CL1991L0439FR0040010SCA0001.doc

SV CL1991L0439FR0040010SCA0001.doc

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 21.10.2003 KOM(2003) 621 slutlig 2003/0252 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om körkort (omarbetning) (framlagt av Kommissionen)

MOTIVERING INLEDNING Bakgrund Direktiv 91/439/EEG om körkort 1 har två huvudsyften: att öka gemenskapsmedborgarnas fria rörlighet och att höja trafiksäkerheten. Dessa syften kommer även fortsättningsvis att ligga till grund för körkortslagstiftningen. Den europeiska körkortslagstiftningen påverkar många gemenskapsmedborgare direkt. Uppskattningsvis har 60 % av unionens befolkning (dvs. ca 200 miljon människor) ett giltigt körkort. Många reser (privat eller i tjänsten) eller flyttar mellan unionens länder. Körkortslagstiftningens betydelse för gemenskapsmedborgarna kan alltså knappast överskattas. Den senaste tiden har flera åtgärder vidtagits för att harmonisera medlemsstaternas nationella körkortsbestämmelser. Harmoniseringen är emellertid ännu begränsad, vilket beror på att körkortslagstiftningen vuxit fram i olika steg. Före rådets direktiv 80/1263/EEG var den viktigaste internationella lagstiftningen på området Wienkonventionen om vägtrafik från 1968 2, som handlar om internationell trafik mellan stater. När en gemenskapsmedborgare flyttade från en medlemsstat till en annan tillämpades bilaterala avtal. I många fall tvingades den som flyttade att byta ut sitt körkort mot ett utfärdat av den medlemsstat han eller hon flyttade till, vilket kunde innebära att personen var tvungen att klara både teori- och praktikprov och genomgå en läkarundersökning för att få ut det nya körkortet. Europeiska gemenskapernas domstol har emellertid förklarat att detta är ett hinder för personers fria rörlighet, och har uppmanat institutionerna att vidta nödvändiga åtgärder för att förändra lagstiftningen 3. Genom rådets första direktiv 80/1263/EEG av den 4 december 1980 om införande av ett gemenskapskörkort 4 introducerades principen att körkort utfärdade i en medlemsstat skulle erkännas av alla medlemsstater utan att innehavaren behövde göra några ytterligare prov eller genomgå någon läkarundersökning. Innehavaren var dock fortfarande skyldig att byta ut körkortet inom ett år efter det att han eller hon flyttade till den nya medlemsstaten. Genom att kravet på att körkortet skulle bytas ut kvarstod utgjorde alltså direktiv 80/1263/EEG ett administrativt hinder för personers rörlighet. Många kände inte ens till kravet, eftersom det inte stod något på körkortet om att det skulle bytas ut om man flyttade till en annan medlemsstat. Genom direktiv 91/439/EEG försvann kravet, och den nya principen om ömsesidigt erkännande introducerades. Principen kom dock inte att få full effekt, eftersom bestämmelserna om körkortens giltighetstid och periodiciteten för körkortsinnehavares läkarundersökningar inte harmoniserades. Eftersom de arton EESländernas bestämmelser skiljer sig åt avsevärt i detta avseende har faktiskt rättsläget istället blivit ännu mera oklart för gemenskapsmedborgare som flyttar till en annan medlemsstat. 1 2 3 4 EGT L 237, 24.8.1991, s. 1. Konvention i Wien om vägtrafik, undertecknad den 8 november 1968, FN:s traktatserie, vol. 1042, s. 17. Dom i mål 16/78, förhandsavgörande i brottmålsförfarande mot Choquet, Rec. 1978 s. 2293. EGT L 375, 31.12.1980, s. 1; Svensk specialutgåva, område 7 volym 2, s. 0171. 2

Läget beskrivs i detalj i Tolkningsmeddelande från kommissionen om körkort inom gemenskapen, antaget av kommissionen i mars 2002 5. Det är viktigt att råda bot på denna rörlighetshämmande svårighet för den enskilda medborgaren. Denna aspekt på körkortslagstiftningen omfattas av de övergripande mål som Europeiska rådet fastställer i Lissabonagendan, nämligen att få den inre marknaden att fungera till 100 %. Undanröjandet av detta hinder för den fria rörligheten det sista på det här området är slutpunkten på harmoniseringen. Förfalskningsskyddet Ett område som har fått allt större uppmärksamhet, i synnerhet efter den 11 september 2001, är förfalskningsskyddet. Frågan har tagits upp på EU-nivå och av de nationella experter som ansvarar för körkortsfrågor, och har hög prioritet. Det måste understrykas att det i dagsläget knappast går att kontrollera om ett körkort är giltigt. Genom den bristande harmoniseringen av giltighetstiderna finns det över 80 giltiga körkortstyper och behörigheter i medlemsstaterna. Men i många länder används körkortet inte bara som ett förarbevis utan även som identitetshandling, t.ex. när man skall öppna ett bankkonto eller boka en flygbiljett. För att förbättra förfalskningsskyddet och för att främja medborgarnas rörlighet föreslås följande åtgärder som ett första steg: Nya körkort får inte längre vara av papper; på så sätt minskas även antalet olika typer av körkort. Det enda gemenskapskörkort som hädanefter får utfärdas skall vara ett plastkort av kreditkortstyp, som erbjuder ett bättre förfalskningsskydd. Förfalskningsskyddet förbättras ytterligare genom att korten kan förses med en mikroprocessor. Medlemsstaterna kommer alltså att kunna förse körkorten med en mikroprocessor som innehåller den information som är tryckt på körkortet. Detta ger inte bara bättre förfalskningsskydd (t.ex. genom lämplig PKI Public Key Infrastructure eller en digital signatur) utan skyddar också personuppgifterna. Mikroprocessorn får bara innehålla uppgifter som är direkt förknippade med körkortet. Körkortet kan sålunda återkallas utan att det får andra konsekvenser för innehavaren. Körkort skall bara gälla under viss tid. Detta ger följande möjligheter: Genom att körkortet skall förnyas regelbundet kan förfalskningsskyddet uppdateras kontinuerligt på alla körkort. Körkortsfotot kan förnyas samtidigt som körkortet, vilket är en form av förfalskningsskydd som också underlättar körkortsförvaltningens och polisens arbete. Kravet på att körkortet skall förnyas när giltighetstiden går ut avser inte den förvärvade rättigheten att köra ett fordon, utan avser bara den handling som visar att innehavaren har en viss behörighet, dvs. körkortet. Innehavaren behåller alltså behörigheten, men det regelbundna förnyandet kommer att göra många förfalskningsknep oanvändbara. 5 EGT C 77, 28.3.2002, s. 5. 3

Det är sistnämnda nyhet som kommer att undanröja de sista hindren för medborgarnas fria rörlighet. Eftersom alla nya körkort kommer att ha samma giltighetstid (som kommer att anges på körkortet) behövs inga nationella bestämmelser om giltighet. Behörigheten framgår klart och tydligt av körkortet, och kan sålunda enkelt läsas av innehavaren, körkortsförvaltningen och polisen. När det gäller redan utfärdade körkort innebär det nya direktivets regler om begränsad giltighet att en medlemsstat inte längre får tillämpa den egna lagstiftningens giltighetsbestämmelser på den som flyttar till medlemsstaten och redan har ett giltigt körkort utfärdat av en annan medlemsstat. Körkortet gäller enligt vad som anges på körkortet. När giltighetstiden löper ut skall körkortet förnyas i det medlemsstat där innehavaren bor permanent. Därmed kan rättsläget betraktas som klart och tydligt för alla körkortsinnehavare. Det finns hittills inga förslag om att byta ut alla befintliga körkortstyper, varken med tanke på förfalskningsskydd eller de olika giltighetstiderna. En sådan operation skulle innebära att miljontals körkort måste bytas ut, vilka skulle vara svårt att genomföra ens om tidsfristen sattes till fem eller tio år. Därför föreslås att bestämmelserna om körkorts giltighetstid bara skall gälla körkort som utfärdas efter det att föreliggande direktiv har trätt i kraft. På så sätt kommer de gamla körkorten att bytas ut efterhand. De gamla körkorten kommer förstås att erbjuda ett lägre förfalskningsskydd. Medlemsstaterna är emellertid redan skyldiga enligt direktiv 91/439/EEG att vidta åtgärder för att förbättra förfalskningsskyddet, och lagrummet i fråga har fått en ny avfattning som särskilt avser bevakning av förfalskning av äldre körkort, som så småningom kommer att leda till att alla äldre körkort försvinner. Därmed kan medlemsstaterna lägga åtgärderna på olika nivåer för äldre körkort som är svåra att förfalska och dem som inte har något förfalskningsskydd alls. Med det nya förslaget kan kommissionen noga följa upp vad som händer på området och vidta åtgärder om det visar sig att de gamla körkorten inte fasas ut av medlemsstaterna. Enligt subsidiaritetsprincipen skall dock ansvaret ligga hos medlemsstaterna, eftersom de bäst kan avgöra i vilken takt utbytet av de gamla körkorten skall ske. Alla de uppräknade åtgärderna begränsad giltighetstid för nya körkort och därmed (efterhand) färre körkortstyper, utfasningen av körkort i papper utfärdade enligt den gamla gemenskapsmallen och möjligheten att förse körkortet med en mikroprocessor kommer att förbättra förfalskningsskyddet och kontrollmöjligheterna. De bidrar därför också indirekt till vägtrafikskyddet, en viktig faktor i skyddet av gemenskapens medborgare, med tanke på hur lätt det är att få tillträde till vissa typer av fordon. Vägtrafiksäkerhet Förslaget innehåller också delar som är avsedda att höja vägtrafiksäkerheten. När det gäller harmoniseringen av underkategorier 6 skall kommissionen enligt artikel 11 i direktiv 91/439/EEG lägga fram ett förslag inom fem år efter ikraftträdandet av det direktivet, dvs. före den 1 juli 2001. Underkategorierna är idag valfria. Harmoniseringen av dem är tänkt att utvidga användningen av erfarenhetsbaserad behörighet, genom att använda olika åldersgränser mellan 16 och 24 år beroende på fordon och det särskilda ansvar som åligger förare av vissa fordon. De valfria underkategorierna bör bli obligatoriska kategorier. Flera 6 Enligt direktiv 91/439/EEG finns följande underkategorier: A1, B1, C1, C1 + E, D1, D1 + E. De hör under respektive huvudkategori: kategori A - motorcyklar, B - bilar, C - lastbilar och D bussar. 4

fordonsdefinitioner har ändrats i detta avseende. Förändringarna görs också med hänsyn till vägtrafiksäkerheten. Förslaget anpassar direktiv 91/439/EEG till det nyligen antagna direktiv 2003/59/EG 7 om grundläggande kompetens och fortbildning för vissa yrkesförare. Den erfarenhetsbaserade behörigheten kommer alltså att användas även för lastbils- och bussförare som inte omfattas av direktiv 2003/59/EG. Det är i sammanhanget viktigt att nämna att även mopeder kommer att körkortsbeläggas. Mopeden är ett populärt transportmedel, särskilt bland unga, men tillhör samtidigt de mest utsatta fordonskategorierna och bör därför inte förbigås i denna lagstiftning. Körkortsutfärdandet har till stor del harmoniserats och principen om ömsesidigt erkännande är allmänt accepterad, men bestämmelserna om förarprövaren, en i sammanhanget mycket viktig person, har hittills inte alls harmoniserats. Förarprövarens uppgift är identisk i alla medlemsstater, men kompetenskraven varierar mycket. Därför bör en ny bilaga IV läggas till med minimikrav för förarprövarens grundläggande kompetens och fortbildning. Detta bör så småningom ytterligare öka harmoniseringen av uppkörningsproven i unionen och EES. När ett körkort skall förnyas kan medlemsstaterna ålägga innehavaren att genomgå en läkarundersökning eller andra åtgärder avsedda att höja trafiksäkerheten. Det finns inga planer på att göra läkarundersökningen obligatorisk för bil- eller motorcykelkörkort. För den som har lastbils- eller busskörkort kommer periodiciteten för de redan obligatoriska läkarundersökningarna att harmoniseras och sammanfalla med förnyelsen av körkortet. Sist men inte minst beaktar förslaget tanken om ett enhetligt och för hela Europa giltigt återkallande av körkort. Förslaget bidrar med bestämmelsen om att varje person bara får ha ett körkort. Idag utnyttjar alltför många möjligheten att etablera sig i flera medlemsstater för att kunna ansöka om nytt körkort när deras körkort på grund av en allvarlig trafikförseelse har återkallats i den medlemsstat där personen har sitt hemvist. Detta är högst otillfredsställande i trafiksäkerhetshänseende, och strider mot direktiv 91/439/EEC 8. I föreliggande förslag stadgas uttryckligen att ingen medlemsstat får utfärda ett nytt körkort till den vars körkort har återkallats i någon annan medlemsstat (och som alltså egentligen redan har ett körkort). Förslaget bör alltså leda till att man kommer till rätta med detta utnyttjande av systemet (på engelska kallat driving license tourism) och kompletterar konventionen 9 om ömsesidigt erkännande av återkallande av körkort, som gäller samma frågor beträffande personer i internationell trafik, också reglerade i Genève- och Wienkonventionerna 1011. Omarbetning Förslaget utgör en omarbetning av direktiv 91/439/EEG i enlighet med det interinstitutionella avtalet om omarbetningstekniken för rättsakter 12. Förslaget innehåller alltså både alla ändringar i sak av direktivet och de lagrum som inte påverkas av ändringarna. Detta förslag 7 8 9 10 11 12 EUT L 226, 10.9.2003, s. 4. Artikel 7.5 i direktiv 91/439/EEG: Det är inte tillåtet att inneha körkort i mer än en medlemsstat. Rådets akt av den 17 juni 1998 om upprättande av konventionen om kördiskvalifikationer, EGT C 216, 10.7.1998, s. 1. Konvention i Genève rörande vägtrafik, undertecknad den 19 september 1949, SÖ 1952:66. Se fotnot 2. Interinstitutionellt avtal av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter, EGT 77, 28.3.2002, s. 1. 5

ersätter och upphäver direktiv 91/439/EEG. Gemenskapslagstiftningen bör därmed bli mera överskådlig. Sammanfattning Sammanfattningsvis är förslagets tre syften följande: Att förbättra förfalskningsskyddet: Inga fler papperskörkort kommer att utfärdas, dessa kommer att ersättas av plastkort i kreditkortsformat; körkorten kan förses med mikroprocessorer; körkort som utfärdas efter det att detta direktiv har trätt i kraft får bara gälla en viss tid. Medborgarnas fria rörlighet förbättras genom att bestämmelserna om körkorts giltighetstid och periodiciteten för yrkesförares läkarundersökningar harmoniseras. Vägtrafiksäkerheten höjs: Mopeder körkortsbeläggs; behörigheten för tyngre fordon kommer att bli erfarenhetsbaserad; förarprövare skall ha en viss grundläggande kompetens och fortbildas; varje person får bara ha ett körkort. 6

I. ATT FÖRBÄTTRA FÖRFALSKNINGSSKYDDET I.1 Nuläget 1. Ett körkort ger innehavaren behörighet, dvs. en rätt, att köra en viss kategori av fordon. Denna rätt tillmäts stor betydelse både av samhället och av lagstiftare på nationell eller europeisk nivå. För många innebär körkortet en större rörlighet. Lagstiftaren har satt stränga regler för utfärdande och förnyande av körkort som tillämpas av särskilda myndigheter; innehavarens hemvist avgör vilket lands eller vilken myndighets behörighet som gäller. På detta sätt kan hela processen kontrolleras noga. I direktiv 91/439/EEG sägs uttryckligen att ingen får ha mer än ett körkort. 2. När körkortet väl har utfärdats blir läget annorlunda, eftersom inte alla medlemsstaters körkort måste förnyas. Denna bristfälliga harmonisering av körkorts giltighetstid är den främsta orsaken till att det finns så många olika typer av körkort (över 80) i medlemsstaterna och EES-området, och många av dem stämmer inte med de harmoniserade gemenskapsmallarna. Vissa är flera decennier gamla och mycket lätta att förfalska. I vissa medlemsstater är kontrollen av utfärdade körkort nästan obefintlig. Med tanke på de rättigheter som åtföljer ett körkort bör denna situation omedelbart och genomgripande förbättras. 3. För att göra klargöra rättsläget antog kommissionen i enlighet med artikel 10 i direktiv 91/439/EEG ett beslut om regler för överensstämmelse mellan vissa kategorier av körkort 13. Beslutet innehåller en översikt över alla giltiga körkortstyper och anger den behörighet som hör till var och en av dem i enlighet med artikel 3 i direktiv 91/439/EEG 14. Jämförelsetabellerna i kommissionens beslut är mycket komplicerade och ger bara en enkel beskrivning av befintliga körkort. En harmonisering av giltighetstiderna skulle leda till att antalet körkortstyper efter hand minskar. 4. Idag utfärdas bil- och mc-körkort som gäller tills vidare, utan begränsad giltighetstid, i fyra medlemsstater 15. Flera andra medlemsstater utfärdar körkort för vissa kategorier som gäller i flera decennier. När bestämmelserna om förnyande av körkort harmoniseras och den begränsade giltighetstiden blir obligatorisk kan nya körkort förses med den senaste tekniken i fråga om förfalskningsskydd för att minska möjligheterna att förfalska körkort. 5. Ett regelbundet förnyande av körkorten innebär också att körkortsfotot kommer att vara av senare datum och därmed likna innehavaren. Problemet med gamla körkortsfoton berör främst de medlemsstater som utfärdar körkort utan begränsad giltighetstid. 13 14 15 Kommissionens beslut 2000/275/EG av den 21 mars 2000 om regler för överensstämmelse mellan vissa kategorier av körkort, EGT L 91, 12.4.2000, s. 1. Ett exempel på överensstämmelse: Ett tyskt B-körkort utfärdat mellan den 1 juni 1982 och den 2 oktober 1990 stämmer överens med kategorierna B, B + E, C1 och C1 + E enligt artikel 3 i direktiv 91/439/EEG. Österrike, Belgien, Frankrike och Tyskland. Frankrike har dock beslutat att ändra sina bestämmelser i detta hänseende, och kommer att införa ny lagstiftning inom kort. 7

6. Dessa åtgärder kommer också att få effekter för trafiksäkerheten. Ett färre antal körkortstyper, med bättre förfalskningsskydd och regelbundet förnyade, blir lättare att kontrollera, administrera och spåra. I.2 Förslag Förslag 1: Bilaga I, om körkort av papper, utgår 7. Gemenskapsmallen för körkort av papper bör försvinna för att minska antalet körkortstyper och göra det svårare att förfalska körkort. Förslag 2: En möjlighet att förse körkort med mikroprocessorer införs 8. För att göra körkorten svårare att förfalska bör medlemsstaterna kunna förse plastkörkorten enligt gemenskapsmodell med en mikroprocessor. En mikroprocessor som innehåller de uppgifter som finns tryckta på körkortet är ett effektivt förfalskningsskydd som samtidigt skyddar personuppgifterna. Mikroprocessorn får dock bara innehålla uppgifter som är direkt förknippade med körkortet. Därmed kan körkortet fortfarande dras in om innehavaren begår allvarliga trafikbrott. 9. För att körkort med mikroprocessorer skall bli enhetliga kommer kommissionen att fastställa de tekniska specifikationerna inom ramen för ett kommittéförfarande. Körkortet får ett bättre förfalskningsskydd och blir därmed lättare att kontrollera, vilket i sin tur leder till en höjd trafiksäkerhet. Förslag 3: Begränsad giltighetstid (nya artikel 7.2) 10. Körkort för kategorierna AM, A1, A2, A, B, B1 och B + E som utfärdas efter detta direktivs ikraftträdande får inte ha längre giltighetstid än 10 år. Om innehavaren har fyllt 65 år får giltighetstiden vara högst fem år. 11. Körkort för kategorierna C, C + E, C1, C1 + E, D, D + E, D1, D1 + E som utfärdas efter detta direktivs ikraftträdande får inte ha längre giltighetstid än fem år. Om innehavaren har fyllt 65 år får giltighetstiden vara högst ett år. Denna regel motsvarar medlemsstaternas praxis. 12. När det gäller körkort utfärdade innan direktiv 91/439/EEG trädde i kraft gäller ovannämnda bestämmelser om giltighetstid (alla kategorier) bara när ett körkort skall förnyas när en på körkortet angiven giltighetstid löper ut, eller när ett tappat eller stulet körkort skall ersättas. Förväntat resultat 13. Ett harmoniserat, obligatoriskt och regelbundet förnyande av körkort kommer att bidra till att följande mål uppnås: Förfalskningsskydd: Alla körkort kommer att uppdateras regelbundet och kan då förses med den senaste tekniken för förfalskningsskydd, och fotot kommer att likna innehavaren. Antalet körkortstyper kommer att minska, vilket ger ett mera överskådligt rättsläge och större möjligheter att kontrollera körkort. 8

Det blir lättare för den som har ett körkort att flytta när bestämmelserna om körkortens giltighet harmoniseras, och medborgarna slipper nationella inskränkningar i fråga om giltighetstid och regelbundna läkarundersökningar. 14. Bestämmelserna påverkas inte innehavarens behörighet, och berör därför bara nya eller förnyade körkort. När det gäller körkort utfärdade före detta direktivs ikraftträdande gäller bestämmelserna om giltighetstid bara när ett körkort skall förnyas eller när ett tappat eller stulet körkort skall ersättas. Ett plastkörkort av kreditkortstyp enligt den mall som fastställs i detta direktiv kommer då att utfärdas i enlighet med artikel 1.1 och bilaga I. 15. Med tanke på det ansvar som åtföljer körkort för kategori C och D (med under- eller släpvagnskategorier) bör giltighetstiden för innehavare som har fyllt 65 år begränsas till ett år. II. MEDBORGARNAS FRIA RÖRLIGHET FÖRBÄTTRAS II.1 Nuläget 16. Enligt artikel 1.2 i direktiv 91/439/EEG skall alla körkort utfärdade i medlemsstaterna erkännas ömsesidigt. Denna princip gäller utan ytterligare förpliktelser 16. 17. Ännu begränsas principen om ömsesidigt erkännande av ländernas olika bestämmelser om körkorts giltighetstid och läkarundersökningarnas periodicitet. Detta är förenligt med direktivet tack vara det undantag från artikel 1.2 som stadgas i artikel 1.3. 18. Med tillämpning av artikel 1.3 kan alltså en gemenskapsmedborgare som flyttar från en medlemsstat till en annan tvingas genomgå en läkarundersökning, eller finna att hans eller hennes körkort löper ut vid en annan tid än den som anges på körkortet (och som gäller i den utfärdande staten). För närvarande har nästan alla medlemsstater olika regler för läkarundersökningar och körkorts giltighetstid, vilket innebär att så gott som alla medborgare som flyttar till en annan medlemsstat hamnar i en situation där de inte vet hur länge deras körkort gäller eller när de måste låta sig läkarundersökas. 19. För att det ömsesidiga erkännandet skall kunna fungera i praktiken måste följande åtgärder antas: Giltighetstiderna 20. Giltighetstiden för körkort har ännu inte harmoniserats. I vissa medlemsstater gäller ett körkort för vissa kategorier tills innehavaren dör. I andra måste körkorten förnyas med jämna mellanrum eller från en viss ålder. 16 EG-domstolen har fastställt principens räckvidd i skäl 26 i domen i mål C-193/94, Brottmål mot Sofia Skanavi och Konstantin Chryssanthakopoulos, REG 1996, s. I-929: I artikel 1.2 (...) stadgas ett formlöst ömsesidigt erkännande av körkort som utfärdats av medlemsstaterna. Ett exempel på ett otillåtet formkrav är att ålägga den som flyttar till medlemsstaten från en annan medlemsstat att registrera sitt körkort. 9

21. Enligt artikel 1.3 får medlemsstaterna tillämpa sina nationella bestämmelser om giltighetstid. Resultatet har blivit att dessa bestämmelser skiljer sig åt avsevärt medlemsstaterna emellan. Detta leder i sin tur att den som flyttar till en annan medlemsstat oftast får en ny giltighetstid för sitt körkort. När t.ex. den som har ett tyskt körkort på vilket det står att körkortet är utfärdat på livstid flyttar till Nederländerna blir personen tvungen att enligt nederländsk lag byta ut sitt körkort efter tio år. Och den som har ett svenskt körkort och flyttar till Spanien blir tvungen att i enlighet med spansk lagstiftning genomgå regelbundna hälsokontroller och regelbundet förnya sitt körkort (i stället för att enligt svensk rätt få körkortet förnyat vart tionde år genom ett enkelt myndighetsförfarande). Denna situation har skapat ett oklart rättsläge där det är svårt att få en överblick över vilka regler som egentligen gäller. Detta har kommit till uttryck i de hundratals klagomål som kommissionen har fått och som går ut på att principen om ömsesidigt erkännande inte har slagit igenom i praktiken och att medborgarnas fria rörlighet sålunda inte alls är garanterad. 22. Den som flyttar till en annan medlemsstat än den som har utfärdat körkortet måste till yttermera visso räkna ut hur länge körkortet är giltigt. Eftersom giltighetstiderna är olika i olika medlemsstater kan det hända att innehavaren måste förnya sitt körkort i en medlemsstat som tillämpar kortare giltighetstider; detta är också ett brott mot principen om ömsesidigt erkännande. 23. På detta sätt uppstår en situation där det är svårt att få kunskap både för den enskilda och för myndigheter om vilka regler som gäller, och där rättsläget är oklart. De uppgifter som anges på körkortet är inte längre tillförlitliga. Enda sättet att komma tillrätta med problemet är att harmonisera giltighetstiderna för alla körkort. Körkort utfärdade efter det att detta direktiv har trätt i kraft skall förnyas regelbundet, och kommer vid varje förnyande att ersättas med en modell som inkorporerar det senaste förfalskningsskyddet. Läkarundersökningar 24. Frågan om läkarundersökningar är nära förknippade med giltighetstiderna. I de flesta medlemsstaterna är läkarundersökningarnas periodicitet den samma som körkortets giltighetstid. Periodiciteten harmoniseras dock inte i direktiv 91/439/EEG. Enligt artikel 1.3 får en medlemsstat tillämpa sina bestämmelser om hälsokontroller både på egna medborgare och på dem som flyttar till medlemsstaten. 25. Bilaga III till direktiv 91/439/EEG innehåller minimikrav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet att föra motordrivna fordon. Både den som ansöker om körkort för första gången och den som vill förnya sitt körkort måste uppfylla dessa krav. 26. I bilaga III till direktiv 91/439/EEG delas körkortskategorierna in i två grupper: Grupp 1 omfattar kategorierna A1, A, B1, B och B + E (bilar och motorcyklar), och grupp 2 omfattar kategorierna C1, C1 + E, C, C + E, D1, D1 + E, D och D + E (bussar och lastbilar). 27. För grupp 1 krävs i allmänhet ingen läkarundersökning när någon skall få sitt första körkort; däremot kan en person åläggas att genomgå en läkarundersökning om det finns anledning att ifrågasätta personens förmåga att köra ett fordon. Den som redan har ett körkort behöver inte heller genomgå någon läkarundersökning. Medlemsstaternas bestämmelser om hur ofta den som har bil- eller 10

motorcykelkörkort skall genomgå läkarundersökning skiljer sig åt, men kan delas in i tre grupper: Länder där den som har körkort aldrig behöver genomgå läkarundersökning. Länder där körkortsinnehavare som uppnått en viss ålder måste genomgå läkarundersökning. Länder där körkortsinnehavaren måste genomgå läkarundersökning vart femte eller tionde år. 28. För grupp 2 (bussar och lastbilar) föreskriver direktiv 91/439/EEG regelbundna läkarundersökningar, men periodiciteten specificeras inte. I praktiken föreskriver samtliga medlemsstater regelbunden läkarundersökning, i de flesta fall vart femte år. 29. De hinder för ömsesidigt erkännande och personers fria rörlighet som har beskrivits ovan skulle undanröjas om de nationella bestämmelserna blev överskådligare. Detta kan uppnås genom att periodiciteten för grupp 2 harmoniseras, och genom att visserligen låta medlemsstaterna även i fortsättningen besluta om läkarundersökning för grupp 1 men att föreskriva att detta bara får krävas när körkortet skall förnyas. På detta sätt blir det lättare för enskilda och myndigheter att få en överblick över bestämmelserna, rörligheten främjas och trafiksäkerheten höjs. II.2 Förslag 30. De problem som har beskrivits ovan kan lösas genom det åtgärder som föreslås i avsnitt I.2, dvs. ett regelbundet förnyande av körkort. Detta förslag kommer att innebära att medborgarnas fria rörlighet inte längre kommer att begränsas av några körkortsrelaterade hinder. 31. När förnyandet blir obligatoriskt bör nuvarande artikel 1.3 utgå. Alla nya körkort som utfärdas i unionen kommer att gälla lika länge. Äldre körkort kommer att erkännas, och det går inte att begränsa giltighetstiden eller införa andra begränsningar, t.ex. i form av ett krav om läkarundersökning. III. VÄGTRAFIKSÄKERHETEN HÖJS III.1 Regelbundna läkarundersökningar Nuläget 32. Det stora ansvar buss- och lastbilschaufförer bär motiverar i sig att de genomgår regelbundna läkarundersökningar, men behovet förstärks av att dessa fordons egenskaper (vikt, dimensioner, last osv.) och den tid chaufförerna tillbringar bakom ratten förutsätter särskilda kunskaper och en viss fysisk kondition. De bör sålunda genomgå regelbundna läkarundersökningar, med intervallerna beräknade från den dag körkortet utfärdades. Hårdare krav kommer att ställas på buss- och lastbilschaufförer än på bil- och motorcykelförare. 33. En annan anledning till att periodiciteten för läkarundersökningarna för grupp 2, särskilt i fråga om yrkesförare, bör harmoniseras är att konkurrensen kan snedvridas om medlemsstaterna ställer olika hårda krav. 11

Förslag 34. Medlemsstaterna bör få fastställa periodiciteten för läkarundersökningar för kategorierna AM, A1, A2, A, B, B1 och B + E i nationell rätt; läkarundersökningarna skall i så fall sammanfalla i tiden med förnyandet av körkortet. 35. I fråga om kategorierna C, C + E, C1, C1 + E, D, D + E, D1 och D1 + E skall innehavaren genomgå en undersökning för att visa att minimikraven i bilaga III är uppfyllda varje gång körkortet skall förnyas. 36. Även denna läkarundersökning skall sammanfalla i tiden med förnyandet av körkortet, för att förenkla för medborgarna. Det skall anges på körkortet att det måste förnyas före sista giltighetsdag. Medlemsstaterna kan alltså föreskriva läkarundersökning för grupp 1, och skall föreskriva läkarundersökning för grupp 2, men bara i samband med den dag som anges som sista giltighetsdag på körkortet. 37. Läkarundersökningen skall göras i den medlemsstaten där innehavaren bor (den permanenta bosättningsorten) när körkortet skall förnyas. I enlighet med subsidiaritetsprincipen avgör medlemsstaterna själva vilken myndighet som skall ansvara för förfarandet. III.2 Formulering av fordonskategorierna 17 38. Tillämpningen av direktiv 91/439/EEG har visat att flera fordonskategorier måste formuleras tydligare. Enligt artikel 11 i det direktivet skall rådet senast fem år efter det att direktivet trädde i kraft (dvs. före den 1 juli 2001) på förslag av kommissionen se över underkategorierna i syfte att harmonisera eller avskaffa dem. Konstruktionen med erfarenhetsbaserad behörighet kommer att användas i större utsträckning, i syfte att höja vägtrafiksäkerheten. Av praktiska skäl räknas alla kategorier upp i det följande. Underkategorierna kommer att omvandlas till kategorier och blir obligatoriska för alla medlemsstater, med undantag av kategori B1 som förblir valfri tills vidare. III.2.1 Motordrivna tvåhjulingar Nuläget Mopeder 39. Mopeder omfattas inte av direktiv 91/439/EEG. Det stora antalet mopedolyckor visar emellertid att mopeder bör körkortsbeläggas, och en ny kategori införs därmed. I vissa medlemsstater får man moped redan vid 14 års ålder, men de mycket unga förarna är klart överrepresenterade i den europeiska olycksstatistiken. En harmoniserad kategori AM och ett obligatoriskt teoriprov stärker kontrollen över denna utsatta grupp och ger dessa förare åtminstone en viss insikt i trafikreglerna. 40. Rättsläget klargörs också i fråga om vad som gäller när man kör moped in i ett annat land. Förslaget löser också de problem som kan uppstå när någon vill hyra en moped 17 Med fordonskategori avses de fordon som får köras med ett körkort som ger behörighet för en viss kategori. 12

på en semesterort. Mopedbehörigheten kommer att erkännas i hela unionen, och den som flyttar får alltså sitt mopedkörkort erkänt i den stat han eller hon flyttar till. Lätta motorcyklar 41. Enligt gällande lag är en motorcykel lätt om cylindervolymen är högst 125 cc och effekten inte överskrider 11 kw. Direktiv 91/439/EEG innehåller inga föreskrifter om effekt/viktförhållande, och det är alltså tillåtet att genom att sänka motorcykelns vikt få bättre acceleration och högre toppfart. Nu föreslås ett effekt/vikt-kriterium som är avsett att hindra att A1-förarna erbjuds modeller med extra låg vikt och hög effekt. Motorcyklar 42. Enligt direktiv 91/439/EEG gäller erfarenhetsbaserad behörighet för tunga motorcyklar. För att få köra en motorcykel med ett effekt/viktförhållande över 0,16 kw/kg eller en effekt överstigande 25 kw måste föraren ha minst två års erfarenhet som förare av en mindre motorcykel, som inte överstiger dessa specifikationer. Den nuvarande motorcykelkategorin A innehåller alltså två kategorier: en med begränsningar och en utan begränsningar. Det anges med en symbol på körkortet vilken kategori (med eller utan begränsningar) innehavaren har behörighet för, men både räknas som kategori A. 43. Många motorcyklar i den begränsade kategorin är nedtrimmade versioner av starkare motorcyklar. Många tillverkare stryper modeller avsedda för den obegränsade kategorin 300 kubikcentimeter 1000 kubikcentimeter så att de hamnar under angivna gränser. Därför har vissa produktionsmodeller egenskaper som rimmar illa med den begränsade effekten. Strypningen kan ofta avlägsnas enkelt. 44. Det är emellertid lätt att kringgå kravet på två års erfarenhet genom att helt enkelt skaffa ett A-körkort och sedan vänta två år. Vissa tar körkort vid 18 års ålder, men väntar två år innan de köper motorcykel, och köper en tung motorcykel direkt. 45. Medlemsstaterna kan också låta bli att tillämpa erfarenhetskravet genom att ge den som fyllt 21 möjlighet att få behörighet direkt för motorcyklar i kategorin utan begränsningar. I nästan alla medlemsstater finns denna möjlighet. I praktiken väntar många med att skaffa körkort tills de fyllt 21, eftersom de mindre motorcyklarna inte är attraktiva. 46. Resultatet blir att många unga förare utan erfarenhet kör motorcyklar i kategorin utan begränsningar. Befintlig lagstiftning medger inte att man kontrollerar vilken erfarenhet föraren verkligen har. Detta går stick i stäv mot trafiksäkerhetstänkandet; för att komma till rätta med detta problem föreslås att fordonskategorin, åldersgränserna och behörighetskriterierna ändras. 47. De nya kriterierna skall: göra det svårare att placera ursprungligen effektstarka motorcyklar i den begränsade kategorin genom att strypa effekten; införa ett obligatoriskt körprov för den som vill ha behörighet för kategorin utan begränsningar; och att höja åldersgränsen för den som vill ha behörighet direkt för kategorin utan begränsningar. Begränsningarna för den undre delen av kategori A bör lättas något, så att det blir attraktivare för nybörjaren att skaffa sig körvana på sådana motorcyklar. 13

48. Kategori A bör därför delas upp i två kategorier: en med begränsningar, A2, och en utan, A. Ett tekniskt kriterium läggs till för att hindra att effektstarka motorcyklar stryps för att de skall klassas i kategori A2. Behörigheten skall vara erfarenhetsbaserad, och den som ansöker om körkort skall i ett körprov visa att han eller hon har erforderlig körvana. 49. Definitionen av tunga motorcyklar ändras inte. Däremot höjs åldersgränsen för den som vill ta körkort för tung motorcykel direkt (se nedan). Förslag Mopeder 50. Mopeder definieras som två- eller trehjuliga fordon som är konstruerade för en högsta hastighet av 45 km/h och, om fordonet drivs av en förbränningsmotor, har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller, om fordonet drivs av en elektrisk motor, har en högsta kontinuerlig märkeffekt på 4 kw. Fordon som är konstruerade för en högsta hastighet av högst 6 km/h och elcyklar omfattas inte. I fråga om trehjuliga mopeder som drivs av en annan motor än förbränningsmotor får nettoeffekten inte överstiga 4 kw. Definitionen kommer från direktiv 2002/24/EG 18 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon. 51. Olika regler tillämpas vid olika tillfällen för fyrhjulingar, dvs. motorfordon med fyra hjul. Det har därför ansetts olämpligt att ta med dessa fordon i detta direktiv. Definitionen stämmer med definitionen i direktiv 2002/24/EG. 52. Den som vill köra moped måste klara åtminstone ett teoriprov. Medlemsstaterna får ställa hårdare krav, t.ex. i form av körprov eller läkarundersökning. Även den medlemsstat som ställer hårdare krav måste dock erkänna körkort utfärdade även av medlemsstater som inte ställer hårdare krav. Lätta motorcyklar 53. Definitionen av lätta motorcyklar (kategori A1) bör ändras så att den täcker lätta motorcyklar med en slagvolym som inte överstiger 125 kubikcentimeter, en effekt som inte överstiger 11 kw och ett effekt/viktförhållande under 0,1 kw/kg. 54. Artikel 3.5 i direktiv 91/439/EEG ger medlemsstaterna rätt att ha en mera restriktiv definition, och bör därför utgå. Motorcyklar 55. Definitionen av motorcyklar bör ändras i enlighet med följande: Kategori A2: motorcyklar med eller utan sidvagn, vars motor har en effekt av högst 35 kw och ett effekt/viktförhållande under 0,2 kw/kg, dock inte modeller som skapats med utgångspunkt i modeller med mer än dubbelt så hög maxeffekt. 18 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av tvåoch trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG, EGT L 124, 9.5.2002, s. 1. 14

Kategori A: motorcyklar med eller utan sidvagn. Allmänt 56. Den som har körkort för någon kategori av motordrivna tvåhjulingar får också köra fordon ur lägre kategorier av tvåhjuliga motorfordon. 57. Den som har ett A1- eller A2-körkort skall inte behöva göra om teoriprovet för att kvalificera sig för en högre motorcykelkategori. Teoriproven för kategorierna A1, A2 och A är i princip identiska. På detta sätt undviks onödiga prov. Däremot bör körprovet vara obligatoriskt, eftersom motorcyklar ur olika kategorier kan ha mycket olika köregenskaper. III.2.4 Motorfordon (kategorierna B, B + E och B1) Nuläget 58. Den befintliga definitionen för kategori B, som inbegriper fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori B och en släpvagn om kombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger 3 500 kg och släpvagnens totalvikt inte är högre än dragfordonets tjänstevikt, orsakar problem för den som byter till tyngre dragbil eller släpvagn, och då blir tvungen att skaffa B + E-behörighet. Det finns också fordonskombinationer som visserligen hör under kategori B men som ställer sådana krav på föraren att ett B + E-körkort vore motiverat (i vissa fall kan fordonskombinationen vara längre än tio meter). En konkret viktgräns bör ersätta gränsen för fordonskombinationens sammanlagda vikt: om släpvagnen väger över 750 kg krävs B + E-körkort. Även den som har C- eller D-behörighet bör göra ett tilläggsprov för att få köra med en släpvagn som väger över 750 kg. De nya definitionerna för kategorierna B och B + E stämmer med gällande tekniska krav, eftersom det i praktiken krävs ett särskilt bromssystem för släpvagnar som väger över 750 kg. Förslag 59. Definitionerna av kategorierna B och B + E bör ändras i enlighet med följande: Kategori B: bilar med en tillåten totalvikt som inte överstiger 3 500 kg, och som inte har fler än åtta passagerare. Till en bil i denna kategori får kopplas en släpvagn med en tillåten totalvikt som inte överstiger 750 kg. Kategori B + E: fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori B och en släpvagn med en totalvikt över 750 kg. 60. Definitionen för kategori B1 för motordrivna tre- och fyrhjulingar har anpassats till direktiv 2002/24/EG. Denna kategori blir valfri tills vidare. III.2.5 Lastbilar och bussar (kategorierna C1, C1 + E, C, C + E, D1, D1 + E, D, D + E) Nuläget 61. Alla lastbilar och bussar: Definitionerna i direktiv 91/439/EEG tar fasta på hur många säten fordonet har. Detta innebär att t.ex. en buss som bara har några få säten men som kan ta många stående passagerare får köras av den som har ett B- eller D1-15

körkort, i stället för D-körkort. Motsvarande gäller alla kategorier. Definitionerna bör alltså i stället ta fasta på antalet passagerare. 62. Kategorierna C1 och D1: Underkategorierna C1 och D1 är inte obligatoriska, och finns inte i alla medlemsstater (varken i unionen eller i EES). De bör betecknas kategorier och bli obligatoriska för alla medlemsstater, eftersom de erbjuder en lämplig uppdelning mellan tunga lastbilar och bussar avsedda för yrkestrafik och mindre lastbilar och bussar med blandad användning. 63. Definitionerna av kategorierna C1 och D1 bör anpassas efter fordonens tekniska egenskaper och bör ange lastkapacitet och längd. 64. Den som har ett C1-körkort får köra fordon med en totalvikt av mellan 3 500 och 7 500 kg. Det finns två typer av fordon på marknaden i denna viktklass: fordon med en totalvikt på upp till ca 6 000 kg, och fordon med högre totalvikt. Fordon med lägre totalvikt än 6 000 kg saknar tryckluftsbromsar eller tryckluftsfjädring och är ofta byggda på förlängda personbilschassin (kategori B). Fordon med en totalvikt över 6 000 kg har tryckluftsbromsar och tryckluftsfjädring, och liknar snarare små lastbilar än fordonen under 6 000 kg. Det faktum att ett och samma körkort ger behörighet för två så olika fordonstyper ger vissa oönskade effekter. För det första får föraren sin utbildning med utgångspunkt i de mindre fordonen trots att körkortet innebär behörighet att köra även tyngre fordon som kräver en helt annan körskicklighet. För det andra härstammar fordonen med en totalvikt på mellan 6 000 kg och 7 500 kg från de tunga fordonen (12 000 kg) och kan sålunda lätt överlastas. 65. Det finns planer på att låta den som har D1-körkort köra fordon som kräver C1- behörighet och vice versa om personen klarar åldergränserna för båda kategorierna. C1-fordon med en totalvikt under 6 000 kg har ofta chassin av D1-typ; bara kaross och flak skiljer sig åt. 66. Kategorierna D1 och D: Definitionerna för kategorierna D1 och D bör ändras så att de beaktar de nya kapacitets- och längdkriterierna. 67. Behörigheten att köra fordon i kategorierna C, C1, D, D1 och deras respektive släpvagnskategorier bör med hänsyn till trafiksäkerheten vara erfarenhetsbaserad, eftersom fordonens egenskaper (t.ex. vikt, storlek, konstruktion och manövrering) ställer stora krav på förarens erfarenhet. Den erfarenhetsbaserade behörigheten kommer att garanteras genom hänvisningar till gemenskapslagstiftningen om yrkesförares grundläggande kompetens och fortbildning, och bör anpassas efter den lagstiftningen 19. På så sätt kommer även andra än yrkesförare att omfattas av bestämmelserna om erfarenhetsbaserad behörighet. 68. Av praktiska skäl återges alla definitioner i det följande, även de som inte ändras. Förslag 69. Fordonskategorierna bör formuleras om enligt följande: 19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG, EUT L 226, 10.9.2003, s. 4. 16

Kategori C: transportbilar med en totalvikt över 3 500 kg som kan ta högst åtta passagerare. Till bilen får kopplas en släpvagn med en totalvikt av högst 750 kg. Kategori C + E: fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori C och en släpvagn med en totalvikt över 750 kg. (inte ändrad) Kategori C1: transportbilar med en totalvikt mellan 3 500 kg och 6 000 kg som kan ta högst åtta passagerare. Till bilen får kopplas en släpvagn med en totalvikt av högst 750 kg. Den tidigare valfria underkategorin betecknas nu kategori och blir obligatorisk. Kategori C1 + E: fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori C1 och en släpvagn med en totalvikt av högst 750 kg, under förutsättning att kombinationens totalvikt inte överstiger 12 000 kg och släpvagnens totalvikt inte är högre än dragfordonets tjänstevikt. (inte ändrad) Kategori D: bilar avsedda för persontransport av fler än åtta passagerare. Till bilen får kopplas en släpvagn med en totalvikt av högst 750 kg. Kategori D + E: fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori D och en släpvagn med en totalvikt som överstiger 750 kg. (inte ändrad) Kategori D1: bilar med en största längd av sju meter avsedda för persontransport av högst 16 passagerare. Till bilen får kopplas en släpvagn med en totalvikt av högst 750 kg. Kategori D1 + E: fordonskombinationer D1 och en släpvagn med en totalvikt som överstiger 750 kg, under förutsättning att kombinationens totalvikt inte överstiger 12 000 kg och släpvagnens totalvikt inte är högre än dragfordonets tjänstevikt, och att släpvagnen inte används för persontransport. (inte ändrad) III.3 Åldersgränser Nuläget 70. En harmonisering av åldersgränserna bidrar till medborgarnas fria rörlighet och har en direkt inverkan på vägtrafiksäkerheten. 71. En viktig säkerhetshöjande åtgärd är att höja åldersgränsen för den som vill ta körkort för tung motorcykel direkt utan att gå vägen om lättare motorcyklar. Statistiken visar att oerfarna förare av tunga motorcyklar som inte fyllt 24 år är särskilt olycksdrabbade. Åldersgränsen bör därför höjas från 21 år till 24 år. 72. Det antal år som krävs för få erfarenhetsbaserad behörighet bör också höjas, från två till tre år. Den som söker den erfarenhetsbaserad behörigheten skall också göra ett särskilt körprov på en motorcykel ur den kategori behörigheten avser; man skall alltså inte längre kunna få erfarenhetsbaserad behörighet utan att ha erforderlig erfarenhet. 17

73. Utbildningskraven för yrkesförare har nyligen fastställts i direktiv 2003/59/EG 20. Behörigheten för yrkesförare är erfarenhetsbaserad. Även den som inte omfattas av direktivet enligt dess artikel 2 skall på samma sätt kunna få behörighet för dessa fordonskategorier, men det bör sättas en åldersgräns för behörigheten till de högre kategorierna. Förslag 74. Åldersgränserna för kategorierna A1 och B1 ändras inte. Åldersgränsen för kategori AM blir 16 år; medlemsstaterna kan besluta att den som fyllt 14 år skall kunna få AM-behörighet, men behörigheten gäller då bara i medlemsstaten i fråga. 75. Åldergränserna för kategorierna B och B + E ändras inte. Undantaget från åldersgränsen enligt artikel 6.2 i direktiv 91/439/EEG gäller bara kategori B: medlemsstaterna kan alltså besluta att den som fyllt 17 år skall kunna få B- behörighet, men behörigheten gäller då bara i medlemsstaten i fråga. 76. Behörigheten att köra fordon i kategorierna C, C1, D, D1 och deras respektive släpvagnskategorier bör vara erfarenhetsbaserad och beakta fordonens vikt och storlek; körkort för kategorierna C1 och C1 + E skall därför kunna utfärdas till den som fyllt 18 år, och körkort för kategorierna C och C + E till den som fyllt 21 år. Motsvarande distinktion görs för kategorierna D1 och D1 + E, som kan utfärdas till den som fyllt 21 år, och körkort för kategorierna D och D + E till den som fyllt 24 år. Detta gäller inte yrkesförare och påverkar inte tillämpningen av bestämmelser för yrkesförare antagna i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning. 77. Den som har fyllt 21 år och har minst tre års erfarenhet som förare av en motorcykel i kategori A2 och har klarat ett särskilt körprov för kategori A får köra kategori A- motorcyklar. Körprovet kan begränsas till körning i trafik, utan manöverprov eller teknikprov. Tyngdpunkten skall ligga på landsvägs- och motorvägskörning. Av vägtrafiksäkerhetskäl bör bara den som fyllt 24 år kunna ta A-körkort direkt utan föregående erfarenhet. 78. Åldersgränserna blir alltså: Kategorierna AM, A1 och B1: 16 år. Även den som fyllt 14 år kan få AMbehörighet (som i så fall bara gäller i det land som utfärdat körkortet) Kategori A2: 18 år Kategorierna B och B + E: 18 år. Även den som fyllt 17 år kan få B-behörighet (som i så fall bara gäller i det land som utfärdat körkortet) Kategorierna C1 och C1 + E: 18 år Kategorierna C och C + E: 21 år Kategorierna D1 och D1 + E: 21 år 20 Se fotnot 7. 18

Kategorierna D och D + E: 24 år Kategori A: 21 år / 24 år III.4 Erfarenhetsbaserad behörighet 79. För att man senare skall kunna införa erfarenhetsbaserad behörighet i denna lagstiftning bör kategori B1 även i fortsättningen vara valfri. 80. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att det första förnyandet av ett körkort skall ske efter tre år. Avsikten är att medlemsstaterna skall kunna vidta särskilda åtgärder i fråga om nyblivna körkortsinnehavare, som då kan skaffa sig körvana under särskilda villkor. III.5 Minimikrav för fordonsprövare Nuläget 81. Även om gemenskapens harmonisering av körkortslagstiftningen inte är fullbordad har man kommit så långt att minimikrav för förarprövares grundläggande kompetens och erfarenhet har blivit en prioritet. Förarprövarnas utbildnings- och fortbildningsnivå varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. Teori- och körproven har redan harmoniserats i detalj, men för att provresultaten skall bli jämförbara i hela EU måste även minimikraven för förarprövarna harmoniseras. Repetitionskurser hjälper förarprövaren att bibehålla sin kompetens- och erfarenhetsnivå och att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen. 82. För att underlätta denna pågående harmonisering av förarprövning bör minimikrav för förarprövarnas grundläggande kompetens och ett fortbildningskrav införas. Samtidigt bör det fastställas minimikrav för den som vill bli förarprövare. Förslag (en ny bilaga IV till direktiv 91/439/EEG) 83. Förarprövare skall ha körkort för den kategori de är förarprövare för. De skall ha visat att de har den grundläggande kompetens som krävs, och måste delta i fortbildning. 84. Förarprövare måste ha djupgående kunskaper om de viktigaste områdena och skall visa att det har den grundläggande kompetens som krävs innan de får börja som förarprövare. Även förarprövarens befogenhet att pröva förare skall vara erfarenhetsbaserad. Förarprövaren skall börja som förarprövare för kategori B (90 % av alla körkort är B-körkort), och får först efter att på detta sätt ha skaffat sig erfarenhet och eventuella ytterligare kunskaper om andra kategorier gå vidare och arbeta som förarprövare för andra kategorier. IV. ALLMÄNT IV.1 Utvärdering (artikel 15) 85. Rådet skall senast fem år efter det att direktivet skall ha överförts till nationell lagstiftning utvärdera de nya bestämmelserna om kategorier och åldersgränser, och 19

hur de påverkar vägtrafiksäkerheten. Rådet skall samtidigt utvärdera möjligheten att göra kategori B och B1 erfarenhetsbaserade. IV.2 Anpassning av gemenskapsmallen (bilaga I) 86. Kategorierna AM, A1, A2 och A skall anges på den körkortsmall som skall användas när detta direktiv träder i kraft (layout på gemenskapsmallen). IV.3 Provfordon (bilaga II) 87. Eftersom motorcykelkategorierna har omformulerats (se avsnitt III.2) behövs nya specifikationer för provfordonen. V. SUBSIDIARITETSASPEKTER 88. Genom direktiv 91/439/EEG, som upphäver det första körkortsdirektivet (direktiv 80/1263/EEG), har gemenskapen redan behörighet att lagstifta i körkortsfrågor. De ändringar som beskrivits ovan hör vidare under den behörighet som gemenskapen har i enlighet med artikel 71.1 c i EG-fördraget, enligt vilken Europaparlamentet och rådet med tillämpning av medbeslutandeförfarandet skall fastställa åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten. 89. De föreslagna ändringarna är i stor utsträckning avsedda att förbättra vägtrafiksäkerheten, som ingår i transportsäkerheten. Ändringarna kommer att höja den generella europeiska standarden på körkortsrelaterade säkerhetsaspekter genom en harmoniserad körkortslagstiftning. Många av de föreslagna ändringarna är också avsedda att förbättra den fria rörligheten för de många européer som har körkort. Detta anknyter till Lissabonagendans mål. EG-domstolen har i sin praxis betonat körkortslagstiftningens inverkan på medborgarnas fria rörlighet, som är en av de grundläggande rättigheter som unionsfördraget garanterar. 90. De föreslagna åtgärderna kommer också att indirekt förbättra transportskyddet genom att gemenskapens körkortsmallar förfalskningsskyddas, bl.a. genom att körkorten kan förses med en mikroprocessor, och genom att den gamla gemenskapsmallen för papperskörkort försvinner. 91. Målen för den föreslagna lagstiftningen kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna. De nationella körkortsbestämmelserna skiljer sig åt, och försvårar medborgarnas fria rörlighet och hindrar dem från att utnyttja den fria etableringsrätten. Även detta har betonats av EG-domstolen. 20