Apostlagärningarna Studiehäfte av Henrik Steen
Innehåll Inledning 4 Faktaruta: Rom 7 Introduktion 6 Viktig undervisning i Apostlagärningarna 12 1. Visionen 12 Faktaruta: Jerusalem 12 Faktaruta: Antiokia 15 2. Folket 16 3. Budskapet 20 Faktaruta: Aten 20 4. Priset 24 5. Kraften 28 Sammanfattning 31 3
Inledning Apostlagärningarna är en unik bok. Det är den enda skildringen över den första kristna församlingens historia som finns bevarad. Flera böcker finns om Jesus och ett antal olika brev finns kvar från det första århundradet, men bara en text som berättar om de första kristnas liv, tro och drivkraft Apostlagärningarna. Denna bok finns inte bara bevarad, den är också en del av Nya Testamentet och är därför helig skrift för kristna med ett budskap från Gud. Men vad är detta budskap och hur kan vi få tag på det? Hur kan vi idag tolka Apostlagärningarna? Kristna har i alla tider försökt hålla fast vid att det kristna livet och den kristna församlingen ska levas i enlighet med Nya Testamentet, men gång på gång har väckelserörelser kommit som menat att de kristna har lämnat visionen om det kristna livet så som det visas i Apostlagärningarna. Tillbaka till begynnelsen har väckelseropet varit, och man har menat att Apostlagärningarna visar hur Gud egentligen tänkte att församlingen ska leva och fungera. I Apostlagärningarna ser vi Guds kraft i verksamhet och hur evangeliet går fram i seger och församlingen intar plats efter plats. Samtidigt som boken visar på församlingens framgång visar den också ärligt de kristnas problem och mänskliga svagheter utan att försöka måla upp någon bild av de första kristna som övernaturliga hjältar. De första kristna bråkar och kivas, har oärliga medlemmar och har emellanåt svårt att tro. Men Gud använder dessa ofullkomliga människor till att nå kungar och slavar med berättelsen om Jesus, och detta budskap bekräftas av mäktiga underverk. Denna framgång kommer dock inte gratis. Apostlagärningarna visar också vilket högt pris de första kristna får betala för sin frimodighet, de förföljs, hånas, stenas och dödas. Att återuppleva Apostlagärningarnas kristendom kanske inte enbart är så underbart som vi gärna vill tro. Apostlagärningarnas författare är alldeles för ärlig för att vi ska kunna lägga ifrån oss hans bok med ett romantiskt skimmer för ögonen, i tron att nytestamentlig kristendom är något lättköpt. I detta lilla häfte vill jag lyfta fram lite av Apostlagärningarnas bakgrund som en hjälp för oss att läsa och tolka Apostlagärningarna idag, men också peka på några viktiga teman i boken. Syftet är att ge lite råd för hur vi kan få tag på bokens centrala budskap till oss. Vad vill Gud säga till oss idag genom Apostlagärningarna? 4
Hur kan du nu göra när du använder detta häfte? Det allra bästa är att börja med att avsätta ett par timmar, stänga av telefonen och uppsöka en lugn vrå för att läsa igenom Apostlagärningarna från början till slut vid ett tillfälle. Har du inte möjlighet till detta, försök läsa genom boken på ett par dagar. För att få nya perspektiv i läsningen så läs gärna en annan översättning än du brukar. Syftet är att få försöka få ett grepp om de stora övergripande temana i boken, att försöka hitta de centrala poängerna i boken. Börja gärna läsningen med att be den helige Ande om vishet och hjälp att förstå. 1. Ha penna och papper bredvid dig medan du läser, och anteckna kapitel och verser som du tycker är särskilt intressanta eller svåra att förstå. Försök att inte fastna i detaljer när du sträckläser, utan gå hellre tillbaka till de härliga eller knepiga verserna efter att du läst igenom hela boken. 2. När du läst färdigt bibeltexten kan du läsa Introduktionen (känner du att du har ett hyfsat grepp om Apostlagärningarna kan du läsa Introduktionen direkt). Efter detta fortsätter du med det första temat, Visionen. 3. När du går genom ett tema, börja helst med att slå upp och läsa de bibelord som inleder studiet. Tycker du att det är väl många, läs bara de som är märkta med fet stil. Efter bibelorden kan du fortsätta med studietexten. 4. När du läst färdigt kan du fundera på samtalsfrågorna. Ta gärna några minuter och tänk igenom dem i din ensamhet, men du kan också använda dem i din hemgrupp. Bäst är då naturligtvis om hela gruppen har förberett sig på samma sätt till samlingen. Träffas ni ofta i hemgruppen kan ni dela upp samtalsfrågorna på flera träffar. 5
Introduktion Vem skrev Apostlagärningarna? Apostlagärningarna har samma författare som en av Nya Testamentets berättelser om Jesus, Lukasevangeliet, och är egentligen fortsättningen av detta evangelium (se Apg 1:1-2). Men båda skrifterna är faktiskt anonyma, inget i själva texterna säger vad författaren heter (överskrifterna vi har i våra moderna biblar, till exempel Lukasevangeliet, är inte från de ursprungliga handskrifterna utan senare tillägg). Hur kan vi då veta vem som skrivit Lukasevangeliet och Apostlagärningarna? Det finns framförallt två orsaker till att traditionen verkar ha rätt när den anger att Lukas är författaren: 1. Det finns ett antal stycken i Apostlagärningarna som är skrivna av någon som själv var med om händelserna. Det kan vi ana eftersom författaren ibland skriver vi när han berättar vissa händelser (se Apg 16:10-17; 20:5-16; 21:1-18; 27:1-28:16). Detta bör betyda att det var en följeslagare till Paulus som skrev boken. Ett antal av Paulus teammedlemmar kan vi dock utesluta eftersom de själva förekommer i boken, till exempel Timoteus och Aristarkus. Lukas verkar däremot vara ett naturligt val som författare. 2. De kristna som levde strax efter den tid som skildras i Apostlagärningarna och som har skrivit texter som finns bevarade (oftast kallas både dessa individer och bevarade texter kyrkofäderna), namnger som enda alternativ Lukas som författare till Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Den viktigaste källan till detta är kyrkofadern Irenaeus av Lyon (ca 180 e.kr) som menar att Lukas är författaren. Det finns inga andra förslag i den tidiga kyrkohistorien än Lukas. Sammanfattningsvis finns det goda skäl för att påstå att det var läkaren Lukas, Paulus vän och följeslagare, som skrev dessa båda böcker. Om du vill läsa mer om läkaren Lukas, se Kol 4:14, Filemon v 24 och 2 Tim 4:11. Men Bibelns böcker är inte bara mänskliga dokument, utan också inspirerade av Gud. Därför är Apostlagärningarna som skrift ett budskap från Gud till oss idag. Varför skrevs Apostlagärningarna? En väldigt viktig fråga när man läser en text är att försöka besvara varför den skrevs. Om du läser en nyhetsartikel om Kinas regering i en svensk tidning finns det ett visst syfte bakom artikeln (förhoppningsvis att objektivt informera och utbilda svenskar i hur Kina fungerar). Läser du en nyhetsartikel om Kinas regering i en officiell kinesisk regeringstidning finns det antagligen ett annat syfte till att artikeln skrevs (kanske att ge en positiv och propagerande bild av stabiliteten som följer på en diktatorisk enpartistat). Det är viktigt för oss som läsare att försöka förstå varför en text skrivs för att kunna förstå vad författaren vill ge oss för budskap. Med Apostlagärningarna verkar det som att Lukas väljer ganska noggrant vad han vill berätta och vad han inte vill ta med i sin bok. Till exempel berättar han nästan bara om två apostlar 6
(varav den ena, Paulus, inte ens är en av de ursprungliga tolv apostlarna) och lämnar många frågor kvar obesvarade; vad hände med aposteln Tomas? Vad hände med församlingen i Jerusalem där berättelsen började? Vart tar Petrus vägen när Paulus tar över som huvudperson i boken? Lukas väljer bort en del ämnen eftersom det verkar som han har vissa syften med att skriva sin bok, och många frågor, som visserligen är intressanta, leder honom inte mot hans syfte. 1. Det har genom historien funnits många förslag på vad Lukas syften är. Ett förslag är att Lukas skriver Apostlagärningarna som en skrift till kristendomens försvar, när aposteln Paulus ska dömas i en rättegång i Rom. Lukas skriver då boken för att visa att kristendomen står på god fot med romarriket och inte är en ideologi som orsakar politiska problem. Det var nämligen oerhört viktigt för de romerska myndigheterna att bevara Pax Romana, den romerska freden, och rörelser som orsakades turbulens i samhället slogs ned med kraft. Däremot fanns det en förhållandevis stor religiös frihet för judar i romarriket under denna tid (den framväxande kejsarkulten med tillbedjan av kejsaren började dock orsaka problem för de kristna). John Stott pekar på tre saker som gör att vi kan ana att Lukas är en kristen diplomat i förhållande till Rom: De romerska myndigheterna är genomgående vänligt inställda till kristendomen och några blir till och med kristna, till exempel officeren Cornelius (Apg 10) och Sergius Paulus, prokonsul på Cypern (Apg 13). De romerska myndigheterna finner ingen skuld vare sig hos Jesus (i Lukasevangeliet) eller apostlarna; i Filippi ber myndigheterna Paulus om ursäkt för felbehandling (Apg 16), i Efesus förklarar myndigheterna Paulus oskyldig (Apg 19) och Felix, Festus och Agrippa finner honom oskyldig i domstol (Apg 23-26). Rom Staden var en gammal stad redan på Nya Testamentets tid, den grundades enligt legenden ca 753 f.kr. som ett litet jordbrukssamhälle. Den blev snart den utan jämförelse viktigaste staden i området och Roms maktsfär växte kontinuerligt. Under det andra århundradet före Kristus kontrollerade romarriket ett imperium i västra Medelhavet. Det växande riket innebar att rikedomar och varor, liksom slavar, strömmande in i staden från hela området. Medelhavet sågs snart som en insjö i det romerska riket och kallades Mare Nostrum (vårt hav). Staden Rom hade på NT:s tid över en miljon invånare, varav en stor del slavar. Som moderna storstäder fanns dock stora klasskillnader mellan rika och fattiga i staden. Vid över 400 tempel tillbads de romerska gudarna. För kristna kom Rom att symbolisera avgudadyrkan och synd, vilket inte minst märks i antydningar i Uppenbarelseboken. 7