IN MEMORIAM SIGFRID LINNER Landshövding Sigfrid Linner var Upplands fornminnesförenings ordförande åren 1931-1944. Med sällsport stort intresse ägnade h an sig åt fornminnesföreningens angelägenheter och kunde också få åtnjuta resultaten av denna insats i och med föreningens fortlöpande konsolidering och rika m edlemsutveckling. Strax i början av sin lanclshövclingetjänst kom landshövding Linner i konta kt med ett ;irende, som hinge hade förberetts, n;imligen iordningställancl et av Rikssalen p å Uppsala slott. Med stort
In memoriam intresse följde han detta arbete och lysande var det tal, som han höll vid inv1gningsakten, i konung Gustav V:s närvaro, av den färdigställda Rikssalen 5 nov. 1932. Detta tal, rikt till innehåll och klart till form, gav vältaligt uttryck för landshövding Linners levande intresse för ett sådant ärende, som nämnda dag nådde sin fullbordan. Den som övervar Upplands fornminnesförenings 75-årsjubileum på Rosersbergs slott våren 1944 och elen därpå följande jubileumsmicldagen på Staclshotellet i Uppsala, fick då ett nytt prov på landshövding Linners hängivna omvårdnad om elen uppländska provinsföreningens skiftande spörsmål. Landshövding Linner, som var född 13 sept. 1877 och avled 13 jan. 1963, utsågs till Upplands fornminnesförenings heclersleclamot 1944. För alla hans insatser till föreningens fromma skall Upplands fornminnesförening alltid bevara landshövding Sigfricl Linners namn i aktad hågkomst. HERBERT RETTIG I och med fil. dr Herbert Rettigs bortgång 1962 förlorade elen uppländska kulturminnesvårclen en framsynt befrämjare. Under de år dr Rettig var bosatt på Tuna i Tensta lät han iordningställa ett hembygdsmuseum intill kyrkan, som han sedermera överl~it till församlingen. Alla de ur bruk komna föremål, framförallt från allmogekulturen, som dr Rettig samlat, uppställdes här och har sedan dess tjänstgjort som ett värdefullt clemonstrationsobjekt, framförallt i skolans hembygclsunclervisning. Under de år dr Rettig var bosatt på sitt slott Skånelaholm i Skåne la socken, fortsatte han sitt kulturvårdsarbete och hop bragte även här ett hembygdsmuseum intill kyrkan, vid vilket elen besökande allmänheten skulle få besked om hur timmerbyggnader från 1700- och 1800-tal såg ut och vilka föremål, som nyttjades i hem och hushåll, i hantverk och i jordbruksarbete. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien gav dr Rettig, som var född 4 febr. 1888 och avled 3 juli 1962, på fler-
ÅRSBOKEN Uj1j1land 1962 faldigt sätt sitt stöd. För de kulturvårdande insatserna kallade Upplands fornminnesförening 1960 Herbert Rettig till sin hedersledamot. TYCHO HEDEN Med f. ombudsman Tycho Hedens bortgång 17 febr. 1962 förlorade Stiftelsen U pplandsmuseet och U pplancls fornminnesförening en vän, som betytt mycket för Uppsalas och Upplands kulturminnesvårclande organisationers slutgiltiga utbyggnad. Allom bekant är Tycho Hedens stora insatser för staden Uppsala under de senaste 40 åren i hans egenskap av stadsfullmäktig sedan 1919, som mångårig ledamot av drätselkammaren och som dess ordförande under de sista decennierna. Mindre kända är H edens insatser för kulturminnesvården.
In memoriam N~ir det g~il ld e att få en m era stabil grund för museifrågan i Uppsala var det nödvändigt att den fick stadsfullmäktiges odelade stöd. Spörsmålet blev komplicerat i så måtto att flera i stadens kommunala ledning h elst ville se Uppsalas kulturminnesvård organiserad för sig i och med de stora uppgifter av historisk, kulturhistorisk och annan art, som här yppade sig. Fornminnesföreningens ledning höll dock starkt p å sin linje, nämligen att kulturminnesvården skulle ordnas provinsiellt och att därför både stad och land borde gå tillsammans som stödjare av en organisation på provinsplanet. Skulle detta mål nås, komme Uppsala och Uppland att få samma ställning som de övriga provinsmuseerna i Sverige, nämligen utbildade som länsdistrikt med landsantikvarie som verkställande ledamot.
ÅRSBOKEN Uppland 1962 129 Den som hade förmånen att få vara med om när dessa frågor ventilerades vill betyga vilken stor tillgång det var för vår sak att Tycho Heden då innehade elen viktiga ställningen som ordförande i stadens drätselkammare. Det är ingen överdrift att säga att det var tack vare Tycho Hedens fasthet och stora intresse som de långvariga diskussionerna slutligen kunde utmynna i det åtråvärda beslutet, nämligen att Uppsala stad, Uppsala läns landsting, Stockholms läns landsting och Upplands fornminnesförening skulle ingå som grundare av Stiftelsen U pplanclsmuseet och tillika bli årliga anslagsgivare till U pplancls fornminnesförening. Jag skulle kunna nämna andra namn, som med samma fasthet och levande intresse befordrade vårt stora ärende till fullbordan i önskvärd riktning, men jag stannar nu några ögonblick inför Tycho Heden. Mången trodde att Tycho Hedens kanske något buttra yta speglade också en inre bisterhet, men så var ingalunda förhållandet. Den som hade glädjen att få lära känna Tycho p å tu man hand vet på vilket fantastiskt sätt han kunde utveckla spiritualitet och känsla. Med sitt skarpa intellekt hade han ett mycket starkt sinne för valörer, både när det gällde ting och människor; medan h an kunde uttala sig i sarkastiska vändningar om kryperi och förkonstling, blommade han ut i fullt register inför det, som h an ansåg vara värt att kämpa för, nämligen rättvisa och människovärde. Jag vet också att Tycho Heden satte reella kunskaper mycket högt evad ämnet än gällde. Han läste själv mycket och fastän han na- turligtvis först och främst måste genom omfattande läsning sätta sig in i kommunala och andra bestämmelser, försmådde han aldrig att läsa historia och kulturhistoria. Jag tror för min del att Tycho Heden är den, som under sista halvseklet mest ingående av alla följt med allt som skrivits, i böcker och i tidningar, om Uppsalas utveckling i gammal och ny tid. Tycho Heden var inte b ara Uppsala stads utan även Uppsala stads historias verklige vän. Jag tror att det var dessa samlade kunskaper, som gjorde att Tycho Heden insåg att det var helt nödvändigt och helt berättigat att de, som syssla med kulturhistoriska arbeten, uppteckningar, bearbetningar och publiceringar, m åste få sådant allmänt stöd att de under rim- 9-621n3 Uppland 1962
In memoriam liga villkor kunde få utföra sm fortlöpande gärning till det upplysta samhällets fromma. Tycho Hedens syn på dessa ting har Upplands fornminnesförening och Stiftelsen Upplanclsmuseet haft elen största nytta av och vi tveka icke att karaktärisera honom icke blott som kämpen och idealisten utan även som elen sanna kulturmänniskan i vidare mening. Det var helt i sin ordning att Tycho Heden, när han 75-årig gick bort, var hedersledamot icke blott av Upplands fornminnesförening utan också av Upplands nation i Uppsala. GUNNAR BERGMAN Under de år norrlänningen Gunnar Bergman tjänstgjorde som lärare på Väcldö folkhögskola i Roslagen, 1927-1951, ägnade han sig med stor iver åt att till framtiden rädda både andliga och materiella minnen från Roslagens sjöfartstid. I otaliga artiklar i lokalpressen och i Roslagens sjöfartsminnesförenings tidskrift Rospiggen, vars redaktör han under många år var, meddelade Gunnar Bergman till elen kunskapstörstande omvärlden resultaten av sina forskningar. Någon mera lämplig plats för ett dylikt hembygdsarbete kunde knappast tänkas än hans älskade sommarstiille Boviken, där han hade Alandshav bara några meter ifrån sig. Som sekreterare i Roslagens sjöfartsminnesförening kom Gunnar Bergman med sitt livgivande ingenium att betyda mycket för föreningens arbete och jag är övertygad om att han själv var mycket inspirerad av de män, med vi lka han hade att samarbeta, en Fredrik Nilsson, en Conrad Lund och flera andra. Hur smärtsamt skulle det icke vara för Gunnar Bergman att se det först anlagda sjöfartsmuseet, anlagt i elen gamla Kaplansgården i Väddö, gå upp i lågor. Men de sega medlemmarna i styrelsen, som hade vant sig vid hårda tag både på sjön och på landbacken, läto sig icke hejda utan snart stod sjöfartsmuseet nr två färdigt i en annan till Kaplansbackens grund flyttad timmerbyggnad. För sin a
ÅRSBOKEN Uppland 1962 förtjänster för mångårig och resultatrik kulturgärning i Roslagen tilldelades Bergman, som var född 27 dec. 1887 och avled 22 juni 1962, Upplands fornminnesförenings förtjänstmedalj 1954. HERBERT SAMUELSSON Det var en mångårig vän till Uppland och Upplands fornminnesförening som gick bort, när nämndemannen och kyrkvärden i Lagga Herbert Samuelsson slutade sina dagar. Samuelsson var mycket starkt traditionsbunden. Med stolthet kunde han peka på att hans gård Arby i Lagga hade gått i släkten i över trehundra år. Upplands fornminnesförening var han ständigt trogen. Varje vår följde han med på vår utfärd. Herbert Samuelsson, mångbetrodd i kommunala och andra värv, var född 28 febr. 1892 och avled 14 mars 1962. Det var framförallt inom Lagga socken och i Laggabygclen som Herbert Samuelsson fick utföra sitt kulturminnesvårdande verk. Han hade tidigt fått blicken öppen för hur viktigt det är att icke släppa kontakten med det förgångna utan istället på något praktiskt sätt levandegöra det. Framförallt var det två frågor, som fångade Herbert Samuelssons intresse: det var räddandet till eftervärlden av dels elen gamla karolinska prästgården intill Lagga kyrka och dels den ståtliga väderkvarnen på Väsby kvarnbacke. Båda målen nåddes. Den gamla prästgården restaurerades och inreddes som hembygdsmuseum och samlingsrum för hembygdsföreningen och väderkvarnen blev efter sega förhandlingar äntligen förvärvad och värdigt iståndsatt av Lagga hembygdsförening. För all denna intensiva insats betygade Upplands forminnesförening Herbert Samuelsson sin tacksamhet genom att i955 tilldela honom sin förtjänstmedalj. Nils S11ndq11ist
In mernoriam EDVIN THUN Edvin Thun tillhörde i många år Uppsala tins landsting och hade härunder tillfällen att stödja Upplands fornminnesförenings sak. I egenskap av ordförande i Enköpings stads drätselkammare hade han en betydelsefull ställning både i landstinget och i Enköping, en position som förstärktes då han blev ledamot av riksdagen. Edvin Thun var en av undertecknarna till elen motion i Uppsala läns landsting, som föreslog att landstinget skulle stödja kulturminnesvårclen i länet genom att ingå bland stiftarna av U pplandsmuseet. Genom sin stora arbetsbörda fick Edvin Thun icke tid till att direkt ägna sig åt styrelsearbetet i U pplancls fornminnesförening, men vi vet att han gjorde allt han kunde då det gällde att stödja framställningar från vår fornminnesförening. Edvin Thun, som var född i febr. 1898, avled 4 febr. 1962.