Westenergy Oy Ab Höjning av avfallsförbränningens kapacitet Program för miljökonsekvensbedömning
INNEHÅLL 1. INLEDNING 1 2. PROJEKTANSVARIG, MÅL OCH PLANERINGSSITUATION 3 2.1 Projektansvarig 3 2.2 Projektets syfte 4 2.3 Planeringssituation och tidsplan för att genomföra projektet 4 3. PROJEKTBESKRIVNING 6 3.1 Bakgrund beträffande lagstiftningen 6 3.2 Projekt och avgränsningar 6 3.3 Projektets läge 7 3.4 Bränsle 8 3.5 Mottagning av avfall 8 3.6 Förbränningsprocessen 9 3.7 Rökgaser och system för rökgasrening 10 3.8 Turbinanläggning 11 3.9 Värmeåtervinning ur rökgaserna 11 3.10 Avfall som uppkommer och hur det behandlas 13 3.11 Utsläpp 13 3.11.1 Avloppsvatten 13 3.11.2 Utsläpp i luften 14 3.12 Kondensatbehandling 15 3.13 Kemikalier 16 3.14 Trafik 16 3.15 Anknytning till andra projekt 16 4. PROJEKTALTERNATIV 18 5. BESKRIVNING AV MILJÖNS NUVARANDE TILLSTÅND 19 5.1 Projektets läge 19 5.2 Mark och berggrund 19 5.3 Grund- och ytvatten 20 5.4 Vegetation och fauna 21 5.4.1 Naturskyddsområden 21 5.5 Landskap 23 5.6 Kulturarv 23 5.7 Luftkvalitet 24 5.8 Buller 25 5.9 Trafik 25 5.10 Planläggningssituation 27 5.10.1 Landskapsplan 27 5.10.2 Generalplan 27 5.10.3 Detaljplan 28 5.10.4 Skyddsområden och -objekt 29 5.11 Nuvarande markanvändning 29 6. BEDÖMNINGSFÖRFARANDE 30 6.1 Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 30 6.2 Bedömningsuppgift och avgränsning av influensområdet 30 6.3 Bedömningsmetoder 31 6.3.1 Hur bedömningen framskrider 31 6.3.2 Konsekvensernas uppkomst 32 6.3.3 De påverkade objektens känslighet 32 6.3.4 Konsekvensens storleksordning 33 6.3.5 Konsekvensens betydelse 35
7. KONSEKVENSER SOM SKA BEDÖMAS SAMT BEDÖMNINGSMETODER 36 7.1 Befintliga utredningar 36 7.2 Konsekvenser under byggtiden 36 7.3 Utsläpp under verksamheten och bedömning av konsekvenserna av dem 36 7.3.1 Konsekvenser för luftkvaliteten 36 7.3.2 Konsekvenser för klimatet 37 7.3.3 Buller 37 7.3.4 Trafik 37 7.3.5 Konsekvenser för människornas hälsa, levnadsförhållanden och trivsel 37 7.3.6 Konsekvenser för marken och grundvattnet 38 7.3.7 Konsekvenser för ytvattnet 38 7.3.8 Konsekvenser för naturen och naturskyddet 38 7.3.9 Konsekvenser för samhällsstrukturen och markanvändningen 39 7.3.10 Konsekvenser för landskapet 39 7.3.11 Konsekvenser för kulturarvet 39 7.3.12 Konsekvenser för utnyttjande av naturresurserna 39 7.3.13 Konsekvenser för näringslivet 39 7.3.14 Konsekvenser för avfallsbehandlingen 39 7.3.15 Miljörisker 39 7.4 Osäkerhetsfaktorer och antaganden 40 7.5 Metoder att minska de negativa konsekvenserna 40 7.6 Uppföljning av konsekvenserna 40 7.7 Jämförelse av alternativ 40 8. BEHÖVLIGA PLANER OCH TILLSTÅND FÖR PROJEKTET 42 8.1 Miljökonsekvensbedömning 42 8.2 Behov att ändra och uppgöra planer 42 8.3 Bygglov 42 8.4 Miljötillstånd 42 8.5 Anmälan eller tillstånd enligt kemikalielagen 42 8.6 Tillstånd enligt vattenlagen 42 8.7 Andra tillstånd och utredningar 43 9. HUR BEDÖMNINGSFÖRFARANDE OCH DELTAGANDE ORDNAS 44 9.1 Informering 45 10. KÄLLOR 46 KONTAKTUPPGIFTER 48
1. INLEDNING Westenergy Oy Ab äger och upprätthåller en avfallsförbränningsanläggning som togs i drift i Korsholm 2012. Anläggningen planerades för förbränning av 150 000 ton per år, men på grund av att bränslets energiinnehåll är betydligt lägre än planerat brände anläggningen närmare 190 000 ton avfall redan år 2014. För att kunna utnyttja en större mängd än vad som anges i miljötillståndet i energiproduktionen krävs ett MKB-förfarande och en reviderad tillståndsansökan till regionförvaltningsverket. Samtidigt planeras ibruktagning av ny teknik för värmeåtervinning ur rökgasen. Konsekvenserna av detta bedöms också i den här bedömningsprocessen. Avfallsförbränningsanläggningen ägs av fem kommunala avfallsbolag: Oy Botniarosk Ab, Lakeuden Etappi Oy, Millespakka Oy, Oy Stormossen Ab och Vestia Oy. Verksamheten omfattar mottagning av brännbart avfall, förbränning, rökgasrening, försäljning av ånga från förbränningen till Vasa Elektriska Ab och leverans av askan till lämplig behandling. Verksamheten är baserad på självkostnads- dvs. den s.k. Mankala-principen. Avfallsförbränningsanläggningen fungerar som Vasa Elektriska Ab:s grundbelastningsanläggning i Vasa stads fjärrvärmenät. Under ett år producerar anläggningen cirka 80 GWh el och 280 GWh fjärrvärme. Anläggningens bränsle är källsorterat kommunalt avfall. Ångan från anläggningen levereras till Vasa Elektriska Ab, som använder den för produktion av el och fjärrvärme. Med energin från avfallet kan Vasa Elektriska Ab täcka en tredjedel av fjärrvärmenätets energibehov samt producera el för cirka 7000 stadsbostäders behov. Då avfall utnyttjas för energiproduktion minskar behovet av stenkol och tung brännolja samtidigt som mängden avfall som ska slutdeponeras på avstjälpningsplatserna minskar. Avfallsförbränningsanläggningen är dimensionerad för att motsvara ägarnas behov av avfallsförbränning långt in i framtiden. Vid Westenergys avfallsförbränningsanläggning används välkänd och pålitlig rosterteknik. Den årliga drifttiden är cirka 8 000 timmar. Förbränningsprocessen är optimerad med beaktande av bl.a. tillförlitlighet, utsläpp, driftens enkelhet och mängden slutprodukter. I rökgasreningen används den beprövade s.k. halvtorra metoden som renar rökgaserna från föroreningar till en nivå som understiger EUbestämmelserna. Projektets miljökonsekvenser bedöms i den omfattning som anges i lagen och förordningen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (MKB), eftersom projektet anses höra till följande punkt i projektförteckningen i MKB-förordningen 6 : 11) avfallshantering b) anläggningar för förbränning av annat avfall än problemavfall [..] vilka är dimensionerade för mer än 100 ton avfall per dygn. Målet med miljökonsekvensbedömningen är att ta fram information om miljökonsekvenserna för planeringen och beslutsfattandet. Avsikten med bedömningen är också att öka invånarnas tillgång till information och möjligheter att delta. Detta miljökonsekvensbedömningsprogram är en plan enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning om vilka utredningar som behövs och hur bedömningsförfarandet ska ordnas vid bedömning av konsekvenserna av energiutvinningen ur avfall. Närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) i Södra Österbotten kommer att ge sitt utlåtande om det här bedömningsprogrammet. Det egentliga bedömningsarbetet görs i enlighet med utlåtandet och resultaten sammanställs i miljökonsekvensbeskrivningen. 1
Figur 1-1. Flygfoto av projektområdet. 2
2. PROJEKTANSVARIG, MÅL OCH PLANERINGS- SITUATION 2.1 Projektansvarig Den projektansvariga är Westenergy Oy Ab. Westenergy Oy Ab är ett aktiebolag som driver en avfallsförbränningsanläggning och ägs av fem avfallshanteringsbolag. Dess affärsidé är att producera energi i form av el och fjärrvärme utgående från delägarnas brännbara avfall. Westenergy Oy Ab erbjuder avfallsbehandlingstjänster endast för sina delägare, som är Oy Botniarosk Ab, Lakeuden Etappi Oy, Millespakka Oy, Oy Stormossen Ab och Vestia Oy. Verksamheten omfattar mottagning av brännbart avfall, förbränning, försäljning av ånga från förbränningen till Vasa Elektriska Ab och leverans av askan till lämplig behandling. Verksamheten är baserad på självkostnads- dvs. den s.k. Mankalaprincipen. Avfallsförbränningsanläggningen fungerar som Vasa Elektriska Ab:s grundbelastningsanläggning i Vasa stads fjärrvärmenät. Under ett år producerar anläggningen cirka 80 GWh el och 280 GWh fjärrvärme. Avfallsförbränningsanläggningen är dimensionerad att motsvara ägarnas behov av avfallsförbränning långt in i framtiden. Vid Westenergys avfallsförbränningsanläggning används välkänd och pålitlig rosterteknik. Den årliga drifttiden kommer att vara cirka 8 000 timmar. Förbränningsprocessen är optimerad med beaktande av bl.a. tillförlitlighet, utsläpp, driftens enkelhet och mängden slutprodukter. I rökgasreningen används den beprövade s.k. halvtorra metoden som renar rökgaserna från föroreningar till en nivå som understiger EU-bestämmelserna. Anläggningen har varit i kommersiell drift sedan 1.1.2013 och under år 2014 sysselsatte den 30 personer på heltid och 2 personer var visstidsanställda. Figur 2-1. Område där avfallsbränslet samlas upp. 3
2.2 Projektets syfte Westenergy Oy Ab:s avfallsförbränningsanläggning planerades för förbränning av 150 000 ton avfall per år. På grund av att bränslets energiinnehåll är betydligt lägre än planerat brände anläggningen närmare 190 000 ton avfall redan år 2014. För att kunna utnyttja en större mängd än vad som anges i miljötillståndet i energiproduktionen krävs ett MKB förfarande och en reviderad tillståndsansökan till regionförvaltningsverket. Samtidigt planeras ibruktagning av ny teknik för värmeåtervinning ur rökgasen. Konsekvenserna av detta bedöms också i den här bedömningen. Med dessa åtgärder tryggas tillräcklig energiproduktion på ett effektivt sätt i ekonomiskt och miljövänligt hänseende. 2.3 Planeringssituation och tidsplan för att genomföra projektet Större kapacitet har prövats och använts med tillstånd av NTM-centralen (Dnr EPOELY/531/07.00/2010) sedan år 2013. En förutredning av värmeåtervinning ur rökgasen gjordes 2014. Ansökan om ändring av bygglov och miljötillstånd för projektet kommer att göras då det är möjligt med tanke på planeringen och miljökonsekvensbedömningen. Eventuella byggarbeten kommer att påbörjas då behövliga tillstånd för ändringsarbetena har fåtts. Större kapacitet används enligt de nuvarande tillstånden under MKB- och tillståndsprocessen. Kapaciteten kan höjas med den nuvarande teknologin, men återvinningen av värme ur rökgasen kräver ny teknik. Centrala faktorer i projektets tidsplan: Behövlig planering har påbörjats MKB blir färdig hösten 2015 Miljötillståndsansökan för anläggningen inlämnas till tillståndsmyndigheten i slutet av 2015 eller våren 2016. Eventuella byggarbeten påbörjas 2016 4
Figur 2-2. Tidsplan för MKB. 5
3. PROJEKTBESKRIVNING 3.1 Bakgrund beträffande lagstiftningen Europeiska unionen offentliggjorde ett nytt avfallsdirektiv i november 2008. Avsikten med det nya direktivet (2008/98/EG) är att minska uppkomsten av avfall, öka återanvändningen och återvinningen samt förenkla EU:s nuvarande avfallsreglering. Definieringen och regleringen av förbränningen av kommunalt avfall klargörs och en säker avfallshantering för farligt avfall förbättras. Enligt direktivet borde man få den totala mängden kommunalt avfall att minska från nuvarande nivå fram till år 2016. Andelen kommunalt avfall som återvinns borde ökas från nuvarande cirka 36 till 50 procent. Energiutvinningens andel ska höjas till 30 procent. I fortsättningen ska alltså högst en femtedel av avfallet hamna på avstjälpningsplatsen. Den finländska avfallslagstiftningen förnyades, då den nya avfallslagen (646/2011) och -förordningen (179/2012) trädde i kraft 2012. Den nya lagen följer riktlinjerna i EU:s ramdirektiv om avfallshanteringen (2008/98/EG). I all verksamhet ska man enligt lagen i mån av möjlighet iaktta följande prioritetsordning: i första hand ska mängden avfall som uppkommer samt dess skadlighet minskas. Om avfall ändå uppkommer, ska avfallets innehavare i första hand bereda avfallet för återanvändning eller i andra hand för återvinning. Om återvinning inte är möjlig ska avfallets innehavare utnyttja avfallet på annat sätt, inklusive möjligheten att utvinna energi ur avfallet. Om det inte går att utnyttja avfallet på något sätt ska det slutbehandlas. Dessutom förbjuds deponering av organiskt avfall på avstjälpningsplatser genom en förordning (331/2013) senast år 2016. Avfallsförbränningen regleras detaljerat i förordningen om avfallsförbränning (151/2013). I förordningen anges klara gränser för utsläpp från förbränningsanläggningar och det krävs att bästa tillgängliga teknik (BAT, alltså Best Available Technology) används. Westenergy Oy Ab beviljades miljötillstånd för funktionen som avfallsförbränningsanläggning 17.6.2009 Dnr LSU-2008-Y-586(111). En avfallsförbränningsanläggning stöder de allmänna målen i avfallslagen genom att den minskar deponeringen av avfall på avstjälpningsplatserna och ökar möjligheterna att utnyttja avfallet i form av energi. Genom avfallsförbränning minskas dessutom koldioxidutsläppen. Det projekt som ska bedömas kommer att planeras enligt bestämmelserna om energiutvinning ur avfall och det uppfyller dessa krav i fråga om både teknik och utsläppsnivå. 3.2 Projekt och avgränsningar Projektet som ska bedömas är en utveckling av energiutvinningen ur avfall genom att öka energiutvinningens kapacitet och effektivera processen. Den mängd avfall som ska utnyttjas för energiproduktion i projektet är 200 000 t/a. Avfallsförbränningens kapacitet kan höjas genom att effektivera den nuvarande processen, men dessutom byggs värmeutvinning ur rökgasen (rökgaskondensor), vilket förbättrar anläggningens energieffektivitet. Projektet medför inga förändringar i kvaliteten på det avfall som utnyttjas, avfallsförbränningsanläggningens teknik och askan och slaggen från processen. Anläggningen ska fortsättningsvis utnyttja källsorterat kommunalt avfall. I den här miljökonsekvensbedömningen avgränsas undersökningen till konsekvenserna av följande funktioner: - Ändringar i anläggningens infrastruktur - Transport av avfallsbränsle (ökning) - Avfallsförbränning och rökgasrening (ökad kapacitet) - Energiutvinning - Behandling av vatten som uppkommer (kondensor) - Leverans av avfallet från förbränningen till nyttoanvändning (ökad kapacitet) 6
3.3 Projektets läge Anläggningen är en avfallsförbränningsanläggning i Korsholms kommun. Området är planlagt för avfallsbehandlingsfunktioner och områdets infrastruktur med vägnings- och övervakningssystem är väl lämpad för en förbränningsanläggning. Projektets läge på grundkartan framgår av figur 3-1 och situationsplanen visas i figur 3-2. Figur 3-1. Projektets läge på grundkartan. 7
Figur 3-2. Avfallsförbränningsanläggningens situationsplan. 3.4 Bränsle Den planerade avfallsförbränningsanläggningen använder källsorterat kommunalt avfall som bränsle, cirka 200 000 t/a. Bränslet består av källsorterat avfall. Som hjälp- och stödbränsle vid anläggningen används lätt brännolja. Avfallets genomsnittliga värmevärde är cirka 9 MJ/kg, men värmevärdet kan variera mycket. 3.5 Mottagning av avfall Det brännbara avfallet levereras till anläggningen från närområdena med komprimerande avfallsbilar. För längre transportsträckor lastas avfallet om. För att säkerställa avfallets kvalitet görs stickprover i form av kontroll av avfallslasterna och bestämning av värmevärdet vid mottagningen av laster vid anläggningen. Avfallet lagras vid förbränningsanläggningen i en mottagningsbunker som har för ändamålet lämplig, hållbar bottenkonstruktion. Avfallet som tagits emot i bunkern krossas vid behov innan det matas in till förbränningen. I allmänhet är det källsorterade avfall som anländer till anläggningen brännbart som sådant. Avfallet lyfts med en traverskran, en s.k. grip (figur 3-3) till en inmatningstratt och fortsätter därifrån till pannans mekaniska roster för förbränning. 8
Figur 3-3. Avfallsbunker och grip som matar avfallet. Avfallslagringen ger möjlighet att blanda olika avfallspartier så att en jämnare avfallskvalitet matas in till förbränningen. Lagringen tryggar också anläggningens funktion under helgdagar eller vid andra avbrott i transporterna. Utrymmet för mottagning av avfall är dimensionerat så att bränslet räcker för ungefär tre veckors produktion. Avfallets uppehållstid i lagret hålls dock så kort som möjligt. 3.6 Förbränningsprocessen I projektet producerar Vasa Elektriska el och fjärrvärme av den ånga som avfallsförbränningsanläggningen producerar. Som bränsle använder anläggningen källsorterat kommunalt avfall. Samtidigt kan eventuellt också avfall som kommer från handel, industri och byggnadsverksamhet och lämpar sig för förbränning användas. Avfallsförbränningsanläggningens tekniska data framgår av tabell 3-1. Tabell 3-1. Centrala tekniska data om projektet. Beskrivning Enhet och värde 200 000 t Bränsleeffekt 61 MW Eleffekt 13 MW Värmeeffekt 40 MW Total verkningsgrad 90 Årlig drifttid i genomsnitt 8000 timmar Årlig elproduktion i genomsnitt 86 GWh Årlig värmeproduktion i genomsnitt 340 GWh I projektet kommer effektiveringen av energiutvinningen att synas speciellt i värmeproduktionen, som stiger med cirka 60 GWh/år tack vare värmeåtervinningen ur rökgasen. Förbränningsanläggningens förbränningsprocess är rosterförbränning utrustad med avancerad s.k. SNCR-teknik, där en ammoniakvattenblandning sprutas in i rökgaserna för att rena dem från kväveoxider (NOx). Därvid beaktas temperaturen, och ammoniakvattenblandningen sprutas in på den plats där den ger största möjliga nytta. 9
Förbränningsanläggningen är baserad på rosterförbränningsteknik där förbränningstemperaturen vid rostern är över 850 C. I eldstaden finns områden för förbränning av fuktigt bränsle dvs. torknings-, förbrännings-, pyrolys- och förgasningszoner. Till slut finns en zon för förbränning av koksåterstoden. De gaser som bildas i olika zoner brinner vid hög temperatur ovanför rostern. Den grova askan och det obrännbara innehållet i avfallet bortförs från rosterns nedre ända till anläggningens system för bottenslagg. Figur 3-4. Principskiss över rosterförbränningen (1. Mottagningshall, 2. Avfallsbunker, 3. Eldstad, 4. Panna, 5. Rening av rökgaser, 6. Skorsten, 7. Turbin och generator, 8. Fjärrvärmecentral, 9. Uppsamling av bottenslagg, 10. Silor för avfall från rökgasreningen samt kemikaliesilor). 3.7 Rökgaser och system för rökgasrening Anläggningen är utrustad med ett halvtorrt system för rökgasrening bestående av: inmatning av ammoniakvatten till pannan för att minska utsläppen av kväveoxider (NOx), kyltorn, system för inmatning av aktivt kol och kalk, tygfilter, rökgasfläkt, provtagningsstation och skorsten. Efter pannan leds rökgaserna via ett kyltorn till en reaktor, där aktivt kol och kalciumhydroxid tillsätts i rökgasen för att binda föroreningar. Det här slammet torkar i rökgasflödet och reaktionsprodukterna bortförs från processen som ett stoft blandat i rökgasflödet. Stoftet avskiljs med ett tygfilter, som också fungerar som kemiskt aktiv renare i processen. Rökgasen går igenom det stoftskikt som avskiljs i filtret och som innehåller ännu oreagerad kalciumhydroxid. Den reningsprocess som används vid anläggningen är halvtorr, vilket innebär att rökgasreningen inte ger upphov till något avloppsvatten som skulle kräva rening. Rökgasens reningsgrad bestäms av EU:s direktiv om avfallsförbränning 2000/76/EG och i Finland Statsrådets förordning om avfallsförbränning SRf 151/2013. Enligt Westenergy Oy Ab:s miljötillstånd mäter man vid avfallsförbränningsanläggningen kontinuerligt den totala partikelmängden, den totala mängden organiskt kol (TOC) samt mängderna av saltsyra (HCl), fluorväten (HF), svaveldioxid (SO 2 ), kväveoxider(nox) och kolmonoxid. Även ammoniakmängden (NH 3 ) mäts kontinuerligt, men det finns inget fastställt gränsvärde för den i miljötillståndet. Därtill har systemet också kontinuerlig mätning av kvicksilver. Mängderna av tungmetaller samt dioxiner och furaner i rökgasen mäts också enstaka gånger enligt tillståndsbestämmelserna. 10
Tabell 3-2. Rökgasernas egenskaper. Egenskap Mängd Rökgasmängd 130 000 nm 3 /h Rökgasernas fukthalt 18 % (16 22 %) Rökgasernas temperatur 146 o C (före värmeåtervinningen) EU:s direktiv om avfallsförbränning kräver att rökgaserna från förbränningsanläggningar som använder avfallsbaserat bränsle ska renas betydligt noggrannare än rökgaserna från konventionella förbränningsanläggningar. Utgångspunkten är att de nuvarande utsläppsnormerna ska uppfyllas. Tabell 3-3. Utsläppsgränser för avfallsförbränningsanläggningar (mg/m 3 ). Utsläppskomponent Halt i rökgasen, mg/nm 3 Kontinuerliga mätningar Svaveldioxid, SO 2 50 Kväveoxider, NO x (angett som NO 2 ) 200 Partiklar 10 Klorväte, HCl 10 Fluorväte, HF 1 Os, CO 50 Total mängd organiskt kol, TOC 10 I samband med obligatorisk kontroll Dioxiner och furaner 0,1 10-6 Cd, Tl 0,05 Hg 0,05 Sb, As, Pb, Cr, Co, Cu, Mn, Ni, V 0,5 3.8 Turbinanläggning Turbinanläggningen består av en turbin med avtappning, växel, generator, fjärrvärmeväxlare samt därtill hörande hjälpanordningar. Ångan som uppkommer vid förbränningen har ett tryck på 40 bar vid cirka 400 C och leds till en turbin. Ångan driver ångturbinen och rörelseenergin överförs via en växellåda till en generator som producerar elektricitet. Efter turbinen finns en värmeväxlare för fjärrvärme för överföring av värmen till fjärrvärmenätet. Vasa Elektriska Ab äger dessa anordningar och svarar för deras underhåll. Turbinanläggningens eleffekt är 15 MW och fjärrvärmeeffekt cirka 40 MW. 3.9 Värmeåtervinning ur rökgaserna Det här är en ny planerad funktion vid anläggningen. Värmen i rökgaserna kan återvinnas i en rökgaskondensor efter pannan. Rökgaskondensorns funktion är baserad på återvinning av kondensationsvärmen i den fukt som finns i rökgaserna. Temperaturen på den värme som utvinns är relativt låg. Återvinningen av värme ur rökgaserna sker efter rökgasreningssystemet innan gaserna leds till skorstenen. Återvinningen av värme ur rökgasen kan placeras utanför avfallsförbränningsanläggningens nuvarande byggnad på någondera sidan. Värmeåtervinningen kräver cirka 90 m 2 utrymme och höjden är 12 18 m. Vid Westenergys avfallsförbränningsanläggning kan den här värmen utnyttjas exempelvis till uppvärmning av fjärrvärmens returvatten. Ur gasflödena kan två typer av energi utvinnas: 11
- Rökgasens kännbara värme som fås genom kylning av rökgaserna - Latent värme från den vattenånga som finns i rökgaserna. Den latenta värmen fås genom att rökgaserna kyls ned tillräckligt (under daggpunkten), varvid vattenångan i rökgasen kondenserar. Kondensationsvärmens storlek påverkas av bl.a. bränslets fukthalt, som varierar mycket i avfallsbränsle, samt det kylande mediets (i allmänhet fjärrvärmevattnets) temperatur. Med högre fukthalt och lägre temperatur på kylvattnet fås större värmeåtervinning. I skrubberns första steg förtvättas rökgaserna och fuktas med en cirkulerande lösning för att ligga nära våttemperaturen. NaOH-lösning kan läggas till i den cirkulerande lösningen för att binda svavelföreningar. I förtvätten avskiljs dessutom bl.a. HCl och Hg, då ph hålls lågt. I det andra steget tvättas rökgaserna ytterligare med en kraftig spraytvätt, varvid även kondensationsvärmen överförs till det cirkulerande mediet. Kondensatvattnet rinner till den nedre kammarens botten och avleds därifrån. Värmeåtervinningen kan ske med en separat plattvärmeväxlare där det strömmar fjärrvärmevatten på sekundärsidan, eller också kan kondensorn vara av typen tubkondensor där rökgaserna direkt värmer upp fjärrvärmevattnet. Kondensatet som uppkommer innehåller föroreningar och måste därför behandlas och/eller utnyttjas i processen. I första hand ska kondensatet utnyttjas som sådant som processvatten i anläggningen utan behandling, för sådana ändamål där smutsigare vatten kan användas, exempelvis - som kylvatten för pannans slaggbassäng - som processvatten för rökgaskondensorn Rökgaskondensorn körs främst under andra tider än sommarsäsongen. Det uppmätta fjärrvärmevattenflödet har varit som mest mindre än 300 kg/s. Rökgaskondensorns uppskattade ökning av fjärrvärmevattenmängden är 30 80 kg/s, då fjärrvärmevattnets värden för framledningsvatten/returvatten är 80/50 C och i genomsnitt ca 50 kg/s. Kondensatmängden är i praktiken jämförbar med den fjärrvärmeeffekt som fås från kondensorn och som är beroende av bränslets fukthalt, temperaturen på fjärrvärmens returvatten samt rökgasmängden. Efter behandling kan kondensatet ledas till havet eller avloppsnätet eller utnyttjas. Figur 3-5 Skrubberkondensor (Valmet, ÅF förutredning 2014). Rökgasskrubbern effektiverar också rökgasreningen. Med skrubbern kan man rena rökgaserna från partiklar och sura gaser (SO 2 och HCl). Med skrubbern kan man alltså minska utsläppen ytterligare och optimera kemikaliemängden som används för rökgasreningen. Till exempel utsläppen av HCl kan minska till en tredjedel från nivån efter den halvtorra reningen. 12
Rökgaskondensorn har en diameter på cirka 6 m och höjden är cirka 15 m. I anläggningen i Korsholm ryms rökgaskondensorn inomhus efter rökgasfläkten. 3.10 Avfall som uppkommer och hur det behandlas Vid förbränning ackumuleras en del av avfallets skadliga ämnen i askan. Med tanke på användning och deponering av askan är dess halt av skadliga ämnen samt deras löslighet av avgörande betydelse. Askan från förbränning påverkas av bränslets kvalitet och renhet, förbränningstekniken samt tekniken för avskiljning av aska och stoft. Mängden bottenaska uppskattas till 16 18 % av den mottagna avfallsmängden eller cirka 30 000 ton per år. Avfall från rökgasreningen bildas cirka 2 3 % av den mottagna avfallsmängden eller cirka 3 800 t/a. Dessutom uppkommer pannaska cirka 1000 t/a. Bottenslaggen från avfallsförbränningen består av aska, metall, glas och sten och transporteras för närvarande till Lakeuden Etappi för vidarebehandling. För bottenslaggen från förbränningen försöker man i första hand hitta nyttoanvändning och i andra hand deponeras den på slutdeponeringsområdena. Reningsavfallet från rökgasreningen (s.k. APC-avfall, Air Pollution Control residue) och pannaskan, som samlas upp under pannan, transporteras för närvarande till Ekokem Palvelu Oy för behandling. Även i fortsättningen kommer de här avfallsfraktionerna att levereras för behandling till anläggningar som har tillstånd för detta. 3.11 Utsläpp 3.11.1 Avloppsvatten Avloppsvattnet från anläggningens tvättrum och toaletter leds till Korsholms kommuns avloppsnät dit 8 574 m 3 avloppsvatten pumpades år 2014. Regn- och smältvattnet från gårdsområdena och byggnadernas tak leds via oljeavskiljare och granskningsbrunnar till ett dike som för vattnet till Stormossutfallet. Detta vatten som pumpas utgjorde 22 704 m 3. Till följd av rökgaskondensorn kommer mängden avloppsvatten att öka med cirka 54 000 86 400 m 3 /a beroende på värmeåtervinningens drifttid. Behandlingen av kondensatet beskrivs närmare i kapitlet Kondensatbehandling. För det avloppsvatten som uppkommer i kondensorn och leds till behandling tillämpas gränsvärdena i förordningen om avfallsförbränning SRf 151/2013, som presenteras i nedanstående tabell. Tabell 3-4. Gränsvärden som tillämpas på kondensat från rökgasernas värmeväxling. Förorening Fast substans Kvicksilver Kadmium Tallium Arsenik Bly Krom Koppar Nickel Zink Dioxiner och furaner Gränsvärden 30/45 mg/l 0,03 mg/l 0,05 mg/l 0,05 mg/l 0,15 mg/l 0,2 mg/l 0,5 mg/l 0,5 mg/l 0,5 mg/l 1,5 mg/l 0,3 ng/l 13
3.11.2 Utsläpp i luften Avfallsförbränningsanläggningens utsläpp i luften kontrolleras med kontinuerliga mätare samt med utsläppsmätningar enligt den obligatoriska kontrollen. Tabell 3-5. Genomsnittliga halter av föroreningar i rökgasen under åren 2013 2014 (mg/nm 3 ). Förorening Halt 2013 Halt 2014 Gränsvärde Partiklar 0,02 0,07 10 TOC 0,24 0,2 10 HCl 6,59 6,81 10 SO 2 11,48 11,67 50 NOx 152,8 165,1 200 CO 5,52 4,26 50 HF 0,02 0,02 1 I tabell 3-6 anges de genomsnittliga halterna av tungmetaller samt dioxiner och furaner i rökgasen år 2013 och 2014. Kvicksilvermätningen vid anläggningen är kontinuerlig. Tabell 3-6. Halter av tungmetaller samt dioxiner och furaner i rökgasen år 2013 2014. Förorening Halt 2013 Halt 2014 Gränsvärde Cd+Tl (µg/nm 3 ) 0,0833 0,11 50 Hg (µg/nm 3 ) 0,1275 0,15 50 Tungmetaller (µg/nm 3 ) 6,7 3,8 500 Dioxiner och furaner 0,0064 0,001 0,1 (ng/nm 3 ) Tabell 3-7. Årliga utsläpp av föroreningar år 2013 2014. Förorening Utsläpp 2013 Utsläpp 2014 Partiklar 24 kg 182 kg Total mängd organiskt kol (TOC) 253 kg 213 kg Saltsyra (HCl) 6926 kg 7070 kg Fluorväte (HF) 20 kg 16 kg Svaveldioxid (SO 2 ) 12114 kg 12278 kg Kväveoxider som NO 2 172928 kg 161341 kg Kolmonoxid (CO) 4464 kg 5838 kg Ammoniak (NH 3 ) 1221 kg 1252 kg Cd+Tl 93 g 55,5 g Sb+As+Pb+Cr+Co+Cu+Mn+Ni+V 3620 g 5668 g Dioxiner och furaner 0,001 g 0,003 g Kvicksilver 152 g 134 g Koldioxid 42326 t 47382 t 14
3.12 Kondensatbehandling Vid värmeåtervinningen ur rökgaserna uppkommer alltid kondensat som ska behandlas innan det leds till avloppsnätet eller till ett vattendrag. I första hand ska kondensatet dock utnyttjas som sådant som processvatten i anläggningen utan behandling, för sådana ändamål där smutsigare vatten kan användas, exempelvis - som kylvatten för pannans slaggbassäng (inverkan på slaggens kvalitet ska beaktas) - som processvatten för rökgaskondensorn Kondensatmängden, som det är tillåtet att mata till pannans eldstad för att förstöras (indunstas) tillsammans med rökgaserna, har typiskt varit ca 500 kg/h. Kondensatmängden är i praktiken jämförbar med den fjärrvärmeeffekt som fås från kondensorn och som är beroende av bränslets fukthalt, temperaturen på fjärrvärmens returvatten samt rökgasmängden. Efter behandling kan kondensatet ledas till havet eller avloppsnätet eller utnyttjas. På Westenergy Oy Ab:s anläggningsområde rinner ytvattnet längs ett dike, som får sin början från den utdikade mossen väster om avfallscentralen, till Storträsket. Därifrån rinner vattnet som en bäck till Lappsundsån och till slut ut i havet. Kvaliteten på yt- och grundvattnet vid anläggningen kontrolleras enligt en kontrollplan. En annan avrinningsplats för ytvattnet är Södra Stadsfjärden. Ett alternativ till att återföra kondensatet till vattendraget skulle vara behandling enligt kraven för fjärrvärmenät eller fortsatt behandling enligt kraven på tilläggsvatten till vatten-/ångprocessen. I kondensorn matas lut (NaOH) in för att binda sura gaskomponenter (bl.a. SO 2 och HCl) och neutralisera kondensatet. Största delen av tungmetallerna är kondenserade på ytan av finpartiklarna och cirka 90 % avgår i samband med avskiljningen av partiklar (i rökgasskrubbern). Ett undantag är kvicksilver som är så gott som helt i gasform. Traditionell behandling av smutsigt vatten från rökgaskondensorer är baserad på flocknings- och/eller fällningsteknik. I kondensatet kan man injicera fällnings- och flockningskemikalier för att effektivera behandlingen av fast substans och tungmetaller. Figur 3-6. Avskiljning av fast substans med sandfilter och sedimentering (traditionell teknik är filtrering). Kondensatet kan också behandlas nästan helt eller delvis med membranteknik som föregås av filtreringsutrustning för att avlägsna fasta partiklar (figur nedan). S.k. makrofilter (MF) avlägsnar stora partiklar av fast substans och mikrofilter (UF) de återstående partiklarna. Slammet, som kan återföras till förbränning, avskiljs i det här skedet. Beroende på kraven kan kondensatet gå till fortsatt behandling efter behov. Med ROutrustning minskas salthalterna i kondensatet betydligt. I RO-utrustning uppkommer alltid s.k. rejektvatten cirka 10-25 %, som kan avledas exempelvis till havsvattnet. 15
Figur 3-7. Makro-/mikrofiltrering och RO-utrustning (membranfiltrering). 3.13 Kemikalier Kemikalier används vid anläggningen bl.a. för rökgasrening (kalciumhydroxid och aktivt kol) samt som stödbränsle vid förbränningen (lätt brännolja). Tabell 3-8 visar de kemikaliemängder som användes vid reningsverket under åren 2013 2014. Tabell 3-8. Kemikalieförbrukning. Kemikalie Förbrukning 2013 Förbrukning 2014 Ammoniakvattenlösning 24,5 % 423 t 350 t Aktivt kol 63 t 59 t Kalk 1775 t 1693 t Lätt brännolja 274 t 413 t På grund av värmeåtervinningen ur rökgaserna används också natriumhydroxid (NaOH) vid anläggningen. Mängden natriumhydroxid preciseras i beskrivningsskedet. 3.14 Trafik Trafikmängden i anslutning till avfallstransporterna är för närvarande cirka 30 50 fordon per dygn. Projektet ökar inte de nuvarande avfallstransportmängderna nämnvärt. 3.15 Anknytning till andra projekt Projektets anknytning till andra projekt är främst utnyttjandet av infrastrukturen på Stormossen och Vasa Elektriskas produktion av fjärrvärme och elektricitet. Förbränningsanläggningen skulle kunna utnyttja följande delar av infrastrukturen på Stormossens avfallscentrals område: Mottagning Vägning Mellanlagring Trafikområden 16
För Vasa Elektriska kommer projektet att ersätta olja och stenkol i fjärrvärmeproduktionen. I bedömningen undersöks dessutom projektets förhållande till markanvändningsplanerna samt till de planer och program som rör utnyttjande av naturresurser och miljöskydd och som är väsentliga för det här projektet. Sådana är främst den landsomfattande och den regionala avfallsplanen samt naturskyddsplaner och -program. I Finland finns för närvarande flera kraftverk som använder blandavfall som bränsle. Ett av dem är Westenergy Oy Ab:s avfallsförbränningsanläggning. Andra anläggningar som är i drift och utnyttjar källsorterat avfall finns i Kotka, Uleåborg, Riihimäki och Vanda. Avfallskraftverk håller på att byggas i Tammerfors och Varkaus. Dessutom planeras ett avfallskraftverk i Salo. 17
4. PROJEKTALTERNATIV I miljökonsekvensbedömningen granskas två projektalternativ i fråga om kapacitet: 1. Ett nollalternativ enligt lagen. Kapacitet enligt nuvarande miljötillstånd 2. Avfallsförbränningsanläggningen utnyttjar 200 000 ton avfallsbränsle. För avledningen av vattnet som uppkommer vid återvinningen av värme ur rökgaserna granskas följande alternativ i MKB: 1. Kondensatvattnet från värmeåtervinningen leds a. längs ett dike som får sin början från den utdikade mossen väster om avfallscentralen till Storträsket. Därifrån rinner vattnet som en bäck till Lappsundsån och till slut ut i havet eller b. avrinningen leds till Södra Stadsfjärden. 2. Vattnet leds till Stormossens rötkammarprocess. 3. Vattnet leds som avloppsvatten till Korsholms kommuns avloppsnät Figur 4-1. Platser dit kondensatet från värmeåtervinningen kan avledas. 18
5. BESKRIVNING AV MILJÖNS NUVARANDE TILL- STÅND 5.1 Projektets läge Planområdet ligger cirka 10 kilometer öster om Vasa i Korsholms kommun. Planområdet ligger på området vid Stormossens avfallsbehandlingscentral söder om riksväg 8. Projektets förläggningsplats framgår av figur 5-1. 5.2 Mark och berggrund Marken på området består av morän. Området är stenigt och dessutom finns det många flyttblock. På planområdet finns inga klippområden som är klassificerade som värdefulla. Berg har brutits på området för att ge plats för de nuvarande byggnaderna. I övrigt är området utjämnat och har formats för att motsvara det som behövs för förbränningsanläggningens konstruktioner. Brytningen har främst skett på platsen för avfallsbunkern. Byggandet har förändrat marken på området på grund av schaktningen i samband med byggandet. Marken på området har varit väl lämpad för byggande av en förbränningsanläggning. Dessa förändringar har inte påverkat markens art eller hydrogeologin i närområdena. Konsekvenserna har varit begränsade till vägen kring anläggningen. Figur 5-1. Jordartskarta. 19
5.3 Grund- och ytvatten Grundvatten Grundvattnets tillstånd på området för Westenergy Oy Ab:s avfallsförbränningsanläggning följs upp enligt ett kontrollprogram via fyra grundvattenrör som finns i omgivningen kring avfallsförbränningsanläggningen. Grundvattennivån varierar mellan 2 och 10 meter från markytan i närheten av avfallsförbränningsanläggningen och närmaste viktiga grundvattenområde ligger cirka 1,5 km från platsen (Smedsby-Kapellbacken 1049951). Grundvattnet på Stormossens område har också följts upp regelbundet enligt avfallscentralens kontrollplan. Enligt Westenergy Oy Ab:s kontrollresultat märks inga förändringar i grundvattnets kvalitet till följd av avfallsbehandlingsverksamheten. Ytvatten Från projektområdet rinner ytvattnet längs ett dike, som får sin början från en utdikad mosse väster om avfallscentralen, via ett Natura 2000-skyddsområde till det närbelägna Storträsket. Härifrån fortsätter vattnet som en bäck (Finnbäcken), först mellan moränåsar, delvis i sumpig terräng, som senare blir till ett låglänt och åkerdominerat område, mot Lappsundsån och till slut ut i havet. Sträckan som vattnet rinner från planeringsområdet till havet är sammanlagt cirka 17 km. Avrinningsområdets storlek är 55 km 2. En annan naturlig strömningsriktning för ytvattnet är mot sydväst. I samma riktning finns Molnträsket, som utgör Vasa stads råvattentäkt. Dikesvattnet från de försumpade områdena står dock inte i direkt förbindelse med träsket utan vattnet rinner förbi träsket på dess östra sida mot Vasa flygfält. Vattnet rinner ut i Toby å, som mynnar ut i Södra Stadsfjärden. Sträckan som vattnet rinner från planområdet är sammanlagt cirka 15 km. Ytvattnets kvalitet på området följs upp enligt Stormossen Oy Ab:s kontrollplan samt Westenergy Oy Ab:s kontrollplan. På Westenergy Oy Ab:s område leds rent dagvatten via en fördröjningsbassäng till ett dike som leder till Storträsket. Till detta dike leds också dagvattnet från Stormossens område. I diket finns Westenergy Oy Ab:s och Stormossen Oy Ab:s gemensamma kontrollpunkt för ytvatten. På basis av resultaten märks avfallsbaserad belastning i vattnet i form av förhöjda halter av kväve och klorid. 20
Figur 5-2. Ytvattenavrinning och närmaste grundvattenområden. 5.4 Vegetation och fauna Planområdet ligger i den centralboreala vegetationszonen på Suomenselkä och vid Bottenvikens kust. I omgivningen kring planområdena är skogarna steniga moar av lingon- och blåbärstyp. Terrängen är flack och ställvis finns sänkor och små mossfläckar. Myrmarkerna i närheten av planområdena är tuvullsmossar och risrika myrar. En del av myrmarkerna är utdikade. Största delen av skogarna kring avfallsbehandlingscentralen är ekonomiskogar. Skogarna har ung åldersstruktur och deras skogstyp varierar från karg mo till frisk mo. På planområdet förekommer inga naturtyper som enligt naturvårdslagen 29 måste skyddas, inga småvatten som enligt vattenlagen 15 a och 17 a ska skyddas eller livsmiljöer som enligt skogslagen 10 är särskilt viktiga. På planområdena finns inga kända förekomster av hotade växtarter (Finlands miljöcentrals databas UHEX). På det egentliga området för avfallsförbränningsanläggningen har växtligheten avlägsnats. 5.4.1 Naturskyddsområden Natura 2000-områden Sydost om planområdet, som närmast på cirka 120 meters avstånd, finns området Vedahugget (FI0800097), som hör till nätverket Natura 2000. Området hör till skyddsprogrammet för gamla skogar och dess areal är cirka 40 hektar. Naturaområdet Vedahugget ägs numera av staten. Den naturtyp som ska skyddas på Naturaområdet (SCI) är västlig taiga, som är en prioriterad naturtyp. Av de organismarter som nämns i bilaga II till habitatdirektivet påträffas 21
flygekorre där. Av arterna i bilaga I till fågeldirektivet påträffas bl.a. tretåig hackspett, bivråk, sparvuggla och järpe på området. Skogarna på Vedahuggets Naturaområde består främst av friska och lundartade moskogar, där det förutom gran också förekommer inslag av asp och björk. Träden utgör grövre gallringsbestånd och terrängen är ställvis stenig. Naturaområdet Vedahugget finns utmärkt på kartan i figur 5-3. Figur 5-3. Naturaområdet Vedahugget. Mellan Naturaområdet och planområdet finns ett kalhugget område och yngre gallringsbestånd av tall. Vegetationen mellan Naturaområdet och planområdet inventerades i samband med MKB-förfarandet år 2004 (Salvor Oy, 2005). Naturskyddsområden Cirka 3 hektar av södra delen av Naturaområdet Vedahugget är fredat som privat skyddsområde (YSA201872). Områden i skyddsprogrammet för fågelvatten Ungefär två kilometer nordväst om planområdet finns Karperöfjärden (LVO100219), som hör till skyddsprogrammet för fågelvatten. 22
5.5 Landskap I indelningen i landskapsområden, som har formats av de forntida haven, hör Korsholm till kustzonen. Centrala element i planeringsområdets landskap är avfallsbehandlingsanläggningen och bergsbrottet. I planeringsområdets omedelbara närhet finns inga landskapsmässigt värdefulla områden. Närmaste landskapsmässigt viktiga område ligger cirka fyra kilometer från avfallscentralen. Det är Kyro älvdals (MAO100101) nationellt värdefulla landskapsområde, som representerar österbottniskt nationallandskap. Ungefär sex kilometer från projektområdet finns också Gamla Vasas landskapsområde (MAO100114). Avfallsförbränningsanläggningens skorsten är ca 75 meter hög. I fjärrlandskapet är skorstenen ett element som urskiljs i landskapet på skogsbruksområdet. Anläggningen ligger dock inte i närheten av landskapsmässigt värdefulla områden och den påverkar inte landskaps- eller kulturområden. 5.6 Kulturarv I närheten av planområdet finns två fornlämningar som är fredade med stöd av fornminneslagen (295/63). Koppargruvan (1000003487) är en koppargruvsgrop från 1560-talet söder om planområdet. Gruvgropen ligger cirka 300 meter från avfallsförbränningsanläggningen. Det andra objektet är fornlämningen Varggropen (1000003488). Det här historiska objektet är en arbets- och tillverkningsplats som ligger cirka 500 meter sydost om planeringsområdet. I närheten av planeringsområdet finns inga objekt som utgör byggt kulturarv. Avståndet till närmaste kulturhistoriskt värdefulla objekt är över tre kilometer. Detta objekt, som ligger öster om planområdet, är Kvevlax kyrkonejd och Kyro älvs kulturlandskap. Avfallsförbränningsanläggningen påverkar inte fornlämningarna. Projektet har inte heller påverkat det byggda kulturarvet eller kulturlandskapet. 23
Figur 5-4. Områdets fornlämningar och värdefulla landskapsområden. 5.7 Luftkvalitet Kontrollen av luftkvaliteten i Vasa, Korsholm och Malax har pågått under åren 2012 2016 enligt en plan för kontroll av luftkvaliteten. Den kontrollpunkt för luftkvaliteten som finns närmast planeringsområdet ligger i Vasa ungefär tio kilometer från Stormossen. Vid mätstationerna för luftkvaliteten mäts bl.a. halterna av kväveoxider, ozon och finpartiklar. På grund av avståndet mellan mätpunkten och Stormossen är mätindexet för luftkvaliteten i Vasa inte särskilt väl lämpat för att beskriva luftkvaliteten på Stormossens område. Kontrollpunkterna i Vasa beskriver luftkvalitet i en stad, och luftkvaliteten vid Stormossen bedöms vara renare, åtminstone i fråga om partiklar. De nuvarande utsläppen i luften vid Stormossen utgörs främst av gaser från avfallsförbränningsanläggningen och avfallscentralen (Stormossen), alltså s.k. växthusgaser. Mängden av deponigaser minskas med hjälp av gasuppsamlingssystemen vid avfallsupplaget. De uppsamlade gaserna utnyttjas för energiproduktion i biogasanläggningen. Andra faktorer som påverkar luftkvaliteten vid Stormossen är avgasutsläpp från trafiken samt dammutsläpp från stenbrottsområdet och asfaltstationen i närheten (Rudus Oy, Lemminkäinen Oy, NCC och Forssan Betoni Oy). Utsläpp som påverkar luftkvaliteten i Vasa- och Korsholmsområdet kommer vanligen från industri, energiproduktion, trafik och uppvärmning av fastigheter. Enligt Vasaregionens luftkvalitetsrapport 2013 var förbränningsbaserade utsläpp från industri och energiproduktion större än året innan. I stadsmiljö bestäms halterna av kvävedioxid av utsläppen från trafiken. Gällande rikt- eller gränsvärden för kvävedioxid överskreds inte. 24
Årsmedeltalet av halterna av inandningsbart stoft var på samma nivå som under tidigare år. Överskridningar av gränsvärdet per dygn inträffade 20 gånger under året. Det tillåtna antalet överskridningar är 35 st per år. Riktvärdet för månadens näst högsta dygnsvärde överskreds i mars och april. Vid bedömning enligt index var luftkvaliteten i Vasa år 2013 oftast nöjaktig 57 % av dagarna (207 dagar). Luftkvaliteten var god 5 % (19 dagar), försvarlig 32 % (119 dagar), dålig 5 % (17 dagar) och mycket dålig 3 dagar. 5.8 Buller Bullermätningar har gjorts inne i avfallsförbränningsanläggningen och i dess omgivning 7.11 26.11.2012. En del av mätningarna gjordes som långtidsmätningar både inne i avfallsförbränningsanläggningen och utanför. Under mätperioden gjordes också kortvarigare arbetshygieniska och tekniska mätningar. Avsikten med mätningarna är att utreda anläggningens bullernivå med tanke på både arbetshygien och miljö. Beträffande miljökonsekvenser var en viktig miljöbullerpunkt en plats som ligger cirka 100 meter sydost om avfallsförbränningsanläggningen. Figur 5-5 visar mätresultaten. Enligt dem stannar den bullernivå som anläggningen ger upphov till under dagsriktvärdet (55 db) redan 100 meter från avfallsförbränningsanläggningen. Figur 5-5. Resultat av mätningen av miljöbuller cirka 100 meter från avfallsförbränningsanläggningen. Buller orsakas också av det närbelägna bergsbrottet (Lohja Rudus Ab och Lemminkäinen Oy), krossning av sprängsten, asfaltstationens verksamhet samt trafiken i anslutning till den här verksamheten. Lohja Rudus krossverk används 4 5 gånger om året 3 4 veckor per gång. 5.9 Trafik Trafiken till anläggningen sker från Karlebyvägen riksväg 8 via en planskild korsning och en rondell till Karlebyvägen (gamla Karlebyvägen). Trafiken fortsätter till avfallscentralens område längs Stormossvägen till vägningsstationen som betjänar både avfallscentralen och avfallsförbränningsanläggningen. Lasterna fortsätter från vägningsstationen längs Stormossvägen genom avfallscentralen och svänger in på Kompostvägen. Från Kompostvägen fortsätter lasterna via Energivägen till avfallsförbränningsanläggningens gårdsom- 25
råde och avfallsmottagningshall. Returtrafiken följer samma rutt. Områdets vägar är asfalterade och planerade för dubbelriktad trafik. Områdets vägar används endast av dem som levererar avfall och annan industriell verksamhet på området. Figur 5-6. Trafikreglering på avfallsförbränningsanläggningens närområde. Figur 5-7. Nuvarande och prognostiserade trafikmängder i närheten av Stormossen. 26
5.10 Planläggningssituation 5.10.1 Landskapsplan Österbottens landskapsplan godkändes 2008. Miljöministeriet fastställde planen 21.12.2010. Planeringsområdet har beteckningen EJ, avfallsbehandlingsområde/avfallscentral. Enligt definitionen anvisas med denna beteckning områden för avfallscentraler som betjänar landskapet eller flera kommuner. I områdena för avfallscentraler ingår områden som behövs för avfallsbehandling, lagring eller slutdeponering. På området kan en avfallsförbränningsanläggning för energiproduktion placeras. För området har dessutom anvisats ett avfallsbehandlingsområde/avfallsområde för energiförsörjning med beteckningen ej-1. Enligt definitionen anvisas med denna beteckning områden som är reserverade för mellanlagring och slutdeponering av biprodukter från kraftverk. Österbottens landskapsstyrelse började bereda en ny landskapsplan 2014. Figur 5-8. Utdrag ur Österbottens landskapsplan. 5.10.2 Generalplan På planområdet finns en gällande delgeneralplan för Smedsby godkänd av Korsholms kommunfullmäktige 13.2.2003. Enligt generalplanen är planområdet ett område för avfallshantering (EJ). Till området har anvisats en förbindelseväg från riksväg 8. Avfallshanteringsområdet omges av ett skyddande grönområde (EV). Smedsby delgeneralplan revideras som bäst och är i förslagsskedet. 27
Figur 5-9. Utdrag ur Smedsby delgeneralplan. Området som anges med rött i figuren är avfallshanteringsområde (EJ). 5.10.3 Detaljplan På området finns gällande detaljplan som godkändes av Korsholms kommunfullmäktige 11.12.2008. Avfallsförbränningsanläggningen ligger på område med planbeteckningen ET- 1 Kvartersområde för byggnader och anläggningar som betjänar samhällsteknisk försörjning (Området reserveras för avfallsförbränningsanläggning). 28
Figur 5-10. Utdrag ur Stormossens detaljplan. 5.10.4 Skyddsområden och -objekt I Korsholm finns Natura-området Vedahugget (SCI, FI0800097). Naturaområdet ligger som närmast cirka 120 meter sydost om planområdet. 5.11 Nuvarande markanvändning I närheten av planområdet finns ingen bebyggelse. Avståndet till närmaste bebyggelse är cirka två kilometer. På Stormossens område finns en avfallsbehandlingscentrals funktioner. Norr om avfallscentralen finns dessutom ett bergsbrott och en asfaltstation. Fågelbergets industriområde ligger cirka 800 meter sydväst om avfallscentralens område. Skogarna kring planområdet används främst som ekonomiskog, med undantag av Naturaområdet Vedahugget sydost om avfallscentralens område. 29
6. BEDÖMNINGSFÖRFARANDE 6.1 Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning Miljökonsekvensbedömning är ett förfarande baserat på lag (468/1994) och förordning (713/2006). Avsikten är förutom att främja miljökonsekvensbedömningen och beakta miljökonsekvenserna redan i planeringsskedet också att öka invånarnas tillgång till information och möjligheter att delta i projektplaneringen. MKB-förfarandet i sig är inte en tillståndsansökan, en plan eller ett beslut om att projektet ska genomföras, utan det är ett sätt att ta fram information om projektet för beslutsfattandet och tillståndsprocessen. I MKB-förfarandet fattas inga administrativa beslut och det går inte att överklaga förfarandet eller innehållet i de dokument som utarbetats under förfarandet. I sitt utlåtande om MKB-förfarandets bedömningsprogram och konsekvensbeskrivning bedömer kontaktmyndigheten om dessa är tillräckliga. Utlåtandet om konsekvensbeskrivningen fogas senare till miljötillståndsansökan för verksamheten. I det här projektet tillämpas MKB-förordningen 6, projektförteckningens punkt 7a) pannanläggningar och kraftverk där den största bränsleeffekten är minst 300 megawatt. MKB-förfarandet består av två steg: 1. Först behandlas ett bedömningsprogram, som är den projektansvarigas plan för hur miljökonsekvenserna av projektet och dess alternativ ska bedömas. I bedömningsprogrammet ingår också en plan för hur deltagandet ska ordnas i bedömningsförfarandet. Kontaktmyndigheten ger den projektansvariga sitt utlåtande om bedömningsprogrammet. I utlåtandet finns också ett sammandrag av andra myndigheters utlåtanden och allmänhetens åsikter. 2. I det andra steget, MKB-beskrivningen, samlar den projektansvariga resultaten av bedömningen i en konsekvensbeskrivning som ska utarbetas utgående från bedömningsprogrammet och kontaktmyndighetens utlåtande om programmet. Bedömningsförfarandet avslutas med kontaktmyndighetens utlåtande om konsekvensbeskrivningen. Den projektansvariga ska bifoga kontaktmyndighetens utlåtande och konsekvensbeskrivningen till ansökan om tillstånd och godkännande för den färdiga projektplanen. 6.2 Bedömningsuppgift och avgränsning av influensområdet Uppgiften i den här miljökonsekvensbedömningen är att bedöma miljökonsekvenserna av Westenergy Oy Ab:s avfallsförbränningsanläggning och därtill hörande teknikändringar på det sätt och med den noggrannhet som lagen och förordningen om miljökonsekvensbedömning kräver. Det som ska bedömas är de konsekvenser som anges i följande figur: Figur 6-1. Miljökonsekvenser som ska bedömas (källa: lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 2, 10.6.1994/468). 30
Centrala konsekvenser i det här projektet kommer preliminärt att vara: klimat och klimatförändring konsekvenser för naturvärdena förändringar i markanvändningen trafikkonsekvenser (utöver buller också trafikmängder, säkerhet och utsläpp) spridning av luftutsläpp konsekvenser för landskap och stadsbild konsekvenser av avvikande förhållanden såsom driftstörningar i utrustningen, brand eller olycka konsekvenser för sysselsättningen konsekvenser för utnyttjande av naturresurserna Utöver ovannämnda konsekvenser bedöms alla konsekvenser som MKB-lagen förutsätter. Avfallsförbränningsanläggningen är en anläggning som redan är i drift, så konsekvenserna under byggtiden blir mycket obetydliga. De kommer dock i huvuddrag att gås igenom i bedömningen. Konsekvensbedömningen koncentreras på konsekvenser under driften och ska speciellt identifiera förändringarna jämfört med 150.000 tons kapacitet och utan kondensering av rökgaser. Det område som ska undersökas i samband med miljökonsekvensbedömningen definieras så stort att inga kännbara miljökonsekvenser kan antas uppkomma utanför det undersökta området. Om det dock under bedömningsarbetet framkommer att någon miljökonsekvens har större influensområde än vad man förutsett, bestäms storleken på det område som ska undersökas för den aktuella konsekvensen på nytt enligt de nya fakta som framkommit. Den egentliga definieringen av influensområdena görs i samband med miljökonsekvensbeskrivningen på basis av de utredningar som gjorts under bedömningsarbetet och resultaten av dem. Av avfallsförbränningsanläggningens direkta konsekvenser omfattar inverkan på luftkvaliteten allmänt sett det största området. De bedöms på ett område av cirka 20 x 20 km i de olika projektalternativen. Många konsekvenser gäller ett betydligt mindre område nära avfallsförbränningsanläggningen. De sociala konsekvenserna bedöms utgående från den förändring som är specifik för dem, varvid influensområdet varierar. Beträffande landskapet är influensområdet det område inom vilket förändringen kan ses, för damm är det speciellt närområdena, för service är det närområdenas service, för näringsverksamhet sådana företag som har verksamhet i närheten osv. Influensområdena preciseras i samband med bedömningen. I arbetet granskas också de kumulativa effekterna tillsammans med nuvarande och planerad verksamhet. 6.3 Bedömningsmetoder 6.3.1 Hur bedömningen framskrider I den här bedömningen framskrider arbetet systematiskt på följande sätt: 1. Först beskrivs konsekvensernas ursprung, metoder som använts i bedömningen och kriterierna för bestämning av influensområdets känslighet samt konsekvensens storlek. 2. Därefter beskrivs det påverkade objektets nuvarande tillstånd och utgående från det bestäms dess störningskänslighet, alltså dess förmåga att ta emot den undersökta konsekvensen. 3. För varje alternativ beskrivs sedan konsekvenserna under byggtiden och driften och deras storlek. 4. Slutligen bestäms konsekvensernas betydelse så att åtgärder som vidtas för att minska konsekvenserna beaktas. En konsekvens som ensam eller tillsammans med andra konsekvenser enligt bedömningen är betydande är det skäl att speciellt beakta i beslutsfattandet i anslutning till avfallsförbränningsanläggningen. 31
6.3.2 Konsekvensernas uppkomst Miljökonsekvensbedömningen (MKB) är en process som framskrider systematiskt. Där identifierar man och bedömer det planerade avfallsförbränningsprojektets möjliga konsekvenser för fysiska, biologiska och sociala objekt. Under bedömningsprocessen utvecklas dessutom åtgärder för att lindra konsekvenserna. Åtgärderna tas med i projektet för att förhindra, minimera eller minska konsekvenserna. I det här kapitlet beskrivs hur de olika konsekvensernas storleksordning, de påverkade objektens karaktär/känslighet och därigenom konsekvensernas betydelse har bedömts i den här konsekvensbedömningen. Konsekvensernas storlek och de påverkade objektens känslighet har man försökt beskriva så att det så transparent som möjligt ska gå att bedöma konsekvensernas betydelse. En konsekvens är en förändring som den planerade verksamheten orsakar i miljöns tillstånd. Förändringen bedöms i förhållande till miljöns nuvarande tillstånd. Konsekvenserna kan vara direkta eller indirekta. Direkta konsekvenser uppkommer genom direkt växelverkan mellan åtgärder i det planerade projektet och den miljö som är föremål för förändringen. Ett exempel på detta är bl.a. förlust av en naturtyp till följd av schaktningsarbeten. Indirekta konsekvenser är en följd av projektets direkta konsekvenser. Ett exempel på detta är bl.a. eventuella förändringar i naturtyperna på myrmarkerna i planeringsområdets omgivning till följd av sänkt grundvattennivå. 6.3.3 De påverkade objektens känslighet Efter att en konsekvens har identifierats bedömer man hur känsligt det påverkade objektet är för förändringen. Det är viktigt att bestämma något värde som beskriver känsligheten för förändring för de objekt som kan påverkas av åtgärder som ingår i projektet. Vid bedömningen av känsligheten för förändringar används flera kriterier, exempelvis om det finns objekt eller områden med nationell eller internationell skyddsstatus inom det planerade projektets influensområde eller om det finns många objekt, t.ex. bebyggelse, inom projektets influensområde. Dessutom beaktas influensområdets och dess objekts tolerans för förändringar, deras anpasslighet, områdets mångsidighet, värdet för andra resurser/påverkade objekt, sårbarhet m.m. Vid bedömning av hur känsligt projektets influensområde är för förändringar beaktas också olika krav enligt standarder och begränsningar, förhållandet till rådande praxis och gjorda planer samt eventuella andra bestämmelser och miljöstandarder. Influensområdets känslighet i sig har ingen negativ eller positiv riktning utan den bestäms av konsekvensens riktning. Känsligheten beskrivs i den här bedömningen för varje påverkat objekt på en tregradig skala: 1. Liten känslighet, 2. Måttlig känslighet 3. Stor känslighet Det påverkade objektets känslighet beskrivs enligt nedanstående princip beträffande varje konsekvens. Tabell 6-1. Sätt att ange och bestämma det påverkade objektets känslighet. Liten Objektet/området är endast i liten omfattning viktigt eller känsligt för förändringar till följd av den aktuella påverkan eller området har endast obetydligt med känsliga objekt. Måttlig Objektet/området är måttligt viktigt eller måttligt känsligt för förändringar till följd av den aktuella påverkan eller området har i någon mån känsliga objekt. Stor Objektet/området är mycket viktigt eller mycket känsligt för förändringar till följd av den aktuella påverkan eller området har rikligt med känsliga objekt. 32
6.3.4 Konsekvensens storleksordning Efter att en konsekvens och ett påverkat objekts känslighet har identifierats bedöms konsekvensens storlek. Hur stor konsekvensen är som helhet bestäms på basis av konsekvensens geografiska utbredning, tidsmässiga varaktighet och styrka. Konsekvensens geografiska utbredning kan vara lokal, regional, landsomfattande eller gränsöverskridande. Konsekvensens tidsmässiga varaktighet kan vara tillfällig, kortvarig, långvarig och permanent. Konsekvensens styrka kan vara liten, medelstor eller stor. Konsekvensens storlek påverkas av dess geografiska utbredning, tidsmässiga varaktighet och styrka. På grund av olika begränsningar är bedömningen av värdena ofta subjektiv. Bedömningen av en variabels värde, exempelvis styrka, förutsätter dock sakkunskap och kännedom om det påverkade objektet och bedömningsmetoderna. Vid bedömning av konsekvensernas storleksordning har också flera olika metoder använts: Bestämning av i vilken omfattning växelverkan uppstår mellan de åtgärder som vidtas i samband med projektet och miljön vid det påverkade objektet, till exempel modelleringar av spridningen av buller och rörliga skuggor, modelleringar av synlighetsområden. Kartläggning av påverkade objekt och områden med hjälp av geodatasystem (GIS). Statistisk bedömning, till exempel bedömning av fåglarnas kollisionsrisk. Utnyttjande av information i litteraturen och resultat från undersökningar av de påverkade objektens störningskänslighet. Metoder för deltagande informationsanskaffning (arbete i en styrgrupp och intervjuer med lokalbefolkningen). MKB-gruppens tidigare erfarenhet. Konsekvensens storlek har i det här projektet klassificerats i sju klasser som beskrivs med olika färger. En positiv konsekvens beskrivs med gröna färgnyanser och en negativ konsekvens med gul-röda färgnyanser. Det är skäl att notera att konsekvensens storlek måste bedömas från flera olika synvinklar. Till exempel en konsekvens kan ha stor styrka men ändå vara medelstor, om den är kortvarig och situationen sedan återgår till tidigare tillstånd, alltså är reversibel. 4. Stor negativ, 5. Medelstor negativ 6. Liten negativ 7. Ingen påverkan 8. Liten positiv 9. Medelstor positiv 10. Stor positiv 33
Figur 6-2. Bedömning av konsekvensens storlek. Kriterierna för en konsekvens storlek beskrivs för varje konsekvens separat från fall till fall enligt en tabell av nedanstående typ. Tabell 6-2. Sätt att framställa och bestämma konsekvensernas storlek. Liten Medelstor Stor Konsekvensen kan observeras och den är positiv. En vidsträckt eller långvarig konsekvens kan som helhet ändå vara liten, om dess storlek är mycket obetydlig. Konsekvensen kan observeras men orsakar inga nämnvärda olägenheter för människornas dagliga aktiviteter eller den omgivande naturen. En vidsträckt eller långvarig konsekvens kan som helhet ändå vara liten, om dess styrka är mycket obetydlig. Konsekvensen är stor och positiv och den nytta som den medför kan lätt observeras i människornas dagliga liv eller i den omgivande naturen. Konsekvensen är måttligt skadlig och orsakar en tydligt märkbar förändring i människornas dagliga liv eller i den omgivande naturen. Konsekvensen är mycket stor och positiv och den nytta som den medför är mycket betydande för människornas dagliga liv eller den omgivande naturen. Även en måttligt stark positiv konsekvens kan som helhet vara stor, om den är långvarig och/eller om den påverkar ett vidsträckt område. Konsekvensen har stor styrka och orsakar vidsträckta och långvariga olägenheter för människornas dagliga liv eller den omgivande naturen. Även en måttligt stark konsekvens kan som helhet vara stor, om den är långvarig och påverkar ett vidsträckt område. Liten Medelstor Stor 34
6.3.5 Konsekvensens betydelse En konsekvens betydelse beskriver projektets genomförbarhet och möjliggör samtidigt en så transparent jämförelse som möjligt av olika alternativ. Betydelsen beror på konsekvensens storlek och det påverkade objektets förmåga att tolerera den undersökta konsekvensen. I den här MKB eftersträvas en beskrivning av både känslighet och storlek så att det så transparent som möjligt ska gå att bedöma konsekvensernas betydelse. Figur 6-3. Princip för bedömning av konsekvensernas betydelse. För att en konsekvens betydelse ska kunna bedömas behövs information om 1) influensområdets nuvarande situation, 3) det påverkade objektets känslighet (störningskänslighet) och 2) konsekvensens storlek Konsekvensens betydelse bestäms genom korstabulering av konsekvensens storlek och det påverkade objektets känslighet. För den här bedömningen är konsekvensernas betydelse klassificerad som liten, måttlig eller stor. Konsekvensen kan också vara betydelselös. I konsekvensbedömningen beskrivs konsekvensens betydelse enligt tabell 6-3. I tabellen anges alternativets läge genom korstabulering av konsekvensens betydelse och objektets känslighet. En undersökt konsekvens riktning kan exempelvis vara medelstor och negativ och känsligheten måttlig, vilket enligt ovan beskrivna princip innebär att konsekvensens betydelse är måttlig. Efter korstabulering beskrivs konsekvensens betydelse med ord för det planeringsalternativ som undersöks. Tabell 6-3. Sätt att framställa konsekvensernas betydelse. Konsekvensens storlek Influensområdets känslighet Stor negativ Medelstor negativ Liten Måttlig Liten Liten Måttlig Stor Måttlig Liten Liten negativ Stor Stor Stor Måttlig Ingen påverkan Ingen påverkan Ingen påverkan Ingen påverkan Medelstor positiv Liten positiv Stor positiv Liten Liten Måttlig Liten Måttlig Stor Måttlig Stor Stor 35
7. KONSEKVENSER SOM SKA BEDÖMAS SAMT BEDÖMNINGSMETODER 7.1 Befintliga utredningar I förfarandet vid miljökonsekvensbedömning utnyttjas information som samlats in för befintliga utredningar i uppföljningsrapporterna om Westenergy Oy Ab:s avfallsförbränningsanläggning, som redan är i drift, och uppgifter från den tidigare MKB:n, tillståndsansökan och uppföljningen. Dessutom finns det rikligt med information om miljön vid Stormossens avfallscentral. Den informationen kan också utnyttjas i den här MKB:n. Utredningar som kan utnyttjas är bl.a. - De tekniska preliminära planerna för avfallsförbränningsanläggningen inklusive den preliminära planen för värmeåtervinning ur rökgaserna - Information om grundvattenområdena - Information om skyddsområdena - Österbottens landskapsplan - Områdets delgeneralplaner och detaljplaner, miljöutredningar och naturkartläggningar som gjorts i anslutning till dem - Vägplaner som gjorts på området - Information om uppföljningen av funktionerna vid Westenergy Oy Ab:s avfallsförbränningsanläggning - Information om uppföljningen av verksamheten på Oy Stormossen Ab:s avfallscentral 7.2 Konsekvenser under byggtiden Konsekvenserna under byggtiden blir obetydliga. De uppkommer främst inomhus och är tillfälliga. Den synligaste förändringen blir en andra skorsten som eventuellt måste byggas. Den andra eventuella skorstenen borde vara lika hög som den nuvarande. Av de byggtida konsekvenserna beskrivs och bedöms bullret, vibrationerna och damningen från arbetsmaskinerna och byggandet samt tidpunkten för dessa konsekvenser. 7.3 Utsläpp under verksamheten och bedömning av konsekvenserna av dem 7.3.1 Konsekvenser för luftkvaliteten Konsekvenserna för luftkvaliteten bedöms med hjälp av en modellering av hur luftutsläppen sprids. Beräkningarna av spridningsmodeller för avfallsförbränningsanläggningar görs enligt en matematisk-fysikalisk spridningsmodell utvecklad av Meteorologiska institutet, den s.k. stadsmodellen (UDM-FMI). Som utgångsinformation i modellberäkningarna används uppgifter om anläggningarnas utsläpp, annan teknisk information samt antaganden om driften. Modellberäkningen av utsläpp i luften görs för en kapacitet på 200 000 ton. En modellering av 0-alternativet gjordes i den tidigare MKB:n, så den behöver inte göras på nytt. I bedömningen modelleras en situation enligt maximikapaciteten med de gränsvärden som gäller enligt förordningen om avfallsförbränning. Utgående från detta uppskattas de halter av svaveldioxid, kväveoxid, partiklar, HCl och HF som anläggningen ger upphov till och halterna av metaller samt dioxiner och furaner enligt förordningen om avfallsförbränning och dessa kan jämföras med rikt- och gränsvärdena för luftkvaliteten. Halterna och nedfallet beräknas för marknivån i omgivningen kring avfallsförbränningsanläggningens förläggningsplats. På basis av resultaten av spridningsmodelleringarna fås halternas års-, dygns- och timmedelvärden som utgör grund för beräkningen av statistiska nyckeltal. Halterna jämförs med Finlands gällande rikt- och gränsvärden för luftkvaliteten, som är fastställda för att skydda människornas hälsa, samt kritiska nivåer som är fastställda för att skydda växtligheten och ekosystemen. Nedfallen jämförs med målvärdena för svavelnedfall samt nedfall som uppmätts vid fjärrstationer. Beräkningsresultaten presenteras som områdesfördelning av halterna på kartunderlag och de regionala maximivärdena sammanställs i undersökningsrapportens tabeller. 36
Utgående från resultaten av spridningsberäkningarna bedöms konsekvenserna av utsläppen från avfallsförbränningsanläggningen för den lokala luftkvaliteten, den närbelägna bebyggelsen samt människornas hälsa och växtligheten. Resultaten jämförs med mätresultaten av bakgrundsluftkvaliteten och resultaten från mätningar av luftkvaliteten som gjorts på undersökningsområdet. 7.3.2 Konsekvenser för klimatet Projektalternativens inverkan på klimatet består av förändringar i växthusgasbalansen. Störst betydelse som växthusgas av utsläppen från avfallsförbränningsanläggningar har koldioxid (CO 2 ). Projektalternativens inverkan på mängden koldioxid som kommer ut i atmosfären bedöms genom beaktande av transporternas och förbränningsprocessens inverkan på koldioxidutsläppen. 7.3.3 Buller Bullerpåverkan till följd av ökad trafik, då avfallsförbränningsanläggningens kapacitet ökar, bedöms med hjälp av en bullerberäkningsmodell för de alternativ som undersöks. I princip kan man i bedömningen använda bullermätningar, om sådana har gjorts på området. I annat fall används programmet SoundPLAN och dess nordiska beräkningsmodeller för industribuller och trafikbuller som beräkningsmodell. Modelleringen baseras på uppgifter från anläggningens planerare om anläggningens bullerkällor, deras läge och bullrets emissionsnivåer. Dessutom modelleras anläggningens trafik ända fram till närmaste huvudled samt arbetsmaskinernas verksamhet på anläggningens gårdsområden. Bullerutredningen görs på ett sådant sätt att den kan jämföras med riktvärdena för buller i SRb 993/92. Genom bullerberäkningen får man fram spridningszoner för bullret från anläggningen och den därtill hörande trafiken LAeq7-22 och LAeq22-7. 7.3.4 Trafik För en avfallsförbränningsanläggning som använder främst avfallsbränsle har bränslekedjans logistik extra stor betydelse. Som miljökonsekvenser av dessa lösningar bedöms transporttrafikens säkerhets- och utsläppspåverkan med beaktande av trafikmängderna och var trafiken rör sig samt utsläpp och buller. I princip kommer logistiken på avfallsförbränningsanläggningens område inte att förändras, så de logistiska konsekvenserna bedöms utgående från de nuvarande funktionerna som en expertbedömning. I bedömningen beaktas de förändringar som skett i trafiknätet efter den tidigare MKBprocessen år 2008, bl.a. i fråga om anslutningarna till riksväg 8 och kanaliseringen av trafiken. Konsekvenserna för vägtrafikens säkerhet bedöms på basis av trafikprestationer och genomsnittliga grader av personskadeolyckor. Dessutom övervägs separat riskerna vid anläggningens anslutning till riksväg 8 som expertbedömning. 7.3.5 Konsekvenser för människornas hälsa, levnadsförhållanden och trivsel Människornas hälsa, levnadsförhållanden och trivsel påverkas av många olika faktorer. Konsekvenserna av avfallsförbränningen kan indelas i direkta och indirekta konsekvenser. Vid insamlingen av bakgrundsinformation och identifieringen och bedömningen av sociala konsekvenser utnyttjas - lokala gruppers sakkunskap - existerande socioekonomiskt material, bl.a. enkätundersökningar som gjorts vid tidigare MKB-förfaranden på området - social- och hälsovårdsministeriets guider och identifieringslistor - utlåtanden och åsikter som kommit in om bedömningsprogrammet - åsikter från mötena med allmänheten - tidningsskriverier i frågan. 37
Konsekvenserna för människorna bedöms främst utgående från ovannämnda utsläpp, buller och trafik. Dessa konsekvenser bedöms genom en jämförelse med den situation som förutses med stöd av modellerna i förhållande till gällande riktvärden. Alla kommentarer som kommit in under MKB-förfarandet, bl.a. vid mötena med allmänheten, i tidningsskriverier, kontakter och från uppföljningsgruppen sammanställs i konsekvensbeskrivningen. Ett mål i arbetet är att bedömningen ska ge svar på invånarnas och samhällets frågor och kommentarer om konsekvenserna. 7.3.6 Konsekvenser för marken och grundvattnet Kapacitetsökningen medför inga byggåtgärder och därför inte heller några förändringar av marken. I bedömningen uppdateras uppgifterna om nuläget för områdets mark och grundvatten i den tidigare MKB:n, och konsekvenserna av verksamheten bedöms i den omfattning som MKB-lagen kräver. Här beaktas kraven på utredning av utgångstillståndet enligt ändringen av miljöskyddslagen. Konsekvenserna för marken, berggrunden och grundvattnet bedöms utgående från befintlig information om markens tillstånd. 7.3.7 Konsekvenser för ytvattnet Westenergys avfallsförbränningsanläggning producerar i den nuvarande verksamheten inget egentligt kondensatvatten som avleds till något vattendrag, utan konsekvenserna för ytvattnet består främst av dagvatten från området. I princip kräver den ökade kapaciteten inga nya områdesregleringar, men beträffande kondensatet från värmeåtervinningen ur rökgasen är ett alternativ att kondensatet leds via dikena i omgivningen till havet. Konsekvenserna för vattenkvaliteten, vattenvegetationen, bottenfaunan samt fiskbeståndet bedöms på basis av kondensatvattenmängden, dess temperatur och halter av skadliga ämnen. Som utgångsinformation används uppgifter från den obligatoriska kontrollen av avfallsförbränningsanläggningen samt eventuella kontrolluppgifter från den närbelägna aktören Stormossen Ab. För att bedöma konsekvenserna utreds ytvattnets strömningsvägar med hjälp av kartor och befintligt undersökningsmaterial. Eventuella halter av skadliga ämnen i kondensatet bestäms som maximihalter enligt förordningen om avfallsförbränning. Det avledda vattnets inverkan på vattendraget och fiskerinäringen bedöms som expertbedömning utgående från vattendragens nuvarande tillstånd och mängden kondensat som avleds samt dess kvalitet. I samband med konsekvenserna för ytvattnet kontrolleras också andra alternativ för att avleda kondensatvattnet och konsekvenserna av dem. I alternativet där kondensatvattnet leds till Korsholms kommuns avloppsnät undersöks reningsverkets mottagningskapacitet och dess möjligheter att ta emot den här typen av vatten. I alternativet där kondensatvattnet leds till processen i Stormossens rötkammare undersöks rötkammarens mottagningskapacitet och kondensatvattnets inverkan på processen i rötkammaren. 7.3.8 Konsekvenser för naturen och naturskyddet Kapacitetsökningen medför inget behov av byggnation och därför inte heller några förändringar i områdets omgivning. I närheten av området finns Naturaområdet Vedahugget och under bedömningen görs en uppdatering av områdets naturmiljö utgående från Natura-databasen och undersökningar i terrängen. På så sätt går det att beskriva förändringen från situationen år 2008 fram till nuläget och man kan också bedöma kommande konsekvenser i den omfattning som MKB-lagen kräver. Vid terränggranskningen uppdateras Naturaområdets nuvarande situation. Konsekvenserna för naturen bedöms på basis av en belastningsuppskattning som beräknats utgående från spridningsmodelleringen. 38
7.3.9 Konsekvenser för samhällsstrukturen och markanvändningen Projektplanen jämförs med den nuvarande markanvändningen på Stormossen. För visualisering av markanvändningen används kartpresentationer. I bedömningen fästs speciell vikt vid objekt som finns i närheten av planområdet och är känsliga för störningar (bebyggelse, rekreationsområden). Deras läge och avstånd bestäms på kartan. 7.3.10 Konsekvenser för landskapet Konsekvenserna för den byggda miljön och naturlandskapet bedöms genom jämförelse av områdets nuvarande tillstånd och situationen då anläggningen blir färdig. För att bedöma konsekvenserna för landskapet görs fotomontage av anläggningen, om konsekvenserna av en ny skorsten också ska bedömas. Dessutom ska eventuellt flyghinderområde beaktas och därför begärs utlåtande av Finavia. 7.3.11 Konsekvenser för kulturarvet I närheten av projektet finns två fornlämningar. Ett utlåtande om projektets inverkan på fornlämningarna begärs av Museiverket. 7.3.12 Konsekvenser för utnyttjande av naturresurserna Med tanke på naturresurserna uppdateras materialbalanserna och det bedöms hur projektet påverkar utnyttjandet av naturresurserna, bl.a. beträffande användning av jungfruliga naturresurser och fossila bränslen. Konsekvenserna handlar om t.ex. minskat utrymmesbehov för avstjälpningsplatsen och användning av aska som ersättande jordbyggnadsmaterial. 7.3.13 Konsekvenser för näringslivet Projektets konsekvenser för näringslivet bedöms med hjälp av uppgifter från kommunen samt statistik som samlats om ekonomin (bl.a. arbetsplatser, arbetslöshetsgrad). Vid bedömning av konsekvenserna för näringslivet beaktas verksamhetens inverkan på antalet arbetsplatser vid kraftverk och antalet arbetsplatser som indirekt sammanhänger med verksamheten samt nya verksamhetsmöjligheter. I bedömningen utreds konsekvenserna för näringslivet på grund av förändringar i energiproduktionen, och strategiutredningar som eventuellt har gjorts på området utnyttjas också. 7.3.14 Konsekvenser för avfallsbehandlingen Den regionala avfallshanteringens nuvarande verksamhetsprinciper och de förändringar som projektet medför kommer att utredas. 7.3.15 Miljörisker Miljö- och hälsorisker till följd av exceptionella situationer och olyckor minskas genom noggrann planering och systematisk riskhantering under planeringen. Resultaten av riskhanteringen beaktas i planeringen. Vid bedömning av miljöriskerna ligger fokus på bedömning av plötsliga, oväntade miljöolyckor. Vid undersökning av riskerna analyseras problem som olika händelser eventuellt kan ge upphov till och det bedöms hur dessa konsekvenser kan minimeras, och korrigerande åtgärder föreslås. Riskfaktorer som undersöks är bl.a. trafikolyckor, bränder och explosioner, kemikalielagring och -användning, elavbrott samt anläggningens service och underhåll. Allt detta görs genom uppdatering av uppgifterna i föregående MKB. 39
7.4 Osäkerhetsfaktorer och antaganden Projektplaneringen och förfarandet vid miljökonsekvensbedömning påverkas av den osäkerhet som är förknippad med den använda information och de använda metoderna. I konsekvensbeskrivningen kommer osäkerheten i informationen och bedömningarna att presenteras separat för de olika konsekvenserna. Dessutom diskuteras hur osäkerheten och antagandena påverkar bedömningens slutresultat. 7.5 Metoder att minska de negativa konsekvenserna De största negativa konsekvenserna försöker man upptäcka redan i inledningsskedet, så att åtgärder för att eliminera och minska dem kan planeras. Vid bedömning av projektets inverkan på miljön söks samtidigt möjligheter att minska påtagliga skadliga miljökonsekvenser. Dessa metoder presenteras i konsekvensbeskrivningen. 7.6 Uppföljning av konsekvenserna I konsekvensbeskrivningen utarbetas ett förslag till uppföljningsprogram för konsekvenserna av projektet. Då tillstånd för projektet ska sökas kommer förslaget att preciseras och i tillståndsbeslutet fastslås ett uppföljningsprogram för förbränningsanläggningen. Kontrollen av anläggningens funktion kan indelas på följande sätt: Driftskontroll Driftskontrollen är normal kontroll av processen vid anläggningen. Med den sköter man om anläggningens normala drift och försöker i mån av möjlighet eliminera störningar. För verksamhetens driftskontroll svarar anläggningens driftspersonal. Utsläppskontroll Utsläppskontrollen är främst baserad på egenkontroll enligt kontrollplaner godkända av tillsynsmyndigheterna. För uppföljning av utsläppen från anläggningen utarbetas i miljötillståndsskedet ett utförligt kontrollprogram som ska godkännas av tillsynsmyndigheten. Konsekvenskontroll Konsekvenskontrollen sker i regel i form av obligatorisk kontroll utförd av den som driver verksamheten samt som myndighetskontroll. 7.7 Jämförelse av alternativ I miljökonsekvensbedömningen jämförs miljökonsekvenserna av projektets alternativ och av en situation där projektet inte genomförs med tanke på projektområdena och deras näromgivning. Detta görs utgående från tillgänglig information samt information från tilläggsutredningar som görs i samband med MKB:n. Alternativen jämförs utgående från konsekvensernas betydelse. Betydelsen beskriver samtidigt konsekvensernas storlek och hur känslig miljön som påverkas är för den aktuella konsekvensen. Olika konsekvenser jämförs också enligt en beskrivande (kvalitativ) och mängdmässig (kvantitativ) jämförelsetabell. I den antecknas de granskade alternativens centrala både positiva och negativa konsekvenser. 40
Vid bedömning av projektets genomförbarhet beaktas också risker och osäkerheter i anslutning till planläggning, förverkligande och drift. 41