Vinsten med kontinuerligt skogsbruk

1 Vinsten med kontinuerligt skogsbruk Mats Hagner 2018-06-20 Kassaflödet i skogsbruket blev 477 kr för Kalhyggesbruk och 1385 kr för Naturkultur. Lönsamheten vid Naturkultur är alltså 2.9 gånger så stor som vid Kalhyggesbruk. UBICON Rapport 5, 2018 ISSN 1654-4455 ISBN 978-91-984785-1-8 ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------- UBICON, Blåbärsvägen 19, 903 39 Umeå, Sweden. Tel 070-64 222 44 Epost mats.hagner.34@gmailcom Org.nr: 340827-8210. -----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2 Sammanfattning Ett stort försöksområde på 300 möh, nära polcirkeln i norra Sverige, har följts i 20 år efter anläggningen 1993. Kalhuggning med efterföljande återväxtåtgärder jämförs med plockhuggning kombinerad med berikande plantering. Denna kombination kallas Naturkultur. Den kalhuggna ytan uppvisar fortfarande inte någon välväxande ungskog. I den plockhuggna skogen har de friställda träden reagerat med mer än fördubblade årsringar, och det finns välväxande småträd i större luckor. Med utgångspunkt från registrering av diameter på träd i orörd skog och i den plockhuggna skogen har ekonomiska beräkningar utförts. Datormodellen har skapats med erfarenheter från studier av kostnader vid de olika formerna av avverkning i denna försöksserie. Värdet av virket har bedömts med en vanlig prislista från en skogsägareförening. Detta har gjort det möjligt att jämföra skogsägaren Sveaskogs drivningsnetto och kassaflöde vid vanligt kalhyggesbruk och vid plockhuggning. Den form av plockhuggning som författaren har utformat, dvs. Naturkultur, innebär att man skapar lokal variation i trädstorlek, vilket leder till att de största träden växer fort samtidigt som de håller tillbaka tillväxten i de närmaste mindre träden. Om detta kombineras med ett medvetet val av de befriade trädens potentiella virkeskvalitet kan mycket stor lönsamhet uppnås. Om Sveaskog anlitar personer med certifikat i Naturkultur för att välja träd vid plockhuggning, kan värdeavkastningen från bolagets skogar mer än fördubblas. Plockhuggning kan utföras med befintliga skogsmaskiner, men maskinförarna måste plocka ut träden varsamt så att kvarvarande halvstora träd inte får barkskador. Grenbildning och frånvaro av skador och krökar på den nedersta delen av trädstammarna är det som är viktigast för nettoinkomsten vid odling av träd. Att den ekonomiska effekten blir väl så stor, som dessa teoretiska beräkning antyder, har redan bevisats genom studier av bokföringen hos privata fastighetsägare i Tyskland. Hanewinkel (2001) fann att kontinuerligt skogsbruk gav 3.6 gånger så höga nettoinkomster per hektar som kalhyggesbruk. Ett skäl till denna högre vinst var att man i Tyskland har ett fungerande system för försäljning av specialvirke. Vid beräkningarna i denna rapport har denna möjlighet inte beaktats. Sveaskog bör överge metoden kalhyggesbruk och minska kostnaderna för de investeringar som normalt sker i form av återväxt, röjning och gallring. Försöket i Piellovare kommer att visa ifall det vid Naturkultur är nödvändigt med en viss komplettering av den naturliga återväxt som normalt finns även i dessa karga trakter. I en kalkyl, där en viss kompletterande plantering ingick, blev kassaflödet vid Naturkultur 2.9 gånger så högt vid Naturkultur som vid Kalhyggesbruk. Risken för misslyckanden vid kalhyggesbrukets återväxtarbete är mycket större än vid Naturkultur, varför beräkningarna av skillnaden i kassaflöde sannolikt är underskattade. Eftersom ett kontinuerligt skogsbruk skapar en skiktad skog med en struktur som i många avseenden är mycket lik en naturlig skog, med stor variation i täthet, trädstorlek och trädslag, blir vinsterna med tanke på ekosystemtjänster mycket stora. Marken blir ständigt beklädd med träd, ingen markberedning förekommer. Renarnas tillgång till lav på mark och på träd blir hög. Emission av växthusgaser från hyggen upphör. I bäckarna kommer vattnet inte att ha lika mycket humus och kvicksilver som vid kalhyggesbruk. Ämnesord: blädning, kontinuitet, hyggesfritt, plockhuggning, ekonomi, ränta, drivningsnetto, virkeskvalitet, kvalitetsklasser, specialvirke, koldioxid, växthusgas, ekosystemtjänser, kalhyggesbruk, naturkultur, liberich, naturvård.

3 Bakgrund Det vanliga sättet att odla skog i Sverige är att skapa välväxande ungskog på ett kalt hygge. Genom röjning och låggallring åstadkommer man till slut en skog med tätt stående fullstora träd som ger en hög inkomst. Samma princip tillämpas för gran och tall inom hela landet. Träden är lika gamla och området kallas för bestånd (Figur 1 och 2). Figur 1 och 2. Planterat hygge med välväxande ungskog. Till höger ett välgallrat slutavverkningsbestånd. Båda bilderna från Västerbotten. Ett helt annat sätt, plockhuggning, tillämpades av kloka bönder före 1950, innan vår nuvarande skogsvårdslag förbjöd denna form. Bonden kände till vad träden kunde användas till. När han skördade stora träd, som passade till husbyggnad, passade han på att rensa bort småträd med dåliga egenskaper. Småträden användes till brännved och de stora träden till husbyggnad. Bondens barn vallade korna i skogen under sommaren. Skogens gräs i luckorna och blåbärsriset inne i skogen omvandlades därigenom till mjölk, ost, smör och kött. Skogsbete håller borta barr och lövträd från luckor i skogen, därför att kossor äter upp små trädplantor som finns bland gräs och blåbärsris. Skogarna som fanns när rikstaxen startade på 1920- talet konstaterades vara mycket luckiga. Den stående kubikmassan per hektar var låg och skogsindustrins företrädare, sågverksägarna, beklagade sig över att bönderna skapat alltför glesa skogar (Figur 3). Figur 3. Forntida skogsbete höll luckorna öppna utan återväxt, därför att tamdjuren åt upp små trädplantor som växte i gräset. Riksdagen uppdrog åt skogsforskaren K-E Kallin att beskriva landets skogar. Han företog landsomfattande resor och publicerade 1926 sina resultat i ett stort verk med många fotografier, som finns att studera på skogsbiblioteket. Kallins inställning till blädning är följande: Finnes i den gamla skogen nöjaktigt plantbestånd eller är den i övrigt av sådan beskaffenhet, att restbeståndet efter avverkning intill en viss låg minimidimension kan anses, eventuellt efter nödig röjning och justering, fullt användbart till stomme i det nya beståndet, böra givetvis huggningarna inläggas så att plantorna och underbeståndet få gynnsammaste betingelser för sin utveckling." "Blädning kan således i föryngringsbefordrande syfte verkställas i såväl tall- som granskogar å godartade marker.

4 Min slutsats, efter att ha läst hans arbete, är att mulbetet hade orsakat den stora luckigheten och att små och stora träd växte fort därför att de hade gott om plats. Professorerna på skogsinstitutet tolkade hans och andras arbete på ett helt annat sätt. De var påverkade av de nya upptäckterna inom genetiken. De fick för sig att den låga virkesmängden berodde på att de mindre träden, som lämnades vid plockhuggning, var genetiskt degenererade. Av mina professorer, som undervisade mig på 1950-talet, fick jag lära mig att de små träden hade kommit efter i utvecklingen därför att de var genetiska krymplingar. Alla var lika gamla därför att de såtts efter en brand. Deras höga ålder och deras dåliga genetiska egenskaper var orsaken till den låga produktionen hos de skogar som fanns på 1940-talet. Ingen av professorerna tycks ha läst det Kallin skrev. Ingen av professorerna nämnde något om den stora luckigheten i skogarna. Ingen av mina lärare på skogshögskolan uttalade någon positiv uppfattning om skogsbetets stora betydelse för lokalbefolkningens försörjning. Skogsbetet fortsatte ända fram till slutet av 1960-talet. Nu känner vi till att konkurrensen från stora träd håller tillbaka tillväxten hos mindre träd inom 4-15 meter (Elfving 2009). På mager mark är avståndet större än på bördig mark (Figur 4). Vi vet också att högvärdigt timmer med få och små kvistar, endast kan skapas genom att små träd hämmas i sin tillväxt. Detta kan åstadkommas på ett ekonomiskt godtagbart sätt, endast genom att utnyttja konkurrensen från stora träd. Figur 4. Elfving (2009) studerade gamla hyggen där man glömt att avverka fröträden. Han presenterade funktioner med vilka man kan beräkna konkurrensens styrka på olika avstånd från fröträdet. Räckvidden av konkurrens är större på mager än på bördig mark. Konkurrensen får de största träden att växa fort på de små trädens bekostnad. Modern forskning (Jakobsson and Elfving 2004, Jakobsson 2005) visar att produktionen av virke blir lika hög där en lokal blandning av små och stora träd finns, som där likstora träd växer intill varandra. Detta innebär att man har möjlighet att uppnå stor virkesproduktion hos stora träd, om de står så långt ifrån varandra att de inte konkurrerar sinsemellan. Samtidigt uppnår man kvalitetsdaning hos små träd, därför att de hämmas i sin tillväxt av de största träden (figur 5). Figur 5. Om en ny generation av kvalitetsdanade tallar skall skapas måste stora träd utnyttjas för att hålla tillbaka grenbildningen hos de unga träden. Antalet sidogrenar per grenvarv blir liten om den unga tallen är hämmad. Sidogrenarna förblir tunna och faller av tidigt, när tallen växer i konkurrens med större tallar i närheten.

5 De ideala strukturen framgår i figur 6. Stora tallar växer fort samtidigt som det finns plats för mindre tallar som dock hämmas i tillväxt. Därigenom får de få och små grenar, som snart dör och faller av. Rakt kvistfritt sågtimmer skapas i en skog som denna. Observera att avståndet mellan de två största tallarna ca tio meter bort från fotografen, är för kort. De hämmar varandra och små tallar mellan dem kan inte växa upp till halvstora rekryter. Figur 6. Detta är en bild tagen i en skog i Arjeplog på 420 meter över havet, som länge skötts med hyggesfritt skogsbruk. Val av träd, som lämnats kvar för ytterligare tillväxt, har under 30 år utförts av den mycket kunnige skogsägaren Rune Holmström i byn Mullholm. De grova träden är raka med en kvistfri timmerstock längst ned på stammen. Dessa träd såg tidigare ut som det närmaste trädet till vänster, med tunna små döda grenar, som snart faller av. Sådan grenbildning har endast halvstora träd som hämmats i sin utveckling av stora träd i närheten. Ungefär en halvmeter till höger om det närmaste trädet kan Du se en halv meter hög liten tall. Väldigt många andra små tallar har jag sett bland blåbärsriset längre bort. Detta är alltså en skog som Rune skapat utan några kostnader för återväxt. Resonemanget utgår från förhållandena inom den lilla grupp av träd som delar på samma tillväxtresurser. Vid skogsskötsel, syftande till maximal produktion av virkesvärde, gäller alltså att man helt bortser från det som kallas bestånd och i stället ägnar uppmärksamheten åt: *storleksskillnaderna mellan närstående träd *antalet träd inom den närmast trädgruppen *den potentiella virkeskvaliteten hos varje träd i gruppen. Den som avgör hur trädgruppen skall skötas, dvs. genom att färgmärka de träd som skall plockas bort, måste ha djupa kunskaper om ekosystemets funktion, om värdet av virkeskvalitet, samt om

6 skador och sjukdomar hos träd. För att lyckas måste trädmärkaren också ha kunskaper om skogsägarens synpunkter på annat än virkesinkomst, exempelvis jakt och naturvård. Skogsägarens behov av pengar avgör också vilken räntefot som skall användas för att beräkna när ett träd kan anses vara ekonomiskt fullmoget. Utförlig beskrivning av Naturkultur finns i läroboken på nätet http://libris.kb.se/bib/20851370 I forna tider insåg man betydelsen av att genom plockhuggning friställa halvstora träd med bästa möjliga virkeskvalitet. Själv har jag på 1940-talet utfört manuell stämpling av de träd som skulle tas bort. Domänverkets mest välutbildade och högst betalde tjänsteman, dvs. revirförvaltaren, var den som beordrade mig att med stämpelyxan markera det träd som skulle plockas bort. En protokollförare noterade varje träds diameter i stämplingslängden. En gång i tiden insåg man alltså i Sveaskog att det var lönsamt att låta en mycket kunnig och dyrbar tjänsteman syna de träd som skulle lämnas för vidare odling till full storlek. Som framgår nedan är detta även idag en sällsynt lönsam investering. I dagsläget skulle den stämplade rotposten kunnat säljas genom Virkesbörsen på Internet. Med en dataklave kan varje träds art, diameter och kvalitet registreras. Om en virkesköpare får all denna information minskar hans risk, vilket resulterar i ett högre pris för rotposten. Redan på 1990-talet försökte jag få kollegorna på SLU, som jobbade med prognosinstrumentet Heureka, att göra det möjligt att utforma en trädvis hantering, eftersom plockhuggning och gallring utförs med hänsyn till enbart de närmaste träden. Jag arbetade med egna prognosmodeller, kallade Tree och Group, som skulle användas av den som förädlade skogen genom noggrant val av enskilda träd. Tyvärr hade jag då ännu inte färdigställt modellerna. I annat fall kunde jag visat dem följande samband (figur 7) Figur 7. Denna figur är hämtad från Hagner (2005). Värdet av trädstammar med olika brösthöjdsdiameter uttryckt i kronor per kubikmeter. Tall 123 betyder att bottenstocken håller kvalitet 1, andrastocken kvalitet 3 och tredjestocken kvalitet 2. Avverkning betyder drivningskostnaden för skördare och skotare. Dessutom anges kostnaden för att ersätta trädet med plantor. Denna kostnad är proportionell mot trädets grundyta, och innefattar markberedning, plantering, hjälpplantering och en röjning. Virkespriserna gäller för Norra skogsägarna 2001/2002. Massavedspriset var 220 kr/m3. Beräkningarna är gjorda med datormodellen Tree som då fanns tillgänglig på hemsidan http://wwwsekon.slu.se/~mats 100 Avverkning Plantering 0 0 10 20 30 40 50 60 Diameter, cm Modellerna innebar ett paradigmskifte inom skogsskötseln. Det revolutionerande var att man vid skötsel av skog skulle optimera sina åtgärder med tanke på endast den närmaste lilla grupp av träd som konkurrerar om samma tillväxtresurser, ljus, vatten och näring. Inom denna grupp sköter konkurrensen till att den huvudsakliga delen av virkesproduktionen hamnar på det största trädets stam. Koncentrationen av tillväxten till så få stammar som möjligt är ju också skälet till röjning och gallring, men om man åstadkommer detta inom en så liten grupp av träd att endast ett träd dominerar, så uppnår man andra fördelar samtidigt. De mindre träden, som kan kallas rekryter, växer långsamt och strävar efter att få komma upp i ljuset. För de flesta trädarter resulterar detta i att rekryterna satsar allt på att växa i längd. De bildar därför få sidogrenar och dessa blir aldrig grova. Detta kallas kvalitetsdaning därför att det resulterar att den fullvuxna trädstammens nedersta timmerstock, som i Sverige levererar hälften av stammens drivningsnetto, innehåller få och små kvistar. Dessutom har denna timmerstock ingen kvalitetsnedsättande ungdomsved nära märgen. Kronor / m3 fub 700 600 500 400 300 200 Tall 132 Tall 442 Gran 122 Gran 444 Tall 555

7 En annan fördel kan uppnås om avståndet till närmaste dominant görs så stort att de två dominanterna inte konkurrerar intensivt i området mitt emellan sig. Där har rekryterna tillräckligt utrymme för att överleva och tillväxa. Finns det ingen rekryt i området mitt emellan dominanterna, är sannolikheten stor att några av de självsådda groddplantor, som det alltid finns gott om i vanlig mogen skog (Pöntynen 1929, Sundqvist 1993, Skoklefald 1985, Kempe 1997), skapar nya rekryter. Skiktad skog anses av många ge en lägre volymproduktion än enskiktad skog. Detta stämmer så till vida att en enskiktad skog i ett visst utvecklingsstadium kan producera väsentligt mer än en flerskiktad skog. Detta stadium kännetecknas av att alla träden är halvvuxna och växer tätt. Betraktas hela omloppstiden har det nu visat sig att skiktad och enskiktad skog producerar ungefär lika stor mängd stamvolym. Elfving (1990) fann att en granplantering utförd under en 75-årig granskärm producerade mer än en ren granplantering. Utvecklingen under de första 27 åren var sådan att en volymvinst på 7 % var sannolik om hela omloppstiden togs med i beräkningen. Jakobson och Elfving (2004) fann att motsvarande gällde även i en tallskog. De fann att en 80-årig ungskog av tall uppvisade produktionsluckor omkring gamla överståndare av tall, vilka lämnats vid föregående avverkning. Vad som fattades i stamvolym hos de unga träden, kompenserades dock mer än väl av den stamvolym som tillvuxit i överståndarna. Jakobsson och Nilsson (2005) påvisade att samma förhållande gällde när de granskade tillväxtförlusten hos unga tallar längs hyggeskanter på fyra olika platser. Vad som fattades i stamved hos ungtallar inom konkurrenszonen uppmättes som tillväxtökning hos större tallar i den omgivande skogens kantzon. Haveraaen (1981) fann i ett vetenskapligt försök med underröjning, att stamtillväxten i de stora träden i parceller där småträd röjts bort, ökade med ungefär samma volym som skapades genom tillväxt i de små träden som lämnats i parceller utan röjning. Sammantaget gäller alltså för både tall och gran att konkurrensen mellan olikstora träd fungerar på följande sätt. Den hämning av stamtillväxt som noteras i undertryckta träd, återfinns som tillväxtökning i stammarna på de dominanta träden. En skogsägare går alltså inte miste om någon volymproduktion genom att låta stora och små träd konkurrera med varandra. Detta förhållande kan på ett mycket intressant sätt överföras i ekonomiska termer. En stor vinst uppkommer då stamvolym avsätts på ett stort dominerande träd i stället för på många små undertryckta träd. Anledningen är att grovt timmer har större värde i kr/m3 än klent timmer, samt att grovt timmer skördas med mycket lägre drivningskostnad än klent timmer. En annan stor vinst uppkommer genom att stamvolym som avsätts på ett stort dominerande träd får skördas mycket tidigare än motsvarande stamvolym avsatt på många små undertryckta träd. Detta är en effekt av att ränta måste läggas in i varje rättvisande ekonomisk kalkyl. Slutligen har ny forskning visat att moderna avverkningsmaskiner är fullt kapabla att plocka mogna träd ur skogen utan att förstöra kvarstående mindre träd (Hagner 1992). Medelstammens volym ökar kraftigt vid höggallring, vilket förbättrar maskinernas prestation (Persson 1992). Trots att förarna måste visa stor aktsamhet för att inte skada restbeståndet, blir kostnadsfördyringen jämfört med kalavverkning inte större än 25 %, varav hälften faller på skördaren och hälften på skotaren, som får längre körväg per kubikmeter.

8 Material Figur 8. SLUs försöksyta 2059 i Piellovare, Latitud 66 05'40'', Longitud 19 52'07'', 375 möh, Bonitet 3.0 m 3 /ha, ligger på Sveaskogs mark i Norrbotten, mellan Arvidsjaur och Jokkmokk. Här är en bild tagen med satellit och publicerad av Google Earth. De fyra parcellernas hörn har markerats med röda punkter. Parcellerna är 60 x 380 m stora. När bilden är tagen framgår tyvärr inte av Google Earth, men troligen har 20 år passerat efter ytans anläggning 1993. I CLEAR CUT hade man kalhuggit, markberett och planterat tall. INTACT lämnades helt orörd. I SELECT 60% hade man skördat 59 % av stående volym och i SELECT 40 % hade man skördat 41 %. Skuggan från gröna trädkronor torde beskriva fotosyntesen och produktionen i ytorna. Redan tio år efter avverkningen var produktionen i den plockhuggna parcellen SELECT 60 % uppe i 87 % av produktionen i INTACT (Wikberg och Lundmark 2008). I det nämnda arbetet har jag hämtat värdefulla data som utgjort grunden för kalkylerna i denna rapport (Bilaga 1). Återväxtresultatet på hygget är troligen så dåligt att Sveaskog blir tvungen att hjälpplantera hela området. I de följande ekonomiska beräkningarna har lagts in en liten kostnad för hjälpplantering. Den motsvarar endast femtedel av vad en fullständig återväxt kostar. Jag har publicerat rapporter som beskriver mina iakttagelser och bedömning av försöket i Piellovare, dels 10 år efter anläggningen Hagner 2008, dels 15 år efter anläggningen Hagner (2015).

9 Metod och resultat Datormodellen Tree har skapats av mig på 1990-talet för att göra det möjligt för en trädmärkare att handla rätt ute i skogen. Denna modell, kompletterade med modellen Group, används idag av personer som uppnått certifikat i den skogsskötsel som kallas Naturkultur (Liberich på engelska). Drivningsnetto innebär virkets värde efter utlägg för avverkning och terrängtransport till bilväg. Doktoranden Håkan Persson (1992) fann att drivningskostnaden per kubikmeter blir ca 25 % dyrare vid plockhuggning än vid kalavverkning. Erfarenhet från mina åtta stora fältförsök med noggrann uppföljning av avverkningsdata har emellertid visat att drivningsnettot per kubikmeter blir ungefär densamma vid de två metoderna när så kallad slutavverkningsskog skördas, oavsett om man tillämpar NK eller Kal. Detsamma har visats vid praktisk verksamhet på många platser. Drivningskostnaden vid NK blir dyrare på grund av hänsyn till kvarvarande träd och lägre volym per hektar, men den blir lägre på grund av ökad medelvolym hos skördade träd. Virkesinkomsten blir högre vid NK på grund av ökad timmerandel. Sammantaget blir det alltså samma drivningsnetto per kubikmeter (Hagner 2005). Massavedspriset för tall är satt till 250 kr/m3. En prislista för talltimmer gällande Västerbotten 2003 har använts för att illustrera värdet hos en enda tallstam med hög respektive låg kvalitet (figur 9). Figur 9. Prislista för talltimmer gällande Norra Skogsägarna 2002. Kvalitet 5 motsvarar massaved. Observera att en grov stock med hög kvalitet betalas tre gånger så högt som en usel stock med samma diameter. Figur 10. Värdet av virket i en tallstammar med hög kvalitet (133) och en med låg kvalitet (555). Drivningskostnaden som omfattar både avverkning och terrängtransport är högre vid plockhuggning än vid kalavverkning.

Kronor 10 Figur 11. Drivningsnetto för delar av en tallstam. Den stora tallen med 48 cm diameter i brösthöjd, ger tre timmerstockar och en bit massaved i toppen. Nedersta stocken nr 1 håller kvalitetsklass 1. Kvaliteten hos nr 2 och 3 håller klass 3. Ovanför den tredje stocken finns massaved. Den nedersta stocken, bottenstocken, ger ungefär halva trädstammens totala nettovärde. Grenbildning och frånvaro av skador och krökar på denna del av trädstammen är det som är viktigast för nettoinkomsten vid odling av träd. Drivningsnetto för en hel tallstam 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 Figur 12. Drivningsnetto hos en hel stam av tall över diameter i brösthöjd. Stammens bottenstock har kvalitet 1, den andra och tredje stocken har kvalitet 3. Ovanför den tredje stocken finns endast massaved. 0 12141618202224262830323436384042444648 Diameter i brösthöjd, cm Figur 13. Drivningsnetto/m3 för en hel tallstam, dvs. skogsägarens vinst. Det kostar ungefär 25 % mer att plockhugga, men skogsägarens vinst ökar framförallt genom att odla fram grovt timmer med hög kvalitet.

11 Uttag vol 50% 50% 100% 100% Kval 133 Kval 555 Kval 133 Kval 555 Dia cm 12 59 59 97 97 16 191 148 217 174 20 253 206 272 225 24 421 249 437 265 28 449 257 463 271 32 633 272 646 285 36 643 282 655 294 40 669 285 681 297 44 665 285 676 296 48 660 285 671 296 Tabell 1. Drivningsnetto per kubikmeter vid plockhuggning (uttagen volym 50 %) och vid kalhuggning (uttagen volym 100%). Kval 133 betyder kvalitet 1 i bottenstocken och kvalitet 3 i två timmerstockar ovanför bottenstocken. Kval 555 betyder kvalitet 5 i alla tre timmerstockar. Figur 14. Årsringsutvecklingen i brösthöjd hos en tall i fältförsöket Piellovare. Skogen stod orörd fram till 1993 då plockhuggningen utfördes. Skogen var så tät att tallen, under tiden 1880 1993 hade bara vuxit med årsringar på 0.2 till 1.9 mm. Medeltalet är ungefär 0.8 mm. Efter den kraftiga gallringen 1993, med uttag av 59 % av volymen, ökade årsringen kraftigt, till ett maximum på 3.0 mm. I medeltal kan man efter utglesningen troligen räkna med en årsring på 1.8 mm, hos stora friställda tallar. Årsring, mm Om skogsägaren Sveaskog anses tillämpa en räntefot, som är vanlig vid investering i aktier på virkesbörsen, 3 %, kan man med datorprogrammet Tree räkna ut följande. 3.5 3.0 2.5 2.0 1.5 1.0 0.5 Tall nr 1 0.0 1880 1890 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 2010 När en tall med högt timmervärde växer med en årsring på 0.8 mm, dvs. inne i en vanlig skog vid Piellovare, på Sveaskogs mark, är det lämpligt att skörda tallen vid diametern 19 cm. Vid denna diameter sjunker nämligen tallens värdetillväxt under räntenivån 3 %. Då är det bättre att avverka tallen och sätta pengarna på börsen, än att ha kvar den i skogen. Sveaskog avverkar då hela skogen genom kalavverkning vilket ger en något lägre drivningskostnad än plockhuggning. Tallens stam har då ett nettovärde efter avdrag för drivningskostnad vid kalavverkning som motsvarar 253 kr/m3. Vid anläggningen av försöket bad jag att Sveaskog skulle erbjuda ett försöksområde med skog som var lämplig för slutavverkning. En kalavverkning genomfördes sedan på den parcell som i figur 8 betecknas som CLEAR CUT. Om Sveaskog i stället tillämpar Naturkultur och håller skogen skiktad med gott om plats för de större träden, kan man räkna med att dessa växer med 1.8 mm årsring. I så fall skall de ekonomiskt mogna träden plockas vid 33 cm diameter. En sådan tall har då ett virkesvärde motsvarande 647 kr/m3.

12 700 600 500 400 300 200 100 0 Drivningsnetto per m3 Kalhyggesbruk Naturkultur Figur 15. Genom att glesa ut skogen och se till att de stora träden inte konkurrerar med varandra ökar drivningsnettot från kalhyggesbrukets 253 kr/m3 till plockhuggningens 647 kr/m3, dvs. till 256 %. Eftersom de större träden som skördas vid kalhyggesbruk kommer att ha en sämre virkeskvalitet än den beskrivna, kan den ekonomiska skillnaden mellan metoderna bli ännu större än de beräknade. I ett liknande försök, anlagt nära Umeå, ökade andelen tallar med första klass timmer i bottenstocken, från 1 till 20 % genom att den som märkte träd som skulle plockas ut var kunnig om virkeskvalitet. Om Sveaskog skapar kontakt med företag som är intresserade av specialtimmer kan drivningsnettot öka ännu mer. Alla stora träd som skördas vid Naturkultur håller inte den angivna höga kvaliteten. Dessutom kommer man vid återkommande plockhuggning även att skörda en hel del halvstora träd, dels huvudkonkurrenter och dels rekryter. Träd med mindre diameter än 10 cm skördas inte. Nedan följer en jämförelse av kassaflödet över en hel omloppstid på 90 år mellan de två skogsbruksformerna kalhyggesbruk och naturkultur. Kalhyggesbruk på 1 hektar. Omloppstid 90 år och bonitet 3 m3 per ha och år. Total produktion 270 m3. Vid slutavverkning tas ut 195 m3/ha. Vid röjning togs 15 m3 och vid gallring togs 60 m3 ha. Medeldiametern vid slutavverkningen är 20 cm, men en tredjedel av träden har medeldiametern 28 cm. Kvaliteten beräknas ligga mitt emellan 133 och 555 i figur 13 och tabell 1. Drivningsnetto: 130 m3 á 249 kr/m3 + 65 m3 á 367 kr/m3. Markberedning kostar 2000 kr Plantering kostar 7500 kr, vilket inkluderar hjälpplantering på 20 % av arealen Röjning kostar 2000 kr, och 15 m3/ha försvinner ur produktionen Första gallringen (låggallring) år 40 går med förlust och kostar 30 kr/m3. 60 m3 tas ut En andra gallring genomförs inte i detta nordliga klimat. Slutavverkning blir nästa åtgärd

13 Tabell 2 Figur 16 Kalhyggesbruk på 1 ha År Intäkt Slutavv. 0 56225 Markber 2-2000 Planter 3-7500 Röjning 20-2000 Gallring 40-1800 Slutavv. 90 Summa 42925 Intäkt per år ha 477 Naturkultur på 1 hektar Omloppstid 90 år och bonitet 3 m3 per ha och år. Total produktion 270 m3. Grönrisplantering kostar 1/10 av vad vanlig plantering kostar, dvs. 750 kr/ha Vid gallringen (höggallring) vart 30 år skördas 90 m3. 1/3 av träden har medeldiameter 24 cm, resten 36 cm. Kvaliteten beräknas ligga vid övre tredjedelen av avståndet mellan kurva 133 och 555 i figur 13 tabell 1. Intäkt vid plockhuggning: 30 m3 á 364 kr/m3 och 60 m3 á 523 kr/m3 = 42300 kr/ha Tabell 3 Figur 17 Naturkultur på 1 ha År Intäkt Gallring 0 42300 Planter 1-750 Gallring 30 42300 Planter 31-750 Gallring 60 42300 Planter 61-750 Gallring 90 Summa 124650 Intäkt per ha år 1385

14 Figur 18. Jämförelse mellan kassaflödet hos de två skogsbrukssätten. Nettot i verksamheten är 477 kr för Kalhyggesbruk och 1385 kr för Naturkultur. Lönsamheten i Naturkultur är 290 % av lönsamheten i Kalhyggesbruk. Diskussion Den stora ökningen av drivningsnetto och kassaflöde vid odling av tall i denna karga trakt förutsätter att en lokal olikhet i trädstorlek skapas. Denna ojämnhet bör upprätthållas, vilket inte är svårt eftersom trädens medfödda konkurrens leder till ojämnhet. Skall detta förbättrade resultat uppnås måste de två följande punkterna beaktas av den som sköter trädodlingen. 1. De största träden, dominanterna, skall stå så glest att de inte konkurrerar med varandra. Detta får till följd att huvudparten av ståndortens tillväxtresurser fokuseras till dominanterna. Avståndet regleras med ögonmått hos den certifierade trädmärkaren. Frihetstalet hos små och halvstora träd av tall och gran används för att bedöma vad som är lämpligt avstånd just på den plats där trädmärkningen utförs. 2. Mellan dominanterna lämnas halvvuxna rekryter med potentiellt högt virkesvärde. Hur många dessa skall vara måste lokal erfarenhet utvisa. Konkurrensen utövad av dominanterna hämmar tillväxten hos rekryterna, vilket resulterar i att få och klena grenar bildas i den nedersta, dvs. mest värdefulla, delen av trädstammen. Denna hämmade tillväxt innebär ingen långsiktig reduktion av skogens virkesproduktion (Jakobsson och Elfving 2004, Jakobsson 2005). Sveaskog är ett bolag som skall leverera sitt ekonomiska överskott till staten och alltså sträva efter att uppfylla skogsvårdslagens 1 : sköta skogen så att den uthålligt ger god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Fältförsöket i Piellovare visar att man genom kontinuerligt skogsbruk, utan störande markberedning, redan efter ett decennium kan uppnå en virkesproduktion som når 85 % av den som rådde innan uttaget av mer än halva virkesvolymen. Jakobsson och Elfving (2004) har redan bevisat att en tallskog, med lokal blandning av stora och små träd, långsiktigt har samma volymproduktion som en tallplantage. Future Forest (Nordin och Saksa 2017) hävdar felaktigt att ett hyggesfritt skogsbruk endast ger 71 %. Detta är pinsamt för SLU eftersom de som leder forskningsprogrammet Future Forest, professorerna vid SLU Annika Nordin och Tomas Lundmark, inte ens hänvisar till Rikard Jakobssons doktorsavhandling, som är utförd vid den institution som leds av Tomas Lundmark. Lundmarks företrädare på professorsstolen var Björn Elfving, som var Jakobssons handledare. Kommunikationen mellan dessa två professorer är tydligen bristfällig.

15 Min egen doktorand, Herman Sundqvist, numera generaldirektör hos skogsstyrelsen, visade genom sitt doktorsarbete att slutavverkningsbara tallskogar NV om Jokkmokk, i den trakt där försöket i Piellovare är beläget, redan före avverkningen hade så mycket naturlig föryngring att det räckte till för ett kontinuerligt skogsbruk (Sundqvist 1993). Hans plockhuggning med varierande intensitet visade också att den naturliga föryngringen blev kvar om man undvek att kalhugga, och att återväxten reagerade med ökad tillväxt. I rapporten från Future Forest (Nordin och Saksa 2017) påstår Markku Nygren, Kaisa Rissanen, Kalle Eerikäinen, Timo Saksa och Sauli Valkonen att man vid hyggesfritt skogsbruk måste spara och gynna de viktigaste kottproducenterna, därför att utan frön, inga plantor som kan växa upp till nya träd. Man har refererat till min lärobok Naturkultur 2004 där jag nämnt alla de forskare som tidigare redovisat uppgift om det stora antal plantor som redan finns i slutna skogar. De finska forskarna som deltagit i den nämnda skriften av Future Forest borde känna till att den finske forskaren Pöntynen (1929) kröp runt i 73 skogar och hittade ca 10 000 plantor/ha. Senare har Vaartaja (1951) i Finland funnit mängder av naturlig återväxt i tallskog och uppmätt deras reaktionsförmåga efter plockhuggning. Skoklefald (1985, 1989) i Norge fann miljarder med småplantor i skog och skildrade deras överlevnad och tillväxt under skärm och på kalygge. Ronge (1964) skildrade problemet med stavagran, dvs. smågranar i mycket täta ansamlingar i Jämtland. Riksskogstaxeringen i Sverige visade på mitt uppdrag (Kempe 1997) att äldre skog i vårt land i medeltal innehåller 37000 plantor per hektar. Att den ekonomiska effekten blir väl så stor, som dessa teoretiska beräkning antyder, har redan bevisats genom studier av bokföringen hos privata fastighetsägare i Tyskland. Hanewinkel (2001) fann att kontinuerligt skogsbruk gav 3.6 gånger så höga nettoinkomster per kubikmeter som kalhyggesbruk. Ett skäl till denna högre vinst var att man i Tyskland har ett fungerande system för försäljning av specialvirke. Vid de presenterade beräkningarna har denna möjlighet inte beaktats. Försöket i Piellovare visar också att om Sveaskog överger metoden kalhyggesbruk minskar risken för misslyckanden vid kalhyggesbrukets återväxtarbete. Bolaget har ålagts av staten att uppnå största möjliga lönsamhet. Det kan endast ske genom att använda sig av de resultat som försöket i Piellovare gett. Tyvärr innebär detta ett paradigmskifte. Tjänstemännen på alla nivåer är inte utbildade i denna form av skogsbruk. Därför behöver man anlita personer med certifikat i Naturkultur vid den omfattande fortbildning som krävs. Dessa experter nås på http://www.hyggesfritt.se/ En praktisk övergång till Naturkultur kan ske omedelbart eftersom försök redan visat att befintliga skogsmaskiner kan utnyttjas, men det förutsätter att förarna av dessa förstår att skador på kvarstående träd måste undvikas. Eftersom ett kontinuerligt skogsbruk skapar en skiktad skog med en struktur som i många avseenden är mycket lik en naturlig skog, med stor variation i täthet, trädstorlek och trädslag, blir vinsterna med tanke på ekosystemtjänster mycket stora. Marken blir ständigt beklädd med träd vilket gynnar biodiversiteten, ingen markberedning förekommer. Renarnas tillgång till lav på mark och på träd blir hög. Emission av växthusgaser från hyggen upphör. I bäckarna kommer vattnet inte ha lika mycket humus och kvicksilver som vid kalhyggesbruk. Referenser Chrimes D. and Lundqvist L. (2004) Simulated volume increment of managed uneven-aged Picea abies stands in central Sweden. Paper 1 in: Chrimes, D. Stand development and regeneration dynamics of managed uneven-aged Picea abies forests in Boreal Sweden. Silvestria, ISSN 1401-6230, ISBN 91-576-6538-9 304, 1-17.

Elfving B. (2009) Influence of retained trees on growth of the new stand. PM for Heureka, Appendix 18 1. Hagner M. (2005) Det långsiktiga nettot vid kalhyggesbruk jämfört med Naturkultur, Ebook: libris.kb.se. Censurerade av Sveriges Lantbruksuniversitet Mats Hagner 2004-2005 ISBN 978-91-983932-4-8, ISSN 1654-4455 UBICON Rapport 7, 1-25. Hagner M. (2008) Volymproduktion efter befriande gallring i tallskog nära polcirkeln. Ebook Scientific reports from Umeå Biology Consulting Years 2008-2009, ISBN 978-91-983932-7-9, ISSN 1654-4455 UBICON Rapport 6, 1-12. Hagner M. (2015) Naturkultur i Piellovare. Tillstånd och utveckling i försöket 15, 19 och 22 år efter avverkningen Ebook: libris.kb.se. Oregistrerade av Sveriges Lantbruksuniversitet Mats Hagner 2013-2017 ISBN 978-91-983932-1-7, ISSN 1654-4455 UBICON Rapport 3, 1-24. Hagner M. (2017) Naturkultur. Lärobok pp 1-218. Ekonomiskt skogsbruk kännetecknat av befriande gallring och berikande plantering. Ebook: libris.kb.se/bib/20851370 Mats Hagners Förlag. ISBN 978-91-983932-0-0. Hagner M. and Holm S. (2003) Effects of standing volume, harvest intensity, and stand structure on volume increment in plots managed with single tree selection over long time. http://libris.kb.se/bib/11358473. Swedish University of Agricultural Sciences, Dept of Silviculture, Working Paper 187, 1-16. Hagner M., Hällgren J.-E. and Linder S. (2016) Virkesproduktionen minskar med ökande kubikmassa, Ebook: libris.kb.se. Oregistrerade av Sveriges Lantbruksuniversitet Mats Hagner 2013-2017 ISBN 978-91-983932-1-7, ISSN 1654-4455 UBICON Rapport 6, 1-5. Hanewinkel M. (2001) Financial results of selection forest enterprises with high proportions of valuable timber. Results of an empirical study and their application. Schweizische Zeitung fur Forstwesen 8, 343-349. Jakobsson R. and Elfving B. (2004) Development of an 80-year-old mixed stand with retained Pinus sylvestris in Northern Sweden. Forest Ecology and Management 194, 249-258. Jakobsson R. (2005) Growth of Retained Scots Pines and Their Influence on the New Stand. Swedish University of Agricultural Sciences, Doctoral thesis, ISBN 91-576-7033-1 34, 1-33. Kallin K.-E. (1926) Föryngringsstudier i Norrlands skogar utförda under åren 1922-1924. Norrlands Skogsvårdsförbunds Förlag, Stockholm 1-183 Kempe G. (1997) Pilotstudie angående planträkning i äldre skog. Sveriges Lantbruksuniversitet, Skoglig resurshushållning och geomatik, Stencil 1-8. Nordin A. and Saksa T. (2017) Hyggesfritt skogsbruk. En kunskapssammanställning från Sverige och Finland. Sveriges lantbruksuniversitet, Enheten för skoglig fältforskning. Future Forests Rapportserie, ISBN 978-91-576-9264-1 1, 1-74. Persson H. (1992) Tvågreppsskördare vid avverkning i alternativa skötselmodeller. (Double grip harverster in different logging regimes). Sveriges Lantbruksuniversitet, Inst för Skogsteknik, Uppsatser och Resultat 240, 1-19. Pöntynen V. (1929) Tutkimuksia kuusen esiintymisestä alikasvoksina raja-karjalan valionmilla. Suomalaisen kirjallisuuden seuran kirjapainon OY Helsinki 1-190. Ronge E. (1964) År 1914 engångsgallrade provytor 50/100-årig tallskog och deras utveckling fram till 1961, m.fl försök. Svenska Skogsvårdsförbundets Tidskrift 62:3, 237-314. Skoklefald S. (1985) Milliarder av planter - viktig supplement till kulturföryngelsen. Norsk Skogbruk 31 12, 10-11. Skoklefald S. (1989) Planting og naturlig foryngelse av gran under skjerm og p_e5 snauflate. Planting and natural regeneration of Norway spruce under shelterwood and on clear-cut area. Norsk institutt for skogforskning, Rapport, 6, 1-39. Sundqvist H. (1993) Forest regeneration potential of Scots pine advance growth in northern Sweden. Dissertation. Department of Silviculture, Swedish university of Agricultural Sciences. Swedish University of Agricultural Sciences, Umeå. pp 33 16

17 Vaartaja O. (1951) Alikasvosasemasta vapautettujen männyn taimistojen toipumisesta ja merkityksestä metsänhoidossa. On the recovery of released pine advance growth and its silvicultural importance. Acta Forestalia Fennica 58.3, 1-133. Wikberg P.-E. and Lundmark T. (2008) Naturkultur. Utveckling i försöksserien de 10 första åren. Skogsstyrelsen, Rapport 23, 2008 1-29. Bilaga 1. Utdrag ur Hagner (2008) med uppgifter från Wikberg och Lundmark (2008) Tabell 2. Ståndortsbeskrivning för fältförsök redovisade av Wikberg och Lundmark (2008). Block och lokal Latitud, N. Longitud, E. Alt. Veg Fuktighet SI Bonitet m. ö. h. H 100 m 3 sk/ha/år 2051 Dalkarlsberget 61 37'53,8'' 14 25'25,2'' 620 blå, kr-lj fr, fu T18, G16 3.3 2052 Dalkarlsberget 61 37'58,7'' 14 25'15,1'' 620 blå fr, fu T18, G17 3.4 2053 Dalkarlsberget 61 37'57,0'' 14 25'36,3'' 635 blå Fr T18, G18 3.5 2054 Dalkarlsberget 61 38'06,8'' 14 25'26,5'' 645 blå fr, fu T18, G19 3.6 2055 Barjasen 64 39'17,9'' 18 16'09,1'' 325 blå,ling Fr T21, G18 3.8 2056 Selkroksredden 63 23'45'' 15 13'51,5'' 375 blå, ört fr, fu T22, G20 4.3 2057 Åliden 64 03'12,2'' 20 10'45,6'' 155 blå Fr T21, G20 3.9 2058 Sutme 64 52'55,1'' 14 51'54,5'' 520 l.ört, blå Fr T19, G17 3.5 2059 Piellovare 66 05'40'' 19 52'07'' 375 blå Fr T19, G15 3.0 Piellovare 2059 Talldominerad östsluttning väster om Kåbdalis i Norrbottens inland. Fyra stora parceller på 60 x 380 m anlades. Kont höggs kal, hyggesrensades och planterades efter markberedning. Orörd lämnades utan åtgärd. Gles och Tät gallrades genom huggning ovanifrån I Gles skördades 59 % av volymen och i Tät skördades 41 %. Grönrisplantering utfördes i Gles och Tät. Skogen var brandpräglad tallskog med inslag av fuktiga-försumpade partier i nedre delen. Där förekom gran som inblandning. I övrigt blåbär-lingon (Tabell 2). Markägare Sveaskog. Avverkning Markägare, tjänstemän eller skördarförare skötte utsyning av träd och avverkning efter muntliga anvisningar. Instruktionerna var att maskinföraren skulle spara en del småträd i KAL, avverka större träd och dåliga träd samt lämna tillräckligt med träd för att ge beståndsföryngringen ett gott skydd i GLES, avverka större träd och dåliga träd samt lämna tillräckligt med träd för att bibehålla nästan full produktion i TÄT. Plantering Planteringens utförande syftade till att utvärdera plantering av olika arter utan markberedning som föryngringsmetod i hyggesfritt skogsbruk. Plantorna sattes med två meters mellanrum i alla behandlingar när detta tilläts och inte hindrades av t.ex. friställda träd. Syftet var att med ledning av plantornas överlevnad och tillväxt undersöka när plantering inte behövs samt när respektive art kan användas med avseende på luckstorlek, avstånd till närmaste träd etc.

18 Täckrotsplantor användes i hela försöksserien. Behandlingarna KAL, GLES och TÄT markbereddes inte utan plantorna sattes direkt i markvegetationen påföljande vår efter avverkning, s.k. grönrisplantering. De grönrisplanterade plantorna skyddades mot insekter genom besprutning med Permetrin, eller skyddades med fiberfilten Bema. KONT hyggesrensades och markbereddes första säsongen efter avverkning och planterades ett eller två år senare, såsom vid konventionellt kalhyggesbruk (Tabell 3). Blocket i Piellovare placerades i lidläge med de långsmala parcellerna tvärs över höjdkurvorna, dvs. de sträckte sig utför sluttningen. Syftet var att få en stor variation i ståndortsförhållandena inom parcellerna och en liten variation mellan behandlingarna. I KAL, GLES och TÄT utfördes alltid planteringen på samma sätt tvärs över behandlingarna. Syftet var att kunna göra jämförelser mellan behandlingarna under liknande ståndortsförhållanden. Plantering utfördes med vanliga ettåriga rotade plantor. I KONT sattes enbart enkelplantor av tall enligt markägarens önskemål. I KAL, GLES och TÄT sattes varannan gran och varannan tall, med två meters mellanrum för respektive art, vilket gav dubbel planttäthet. De grönrisplanterade plantorna lindades in med en fiber Bema som skydd mot snytbagge. Plantorna markerades för att skilja mellan planterade plantor och naturlig föryngring. Numrerade brickor av aluminium användes och de placerades på marken 10 cm söder om plantan. KAL ersattes i Piellovare av en orörd behandling som inte planterades. KONT planterades en tillväxtssäsong senare än de övriga behandlingarna, eftersom maskinell markberedning måste utföras före planteringen. Mätningar Andra revisionen av Piellovare gjordes hösten 1994 (tre tillväxtsäsonger efter inmätning) eftersom avverkningen dröjde till vintern 1993-94. Fjärde revisionen gjordes 12 tillväxtssäsonger efter avverkning av Piellovare (Tabell 3). Tabell 3. Årtal för de olika aktiviteterna. Behandling 1=Kont, 3=Gles, 4=Tät. Ytorna avverkades på vintern, planterades på försommaren, och reviderades på hösten Lokal Behandling Inmätning Avverkning Plantering Revision 2 3 4 Piellovare 1 1991 1993-1994 1995 1995 1999 2005 " 3, 4 " " " 1994 1994 " " Piellovare 2059 Alla nivå 2 ytor exkluderades. På nivå 4 ytorna mättes träden inom 15 m radie vid mätning 2 och 4. På nivå 3 ytorna mättes träden inom 10 m radie vid mätning 4. De inmätta ytorna markerades som i Selkroksredden. Ståndort Ståndortsinventering har gjorts enligt riksskogstaxeringens instruktion (Hägglund och Lundmark 1977). Markfuktighet, mark- och fältvegetation har registrerats i alla provytor, kornstorlek har bestämts med rullprov i nivå 2-4. Mätning av planterade och natursådda plantor Beståndsföryngring högre än eller lika med 30 cm och diameter vid brösthöjd lägre än 6 cm av alla arter mättes in på hela ytan. Brösthöjdsdiameter mättes om höjden var lika med eller större än 130 cm. Alla planterade plantor höjdmättes oavsett höjd. Skador registrerades på alla plantor. Koder användes för att registrera saknade plantor, nya plantor, plantor som inte mättes vid förra revisionen men som återfunnits vid revisionen där efter, k-plantor som blivit träd, m.m. Rikligt förekommande

19 stubb- eller rotskott mättes inte utan registrerades som antal delstammar. I en del block registrerades egenskaper för växtplatsen för de planterade plantorna. Naturligt föryngrade småplantor lägre än 30 cm mättes inom en mindre del av nivå 3 och 4 ytorna. En 223,5 cm lång stav fästes i ena änden vid ytcentrum och den andra änden fördes runt i cirkel. Småplantor mellan stavens yttre ände och 20 cm inåt registrerades, ca: 2.7 m 2. Mätning av träd Diameter vid brösthöjd på alla träd (brösthöjdsdiameter 6 cm) mättes in på hela ytan. Träden klavades med klaven riktad mot ytcentrum. höjd mättes på ca: 50 % av träden. På nivå 3 och 4 ytorna valdes övrehöjdsträd ut inom 10 m radie enligt riksskogstaxeringens kriterier. Förutom mätning av höjd och diameter borrades dessa träd och ålder bestämdes. Skador registrerades på alla träd. Efter avverkning mättes diameter på stubbarna. I en del block registrerades översiktliga tillväxthämmande och kvalitetsnedsättande skador. I en del fall gjordes kvalitetsbedömning av tall. Koordinatsättning På nivå 3 och 4 ytorna koordinatsattes alla träd och plantor samt stubbar med vinkel och avstånd. Vinkel mättes med 360 kompass från stativ vid ytcentrum och avstånd mättes antingen med måttband eller med instrument. Om instrument användes registrerades avståndet mellan stativets topp och individen nere vid markytan. För att göra det möjligt att beräkna det horisontella avståndet mättes även den vertikala vinkeln mellan instrumentet och individen vid markytan och stativets höjd. Om måttband användes hölls det så horisontellt som möjligt. Resultat för blocket i Piellovare presenteras. Medelvärden för virkesförråd och avgångar per block och behandling har beräknats. Medeltillväxten mellan mättillfällena har beräknats för koordinatsatta ytor, exklusive avgångar. Volymer för träd grövre än 5 cm har beräknats med Näslunds mindre funktioner, och för träd klenare än 5 cm med funktioner av S-O Andersson. Avgångar och höjdutveckling för de bäst växande planterade plantorna presenteras, samt antal naturligt föryngrade plantor och småträd. Resultat Före avverkning Virkesförrådet före avverkning var 176 m 3 sk/ha. (Tabell 4). Blocket i Piellovare dominerades av tall. I Piellovare var antalet träd högst bland de medelstora träden (Tabell 4). Tabell 4. Beståndsdata före avverkning, t=tall, g=gran, b=björk, ö.l.=övrigt löv. Block Volym > 130 cm Antal träd d?6 cm Antal småträd h>1.3 m, d<6 cm Antal plantor h 0.3 1.3 m m 3 sk /ha trädslag % n / ha trädslag % n / ha trädslag % n / ha trädslag % t-g-b-ö.l. t-g-b-ö.l. t-g-b-ö.l. t-g-b-ö.l. 2059 150 75-10-11-5 591 63-14-18-4 297 3-11-85-2 150 25-28-35-12 Efter avverkning I 2059 Piellovare var medeldiametern ungefär densamma före och efter avverkning (Tabell 5).

20 Tabell 5. Medeldiameter (aritmetisk) före och efter avverkning. Medeldiameter mm Före avverkning Efter avverkning Block Behandling Tall Gran Björk Ö. löv Alla Tall Gran Björk Ö. löv Alla 2059 GLES 222 148 162 202 191 223 127 130 185 2059 TÄT 186 115 160 178 195 118 162 184 Tabell 6. Uppmätt virkesförråd vid samtliga mättillfällen samt estimerat virkesförråd direkt efter avverkning. För 2059 gjordes 4:e revisionen 12 år efter avverkning. Samtliga uppgifter 2059 beräknades med data från provytor inmätta vid sista revisionen då ett urval av provytorna mättes in. Volym m 3 sk /ha Revision Block Behandling Före avv. Efter avv. 2 3 4 Uttag % 2059 KAL - - - - - 100 2059 GLES 161 66 66 71 80 59 2059 TÄT 192 114 107 114 108 41 Virkesförrådets utveckling GLES. Under första och under andra perioden ökade virkesförrådet (Tabell 6). TÄT. Under period 1 ökade virkesförrådet medan det minskade under period 2 (Tabell 6). I detta avseende avvek utvecklingen i TÄT från det som var vanligt i andra block. Avgångar och skador på träd Eftersom avgång och skador är en mycket viktig faktor vid befriande gallring, redovisas här skogsstyrelsens sammanställning gällande hela försöksserien. De ackumulerade avgångarna från avverkningstillfället fram till senaste revisionen motsvarade mellan 1 32 m 3 sk/ha i GLES och 0 29 m 3 sk/ha TÄT, och 12 respektive 15 m 3 sk/ha i medeltal. Utryckt som andel av virkesförrådet som lämnades efter avverkningen motsvarade avgångarna mellan 1 75 % i GLES och 0 29 % i TÄT och 31 % respektive 17 % i medeltal. Antalet döda träd var 128 st/ha i GLES och 90 st/ha i TÄT. För de döda träden angavs avverkningskador som avgångsorsak för 22 % av volymen och 38 % av träden i GLES, och 8 % av volymen och 20 % av träden i TÄT. Vind angavs som orsak för 56 % av volymen och 32 % av träden i GLES, och 46 % av volymen och 32 % av träden i TÄT (Figur 1). I KAL dog 119 st/ha eller ca: 4 m 3 sk/ha. Avverkningsskador var den vanligaste avgångsorsaken i KAL. På de överlevande träden registrerades avverkningskador på 18 % i GLES och 7 % i TÄT.

21 m3sk/ha 35 30 25 20 15 10 5 0 51 52 53 54 55 56 57 58 59 51 52 53 54 55 56 57 58 59 3 4 Antal träd/ha 350 300 250 200 150 100 50 annat saknade torra avverkningsskador snöbrott vindfällen 0 51 52 53 54 55 56 57 58 59 51 52 53 54 55 56 57 58 59 3 4 FIgur 1. Summerat antal döda träd (ovan) och dess sammanlagda volym (under) uppdelat i respektive avgångsorsak. 51-59 avser blockr, 3= behandling GLES, 4=behandling TÄT. Löpande tillväxt För koordinatsatta ytor (ca: 50 % av den inmätta arealen) kunde träd som dött efter avverkning sorteras ut. Träd som dött behandlades med andra ord som om de avverkats. I tabell 7 visas volymutveckling och tillväxt för överlevande träd. Tillväxten var något högre under period 2 än under period 1 (Tabell 7).

22 Tabell 7. Uppmätt virkesförråd och medeltillväxt för träd med brösthöjdsdiameter > 6 cm på koordinatsatta ytor (ca: 0,06 ha/block/behandling). Träd som dött efter avverkning exkluderades ur datat. För 2059 gjordes 3:e revisionen 12 år efter avverkning. Volym m 3 sk/ha Revision Medeltillväxt m 3 sk/ha /år Block Behandling Före avv. 2 3 4 Rev. 2 till 3 Rev. 3 till 4 2059 GLES 161 65,5 71,4 80,3 1,17 1,48 2059 TÄT 192 92,8 99,4 108 1,33 1,43 2059 orört 174-181 192 1,56 1,71 Figur 2 kopierad från Ågren 2005. Ågren (2005) visade, genom analys av många borrspån från alla försöksblock, att friställda träd reagerade mycket positivt men att årsringens ökning inleddes först det tredje året efter gallringen. Han fann att tallens grundytetillväxt kulminerar redan 7 år efter gallring, medan granens tillväxt stegras ända till år 11. Näslund (1942) gjorde ungefär samma observationer i 157 gallrade ytor med gran i Norrland. Han visade också att reaktionen blev snabbast på bördiga ytor. Inväxning I Piellovare var inväxningen 0 eftersom volymberäkningen gjordes på träd med brösthöjdsdiameter större än 6.0 cm. Inga planterade plantor hade nått så stor diameter på de 12 år som förflutit sedan planteringen.

23 Volymproduktion I Piellovare ersattes försöksledet Kal med Orörd. Detta block utgör därför det enda stället i försöksserien där tillväxten i skog behandlad med befriande gallring kan jämföras med den i orörd skog. Om man beräknar medeltalet av tillväxten i Gles och Tät och jämför den med tillväxten i Orörd, blir den 80 % mellan revision 2 och 3 och 85 % mellan revision 3 och 4. Denna höga tillväxt är anmärkningsvärd och uppmuntrande, eftersom uttaget i volym var så hög som 41 % i Tät och 59 % i Gles (Figur 3). Denna volymproduktion skall jämföras med 0 % på den kalhuggna parcellen. Tolv år efter avverkningen hade inga plantor nått en diameter över 6 cm. 1.8 Figur 3. Årlig tillväxt 5-12 år efter gallring i försöket Piellovare, över stående kubikmassan vid tredje revisionen. För detaljerade uppgifter se tabell 7. Tillväxt, m3 / ha 1.6 1.4 1.2 1.0 0.8 0.6 0.4 Gles Tät Orörd 0.2 0.0 Kont Bilder från försöksområdet tagna 2009 0 40 80 120 160 Volym, m3 / ha Kalhuggen markberedd och planterad. Ett par planterade tallar har satt fart. De flesta har dödats av snöskytte. I den mest beskuggade delen av parcellen har många beståndsföryngrade granar börjat tillväxa bra.

24 Orörd. Bilden tagen från vägen. Orörd. Mot mitten av Kont 2009. Gles. Övre delen

25 Gles. En så stor lucka att plantorna kunnat växa. Tät. Konkurrensen från träden gör det omöjligt för plantor att utvecklas. Tät. Bild tagen från vägen.

Bild tagen från Gles mot Tät. En av tallarna i Tät uppvisar en form som troligen är den mest idealiska för framtida produktion av kvalitets-timmer. Tillväxten är stor beroende på lång och djup grön krona, dvs. stor bladyta. Den nedersta, mest värdefulla delen av stammen är kvistren och helt rak utan barkskador. 26