De svenska Xyletinus-arterna (Coleoptera, Anobiidae)

De svenska Xyletinus-arterna (Coleoptera, Anobiidae) Lundberg, S.: De svenska Xyletinus-artema (Coleoptera, Anobiidae). [The Swedish species of Xyletinus Latreille(Coleoptera,Anobiidae).I -Ent.Tidskr. ll2: l0l-l05.umea,sweden I 99 I. ISSN 00 I 3-886x. Nine species of Xyletinus Latreille have been recorded from Sweden. X. tremulit ola Y. Kangas and X. vaederoeen.si.s Lundberg are in North Europe only known from Sweden. Most Xyletinus species are collected rarely and usually in low numbers. An indentification key is presented for the Swedish species. The known Swedish records are listed for each species together with information on their biology. Larval development takes place in the following habitats: (l) deciduous softwood decay - X. ater (Creutzer), X. pe<'tinatu.r (Fabr.), X.'t,aederoeensis and (Duft.),X. hanseni Jansson X. longitarsis Jansson; (2) droppings, chiefly of hare -X.laticollis andx. planicol/is Lohse; (3) aspen bark -X. tremulicola;(4) dying hard wood of aspen - X. fibyensis Lundblad. S. Lundberg, Skeppsbrog,atan 9, S-951 35 Luled, Su'eden. tillsammans med uppgifter om biologi och utbredning. Historik Thomson ( 1862) fcrrde upp de tva arterna ater och pectinatus fcir Sverige. Diirefter drdjde det niira 70 ir innan Jansson (1930) behandlade sliiktet samt beskrev X. longitarsis (1942) och senare liven X. hanseni (1947). Dessfdrinnan hade Jansson & Sjdberg ( l93a) anmelt X. laticollis som ny fcir landet. Lundblad (1949) beskrev X. fihyensis, medan jag sjiilv 1956 upptiickte X. tremulicola i Norrbotten, vilken senare beskrevs av Y. Kangas (1958). Utifrfln svenskt material har jag senare beskrivit X. vaederoeensis Lundberg, 1969, och X. suecie'us Lundberg, 1972. Den senare har ddrefter (Gottwald 1977) synonymiserats med plani- col/is Lohse. Frfln Sverige har ytterligare en art rapporterats (Palm 1959: 280) niimligen X. subrotundatus Lac. fr6n Viirmland. Aktuella exemplar har dock visat sig tillhdra longitarsis (Lundberg 1973a). Den frfln Finland beskrivna X. gronblomi Y. Kangas, 1955, har synonymiserats med fibyensis (Lundberg 1968). Biologi och utbredning I dag iir biologin fcir samtliga kdtnda Xyletinusarter i huvudsak utredd 6ven om ytterligare upp-

102 Stig Lutrdbcrg gifter iir viirdefulla. Flera arter utvecklas i vitrdtad ved (ater, pe(tinatus, t'aederoeensis och longitarsis), nagra i spillning (laticollis, hanseni och planicollis), en art i aspbark (tremulicola) och en i hlrd d<jende aspved (fibyensis). Genomgiende tycks utvecklingen normalt vara tv6-6rig. Xylerinus laric'ollis (Duftschmid, 1825) Utbredning: Ha, Sm, Vg och Bo. Arten iir endast kiind i enstaka exemplar fran scidra Sverige, friimst liings Vastkusten. Den anges i utlandet leva i torkande spillning (Lohse 1969: 5l) och iir i Danmark bl a tagen i anslutning till fflrspillning (Hansen 1964). Detta 6r den enda av vara arter som mig veterligt inte kliickts i Sverige. X;letinus ater (Creulzer, 1796) Utbredning: Sk-Bo, Nii-Vs, Dr, Me och Jii. Trots att denna art dr den som vanligast erhalles genom slaghflvning i scidra och mellersta Sverige har n6gra sflkra uppgiftger om biologin tidigare mig veterligt inte publicerats. Arten har dock kliickts av Biirje Andersson (in litt.) ur vitrdtad aspved fr&n Eldgarn i Uppland 1979. Dessutom har Andersson tagit nagra exemplar genom bankning pa torr rdnn och Palm (1959:279) skakat ned den frin svampiga ekgrenar. Uppenbarligen lever arten i vitrdtad ved av flera olika lcivtriid. Xyletinus pectinatus (Fabricius, 1792) Utbredning: Sk, Sm, Ot, og, Stj-vr, Jii och Nb. Arten iir vid flera tillfiillen kliickt ur vitrtitad ekved (Palm 1959 och fcirf.), bl a fr&n stiingselstolpar och grenved. Di arten ocksa tagits i Norrbotten dels sittande pi en husviigg (Palm 1 95 1 : 1 86), dels slagh6vats vid VitA 1617-47 (Bengt Vidgren in litt.) maste arten ocksa utvecklas i andra radslag. Xyletinus vaederoeensis (Lundberg, 1969) Utbredning: Sk, Sm, Ol, Bo och Up. Arten beskrevs efter material som Olov Lundblad insamlat pa Hallands Viiderri, Sk6ne, genom bankning av ekgrenar i ett omrade med starkt aspinslag i juni 1951. Diirefter har jag slaghivat den i Halltorps Hage pa Oland l9l7-75 och vid Abbetorp i SmAland 716-79 d5l ytterligare exemplar tagits av Folke Olsson. Den iir iiven kltickt ur barkfallna Fig. l. Xyletinus, habitus. Skalstreck I mrn. Omritad fr6n Lohse (1969: 50). aspgrenar liggande p[ backen i ett litet aspbestind pa Eldgam i Uppland 1974 (Leiler &Prntz 1977). Xyletinus fibyensis (Lundblad, 1949) Utbredning: Sm, Og, Bo, Nii-Up och Nb. Arten iir ndstan genomgiende tagen i anslutning till asp. Ursprungligen beskrevs den efter material frfln Fiby urskog som slaghavats av Olov Lundblad. Arten beskrevs senare fran Finland under namnet X. gronblomi Y. Kangas, 1955, vilket synonymiserats med fibyensis av Lundberg (1968). Jag har plockat den krypande pa en Trypophloeus-angripen asp i Scidermanland men mest slagh6vat den pi sm6aspar, fr6mst sidana som hart betats av iilg (s k krattasp). Siirskilt fr6n slutet av juni till mitten av juli har den tagits vid havning pa sadana aspar med vissnande lciv (Baranowski t975). Larver har ocksa hittats i Smiland och Uppland i torkande toppkvistar pfl s6dana aspar i hflrd ved (Ambj<irn Carlsson respektive Bengt Ehnstrdm in litt). Ehnstr6m (in litt.) har vid flera tillfiillen pitriiffat larver i ca 3-5 mm tjocka iilgbetade asp-

De syenska Xyletinus-arterna 103 Fig.2-10. Xyletinus,genitalbAgensutskotthoshanen.-2.X.ater(Creulz.).-3.X.laticollis (Duft.).-4.Xpectinatus (Fabr.). -5. X. t'aederoeensis Lundberg. 4. X. u'emulicola Y. Kangas. -7. X. longitarsis Jansson. -8. X. fibyensis Lundblad. -9. X. hanseni Jansson. -10. X. planicol/is Lohse. Process of male genital bow.

104 Stig Lundberg, Xyletinus planicollis (Lohse, 1957) Utbredning: S6-Vs, Jii, Vb och Nb. Denna art uppfficktes ursprungligen i Sverige pa Haparanda Sandskiir i Norrbotten 1968, varifran den beskrevs under namnet X. suecicus Lundberg, 1972. Arten har senare konstaterats vara identisk med den frtn Tyskland 1957 beskrivnaplanicollis (Gottwald 1977). Arten iir i huvudsak slag- eller bilhtvad. Jag kunde dock 1987 konstatera att aven denna art utvecklas i ton harspillning genom undersdkning av sidan i ett grustag vid Giilld i Jiimtland diir flera exemplar slaghlvats av Alan Dufberg och Jean-Robert Bergvall. Exemplar har kliickts ur insamlad spillning siviil 1987 som 1989. Bestiimning De nordiska Xyletinus-arterna dr genomgflende svarta - mcirkbruna och storleken varierar fran ca 2,5 till nflra 5 mm. Habitus framgar av Fig. l. Vid fangst ligger de ofta med ben och antenner indragna ett tag i slaghlven varfdr de llitt fdrbises. Hanama kiinns igen pa starkare kammade antenner. En mycket viktig artkaraktar ar formen pa genitalbagens utskott hos hanama (Fig. 2-10), som liimpligen prepareras fram. Likasfl bdr undersidan pi frambrtjstet mellan mellanbenen kontrolleras. X. ater har niimligen en tydlig kril diir som visserligen gar att se iiven frin sidan men liittast ses pi opreparerade djur. Anteckningar om biotopen frir fynden kan ocksi vara viirdefulla. Besttimningstabell I Frambr6st med tydlig kril. Halsskdld starkt "klockformig", matt med tatt fjallig skulptur. Tiickvingar matta med raspig punktur. Skutell med parallella sidor. GenitalbAgens utskott smalt tillspetsat (Fig. D.L1ngd2.64mm....:... dter - Frambrdst utan sedan kdl. Ovriga karaktdrer varierande...2 2 Mellanrum mellan tiickvingestrimmor med raspig punktur. Halssktjld utpriiglat kullbrmig, gliinsande lint och tatt punkterad med inblandade negot grdvre punkter vilka sitter tiitare mot sidorna. Skutell brett avrundad. Cenitalbigens utskotl kort (Fig.3). Vanligcn sandiga marker....laticollis - Mellanrum mellan tiickvingestrimmor cj med raspig punktur. Ovriga karaktiirci varicrande... 3 3 Skulptur pr1 mittcn av halsskiilden bestir av linare och tiitarc punkter, cj ljiillig........4 - Halsskiild mcd l'iitllig skulptur....... 5 4 Liingd 3,5-5 mm. Ovcrsida mdrkbrun, tydligt l'ettgl:insandc. aldrig nrattsvart. Antenncr och ben r(id- Fig. I 1-12. Xyletinus, hangenitalier. -l L Penis och pafii:l:. -12.X. hanseni Jansson, spetsen av hcigra paragula. Ben relativt langa och slanka. Skutell ofta ljusare iin de relativt langa och parallella tiickvingama. Genitalbage utan eller med mycket kort utskott (Fig. 4). Vanligen skogsmark. pectinatus - Liingd 2,5-3,4 mm. Oversida svart gliinsande med mrirkt brungra beharing. Halssktildens mittparti med en mer eller mindre tydlig mittfara. GenitalbAge med brett, btijt utskott (Fig. 5). Vanligen skogsmarkmedaspinslag....vaederoeensis 5 Baktarsens frirsta led mer iin dubbelt sa lang som vid spetsen bred; andra leden viisentligt langre an bred......6 - Baktarsens fcirsta led ej dubbelt sfl lang som bred; andra leden knappt liingre iin vid spetsen bred.... 7 6 Kropp slankare och mer parallell. FtirhAllande liingd till bredd: 2,6-2,8. Halsskiild kortare, bredare och mer tillplattad med tydlig punktur mellan fjiillen och liksom tiickvingama med tydlig glans. Tiickvingemellanrum plana. Genitalbigens utskott mycket kraftigt (Fig. 6). Langd 3,0-4,0 mm. Skogsmark men aven i anslutning till fristflende d6ende aspar... tremulicola - Kropp bredare och robustare. FtirhAllande liingd till bredd: 2,2-2,5. Mattsvart med mellanrum pa tackvingar svagt viilvda frhmst baktill och framtill. Tydlig punktur saknas pfr den mer klockformade halsskrilden. GenitalbAge med ett ganska kraftigt tillspetsat utskott (Fig. 7). LAngd 3,9-5,0 mm. Ekmarker men :iven i stiingselstolpar o d av ek... longitursis 7 Kroppsliingd 2.3-2,9 mm. Halsskrild matt med starkt fjiil I i g-rynkig skulptur. Tiickv ingar bekllidda med m6rkbrun beharing. Genitalb6ge med ett karakteristiskt s-lbrmat utskott (Fig. 8). Aspkratt-.....fibyensis...8markcr.. - Kroppsliingd dvcr 3,2 mm

Ehnstrrim, B. & Wald6n, H. W. 1986. Faunavlrd i skogsbruket - den liigre faunan. Jtinktiping (Skogsstyrelsen). Gottwald, J. 1977. Die paliiarktischen Xyletinus-Arten (Coleoptera, Anobiidae). - Acta ent. bohemoslov. 74: 158-t'77. Hansen, V. 1964. Fortegnelse over Danmarks biller (Coleoptera). - Ent. Meddr. 33: l-507. Jansson, A. 1930. Coleopterologiska bidrag. 2l-22.22. Vflra Xyletinus-arter. - Ent. Tidskr. 5l: 17l-172. - 1942. De skandinaviska artema inom Xyletinus aterkomplexet (Col., Anobiidae). Nebst Beschreibung des X. longitarsis nov. sp. - Opusc. Ent.7: 22-27. - & Sjdberg, O. 1934. Frir Sverige nya Coleoptera. - Notulae ent. l4: 87-98. sandiga marker, grustag planicollis Jag vill tacka Bcirje Andersson, Ambjcim Carlsson och Bengt Ehnstrcim fcir bl a kliickningsuppgifter samt Anders Nilsson frir hjiilp med figurerna. Litteratur Baranowski, R. 1975. NAgra bidrag till kiinnedomen om coleopterfaunan vid nedre Daliilven. l. - Ent. Tidskr. 96:97-115.