1(37) Miljöförvaltningen Grundvattenkontrollen i Landskrona 1992-2012 Jonas Lövendahl Rapport 2013:6 Utredare Miljöförvaltningen 261 80 Landskrona
2
Sammanfattning Sedan 1992 har Miljönämnden genomfört ett kontrollprogram för att undersöka kvaliteten på grundvattnet och se de långsiktiga förändringarna. Programmet har omfattat 15 provpunkter utspridda i kommunen för att ge en representativ bild av Landskronas grundvattentillgångar. Fem av punkterna är bergsbrunnar, som når ner till de djupt liggande grundvattentillgångarna med ett bra naturligt skydd, vilket gör att vattnet inte genomgår snabba förändringar. Tio av punkterna är jordlagerbrunnar, där grundvattnet ligger ytligare och ofta har ett sämre naturligt skydd mot föroreningar. Rapport fokuserar på ett antal utvalda parametrar som har ansetts som intressanta för förhållandena i Landskrona. Resultaten av kontrollprogrammet visar att grundvattnet på flera provplatser är påverkat av främst bekämpningsmedel, nitrat och fosfat. I några fall har halterna varit otjänliga enligt Livsmedelverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde eller bedömts som höga eller mycket höga utifrån SGUs bedömningsgrunder. Dessutom har det på enskilda provpunkter förekommit förhöjda halter av bly och arsenik. Även om det kan förekomma naturligt höga halter av exempelvis metaller i grundvatten, visar förhöjda värdena av främst bekämpningsmedel, nitrat och fosfor att delar av Landskronas grundvatten är påverkat av mänskliga aktiviteter. Bekämpningsmedel förekommer på flera platser i kommunen. Det är i framför allt jordlagerbrunnar som bekämpningsmedelsrester påvisats, men det har även påträffats låga halter i de bergborrade brunnarna. Nio av tio jordlagerbrunnar samt två av fem bergborrade brunnar har haft påvisade halter av minst ett bekämpningsmedel. Sammanlagt har 28 substanser påvisats minst en gång under kontrollprogrammet och 12 av dem har förekommit i otjänliga halter. De vanligast förekommande bekämpningsmedelsresterna har varit BAM och atrazin samt dess nedbrytningsprodukter. Båda substanserna har påvisats på åtta provpunkter, varav fem har haft otjänliga halter av BAM och fyra har haft otjänliga halter av atrazin. BAM är nedbrytningsprodukt till diklobenil, som tillsammans med atrazin användes i totalbekämpningsmedel och har inte varit tillåtna efter 1990. Förutom BAM och atrazin har det förekommit otjänliga halter av hexazinon, bentazon, metazaklor, kvinmerak, metribuzin, terbutylazindesetyl och DNOC. Halterna av nitrat varierar mellan provplatserna. De bergborrade brunnarna har haft låga nitrathalter, medan fem av jordlagerbrunnarna under perioden 2004-2012 har haft en genomsnittshalt över 20 mg/l. Halter över 20 mg/l bedöms som tjänligt med anmärkning enligt Livsmedelsverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde för dricksvatten. Högst värden påträffades på lantbruksfastigheten Tofta 9:3, som hade en genomsnittshalt på närmare 75 mg/l. Förekomsten av fosfat varierar mellan provplatserna. Precis som med nitrat utmärker sig Tofta 9:3 med mycket höga halter. Även jordlagerbrunnarna Viarp 10:12 och Råga Hörstad 7:4 samt den bergborrade brunnen på Saxtorp 32:15 har mellan 2004-2012 haft flera värden över Socialstyrelsens riktvärde på 0,6 mg/l, vilket även motsvarar klass 5 (mycket hög halt) i Sveriges geologiska undersöknings (SGU) bedömningsgrunder. Blyhalterna har varit låga på provtagningsplatserna. Undantaget är den bergborrade brunnen på Bulten 1, vars halt har ökat sedan den första analysen 2004. 2011 upp gick halten till 15 µg/l, vilket bedöms som otjänligt enligt Livsmedelsverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde på 10 µg/l. Halterna av kadmium och arsenik har varit låga under den period som metallerna har undersökts (2003-2012). Inga otjänliga halter av kadmium har uppmätts. De bergborrade brunnarna har analyserats för arsenik endast en gång och då uppgick halten på Saxtorp 32:15 till 28 µg/l, vilket överskrider 3
Livsmedelsverket och Socialstyrelsens värde på 10 µg/l. Det höga värdet kan indikera påverkan från en lokal föroreningskälla. Analyser av bakterier visar att flera brunnar har haft vatten som har varit otjänligt med avseende på koliforma bakterier eller E. coli-bakterier. På grund av den höga förekomsten av bakterier på provpunkter 6, 13 och 14 kommer brunnarna att ersättas till provtagningen 2013, eftersom ytvatten misstänks läcka in och förorena grundvattnet. Övriga undersökta parametrar visar att grundvattnet är hårt och turbiditeten (grumligheten) är låg. phvärdena har legat som lägst 6,8 och som högst 9,2. Fluoridhalten är högre i de bergborrade brunnarna än i jordlagerbrunnarna. Tre av fem bergborrade brunnar hade värden mellan 0,8-1,6 mg/l, vilket motsvarar klass 3 (måttlig halt) i SGUs tillståndsklassificering. 87 % av proverna i jordlagerbrunnarna har haft mycket låga fluoridhalter (< 0,4 mg/l), vilket innebär att vattnet har ett begränsat kariesskydd. Järnhalten i Landskrona är låg, även om de bergborrade brunnarna har haft högre halter än jordlagerbrunnarna. I jordlagerbrunnarna har järnhalten varit så låg att den i många fall har understigit detektionsgränsen. Även manganhalten har varit låg, både i bergs- och jordlagerbrunnar. I många fall har halterna varit under detektionsgränsen. Bara på Viarp 10:12 och Tullstorp 13:1 har det återkommande förekommit halter över 0,3 mg/l, vilket är Socialstyrelsens riktvärde för tjänligt dricksvatten med anmärkning och motsvarar klass 4 (hög halt) enligt SGUs tillståndsklassning. I Viarp har halten legat över 0,5 mg/l (klass 5 mycket hög halt) i de senaste tre mätningarna. Zink har undersökts periodvis och analyserna visar att halterna har varit under 0,1 mg/l. Varken Livsmedelverket eller Socialstyrelsen har något gränsvärde respektive riktvärde för zink, men halter över 0,7 mg/l kan indikera påverkan från en lokal föroreningskälla. På Tofta 9:3 har halten överstigit 1 mg/l vid två tillfällen (2004 och 2008). Under kontrollprogrammet har sex provpunkter fått byta ut sina brunnar för att säkerställa kvaliteten. Även om de nya brunnarna har placerats i ett liknande område, innebär ett byte av provpunkt ofta nya förutsättningar genom exempelvis de naturliga egenskaperna samt hur marken och brunnen används. Bytena medför att det inte går att följa förändringar i halterna av exempelvis bekämpningsmedel. Nya brunnar kan dessutom innehålla andra substanser eller ämnen som de tidigare inte har haft. På grund av bytena är det för närvarande svårt att se den långsiktiga utvecklingen på de aktuella provpunkterna. Särskilt svårt är det på provpunkt 7 och 14, som har ersatts två gånger. Fortsatta provtagningar kommer dock att klargöra de långsiktiga förändringarna i brunnarna. 4
Innehåll Sammanfattning... 3 Innehåll... 5 1. Inledning... 6 2. Geologi och grundvattenförutsättningar... 7 2.1 Geologisk översikt... 7 2.2 Grundvattentillgångar... 8 2.3 Grundvattenskydd... 9 3 Grundvattenkontrollen... 10 3.1 15 provpunkter... 10 3.2 Analyser... 11 3.3 Bedömning av grundvatten... 11 3.4 Bedömningssvårigheter... 11 4 Resultat... 13 4.1 Bekämpningsmedel... 13 4.2 Nitrat... 16 4.3 Fosfat... 18 4.4 Bly... 20 4.5 Kadmium... 21 4.6 Arsenik... 23 4.7 Bakterier... 24 4.8 Övriga parametrar... 26 4.8.1 Hårdhet... 26 4.8.2 Turbiditet... 26 4.8.3 ph... 26 4.8.4 Fluorid... 27 4.8.5 Järn... 27 4.8.6 Mangan... 28 4.8.7 Zink... 28 4.9 Otjänliga halter per provpunkt... 29 5 Diskussion... 31 6 Referenser... 32 Bilaga 1: Bekämpningsmedelshalter på provpunkter... 33 Bilaga 2: Halter av nitratkväve på provpunkter... 346 Bilaga 3: Halter av fosfatfosfor på provpunkter... 347 5
Figur 1: Provpunkternas placering 2012 1. Inledning Grundvatten utgör en viktig källa till vår dricksvattenförsörjning och enligt Riksdagens miljömål ska grundvattnet ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Kvaliteten på grundvattnet påverkas av naturliga förutsättningar som berg- och jordarter, men den kan även påverkas av läckage av exempelvis bekämpningsmedel och avlopp. För att få en samlad bild av grundvattentillgångarna i kommunen samt att långsiktigt kunna följa förändringar i kvaliteten, upprättade Miljönämnden i Landskrona 1992 ett grundvattenkontrollprogram. Programmet utformades av Sveriges geologiska undersökning (SGU) och omfattar ett antal provpunkter spridda över kommunen för att få en representativ bild av kommunens grundvattentillgångar. Resultaten av provtagningarna har sammanställts i årsrapporter, där analyser av det aktuella året har gjorts. En långsiktig sammanställning genomfördes 1999, då perioden 1992-1998 studerades (Johansson 1999). I denna rapport konstaterades det att bland annat bekämpningsmedelsrester förekom i flera brunnar. 2012 var det 20 år sedan kontrollprogrammet inleddes. För att se förändringarna sedan starten, undersöktes hela perioden. Rapporten fokuserar på ett antal utvalda parametrar som har ansetts som intressanta för förhållandena i Landskrona. 6
2. Geologi och grundvattenförutsättningar 2.1 Geologisk översikt Skåne är beläget i gränsområdet mellan den skandinaviska urbergsskölden och de stora områdena med sedimentär berggrund i Danmark och Nordtyskland. I denna randzon har upprepade tektoniska rörelser ägt rum, vilket är anledningen till att det inom Landskrona kommun förekommer åtskilliga bergarter av varierande ålder och utformning (se figur 2). Figur 2. Berggrund och grundvattentillgångar i berggrunden i Landskrona kommun. 1. Skrivkrita och dankalksten (goda uttagsmöjligheter, 25 l/s per brunn). 2. Lerstenar, mostenar etc., övre kritamellersta jura (mycket varierande uttagsmöjligheter, 05 l/s per brunn). 3. Lerstenar, sandstenar etc., (goda uttagsmöjligheter, 25 l/s per brunn). 4. Leror etc., Kågerödsformationen (dåliga uttagsmöjligheter, 0-0.2 l/s per brunn). 5. Lerskiffer (dåliga uttagsmöjligheter, 0-0,2 l/s per brunn). Den äldsta berggrunden påträffas i ett litet område i öster och består av silurisk lerskiffer med en ålder på ca 400 miljoner år. Den följs västerut av ett band av den s.k. Kågerödsformationens berggrund (drygt 200 miljoner år gammal) som består av leror och leriga sandstenar, ofta dåligt konsoliderade och i snabb växellagring. Bergarterna från undre jura och rät är 200-190 miljoner år gamla och består av lerstenar och lerskiffrar som växellagrar med sand och mostenar. Tunna kolflötser och bankar av lerjärnsten förekommer också i lagerserien. De bergarter som bildats under perioden övre krita - mellersta jura (170-70 miljoner år sedan) är brant uppresta och består av leror, lerstenar, sand- och mostenar i snabb växellagring. Lagren är ofta okonsoliderade. De yngsta bergarterna i området utgörs dels av skrivkrita (70-65 miljoner år gammal) i form av vita, mjöliga kalkstenar med flintlager och dels av dankalksten (65-62 miljoner år gammal) som förekommer som vita och ljusgrå kalkstenar med ibland rikliga lager av flinta (Gustavsson 1991). Flera större förkastningar genomsätter berggrunden, där framför allt Skånes mest betydande förkastningszon märks. Inom Landskrona kommun sträcker den sig mellan Glumslöv och Annelöv. Den välkända Alnarpssänkan passerar under Ven i kommunens västra del. 7
Figur 3. Jordarter och grundvattentillgångar i jordlagren i Landskrona kommun. 1. Sand och grovmo, svallsediment (små till måttliga grundvattentillgångar). 2. Grus och sand, isälvsavlagringar (måttliga-stora grundvattentillgångar). 3. Lerig morän och moränlera (små grundvattentillgångar). 4. Grus och sand under morän (måttliga-stora grundvattentillgångar). Berggrunden är huvudsakligen känd från borrningar, eftersom den överallt utom på några få platser i nordöstligaste delen av kommunen är täckt av jordarter med varierande mäktighet och utformning. Jorddjupet uppgår oftast till 20-40 meter, men jordmäktigheter överstigande 100 meter är kända från Glumslövstrakten och från Ven. I södra delen av kommunen dominerar sandiga sediment i markytan bestående av såväl isälvsavlagringar som svallsand, medan leriga moräner och moränleror överväger längre norrut (se figur 3). Under moränerna förekommer ibland sandiga eller leriga sediment om är speciellt vanliga i Glumslövs backar och på Ven (Gustavsson 1991). 2.2 Grundvattentillgångar De varierande geologiska förhållandena är anledningen till att det finns betydande olikheter i grundvattentillgångarnas storlek och kvalitet inom kommunen. Vattenföringen i berggrunden är till övervägande del beroende av sprickigheten, även om porositeten i vissa sand- och mostenar är av betydelse för magasinering och uttag av grundvatten. Inom områden där leror och lerstenar växellagrar med sand- och mostenar, kan flera grundvattenvåningar med skilda grundvattennivåer och vattenkvaliteter förekomma i de olika sand- och mostenarna. De största grundvattentillgångarna i berggrunden återfinns i sand- och mostenarna från undre jura och rät, i skrivkritan och dankalkstenen. I dessa bergarter kan i allmänhet 2-5 l/s (7200-18000 l/tim) per brunn utvinnas. Lika stora uttagsmöjligheter kan i gynnsamma fall förekomma i bergarterna från övre krita mellersta jura. De brant uppresta, dåligt konsoliderade och mycket varierande lagren gör emellertid brunnsborrningarna chansartade i dessa bergarter. Små grundvattentillgångar och dåliga uttagsmöjligheter (ofta 0-0.2 l/s/brunn) förekommer i Kågerödsformationens lager och i den siluriska lerskiffern. 8
I jordlagren finns de mest betydande grundvattentillgångarna i grovsedimenten (grus, sand och grovmo) beroende på deras höga porositet och permeabilitet. Av de ytliga förekomsterna är det isälvsavlagringarna och ibland svämsedimenten som innehåller de största tillgångarna. Mäktiga grovsediment avlagringar med betydande grundvattentillgångar finns bland annat i Saxåns och Säbydikets dalgångar. Svallsedimenten är däremot i allmänhet för tunna för att de skall innehålla mer än begränsade grundvattentillgångar. På större djup finns även grundvattentillgångar i grovsediment under morän och andra täta jordarter. Alnarpssänkan är utfylld med sediment som till stor del består av grovmo. Lokalt finns grus och sand med betydande grundvattentillgångar under morän, bland annat omedelbart norr om Säby (Gustavsson 1991). 2.3 Grundvattenskydd Det finns alltid en föroreningsrisk av grundvattnet då de vattenförande lagren inte är täckta av täta jord- eller berglager med en tillräcklig mäktighet. I Landskrona kommun är det således områden med tunt jordtäcke som tillsammans med grovsedimentområden är mest riskfyllda ur skyddssynpunkt. Inom den övervägande delen av kommunen är det naturliga föroreningsskyddet gott för de undre grundvattenmagasinen i berggrunden, eftersom de täcks över stora ytor av morän med betydande mäktighet (Gustavsson 1991). Grundvattentillgångarna i de övre jordlagren har ofta ett mycket dåligt naturligt skydd. Speciellt gäller detta för isälvsavlagringarna och de övriga grovsedimenten i markytan, där föroreningar snabbt når grundvattnet. 9
3 Grundvattenkontrollen På uppdrag av Miljönämnden utformade Sveriges geologiska undersökning (SGU) ett förslag till kontrollprogram (Gustavsson 1991), vars syfte är att få en samlad bild av grundvattentillgångarna i kommunen och att långsiktigt kunna följa förändringar i vattenkvaliteten. Kontrollprogrammet inleddes 1992 och det har årligen genomförts provtagningar av grundvattenkvaliteten. 3.1 15 provpunkter Kontrollprogrammet omfattar sammanlagt 15 provpunkter, som är utspridda i kommunen (se figur 1 sida 6) för att ge en representativ bild av kommunens grundvattenförhållanden. Fem av punkterna är bergsbrunnar, som når ner till de djupt liggande grundvattentillgångarna. Enligt kontrollprogrammet ska vattnet i bergsbrunnarna provtas vart femte år, eftersom tillgångarna har ett bra naturligt skydd och att vattnet inte genomgår snabba förändringar. Tio av punkterna är jordlagerbrunnar, där grundvattnet ligger ytligare och ofta har ett sämre naturligt skydd mot föroreningar. Eftersom föroreningar snabbare kan nå grundvattnet, ska jordlagerbrunnarna enligt programmet provtas två gånger per år under vår och höst. Nedan framgår vilka brunnar som har ingått i kontrollprogrammet (se tabell 1). Under perioden 1992-2012 har ett antal av de ursprungliga brunnarna bytts ut för att säkerställa kvaliteten. I två fall har fastigheterna anslutits till den kommunala vattenförsörjningen, medan de övriga har bytts ut på grund av brister i konstruktion, placering eller att de inte har utnyttjats. Av de ursprungliga brunnarna från 1992 var nio stycken desamma vid provtagningen 2012. I rapporten skrivs fastighetsbeteckning tillsammans med provpunktens nummer, t.ex. Viarp 10:12 (6), för att lättare identifiera platsen som provtogs. Tabell 1. Provpunkterna och de förändringar som gjorts mellan 1992-2012. Punkt Typ 1992 1994 2004 2005 2011 1 Berg Hilleshög 20:5 Utgick (kommunal vattenanslutning) 2 Berg Äskatorp 5:10 3 Berg Bulten 1 4 Berg Asmundtorp 1:270 5 Berg Saxtorp 32:15 6 Jord Viarp 10:12 Hilleshög 25:1 7 Jord Vadensjö 8:1 Arrarp 3:24 Vadensjö 19:2 8 Jord Tullstorp 13:1 9 Jord Råga Hörstad 7:46 Utgick (kommunal vattenanslutning) 10 Jord Tofta 9:3 Ersatt med rörspetsbrunn 11 Jord Lilla Hörstad 6:73 12 Jord Saxtorp 4:3 Råga Hörstad 7:4 13 Jord Saxtorp 28:72 Saxtorp 7:34 14 Jord Kvärlöv 4:23 Kvärlöv 17:1 Kvärlöv 6:18 15 Jord Annelöv 3:10 Annelöv 3:11 10
3.2 Analyser För att få en bild av grundvattenkvaliteten har brunnsproverna analyserats för kemiska och bakteriologiska parametrar samt för förekomsten av kemiska bekämpningsmedel. Analyser av kemiska parametrar och bekämpningsmedel har pågått sedan kontrollprogrammets start, medan återkommande bakteriologiska undersökningar inleddes 2004. Fem jordlagerbrunnar valdes ut för att långsiktigt studera förekomsten av bekämpningsmedel i grundvattnet. Brunnarna har därför analyserats för bekämpningsmedel vid varje undersökning. På grund av detta har provpunkterna 7, 8, 10, 14 och 15 längre kontrollserier på bekämpningsmedel än övriga provpunkter. 3.3 Bedömning av grundvatten För att bedöma grundvattnets kvalitet, används Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten, senast ändrad genom (LIVSFS 2011:3) och Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten (SOSFS 2003:17), senast ändrad genom (SOSFS 2005:20). Livsmedelsverkets föreskrifter omfattar vattenverk, men inte de som levererar mindre än 10 m³ per dygn eller försörjer färre än 50 personer. De mindre vattenverken, tillsammans med enskilda brunnar eller enskilda dricksvattenanläggningar, omfattas istället av Socialstyrelsens föreskrifter. I sina föreskrifter har Livsmedelsverkets gränsvärden som anger de kvalitetskrav som måste tillgodoses för att vattnet ska anses vara tjänligt att dricka. Socialstyrelsens föreskrifter anger i sin tur riktvärden som bör uppfyllas för att vattnet ska vara hälsosamt och rent samt bedömas som tjänligt att dricka. I de flesta fall är Livsmedelsverkets gränsvärden och Socialstyrelsens riktvärden för tjänligt dricksvatten desamma, men i några fall skiljer de sig åt. Förutom Livsmedelsverket och Socialstyrelsens föreskrifter, används SGUs bedömningsgrunder för grundvatten (SGU 2013). Bedömningsgrunderna är ett verktyg för att tolka och värdera insamlade data om grundvatten samt att kunna göra enhetliga klassningar av grundvattnets tillstånd avseende olika parametrar. Tillståndsklassningen, som tar hänsyn till respektive parameters effekter på miljö, hälsa och tekniska installationer, omfattar fem klasser: (1) Mycket låg halt till (5) Mycket hög halt. I rapporten redovisas varje parameters tillståndsklassning under respektive avsnitt. 3.4 Bedömningssvårigheter Under de 20 år som kontrollprogrammet har pågått har det skett förändringar som försvårar jämförelser över tid. Som nämnts tidigare har sex provpunkter fått byta ut sina brunnar för att säkerställa kvaliteten. Även om de nya brunnarna har placerats i ett liknande område, innebär ett byte av provpunkt ofta nya förutsättningar genom exempelvis de naturliga egenskaperna samt hur marken och brunnen används. På provpunkt 7 hade Arrarp 3:24 väsentligt lägre nitratkvävehalter än både föregångaren Vadensjö 8:1 och ersättaren Vadensjö 19:2. På grund av bytena är det svårt att se den långsiktiga utvecklingen på utbytta provpunkter. Särskilt svårt är det på provpunkt 7 och 14, som har ersatts två gånger. En annan svårighet är att mätningarna har genomförts oregelbundet under vissa perioder. Detta gäller framför allt de bergborrade brunnarna. Provtagningen av de bergborrade brunnarna skulle genomföras vart femte år, men mellan 1994 och 2003 togs inga prover. Därmed uppkom ett större mellanrum mellan mätningarna än den ursprungliga planen. När det gäller jordlagerbrunnarna, finns det dock mycket 11
data även om en provpunkt inte har undersökts under några år. Genom att jordlagerbrunnarna skulle undersökas årligen enligt kontrollprogrammet, har de provtagits vid många tillfällen. En viktig förändring under kontrollperioden är att analysmetoderna utvecklats, vilket har medfört att detektionsgränserna har sänkts avsevärt. Under merparten av 1990-talet låg detektionsgränserna för exempelvis bekämpningsmedelsanalyser på 0,1 µg/l, och vid mätningen 2012 låg detektionsgränsen för de flesta ämnen på 0,001 µg/l. Med lägre detektionsgränser har det blivit möjligt att påvisa fler substanser, men samtidigt finns det inga tidigare uppgifter om eventuell förekomst. Byte av laboratorier som analyserar proverna har också medfört skillnader i analysresultaten. Även om laboratorierna har använt standardiserade metoder, har detektionsgränserna varierat i några fall. På grund av skillnader i laboratoriernas tekniska möjligheter har detektionsgränsen i vissa fall kommit att ligga på en något högre halt i senare mätningar. En annan svårighet är att det periodvis saknas uppgifter för vissa ämnen och provplatser. Orsaken är att urvalet av analyserade parametrar har varierat under kontrollprogrammet. Ett annat skäl är att vissa provpunkter bara har omfattats av specifika analyser det aktuella året. Ett tredje skäl är att det i några fall inte har genomförts någon provtagning på punkten överhuvudtaget det aktuella året. Halterna av parametrarna påverkas även av vilken tidpunkt på året proven tas. Under sommarhalvåret är användningen av exempelvis bekämpningsmedel högre än under vintern, vilket kan medföra att halterna av bekämpningsmedel i jordlagerbrunnar kan vara högre under sommaren. Enligt programmets utformning skulle jordlagerbrunnarna provtas både vår och höst, men under en period genomfördes provtagningen bara en gång om året. Avsaknaden av data försvårar möjligheterna att se den långsiktiga utvecklingen på några provpunkter, men genom kvalitetssäkring har problem i kontrollprogrammet överbryggats. 12
4 Resultat Nedan redogörs resultaten för grundvattenkontrollen utifrån olika parametrar. Under punkt 4.9 visas vilka parametrar som bedömt som otjänliga på respektive provplats. 4.1 Bekämpningsmedel Enligt miljöbalken (14 kap. 2 (SFS 1998:808)) definieras kemiska bekämpningsmedel som en kemisk produkt som syftar till att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. Bekämpningsmedel används främst inom skogsindustrin till impregnering av virke, men även för växtskydd inom jordbruket, för hemmabruk och ogräsbekämpning på exempelvis golfbanor och banvallar. Höga halter av bekämpningsmedel kan orsakas av läckage från jordbruksmark, ogräsbekämpning på gårdsplaner, längs vägar, trädgårdar eller oförsiktig hantering av medlen. Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter och Socialstyrelsens allmänna råd för enskilda vattentäkter ska vattnet bedömas som otjänligt om det innehåller 0,1 µg/l av ett enskilt bekämpningsmedel eller om summan av halterna av alla enskilda bekämpningsmedel är 0,5 µg/l. Klass Tillstånd Bekämpningsmedel µg/l 1 Mycket låg halt <0,01 2 Låg halt 0,01-0,025 3 Måttlig halt 0,025-0,05 4 Hög halt 0,05-0,1 5 Mycket hög halt 0,1/0,5 Grundvattenkontrollprogrammet visar att bekämpningsmedel förekommer på flera platser i kommunen (se bilaga 1). Sammanlagt har 28 bekämpningsmedelsrester påvisats minst en gång under kontrollprogrammet och 12 av dem har förekommit i otjänliga halter (se tabell 2 sida 14). Nio av tio jordlagerbrunnar samt två av fem bergborrade brunnar har haft påvisade halter av minst ett bekämpningsmedel. De vanligast förekommande substanserna har varit BAM och atrazin samt dess nedbrytningsprodukter, som har påvisats på åtta provpunkter varav fem har haft otjänliga halter av BAM och fyra har haft otjänliga halter av atrazin. Flera av provplatserna har bytts ut under kontrollperioden, vilket försvårar jämförelser. Av de som varit med sedan 1992 visar mätningarna på Tofta 9:3 (10) att halten av atrazin uppgick 1993 till 0,14 µg/l och har minskat därefter. 2012 var atrazinhalten 0,015 µg/l. Liknande utveckling har varit på Saxtorp 7:34 (13), där halten av BAM uppmättes till 0,25 µg/l vid mätningen 2007. 2012 låg halten på 0,03 µg/l. Däremot har Råga Hörstad 7:4 (9) haft flera otjänliga halter av atrazin, även i de senaste mätningarna. BAM är nedbrytningsprodukt till diklobenil, som tillsammans med atrazin användes i totalbekämpningsmedel. Substanserna inte varit tillåtna efter 1990, men bryts ner långsamt. Förutom BAM och atrazin har det förekommit otjänliga halter av hexazinon, bentazon, metazaklor, kvinmerak, metribuzin, terbutylazindesetyl och DNOC. I tre av de fem bergborrade brunnarna har inga halter av bekämpningsmedel påträffats under kontrollperioden. Vid undersökningen 2011 hittades låga halter av BAM och atrazin på Bulten 1 och på Asmundtorp 1:270 hittades mycket låga halter av fenmedifam. I jordlagerbrunnarna har bekämpningsmedel varit vanligt förekommande under perioden. På endast en provtagningspunkt (Saxtorp 4:3) har inga bekämpningsmedel påträffats. Råga Hörstad 7:4 har däremot 13
haft otjänliga halter av bekämpningsmedel i alla mätningar, och där de mest förekommande substanserna har varit ogräsmedlen atrazin och dess nerbrytningsprodukter samt terbutylazin. Trots att brunnen enligt ägaren används regelbundet och att atrazin inte har varit tillåtet efter 1989, är halterna fortfarande höga på provpunkten. Fem jordlagerbrunnar (7, 8, 10, 14 och 15) valdes ut 1992 för att vid varje mätning analyseras med avseende på bekämpningsmedel. Provpunkt 7 och 14 har ersatts två gånger och är därför svåra att jämföra över tid. Sedan senaste bytet har inga bekämpningsmedelsrester hittats på provpunkt 14 medan låga halter av BAM, atrazin och dess nedbrytningsprodukter samt isoproturon och kloridazon har påträffats på provpunkt 7. Förekomsten av bekämpningsmedel på reservvattentäkten Tullstorp 13:1 (8) har varit låg även om fastigheten ligger nära flera åkrar. Under perioden har ogräsmedlet bentazon detekterats i låga halter sedan 1998, och i mätningarna 2011 och 2012 detekterades mycket låga halter av kvinmerak, propamokarb och kloridazon. På lantbruksfastigheten Tofta 9:3 (10) är förekomsten av bekämpningsmedel högre än de övriga fyra brunnarna. Halterna av både bentazon och metazaklor har vid flera tillfällen överstigit tjänlighetsgränsen på 0,1 µg/l. Den högsta halten av bentazon uppmättes till 0,7 µg/l i november 2004 och i mars 2011 uppmättes en halt av metazaklor på 3,5 µg/l. På Tofta 9:3 har även förekommit låga-måttliga halter av BAM och atrazin samt dess nedbrytningsprodukter. I mätningen 2012 uppgick halterna av kvinmerak till 46 µg/l, vilket misstänks bero på att ytvatten tränger in i brunnen. På grund av detta kommer brunnen att ersättas till provtagningen 2013. Provplats 15 har varit densamma (Annelöv 3:10) fram till 2011, då den ersattes på grund av att den inte hade utnyttjats under en längre tid. Under perioden 1992-2004 uppmättes höga halter av BAM och vid fyra mätningar har halten legat på minst 0,1 µg/l. I övrigt har endast en låg halt av metribuzin påträffats vid ett tillfälle. Även efter bytet 2011 har BAM påträffats, men halterna har varit låga. Utöver BAM, har atrazin, atrazindesetyl, azoxystrobin och metalaxyl påträffats i låga halter. Grundvattenkontrollen visar att rester av bekämpningsmedel förekommer i Landskronas grundvatten och det har påträffats i både bergborrade och jordlagerbrunnar. Lokalt kan halterna medföra att vattnet bedöms som otjänligt att dricka. De höga halterna kan bero på att ytvatten läcker in. Tabell 2. Lista över de bekämpningsmedel som har påträffats minst en gång i grundvattenkontrollen samt de platser där halterna har varit otjänliga. Bekämpningsmedel Provplatser där otjänliga halter har uppmätts Amidosulfuron AMPA Atrazin 7 (Vadensjö 8:1), 9 (Råga Hörstad 7:4), 10 (Tofta 9:3), 14 (Kvärlöv 17:1) Exempel på användningsområde Mot ogräs i odlingar av bland annat stråsäd, betesvall och slåttervall (klass 2). Nedbrytningsprodukt till ogräsmedlet glyfosat (t.ex. Roundup, klass 2 och 3). Totalbekämpningsmedel (t.ex Totex Strö, klass 3) för grusade gångar, gårdsplaner, banvallar mm. Ej godkänt för användning sedan 1989. Atrazin 2-hydroxy 14 (Kvärlöv 17:1) Nedbrytningsprodukt till atrazin. Se atrazin. Atrazindesetyl 7 (Vadensjö 8:1), 9 (Råga Hörstad 7:4), 10 (Tofta 9:3), 14 (Kvärlöv 17:1) Nedbrytningsprodukt till atrazin. Se atrazin. 14
Atrazindesisopropyl 9 (Råga Hörstad 7:4), Nedbrytningsprodukt till atrazin. Se atrazin. Azoxystrobin BAM (2,6-diklorbenzamid) 7 (Vadensjö 8:1), 10 (Tofta 9:3), 13 (Saxtorp 7:34) 14 (Kvärlöv 4:23 och Kvärlöv17:1) 15 (Annelöv 3:10) Mot svampangrepp i odlingar av bland annat korn, havre, råg och vete. Mot svampangrepp på golfbanor och andra gräsbevuxna idrottsanläggningar (klass 2) Nedbrytningsprodukt till diklobenil, ett totalbekämpningsmedel (t.ex. Totex Strö, klass 3) för grusade gångar, gårdsplaner, banvallar mm. Ej godkänt för användning sedan 1990. Bentazon 10 (Tofta 9:3), Mot ogräs i odlingar av bl a vall och ärt (klass 2). DNOC 9 (Råga Hörstad 7:4), Herbicid och insekticid. Ej godkänt för användning. Fenmedifam Mot ogräs i odlingar av foderbetor, sockerbetor och rödbetor (klass 2). Fluroxipyr Mot ogräs ibland annat betesvallar och odlingar av råg och havre. (klass 2) Mot örtogräs i odlingar av bland annat vete och korn (klass 1). Tidigare preparat mot ogräs i odlingar av bland annat vete, korn, råg, rågvete och havre (klass 2). Hexazinon 13 (Saxtorp 7:34) Mot rot- och stubbskottsbildning av lövträd samt mot jätteloka alternativt mot vegetation på grusade ytor, industriområden, upplagsplatser och liknande. (klass 2) Samtliga preparat upphört. Isoproturon Mot ogräs i odlingar av stråsäd (klass 2). Mot ettåriga gräsogräs och vissa örtogräs endast i höstsäd (klass 3). Samtliga preparat upphört. Klopyralid Mot ogräs i odlingar av bland annat stråsäd, lin och gräsfrövall (klass 2). Tidigare preparat bland annat mot ogräs i gräsmattor (klass 3) Kloridazon Mot ogräs i odlingar av sockerbetor och rödbetor (klass 3). Klorsulfuron Mot örtogräs i väletablerade gräsmattor på golfbanor, idrottsanläggningar och i parker. Mot örtogräs i odlingar av stråsäd utan insådd samt i lin. (klass 2) Samtliga preparat upphört. Kvinmerak 10 (Tofta 9:3), Mot ogräs i odlingar av raps och rybs. Mot ogräs i odlingar av sockerbetor. (klass 2) Metalaxyl Mot svampangrepp i bl.a. potatis, sockerbetor, morötter m.fl. grönsaker (klass 2). Metazaklor 10 (Tofta 9:3), Mot ogräs i odlingar av raps och rybs (klass 2). Metribuzin 14 (Kvärlöv 17:1) Mot ogräs i odlingar av potatis och morötter (klass 2). Metsulfuronmetyl Mot örtogräs i odlingar av bland annat vete, korn, havre, råg och rågvete (klass 2). Propamokarb Mot svampangrepp i odlingar av sallat på friland och i växthus. Mot svampangrepp i odlingar av tomat och gurka i växthus. Mot svampangrepp i odlingar av småplantor av bland annat huvudkål. (klass 2) Simazin Brett användningsområde. Mot ogräs i frukt- och bärodling samt i planteringar under träd och buskar. Mot ettåriga gräsogräs och örtogräs i höstsäd. För totalbekämpning av icke önskvärd vegetation på trädgårdsgångar, upplagsplatser, o d. (klass 2 och 3) Ej godkänt för användning. Terbutylazin Mot bl a ogräs i odlingar av potatis och majs, i plantskolor och frukt- och bärodlingar. Klass 3-preparat Gardoprim användes till grusgångar och gårdsplaner. Samtliga preparat upphört. Terbutylazindesetyl 9 (Råga Hörstad 7:4), Nedbrytningsprodukt till terbutylazin. Se terbutylazin. Tifensulfuronmetyl Mot ogräs i odlingar av bland annat vete, korn, havre, råg och rågvete (klass 2). 15
4.2 Nitrat Nitrat är kväveföreningar som förekommer naturligt i jorden, men kväve är ofta ett bristämne i jorden och tas effektivt upp av växter innan det når grundvattnet. På grund av växternas upptag är de naturliga nitrathalterna i grundvattnet mycket låga. Förhöjda halter indikerar påverkan från framför allt gödsling, hantering av gödsel och avlopp. Utsläpp från exempelvis transporter och värmeproduktion samt utsläpp av ammoniak har också medfört att kväve tillförts marken genom luftburen deposition. Höga halter av nitrat kan öka risken för hälsoeffekter och halter över 50 mg/l ska inte ges till barn under ett år eftersom blodets syreupptagning kan försämras. Både Livsmedelsverket och Socialstyrelsen anger att grundvattnet ska bedömas som tjänligt med anmärkning vid nitrathalter på 20 mg/l eller högre. Om halten är 50 mg/l eller högre bedöms vattnet som otjänligt och vattnet ska inte ges till barn under ett års ålder. Nitrat mäts genom att analysera halterna av nitratkväve (NO3-N) och sedan beräkna halterna av nitrat. Halterna av nitratkväve har analyserats under hela kontrollprogrammet, medan nitrat har redovisats sedan 2004. Det finns inga riktvärden för nitratkväve enligt Livsmedelsverket eller Socialstyrelsen och SGU har inte tagit fram tillståndsklasser för Klass Tillstånd Nitrat mg/l 1 Mycket låg halt <2 2 Låg halt 2-5 3 Måttlig halt 5-20 4 Hög halt 20-50 5 Mycket hög halt 50 nitratkväve. För att studera förändringar under hela perioden, redovisas nitratkvävehalterna (se även bilaga 2). Provtagning 1 2 3 4 5 nov-04 <0,44 3,5 <0,44 <0,44 nov-05 0,75 0,53 1,3 1,3 <0,44 mar-11 <0,5 0,003 2,1 2,4 sep-11 <0,5 Tabell 3. Nitrathalter i de bergborrade brunnarna. Blå färg motsvarar klass 1 och grön klass 2 enligt SGUs bedömningsgrunder. I Landskrona förekommer det höga halter av nitrat, men halterna varierar mellan provpunkterna. I de bergborrade brunnarna har halterna varit låga och legat i klass 1 och 2 enligt SGUs bedömningsgrunder. Förhöjda halter av nitrat förekommer främst i grunda brunnar och flera av kontrollprogrammets jordlagerbrunnar visar att kommunen har problem med höga halter av nitrat. Tofta 9:3 (10) har de i särklass högsta halterna av nitrat. Under perioden 2004-2012 ligger den genomsnittliga halten på närmare 75 mg/l. En förklaring kan vara att det drivs ett jordbruk på fastigheten, vilket kan medföra en lokal påverkan genom exempelvis gödsling, hantering av gödsel eller avlopp. Brunnen kommer att bytas ut till provtagningen 2013, på grund av att ytvatten misstänks läcka in. 16
Figur 4. Nitrathalter i jordlagerbrunnarna 2004-2012. Gränsvärdet för tjänligt med anmärkning ligger vid 20 mg/l och otjänligt 50 mg/l. Ytterligare fyra fastigheter (provpunkter 7, 9, 13 och 15) har höga nitrathalter och samtliga hade under perioden en genomsnittshalt som översteg 20 mg/l, vilket är Livsmedelverket och Socialstyrelsens gräns- respektive riktvärde för bedömningen tjänligt med anmärkning. De lägsta halterna har uppmätts i Saxtorp 4:3, där genomsnittshalten för perioden 2004-2012 låg på 2 mg/l. En analys av nitratkvävehalterna sedan kontrollprogrammet visar att Tofta 9:3 har haft höga halter under hela kontrollperioden. Genomsnitthalten har legat på närmare 24 mg/l, vilket är väsentligt högre än de övriga provpunkterna. Av de fyra provpunkterna som hade höga nitrathalter (7, 9, 13 och 15) visar nitratkvävehalterna att provpunkt 7 har högre halter efter bytet 2005. Likaså provpunkter 9 och 13 hade högre nitratkvävehalter efter bytet 2005. Annelöv 3:10 (15) har haft halter över 10 mg/l i 13 av 14 mätningar under programmets första tio år, därefter har halterna minskat och varit lägre än 10 mg/l. Bland de provplatser som har varit desamma under hela perioden kan det konstateras att variationen i nitratkvävehalterna är liten. På Tullstorp 13:1 (8) har värdena legat mellan 1,1 och 2,7 mg/l i alla mätningar utom två. På Lilla Hörstad 6:73 (11) har värdena legat mellan 3,5 och 5 i alla mätningar utom en och på Saxtorp 4:3 har endast en mätning visat en halt över 1 mg/l. Viarp 10:12 (6) har dock haft något större variation (0,6-8,7 mg/l). 17
4.3 Fosfat Fosfat är olika salter av fosforsyra och förekommer naturligt i flera mineraler. Fosfater har ett brett användningsområde och används bland annat inom jordbruket. Höga halter av fosfat kan bero på de geologiska förutsättningarna, men i ytligare jordgrundvatten kan höga fosfathalter även tyda på förorening från avlopp, gödsel eller deponier. Eftersom fosfat binds hårt i marken kan förhöjda halter av fosfat (över 0,1 mg/l) i jordbruksområden indikera snabba flödesvägar mellan markytan och grundvattnet. Brunnar med höga järnhalter kan ha förhöjda fosfathalter utan att det är en förorening. Halter på minst 0,6 mg/l anges som tjänliga med anmärkning enligt Socialstyrelsens riktvärden och kan indikera förorening. Livsmedelsverket har inga gränsvärden för fosfat. Fosfat mäts genom att analysera halterna av fosfatfosfor (PO4-P) och sedan beräkna halterna av fosfat. Halterna av fosfatfosfor har analyserats under hela kontrollprogrammet, medan fosfat har redovisats sedan 2004. Det finns inga riktvärden för fosfatfosfor enligt Livsmedelsverket eller Socialstyrelsen och SGU har inte tagit fram tillståndsklasser för fosfatfosfor. För att studera förändringar under hela perioden, redovisas fosfatfosforhalterna (se även bilaga 3). Provtagning 1 2 3 4 5 nov-04 0,02 0,06 1,4 0,9 nov-05 0,07 0,02 0,04 0,2 0,8 mar-11 0,12 <0,03 <0,03 0,67 sep-11 0,17 Tabell 4. Fosfathalter i de bergborrade brunnarna. Färgerna motsvarar SGUs tillståndsklassificering. Klass Tillstånd Fosfat mg/l 1 Mycket låg halt <0,02 2 Låg halt 0,02-0,04 3 Måttlig halt 0,04-0,1 4 Hög halt 0,1-0,6 5 Mycket hög halt 0,6 Fosfathalterna i Landskrona varierar mellan provpunkterna. I de fem bergborrade brunnarna har fosfathalterna undersökts vid tre tillfällen (2004, 2005 och 2011). Vid alla tillfällen har Saxtorp 32:15 (5) haft värden över Socialstyrelsens riktvärde på 0,6 mg/l, vilket skulle kunna bero på en lokal förorening. Även Asmundtorp 1:270 (4) har haft höga värden i alla mätningar enligt SGUs bedömningsgrunder. 18
Figur 5. Fosfathalter i jordlagerbrunnarna 2004-2012. Provpunkterna 7, 8 och 12 har haft värden under 0,1 mg/l i flera mätningar. Socialstyrelsend riktvärde för tjänligt med anmärkning ligger på 0,6 mg/l. När det gäller jordlagerbrunnarna, utmärker sig Tofta 9:3 (10) med mycket höga fosfathalter. I genomsnitt har provpunkten legat på över 7 mg/l sedan 2004, vilket tyder på en lokal förorening. Även Viarp 10:12 (6) och Råga Hörstad 7:4 (9) har haft värden över riktvärdet på 0,6 mg/l, vilket motsvarar klass 5 (mycket hög halt) i SGUs bedömningsgrunder. I Vadensjö 19:2, Tullstorp 13:1 och Saxtorp 4:3 har däremot låga värden och har legat under 0,1 mg/l i alla mätningar. En analys av fosfatfosforhalterna visar att Tofta 9:3 har haft höga halter under hela kontrollprogrammet och legat över 1 mg/l vid alla mätningar utom en. Även Viarp 10:12 och Lilla Hörstad 6:73 (11) har haft högre värden än övriga jordlagerbrunnar. I provpunkterna 7, 8 och 12 har däremot värdena varit låga (< 0,1 mg/l) under hela kontrollprogrammet. Det finns inga riktvärden för fosfatfosfor, men som halterna av fosfat visar, ligger halterna i Tofta 9:3 mycket högt. I några fall har byten av brunnar visat på olika halter i samma område. I Annelöv 3:10 uppmättes fosfatfosforhalter på i genomsnitt 0,4 mg/l fram till bytet 2011, men i den nya brunnen har halterna varit lägre. I provtagningspunkt 9 (Råga Hörstad 7:49) uppmättes fram till bytet 2005 mycket låga halter, och i de flesta fall till och med under detektionsgränsen. I den nya brunnen (Råga Hörstad 7:4) har värdena däremot legat mellan 0,2-0,5 mg/l. Bland de bergborrade brunnarna har Saxtorp 32:15 (5) legat mellan 0,2-0,5 mg/l i alla mätningar. I Asmundtorp 1:270 (4) hade de två inledande två mätningarna halter över 1 mg/l, men i de senaste två har halterna legat under 0,1 mg/l. 19
4.4 Bly Tungmetallen bly kan förekomma naturligt i grundvatten, men halterna är oftast låga (mellan 0,1-1 µg/l). Höga halter kan bero på mänsklig påverkan, främst genom spridning via luft från exempelvis smältverk, metallindustri och förbränning. Dessutom kan korrosion lösa ut bly från blyhaltiga vattenledningar och -installationer. Ett långvarigt intag av bly ökar risken för hälsoeffekter. Bland annat kan en måttlig blyexponering för gravida kvinnor påverka fosterutvecklingen. Halter från 10 µg/l bedöms som otjänliga enligt Livsmedelsverkets gränsvärden och Socialstyrelsens riktvärden på grund av att det föreligger risk för kroniska hälsoeffekter. Socialstyrelsen anger att vattnet inte bör användas till dryck eller livsmedelshantering. I Landskrona har de bergborrade brunnarna analyserats för bly vid tre tillfällen. På Bulten 1 (3) låg blyhalten 2004 på en mycket låg nivå, men vid senaste mätningen 2011 uppgick värdet till 15 µg/l, vilket bedöms som otjänligt. På Bulten 1 ligger ett blysmältverk, vilket kan ha orsakat en lokal förorening. Klass Tillstånd Bly µg/l 1 Mycket låg halt <0,5 2 Låg halt 0,5-1 3 Måttlig halt 1-2 4 Hög halt 2-10 5 Mycket hög halt 10 Provtagning 1 2 3 4 5 nov-04 <0,05 0,07 <0,05 <0,05 nov-05 <0,05 <0,05 4,6 <0,05 <0,05 mar-11 <0,02 0,41 15 3,5 0,095 Tabell 5. Blyhalter på provpunkter 1-5 (bergborrade). Blå färg motsvarar klass 1 enligt SGUs bedömningsgrunder, ljusorange klass 4 och mörkorange klass 5. Detektionshalten har legat på 0,05 µg/l och flertalet värden har understigit denna. 20
Figur 6. Blyhalter i jordlagerbrunnarna 2003-2012. Observera att provpunkterna 11 och 12 har haft värden under detektionsgränsen vid fem mätningar. Sedan 2003 har grundvattenkontrollen analyserat halterna av bly i jordlagerbrunnarna och resultaten visar att halterna har varit låga. De flesta mätresultaten har legat under 0,5 µg/l. I mars 2011 har provpunkt 13 (Saxtorp 7:34) en mycket hög halt av bly, som överstiger de naturliga nivåerna. Detta kan tyda på en yttre påverkan, men halten överstiger inte Livsmedelverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde på 10 µg/l. Även provpunkt 15 har haft höga halter, men Annelöv 3:10 ersattes till mätningarna 2011. Dessförinnan hade inga prover tagits mellan 2006-2009, och 2005 kunde ingen halt detekteras. På grund av detta finns det få uppgifter att jämföra med över tid. 4.5 Kadmium Kadmium är en tungmetall som kan förekomma naturligt i svenskt grundvatten, men halterna är oftast mycket låga. Förekomsten beror i de flesta fall på berggrundens och jordlagrens metallinnehåll. Höga halter kan dock orsakas av lokala föroreningskällor, såsom industriell verksamhet eller deponier. En annan mänsklig föroreningskälla är spridningen av kadmiumhaltig fosfatgödsel på åkermark. Även om spridningen har upphört, finns kadmium kvar i de ytliga jordlagren. Långvarigt kadmiumintag kan ge skador på njurar och skelett. Socialstyrelsens riktvärde för otjänligt grundvatten ligger på 5 µg/l och värden från 1 µg/l bedöms som tjänligt med anmärkning. Även Livsmedelsverket anger att halter på 5 µg/l eller mer bedöms som otjänliga. 21
Kontrollprogrammet har återkommande mätt kadmiumhalterna sedan 2003. En mätning genomfördes 1995 på jordlagerbrunnarna, men då kunde inga halter påvisas, vilket kan bero på att detektionshalten låg på 5 µg/l. Klass Tillstånd 1 Mycket låg halt <0,1 2 Låg halt 0,1-0,5 3 Måttlig halt 0,5-1 4 Hög halt 1-5 5 Mycket hög halt 5 Kadmium µg/l Sedan 2003 har kadmium påträffats i 65 av 91 prov (71 %) och 44 prov hade mycket låga halter (<0,1 µg/l) enligt SGUs tillståndsklassning. Ytterligare 19 hade låga halter. De bergborrade brunnarna har analyserats för kadmium vid tre tillfällen (2004, 2005 och 2011). I tre av brunnarna har inga halter hittats. Endast Bulten 1 (3) har haft återkommande halter av kadmium, vilka har varit mycket låga-låga. I Asmundtorp 1:270 (4) påträffades en mycket låg halt av kadmium vid provtagningen 2011. Figur 7. Kadmiumhalter i kontrollprogrammets jordlagerbrunnar 2003-2012. Observera att provpunkter 8 och 12 har haft flera värden under detektionshalten på 0,01 eller 0,02 µg/l. Halterna av kadmium har varit låga i jordlagerbrunnarna enligt SGUs tillståndsklassning. Två provpunkter har haft något högre värden än övriga. Under perioden har Viarp 10:12 (6) haft en genomsnittshalt på 0,20 µg/l och Kvärlöv 6:18 (14) har i snitt legat 0,26 µg/l mellan 2005-2012. Kontrollprogrammet visar att halterna av kadmium är låga, både i de bergborrade brunnarna och i jordlagerbrunnarna. 22
4.6 Arsenik Arsenik förekommer naturligt i berg och jord. Naturligt höga halter av arsenik förekommer framför allt i områden med sulfidrika bergarter och malmer, vissa skiffrar och äldre sedimentbergarter. Ämnet har även använts vid träimpregnering och kan därför spridas från impregnerat virke eller spill från före detta impregneringsanläggningar. Arsenik är hälsoskadligt och kan framkalla bland annat cancer. Livsmedelverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde angående arsenik anger att halter från 10 µg/l bedöms om otjänliga. Kontrollprogrammet har återkommande mätt kadmiumhalterna sedan 2006. En mätning genomfördes 1995 på 1 Mycket låg halt <1 Klass Tillstånd Arsenik µg/l jordlagerbrunnarna, men då kunde inga halter påvisas, vilket kan bero på att detektionshalten låg på 50 µg/l. Halterna 2 3 Låg halt Måttlig halt 1-2 2-5 av arsenik har varit låga. Sammanlagt har 55 prover 4 Hög halt 5-10 5 Mycket hög halt 10 tagits sedan 2006 och 33 av proverna har visat mycket låga halter (<1 µg/l) enligt SGUs tillståndsklassning. Ytterligare 12 prover har visat låga halter. Det är vanligare med förhöjda arsenikhalter i bergborrade brunnar jämfört med jordlagerbrunnar. I Landskrona har de bergborrade brunnarna endast analyserats för arsenik vid ett tillfälle (2011). Fyra brunnar visade mycket låga halter, men i provpunkt 5 (Saxtorp 32:15) uppgick halten till 28 µg/l, vilket överskrider Livsmedelsverket och Socialstyrelsens värde för tjänligt dricksvatten. Orsaken till det höga värdet är okänd, men det kan indikera påverkan från en lokal föroreningskälla. Nya mätningar får fortsätta undersöka arsenikhalterna. Figur 8. Halter av arsenik i jordlagerbrunnarna 2006-2012. 23
Jordlagerbrunnarna har analyserats för arsenik sedan 2006 och undersökningarna visar att arsenikhalten är låg i Landskrona. Av de tio jordlagerbrunnarna har endast två (Tofta 9:3 och Kvärlöv 6:18) haft värden över 2 µg/l, men under 4 µg/l. Värden mellan 2-5 µg/l bedöms enligt SGU som måttlig halt. 4.7 Bakterier Förekomst av koliforma bakterier i grundvatten kan bero på naturliga förutsättningar, men det kan även indikera fekal förorening från människor eller djur. Förekomst av tarmbakterien escherichia coli (E. coli) indikerar att vattnet har förorenats av avföring från människor eller djur genom exempelvis avlopp och naturgödsel. Om E. coli påvisas i grundvatten är det risk att även sjukdomsframkallande bakterier förekommer. Livsmedelverkets gränsvärde anger att vattnet ska bedömas som otjänligt om det förekommer minst 10 st/100 ml eller om en förekomst av E. coli är påvisad. Socialstyrelsens riktvärde anger att vattnet anses otjänligt om antalet koliforma bakterier minst 500 st/100 ml vatten eller om antalet E. coli-bakterier är minst 10 st/100 ml. Grundvattenkontrollen har analyserat förekomsten av bakterier sedan 2004. Under perioden har fem jordlagerbrunnar vid något tillfälle bedömts som otjänlig med avseende på koliforma bakterier enligt Socialstyrelsens riktvärde ( 500 st/100 ml). Utifrån Livsmedelverkets gränsvärde ( 10 st/100 ml) skulle även de bergborrade brunnarna på Asmundtorp 1:270 och Saxtorp 32:15 ha bedömts som otjänliga. Provpunkt nov-04 nov-05 dec-07 mar-11 sep-11 jun-12 1 <2 <1 2 <2 <1 3 <2 2 4 180 <1 5 24 70 6 48 226 >2400 31 >2400 140 7 11 6 230 36 8 <2 <1 <1 <1 9 <2 >2400 >2400 10 <2 5 >2400 31 11 <2 <2 <1 <1 <1 12 <2 <1 3 <1 13 800 7 51 34 >2400 1300 14 >2000 33 1600 >2400 15 <2 <1 <1 <1 Tabell 6. Förekomst av koliforma bakterier på alla provpunkter mellan 2004-2012. Röd färg indikerar otjänligt vatten enligt Socialstyrelsens riktvärden ( 500 st/100 ml). Orange färg indikerar vilka värden utöver de röda som bedöms som otjänliga enligt Livsmedelsverkets förskrifter ( 10 st/100 ml). På Viarp 10:12 (6), Saxtorp 7:34 (13) och Kvärlöv 6:18 (14) har det påträffats koliforma bakterier vid alla provtagningar och på alla tre provpunkterna har förekomsten åtminstone vid två tillfällen varit så hög att vattnet bedömdes som otjänligt enligt Socialstyrelsens riktvärde. Även på Vadensjö 19:2 (7) 24
har det förekommit koliforma bakterier vid varje provtagning och där förekomsten har varit otjänlig utifrån Livsmedelsverkets gränsvärde vid tre tillfällen. Koliforma bakterier kan förekomma naturligt, men kan även indikera påverkan från avlopp eller gödsel. För att avgöra om vattnet har påverkats av fekal förorening, undersöks även förekomsten av E. coli-bakterier. Provpunkt nov-04 nov-05 dec-07 mar-11 sep-11 jun-12 1 <1 <1 2 <1 <1 3 <1 <1 4 <1 <1 5 <1 <1 6 1 172 1 <1 51 <1 7 <1 <1 11 <1 8 <1 <1 <1 <1 9 <1 <1 110 10 <1 <1 <1 <1 11 <1 <1 <1 <1 <1 12 <1 <1 <1 <1 13 1 <1 <1 <1 14 110 14 19 <1 66 <1 15 <1 <1 <1 <1 Tabell 7. Förekomst av E. coli-bakterier på alla provpunkter mellan 2004-2012. Gul färg indikerar tjänligt med anmärkning (1-9 st/100 ml) och röd färg otjänligt (minst 10 st/100 ml), enligt Socialstyrelsens riktvärden. Livsmedelsverkets förskrifter anger att vattnet ska bedömas som otjänligt om E. colibakterier påvisas. Analyserna av E.coli-bakterier visar att fem brunnar har haft en förekomst som har legat över Socialstyrelsens riktvärde (>10 st/100 ml) för tjänligt vatten. Likt förekomsten av koliforma bakterier hade provpunkter 6, 13 och 14 uppmätt otjänliga halter av E. coli vid två tillfällen. I sprickiga bergarter samt genomsläppliga jordlager kan ytvatten tränga in och förorena brunnar med otäta brunnsväggar. Brunnarna på provpunkter 6, 13 och 14 är jordlagerbrunnar som misstänks ha en otät konstruktion. Otäta konstruktioner kan medföra att ytvatten tränger in och förorenar grundvattnet. Till grundvattenkontrollen 2013 kommer brunnarna på provpunkterna 6, 13 och 14 att bytas ut på grund av de mikrobiologiska analyserna. 25