Provtagningspunkt 32E i Vramsån (Foto: Fredrik Holmberg) Helgeån Kommittén för samordnad kontroll av Helgeån

Provtagningspunkt 32E i Vramsån (Foto: Fredrik Holmberg) Helgeån 2003 Kommittén för samordnad kontroll av Helgeån

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING 1 INLEDNING 2 AVRINNINGSOMRÅDET 3 Orientering 3 Föroreningsbelastande verksamheter 4 RESULTAT 6 Lufttemperatur och nederbörd 6 Vattenföring 7 Alkalinitet och ph 8 Organiskt material och syretillstånd 10 Kvävetillstånd 12 Fosfortillstånd 14 Delavrinningsområden för transportberäkningar 16 Transport av kväve, fosfor och organiskt material 18 Arealspecifik förlust 20 Metaller i vatten 22 Transport av metaller 23 Vattenfärg och grumlighet 24 Plankton och Påväxt 25 Bottenfauna och Elfiske 26 BILAGOR 1. Metodik 27 2. Analysparametrarnas innebörd 33 3. Fysikaliska och kemiska resultat 2003 39 4. Transport, vattenföring och arealspecifik förlust 49 5. Metaller i vatten 53 6. Plankton 59 7. Påväxt 81 8. Bottenfauna 101 9. Elfiske 151 10. Kalkning och kalkeffektuppföljning 159

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Sammanfattning SAMMANFATTNING Väder och vattenföring Årsmedeltemperaturen var något över den normala i större delen av landet I Osby 7,4 C, vilket var 0,9 grader varmare än normal medeltemperatur. Vattenföringen år 2003 var 24,6 m 3 /s, vilket är klart lägre än medelvattenföringen för åren 1980-2002 (42,8 m 3 /s). Det enda året med lägra värden under jämförelseperioden var 1996. Vattenföringen var inte bara generellt låg under året, den saknade också snabba förändringar i flödeshastighet. Vattenkemi I Sågnässjöns utlopp (107), och i Målenån (167) var ph-vädet i februari under 5,9 respektive 6,0. På övriga lokaler var phvärdet över 6,0 vid årets samtliga provtagningstillfällen Försurningseffekter förekom i mindre vattendrag i de norra delarna av avrinningsområdet. I den nedre delen av avrinningsområdet var buffertkapaciteten god, vilket berodde på ett stort inslag av jordbruksmark samt kalkrika jordarter. Med undantag för jordbruksområdena i söder förekom höga halter av organiska ämnen (humus), vilket gjorde vattnet starkt färgat i stora delar av Helgeåns avrinningsområde. Den årslägsta syrehalten motsvarade bedömningen svagt syretillstånd i punkten 202, Agunnarydsån nedströms Stammaderna och i 31E Bivarödsån före inflödet i Helgeån. På övriga punkter motsvarade den årslägsta syrehalten bedömningen syrerikt eller måttligt syrerikt tillstånd Generellt var halterna av kväve mycket höga i den jordbruksdominerade södra delen av avrinningsområdet. I Vinnöån (24F) var kvävehalterna extremt höga i november och december. I endast två provtagningspunkt bedömdes årsmedelhalten av fosfor som mycket hög. 2003. Det var i Vinnöån före Araslövssjön (24F) och i Vittskövleån (34) I övriga punkter bedömdes halterna som måttligt höga till höga. Transporter Transporten av organiskt material till Hanöbukten år 2003 uppgick till 10 609 ton. Transporten av fosfor var 15,5 ton och av kväve 868 ton. Arealspecifika förluster Den arealspecifika förlusten av fosfor för hela Helgeåns avrinningsområde år 2002 bedömdes som låg. Den arealspecifika förlusten av kväve var måttligt hög. Metaller i vatten Halterna var generellt låga i hela avrinningsområdet. Plankton Möckeln och Hammarsjön bedömdes som måttligt näringsrika, Osbysjön som måttligt näringsrik till näringsrik och Råbelövssjön och Finjasjön som näringsrika. Påväxt I Vinnöån före Araslövssjön, bedömdes förhållandena som mycket näringsrika och med en svag föroreningspåverkan. Bottenfauna Bottenfaunan på samtliga lokaler utom Vittskövleån (34) bedömdes som ej eller obetydligt påverkade av näringsämnen och/eller organiskt material. Elfiske Under 2003 har elfisken utförts på två lokaler inom vattensystemet. Under provfisket fångades sammanlagt nio olika fiskarter. Lokalerna vid Torsebro och Spånga i Almaån är bland de fiskrikaste och mest värdefulla fisklokalerna i Skåne. 1

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Inledning INLEDNING På uppdrag av Kommittén för samordnad kontroll av Helgeån utför ALcontrol AB recipientkontrollen i Helgeåns avrinningsområde sedan 1994. Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från år 2003. Rapportens utformning I rapportens huvuddel presenteras resultaten för 2003 kortfattat. För mer ingående presentation av resultat hänvisas till bilaga inom varje resultatdel. Även metodik, artlistor och lokalbeskrivningar är placerade i respektive bilagor. Avrinningsområdet Helgeån är Skånes största vattendrag med ett avrinningsområde på 4 725 km². Sina källflöden har ån i det myrrika urbergsområdet på sydsvenska höglandet, i trakten av Rydaholm i Jönköpings län och sjön Femlingen i Kronobergs län (Figur 1). Helgeåns avrinningsområde består av 56 % skog, 17 % åker, 5 % betesmark, 5 % vattenyta och 17 % övrig mark. Skogsmarkerna är koncentrerade till avrinningsområdets norra del (norr om Broby/Hässleholm). Inslaget av myr- och andra sankmarker är störst norr om Osby. I sådan terräng domineras de diffusa utsläppen av humösa ämnen som vid vattenanalyserna ger höga färgtal och TOC-halter (=totalt organiskt kol). Slättlandskapet i söder består huvudsakligen av jordbruksmark, där den diffusa belastning framför allt består av kväve och fosfor. Undersökningar 2003 Undersökningarna har utförts i enlighet med kontrollprogram fastställt den 10 oktober 1999, Tabell 2 i Bilaga 1. Programmet omfattade under 2003 fysikaliska och kemiska vattenundersökningar, analyser av metaller i vatten samt undersökningar av plankton, påväxt, bottenfauna och fisk. All vattenprovtagning utfördes av godkända provtagare från ALcontrol AB i Växjö. Plankton artbestämdes och utvärderades av Gertrud Cronberg (Limnologiska avdelningen, Lunds universitet). Analys, provtagning och utvärdering av påväxt utfördes av Amelie Jarlman (Jarlman HB i Lund). Artbestämning och utvärdering av bottenfauna gjordes av Medins Sjö- och Åbiologi AB. Elfiske och utvärdering av resultaten gjordes av Mikael Svensson, MS Naturfakta. ALcontrol AB Malmö 2004-05-14 Fredrik Holmberg (projektledare) Holger Torstensson (kvalitetsgranskning 2

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Avrinningsområdet Rydaholm ARV 201 #Y #Y 210A #Y 202 155 #Y #Y 167 #Y 111 #Y 109 #Y 107 104S 166 #Y &\ #Y 158 &\ Killeberg ARV ÄLMHULT Hökön ARV &\ 104 #Y #Y Emmaljunga Barnvagnsfabrik #Y 20I &\ Emmaljunga ARV 20K &\ &\ Vittsjö ARV 20 V #Y 20L #Y #Y &\ #Y 20C #Y &\ 20B Sösdala ARV 32A #Y &\ &\ Linderöd ARV 6G #Y Hästveda ARV #Y 20 Ä &\ &\ HÄSSLEHOLM Vinslöv ARV Rickarum ARV 32AB #Y #Y 32B 9 OSBY #Y &\ 11 #Y #Y 11B 18B #Y Knislinge ARV &\ #Y 32E Tollarp ARV 33 AA #Y 20AB 24F &\ Sibbhult &\ Broby ARV 21C #Y 17 #Y &\ #Y #Y #Y #Y 21 E 22 Gärds-Köpinge ARV 27#Y &\ #Y 30A #Y 30B 32L &\ #Y #Y #Y 31 32AC ÅHUS #Y 33C Vittskövle ARV #Y &\ 34 &\ Östanå ARV #Y 28B KRISTIANSTAD &\ #Y Punktutsläpp Provtagningslokaler Helgeåns huvudfåra Tätorter Sjöar Sankmark Skogsmark Öppen mark 0 4 8 12 km Figur 1. Helgeåns avrinningsområde med markanvändning, provtagningspunkter samt de större punktutsläppen som utgörs av kommunala avloppsreningsverk (ARV). Data med markanvändning har tillhandahållits av länsstyrelserna i Skåne, Kronobergs och Jönköpings län. 3

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Avrinningsområdet Föroreningsbelastande verksamheter Helgeån är recipient för 34 kommunala avloppsreningsverk, 8 industrianläggningar samt ett antal kommunala avfallstippar där miljöfarlig verksamhet bedrivs. I Tabell 1 finns olika föroreningsbelastande verksamheters storlek, utsläppsmängder och deras recipient inom Helgeåns avrinningsområde redovisade. Figur 1 visar deras placering i förhållande till provtagningspunkterna. Totalt beräknas ca 270 ton kväve och 3 ton fosfor ha kommit från kända punktutsläpp under 2003. De största reningsverksutsläppen var : Hässleholm, 76 ton kväve, 590 kg fosfor. Kristianstad, 62 ton kväve, 1064 kg fosfor. Älmhult, 33 ton kväve, 10 kg fosfor. Punktutsläppen spelar en liten roll för den totala näringstransporten En direkt jämförelse mellan de kända punktkällornas totala bidrag av kväve och fosfor och den totala näringstransporten för Helgeån visar att punktkällornas bidrag är relativt litet. Av hela Helgeåns näringstransport kunde 21 % av kvävet och 9 % av fosforn härledas till punktutsläppen. Dessa siffror är dessutom en överskattning eftersom inte den naturliga självreningen räknats med. Punktkällornas andel av 2003 års kvävetransport var dubbelt så stor jämfört med 2002 trots att punktkällornas bidrag var mindre 2003 än var de var 2002. Detta beroende på att kvävetransporten 2003 var mycket liten, varvid genomslaget från punktkällorna blev större. Trots att punktutsläppen utgör en så liten del av den totala näringstransporten i avrinningsområdet kan de spela en betydande roll i mindre vattendrag där påverkan från en punktkälla kan vara mycket stor. Ett sådant exempel är recipienten för Älmhults reningsverk, Drivån. Spädningsfaktorn väsentlig Effekten av ett utsläpp på recipienten beror till stor del på spädningsfaktorn d.v.s. utsläppets storlek i förhållande till flödet eller storleken på recipienten. I Drivån nedströms Älmhults reningsverk kombineras stora kväveutsläpp med ett litet flöde i recipienten. Detta ger extremt höga kvävehalter stora delar av året. Flödet är ofta så lågt som <100 l/s och då utgör utsläppet från reningsverket en betydande andel av vattenföringen. Det är dessutom rimligt att anta att det mesta av kvävet från reningsverket föreligger som ammonium vilket kan orsaka syrebrist när det övergår till nitrat. Vid Osby reningsverk är förhållandet mellan tillflödet från reningsverket och flödet i recipienten betydligt bättre. Flödet vid Helgeåns inlopp i Osbysjön är så stort att spädningsfaktorn även vid lågflöde blir större än 300 gånger. Även omblandningsförhållande kan ha stor betydelse. Vid utsläpp i sjöar och långsamrinnande vatten kan ibland utsläppsvatten, som är mycket saltrikt, sjunka ner till botten och täcka stora områden utan att omblandas. Läckage från jordbruksmark ger stora mängder närsalter Markanvändningens betydelse för halter och transporter är stor, i de flesta fall i Helgeån är det den faktorn tillsammans med klimatfaktorer som avgör hur vattenkvaliteten är. Detta diskuteras mer i avsnittet Transport och arealspecifik förlust. 4

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Avrinningsområdet Tabell 1. Föroreningsbelastande verksamheter och utsläppsmängder inom Helgeåns avrinningsområde. A = avloppsreningsverk, AD = avloppsreningsverk inkl. dagvatten, I = industriella utsläpp, T = kommunala avfallstippar. P.p (provpunkt) avser närmast nedströms liggande provtagningspunkt. Id Benämning Recipient P.p Pers. ekvival. Tot-N (ton/år) Tot-P (ton/år) Skåne län A Kristianstad Hammarsjön 30A 50 000 62 1,064 A Bjärlöv Helgeå (n Aras.sjö) 27 173 0,935 0,106 A Gärds Köpinge Vramsån 32L 1 347 1,6 0,023 A Linderöd Vramsån 32B 267 0,41 0,010 A Tollarp Vramsån 32E 11 200 2,5 0,030 A Vittskövle Vittskövleån - 311 0,90 0,054 A Träne Ryabäcken Nedlagt 2002, Pumpas till Kristianstad A Rickarum Vramsån 32B 67 0,40 0,069 A Hässleholm, före våtmark Finjasjön 20K 21 135 105 0,81 A Hässleholm, efter våtmark Finjasjön 20K 21 135 76 0,59 A Emmaljunga H. Ljungabäck ca 200 0,3 0,017 A Hästveda Lilla sjö 20Å 2 505 3,6 0,030 A Sösdala Tormestorpsån 20B 2 740 8,1 0,035 A Vinslöv Vinnöån 24C 2 970 9,0 0,027 A Vittsjö Nytt reningsverk Vittsjöån 6G 3 840 1,6 0,006 A Broby Blodbäck (Helgeå) 17 4 600 10,2 0,051 A Knislinge Helgeå 22 3 500 23,7 0,365 A Östanå Helgeå 17 1 200 2,8 0,080 A Sibbhult Sibbhultsån 21C 280 4,7 0,014 A Hökön Svartån 21C 70-0,022 A Killeberg Drivån 11 290 2,5 0,016 A Osby Osbysjön 11 7200 18,8 0,115 A Visseltofta Lillån 11 Uppg. saknas 0,112 0,015 I Sve. Stärkelseprod. Fören. Vramsån - - - I AB Skånebrännerierna - - - I Emmaljunga Barnv.fabrik Sågmöllebäcken - - - A Tjörnarp Tormestorpsån 20B c a 800 0,77 0,004 Kronobergs län AD Lönashult (infiltrering) ca 100 AD Häradsbäck (liten bäck) 104S 235 0,37 0,015 AD Virestad Virestadssjön 107 150-0,050 AD Älmhult Drivån 158 ca 15 000 33 0,01 AD Pjätteryd (infiltrering) 80 - - AD Delary Helgaån 11 210 0,37 0,010 AD Göteryd (infiltrering) Uppg. saknas - - AD Hallaryd Helgeån 11 170-0,197 AD Agunnaryd Agunnarydsån 155 190 0,53 0,009 AD Södra Ljunga Prästebodaån 166 110 0,53 0,004 T Äskya 109 - - - I LIC AB, Eneryda kommunalt avlopp - - - I Gotthard Aluminium AB (dike) Möckeln 109 - - - I Möckelns Sågverk AB 109 - - - I Älmhults bruk 109 - - - Jönköpings län A Rydaholm Agunnarydsån 201-4,7 0,04 I Horda Profil AB - - - Total 268 3,0 5

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat RESULTAT Lufttemperatur och nederbörd Lufttemperatur och nederbörd har uppmätts vid SMHI:s meteorologiska station i Osby. 2003 var ett milt och relativt nederbördsfattigt år i Osby Årsmedeltemperaturen var något över den normala i större delen av landet. I Osby var den 7,4 C, vilket var 0,9 grader varmare än normal medeltemperatur (genomsnittet för perioden 1961-90). Juli blev varmast med 18,4 C och februari kallast med -3,5 C. I Sydsverige har nästan alla år fr.o.m. 1989 varit varmare än normalt (endast 1996 var kallare). 2003 fick landet som helhet obetydliga 0,2 % mindre nederbörd är normalt. I Osby föll 649 mm mot normala 712 (Figur 2, Figur 3). (mm) 1000 900 800 700 600 500 400 Årsnederbörd En torr vår och höst under ett i övrigt normalt väderår Februari och mars var de två klart nederbördsfattigaste månaderna. Februari fick 11 mm och mars 9 mm. April t.o.m. juli gav 74 80 mm /månad. Resten av året bjöd inte på några större avvikelser i nederbörden förutom att september och oktober gav ungefär hälften av normal nederbörd (Figur 3). Skillnaden mot fjolåret med dess dramatiska variationer i temperatur och nederbörd var stor. I Kristianstad blev februari 2003 den torraste sedan 1901 med 4 mm (1932 föll det också 4 mm) medan samma månad 2002 blev den blötaste noterade för samma period. Liten nederbörd under högflödesperioderna under tidig vår och höst samt i övrigt jämnhög nederbördsmängd medförde att vattenföringen blev låg och utan dramatiska fluktuationer. Detta förhållande påverkade resultaten, se nästa sida som behandlar vattenföringen. (mm) 250 200 150 2003 max 1901 - min 1901-1961-90 Nederbörd 300 200 100 0 Årsnederbörd max 1901 - min 1901-1961-90 89 91 93 95 97 99 01 03 100 50 Figur 2. Årsnederbörden vid SMHI:s klimatstation i Osby 1989-2003 i jämförelse med medelvärdet för åren 1961-90. De streckade linjerna visar det högsta respektive lägsta årsmedelvärdet under 1900-talet. 0 J F M A M J J A S O N D Figur 3. Månadsnederbörden vid SMHI:s klimatstation i Osby 2003 i jämförelse med normalperioden 1961-90. De streckade linjerna visar högsta resp. lägsta månadsmedelvärde under 1900-talet. 6

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Vattenföring Vattenföringen år 2003 vid PULS- och vattenföringsstationerna redovisas i Bilaga 4. Vattenföring vid övriga provtagningsstationer redovisas i Bilaga 3. Årsmedelvattenföringen vid Helgeån nedströms Hammarsjön var 2003 24,6 m 3 /s. För perioden 1980-2002, utom 1993-1995, var årsmedelvattenföringen i genomsnitt 42,8 m 3 /s. Det enda året då årsmedelvattenföringen var lägre än 2003 under jämförelseperioden var 1996. Lite nederbörd under vår och höst gav ett år utan vårflod eller ordentligt höstflöde Årets högsta vattenföring enligt PULSberäkningarna noterades vecka 6 med 46 m 3 /s. Samma vecka 2002 noterades 212 m 3 /s vilket var kulmen på de svåra översvämningar som då drabbade stora delar avrinningsområdet. I november var vattenföringen som lägst med knappt 9 m 3 /s. Perioden maj t.o.m. början av september var vattenföringen i nivå med jämförelseperioden men när vattnet tidigare år började stiga i slutet av september var nivåerna fortfarande låga 2003. Inte förrän i slutet av november ökade flödet vilket berodde på lite nederbörd i september och oktober. Ett år helt utan dramatiska flödesvariationer Figur 4 visar veckomedelvattenföringen under 2003 och som jämförelse den genomsnittliga veckovattenföringen för perioden 1980-2002, utom 1993-1995. I figuren framgår att vattenföringen inte bara var generellt låg under året, det saknades också snabba förändringar i flödeshastighet. Stora flödestoppar 2003. Dessa förhållanden påverkade resultaten tydligt. Framförallt blev transporterna av organiskt material och närsalter blev små men också parametrar som vattenfärg, grumlighet, ph och alkalinitet påverkades av den låga och jämna vattenföringen. (m 3 /s) 80 70 60 Vattenföring Veckomedelvattenföring 2003 Veckomedelvattenföring 1980-2002 50 40 30 20 10 0 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Figur 4. Veckomedelvattenföring 2003 i förhållande till medelvärdet för åren 1980-2002 (utom 1993-95) i Helgeån vid Hammarsjöns utlopp (31). 7

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Alkalinitet och ph Samtliga fysikaliska och kemiska resultat redovisas i Bilaga 3. I Sågnässjöns utlopp (107), och i Målenån (167) var ph-vädet i februari under 5,9 respektive 6,0. På övriga lokaler var phvärdet över 6,0 vid årets samtliga provtagningstillfällen (Figur 5). Det är under senvintern och tidig vår som de lägsta ph-värden för året i regel noteras. Efter vinterns höga flöden är mycket av vattnets buffertkapacitet (alkaliniteten) förbrukad. Med vårens höga flöden följer då lätt perioder med surt vatten, s.k. surstötar. I figur 6 illustreras årslägsta värden av alkalinitet i avrinningsområdet. Data är hämtad både från recipientkontrollen och från länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning. Många av de lägsta värdena härstammar från okalkade referensvatten och provtagningspunkter förlagda strax uppströms en doserare. Mönstret är dock tydligt med god försurningsstatus i avrinningsområdets nedre delar och sämre längre upp i systemet. I de nedre delarna av avrinningsområdet medför de stora inslagen av jordbruksmark och kalkrika jordarter att det sura nedfallet neutraliseras, d.v.s. där finns ingen försurningseffekt och de årslägsta ph-värdena ligger i vissa områden närmare 8 än 7 (Figur 5). Någon egentlig vårflod upplevde vi inte i avrinningsområdet under 2003. Även under den föregående hösten och vintern var flödet lågt och detta beredde för en situation då surstötar mer sällan uppkommer. 8 Årslägsta ph-värden 7 6 5 104 Femlingens utl. 107 Såganässjöns utl 167 Målenån 201 Rydaholm 201A Uppst. Rydaholms ARV 202 Stammaderna 155 Agunnarydsåns utl 111 Möckelns utl 166 Prästebodaån 6G utfl Helgeån 158 Älmhult nedstr 11 Osbysjöns utl 17 Nöbbelöv 18B Olingeån Gryt 20B Sösdala 20C Finjasjön inl 20i Nedstr Tyringe 20L Finjasjöns utl 20V Farstorpsån 20Ä Almaån nedstr. Lillåns tillflöde 20AB Utfl Helgeån 21C Vid Hylta 21E Utfl Helgeån 22 Torsebro 24F Araslövssjöns inl 31 Nedstr Hammarsjön 32A Uppstr Rickarum 32E Hommentorp 32L Klemenshus 33C Mjöån 34 Vittskövleån Figur 5. Årslägsta ph-värden i rinnande vatten från recipientkontrollen i Helgeån 2002. När ph-värdet sjunker under 6 (den heldragna linjen) är det risk för biologiska skador. 8

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat ÄLMHULT Buffertkapacitet OSBY alkalinitet Mycket god God Svag HÄSSLEHOLM Mycket svag Huvudfåra KRISTIANSTAD ÅHUS Ingen eller obetydlig Figur 6. Buffringsförmågan i Helgeåns avrinningsområde presenterat som årslägsta värden av alkalinitet från länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning 2003. 9

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Organiskt material och syretillstånd Höga halter av organiska ämnen Höga halter organiskt material (TOC) kan leda till dåliga syreförhållanden om nedbrytningsaktiviteten är hög och syresättningen av vattnet är låg. Med undantag för jordbruksområdena i söder förekom höga halter av organiska ämnen (humus), vilket gjorde vattnet starkt färgat i stora delar av Helgeåns avrinningsområde. Detta beror på inverkan från skogoch myrmark i kombination med en liten andel sjöar. Sjöar fungerar som reningsoch klarningsbassänger genom att humusämnena sjunker till botten. Figur 7 visar årsmedelhalter av organiskt material (TOC). bottenvatten och som ett resultat av det har fosforläckage från sedimenten noterats. Under 2003 kunde inga tendenser till sådana förhållanden synas utifrån resultaten. Detta kan vara kopplat till lägre humusbelastning 2003. Överlag goda syreförhållanden även i rinnande vatten Den årslägsta syrehalten motsvarade bedömningen svagt syretillstånd i punkten 202, Agunnarydsån nedströms Stammaderna och i 31E Bivarödsån före inflödet i Helgeån. På övriga punkter motsvarade den årslägsta syrehalten bedömningen syrerikt eller måttligt syrerikt tillstånd (Figur 8). Ingen syrebrist i de undersökta sjöarna under 2003 Till skillnad mot fjolåret noterades ingen syrebrist i någon av sjöarna bottenvatten under sensommaren. Tidigare år har syrefria förhållanden rått i Råbelövssjöns (mg/l) 25 Organiskt material 20 15 10 5 0 104 Femlingens utl. 107 Såganässjöns utl 167 Malenån 201 Rydaholm 201A Uppst. Rydaholms ARV 202 Stammaderna 155 Agunnarydsåns utl 111 Möckelns utl 166 Prästebodaån 6G utfl Helgeån 158 Drivån nedstr. Älmhults ARV 9 Osbysjön 11 Osbysjöns utl 17 Nöbbelöv 18B Olingeån Gryt 20B Tormestorspån vid Sösdala 20C Tormestorpsån före Finjasjön 20i Svartvedsbäcken nedstr Tyringe 20Ky Finjasjön yta 20Kb Finjasjön botten 20L Almaån efter Finjasjöns utl 20V Farstorpsån 20Ä Almaån ned Lillån 20AB Utfl Helgeån 21C Bivarödsån vid Hylta 21E Bivarödsån före utfl.i Helgeån 22 Torsebro 24F Vinnöån före Araslövssjöns inl 28 By Råbelövssjön yta 28 Bb Råbelövssjön botten 30A Hammarsjön 31 Nedstr Hammarsjön 32A Vramsån uppstr Rickarum 32E Vramsån Hommentorp 32L Vramsån Klemenshus 33C Mjöån nedstr. Everöds ARV 34 Vittskövleån Figur 7. Årsmedelhalter av organiskt material (TOC) i Helgeåns avrinningsområde 2003. Den streckade linjen markerar gränsen mellan höga och mycket höga halter. 10

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat ÄLMHULT HÄSSLEHOLM OSBY KRISTIANSTAD ÅHUS Syretillstånd Syrerikt tillstånd Måttligt syrerikt tillstånd Svagt syretillstånd Syrefattigt tillstånd Syrefritt/nästan syrefritt syretillstånd Huvudfåra Figur 8. Årslägsta syrehalter under 2003 i Helgeåns avrinningsområde. 11

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Kvävetillstånd Höga halter av kväve i jordbruksområden samt nedströms reningsverk Generellt var halterna av kväve mycket höga i den jordbruksdominerade södra delen av avrinningsområdet (Figur 10). I Vinnöån (24F) var kvävehalterna extremt höga i november och december. Nedströms reningsverken i Sösdala (20B), Rydaholm (201) och Älmhult (158) var påverkan från reningsverken tydlig och tidvis var kvävehalterna extremt höga. I punkten 158, Drivån nedströms reningsverket i Älmhult, blev årsmedelhalten över 10000 µg/l, en halt att betrakta som extremt hög med god marginal. Detta var ett resultat av den låga vattenföringen under året som gjorde att vattnet från reningsverket kom att utgöra en större del av den totala vattenföringen än normalt. Flödet i Drivån vid dessa tillfällen var endast kring 100 l/s eller mindre. Sannolikt förelåg en stor del av kvävet som ammoniumkväve i februari, april och juni eftersom nitrathalterna var relativt låga i förhållande till totalkvävehalterna då. Ammonium är en för akvatiska organismer giftig form av kväve, för känsliga fiskar är ammonium giftigt redan vi halter på 200 µg/l medan mer normalt känsliga fiskar tar skada vid halter över ca 2000 µg/l. Ammoniumkväve omvandlas till nitratkväve genom en syretärande process, därför kan höga ammoniumhalter orsaka syrebrist i vattnet. Om man luftar utgående renat avloppsvatten genom att blåsa luft i uppsamlingsbassänger kan mycket av ammonium övergå i nitrat innan det når recipienten. Anläggning av våtmarker och dammar kan också minska den totala mängden kväve som når recipienten. I Figur 9 visas andelen ammonium av totalkvävehalten i de punkter där ammonium analyseras. 5000 µg/l Totalkväve och Ammonium 4500 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 201 Rydaholm 201A Uppst. Rydaholms ARV 202 Stammaderna 111 Möckelns utl 11 Osbysjöns utl 20B Sösdala 20C Finjasjön inl 20i Nedstr Tyringe 20Ky Finjasjön yta 20Kb Finjasjön botten 20L Finjasjöns utl 20AB Utfl Helgeån 21E Utfl Helgeån 22 Torsebro 24F Araslövssjöns inl 28 By Råbelövssjön yta 28 Bb Råbelövssjön botten 30A Hammarsjön 31 Nedstr Hammarsjön 32A Uppstr Rickarum 32E Hommentorp 32L Klemenshus 33C Mjöån 34 Vittskövleån Figur 9. Årsmedelhalter av totalkväve i Helgeåns avrinningsområde 2003 i de punkter där även ammoniumkväve analyseras, varav ammoniumkväve (svarta staplar) utgör en fraktion. 12

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat ÄLMHULT OSBY HÄSSLEHOLM KRISTIANSTAD ÅHUS Totalkvävehalt Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Huvudfåra Figur 10. Årsmedelhalter av totalkväve i Helgeåns avrinningsområde år 2003. 13

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Fosfortillstånd I endast två provtagningspunkt bedömdes årsmedelhalten av fosfor som mycket hög. 2003. Det var i Vinnöån före Araslövssjön (24F) och i Vittskövleån (34) I övriga punkter bedömdes halterna som måttligt höga till höga, med tyngdpunkt på höga i de nedre delarna och måttligt höga i de övre delarna av avrinningsområdet. Extremt höga fosforhalter uppmättes i Vinnöån (24F) i februari, september och november. Ett värde på 470 µg/l i punkten Lindebäck vid Ullarp (32L) i november är osannolikt högt. Övriga parametrar pekar på att provet var förorenat av sediment. Resultaten från den provtagningen har inte tagits med vid beräkningar av årsmedelvärden. Förhöjda fosforhalter i jordbruksbygd Precis som för kväve är fosforhalterna högre i jordbruksbygderna än i skogs- eller mellanbygden (Figur 11). Reningsverken bidrar olika mycket beroende på utsläppsvolymer och spädningsförhållanden. Den huvudsakliga källan är dock läckage från åkermark. För att minska utsläppen av kväve och fosfor i jordbruksmark krävs att kantzoner och våtmarker anläggs i anslutning till vattendraget om inte grödornas upptag bättre kan komma i nivå med gödselgivorna. Våtmarken vid reningsverket i Hässleholm (Magle våtmark) visar hur viktigt det är för vattnet att få stanna upp varvid självrenande processer som sedimentering, upptag i vegetation och denitrifikation (kväverening) kan ske. Om inte dessa processer kan ske, vilket är fallet i rätade, rensade vattendrag utan kantzoner och våtmarker, för vattnet med sig mycket av näringen ut till havet där detta överskott gör skada. Under år 2003 var transporten kväve in i våtmarken vid Hässleholms reningsverk 105 ton och transporten ut ur densamma 76 ton. Detta ger en reduktion på ca 28 %. För fosfor var siffrorna 807 kg in och 593 kg ut, vilket ger en reduktion på 27 %. Ingen förhöjning av fosforhalten i Råbelövssjöns bottenvatten under 2003 Kraftigt fosforläckage i Råbelövssjöns sediment har noterats under sensommaren de senaste åren men inte under 2003. Fosforläckaget har varit kopplat till syrebrist vilket inte kunde vederläggas under 2003. Lägre fosforhalter än normalt under 2003 Överlag var det betydligt lägre fosforhalter i avrinningsområdet under 2003 jämfört med tidigare år. Detta beroende på låg och jämn vattenföring. Låg vattenföring medför att fosforrika sediment inte virvlar upp i vattenmassorna vilket de kan göra under hög vattenföring. Erosionen blir mindre med lägre och stabil vattenföring, erosionen för med sig lera och annat material från strandzoner och bankar som innehåller fosfor. Vid kraftig vårflod ställs stora åkerarealer under vatten i de nedre delarna av avrinningsområdet, sådana översvämningar gör att mycket näringsämnen och organiskt material följer med vattnet ut i vattendragen när vattnet sjunker undan. Vårfloden var mycket blygsam under 2003 varför ingen eller en mycket liten sådan effekt kunde uppstå. 14

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat ÄLMHULT OSBY HÄSSLEHOLM KRISTIANSTAD totalfosfor ÅHUS Fosfortillstånd Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Huvudfåra Figur 11. Årsmedelhalter av totalfosfor i Helgeåns avrinningsområde under 2003. 15

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Beräkningar av transporter och arealspecifika förluster har gjorts för åtta punkter i avrinningsområdet, fyra punkter i huvudfåran och fyra biflöden. Varje punkt representerar ett delavrinningsområde som beskrivs nedan. Möckeln Delavrinningsområdets storlek är vid Möckelns utlopp 1026 km 2. 11 % utgörs av sjöar och 68 % av skog. Större biflöden är Agunnarydsån och Målenån. Mal, som är den enda fridlysta fiskarten i Sverige, fångas regelbundet i Möckeln och antas finnas upp till Ryssbysjön. I Övden och Tuvesjön finns flodkräfta. Belastningen från kända punktutsläpp uppgick år 2003 till ca 6 ton kväve och 120 kg fosfor, varav Rydaholms ARV bidrog med nästan 5 ton kväve respektive 40 kg fosfor. Skogslandskapet Möckeln-Osbysjön Delavrinningsområdets storlek är 1130 km 2. Ca 9 % utgörs av sjöar och 67 % av skog. Större biflöden är Prästebodaån, Verumsån och Drivån. Mal finns med säkerhet från Möckeln och ner till Derlarydsmagasinet. Färna, som är en rödlistad karpfisk, finns tillsammans med öring i de strömmande och forsande partierna i hela områdets huvudfåra. Sandkryparen finns vid Skåparyd och i biflödet vid Hallaryd och flodkräfta finns bl.a. i Vissjön. Tjockskalig målarmussla, som är rödlistad, har påträffats i huvudfåran vid Skåparyd och vid Gustavsfors. Belastningen från kända punktutsläpp uppgick 2003 till ca 56 ton kväve och 370 kg fosfor. Älmhults ARV bidrog med den största mängden kväve, 33 ton, medan Hallaryd ARV bidrog med mest fosfor, drygt 190 kg. Blandlandskapet Osbysjön-Torsebro De största biflödena är Bivarödsån och Almaån som behandlas som egna avsnitt (se nedan). Här simmar grönling, färna, sandkrypare, öring och sedan 1999 även enstaka malar. En fisktrappa finns anlagd vid kraftverket i Torsebro, främst för laxens och öringens vandring. Laxbeståndet är mycket svagt och kan knappast betraktas som självreproducerande. Belastningen från kända punktutsläpp uppgår till ca 37 ton kväve och nätan 500 kg fosfor, exklusive belastningen från Almaån och Bivarödsån. Knislinge ARV är den största enskilda källan med ca 24 ton kväve respektive 365 kg fosfor. Delavrinningsområden för transportberäkningar Jordbrukslandskapet Torsebro-Hammarsjön/Vramsån. Denna delen av huvudfåran ingår i Kristianstad vattenrike. Vramsån och Vinnöån är de största biflödena. Fisk- och fågelfaunan är mycket artrik. Återintroduktionen av mal i Helgeån 1999 verkar ha lyckats bra så långt, då ett 15-tal malungar på 20-30 cm fångats under 2001. Under 2002 fångades 46 st. malar i Vattenrikets regi med en längd mellan 27 och 56 cm samt en mindre fisk mellan 10 och 15 cm. Malen är fridlyst varför samtliga malar släpptes åter i ån. Under 2003 fångades 8 st. malar i Vattenrikets regi, de var mellan 48 och 75 cm stora. Tillsammans med rapporter om sportfiskefångster tyder detta på att de naturligt reproducerade malarna nu har spridit sig över större områden i Helgeåns nedre lopp. Belastningen från kända punktutsläpp uppgår till 63 ton kväve och 1,2 ton fosfor. Förutom biflödenas bidrag är Kristianstads 16

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat ARV den största enskilda källan med ca 62 ton kväve och 1,1 ton fosfor. Almaån Almaån är avrinningsområdets största biflöde och avvattnar bl.a. Finjasjön och Lursjön. Delavrinningsområdet är 883 km 2 varav 2 % utgörs av sjöar och 59 % av skog. En del av Helgeåns fåtaliga laxar leker i Almaån dit även havsöringen söker sig. Två fiskvägar i form av omlöpen anlades 1999 vid Spånga och Brittedal för att återigen ge vandringsfisken tillträde till sina tidigare utbredningsområden. Sandkrypare, nissöga, grönling och lax är alla rödlistade fiskarter som finner sin hemvist i Almaån. Belastningen från kända punktutsläpp uppgår till ca 88 ton kväve och 650 kg fosfor. Hässleholms ARV utgjorde den största enskilda källan med 76 ton kväve och huvuddelen av fosforn. För att minska fosforbelastningen på Finjasjön och kvävetillförseln till Hanöbukten anlades under mitten av 1990- talet Magle våtmark för efterbehandling av det renade avloppsvattnet från Hässleholms reningsverk. En åtgärd som inte bara inneburit en betydande förbättring av vattenkvaliteten utan också har fungerat som en landskapsvårdande åtgärd. Vinnöån Området är 197 km 2 stort och utgörs till 43 % av skogsmark. Vinnöån som är ett mycket närsaltsbelastat vattendrag med tidvis extremt höga kvävehalter, mynnar i Araslövssjön. Även i detta biflöde förekommer grönling. Belastningen från kända punktutsläpp uppgick år 2003 till 9 ton kväve samt 27 kg fosfor. Av detta stod Vinslövs ARV för huvuddelen av utsläppen. I Vinnöån är det intensiva jordbruket den största källan till de höga närsaltsbelastningarna av ån. Med avrinningsområdets högsta arealspecifika förluster av kväve och fosfor, tillsammans med Vramsån, är det här åtgärder mot närsaltsförluster från jordbruksmarken skulle ge störst effekter. Vramsån Delavrinningsområdet är 375 km 2, varav 48 % är skog och 11 % sjö. Liksom i Almaån vandrar Helgeåns laxar tillsammans med havsöringen upp i Vramsån för lek. Sandkrypare och grönling finns också i Vramsån. Belastningen från kända punktutsläpp uppgick 2003 till ca 4,6 ton kväve och ca 130 kg fosfor. Tollarps ARV var den största enskilda kvävekällan med 2,5 ton, Rickarums ARV bidrog med mest fosfor, 69 kg. Bivarödsån Detta är det enda av de fyra biflödena som inte räknas som en typisk jordbrukså utan mer som ett våtmarksflöde. Området är 243 km 2, varav 75 % skog och 2 % sjö. De övre delarna av avrinningsområdet är rikt på våtmarker, medan den nedere delen före inflödet i Helgeån rinner genom jordbruksmarker. Belastningen från kända punktutsläpp uppgick under år 2003 till ca 4,7 ton kväve samt 36 kg fosfor. Sibbhults reningsverk bidrog med mest kväve, 4,7 ton, medan Hökön tillförde mest fosfor, 22 kg. Även i detta biflöde är grönlingen en vanlig fisk. 17

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Transporter av kväve, fosfor och organiskt material (ton) 90 Fosfortransport till Hanöbukten (m 3 /s) 80 Samtliga resultat finns månadsvis i Bilaga 4. Föreliggande rapport är den fjärde där transporten har beräknats för de åtta beskrivna delavrinningsområdena. Resultaten åskådliggörs i Figur 14. Den låga vattenföringen medförde att transporterna blev små 2003. Dels som en direkt effekt av att transporterna är en produkt av halter och vattenföring men också som en indirekt effekt av lägre halter kopplade till den låga och jämna vattenföringen, se stycket om fosfor. Huvudfåran Resultaten från huvudfåran visar hur mängderna kväve, fosfor och organiskt material ökar med avståndet från källflödena. Flödet ökar längre nedströms, vilket ger större mängder totalt, men även ökande fosfor- och kvävehalter i huvudfåran bidrar. Från Möckelns utlopp (111) till punkten nedströms Hammarsjön (31) ökar TOCtransporten med tre - fyra gånger, medan fosfor och kväve ökar med sju - åtta gånger på samma sträcka. Biflödena Almaån, som är det största av de fyra biflödena, bidrog med mest närsalter, 5,3 ton fosfor respektive 336 ton kväve. Bivarödsån transporterade minst mängd närsalter, 0,89 ton fosfor respektive 40 ton kväve. Minskande transporter av framförallt fosfor Under en längre tidsperiod (1982-2003) visar både kväve- men framför allt fosfortransporten en tendens till minskning (Figur 12 och Figur 13). 80 70 60 50 40 30 20 10 0 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 Figur 12. Årstransport av totalfosfor till Hanöbukten 1982-2003 (staplar) i relation till årsmedelvattenföringen (linje). Den tunna streckade linjen visar trenden för vattenföring och den grövre streckade visar transporttrenden för fosfor. (ton) 5000 4500 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 82 85 Kvävetransport till Hanöbukten 88 91 94 97 00 03 70 60 50 40 30 20 10 0 (m 3 /s) 80 Figur 13. Årstransport av totalkväve till Hanöbukten 1982-2003 (staplar) i relation till årsmedelvattenföringen (linje). Den tunna streckade linjen visar trenden för vattenföring och den grövre streckade visar transporttrenden för kväve. 70 60 50 40 30 20 10 0 18

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Transporter av kväve, fosfor och organiskt material år 2003 Fosfortransport (ton/år) Kvävetransport (ton/år) TOC transport (ton/år) Årsmedelflöde: 6,1 m 3 /s 111 Möckelns utlopp 3,9 128 2698 # ÄLMHULT 11 Osbysjöns utlopp Årsmedelflöde: 5,9 m 3 /s 20AB Almaån # OSBY 12,6 625 9980 21E Bivarödsån 0,89 40 502 Årsmedelflöde: 15,4 m 3 /s Årsmedelflöde: 1,1 m 3 /s 5,3 336 2239 HÄSSLEHOLM # # 22 Helgeån vid Torsebro Årsmedelflöde: 15 m 3 /s # 24F Vinnöån # KRISTIANSTAD 17,3 927 9997 2,0 123 284 # # ÅHUS Årsmedelflöde: 1,0 m 3 /s Årsmedelflöde: 2,1m 3 /s 2,9 32L Vramsån 243 1056 30,4 31 Helgeån ned Hammarsjön Figur 14. Beräknade transportmängder i mynningspunkterna för de åtta delavrinningsområdena i Helgeån år 2003. 629 8929 Årsmedelflöde: 25 m 3 /s 19

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Arealspecifik förlust Samtliga data för arealspecifik förlust finns i Bilaga 4. Den arealspecifika förlusten (kg/ha,år) av fosfor och kväve har erhållits utifrån beräknade transportdata och respektive punkts avrinningsområdesareal. För punkterna Helgeån nedströms Hammarsjön (31) samt Vramsån före utflödet i Helgeån (32L) har veckovisa vattenprover blandats flödesproportionellt till månadsprover för att ge ett mer precist värde på transport och förluster. I övriga punkter har ett prov per månad fått representera hela månaden. Värdena från det provet har interpolerats mot flödesdata för att ge bättre dygnsvärden. Låga fosforförluster utom i Vinnöån Den arealspecifika förlusten av fosfor bedömdes som låg i samtliga områden utom i Vinnöån, där bedömdes förlusten som måttligt hög. Lägst kväveförluster från skogsområdena i norr Kväveförlusterna bedömdes som låga i området Möckeln och Bivarödsån. Områdena Möckeln-Osbysån, Osbysjön- Torsebro, Torsebro-Hammarsjön gav tillsammans med Almaån måttligt höga förluster. Vinnöån och Vramsån hade höga kväveförluster 2003. Stor skillnad mellan skogs- och jordbruksmark. Kväveförlusterna från jordbruksmark är i genomsnitt ca 17 kg/ha, år för Sverige samt för skogsmark 0,5-3 kg/ha, år. För fosfor är motsvarande siffror ca 0,4 kg/ha, år från jordbruksmark och 0,04-0,12 kg/ha, år från skogsmark (Naturvårdsverket 1993). Helgeån har relativt höga förluster jämfört med andra vattendrag som mynnar i Hanöbukten Jämfört med Skräbeån och Mörrumsån, som också mynnar i Hanöbukten, har Helgeån betydligt högre förluster (Tabell 2). En högre andel jordbruksmark och mindre andel sjöyta är troligen de främsta orsakerna till detta. Jämfört med de mest jordbruksintensiva åarna i tabellen nedan är dock förlusterna betydligt lägre. Den arealspecifika förlusten för hela avrinningsområdet bedöms för kväve som måttligt hög och för fosfor som låga. Tabell 2. Arealspecifik förlust (kg/ha,år) från jämförbara avrinningsområden 2003. Avrinningsområde Kväve Fosfor Helgeån 2,6 0,057 Skräbeån 1,4 0,013 Mörrumsån 1,4 0,044 Ronnebyån 1,2 0,035 Bräkneån 1,2 0,020 Vegeån 12,6 0,200 Nybroån 10,1 0,09 Möckeln-Osbysjön och Osbysön-Torsebro gav högst förluster av organiskt material Vinnöån stod för klart lägst förluster av organiskt material (TOC) under 2003, ca 13 kg/ha*år. Mest bidrog området Möckeln-Osbysön med 46 kg/ha*år (Figur 15). För Vinnöån motsvarar det en tredjedel av fjolårets förluster och för områdena kring Möckeln och Osbysjön en halvering mot fjolåret. 20

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Arealspecifik förlust av kväve, fosfor och organiskt material år 2003 Arealspecifik förlust (kg/ha, år) Fosfor Kväve TOC 111 Möckelns utlopp # 0,04 1,3 27 ÄLMHULT OSBY 11 Osbysjöns utlopp # 0,06 2,9 46 20AB Almaån 0,06 3,8 26 HÄSSLEHOLM # # # 1,7 21E Bivarödsån 0,04 22 22 Helgeån vid Torsebro # KRISTIANSTAD 24F Vinnöån # # ÅHUS 0,17 3,8 41 0,10 5,8 13 32L Vramsån 0,08 0,07 2,5 16, 31 Helgeån ned 4 Hammarsjön Figur 15. Beräknad arealspecifik förlust för de åtta delavrinningsområdena i Helgeån år 2003. 6,3 16 21

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Metaller i vatten Samtliga analysresultat för metaller i vatten redovisas i Bilaga 5. Metallers påverkan Metaller är ett naturligt inslag i vatten, men när halterna blir för höga kan de bli skadliga för vattenlevande organismer. Om bedömningen Naturvårdsverkets nya bedömningsgrunder (Rapport 4913) relaterar till riskerna för biologiska effekter: Mycket låga halter: Ingen eller mycket små risker för biologiska effekter. Låga halter: Små risker för biologiska effekter. Måttligt höga halter: Påverkan på arter eller artgruppers reproduktion eller överlevnad kan förekomma. Höga eller mycket höga halter: Ökande risker för biologiska effekter redan vid kort exponering. Generellt låga metallhalter i hela avrinningsområdet Årsmedelhalter av metaller i vatten redovisas i Tabell 3. De färgade cellerna visar de metaller som är upptagna i Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913). Blyhalten var måttligt hög i Sågasnässjöns utlopp (107), Målenån (167), Agunnarydssjöns utlopp (155), Möckelns utlopp (111), Verumsån före utflödet i Helgeån (6G), Helgeåns utlopp ut Osbysjön (11), Bivarödsån före inflödet i Helgeån (21E), Helgeån vid Torsebro (22), Vinnöån (24F) och Helgeån nedströms Hammarsjön (231). Bly binder till organiskt material och de förhöjda blyhalterna är kopplade till områden med högre organisk halt och mer färgat vatten än vad det är i de båda biflöden med lägre blyhalter. Övriga metaller förekom i låga eller mycket låga halter under året. Tabell 3. Årsmedelhalter av analyserade metaller under 2003. Ofärgade kolumner är ej klassindelade. PROVPUNKT Nr. Al As Ba Cd Co Cr Cu Fe Hg Mn Ni Pb Sr Zn - µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l mg/l µg/l mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l Sågasnässjöns utlopp 107 193 0,5 21 0,04 0,02 0,53 1,1 2,9 <0.1 0,16 0,7 1,7 38 5 Målenån. väg Liatorp-Ljungby 167 217 0,5 21 0,06 0,52 0,54 2,4 2,0 <0.1 0,08 0,5 1,5 26 6 Agunnarydssjöns utlopp 155 166 0,5 31 0,04 0,12 0,49 1,1 1,8 <0.1 0,15 0,7 1,4 28 7 Möckelns utlopp 111 127 0,6 21 0,04 0,23 0,48 2,3 1,2 <0.1 0,15 0,6 1,6 31 6 Verumsån. före utfl i Helgeån 6G 165 0,5 20,7 0,07 0,50 0,66 0,9 2,4 <0.1 0,10 0,5 2,3 35,5 8 Helgeån. utlopp ur Osbysjön 11 148 0,4 21 0,04 0,27 0,43 1,3 1,6 <0.1 0,12 0,6 1,9 32 6 Almaån. före utfl i Helgeån 20AB 123 0,4 26 0,05 0,03 0,43 1,4 1,4 <0.1 0,11 0,8 0,6 79 5 Bivarödsån. före utfl i Helgeån 21E 300 0,5 21 0,05 0,81 0,59 1,8 2,6 <0.1 0,12 0,6 1,3 58 8 Helgeån. vid Torsebro 22 146 0,4 22 0,05 0,31 0,56 1,3 1,5 <0.1 0,11 0,7 1,2 47 6 Vinnöån. f inl i Araslövssjön 24F 383 0,7 33 0,05 0,41 0,80 1,7 0,6 <0.1 0,08 1,3 1,0 204 7 Helgeån. nedstr. Hammarsjön 31 204 0,4 25 0,04 0,39 0,61 1,3 1,3 <0.1 0,11 0,8 1,1 122 7 Vramsån. före utfl i Helgeån 32L 47 0,8 23 0,04 0,11 0,56 1,2 0,2 <0.1 0,07 0,7 0,4 159 3 Benämning Färg Klass Mycket låga halter 1 Låga halter 2 Måttligt höga halter 3 Höga halter 4 Mycket höga halter 5 22

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Transport av metaller I Tabell 4 redovisas årstransporter av metaller i vatten från de provtagningspunkter där transporter beräknas. I Bilaga 4 redovisas samtliga data för transport av metaller månadsvis. Transporten av intressanta metaller som kan ha sitt ursprung i industriell verksamhet eller utsläpp från kommunala avloppsreningsverk är kadmium 30 kg, kvicksilver 42 kg, bly 765 kg och zink 5,6 ton. Tabell 4. Årstransporter av metaller i Helgeån år 2003. Transport av metaller (ton) 24F 31 32L 20AB 22 111 21E 11 31 + 32L Vinnöån före infl, i Helgeån ned Vramsån Almaån Helgeån Bivarödså Araslövssj Hammarsj före infl, I före infl, i vid Möckelns n före infl, Osbysjöns Helgeån ön ön Helgeån Helgeån Torsebro utlopp i Helgeån utlopp totalt Al 12 169 4 26 120 26 11 119 173 As 0,018 0,319 0,034 0,063 0,297 0,095 0,014 0,325 0,353 Ba 1 19 1 5 17 4 1 16 20 Cd 0,001 0,028 0,002 0,008 0,030 0,007 0,002 0,028 0,030 Co 0,01 0,29 0,01 0,09 0,24 0,04 0,03 0,20 0,296 Cr 0,03 0,51 0,04 0,09 0,42 0,10 0,02 0,03 0,55 Cu 0,06 1,08 0,08 0,25 0,95 0,55 0,05 1,00 1,16 Fe 20 1007 16 236 1111 246 69 1213 1023 Hg 0,002 0,039 0,003 0,009 0,037 0,010 0,002 0,037 0,042 Mn 3 89 3 21 86 33 4 90 92 Ni 0,040 0,581 0,043 0,139 0,461 0,122 0,017 0,381 0,624 Pb 0,03 0,75 0,02 0,01 0,78 0,31 0,04 1,35 0,765 Sr 6 83 8 13 34 6 2 23 91 Zn 0,21 5,34 0,24 1,10 4,71 1,33 0,30 5,23 5,58 Ca 2114 18188 2548 3399 8041 1216 301 5337 20736 Mg 117 7076 161 509 1566 306 64 1285 7237 Na 378 53380 551 1799 5926 1159 267 5392 53931 K 102 3291 136 391 1319 265 57 1054 3427 23

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Vattenfärg och grumlighet Samtliga analysresultat finns i Bilaga 3. Vattnets färg är ett mått på mängden löst organiskt material i vattnet, exempelvis humusämnen, samt metallerna järn och mangan. Grumlighet eller turbiditet orsakas av olösta organiska och oorganiska ämnen (partiklar) i vattnet. Vattnet var mest färgat i norra delen av avrinningsområdet, medan grumligheten var störst i de södra jordbrukspåverkade delarna (Tabell 5). Vattnet var generellt mindre grumligt 2003 än 2002 och vattenfärgen var inte fullt så hög. Framförallt gäller det de nedre delarna av avrinningsområdet. Skillnaden var dock inte så stor mellan de båda åren jämfört med närsalterna kväve och fosor. Tabell 5. Årsmedelvärden av vattenfärg och grumlighet i Helgeån 2003. I de åtta punkter där transporten beräknades mättes vattenfärgen som absorbans. Vattenfärg som Nummer Provtagningspunkt Grumlighet (FNU) Vattenfärg mgpt/l absorbans ABS f 400/5 104 Femlingens utlopp 3,3 71 107 Såganässjöns utlopp 4,0 229 109 Möckeln yta 2,0 143 167 Målenån (Lilla Helge å) vid vägen Liatorp-Ljungby 4,1 190 201A Agunnarydsån uppströms Rydaholms ARV 7,9 205 201 Agunnarydsån nedströms Rydaholms ARV 7,5 163 202 Agunnarydsån nedströms Stammaderna 4,6 182 155 Agunnarydsjöns utlopp 3,4 178 111 Möckelns utlopp 2,3 133 0,286 166 Prästebodaån uppströms Delary, vid vägen 2,4 172 6G Verumsån - före utflöde i Helgeån 3,6 220 158 Drivån nedströms Älmhults AR, vid väg 23 7,1 114 9 Osbysjön norra delen 3,9 165 11 Helgeåns utlopp ur Osbysjön 2,5 147 0,343 17 Nöbbelöv, kvr-damm söder om Broby AVR 2,9 154 18B Olingeån i Gryt 3,4 112 20B Tormestorpsån nedströms Sösdala 3,2 54 20C Tormestorpsån före inloppet i Finjasjön 4,9 74 20I Svartevadsbäcken nedströms Tyringe 4,0 76 20K Finjasjön ytan 3,9 53 20K Finjasjön botten 4,5 53 20L Almaån, utloppet ur Finjasjön 2,9 50 20V Farstorpsån före utflödet i Almaån 9,3 190 20Ä Almaån, nedströms Lillåns tillflöde 5,2 148 20AB Almaån, före utflödet i Helgeån 4,8 125 0,303 21C Bivarödsån, vid Hylta, nedströms Sibbhult 11,1 175 21E Bivarödsån, före utflödet i Helgeån 6,1 218 0,542 22 Helgeån vid Torsebro 3,6 143 0,340 24F Vinnöån före inloppet i Araslövssjön 13,7 64 0,233 28B Råbelövssjön ytan 4,2 32 28B Råbelövssjön botten 5,2 28 30A Hammarsjön yta 4,5 115 31 Helgeån, nedströms Hammasjön 5,6 129 0,300 32A Vramsån uppströms Rickarum 3,3 93 32E Vramsån, nedströms Tollarps AR 1,5 57 32L Vramsån vid Klemenshus före utfl i Helgeån 2,2 66 0,138 33C Mjöån, nedströms Everöds ARV 1,3 43 34 Vittskövleån, uppströms ARV 1,3 19 Bedömning grumlighet Bedömning vattenfärg Klass Benämning Klass Benämning 1 Ej eller obetydligt grumligt vatten 1 Ej eller obetydligt färgat vatten 2 Svagt grumligt vatten 2 Svagt färgat vatten 3 Måttligt grumligt vatten 3 Måttligt färgat vatten 4 Betydligt grumligt vatten 4 Betydligt färgat vatten 5 Starkt grumligt vatten 5 Starkt färgat vatten 24

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Plankton (Bilaga 6) Antalet registrerade växtplanktonarter varierade mellan 21-74. Högre antal arter registrerades i alla sjöarna i augusti och lägre i april. Det största antalet arter påträffades i augusti i Möckeln. Det lägsta antalet registrerades i Osbysjön i april. I augusti registrerades blågröna alger i alla sjöarna. Artantalet varierade mellan 2-15 Största antalet arter påträffades i Råbelövssjön, Möckeln och Finjasjön. Kiselalger tillhörande släktena Aulacoseira, Asterionella och Cyclotella förekom allmänt på våren i Möckeln, Råbelövssjön, Finjasjön och Hammarsjön. Guldalger registrerades i Möckeln och Osbysjön i april. Råbelövssjön hade vattenblomning av blågröna alger under sommaren och dominerades då av de trådformiga blågröna algerna, Aphanizomenon gracile och Pseudanabaena limnetica. Gonyostomum semen (gubbslem) dominerade i Osbysjön både i april och augusti, medan den förekom i Möckeln endast i augusti. Hammarsjön var artfattig och hade låg biomassa. Möckeln, Osbysjön och Hammarsjön var måttligt näringsrika. I dessa sjöar var grönalger, kiselalger och guldalger vanliga. Biomassan av alger i april och augusti varierade mellan 0,49-16,33 mg/l. De högsta värdena uppmättes i allmänhet i augusti och de lägsta i april. Den näringsrika Råbelövssjön hade den högsta biomassan. Den lägsta biomassan, 0,49 mg/l, uppmättes, i Hammarsjön i augusti. våren. Eutrofa och indifferenta arter var vanligast. Påväxt (Bilaga 7) Påväxtundersökningen på punkt 11B i Helgeån vid Flackarp visade år 2003 näringsfattiga och ej/obetydligt förorenade förhållanden. Påväxtsamhället var mycket artrikt och en mycket stor förekomst av järnbakterier tyder på att lokalen är järn/humuspåverkad. Beräkning av kiselalgsindex gav mycket högt indexvärde, vilket motsvarar hög vattenkvalitet I Vinnöån före Araslövssjön, 24F, utgjordes den största delen av påväxtsamhället av näringskrävande arter. Lokalen klassades som mycket näringsrik med svag föroreningspåverkan. Kiselalgsindexet var betydligt sämre än på de andra punkterna (lågt indexvärde). Punkt 27, Helgeån i Kristianstad, bedömdes 2003 vara näringsfattig och ej/obetydligt föroreningspåverkad. Mängden föroreningstoleranta + näringskrävande former var något större och andelen organismer som indikerar näringsfattigdom något mindre än på den längre uppströms belägna 11B. Lokalens kiselalgsindex var mycket högt. % 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 11B 24F 27 Figur 16. Procentuell fördelning av olika ekologiska grupper i påväxtsamhället i Helgeån vid Flackarp (11B), Vinnöån (24F) samt Helgeån i Kristianstad (27) 2003. (Svart = saproba, föroreningstoleranta, organismer; gultt = eutrofa, näringskrävande, former; vitt = indifferenta organismer; blått = oligotrofa former, som indikerar näringsfattigdom). 25

HELGEÅN 2003 ALcontrol AB Resultat Bottenfauna (Bilaga 8) Bottenfaunan på samtliga lokaler utom en bedömdes som ej eller obetydligt påverkade av näringsämnen och/eller organiskt material. Bottenfaunan i Vittskövleån 34 bedömdes som betydligt påverkad. Låga föroreningsindex och få känsliga arter motiverade bedömningen. Bedömningen har varierat mellan åren sedan 1994, mellan obetydlig och stark påverkan. Bottenfaunan bedömdes som ej eller obetydligt påverkad av försurning på samtliga lokaler. Sju av de undersökta lokalerna har en särskilt skyddsvärd bottenfauna och naturvärdena bedömdes här som höga: 20AB i Almaån 22 i Helgeån 32A i Vramsån 32AB i Vramsån 32L i Vramsån 33AA i Möjaån 33C i Möjaån Tre rödlistade arter påträffades i undersökningen, nattsländan Tinodes pallidulus (DD, kunskapsbrist, man vet inte hur utbredningen ser ut), skalbaggen Hydraena pulchella (NT missgynnad) och dagsländan Rhitrogena germanica (NT, missgynnad). Dessutom hittades flera ovanliga arter. Lokal 104S i Femlingen var den enda sjö som undersöktes. Sjön bedömdes vara måttligt näringsrik med ett syrerikt eller mycket syrerikt tillstånd i bottenvattnet. belägna i Helgeåns gamla fåra vid Torsebro samt i Almaån vid Spånga. Under provfisket fångades sammanlagt 9 olika fiskarter på de undersökta lokalerna: abborre, färna, grönling, lake, lax, mört, sandkrypare, ål och öring. Abborre, grönling, lax, mört och öring fångades på båda lokalerna, medan färna, lake, sandkrypare och ål endast fångades på en lokal vardera. Lokalerna vid Torsebro (22) och Spånga fortsätter att vara bland de fiskrikaste och mest värdefulla fisklokalerna i Skåne. På båda platserna har utsättningar av laxyngel gjorts under perioden 2001-2003 och ynglen tillväxer väl. De första av utsättningsfiskarna skulle kunna ha kommit tillbaka under hösten 2003. Elfiskeundersökningarna under 2004 kommer därför att bli mycket spännande. Kommer det att finnas årsungar av lax i Helgeån under 2004!? Tabell 6. Fångst samt beräknad individtäthet vid elfisket på station 22 Helgeån vid Torsebro. Avfiskad areal 178,4 m². Art Totalfångst Individtäthet per 100 m 2 Abborre 4 5,0 Grönling 12 22,4 Lake 9 11,0 Lax 7 8,2 Mört 4 5,0 Sandkrypare 12 12,9 Ål 5 7,0 Öring 5 5,7 Elfiske (Bilaga 9) För fjärde året ingår elfiskeundersökningar i kontrollprogrammet för Helgeån. Under året har elfisken utförts på två lokaler i vattensystemet. Lokalerna är 26