A c a d e m ifk A f h a n d lin g, Om SALTPETER-S JUDERI INRÄTTNINGEN I SVERIGE, Andra Delen, Med Den vidt Lagfarna Jnridifka Facultetem fam tycke, Under ProfefTorens och Juris Oecon. och Comm. Adjun lens H e r r ANDERS GUSTAF BAR C Infeende^ Af JOHAN HENRIC WEGELIN * Aufcultnnt i Höglo fl. Kongl. Bergs -Collegium, At fôrfvaras I den Giiftavianfka ftörre Lårofalen D. 3 Dec. 1785» U P S A L A, Tryckt hos Dire&euren Johan E dman.
I n n e h å ll. $. r. Inledning, innehållande hiftorien om Saltpeter-fju deriet uti defs andra tidehvarf. pag. 25.. 2. Om Saltpeter-ladorna. - 33.. 3. Om Saltpeter-Sjudarenas fkyldigheter, friheter och form oner. - - 36, 4. Om Saltpeterfjuderi-Staten, - - 41. <.' 5. Om Landtågendomarnas befvår af Saltpeterfjuderiet. - - 43.. 6. Om undantag ifrån det allmånna Saltpeterfjuderi-befvåret. - - 50.. 7. Om Saltpeterfjuderiets utvidgande till hem man och landtgårdar af all flags natur» - 51.. Om ferdeles inrättningar i några orter. - 54.. 9. Om Saltpeterfjuderi-indelningen. - - 61.. ijo. Forflager och påfund till Saltpeterfjuderiets uphjålpande. - - - 6 2. Fôrtekning på de nyttjade Handlingarna. - - 65. Drottning C H R I S T I N A S contract med Henr. Lefkhorn om Åkers Krutbruk. - - 7 2*
Om Saltpeter-fj uderi-inråttningen i Sverige. An dr c l Tid e hv a rf v et> Ifrån 1642 till 1723, då Salt-peter-fjuderf Förordningen utkom. edan Herr A. F. Refenhov g utgifvit den For ft a Delen k-y om Saltpeterfjudenets inråttning, fä har han till deras tjånrt, fom fkulle framgifva de öfriga (delarna, behagat öfverlåmna den famling han gjort af handlingar rörande detta Vårkets tt yrelfe intill vår tid. Denna famling har för det tidehvarf, fom nu kommer at befkrifvas, genom nogare efterfökningar, blifvit få förökad at man håppas det Låfaren ej fkall fakna rått inånga underråttelfer, fom hufvudfakeligen angå åmnet. Bef kr if ningen öfver detta tidehvarfvet år få mycket vigtigare fom den innehåller fjelfva grundläggningen af den fa-m ma inrättningen, fom ånnu i dag år bibehållen. En lifta på de nyttjade Handlingarna år bifogad for ar undvika deras idkeliga anförande i fjelfva Afhandlingen. Om Saltpeter-fjuderiets tilltånd och öden under defla 80 åren } vill man nu förut gifva et allmånt begrep. Likafom i det förra Tidehvarfvet har man åfven under detta haft full öfvertygelfe om denna handterin- D gens
gens angelågenhet, och under Konung CARL XI;s u ä i fynnerhet togs det for afgjords at Saltpeter finnes till öfverflöd i den Svenfka jorden; egen tilvårkning dåraf borde derföre nödvändigt drifvas.. Det kan ock icke nekas at innan denna Hags tillvårkning inon* Europa blifvit mera allmån och innan handel och fjöfarr hunnit göra åtkomften af Oftindiens (katter få fri fom den nu år, få fordrade förfiktigheten at af egen grund framfkaffa denna varan, ehvad der ån (kulle kåfta. Ännu under Konungarna CARL XI:s och XII:s Krig kunde man ofta icke utan fara och fvårigheter få köpa Saltpeter och Krut från andra lånder. Men ehvad nit den ena Regeringen efter den andra ådagalagt för denna handteringen, kan man dock icke fäga, at någon haft god framgång dårmed utom Kung CARL XL 1642 års inråttning var fådan, at i alla defs delar fordrades en förtråffelig ordning och upfikt om den (kulle lyckas; och man fåg alt ifrån Drottning CHRISTINAS rid intill början af 1680 talet fnart fagt. intet fammanhang uti detta vårkets ftyrelfe. Småland, fom var Sjudarenas råtta ftammort, gaf altid tilråckeligt manfkap för Sjudningen i hela Riket; men fom Krigsrjånften var ett allmånt ftraff för deras förfeelfer, få kan man ock fåga at friher för Krigstjånften utgjorde den belöning, fom egenteligen låckade dem till Salrpeterfjuderiet. Dårföre, (edan de en gång dår blifvit antagne, hôllo de (ig gårna undan för at vinna någor mer lönande arbete;, och når de under detta blifvit fåfom lösdrifvare tagne till Knektar, anhöllo de hos Kgl. Krigs-Collegium at få återkomma till Salrpeterfjuderiet, hvilket dem ock gårna beviljades. Sjudarenas upförande utmärkte fig defsutom med en förbuden Saltpeter-förfålgning, hvarigenom briften uti den årliga
) 21 c # üefvereringen till Kronan bief mycket allmän. Böterna, fom for briftande lefvereringar uptogos af detta fattiga folket, voro af den betydenhet, at fedan Infpe torerne dåraf bekommit en fjerdedel, få var det öfriga rilråckligr till redfkaps och kärls händiga underhåll, till årlig afiöning for en Profofs i hvar Inipe tion och till åtfkillige utomordentliga utgifters behridande. Når Öfver- Auditeurn Mellinus refte omkring på allmän beliktning, få blef denna Refekoftnaden betald af de befparda böterna. Sjudarenas opålitlighet i tjänften herrörde egenteligen af briil på riktiga betalningar. På 1660 talet klagades i fynnerhet öfver Infpeätorernas egennyttighet fåfom en orfak både till Saltpeterfjuderiets förfall och Sjudare manfkapets iråkade förtryck. Detta gaf anledning till underfökningar i landsorterna om vårkets tillftånd. Den nyfsnämde Mellinus refte en och annan gång omkring i detta ärendet, förfedd med KgL, Krigs-Collegii Inftru&ion, och 1669 erhölt Rikstygmåftaren Gref Guß. Oxenftjcrna Kunglig inftru&ion till en dylik underföknings förrättande. Mellinus fiele fig ålagdt fåfom en nyhet at tillhålla Infpe torerne at i fina räkningar uptaga både inkomft och utgift. Men deffa anftalter oaktadr, förblefdock hela vårket uri fin gamla vanmakt och oordning ånda intill början af i68c:talet då Konung CARL XI. med makt och alfvar tog fig Rikshushållningen an. Generalen Carl Johansfon Sjöblad och Ofver-Infpe loren Nils L.arsfon Flint blefvo då mycket brukade i de mål, fom angingo Salrpererf juderiet. Den förre blef 1680 utfedd at hafva en allmän omforg däröfver. N å gra år därefter fick han Secreteraren Alb. 'ligerclou till lin medhjälpare; de fkulle bägge fåfom Kongliga Commifarier refa omkring, göra underfökningar och inkomma med förflager angående Saltpeterfjuderiets ftal- D 2 lan-
lande i ordning, uphjålpande och utvidgande till flera1 orter. F lin t, fom vai Ofver-Infpe lor i Småland med flera Provincer, hade redan under Kriget i Skåne utmårkt lig fåfom anförare för lina Sjudare 'emot Snapphanar*» ne. Detta lårer hafva vant anledningen till det år 1682 af honom upgifna förllag at alla Sjudare, fed an de om höften uphört med Sjudningsarbetet, lkulle indelas i Compagnier och fåfom Dragoner öfvas af fina egna Officerare. Förflnget gillades af Konungen med det vilkor at ingen af defla Officerare blefve Kronan till befvår *). Denna inrättning, fom ej lårer hafva kommit till någon ferdeles ftadga, förföll fluteligen af fig fjelf ; men handlingarna vifa många prof af denna mannens trohet och nit uti det, fom egenteligen tillhörde hans fyfta,. Han blef adlad 165.5 och kallade fig. Flintflen. Utom Kong]. Krigs-Collegium voro nu Generalen Sjöblad och Ofver-Infpectoren Flint egenteligen de, fom för Konungen upgåfvo Saltpeter-fjuderiets då varande tillftänd. Under en lång tid hade det varit ganfka fvårt at af Kgl. Kammar-Collegium kunna erhålla några aftignationer till detta vårkets befordran, och når de ånteligen bekommits hade de varit ftåldte på fådana medel, hvarpå lires eller alsintet utfallit: Infpeölorerne hade af god vilja för vårket fördjupat fig i fkuld men icke fått firt igån ; öfver hvilket allt Konungen gjorde detta fitt Collegium en mycket allvarfam föreftållning den 18 Fekr. 1680., Saltpeter-pannor felades till få ftorc an- *) D etta vilkor liga bifall fl ar teknaät i brädden pa Flints till Konungen ingifna egenbandiga memorial ; men någon ferfkild bårom utfärdad Refolution har icke blifv it funnen,
anfaî, at uti Flints Ôfverinfpeclion allena var en brift af' 48 ftycken. Sjudarenas tillftånd var äfven vid denna tiden aldeles fördärfvadt; de nödvändiga förftråckningar, Tom dem vid början af arbetstiderna lämnades, blefvo afborgenårer tillgrepna, och deras lefverering till Kronan kun«de fåledes icke fullgöras, den gick knapt up emot förfk ätten. Nöden hade dårföre lärt dem at för egen räkning tillvärka både Saltpeter och Krut, h vartill v i fî a Köpmän voro deras afnåmare. Sjudarenas olydnad och oordning fyntcs vara komna till lin Iiögd, Infpefforerne voro icke heller nu utan åtal. F lint affatre en af dem, med Konungens tillftånd, år 1682, och aret därpå angaf Gen. Sjöblad en ftor del för oduglighet och förfummelfe; men på hans och Tigevclous federmera gjorda hemftällande, huruvida dem mätte tillåtas at döma om både Öfver-och Under-Infpeflorers Ikicklighet, fvarade Konungen, år 1686, at des Krigs* Collegium vakade dåröfver. Sedan brifter och ocrdningar blifvit updagade be» gyntes utan dröjsmål med ändringar och förbättringar. Alla vederbörandes fordringar blefvo genomfedda, liquide 1*a d e och betaldte. rnfpeötorerne fingo befallning at årligen, inom utfatt tid, ingifna fina räkningar, till hvilkas ovågerliga betalande viflä medel af Kronans ftåndiga råntor anflogos at nu mera af Kgl. Srats-Contoiret utgifvas. Förbättrandet i fjelfva Salrpeter-fjuderi-hushållningen, eller rättare fagt, denna hushållningens upräktande aldeles ånyo, fkedde vål fmåningom, ty flera fvårigheter borde med tid öfvervinnas, men vårket fick dock fnart en god gång. Profoflerne, fom hade fina löner af bötespenningar, D 3 be-
begynte år i68? at blifva lônlôfa, ry Sjudarena i en del Provincer gjorde nu deras fulla lefverering och dårutofver, få at bötes-caflan blef oförmögen; Profolferne blefvo dårföre året dårpä upförde på Kronans Stat. Uti Upland, Våftmanland, Södermanland, Nerike och Vermland befants år 1687 en g d del ftörre tillvårkning och iefverering vara fkedd, ån fom vanligit varit; om de öfriga provincernas tillvårkning hade man då ånnu icke erhållit underråttelfe ; men uti Circulair-Brefvet af 1689 till alla Landshöfdingar fåger Konungen Sjelf om Saltpeter-fjuderiec i hela Riket, at det fortfattes nu båttre och at tillvårkningen Ikedde med ftörre fördel ån uti defö antecelforers de förre Konungars tid ; och på 1690 talet begynte Infpectorernes ingifna råkningar immerfort vifa det de låtit tillvårka tåmmeligen mera faltpeter ån dem för året varit ålagdt. Men förvaltningen af Kronans inkomfter fartes, vid flutet af Kung CARL XI:s lefnad, uti en kanhånda makalös och i Sverige långe faknad ordning genom en uprårtad ftåndig Stat öfver Kronans årliga utgifter; och fom dårmed åfven för Saltpeterfjuderiet en beftåmd årlig fumma var anflagen, få fingo Infpeftorerne, år 1696 den 30 Apr. befallning, at efter den tiden ej låta tillvårka hvarken mer eller mindre Saltpeter, ån fom Staten for hvarje ferfkild province innehöllt. Om denna fåledes faftftåldre Salrpeterfjuderi-Staten hafva underråttelfer icke kunnat erhållas. Det vet man, at de årliga Salrpeterfjuderi-anordningarna voro för Upland och Geftrikland 2425, och för Skåne, Halland och Blekinge 12000 daler Silf:mt. Detta vårket, fom förut allt framgent arbetat med få mycken oreda, bragtes fåledes af Kung CARL XI lill >et ganfka godt fkick, hvarföre ock defs dårvid gjor-
gjorda författningar blifvit tid efter annan uplifvade och: ån i vår tid fåfom goda lagar bibehållne. Men denne Herren var åndå icke nögd med den allmånt antagna inrättningen, hvilken få fvårligen kunde fkil jas ifrån oredor och mifsbruk och fom dårföre förorfakade Regeringen et ouphörhgt befvår och tillfkyn* dade landtmånnerna många förtretligheter och (kador. Han gjorde dårfore allt hvad en Konung fynes kunna göra för at få en annan inrättning införd ofver hela Riket, nemligen den famma, fom i Skåne redan blifvit antagen, och efter hvilken landtmannen fjelf, emot redbar betalning, borde årligen tillvårka och lefverera en vifs myckenhet Saltpeter. Atfkillige höge Ämbetsman fingo befallning at öfvertala landets invånare at lampa fig hårtill, och för deras undervifande utfärdades, år i68p, en tydelig befkrifning huru faltpeterjorden borde tillredas ; för fjelfva Sjuderi konftens lårande {kulle federmera- et antal Sjudare i orterna Kringfåndas. Men Konungens bemödande i- detta må! lyckades icke. En mera omftåndelig underråttelfe hårom kommer at låmnas i Afhandlingens g:de I mediertid kan den anmårkning hårvid göras, at når Kung CARL XI med all lin makt och driftighet ej kunde vinna fin önfkan at förena Kronans och folkets förmån af Saltpeter-fjuderiet, efter er prof, fom redan, genom en perfons hurtighet, var gjort uti en af Rikets provincer; få tyckes detta nog tydeligen vifa huru fvårt det år at kunna andra eller uphåfva gäinla fafl ån mindre lycklig» inrättningar.. Efter denna Konungens död begynte Saltpeter-fjuderiet at återigån förfalla. Redan 1701 befvårade fig Infpe torerne ofver obetaldta löner, och tid efter annare
inkommo nu långe ohörda klagomm öfver forfalfkad Sakpeter, öfver Sjudares fjelfsvåld och olydnad. Alt intill 1709 fynes likvål detta vårket, genom den af Kung CARL XI införda goda ordningen, hafva bibehållit lig vid en tåmmehg god gång; ty efter Artillerie-Contoirets upgift uti dels år 1723 ingifna beråttelfe, har Salrpeter-ribvårkningeri, lom for år 1680 ej gått högre ån till 8070 L:pd, för år 1708 beftigit fig till 12999 L:pd ; men efter denna tiden begynte den at rninfkas. Tillvårkningen för år 1718 gick till 8905 och for 1719 till aliénait 7757 L:pd, vid hvilken fumina ungefärligen den förblef till llutet af detta tidehvarf. År 1717 befallte Kung CARL XII lit Krigs-Collegium at hafva omforg för vårkets återupråtrande och at inkomma med betänkande dåröfver. Betänkandet, fom grundade fig på de berårtelfer, fom af Infpeclorerne blifvit infordrade, innehölt at Salrpeterfjuderiets aftagande hårrörde förnåmligaft dåraf ar icke aliénait förra goda förordningar blifvit efterfatte utan ock at Refolutioner till vårkets hindrande blifvit utvårkade. Genom Kongligt bref till alla Landshöfdingar, år 1718, blefvo dårföre alla fådana bref och förordningar, fom tjånte till Saltpeterfjuderiets befrämjande, till deras kraft och vårkan förnyade och de dåremot uphåfda, fom lånde till defs håmmande. Såfoin en omllåndighet al ferdeles vigt nåmdes då at inga gods och gårdar, ehvad namn de hafva måtte, icke en gång Kungsgårdarna, /kulle vara fria för Sjudarenas efterfökningar af tjänlig jord. Vid 1723 års Riksdag togs fedan låfom afgjordt at Sjuderierna genom det långvariga Kriget råkat i gfcagande.
Om Saltpeter - Ladorna. Man frågar med fkål hvad nytta Regeringen gjorde fig af de gamla Kronans Saltperer-vårkflåder och lador, fedan, genom 1642 ärs åndring och nya inrättning, Salrpeterfjudningen blifvit flyttad till Ladugårdarna hela Riket omkring. Följande efterråttelfer äro de endafte man om defla lador och vårk kunnat erhålla. En fkålig fruktan at mångens begår fkulle upvåckas at åtkomma defla ågendomar för intet, hade utan tvifvel gifvit anledning dårtill at en Kongl, Refolution af den 28 Sept. 1647 bief utfårdad med det innehåll, ar inga ågor Saltpeter-bruken tillhöriga fkulle abalieneras, mycket mindre fjelfva bruken. Enköpings-vårkfladen, hvilken, enligit det, fom i förra delen af denna Al handling nåmt år, år 1649 af Drottning CHRISTI NA fkånktes till Staden, blef ock på denna grund, efter Kgl. Krigs-Collegii dårom gjorda föreftållning, till Kronan återdömd d. 26 Maj. 1654. Imedlerrid gjorde detta Collegium, aftal med Infpeflorn C. Backer om Saltpeter-jordens öfverbyggande med et fkjul, hvarrill 300 tolfrer bråder redan voro framkörde j men bråderna blefvo fkingrade och byggnaden fåledes denna gången ogjord, för hvilket Krigs-Collegium, genom bref af d. 21 Jan. fiflnåmde år, gjorde Backer en mycket alfvarfam föreflällning. Den 23 Maji dårpåföljande blef der Landshöfdingen F le m m in g tilkånnagifvit at Drottningen behagat anförtro C. Beck, fåfom en i Saltpetervårket kunnig man, at hafva Infpecfion öfver Saltpeterbruken i Upfala, Enköping, Sigtuna och Tierpen. Fem månader dårefter flöt Krigs-Collegium contraû med T eter H juts at han med fit eget folk och på egen för-
tåring, dock af Kronans materialier, fkulle vid Enköping upbygga et Salrpeter-hus om 100 alnars lång<d och 16 aln. bredd, emot betalning af 1200 dal. k:mt. Hvad vårkftållighet hårpå fölgde vet man icke ; men Enkopings-tomten återfkånktes till Staden d. 28 Sept. 1675. Om Saltpeter-vårkftåderna i Sigtuna och Upfala har uti den förra delen något blifvit anfördr, fom man nu år i ftånd at nårmare uplyfa. ProfelToren W allin har vål uti befkrifningen om Sigtuna upgifvir at denna Stadens gamla Salrperer-vårk blifvit under Konung JO HANS Regering ödelagt, och uti Palmfköldfka Samlingarna år anteknadt at ljungelden år 1624 flagit ned i Upfala Saltpeter-bruk, och dår gjordt mycken fkada ; men innehållet af det nyfs anförda brefvet till Landshöfdingen Flemming vifar at bågge defla vårkftåder, ån nu år 1654, varit i det ftånd, at därvid behöfts en Infpector. Opålitligheten af Wallins anförda upgifr beflyrkes defsutom af erhållna utdrag urur Kgl. Kamar-Collegii Archivs handlingar och råkenfkaper. För 1592, fom var fifta året af Konung JOHANS Regering, finnes dår anteknadt at bônd'erna i Hagunda Hårad utgjort till Sigtuna och Upfala vårkftåder den vanliga Salrpeter-hjålpen med afka, jord, ved, halm och dagsvårken. Och 1615 års råkenfkaper, fom vifa huru mycket af berörde perfedlar, under namn af Saltpeter-körfel, blifvit betaldt af hvart hemman i Lagunda, Håbo och Erlinghundra Härader, hafva denna underfkrefna antekning: lefvereradt til Sigtuna Saltpeter-bruk. Hvad Upfala-bruket ferfkildt angår, få vifa famma råkenfkaper at de Hårader, fom förut lefvererat Saltpeter-hjålpen till detta vårk allena, åfven åren 1630 och 34 utgjort den in natura. Men deffa vårkftåders fluteliga öde år okåndt. Ler-
Lerbo Krut-och Saltpeter-bruk i Södermanland, hvilket i 1613 års råkenfkaper förfta gången omtalas, har ånnu i detta tidehvarfvet varit i gång. Detta beftyrkes med Kgl. Krigs-Collegii Refol. af d. 4 Odt. 1654, fom innehåller, at på det Saltpeter-bruket i Lerbo Sokn få mycket båttre måtte blifva fortfart och drifvit, få borde de 6 Knektar, fom dit blifvit förordnade, dår ftadigt förblifva. Genom den Kottgl. Inftrudtionen, fom år 1669 utfärdades för Rikstygmåftaren Grefve O xenfijem a, blef honom ibland annat omberrodt, at efrerfe och erfara hvad Salrpeterhus en och annorftådes kunde vara at tillgå och med fördel bruka. Om deflå gamla och med mycken kåftnad anlagda vårkftåder finnas ej flera underråttelfer i de famlade handlingarna. Tvånne vårkftåder oåro i detta tidehvarfvet å nyo inråttade, det ena vid Åkersbruk, och den andra vid Kongsbro. Drottning CHRISTINA gjorde 1652 cqnrradt med en utlånning benåmd Lefkborn, at han vid Akers Krutbruk fkulle icke allenaft hafva omforg for Krut-tillvårkningen och dårvid nödiga inrättningar, utan åfven dår anlågga en Saltpeter-vårkftad, fom kunde rjåna till efterfyn och med afkaftningen tillika fvara emot hans gifna löften och de af Drottningen honom tillagde flora förmoner. Detta nog mårkvårdiga Contra<ftet varder hår bifogadt. Lefkhovn hade vårkeligen begynt fina inrättningar vid Akers-bruk, ty genom bref af den 7 Dec. 1654, låt Kgl. Krigs-Collcgium honom veta at Ofverften Helmjeld t och Gen. Qyarrerm. Fernfchöld åtagit fig et dår beflktiga tillftåndet få vål med Krutbruket fom med Salt- E 2 pe-
peter-tillvårkningen af de anlagda Saltpeter-bergen, men huruvida contra&et blifvit fullgjordt, det vet man icke. Det andracnya vårket anlades vid Kongsbro Ofverfte-boftålle i Öftergjcrthland. På Landshöfcingen Grefve Bondes gifna anledning, och de Kongl. Collegiernas famt Stats-Conroirets gjorda hemflållande, fingo Collegierne, år 1720 Konungens befallning at beftyra om vårkftålligheren af eot Saltpeter-f juderi vårks inråttande på berörde flålle. Året dårpå blefvo 600 dal S:mt härtill anflagne, och dårmed upbyggdes 4 ftycken ftörre och mindre lador. Men beråttelfen om detta vårkets fortgång och Hurligen olyckliga öde hörer till nåfls Tidehvarf. S- Om Saltpeter-Sjudarenas Jkyldigheter, fr i heter och formomr. Alt ifrån 1634 befinnes det hafva varit Sjudarena ålagdt at årligen, hvar för fig, tillvårka 10 L:pd Salrpe» ter 3 af de nyvårfvade fordrades likvål under förfta och andra året icke mer ån hålften ; men på Öfver-Infpe h Flints hemftållande förordnade Kong CARL XI år 1682, at hvar och en Sjud are, ung och gammal utan undantag, Ikulle årligen lefverera fina 10 L:pd. Intill 1655 emottogs intet annat ån luttrad Saltpeter, men då befalltes at lefvereringen (kulle (ke i olurtradt gods, och det med 24 m:kr på hvart L:pd till fyllnad for lutrrings-afgången. Sjudarenas lön har ifrån början beftått uti en fafiftålld betallning för den tillvårkade varan. Två Riksdaler betaltes långe för hvart L;pd luttradt, eller få mycket
) ( Ret oîuttradt, fom fvarade mot i L:pd luttradt Saltpeter». Riksdalern råknades år 1654 Üka me<^ 6 m:rk S:mr. Ar 1687 voro priferna fådana : Saltpeter Kronans pannor - 2 dal. 26 ore S:m u tillvarkad ^ med ^gna pannor 3 4 Betalningen förhöjdes år 1720, för den då varande dyra tidens fkull, till 3 dal, 6 or. famt 3 dal 21 or. S:mt för hvart L:pd. Betalningen borde altid fke da varan lefvererades, dock fingo Sjudarena et förfkårt dårpå om våren, på det de få mycket tidigare måtte kunna antråda arbetet. Denna förftråckning utfarres år 1654 till 20, och kärt dårcfter till 24 dal. K.-mt för perfon, men ökades år 1682 till 10 dal. S:mt hvarvid det federmera förblef. Detta löningsfåttet gaf ej Sjudarena någon rättighet at föryttra den tillvårkade Saltpetern till hvilken dem behagade ; hela lefvereringen borde fke till Kronan. Kung CARL XI har hårvid nyttjadt et fkål, fom vår tid ej (kulle gilla, at nåmligen denna varan år för dyr och kåftbar at komma i privat folks hånder; mera eftertryck gjorde det at Konungen förklarade Sjudarenas; handel med enfkildta perfoner fåfom et förfnillande undan Kronan, och at Kongl, Kamar-Collegium fick befallning at vid Tullarna låta qvarhållaoall den Saltpeter, fom hemligen infördes i Städerna. Âr 1703 klagades öfver Saltpeter-handel, fom fkedde emellan Sjudare och Allmogen 3 detta blef då icke aliénait vid hårdt ftraff förbudit utan förklarades åfven all den Saltpeter för confifcable, fom fanrs hos private perfoner. Med förelagdt ftraff blef Sjudaren altid tillhållen ar fullgöra fin lefverering. Är 1651 ftadgades ar för hvart L:pds minderlefverering fkulle bötas 1 R:sd. Sedan; E 3 toj>
förordnades, år 1682 ar den förfummelige Sjudaren (kulle ftå i rote och vara utfkrifningen underkaftad; men penninge-ftraffet blef året dårpå åter infördt; ty Kung CARL XI erfor fnart den påfölgden af fit indelningsoch roterings-vårk, at fattiga karlar nu mera icke anfågo for ftraff at blifva Soldater vid Landt-Regimenterna. Uti 1707 års inftruftion for Infpedforerne urfattes plikten till 5 mark S:mt for hvart L:pd felande Saltpeter. Belöning för öfverlefverering blef aldrig låfvad. Sjudaren var defsutom fkyldig at låmna en god och oförfalfkad vara; men for pröfningen dåraf hade man under en långtid inga reglor. General Sjöblad och. Secret. Tiçerclou fingo âr 1680 befallning at hålla ranfakning öfver den Itora afgång, fom fkedde vid luttringen; men två år dårefter klagades likafullt öfver få fvag Saltpeter at den ej tålde lutning, och fedan Krigs-Collegium genom en omftåndelig beråttelfe gifvit Konungen tillkånnaoat fådant odugligt gods alt ifrån 1674 inkommit till Åkers Krutbruk, få blef på befallning, målet af Krigs-Fifcalen inftåmdt och laglig ranfakning hållen, hvilken flutades med en varning for både Ofveroch Under Infpe&orer. Icke defto mindre förnyades år 1684 fatnma klagomålen. Nyfsnåmde Kongl. Commiffarier fingo då befallning ar, i deras nårvaro vid Â- kersbruk låta förföka få vål den Holkånfka fom den öfverklagade fvånfka Saltpetern, at dårmed utröna Hulnaden i afgången. Efter håröfver inkomna berårtelfer blef åndteligen år 1686 afgjordt at hvad Saltpeterns afgång i luttringen ginge öfver 17 procent, det fkulle af Sjudarena betalas. Detta blef federmera fåfom en Jag bibehåller. Genom den betalning Sjudarena erhöllo för fjelfva Salrpercrn, hade Kronan ifrån denna inrättningens början
jan gjordt fig fri från anfkaflfander af de åmnen, fom tillvårkningen fordrar. Sjudarena borde dårföre fjelfve och på egen bekåftnad hugga och framföra hvad de till brånfle behöfde. För detra behof hade de låf at taga vindfållen och dödvida fkog på ågorna af de hemman, dår fjudning (kedde; men utom nod (kulle ingen frifk lkog, till jordågandes och hemmans fkada, få tillgripas; och dår intet annat brånfle vore at tillgå, (kulle det, efter fkedd utfyning, få tagas på Konungens (kogar af död och odugelig (kog, af gamla Ekar och deras vindfällen,, Sjelfva Salrpeter-jorden (kulle ock Sjudaren fjelf icke aliénait uptaga utan åfven, efter fulländad kokning, tillbaka lågga uti defs förra rum. Hårom pämintes redan 1640 uti den forfla Infpedtors-Inftrudtionen, 1654 års General-Infpe&ors In(tru tion har urfatt en plikt af 10 dal. S:mt för kvar gång Sjudaren betrådes med olydnad håruti. Detta förnyades är 1699, med alternativ af Kropps-ftrafF; men uti Infpe&ors-Inftru&ionen af 1707 namnes i denna omflåndigheten ej någon plikt, hvar*' ken med peningar eller kropp» Sjudarenas gamla fkyldighet at, emot ferfkild betalning, beftå flyttningen af red(kap, ketlar och kar, ifrån det ena fjudningsrdtållet till det andra, hade under detta tidehvarfvet flera förändringar. År 1654 åtnjöto de 12 or. S:mt på Lispundet, och 1691 tillflogs dem 8 öre S:mt för perfon årligen, at dårmed beftrida denna förning. Huru de federmera funnit utvåg at få detta befvår flyttadt på Hemmans-åboerna, det kommer i nåfta at omtalas. Om de ferfkildra friheter, fom Sjudare under detta tidehvarfvet åtnjöto, åro följande underråttelfer de endafle, fom kunnat erhållas». c
Sedan vanan giordt det till en flags nödvändighet at Smålänningarna fkulle förråtta Saltpeter-fjudningen öfver hela Riket, få befants fnart at de af dem, fom Tillika voro hemmans-brukare, fvårligen kunde utgjöra lika flora hemmans-utlkylder, fom de hemma littande Bönderna. I affeende hårpå förordnade Drottning CH RISTINA, år 1646, at Smålåndfke Sjudare fkulle, i Hållet för den då vanliga utgiften af 4 R:sdr i Rotepenningar af hvart hemman, tills vidare icke betala mer ån i dal. S:mt. På deras underdåniga anfökning blef ock denna eftergiften år 1649 for framtiden beviljad. Men genom indelnings-vårkets fullbordande kom denna eftergiften at förfvinna, och Kung CARL XI. refoiverade, år 1683 î at fom indelningen och det vifla Knektehållet ej kunde rubbas, få kunde ej heller Saltpeterfjudaie, fom bebo och bruka hemman, dåruti njuta någon frihet. Efter denna Konungs död gjorde Smålåndfka Sjudarena flera förfök at återvinna några friheter för fina gårdar. Kongl. Krigs-Collegii bref af 1701, till Ofverlnfpe tor Krutm ejer, innehåller at fådana anfökningar borde för fl ingifvas hos vederbörande Landshöfdingar. Men ingen ting finnes hårom hafva blifvit afgjordt. I mediertid låra defla Sjudare likafullt hafva varit i befittning af några friheter i roterings-fkyldigheten ; ty uti Krigs-Collegii bref, af fiftnåmde år, rill ôfverflen. F a h liirg, förmåles at Sjudarena i Skåne, efter Ofver- Infpeftor Ankarfträles beråttelfe, befriades för Roterings* penningar; och 1716 begårte Kongl. Ombudsrådet Feif en affkrift af Sjudarenas Privilegier, af den orfak, at de, under åberopande dåraf, ville fitta fria för Knektehåll. Genom Ständernas bevillning år 1720, blef det Sjudarena ålagdt at till Kronan erlågga io:de penningen af deras löner, men efter Artillerie-Contoirets beråttelfe af
af år 1723, hade de aldrig tillförene medfådana afgifter varie berungade, utan i alla tider blifvit anfedde fäfon» annat vårfvadt folk. En annan frihet, fom åtmindone allt ifrån 1638 tillhört Sjudarena, beifod dåruti ar ingen hade lof at draga dem in i Knekteftåndet ; men denna deras frihet blef dock mycket anfäktad. På 1650 talet i fynnerhet inkornrno till Kongl. Krigs-Coliegium många bönefkrifter af fådana, fom fade fig hafva blifvit tagne rill Knektar på omildt angifvande ät hafva varit löfdrifvare. Men ledan indelnings-vårket gjordr någon förändring uti Sjudarenas tankefått om denna tillförene få högt aktade friheten, fä nödgades Konungen år 1698, vid 11 raff af fem gängor gatulopp genom 300 man, förbjuda dem at emottaga zj knekreleoa. o På Landtmånnernas bekådnad Stnjöro Sjudarena den rurmonen at få nyttja fritt håftbete under fjudnings-ti* den. Kung C a RL XI förordnade år 1694, det ingen fkulle underftå fig at utköra deras haffar utur det bafia och inflåppa dem på något magert och torrt bete. Detta förklarades genom er Kongligt bref år 1718 på det vi fet, at Sjudarenas haffar böra beta uti hagarna med åboens egna och icke köras ut på Skogarna. 4' Om Saltpeterfju å evi- State?!. På Sahpeterfjuderi-Staren hafva i detta tidehvarfvet varit både Ofver-fnfpe torer och Under Infpeftorer. c Ofver-Tnfpecforer voro tre, en i Upland, den an* dra 1 Småland och den tredje i Skåne, Halland och Blekinge. Deras Inftru tian år af den 30 Apr. 1661. Defs- F A ut-
utom finnes en Inftru lion af år 1654 en General«Infpe lor i Småland. Infpe&orcrne voro fju. Deras fôrfta Inftruttion år af d, 30 Mars 1640 och den andra af d. 6 Febr. 1707. En Infpe lors lôn och underhall beftod år 1654 uri en Riksd. för hvart Skeppund faltpeter han lår tillvarka. Honom tillhörde defsutom en fjerdedel af de fakören, fom föllo hos Sjudarena, och rill refepenningar bettods 20 dal. S:mt om året. Men vid år 1682c befnnes löningsftaten hafva varit få inrättad, at en Ofver-Infpe tor hade 500 och en Under-Infpeftor 150 dal. S:mt i årlig lön. Detta varade till är 1705, då Infpeclorerne, efter deras egen anhållan, i ftållec för lön, beviljades 20:de penningen i provifion af all den Saltpeter de kunde låta tillvårka. Âr 1719 förhöjdes tills vidare denna provifion till iç:de penningen, och det i anfeende till då varande fvåra tider. Men då Sjudarena, året dårpå, fingo tillökning för hvart L:spd faltpeter de rillvårkade, fä ned- Jades med det farnma Infpe lorernes provifion till i7:de penningen, hvilket, at råkna efter det nu förhöjda Sakpeter-prifet, i det nårmafte fvarade mot 15 : ci e penningen af det förra tillvårknings-prifet. Deffa förbättringar uti arbetslöner och provifioner, hvilka, i anfeende till den upkomna dyrheten på alla varor, aliénait för en vifs tid voro beviljade, blefvo likväl, genom en Kongl. Refolution af d. 14 Nov. 1723, åfven för framtiden lfadfåftade. Vid detta vårket beftods ockfå för hvar Province en Profofs med 50 dal. S:mt i årlig lön.
Om Londtågendomornas befvår ofsaltpeier-sjuderiei. Allt fedan tiden under Drottning CHRISTINAS Regering, då Salrpeterhjålpen blef förvandlad till en årlig penningefkatt, har vål aldrig någon allmån bevillning fkedt till Saitpeterfjuderiets vidare påkåftande; men detta vårkets befkaffenhet, Sjudarenas egennyttigher, folkers okunnighet om fina rättigheter, och några andra omftåndigheter lrafva gjort at landets inbyggare efter handen måft vidkånnas en hop fådana befvår dåraf, fom vid inrättningens början ej voro påtänkte. Den under alla uthufen befinteliga Salrpeter-jorden har blifvit Kronan tilldömd : dikningar, till denna jordens befriande från våtlka, hafva blifvit påbudne: brånfle till fjudningen fkulle beflås af hemmanens ågor, byggnaderna /kulle efter detta vårkets behof få rifvas: Sjuderi redfkapen kringföras och Sjudarena njuta fritt bete för fina håltar. Angående fjelfva Saltpeter-jorden, få blef förft är 1649, vid flraff till gjörande, förbudit at det ringafle dåraf fördölja eller utföra. Bönderna, heter der, föra motvilligt vis fådan jord ut på åkern. Detta förbud år fedan flera gånger i detta tidehvarfvet förnyadt. Efter Salrpeterfjudarenas angifvande anmålre Gen. Sjöblad hos Kung CARL XI. at en del landtfolk voro få arga nt de förde ut all den jord de hade i fina hus och blandade den i deras gödfelhögar, af orfak at de icke unnade Sjudarena at förtjåna något. Konungens Refolurion håröfver, af d. Mars 1686, år författad i långt mildare ordalag och år mera uplyfande om fakens råtta fammanhang. Den innehåller at en flor del a f dem, fom hajva fina hemvifl på landet, till fina husrums befrielfe F 2 ta-
tdgit ß g fire, at fôra ut den dugliga Saltpeter-jorâen utur der ds lador, ßall oc b foder bus, fore b arande, /7/? /ow de behbfva där wed f i r battra deras åker och bruk, jddant icke kan el!er bur dem for vågras ; men efter en jadan under tak ocb g å if bevarad jo rd dr fund amentet till hela var k e t, och fo r mode ligen eljefl a f dboer ne intet, v ôr as ocb utfiras fkulle, dar det icke fkedde till den andan at undvika den olägenhet de a f Saltpeterfjudarena befara, fom dem dock icke bor eller kan tillfogad bl/f va, få vida vederbbrande dår på böra upfikt b a f va ; altfå ville Kongl. Maj:t b år om i befallning gifva at fådan jords utförande må vid ß ra ff ocb viten forbuden blifva. Denna Kongl. Refolution har federmera alt framgent blifvit hållen fåfom en oföränderlig lag öfver detta årendet. Uti General Infpeffors-Infiru&ionen af 1654 förefkrifves ibland annat at Hemmans åboerne (kulle tillhällas at dika omkring fina lador, efter förut dårom utgifna Kongl. påbud ; dår klagas at genom flera åboers illvilja Saltpeter-jorden blir förfkåmd af för mycken våta fom i ladorna famlas och bonden, ej fköter om at bårtdika. På Gen, Infp. Gams hemftållande blef dock 165G af Kongl. Krigs-Collegium förordnadt ar de Saltpeter» f judare 9 fom ej varit på arbete om fommaren, fkulle fkickas ut ar dika omkring allmogens lador; men detta lårer vara den enda gången fom Sjudarena fått fig detta befvåret ålagdt. Kung CARL XI utfärdade fyra ferfkildta Circulairbref till Gouverneurer och Landshöfdingar angående dikning kring lador, fom flå på anlider eller nedriga flållen; men cleffa befallningar åro alla utmårkta med godhet; Konungen bjuder ar allmogen fkulle tillfåjas och påminnas at göra detta arbete få vål för den allmånna fom för deras egen ferfkildta nytta. Kongl, Krigs-Col-
îegii Circulair-bref hårom af 1702 ar något flrångare 3 dår begåres at Landshöfdmgarna ville påbjuda dikning, till i~ aln från hufen, vid forefatt vite. At brånfle till Salrpeterfjudningen fkulle få hemtas för intet pä den gårdens ågor dår tillvårkningen fker, det togs ifrån början för en afgjord fak. Är 1696 begårtc Kongl. Krigs-Coliegium af Landshöfdingen Gripenbjelm at de Sjud are, fom voro commenderade till några Soknar i Dalarne, måtte efterlåtas at dår icke allenaft koka Saltpeter utan ock art dårtil få taga ved af den fkog, fom ej till annat än brånfle år dugelig, efter bruket i andra provincer ; men detta år veterligen den enda gång, fom något bifall på menighetens vågnar i denna delen blifvit åfkadr. Med Ridderfkapet och Adeln hafva likvål af tal en och annan gång, alt ifrån 16) Ç, blifvit gjorde genom Landshöfdingarna, angående Salpeter-veds hemtande på deras ågor, Men det år icke bekant at landets invånare fjelfve befvårat Regeringen med några klagomål i denna delen förr ån år 1723, då Allmogen i några af de födra orterna vid Riksdagen befvårade lig öfver et förfarande, fom liknade våld, i det Saltpeterf judarena företagit lig at af hugga tråd och lundar, fom voro gårdarna till prydnad. Utan vidare efterfrågan eller tilltal för d et, fom redan var håndt, bief et fådant framfarande för framtiden förbudit. F a fl ån man denna tiden icke klagade öfver Saltpeter! juderiernas vedförtåring, få kan dock detta icke tagas iäfom tekn till något Aort och allmånt öfverflöd på fkog. Otver-Infpe&orn Flint anmålte år 1682 at i fomliga orter, och i fynnerhet i Veflergötland, var mycket ondt efter fkog och brånfle och erhölt dårföre Konun- F 3 gens
gens tillftånd at genom Skogvaktarena få utfyning på döda och kullblåfla trån i Kronofkogarna; och 1720 begårte Kongl. Krigs-Collegium af Landshöfdingen Scbrfje r at han, för den flora briflen på brånneved för fjuderierna, ville innehålla med den allmänna forfålgmngen af gamla ekar, hvilken i Skaraborgs-Lån biifvit påbuden för at dårmed infamla penningar. Ifrån början af den nya inrättningen hade vål landets inbyggare ej något befvår med Salrpeter-kårlens flyttande ifrån det ena fjudningsftållet till det andra; ty tvånne Inftru&ioner af 1654 gifva tillkånna at Sjudarena, utom betalningen för fjelfva Saltpetern, erhöllo 12 öre S:mt på hvart L.-pd, at dårmed beflå Ketlars och Kars omförande. Men detta förnings-befvåret har dock federmera, man vet icke på hvad fått, biifvit flyttadt på hemmansåboerne, ty Infpe&orerne befvårade flg år 1691 dåröfver at allmogen nu, emot förra vanan, vågrade ar utan redbar betalning (kjufla Saltpeterfjuderi-redfkapen. De anhöllo då tillika at för hvar Sjudare måtte beflås fl öre S:mt om året, och förpliktade 1ig at dårmed utan någon vidare omkoftnad vilja låta forrfkaffa fjuderi-vårktyg och karl ifrån den ena orten till den andra. Detta beviljades, och Konungen befallte fit Srats-Contoir at årligen på-staten dårrill.upföra 230 dal. S:mt, hvilken fumma ungefärligen fvarade emot detta behofvet för hela Saltpeterfjuderi-rtaten. Om folket i landsorterne hade fått kunfkap om detta till deras förmän gjorde förordnande, få hade de förmodeligen ftåndigt biifvit fria från detta i fråga varande befvåret, för hvilket Sjudaretia ä nyo fmåningom drogo flg undan. Infpe toren i Jönköpings Lån klagade år 1703 dåröfver, at Allmogen i Småland icke ^ville beftå fri fkjufs för fjuderi-vårktyg och pannor, fåfom
på andra ftållen fkedde, och Kongl. Krigs-Collegium, utan at hafva affeende på det, fioin förut hårom var ftadgadt, begårte af Landshöfdingen i Lånet, at han ville befalla det måtte Sjudarena dår njuta famma rått till godo, fom annorftådes vanlig var. I 1707 års infiruction blef dårpå infördt at icke aliénait de, hos hvilka fjudningen fksr, borde med vårktygens bortförande befvåras, utan åfven deras grannar. Men år 1716 väcktes denna frågan å nyo af den anledning, at Kronobetjåningen i Våftmanland, i grund af den Kongl, Stadgan om fria fkjuflens uphåfvande, vågrade at låta med fri fkjufs fora Sjudarenas red (kap. Kongl. Krigs-Collegium blef då föranlåtit at hemltålla detta mål till Konungens eget afgorande och erhölt dårpå det fvar, at förordningen angående fkjusfen ej kunnat uphåfva SaltpeteiTjuderi-vårktygens flyttande, och at denna korta förningen ej. kunde råknas for någon Allmogens tunga. Detta fifta (kålet fynes ofta i de åldre tiderna hafva blifvit nyrtjadt emot jordbrukaren vid de tillfållen, då andra handteringar eller inrättningar fkulle fråmjas. En fora eller et dagsvårke om året från en landrgård tycktes vara et intet, men når detta omdömet nyttjades vid det ena tillfållet efter det andra, fä fkulle påfölgderna nödvändigt blifva betydande för jordbrukarena och för Riket. Imedlertid blef nu Sjuderi-redfkapens flyttande et ftåndigt befvår på landtgårdarna» Den nya Saltpeterfjuderi-inråttningen hade åfven det med fig at Landtffîânùên måfle tåla at hans gålf och lador rifvas och upgråfvas. Det var vål Sjudaren ifrån början ålagdt at återiågga den urlakade jorden i fit förra ltålle, men at laga och lågga gålf och bårtnar i fit förra fkick igån, dårtill finnes han ej hafva blifvit lagligen hällen förr ån år 1707. Sjelfva friheten at bygga
ga efter behag, efter omftåndigheter och egna affikrer, liar åfven genom Saltpeterfjuderiet lidit intrång. Infpe t, i Ô- ftergöthl., Ofierberg, angaf år 1691 at hemmans åboerne flyttade fina hus för at iiippa Sjudarena; dock bief husflyttning icke förbuden; men at ltenlàgga ladugårdsgålfven det förböds 1702, genom Kongl. Krias-Collegii bref till Landshöfdingarna. Detta Kongl. Collegium låt åfven uti 1707 års lnftrutlion for Infpedtorerna infora at, i förmägo af Kongl. Maj:rs bref af d. 8 Mars 1686 och d 2 Maji 1694, inga lador, ladugårdshus eller andra rum, där Sahpeter-jord kan blifva, fkola byggas på lutande, nedriga eller lid lån ta orter. Man knn ii k vål af delfa åberopade Kongl. brefven fvårligen draga någon annan mening ån den, ar Konungen påbudit dikning kring de lador, fom på dylika plat i er blifvit up fa t re. Fritt bere borde alltid hedås for Sjudares håftar vid de gårdar dår tillvårkning gjordes, och hemmr.ns åboernes fkyldigheter i denna delen blefvo, fåfom förut nåmt år, genom Konungabrefven af 1694 och 1718 noga utftakade. Derta bör kanfke råk nas ibland de lindrigare bcfvåren ; men mifsbruket kunde åfven göra det till en plåga. Vid 172} års Riksdag klagade en del af Allmogen dårofver, at Sjudarena tjudrade lina håftar i oßagna ångar och åkergården, hviiket blef dem förbudit. Et af de vårfta befvåren torde likvål alh ifrån början hafva legat i Sjudarenas upförande, hvarötver under denna inrättningen någon fullkomlig upfikt fvärligen lårer kunna åifcadkominas. Regeringen klagade fjelf, redan 1654, at detta upvåckt folkers ovilja emot Saltpeterfjuderiet; och når Ridderfkapet och Adeln vid 1668 års Riksdag beviljade Salrpererfjudningen, funno de lig föfanlåtne at ibland annat göra det förrbehåll, at ej något orimligt Ikulle af Sjudarena fôrôfvas: farnma
Stånd klagade fedan 1680 öfver deras infolentier. Detta gifver åuninhone till kanna at mänga oordentligheter varit föröfvade, fom icke blifvir angifna. Man kan någorlunda döma om tilltaofen hetens udråglighet af det, fom redan nåmt år angående håftars tjudrande på odagna gråsmarker, och om lundars och prydande tråns kullhuggande in vid gårdarna. Kung CARL XÎ infåg ajtfor vål fitt folks befvårligheter af den antagna Saltpeterfjuderi-hushållningen : han befkrifver dem, ftycke for ftycke, uti Circulairet af 16 89 *), och förklarar dårföre (in hogeliga åhundan at cn inrättning af helt annan art måtte tillvågabringas. G. 6. *) Orden hårom lyda fåledes: Eburuvål Saltpeterfjuderiet i Sverige nu battre fortfåttes och tillvarkningen med ftörre fordel f i e r, an uti vâre Ante ce (for ers de förre Konungars tid, få fier det dock icke utan Allmogens gr av at i ort, i det Saltpeter[jdarne icke allenaß gålfven uti Allmogens fl a ll, fähus och ladlnis upbryta och upkafla, utan och fom oft a fl i oträngde mål andra Allmogens nödige bodar, nimm och tarfvehus upgråfva, under f i t evåndning at båli a och beqvåmligafle haltpet er jorden däruti finnes, fom hkvifl fe dan firnim m es tnera a f motvilja ån till vår tjånfls fortfåttande vara fie d t : re fa och cfta tådan utan a t kafla jorden tillhaka på fit fin a flå lie, och låmna alt få gålfven öpna och olagde efter fig. Allmogen mäße och ibland tåla at Saltpeter- Jjudarne pä fådan ort och ftålle få lla deras ved till Saltpeter f ju d eriet, fom lånder Allmogen till men och fi>f i n g, fö r utan dtt at Allmogen ofta ßjußa Saltpeterjjudarne s ket la r, kar och andra nödiga kar i l, utur den ena Soknen till den andra, utan den ringafle vedergällning.
. 6. Otn undantag ifrån det allmånna Saltpetcrfjuderi-befvaret. Staderna voro alt ifrån början fria för Saltpeterfjudarenas befök. Kung CARL XI befallte likvål, år 1686, Gen. Sjöblad och Seereteraren Tigerclou at de orr» Salrpeter-tillvårkning fkiille afhandlà med Staderna dår någon lågenhet funnes till brånilc. Ville de lig åtaga detta och fjuda af jorden under deras hus, få fkulle dem, för hvart L:pd de på egen kåftnad tillvårkade, tbeftås lika mycket foin åt andra Sjudare. Hellfingland förklarades år 1687 fåfom en för Salcpeterfjudning otjånlig ortj de Kongl. Commifariernas ingifna beråttelfe gaf hårtill anledning. De hade i denna province, få vål fom i Geftrikland, om fommaren förut, låtit anftålla förfök genom fkickeliga Sjudare. Deffa förfök, fom för Geftrikland gifvit et ganfka godt utflag, hade tillika gifvit tillkånna at Saltpeterfjudning ej kunde vårkftållas i Hellfingland, få vål för fjelfva jordmånens befkaffenhet fom för det dår brukliga byggnadsfåttet, emedan hufen voro merendels fatte på ftolpar, hvarföre den under dem befinteliga jorden ej kunde befrias från förfkåmning af vatn och fnö. På Öland hade Saltpeterfjudning fkedt alt fedan 1655; men 1692 anhölt Hof-Jågmåftaren Reutercrants at på denna orten alt Saltpeterfjuderi måtte inftållas, emedan parkerna dåraf ledo mycken (kada. Detta blef vål icke bifallit, dock refolverades, enligit med Landshöfdingen Klercks betånkande håröfver, at till Öland ej mer ån 8j högft 10 Sjudare årligen fkulle förordnas. Erfarenheten hade lårt at många orter voro få fkoglo-
) ( lofa at Saltpeter-tillvårkning dår ej kunde fke utan hjålp till brånfle af Kronofkogatna, hvilka ock ifrån en del fjudningsftållen voro mycket aflågfna. Uti 1707 års oftanåmde inftru&ion blef dårföre infördt at rill de orter, dår aldeles ingen ved kam finnas, eller dit den altför långvåga foras måtte, fkall ej 'något Sjuderi-manfkap fkickas. Strömsholm och Kungsör voro för några år aliénait frikallade for Sjudarenas befök. På Ofver-Intendenten Baron Teffins ingifna päminnelfer refolverade den Kongl. Senaten år 1711, at Saltperfjudares frivilliga gråfningar under och omkring Stallen vid berörde Kungsgårdar ej vidare fkulle vara tillåtne, emedan de därigenom förorfakade reparationer kommo at gå mycket högre ån vårdet af den Saltpeter, fom af fådan jord kokades. Men fedan Kongl. Krigs-Collegium år 1718 hos Konungen upgifvit at dylika afvikelfer ifrån förut gjorda författningar hade vållat Saltpererfjuderiernas iråkade förfall, få befalltes at Italien och byggningarna på Kungsgårdarna ej fkulle vara undantagne från Sjudarenas rifningar och efterfökningar. 7* Om Saltpeterfjuåeriets utvidgande till Hemman och Landtgärdar a f all ß a g s natur. Sedan de hemman, fom varit fkattlagda för Saltpeter-hjälpen, i början af 1640 talet vunnit den förmån, at i flållet för Saltp. Perfedlarnas anfkaffande och framforande^, få betala en vifs dåremot fvarande Penningefkatt, få ålåg desfa hemman, i anfende till Kronans nya Salrpeterfjuderi-inråttning, ej någon ftörre fkyldighet ån alla andra ågendomar i Riket 3 och den ena hade ej G 2 me-
mera rättighet at undandraga fig ån den andra. N år dårföre Kung CARL XI ville at fjudning fkulle vårkftållas åfven på Sätesgårdarna, få yttrade han fig, uti Circulairet af 1682, at bvar ocb en är pliktig nt främ ja den allmänna nyttan. Konungen tog for afgjordt at inga Privilegier gäfvos, fom, i anfeende till denna inråtningen, gjorde något undantag för någon flags ågendorn. Saltpeter! juderiet bief dock icke utan fmäningom utvidgade till ägendomar af alla flag ; Hiftorien hårom år kårteligen denna. Straxt i början togs det för en afgjord fak at Skatrc-och Krono-hemmannen fkulle vara den nya inrättningens befvårligherer underkaftade; men i anfeende till Frålfehemman och Såterier brukades mera lampa. Infpe lorens i Våftmanland, Freundesfons, fullmakt af d, 16 Aug. 1654, innehåller at han borde tillhålla alla KronoSkatte och Förlånte, fom icke voro Frålfebönder,at, vid ftraff tillgörandes, icke föra någon Salrpeterjord på fina åkrar; och uti General-Infpectors-inffruflionen af den 24 Nov. farnma år, blef honom anbefallt at med godo öfvertala antingen Frålfemånnerna fjelfva eller ock deras Fogdar at de måtte tillåta Salrp. Sjudarena koka på deras ågor och gårdar emot fkålig recognition i Saltpeter. Men året dårpå klagade Gen. Jnfp. Gam hos Kongl. Krigs-Collegium öfver hinder, fom mört honom vid vårkftållandet af denna honom gifna befallning, och erholt dårpå det fvar at Collegium fkulle anmoda Landshöfdingarna at hårom aftala med Ridderfkapet och Adeln. Men deffa förfok hade ingen önfkad framgång, ty 1664 nödgades Krigs-Collegium anmåla hos Regeringen at Salrp. Sjuderiet var i aftagande dåiigenom at Frålfemån
fnån och andra Sråndfperfoner förbödo den handteringen på fina ågor; och hårpå fôlgde denna gången intet annat fvar, ån ar Kongl. Maj:t ville taga detra i vidare conlideration. Men 1668 gafs det Krigs-Collegium tillkänna at Kongl. M aj\t gillat defs anhållan at f a låta koka Saltpeter på Frålfegodfen och dårfsre dårorn lå tit bos Riddevfkapet och Adelen proponera och anhålla. Det fam - ma Dille ock Kongl. M nj:t under varande Riksdag hos Praflevfkapet remonßrera och ferdeles dem tillfåga låta at icke underftå fig at vidare och Jom förut fked t, förhindra denna perjedels kokande på Kronans jord. Uti Ständernas biaffked till Riksdags-beflutet blef dårpå infordt at Ridderfkapet och Adeln garna tillftadde Kronans Salrp. Sjudare at på deras hemman utom rå och rörs godfen få fjuda Saltpeter. Hårvid gjordes likvål några förbehåll angående Sjudares upförande och at bonden ej det ringade {kulle befvåras eller fkogen ödas, hvilka förbehåll (lutades med denna mening : firåckandes fig denna vår bevillning intet vidare, ån at Saltp. Sjudaren få r ko - ka jorden, den han, fedan hon kokad å r, (kall vara pliktig at lågga i famma flålle. Man måfte rilliiå at deifa förbehåll voro få enliga med den är 1642 gjorda åndringen och med hemmans-åboernes nodvåndiga frihet och fåkerhet, at de borde i alla tider hafva blifvit anfedda, fåfomj gjorda på hela den jordbrukande hopens vågnar. Ordningen kom federmera till Såterierna. Kung CARL XI. befall te Landshöfdingarna, genom Circulairbref af den 12 Dec. 1682, at racka Saltpeterfjudarena handen i alt det fo m (kåligt OCh görligt var till vårkets befordran famt at med god låmpa förmå Riddedkapet och Adeln at icke aliénait efterlåta dem fjuda på deras Sätesgårdar, utan ock låta urfyna för dem oförfångeligit ikogshygge på fina ågor. Denna famma befallning förnyades uti Konungabrefvet af den 3 Maji 1694. G 3 W
Uti 1707 års inftru tion for Tnfpe&orerne blef dårpå infördt, at om Frålfemån fkulle neka Saltpererfjudarena at koka på deras gårdar, få fkulle det angifvas hos vederbörande Landshöfdingar, hvilka då, likmåtigt Kongf. Majirs förordningar, vederbörande dårrill förmåendes varda. Och åndteligen förnyades nyfsberörde Konungabref genom Kongl Circulairet af den 28 Febr. 1718} med denna tillåggning, at fom Kongl. Maj:t ej vill hafva Salpeterfjudarena förment at till Salrpeterjordens efterletande riiva Stall och Byggningar på defs egna Kungsgårdar, få få ock inga andra gods och gårdar, det vare fig Säterier, Frålfe-Miline-Pråft-elkr andra Hemman, ehvad namn de hafva kunna, hg dårföre undandraga.. 8. Om ferdeies inrättningar i några orter. Sedan Skåne, Halland och Blekinge återkommit under Svenfka Kronan, dröjde det icke långe förr ån Kongl. Krigs-Collegium hos Regeringen förefiog at Saltpeterfjudning åfven dår måtte anhållas. Detta beviljades 1C64, men vårkftålligheten blef dock långe tillbaka. År 1669 blef det Rikstygmåftaren Gref Guß. Oxenßjervu ibland annat anförtrodt, at granneligen och noga underföka om och huruvida de forehagne Saltpeter-vårken med fördel kunde i defta orter bringas i gång. För 1680 lårer ånnu ingen ting hårvid hafva blifvit tillgjord t, ty uti den Kongl. Inftru&ionen af den 4 Sept. för General-Gouverneurn Slfcbeberg, år infördt at han borde efterhanden bedrifva vårkftålligheten af det förflag, fom Riks-Rådet och General-Gouverneuren Job. Gyllenßjerna, vid tillfålle för Konungen upgifvit. For-
Fôrflaget beftod dåruti, at Smålåndfke Sjudare fkulle refa omkring i hvart Hårad och låra bonder at göra Salrpeter ; fedan fkulle bonuen årligen rill det Krutbruk, fom i orten borde inråttas, lefverera 2ine L:pd, fom efter et visd: utfatt pris honom antinge-n betaltes eller i fkatten godtgjordes. Imedlertid hade Befallningsmannen och Tnfpeftoren Johan A n ka r, uti Våftra-Göinge Hårad i Skåne, gjordt början med en inrättning af detta flag: med Viffeltofta och Verums Soknars invånare hade han den 28 Januarii 1680 flutit et contra l af det innehåll, at emot det at ingen af Kronans Saltpeterfjudare fkulle hafva makt deras hus eller gårdar och jord at bryta eller uptaga, men^ de till egen fördel måtte bruka Saltpeterfjuderi, få förpliktade de fig, en för alla och alla får en, för lig och fina efterkommande, ar, få långe Kongl. Maj:t det behagade, årligen och i råttan tid till Kronans Befallningsman lefverera et L:pd rent och lutradt Saltpeter af hvart helt, halft och fjerdedels hemman, emot 2 daler S:mts afkårtning på Krono-utlagorna. Befallningsmannen Jacob Ulf utråttade fnart det famma i fitt fögderi, och vid 1681 års flut voro dylika contrarier flutna med hela Göinge Hårad. Dårpå utkom vid början af 1682 Konungens befallning at alla Befallningsmånnerna i hela General *Gouvernementet fkulle, likafom Ankar och U lf ^ årligen lefverera en vifs my ckenhet Saltpeter för hvart fögderi, enligt det med Göinge-boerne flutna contra&et ; och för at fladga denna hushållningen, med hvilken Konungen var mycket nögd, utfärdades 2:ne månader dåretter et Reglemente, till råttelie få vål för landets inbyggare fom för Sjudarena, hvilka fkulle undervifa och hjålpa dem vid Saltpeter-ullvårkningcn. Hela, vårket fat-
) ( fattes under Befallningsminnernas vård, emedan dem var ålagdt at, tillika med Kronans andra råntor, åfven indritva Saltpetern, den de borde lefverera till lnfpe&orerna. Genom ferikildt bref till General-Gouverneuren befalltes tillika ar hålla penningar i beredfkap at ftraxt betala den af Bönderna tillvårkade varan, på det de med få mycket ftörre luf: måtte låra Saltpeterfjuderiec. På Ofverftens Joh. Sjöblads förflag gjordes likvål det påföljande året, 1633, en fädan åndring med den* na inråttning at hvar Sokn delades i fyra delar, hvaraf ej mer ån en enda fjerdedel årligen fkuile tillvårka Saltpeter, dock med det förbehåll atj lefvereringen alt framgent fkedde efter det af Ankar med Göingeboerne ilutna contra&et, hvilket efter defs innehåll borde rjåna till efterråttelfe i hela ikogsbygden, men de på Hätten boende erhöllo, i anfeende till vedbriften, den lindring, at hvar gård fkuile, efter defs ftorlek i hemmantalet, lefverera antingen et eller et halft eller et fjerdedels L:pd Saltpeter om året. Defsutom blef nu åfven beviljadt at den Skånfka Saltpetern fkuile betalas lika med den, fom tillvårkades uppe i landet. Det Skånfka Saltpeterfjuderiet var redan 1686 i fin högd, och på det året blefvo dår nedre 5615 L:pd Saltpeter tillvårkade, hvilket då utgjorde mer ån hålften af hela Rikets tillvårkning. Skåningarnas goda vilja för denna inrättningen bevifes ibland annat af de fammanfkått, fom af dem gjordes till Saltpeterpannor. Ar 1688 hade de hårtill famlat 1500 daler S:mt och 1694 var detta fammanfkått få okt, at 50 pannor dårföre kunde tillvårkas. Konungen fjelf infordrade och undcrfökte deras rakningar, fom åtagif fig pannornas anfkaffande. Hvad Ankar fåledes begynt det fortfattes med god fram-
framgång, ehuruväl, efter den anledning handlingarna gifva, en del af dem, iom hade öfverinfeendet på Saltpetcrfjuderiet, ej voro honom ferdeles tillgifna. Konungen for egen del gaf honom mycken myndighet vid detta vårket och nåmde honom på et utmärkt fått uti flera Refolutioner, fom dårom utfärdades, Han blef ock adlad 1688 och hette fedan Ankarflrale. Kung CARL XI. anfåg denna i Skåne antagna Saltpeterfjuderi-hushållningen fåfom for fig och Kronan mycket redig och fåker famt for folket mycket nyttig, och yrkade dårföre på det högfta at den famma mätte öfver hela Riket, i den gamla inrättningens ftålle, blifva antagen. Konungens mårkeliga Circulairbref hdrom till Landshofdingarna, af den 29 Maji 1689, bevifar derta nog tydligt. Men utom der at Landshofdingarna till följe håraf borde bereda landets invånare till denna nya inrättningens antagande, få blefvo, till ändamålets vinnande, ånnu kraftigare utvägar tagne. Således gjorde Kongl. Rådet Gref Jacob Gyllenborg, på Konungens befallning', fin högfta flit at i Upland befrämja denna inrättning : han foreftållte Allmogen vid Tingen både deras egen och hela Rikets nytta håraf. Allmogen uprog förflaget med vördnad, men likvål, fåfom ovane vid en fådan fyfla och af fruktan det deras åkerbruk dårigenom fkulle löpa dem ur händerna, undanbådo de fig Saltpetcrfjuderier. En del Hårader och Soknar föreburo fkoglöshet, och de, fom med fkog voro förfedde, fade fig ej hinna mer ån at fullgöra den vedhuggning och kålning till Brukens behof, för hvilka de till en del voro fkattlagde. Och fom Kongl. Kammar-Collegium uti fit yttrande håröfver, år 1696, tillftyrkte den gamla inrättningens bibehållande, få gaf Konungen därtill fit fam- H tyc-
tycke. Men oaktadt allt detta, fom af Uplånningarna förebars, fynes det likvål nog befynnerligit at Kung CARL XI ej kunde vinna framgång med en åndring, om hvars nytra han hade få fullkomlig öfvertygelfe. Om det var göromålens mångd, eller några enfkildta perfoners förmån af den gamla inrättningen, eller något annat, fom utgjorde det hufvudfakeliga hindret, det år nu icke fä lått at fåga. Fyra år efter denna Konungens död yppade fig andra tankefått, och fjelfva den Skånfka inrättningen under lin båda gång hade få nårtblifvit öfverånda kaftad. Ankar(Iråle hade, år 1700, till Ofverden och Commendanten Fa hbur (r inlåmnat en berårtelfe om Skånfka Sjuderiernas tillftånd, och dåruti anfördt at Landtmannen förrättade Saltpeter-tillvårkningen och ar Sjudarena gjorde Landtmannens arbete. Efter erhållen del håraf yttrade fig Kongl. Krigs-Collegium uti bref af den 13 Mars 1701, at Landtmannen på det fåtter fortummar mycket fit gårdsbruk och at Sjudarena fåledes intet annat åro ån Landtmannens tjånftehjon, och trodde dårföre, till irrings förekommande båft och fåkrait vara at Saltpeterfjuderivårken dår nedre på lika fått idkas och drifvas måtte fom i Småland ochceljeff ofver allt hår uppe i landet; dock våntades förf; Ofverftens betänkande hårom. Detta betänkandets innehåll år nu icke bekant; men den Skånfka inråttningen bibehöll lig ganfka vål hela detta tidehvarfvet igenom, då man undantager de hinder dårvid, fom förorfakades af Kriger. Är 1681 fick Gen. Majoren och Gouverneurn i Eftland, Lic hton, Konungens befallning at dår i orten inråtta Saltpeterfjuderi-vårk, hvarvid far kunde betjåna fig af det förflag, fom Riks-Rådet Gief Guß. Oxenftjerna några år förut upfart och i Kong, Krigs-Collegium Gpvift. Men förilaget igånfants dår icke, hvar-
fore Gref Oxenjijerna bief ombeden at å nyo låmna del dåraf. Detta år den enda villa underråt,reife, fom hårom kunnat erhållas, En handfkrefven Kongl. Förordning, om Saltpeterfjuderiets inrättning i Eflland, år iikvål tillhands, men utan underteknadt år och darum, defs innehåll år följande: Adeln i Eftland fkulle af den Saltpeter, fom pä defs ågor och land blefve kokad behålla eller ^ af hvart L:pd, fom likvål emot ii dal. S:mt för L:pdt, borde till Konungen öfverlåtas: en ftåndig Sjudare fkulle indelas på 30 vifta bönder, och hvart år fkulle han hos ej liera än 6 af dem koka, fä at kokningen aliénait hvart 5:te år till livar och en återkomme: bonden för fin del hade af tillvarkningen at undfå en inte eller en i6:de del, med vilkor fom nåmdt år. Hvar Adelsman borde åfven på den obebodda delen af fit land tilldela Sjudaren eller hakeland, och dårföre af honom, efter vilfa frihets-års förlopp, få några vinterdagsvårken : Sjudarens lön borde vara i dal. S:mc för L:pdr. Eltlåndlka Sjudarena fkulle defsutom inöfvas fåfom Dragoner, på det de, vid påkommande håndelfer, måtte kunna tjåna till landfens vårn. Uti Lifland hade Ôfver-Infpeftorn Arnäts år 1682 gjordt Salrpererfjudning och dåraf upvift prof. Detta gaf Konungen anledning ar, till nya förföks anflållande, famma år anilå en vifs penningefumma. Det år ej bekant huruvida detta kom till vårkftållighet eller hurudant utflager dåraf blef3 men 1687 gjordes anftalrer fäfom till en aldeles ny inråttning i Lifland. Pcå Gouverneurns och General-Lieurenantens Haßfers ingifna Memorial Refolverades då at 12 eller 15 Svenfka Vårkmåftare fkulle dirfåndas tillika med 10 pannor, fom borde förfärdigas i Stockholm. För öfrigic blef det låmnadt till Gouverneurns omforg at befiy- H 2 ra
ra det denna inrättningen kunde inbringa få flor vinft fom Saltpeter-bruken i Sverige eller Skåne. Begynuelfen harmed fkedde vid flutet af i6 8 och varket drefs ungefärligen på famma fått fom i Sverige i men fedan det genom flera års erfarenhet befunnits at den Liflåndfka tillvårkningen aldrig kunde drifvas få at Staten därigenom kunde lönas och betalas, få uphördes dårmed år 1697. Römern bief ej heller glomdt. Johan Gallant hade erbudit lig at tre mil ifrån Stetia anlägga et Saitpeterfjuderi och erholt den 3 J11I. 1683 Kongl. Krigs-Collegii contrat dårpå. Efter detta contract fkuile vårket nödvändigt anlaggas på Kronans grund, dårefl: ingen i fina rättigheter dårmed förfördelades: af Kronofkogarna fingo vindfållen tagas till brånfle : materialier, redfkap och håftar fkuile, efter anlåggarens ingifna förtekning, på Kronans kåflnad upköpas och åfven underhållas; men förr ån alt fådant honom lefvererades, borde han, fä vål dårföre fom för contractors fullgörande, vid Bomerfka Stats-Contoiret flålla borgen : tvånne Svenfka Vårkmåftare fkuile efter begåran öfverfåndas, men ringare arbetare kunde tagas därute: förfta årets lefverering fkuile vara 2 Centner Saltpeter hvar månad. Månatligt underhåll, fom Gallant begårt för fig och manfknpet, beviljades frän den rid han gitte bevifa fig hafva anvånt defla till Konungens tjånft; men få fnart vårket kommit i fit råtta (kick (kulle det på hans egen kåflnad drifvas; Kronan fkuile då, för hvar Centner lutradr Saltpeter, lcfvererad i Stetin, beftå Sju R.sdr. Sluteligen fkuile detta contract få åndras eller aldeles uphåfvas, antingen af Kronan eller af Gallant, dock icke förr ån feer et års upfågning,
* ) Si ( #. 9. Om Saltpeterfjuderi-indelningen. Uti Generalen Sjbbhds underdåniga memorial, af d. 27 Mars 1683, finnes for förfta gången den omftåndigheten vara upgifven at Saltpeter-tillvårkningen begynte blifva lå ngfam och befvårlig för Sjudarena af den orfak at Saltpeter-jorden, genom ofta fkedda omkokningar, blifvic mycket förfvagad. Detta var mycket naturligt, ty Sjudarena hade hitintills, inom de orter, fom blifvic dem anvifta, anftållt fina kokningar på de lågligafte ftållen, utan affeende på något annat ån at med möjeligafte beqvåmlighet och låtthet kunna fullgöra lina års-lefvereringar. Man begynte derfore ar nu tånka på en fådan ordning hår vid, hvarigenom den på der ena ftållet urlakade Saltpererjorden kunde någon tid få hvila och kokningen i mediertid fortfåttas på andra ftållen. I detta affeende fingo de tillförordnade Kongl. Commisfari* erne öfver Saltpeterfjuderiet år 1686 i befallning at upgifva förflag till et ordenteligt Salrpeterfjuderi-indelningsvårk ; oeh fom hårtill behöfdes förtekningar och utdrag af jordeböckerna på alla i hvar Province befinteliga hemman och gårdar utan undantag, få utfårdades tillika en Kongl. befallning till alla Gouverneurer och Landshöfdingar at, genom betjånterne vid Lands-Contoiren, låta upfåtta fådana förtekningar. Men detta arbete blef hvarken i Kung CARL XI:s tid ej heller federmera under detta tidehvarf fullbordade, lmedlertid fingo Infpe&orerne, år 1704, Kongl. Krigs-Collegii befallning at få indela Saltpeter-jorden at aliénait en tredjedel årligen måtte brukas och tvåtredjedelar i tu år hvila. Uti
Uti 1723 års Kongl. Saltpeterfjuderi-Fôrordnings t. år li k vål ftadgadt at den i Kung CARL Xl:s tid giorda Saltpeterfjuderi-indelningen (kall hällasvid rnakr. Detta förordnande gaf Kongl. Kngs-Col egium anledning at, genom bref till Landshöfdingarna af den 23 Febr. 1724, begåra affkrifter af fnmma indelning for livarje landsort, pä det vid defs jämförande nied de infånda vårklångderna mätte utrönas huruvida den famma på någon ort blifvit rubbad. Men vid efterfrågan fans ej nägot annat indelningsvårk hafva blifvit gjordt och nyttjadt, ån det Infpedtorerfle fjelfve, hvar och en i fin orc, uprårtat, pä det at hvar och en Vårkmåftar e, efter orternas belågenhet, jordens halt och tiilfållec til! vedfång, mätte fä få ftor.diftrift, fom han till fin årliga lefverering kunde behöfva. Anledningen till mifstaget fkall hafva varit denna: Uti Kongl. Krigs-Collegii Riksdags-bernttelfe är 1723, hade ibland de till Salrpererfjuderiets uphjålpande förellagne utvågar åfven blifvit nämt om den gamla indelningen i Kung CARL XI:s tid, och fom denna beråttelfe togs till grund för den nya Saltpetcrfjuderi-förordningen, få blef handhafvander af en fädan indelning påbuden utan föregången underfökning huruvida den någonfin varit till.. 10. i F lrfager och påfund till Saltpeterjjudcriets uphjålpande. Infpe&oren i Våflmanland, Bbrje Ahvahnmsfin-) hade år 1681 till Kongt. Krigs-Collegium ingifvit ej betänkande om Saltpeterfjuderierna; men han var, fåfom förilagsgifvare j den olyckligafte i detta tidehvarf, ty han
han erhôlt et fvar med de (Ta orden: 1 projesleren åt [killige fôrfag, font I fovmenen [kola kunna fb> battra Saitpetertiilvàrkningen a eder art ; men font detta ej fla r till at pra- Sliceras, Ja baller Collegium for, on b digt at 1 fddant opgifven ccb fore/län ; utan åligger Eder at blifva vid d e t, fom efter vanligheten och förra b ruk, Eder tjånfl och befallning enfkylt competerar. Uti det Memorial, fom år 16g3 till Kon. CARL XI ingafs af Generalen Sjöblad, anhålles ibland annat at Landshöfdingarna i hela Riket måtte få befallning at, på vi (Ta afftånd, vid alla landsvägar låta upbygga vackra krogar och vid hvar krog få ftora ftall at 50 häftar och fiera vagnar dår kunde inrymmas, till den andan at de refande där, håldre ån i byarne, måtte foka härbärge. Gålfven i defla ftall borde låggas till en alns högd öfver grunden och Generalen ville låta därunder införa jord, fom af den fallande fpillningen fkulle blifva tjänlig till Saltpeterfjudning. Myckenheten af fåclana ftall fkulle göra en befparing på de många Saltpeter-hus, fom för detta blifvic päkåftade. Konung CARL XII:s bref till defs Krigs-Collegium den 6 Apr. 1698, innehåller at fom det gifvits vid handen at af kalken i-de gamla fiåtsmurarna en god och ftark Saltpeter kunde göras, når den fållas, upkokas och lutras, fä hade Collegium at dårpå låta göra prof. Oiver-Infpedoren Gripcndabl gjorde detta profvet, hvarvid befants at i den båfta jord5 fom i murhögarna kunnat upletas, ganfka ringa Saltpeter innehölts, få at af tillvårkningen ej någon vinft vore at erhålla. Efter erhållen underråttelfe härom befallte Konungen at med detta arbete fkulle hållas tillbaka. Flera år dårefter tillbod fig Handelsmannen i Stockholm
holm Jacob Harper at anftålla en Saltpetor-tillvårkning af ferdeles art: han vifte en befynnerlig materia, fom då den pä de förfta åren blandades med jorden, fkulle göra henne få drågtig at hon federmera alt framgent kunde gifva en ömnoghet af Saltpeter. Harper erholt hårpå Konungens privilegium, teknadt i Demotica, d. ii Nov. 1713. De förmånerj fom honom därmed tillädes, beftodo cg-nteligen dåruti at han eller hans arfvingar pä 3 års tid fkulle tullfritt få införa den materia, fom han till Saltpeterjordens drifvande tankte bruka: han fkulle åfven, det bålta han gitte, få inom Riket förfålja den Saltpeter han på detta fått kunde rillvårka, och j fall rillvårkningen öfverginge inrikes-behofvet, få ågde han frihet at, utan afgift, fånda det öfriga till utrikes-orter. Men fedan, genom kriget, fjöfarten blifvit ofåker och frakterna förhögde, famt ved och matcrialier upftigir till et ogement högt pris, få kunde Harper med detta vårks inrättande icke fortfara. Vid det tillfållet då Kong!. Krigs-Collegium, år 171g, på Konglig befallning borde atiåmria lit betänkande angående Saltpeterfjuderiets uphjålpande, ingåfvo Ofver-Infpe forn Strâlenbjelm famt Infpe&orernc Gallander och Kellman fina egna ferfkildta förßager till ny inrättning af hela vårket. Stralenbjelms och G all and ers förflager voro mycket enliga med den Skånlka inrättningen och inltåmde bagge dåruti at Sjudarena borde afllä en tredjedel af Saltpeter beral ningen till Landtmannen, emot det at denne om vintern framförde brånflet till nåfla års fjudningsftålle famt om fommarn hjålpte till at anfkaffa varn. Hårigenom fkulle vinften både för Kronan och Sjudarena blifva ftörre.* varket fkulle blifva ålfkadt och folkers motvillighet för det famma förfvinna. Den af kriget
ger förorfakade folkbriften på landet troddes den tiden göra vårkftåiligheten håraf omöjelig; men öefla famma förflager torde i vår tid förrjåna all upmårkfamhet ; de finnas utför'igen intagna uti Artilierie-Contoirets Memorial af den 30 Jan. 1718. Kellmans fôrfîag innehöllt intet annat ån at Allmogen på de ftållen, dår ingen Saltpeterjord finnes under hufen, borde förmås at upbygga Sabpeterlador, uti hvilka Landtmannen och Sjudaren gemenfamt borde om höften införa tjånlig jord ; och defla lador fkulle af landtmannen nyttjas fålom Ikjul, om fommaren för hans bolkap och om vintern för hans redfkap. Förtekning, efter Tidens ordning, p<! de Handlingar och Författningar, fom vid denna A f handlingens upfåttande blifvit nyttjade. 1644 Nov. 14 Dec. 13 1649 Apr. 6 Oft. 31 Dec. 23 1650 Febr. l3 3652 Jun. 28 3654 Jan. 21 Maji. 19 23 Aug. 12 Kongl. Maj:ts Ref på Adelens fupplique. Kgl. Majrts Ref på Allmogens befvår. Kgl. Kr. Coll. Circulair-bref till famteliga Landshöfd. och Salrp. Sjuderi Infpeft. Öppet bref för Saltp, Sjudar. uti Småland. Kgl. Maj:ts Refol. och Förklaring &c. Kgl. Majits Br. angående Salp. tomten i Enköping. Kgl. Kr. Coll. Bref till Landsh. Sv.Sparve. Kgl. Maj:ts Contra# med Hen. Lefkborn. Kgl. Kr. Coll. Br till Infpe#. Car! Bäcker. Kgl. Kr. Coll. Br. till Infpeft. Lars N ilfon. Kgl. Kr. Coll. Br. till Landsb. Flemming. Kgl, Kr. Coll. Br. tili F ett. Cam. I j6h.
Aug. ip. 16 25 o a. 4 4 5 5 *3 Nov. 4 24 Dec. 7 21 Apr. 24 Aug. 28 Mars 17 Dec. 20 Aug. 6 Sept. 22 Jan. 12 16 Apr. G Maji 28 Kgl. Kr. Coll. Fullmakt for Infpeft. A nd. Freundesfon. Kgl. Kr. Coll. Refol. på Borje Ivarsfons punkter. Kgl. Kr. Coll. Ref. Kgl. Kr. Coll. Br. tili Landsh. Guß. Soop. Oppet Br. for Salrp. Sjud. Joen A n der sfon. Kgl. Kr. Coll. Br. tili lnfp. Lars Nilsfon. Kgl. Kr. Coll. Contract med Petter LJjuts. Kgl. Kr. Coll. Remiffor. för några Saltp. Sjuda re. Kgl. Maj:ts Inftru&ion for Gen. In fp. Petter Gam. Kgl. Kr. Coll. Br. till Fa&oren Lefkborn. Öppen (edel till Hans Bur/s och Lians Lars fm at låta fig bruka vid Salrpeterfjude r ier. Kgl. Kr. Coll. Br. till Gen. In fp. P. Gam. Kgl. Kr. Coll. Ref öfver Infp. P. Gains ingifna puncter. Kgl. Maj:ts Ref. på de faker, fom Defs Kammar-Coll. hafver låtit föredraga. Kgl. Maj.ts Refol. och förklaring på Defs KrigsColl. defiderier. Kgl. Maj:ts Ref för Defs Krigs-Coll. Rikfens Ständers enhålliga afhandling (om tillika med Riksd. beflutet gjordes. Kgl. Kr. Coll. Inftrua. för Chrifl. Mellimis. Kgl. Kr. Coll. Circulair-bref till Landshöfdingarne i Sverige. Kgl. Maj:ts Inftru&ion för Riks-Tygmåflaren Gref G. Oxenftjevna. Kgl. Kr. Coll. Br. till Salrp. Sjud. Infpeft. N. L. Flint. 1675
1675 'Sept;. 15 Kgl. Maj:ts Ref. på Adelens befvar, ' Nov. i Kgl. Maj:ts ßr. tili Landshöfdingen Falkenberg, m. fl. 1680 Jan. 28 Göinge Hårads contract med Befallnings man Ankar. Feb. 18 Kgl. Maj:rs Ref. på Defs Kr. Coll. punkter. Jun. 20 Kgl. Maj.-ts Refblwt. på Gen. P. Sparres Memorial. Sepr. 4 Kgl. Maj:ts InftrufL for K. Rådet och Gen. Gouverneuren Afcheberg. Nov. 29 Kgl. Maj:rs Ref. på R. och Adelens befv'r. 168 * Maji 13 Kgl. Kr. Coll. Br. till Öfv. Infp. Figrehus. Nov. 3 Kol. Kr. Coll. Br. tili Börje Abvabamsfon, 16 Kgl. Kr. Coll. Br. rill Öfv. Infp. /V. L. Flint. 24 Kgl. Kr. Coll. Br. till Gref G. Oxenßjerna. Kgl, M:aj:ts förordning om Salrp. Sjuderi-inrårtning i Eftland. Mfcr. utan år och datum. i6s2 Jan. Underdånigt Mem. af N. L. Flint. 5 Kgl. Majas Bref till Stats Conroiret. 18 Kgl. Maj:ts Ref. om Saltpererfjuderiet. 24 Kgl. Kr. Coll. Br. rill Saltpeterfjuderi- Infpeftorerne. 25 Kgl. Maj:ts Ref. angående Saltpeter-lcfverancen i Skåne. Mars 8 Kgl. Maj:ts Ref. ang:de Saltpererfjuderiet. 8 Kgl. Maj:ts Br. tili Gen. Gouv. Afcheberg. 12 Circulair-ßr. till alla Landshöfdingar.jj April 6 Underdånigt Br, af.v. L. Flint. 26 Kgl. Kr. Col 1. ßr. tili Öfv. Infp. N.Figrelius. Dec. 12 Kgl. Maj:ts Ref. uppä Defs Kr. Coll. föredragna Àrender. 12 -K:gl. Majus Circ. Br. till alla Landshöfd. 1683. Mars 27 Underdånigt Förllag af C. J. Sjöblad. I 2 1683.
1683 IC84 1685 1636 1687 Jul. 3 1Kgl. Kr. Coll. contrat med Job. Gallant. Jul. 3 Kgl. Kr. Coll. Br. tili Gern C. Jobansfon Sjbblad. c Aug. 11 Underdånigt Mem. af Ofverft. J. Sjbblad1 Dec. L9 Kgl. Maj:ts Ref. på Ôfverft. J. Sjöblads underdåniga mem. 22 Kgl Majits Ref. på Fålt-Tygm. P. Sparres underd. mem. Jan. 3 Kgl. Kr. Coll. Br. till Ofv. Infpe torcrne Gripendabl och Flint. Mars 4 Kgl. Kr. Coll. Br. till Gen. Sjöblad och Secret. Tigerclou.. 13 Kgl. Kr. Coll. Ref. på Infp. L. Frölings Memorial. Apr. 26 Kgl. Kr. Coll. Circ. Br. tili alla under- Infpe&orer. Maji 30 Kgl. Kr. Coll. Br. tili Landsh.G.Liljecrona. 30 Kgl. Kr. Coll. Refer, rill Ôfveninfp. Flint. Jan. *4 Kgl. Kr. Coll. Br. ttll Salp. Sjuderi-Infp. Börje A hr ab am sfo)t. Apr. '5 Kgl. Kr. Coll. Br. till Landsh. B. Gyllenboff. *8 Kgl. Kr. Coll. Br. tili Ofverinfp. Flint. Mars 8 Kgl. M:rs Br. tili alla Gouv. och Landsh. om Salper. jordens bevarande. 8 Kgl. Maj:ts Br. tili alla Gouv. och Landsh. om Salp. Sjuderi indelningsvårket m. m. 8 Kgl. Maj:ts Br. till Kammar Coll. om oloflig Saltp, handcl. --- 8 Kgl. Majrts Br. tili Landsh. Ktbbing. --- 8 Kgl. Maj:ts Ref. på Gen. C. Sjöblads och Secret. Tigerclous ingifna påminnelfer. Jan. 7 Kgl. Maj:ts Ref om inrättning, i Lifland. Maji 13 Underd. Mem. af Gen. Sjöblad och Secr«Tigerclou. 1687
1687 Dec. 23 23 1688 April 9 1689 M aj i 4 Maji 29 1691 April 23 Maj i 6 3, Sept. 22 Dec. i 1692 Dec. 29 29 1694 Maji 2 21 - -, 2 1 1696 Jan. 31 Apr. 30 Maji 2 4 9 1697 April H Jun. i 1698 Jan. 5 Kgl. Maj:ts Refcript rill Defs Kr. ColL om Salrpeterfjudcriet vid Åker. Kgl. Maj:rs Refcripr tili Defs Kr. Coll. Kgl. Kr. Coll. Br. till Amiral, och Landsh. Klerck. Kgl. Kr. Coll. Br. till Gouveaeur. Job» P. Olivekrans. Kgl. Maj:csCirc. Br. tili famtel.landshofd. Reglemente for Salp. jordens beredning. Kgl. Maj:ts Br. till Srats-Contoiret. Kgl. Kr. Coll. Circ. Br. till Saltp. Sjuderi- Infpe&orerne. Kgl. Kr. Coll. Br. till Infped. Jomas Hackerfköld. Kgl. Kr. Coll. Br. till Salp. Sjuderi-Infp, Jonas Lange. Kgl. Kr. Coll. Ref. på. Infp. Langes Mem. Kgl. Maj:ts Br. till Defs Kr. Coll. Kgl. Majtts Br. till Landsh. Klerck. Kgl. Maj:ts Circ. Br. till alla Gouveneurer och Landshofdingar. Kgl. Maj:ts Br. till Gener. Fålt-Tygmåft. Sjöblad. Kgl. Maj:ts Br. till Gen. Lieur. JVellnick. Kgl. Maj:ts Br. till Defs Kammar Coll. Kgl. Kr. Coll. Circ. Br. till Saltp. Sjuderi- Infpedorerne. Kg*1. Kr. Coll. Br. till Landsh. Gripenbjelm. Kgl. Kr. Coil. Br. till Ofv. Infp. Flintften. Kgl. Maj:ts Br. till Stats-Contoiret. Kgl. Kr. Coll, Br. till In fp ed. Tideman Kratnieijer. Kgl. Kr. Coll. Br. till Infp. T. Krnttneijer. Kgl. Maj;ts Placat om Saltperer-Sjudare. I 3 4651g
1698 Apr. 6 Maji 18 1699 Maji 3 Apr. 15 Aug. 18 1700 Jan. 30 30 I70I Mars G Maji 8 Jun. 17 Nov. 12 1702 Jan. 30 Febr. 6 1703 Febr. 3 3 11 I70S Mars 2 1707 Febr. 6 Maji 2 I708 Sept. 25 1711 Febr. 1 t Kgl. Ma;:ts Br. tili Defs Kr. Coll. Kgl. Maj:ts Refer, tili Defs Kr. Coll. Kgl. Kr. Coll. circ. Br. tili alla Gouvern. och Landshofdingar. Kgl. Maj:ts Refer, till Defs Kr. Coll. Kgl. Kr. Coll. Br. tili Infp. Lars Öfterberg. Kgl. Kr. Coll. circ. Br. tili alla Landshöfd. Kgl. Kr. Coll. circ. Br. tili alla Salrp. Sjuderi-Infpeclorerne. e Kgl. Kr. Coll. Br. till Ofverften och Comme ndanren Axel Falzburg, Kgl. Kr. Coll. Br. tili Öfv. InlpecL T. Krntnieij er. Kgl. Kr. Coll. Br. tili Infp. A rv. Gallander. Kgl. Kr. Coll. Br. rill Ofverfl. och Commendanten Dellingbar j'en m fl. Kgl. Kr. Coll. Br. tili Ofverfl. G. Heidenfelt. Kgl. Kr. Coll. Br. tili alla Gouverncurer och Landshofdingar. Kol. Kr. Coll. Br. tili Landshöfding. N.M. i Jönköpings Lån. Kgl. Kr. Coll. Br. tili alla Gouverncurer och Landshofdingar. Kgl. Kr. Coll. Br. tili Kammar-Coll. Kgl. Majtts Br. tili Defs Kr. Coll. Kgl. Kr. Coll. Inftruction for Saltpetcr- Sjuderi-Infpectorerne. Landshöfd. Marten Lindhjelms circ. Br. och ordres till famteliga Krono-Befallningsmånnerna i Jönköpings Lån. Kgl Kr. Coll. Br. tili Saltpeter-Sjuderi- Infpectorerne. Deras Fxcellencers H H. R. Råds Br. tili Öfv. Intendenten Baron Tefjin. 17 11
1711 Mars 6 I7I3 Nov. i r 1716 Jun. 21 Sept. 24 I7I7 Dec. 9 *7*8 Jan, 30 Febr. 28 28 o a. 30 1719 April 7 1720 Mars 23 Nov. 4, 14 1723 Mars 12 Sept. 1 1 17 Kgl. Kr. Coll. Br. till Infp. Oliver Hacker. Kgl. Maj:ts Privilegium for Handelsm. Jacob Harper. Kgl. Maj:ts Refcript tili Defs Kr. Coll. Kgl. Ombuds-Råder Fe ifs bref till Landshôfdingen IV. IV. Kgl. Maj:ts Br. tili Defs Kr. Coll. Artillerie-Contoirets Memorial. Kgl. Majrts circ. Br. tili alla Gouverneurer och Landshofdingar. Kgl. Maj:rs Br. tili Defs Kr. Coll. Kgl. Kr. Coll. Ref. på Saltpeter Sjuderi- Infp. And. Mailings Memor. Kgl. Maj:ts Ref. for Defs Kr. Coll. Kgl. Kr. Coll. Br. till Landsh. Sc hejfer. Kr. Maj:ts Br. tili Defs Krigs-Kammar- Bergs-och Commerce-Collegier famt Stats-Contoiret. Kgl. Majrts Refer, till Defs Kr. Coll. Artillerie-Contoirets Memorial. Kgl. Maj:ts Ref på Allmogens befvår,. 62. Drott'
$ ) 7» C # B i l a g a. D rottning C H R IS T IN A S C o n tra t med Henr. Leghorn angående Åkers Krutbruk, efcer den affkrift, fom finnes i Palmfchöldfka Samlingarna. Fi CHRTS7 IN A med Cuds na å t, Sveriges, Göther och Pendes D rottning,?v. îïc. göre vitter liget, nt få font Pi drage en nådig âbuga huruledes Saltpeter-ocb Krutbruken m atte uti vårt Konungarike Sverige, Fåd m eslandet till tjanft och nytta, bhfva tillhöt ligen inrätt-och fo r t fatte \ altfå och emedan på vårt nådiga anmodanae, vår Trotjänare och Fa&or uti Hamburg Åreborne och P å Iförflåndig Henrich Lefkhorn ha,ver fig underdånigß tilbudit på beqvåmlig ort och ft alle vid vårt Krutbruk visfa Saltpeterberg at inråtta, dy hafve vi med honom et nadigt GontraSl och föraffkedande dar o f ver in g å tt, fom följande punkter det famma uttryckeligen förklara och beratta. 1. Fhvft unne och uplåte V i nådigft honom bemalte Henrich Lefkhorn vårt Krutbruk uti Åker Sokn, jåmte det hemmanet Skorkelftad, fanit Qyarnen och alle andre tillhörige lågenheter, uti det ftånd och vilkor J å fm de (ig nu befinna, få d an t allt at n yttja, adminiftrera och dirigera fåfom han det efter tidens lågenhet och tillftånd fin it till vår ocb Kronones tjånft fö r go d t, nödigaft och nyttigaft be finnandes varder, 2. Vi late ofs och nådigft behaga at beftå alla reparations omkoflnader, fom nu eller framdeles med pulver eller Saltpetervårken varda nödige befundne, efter fom vi och honom I.efkhorn i nåder hafve anbefalt en god och vålförfaren tim bevman hit in i vårt Konungarike at fo r fia f f a, hvilken ef-
ter tid fens och tarfvens fordrande, anten vid Krutbruket eller och eljeft, hvar vi den famine till var tjånft bchnfvnn des varde, nyttjas och brukas han. Hvad och berörde I e k- horn med bemalte timberman, fa val om hans årliga tratlatnente Jom bitre fan fö r affke dan des varder. fddant erkänne vi nådigft få r gndt, at a våre vagnar efter komme s och värkflalle Sy 1 fy nn er het dår Kr ut q v arm n ( h vi,'k et Gud nadeligen a f v ande ) JhiUe fpringa och flyga i luften, eller ocb genom öfverflödigt vatn taga någon fkada, are vi nådigft till freds at den famine utan Lefkhorns bej v å r, a f våre ocb Kronones medel, må opbygd och reparerad varda. 3. Och alldeuftund till Salpeter-varkens fortfåttande lehöfves en flor ladu, under bvilken den till Saltpeter et tjån liga jorden man kan förvara ; bvarföre år vår nådiga vilja at icke allenafl bemålte ladu a f våre och Krouones inkomfter må förfärdigas, utan ocb fje lf ja jorden in i laditn på behöriga orter och ftåäen införes, fåfom vi och alt det öfriga ocb hvad till Saltpeterbruket favit Krutgörandet fullkomligen requireras opå vår hekoftning at i vår ket flålla och acbttaga berörde Lefkhorn anförtro ocb befalle. 4. Medan och vid Krutbruket en ftor kopparkettel nödvendigfl beböfves, bvilken kåpparflagarne bcråtta här icke a f fådant fla g och art kunna göras ocb förfät digas. Hvarföre late vi icke vara vår nådige vil je em ot, at bemålte Lefkhorn den famme på vår betalning icke allenafl må u t- rikes beftåua, utan och bit in f ända ocb vid Krutbruket infå tta låta. 5. Där och äftabemålte Lefkhorn uti varandet a f det* jto Contra Het ) kulle med döden a f g å, få fårunne Hi bår med nådigft hans efter låtne Enka et nåd å r, jäm väl 'ocb efter defs förlopp, få länge bon lefver, årligen de fyrahundrade Riksdaler, Jom vi merbemälte Lefk horn ocb hans buflru för det- K te
ta all av eâo ferdeles med benådat bafve ( hviiket och mer åftabemålte Le fk horn, utom detta Contra ft årligen fkall b a f va at undfå ) at njuta och bekomma jemte det hemmanet Skorkeldad, det ban till lifstiden med alla defs tillhörige lågenheter och inkomft<.r /ig till godo må nyttja, bruka ocb behålla. 6. Når nu fom åftafl bemå Ide Le (k horn få vål får fin perf 'on, f m med be la bushållet bit in i Riket kommandes ocb /ig ned fått andes varder, år vå tt nådiga be bag likm at i g t, at allt bvad han uti viftualier, vin ocb andra drycker ( vål fördåendes f l mycket han till ßn egen hushållning bebåfver ocb vid fin för fia inkom/i fje lf därtill med fig förandes va r der) må tullfritt ocb utan någon ålaga pasjera, ocb han jemva l med alla de fina ifrån alla Riks-ocb Borgeliga befvår aldeles exempterade ocb defriade varda. 7. O f ver allt detta, efterlåte V i honom ocb nådig/l för den Dire ål i au a f Saltpeter-och Krutvår kens inrått-och under hållande till lön ocb beftâüuing et fö r allt Sjuhundrade ocb Femtio daler S:mt. Sedan och på det ban Vår nådig fie benå genhet få mycket mera vårkeligen må förfpörja. Dy vele V i honom uti varandet a f des fa Contra fis å r, årligen med en Penfion, a f Tutufend Tuhundrade Femtio daler S:mt. nåddigfl fhr fe lå ta, ut a f Vår Kongl. Skatt kam m ar, hvilken han jemte åfvanbemålte Lön ocb befiållning årligen uti J u nio fkall bafva rik tig t at undfå ocb bekomma. 8. D år emot b a f ver bemålte Lefkhorn underdånigfi ß g förpliktat at /kola ocb vela Saltpeter-och Krutvårken med högd a fiit for t fått a, V årt ocb Kronaus båfia befordra och befrämja y jemvål all fkada efter hög fia möjeligheten afvånda, men i jynnerbet den råtta, nårmafte och minfi kafibara vågen till Saltpetrets ocb pulver görandets erbållade hår inrikes icke allena/l utvifa >dårutinnan intet förtiga, utan och bring a
ga det uti fin tillbörliga befländigbet, [erdeles ocb enkannerligen Sa It pet erb er gen jdledes at anlägga, det de innan 3 års fo r lopp /kola vara uti fitt ofe Ib ar liga (kick ocb gang. 9. Skall ocb merbernålte Lefkhorn vara fkyldig ined trohet ocb flit Dirigera Får K rutquarn, bofvandes fö ru tan all annan nodtg omvårdnad noga opjyn ocb bekymmer at icke den [amma genom oakt [m h et ocb vanfkötfel må osf ocb Kronan till [kada ocb laß lida ndgot men. 10. Så är ocb dår bos bans plikt fakerna ocb vårket få - lunda anftålla, ocb efter jom man ßarkt eller långfamt kan avbeta, med de därtill betjänte utföra, at icke någon of verflödigbet på folk eller annan bekaßnad till F ar ocb Kronones fkada ocb belafining må forfpörjas, 11. Och oanfedt uti begynnelfen a f ac c or det år a f Lefkhorn vordet fbrefiagit, at bonom for bvar centner Saltpeter ( emot bvilken ban ocb få ftor quantitet Krut voro pliktig lefvereva ) [kulle två R\sd. ocb tolf pund Sv a f ve [ fåfom ocb for bvar Centner Saltpeter, jom ban uttir jorden görandes vorde, fyra R:sd. erläggas ocb betalas : Sä bafver likväl uta f dragande underdänigße devotion, ban Jåd ant låtit falla, ocb /ka II b är vid vara förpliktad be la v är ket till vår ocb Kronones bäßa, nytto ocb fromma at inråtta, men for fig ocb de fina icke den ringafie uytta eller fordel, ebvad namn det ocb hofva kan, fika eller pretender a, utan allt litet ocb fl o rt, till F a rt gagn ocb båfla lefverera ocb beräkna. 12. F tterß [kall ban ocb vara förpliktad ärligen ocb når osf nadigß behagar päfordra lå ta, öfver alt [ammans uti F år Kongl. Råkninge-kamar riktigt befked ocb räkning at infinuera ocb inlägga. Denna Contra&s tid bafve Vi nadigß determiner a t, at (kola vara ifrån underfkrefne dato u ti innevarande år ocb till
till den ï 8 Ju n ii i6$8j innan bvilken tid merbemdlte Lefkhorn halver ftg obliger at, fom hans inne lagde revers i Vår KongL Råkninge-kamar vidare betygar, fjelfva Saltpeterbergen och defs dependent le r, att ej a llenaft (kola vara fu llkomligen inrättande, men och fjålfva konßen och dejs onîftândiga befkajfenbet Ofs utan flård ocb hinde* hft Kungjord, j avivai tiü Kår och Fädernesland fens vinß uppenbarad. Till visfo h a f ve F i detta med egen hand underfkrifvit ocb F art KongL Secret bekråfta låtit. Datum Stockholm den 28 J u nii år 1652. CHRISTINA. (L. S.) Jochim Schyttenhelm. Råttelfe uti denna Afliandlingens Fôrfta Del. Sid. 12. ftår: ij6 i, fom var året efter Konungens tillträde till Regeringen. Bör ftå: 1567.