempel åro få, och vitna om Lagfarcnhctens tårfali i allmänhet, når få myc ket affeende gjordes på de perfoner iom iig om denna vetenikapen bcflitat. Lagarna voro och i detta tidehvarf f åfom i d-e foregående f'å och kor ta, och fyntes til efventyrs kunna umbära de hjelpredor, fom konft och veteqikap uti et mera in vecklat Lagvårk kunna meddela*. iv.
tilßänd i Svea Rike, iv. En klarare dag for Lagfarenheten upgick med Konung GUSTAF ADOLPHS årefullaile Regering. Der til fynas flera orfåker hafva bidragit» Denna Regent var fjelf flor, och tillika underflödd af (fo ra Miniflrar, bland hvilka likvåi i fynnerhet Herr RiksRådet Johan Skytte, på det utnaäikrafte fått giort (ig fförtjent af vetenfkaperne i gemen och af lagfarenheten i fynnerhet. En Profeifion vid Upfala Aeademie af denna Herre diktad, och af dcfs egendom med en rik medfolgd forfedd, var et forebod til Konungens forfattning med Academien i det hela, då han af fina arf och egne gods, med en frikoflighet utan like, lade grunden til Äcademiens vålmåga och beffånd i evårdeliga tider. Det var iå långt ifrån at den Juridifke Vetenfkapen vid Academiens förnyade inrättning blef förgäten, at faft mer tvånne ordenteliga Juris ProfefTorer, fyntes en Skytte för få, at upodla och utfprrda en få o- umgångelig och vidloftig vetenfkap. Utlåndike lårare blefvo inkallade eller Svenlke til utrikes Univerfiteter utiånde at inhåmta Vetenikapens grunder, hvar til lågenhet faknades inom Riket. Huru högt denna Academiens Canceller varit förgfållig derom, at lårde och ffuderade Juriffer måtte upammas,kan ibland annat flutas deraf, at Råttegångs målen i Con- (iflorio Academivo borde efter hans förordnande föras på Latin; en anftalt fom vål i vårckftålpgheten fant oofvervinneliga fvårigheter, men likvåi viénade om denna Mecenatens tankefått och fmak för C ve*
ig Om Lagfarenhetens nu varande vetenfkaper. Den forn läfer en Chesnscopheri Brefväxling med Konung CARL den IX; den bekam ta Doktor Nils, Tom han i den tidens publique hand lingar kallas, hvilken under Heffiike LandtGrefvens eget prsefidio forivarade en Deputation vid Mar» bürgte Univerfitetet, och tillika påminner % hvad en MeJJenius, en Loccmius, Lundins, Sifwerfchold och Gyllenßolpe utråttadt, lärer deraf låtteligen kunna {luta til det ofriga. Flitiga refor med allrnånt un derflod anfiältes til utlåndika Univerficeter, men togo ånteligcn få ofverhand, at ny lag behofdes til deras hämmande. Sållan förefaller ock något exem pel, at den forn utmärkt fig i vetenfkapen faknat en läker och fmr befordran; i fynnerhet var Doftors gradens forvårfvande dertil en vifs genvåg» hvil ken ännu få bibehöll defs aktning, at den med Hof- Cancellers Namnet troddes kunna flå tilfammans. Idel Jus Romanum fluderades väl Utlandes och me rendels vid Rikets Academier; men detta, på god och tilråckelig underbygnad, och med mogen urikilning inhämtadt, danade de ypperfta Svenfka Jurifter. Mcft alla domiåten, fynnerligen de högre, voro med lärde och fluderade mån beklädde, och ai gamla mån år mig berätta dt, huru de juridifke Aüd teorierne voro upfylde af ungdom, fom hg om den Juridifke Vetenikapens inhämtande beflitade, fom ej haffade ifrån Academien, och voro defs fäkrare om befordran. Hår ti! kom, at hela Svenfka Råtiegången tog et nytt och mera fladgat ikicfc, i det u Rikets hogfu domfåten > fom förut varit am hui - latoirc
tiljiäfid i Svea Rike. latoire, blefvo nu mera inrättade pä en varaktigare fot, och med fådane perfoner bcfatte, foni deras embeten for lifstid bekläda ikulle. En andring, fom, ehuru den i (in början fynces ofver all anmärk ning, likväl federmera gifvic anledning til mången råctiinnig mans onfkan, at fakerne hade blifvic pl den garnla foten behåndande. Under detta Tidehvarf undergick Svenika la gen defs märkeligafte förändring. Stadgar och forordningar begynte nu i myckenhet at vifa fig, dock fä at deras ofverfiod ännu icke fyntes gifva någon ikålig anledning til klagan. Ac de voro kårnfulle och väl utarbetade kan aldrig nekas af den, fom med et granfkande oga gådt dem igenom,och larn na fåledesialla tider en fkålig aktning for dem, fom til deras förrättande och utarbetande bidragir. Om Rikets allmänna lagbok, fom fnart hela detta Srhundrad igenom var under arbete, likväl icke hänt blifva färdig, vifnar fådant huru det anfågs för en icke ringa eller lätt fak at författa ny lag, fynnerligen i de ämnen fom råra alla Rikets inbyggare; dock; blef grunden nu lagd til det fom forft 1736 vant (in fullbordan. v. Svenfka folket ätervinner fin frihet ka den rättigheten at gora och tilli lagar och förordningar om (ig fjelft och riket, hvilket ej annat kunnat än medföra en ofvermåttan mårkelig virka η pä hela lagverket ock den vetenfkap fom de med fyileliåttes* Andra forfattningar fordrar et envålds Ké C 2 gi-
to Om Lagfarenhetens nu varande gimcnte, andra åter fammanhanget af en fri Regi ments Conhitution. Når en militariik anda upiifvar den förra, få blifver hushållning och välmåga det egenteligafie ognamårket i den iednare. Lan det tsrfvar eher et förödande krig at uphjelpas,och dertil fkaj grunden låggas genom kicka författnin gar, at förtiga de dera mångfaldiga anmärkningar fom kunde finna rum, om denna jåmnforelfe fkul- 3c fortiårtas. Det vore orimmeligit ac påftå, det all gammal lag borde andras i anledning af en inträf fad förändring i regerings fåttet; få omogeiigc det ta år, fl aideles vore det ock emot en fund rege rings konft ftridande, då föga någon ny laggores, fom icke i ån mohn åftadkosnmer rubbning i underfåtares och medborgares förra rättigheter; jag påftår allenaft at då principen ombytes måfte foigderne nödvändigt blifva olika. Håraf upkommer en myckenhet nya författningar, och når deffa ofveritigit en vifs vidlohighet, hårrorer deraf en ovifshet om lagen, incertitudo juris, altid ivårarc at hjelpa ån den ovilshet, fom upkommer af briflancie lag eller tvifvelsmål om defs råtta förhand. Det fednare år hulpit med en förklaring eller ny ftadga, det förra fordrar et almant öfverfeende af hela lag verket. At hårom vinna et ljufligare och redigare begrep, har man allenaft at ikaffa fig underråttelfe om den Romerika Lagens Hiftoria,och i hvad fkick den var, då den Juftinianeifke Lagfamlingen, fom år bekant under namn af Corpus Juris Romani, forffc pätånckccs. Våra lagar åro vål ånnu i fanning ej hund.
tilßanä i Svea Rike. 31 hundne til lika vidtäftighet, men om de i famma progreffion tilvåxa ånnu et helt århundrad,fom det lift iörflutne halfva, torde ej mycket felas«genom Kongl. Maj;ts nådiga forforg for defs trogna underfåtare, och på Rikfens Hogloflige Stånders un derdåniga tilftyrkande, -åro val fådana anftalter dels vidtagne,dels påtänkte, fom kunna låtta det bekym mer och den villrådighet, hvari en embetsman och medborgare under en fädan lagens myckenhet och ovifshet föriåtfes, i det få vål de åldre fom nyare ftadgar och förordningar blifvic famlade ock allmännare gjorde, i hviiket åmne ftere förtjente med borgare åfven på egit bevåg arbetat,.men defla forråder, når de pä en gång låggas under låmna ogat, föga hopp, at med dem i iit fammanhang vinna en kundikap, fom kan föriåkra den fom ve derbör, at han fattat dem alla, och huru mycket år det icke fom annorftådes ifrån, ån af deifc lagfam* lingar bor hårmas, om man vil undgå at följa den af/kaffade lagen, i ftållet för den fom gåller, men lik väl aldrig blifvit genom trycket publicerad. Hu ru många åro de nye och fucceflive författningar^ om hvilka medborgaren utan minfkning af fin rått och ernbetsmannen utan felfteg i embetet ej får vara okunnig, och huru åro icke fådane mindre allmånne gjorde lagar åfven for den Högfta Magten nödige at kanna, under utofningen af fjelfva lagftittningerr? Det kunde fynas, fom vo ro defta bctraktelfer ofver lagarnas myckenhet, nå got aflågfe ifrån vårt åmne,fom nu ytterligare for* C 3 drar
ψ2 Om Lagfar cnhdons nu varande drar at efterfinna, i livad ikick Lagfar enheten., fåforn en lårdoms del betraktad, uti vårt Land och Ri ke nu månde vara. Men vi kunna utan defta förut rreddelte anmärkningar, icke göra ofs derqm de begrep lom vederbör och fakens egenikaper for dra. Man kunde håraf i början få anledning at iluta til et mycket blomflrrsnde Lagfarenhetens til flånd,, uti vårt nu löpande tidehvarf. Ju flörre konifc och möda, ju mera urikilning, ju rikare famlingar och förråder, ju iförre förlag och erfarenhet det fordrar at kanna lagarna til deras vårkelighet, in nehåll, uphof och iammanhang, defs mer fynes den vetenfkapen, fom meddelar ofs defta kunfkaper bö ra vara fökc och upodlad, få fom ock anfedd, jemförelfe vis til de öfrige, och Hiftorien lårer ofs, faken at fig få förhållit och Innu förhåller uti de Sta* ter, der lagarna varit utom vanligheten månge, hvilket med Ty/klarids, Englands och Frankrikes ex empel för närvarande tid ikulle kunna beftyrkas. Regiments författningens art, bör ock fåtta var de på denna vår Vetenfkap. Juris Confulti voro under en enväldig AUGUSTUS på det högfta anfedde,ty han ville fåtta Romerika Folket i den tan ka η, fom vore deras frihet ånnu oförkrånkt; hvad bör då hånda och väntas i et land, der hvar och en vet. Jkatta fina i Tagen beikrefna rättigheter? och huru ikola deifa utan lagens kännedom förfvarasj? När detta lämnar ofs anledning at efterfinna huru Lagfarenhetens tilflånd ibland ofs borde vara, få får man nu tillfälle at underföka huru det verkeligen år, Vt Λ / J * " * / I A ^t