PROLOG Fatimas dilemma T a tillbaka det där! Du hädar ju! Fatimas bror var rasande, och hans ord ekade fortfarande i öronen på henne. Ta tillbaka det där! Du hädar ju! Orden rymde ett outtalat hot: Straffet för hädelse var döden. Hade hon verkligen hädat? I så fall var det inte med flit. Det hade blivit en häftig ordväxling, och hon hade vräkt ur sig en del utan att tänka sig för. Vad skulle hända nu? Hur kunde det ha blivit så här? Hon försökte samla tankarna. Nu stod hennes liv på spel. Fatima tog bort händerna från ansiktet och tittade på sin dator. Datorn! Det var där hon i förtroende hade berättat om sina innersta tankar och sin inre kamp; det var där hon kunde diskutera nya idéer och säga vad hon tyckte till sådana som förstod. Datorn var hennes fönster mot vännerna och friheten. Men inte i dag. I dag hade den förrått henne. Därför satt hon nu sedan flera timmar inlåst på sitt rum och fruktade för sitt liv. Hennes bror kunde komma tillbaka när som helst, och om hon inte bad om förlåtelse skulle det kanske vara ute med henne. Hon måste tänka. Nu var goda råd dyra. Trots att det var datorn som hade förrått henne, var den fortfarande hennes enda livlina. Som så många gånger förr återvände hon till sin laptop för att samla tankarna. Hon loggade in på ett arabiskt forum och började skriva ett inlägg. Tid: Kl 05.15 den 24 juli 2008
16 En enda Gud Allah eller Jesus? Skrivet av: Rania Hon hade i flera år använt inloggningsnamnet Rania, men på sociala medier visste man mycket väl vem hon var. Man visste att hon egentligen var 26-åriga Sara Fatima al-mutairi, en varm och pigg ung kvinna, engagerad lärare, patriotisk saudier och nyomvänd till den kristna tron. Hon var född i provinsen Qasim. Hennes familj kom från en förnäm beduinstam, och Fatima uppfostrades i enlighet med deras fäderneärvda religion islam. Hennes mor önskade sig en from dotter och satte henne redan som liten i koranskola, och Fatima började ta sin islamiska tro på stort allvar. Hon började lära sig Koranen och noga skyla håret med sin hijab, och hon började till och med fasta två gånger i veckan. Hon överträffade sin familj i fråga om religiös iver, eftersom hon varken tittade på teve eller lyssnade på världslig musik. Så småningom tog religionen helt över, och hon slutade umgås med sina vänner. Fatimas mor blev mer och mer orolig. Hon hade önskat sig en from men inte fanatisk dotter. Detta var inte det islam hon var van vid. Hon ångrade sig, tog Fatima ut ur koranskolan och satte henne i den vanliga, statliga skolan. Med tiden återgick Fatimas liv till det normala, men hon var ändå djupt religiös. Hon deltog i debatter på nätet med agnostiker och avfällingar, där hon tog sin älskade profet och religion i försvar. Hon undersökte noga den islamiska historien och teologin i full förvissning om att hennes tro skulle hålla för en närmare granskning. Men under debatternas gång insåg hon med ångest och förtvivlan att hon inte längre kunde följa islam. Hon åt inte på flera dagar, blev både deprimerad och ateist. Men någonting sade henne att detta inte var svaret. Hon började på nytt söka Gud och ropa till honom om hjälp. Det var då hon upptäckte evangelierna, särskilt Matteus evangelium som fängslade henne. Hon läste det fyra gånger och fastnade särskilt för bergspredikan. Efter moget övervägande tog hon emot bud-
Prolog: Fatimas dilemma 17 skapet. Den kristna gemenskap som hon kom i kontakt med gav henne rådet att hålla sin nyvunna tro hemlig, då den som lämnar islam i Saudiarabien blir avrättad. Det var inte lätt för Fatima som var livlig och utåtriktad, men hon höll sin omvändelse hemlig, anförtrodde sina innersta tankar åt datorn och höll kontakt med andra kristna enbart via nätet. Det var till internetgemenskapen som hon nu i sin förtvivlan vände sig. Hon tänkte efter ett kort stund, satte rubrik på sitt inlägg och fortsatte: Tid: Kl 05.15 den 24 juli 2008 Skrivet av: Rania Rubrik: Jag är i knipa Meddelande: Frid från vår Herre och Gud och Jesus Messias. Jag är i knipa. Min familj har börjat tvivla på mig efter en hetsig diskussion om religion med min mor och bror i går kväll. Hennes bror, ja... Fatima behövde inte förklara för sina internetvänner hur farligt ett gräl med honom kunde vara. Fatimas bror hade ju haft ungefär samma uppväxtförhållanden som hon, men hans liv hade tagit en helt annan riktning. Ända sedan han var liten hade han undan för undan blivit mer och mer nitisk i sin muslimska tro. Han hade verkligen blivit fanatisk. Till slut hade han fått tjänst vid Saudiarabiens religionspolis, den så kallade Kommissionen för främjande av dygd och förhindrande av osedlighet, som ägnade sig åt att påtvinga landets medborgare en sträng version av islam. Trots att många muslimer är emot kommissionen och Saudiarabiens dogmatiska version av islam i största allmänhet, lockar kommissionens stränga religiositet till sig nitiska unga män som Fatimas bror. Fatimas fingrar flög över tangentbordet. Med en strid ström av ord återgav hon det fruktansvärda som hade hänt tidigare under kvällen. Hon förklarade hur hon i ett svagt ögonblick kritiserat bristen på religionsfrihet inom islam. När hennes familj krävde en förklaring hade hon hasplat ur sig: Tron på Messias är renare
18 En enda Gud Allah eller Jesus? än tron på Sändebudet. Vilken skillnad det är! Hennes bror blev ursinnig och hotfull. Trots att Fatima försökte be om ursäkt, bröt han sig in i hennes rum, tog hennes dator och började söka igenom filerna. Där hittade han Fatimas dagböcker, hennes kristna bekännelse och till och med en bild på korset. Han fick sina farhågor besannade. Med hämnd i blicken gick han sin väg och gav henne fyra timmar att komma på bättre tankar. När hon kom till slutet av sitt inlägg lade hon fram ett enkelt böneämne: Hans blick skrämde mig. Jag litar inte på honom. Be för mig, snälla ni. Fyra timmar hade gått. Stunden var inne. Hennes bror skulle komma tillbaka när som helst. Hon var tvungen att välja: Skulle hon be om förlåtelse och bekänna islam, eller skulle hon med livet som insats stå fast vid sin kristna tro? Vad skulle hon välja islam eller kristen tro? Islam eller kristen tro? Allt stod och föll med den frågan. Hur starka övertygelser Fatima än hade skulle hon nog, hotad till livet, fundera en stund på hur säker hon egentligen var: Är det verkligen så stor skillnad mellan tron på Messias och tron på Sändebudet? Kan vi verkligen vara säkra på att den ena religionen har rätt och den andra fel? Är sanningen trots det värd att dö för? Varje år ställs miljontals människor inför samma beslut som Fatima: att följa islam eller kristen tro, att tillbe Allah eller Jesus. Såvida inte sökaren bor i en namnreligiös eller sekulär miljö står väldigt mycket på spel precis som det gjorde för Fatima. En sökare måste kanske offra sin familj, sina vänner, sitt jobb och sitt liv. För dessa sökare handlar det inte bara om att tro på det som verkar rätt. De behöver få visshet, och de behöver vara säkra på att det är värt priset. För min egen del har det gått ett decennium sedan jag lämnade islam, och jag upplever ständigt konsekvenserna av mitt beslut. Det visste jag ju att jag skulle göra långt innan jag konverterade,
Prolog: Fatimas dilemma 19 men jag visste också att jag var säker på min sak. Jag var säker på att islam och kristen tro inte bara är två vägar som leder till samma Gud, utan två helt olika vägar som lär helt olika saker om Gud. Jag var säker på att jag hade utomordentligt goda historiska skäl att tro på evangeliet. Jag var säker på att jag trots att jag älskade islam inte kunde blunda för islams grundläggande problem. Men framför allt var jag säker på att det var värt alla prövningar och allt lidande att följa den ende sanne Guden. Jag var tvungen att följa bevisen och sanningen dit de ledde kosta vad det kosta ville. Jag lämnade 2005 den religion jag haft sedan tjugotvå år tillbaka och började följa Jesus. Fyra år senare bestämde jag mig för att lämna läkarbanan för att dela med mig av vad jag hade lärt mig om evangeliet, den kristna trons budskap. Jag tror verkligen att detta budskap har kraft att förvandla hjärtan och förändra världen. Den Gud som det förkunnar liknar ingen annan, och det är en ofattbar ära att vi får vara med i hans verk och hjälpa människor att lära känna honom. När jag sprider budskapet träffar jag ofta på två sorters människor: dels kristna som tycker om att kritisera islam och dels muslimer som gärna vill diskutera men aldrig lära sig något. Jag skriver inte den här boken för någon av de kategorierna. Jag skriver för människor som, i likhet med Fatima och mig, behöver få svar på följande frågor: 1. Vilka är skillnaderna mellan islam och kristendomen? 2. Kan vi veta om islam eller kristendomen är sann? 3. Är sanningen värd att dö för? Det tog mig fyra år att besvara dessa frågor, och de betyder fortfarande så mycket för mig att jag har studerat dem i tio år till. Den här boken är mitt korta svar. När jag har berättat vad jag kommit fram till, får vi se hur Fatima besvarade samma frågor och hur det gick för henne.