Marianne Giesecke K99 k99_mge@k.kth.se 073-996 34 86 Reseberättelse: Examensarbete University of Tokyo april 2005-november 2005 Jag gjorde mitt examensarbete på University of Tokyo mellan april 2005 och november 2005. Det var en av de mest spännande och intressanta upplevelserna i mitt liv. Här kommer en berättelse om mina sju månader i den fantastiska staden Tokyo och lite tips till dig som funderar på att åka till Japan. Förberedelser innan avresan Innan jag reste till Japan hade jag läst kursen i Japankunskap på KTH. Jag läste även Fortsättningskursen i japanska men hann inte gå klart den helt eftersom jag åkte i april. Under hösten 2004 ansökte jag till en utbytesplats på University of Tokyo. Jag och utlandskoordinatorn Ronald Trumpf-Nordqvist kontaktade sedan Professor Takashi Kato på Institutionen för Kemi och Bioteknologi för att fråga om jag skulle kunna få exjobba på hans labb. Professor Kato svarade ja och vi började definiera via mail vilket projekt jag skulle få arbeta med. Professorn ansökte också bostad åt mig på ett av University of Tokyos studenthem för internationella studenter. Jag fick beskedet i slutet av mars att jag hade fått ett rum på University of Tokyo Shirokanedai International lodge. Andra förberedelser var att söka visum på japanska ambassaden. Ett dokument som heter Certificate of Eligibility är nödvändigt för att få visum, och det ansökte utlandskoordinatorerna på University of Tokyo åt mig. Jag sökte även stipendium hos Sweden- Japan Foundation och Scandinavia-Japan Sasakawa Foundation och fick av den sistnämnda stiftelsen. Viktigt att tänka på innan avresan är att ta med sig en present från Sverige till alla som man har haft kontakt med innan, till exempel professorn, handledaren osv. Det är mycket uppskattat i Japan. 1
Mina första dagar i Japan Då jag kom fram till flygplatsen Narita i Tokyo blev jag hämtad av två kvinnliga studenter på Professor Katos labb, min handledare och min tutor. University of Tokyo har ett program där varje utbytesstudent får en japansk student som tutor för att hjälpa till med alla praktiska detaljer under vistelsen. Vi åkte först till mitt boende och åt sedan middag tillsammans. Den följande dagen var jag med min tutor och vi åkte till Minato-ku (stadsdelen där jag bodde) city office och ansökte om ett foreign registration card (används som id-kort) och health insurance card. Sedan besökte vi universitetet där jag registrerade mig som utbytesstudent hos utlandskoordinatorn och ansökte om ett studentkort. På eftermiddagen fick jag träffa Professor Kato och alla medlemmar på hans labb. Andra praktiska detaljer som jag behövde ordna var att skaffa en mobiltelefon, och det fick jag också hjälp med av min tutor. Jag öppnade aldrig något bankkonto, eftersom jag bara skulle stanna lite mer än halvår. Det går att ta ut pengar med utländskt Visa-kort på alla postkontor. För mitt boende betalade jag hyran och el-, gas- och vattenräkningar varje månad. Hyran betalade jag på en ATM (bankomat) på campus och de övriga räkningarna betalade jag på en convenience store (närköp som är öppet 24 timmar och dygnet). Vad gäller inköp av praktiska saker till boendet som porslin eller galgar är det billigt att handla på en så kallad 99yen shop. Allt i butiken kostar 99 yen, och det finns butiker av den typen i varje kvarter. Mitt boende Jag bodde i ett studentrum i University of Tokyo International lodge i stadsdelen Shirokanedai. Studenthemmet ligger bredvid University of Tokyos medicinfakultet. Mitt rum var ungefär 18 m 2 med ett litet kök och badrum. Rummet var möblerat med säng, garderob, skrivbord och stol. I köket hade jag två kokplattor och kyl och frys. Luftkonditionering fanns också, vilket är helt nödvändigt för att överleva den varma sommaren. Det fanns också några gemensamma utrymmen som ett tv-rum och ett bibliotek. I studenthemmet fanns det även större lägenheter för par med och utan barn. Kvarteret Shirokanedai är mycket fint och lugnt och ligger väldigt centralt i Tokyo. Det tog mig 40 minuter dörr till dörr till universitetet (University of Tokyo har flera campus, mitt 2
labb låg på det campus som heter Hongo i norra Tokyo) direkt med tunnelbana utan att behöva byta linje. Examensarbetet och Universitetet Professor Katos labb hade 30 medlemmar då jag kom dit: 25 japanska studenter och 5 utländska studenter mig inräknad. På institutionen för Kemi och Bioteknologi var det vanligt att varje labb hade ungefär 5 utländska studenter. Det är också mycket färre kvinnliga studenter på Engineering School på University of Tokyo än på KTH. På mitt labb var vi 5 tjejer och 25 killar. Professor Katos grupp forskar om flytande kristaller och är indelat i flera olika forskningsgrupper. Min forskningsgrupp hette Supramolecular liquid crystals och bestod av 6 studenter. De första två veckorna på labbet fick jag läsa mycket artiklar och började göra några förberedande experiment innan jag verkligen började med själva examensarbetet. Titeln för mitt examensarbete var Supramolecular liquid crystals based on biomolecules och gick ut på att syntetisera nya flytande kristaller baserade på peptider och att undersöka deras egenskaper. De fyra första månader arbetade jag enbart med organiska syntesen. Jag använde resten av tiden i Japan till analys, rapportskrivande och förberedelse av slutpresentation. Min handledare var doktorand, och jag fick all hjälp och instruktion jag behövde av henne. Jag fick också hjälp av de andra studenterna i min forskningsgrupp. Min handledare och många studenter på labbet pratade bra engelska vilket gjorde det lätt att kommunicera (detta är ändå ganska ovanligt eftersom de flesta japaner inte pratar engelska). I labbet hade vi tre rum, och våra arbetsplatser var bord som är uppradade längs väggarna på rummen. Arbetsplatserna var väldigt små men det hade den fördelen, att vi alla satt väldigt nära varandra. På morgonen började vi runt 10:30 för att slippa ta tunnelbanan mitt i rusningstiden. Vi åt lunch runt klockan 13 och köpte då ofta en bento (matlåda) som vi åt i lunchrummet på labbet. På kvällen åt vi också middag tillsammans på skolrestaurangen eller på en av de många restauranger som fanns runt campuset. Det är mycket billigare att äta ute i Tokyo än i Stockholm, och en middag i universitetsområdet kostade runt 800-3
1000 yen (ungefär 50-65 SEK). Jag brukade sluta på kvällen runt 22:30. Jag arbetade nästan aldrig på lördagar utom de sista sex veckorna då jag skulle avsluta examensarbetet. Under tiden i Japan träffade jag väldigt mycket mina vänner på labbet, under arbetstid så klart men också på fritiden. På helgerna umgicks jag ofta med min tutor och handledare. Min tutor visade mig runt mycket i Tokyo, och vi åkte även på många utflykter till Kamakura och Yokohama, till exempel. En gång per månad hade vi fest med labbet och professorn, antingen ute eller på labbet. Om vi gick ut blev det ofta middag och sedan karaoke. Professorn ordnade även en liten resa och avskedsfest för hela labbet innan jag skulle åka. Vi tillbringade en helg i bergen väster om Tokyo och bodde på ett ryokan (traditionellt japanskt hotell), och det var mycket roligt. Jag träffade också många vänner genom den kurs i japanska som jag gick på. Dessutom träffade jag ofta de andra utbytesstudenterna från KTH. Under tiden i Japan läste jag alltså en kurs i japanska som finns för studenter som läser på Engineering School. Jag läste en kurs som hette Nihongo 1 och som gick två gånger i veckan. Den varade mellan april och slutet av juni. Engineering School har många kurser i japanska för alla nivåer, och dessa kräver inte mycket självstudier hemma om man inte skulle ha tid. Jag tyckte den kursen jag läste var mycket givande och att japanskalärarinnorna var otroligt snälla. Även efter att kursen tog slut hade vi kontakt och träffades för att äta lunch och prata. Universitetets campus är mycket stort och är en blandning av äldre och moderna byggnader. På campuset finns det tre universitetsrestauranger, en resebyrå, en affär som säljer datorer med tillbehör och en sportanläggning med simbassäng som heter Gotenshita memorial area. Staden Tokyo Det kan först kännas lite förvirrande att ta sig runt i Tokyo med tunnelbanan men det blir fort ganska lätt. Namnen på stationerna står nästan alltid på kanji, hiragana och med våra bokstäver. Tunnelbanenätet är väldigt komplext, men det är ändå lätt att hitta, och tunnelbanan är nästan aldrig försenad. Det billigaste är att köpa ett så kallat commuter pass (teikiken på japanska) som gäller mellan den stationen man bor vid och stationen 4
man arbetar/studerar vid. Dessa kort gäller i antingen en, tre eller sex månader. Ett commuter pass kan bara köpas på vissa stationer, och man måste fylla i ett papper för att få köpa det. När man inte åker mellan skolan och universitetet, som till exempel på helgerna, kan man köpa ett kort som heter passnet och som finns i flera olika valörer mellan 1000 och 10000 yen. Dessa kort kan köpas i biljettautomater som finns på alla stationer. Dessa kort gäller på Tokyos tunnelbana Tokyo metro men inte på de många JR (Japan Railways) linjerna. Tokyo är en fantastisk stad men många olika kvarter. Ibland känns det som att alla dessa kvarter är så olika varandra att de inte kan vara i samma stad. Norra Tokyo där universitetet ligger känns lite äldre och kanske lite mer traditionellt. Södra Tokyo är mer modernt och kanske lite mer västerländskt. Det finns så många områden som jag skulle kunna rekommendera att besöka i Tokyo, men här kommer några favoritställen: Kvarteret Yanaka i norra Tokyo är ett av de mest välbevarade äldre kvarteren och är mycket fint med låga hus och många små tempel. Området runt Omotesando med många roliga butiker och restauranger och ett mycket fint konstmuseum med träsnitt som heter Ukiyoe-Ota memorial museum. Ön Odaiba som ligger utanför Tokyo är mycket modern, och därifrån har man en mycket vacker utsikt över Tokyo. Det är speciellt vackert på kvällen, och man kan ta sig dit med tunnelbanelinjen Yurikamome som inte har någon förare. Vad gäller parker är de mycket vackra i Tokyo, speciellt Rikugien i norra Tokyo och Shinjuku-Gyoen. Också Happoen som ligger i Shirokanedai och har en fin samlig bonsaiträd. Shimo-Kitazawa är ett kvarter som ligger lite utanför Tokyo, väster om staden. Det råder en lite bohemisk atmosfär där som skiljer sig från atmosfären inne i staden. Daikanyama och Jiyugaoka är också två mysiga kvarter med låga hus med roliga butiker och kaféer. I Shinjuku finns det många department stores, jag kan rekommendera Takashimaya som också har en biograf på sista våningen med många filmer på engelska. Bredvid Takashimaya finns det en mycket bra bokhandel som heter Kinokuniya och som har utländska böcker på många olika språk på sjunde våningen. Där kan man också hitta många böcker för att lära sig japanska. Ett tips är att prova de japanska badhusen som heter sento och som finns i varje kvarter i Tokyo. Där kan man tvätta sig och slappna av i bubbelbad och ibland bastu. Inträde brukar kosta runt 400 Yen (30 SEK). 5
Tokyo är en väldigt stor stad och det kan ibland vara svårt att hitta, speciellt om man letar efter en speciell adress, men det är en mycket säker stad vilket gör att man inte behöver vara orolig om man tappar bort sig. Det finns även många spännande dagsutflykter från Tokyo. Jag kan rekommendera att åka till Kamakura söder om Tokyo, Yokohama för att besöka Chinatown och sagolikt vackra Nikko i norra Honshu, tre timmar med tåg från Tokyo. Att bestiga berget Fuji är också spännande och vackert. Resor i Japan Under min vistelse i Japan reste jag två gånger till Kyoto-trakten, första gången i samband med en konferens med labbet då jag och min tutor fick en dag ledigt att besöka Kyoto. I augusti då jag hade en vecka semester återvände jag till Kyoto för att stanna lite längre och även besöka Nara och Himeji-slottet i Himeji. Båda gångerna reste jag med snabbtåget shinkansen vilket är väldigt dyrt (Tokyo-Kyoto tur och retur 1800 SEK) när man har studentvisum och inte kan köpa ett Japan Rail Pass. Däremot är det väldigt snabbt och effektivt, det tar lite mer än två och en halv timmar till Kyoto. Det är även möjligt att åka nattbuss från Tokyo till Kyoto för ungefär halva kostnaden av Shinkansenbiljetter. Våren och hösten är bäst för att resa, för att det är väldigt varmt att resa i juli och augusti om man inte reser till Hokkaido som är svalare. De bästa månaderna är april med körsbärsblomningen och september och oktober med de vackra höstfärgerna. Slutord Jag trivdes otroligt bra i Tokyo. Det berodde mycket på att jag trivdes mycket väl på det labbet där jag exjobbade. Både professorn och alla studenter var uppmuntrande och otroligt hjälpsamma och snälla. Jag är mycket glad att jag fick så många japanska vänner från labbet. En sak som är viktig för att trivas i Japan är att man måste vara rätt flexibel och försöka att delta i så mycket som möjligt på labbet/arbetsplatsen. Jag deltog i många möten och presentationer fast jag inte kunde förstå allt, men det uppskattades mycket av de andra studenterna. Om man exjobbar i Japan måste man vara beredd på att jobba mycket och 6
tillbringa mycket tid på labbet. Däremot tyckte jag att det var väldigt skönt att kunna vara helt ledig på helgerna vilket man inte kan vara om man till exempel läser kurser utomlands. En annan viktig sak är att man ska ha tålamod med sina japanska vänner för att det tar lite mer tid än i Europa att bygga upp en vänskapsrelation. I Europa kanske man berättar mer spontant om sig själv, i Japan visar man inte känslor lika lätt när man inte känner varandra så väl. Detta beror kanske på att det finns mera sociala konventioner i Japan, men dessa försvinner när dina japanska vänner har förtroende för dig. I 7