INLEDNING TILL Brott som kommit till polisens kännedom / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1960-1967. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1959-1966. Innehållsförteckning, sammanfattning samt parallelltitel på engelska: Offences known to the police. Föregångare: För år 1951-1958 finns redovisning av Brott som kommit till polisens kännedom i Statistisk Tidskrift: 1951: ST 1952:3, s. 189-207 1952: ST 1954:1, s. 20-38 1953: ST 1955:1, s. 24-42 1954: ST 1955:12, s. 682-700 1955: ST 1957:1, s. 57-74 1956: ST 1958:4, s. 223-244 1957: ST 1959:3, s. 181-206 1958: ST 1959:10, s. 611-637 Brott som kommit till polisens kännedom 1950 / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1951. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1950 Kvartalsvisa rapporter 1950-1951 i Sociala meddelanden, därefter t.o.m. 3:e kvartalet 1962 i ST; senare i Statistiska meddelanden, från 1965 månadsvis Efterföljare: Kriminalstatistik del 1. Polisstatistik / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1968-1976. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1967-1973. Översiktspublikationer: Brott och straff i Sverige : historisk kriminalstatistik 1750-2010 / Hanns von Hofer. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, 2011. Brott som kommit till polisens kännedom 1961 och 1962. (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2015. urn:nbn:se:scb-brottkom-1961-1962
SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK RÄTTSVÄSEN BROTT SOM KOMMIT TILL POLISENS KÄNNEDOM 1961 OCH 1962 STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1964
OFFICIAL STATISTICS OF SWEDEN COURTS CRIME POLICE OFFENCES KNOWN TO THE POLICE 1961 AND 1962 NATIONAL CENTRAL BUREAU OF STATISTICS CIVILTRYCK Stockholm 1964 6722
FÖRORD Den härmed framlagda berättelsen avser brott, som kommit till polisens kännedom åren 1961 och 1962. En viss försening har föranletts av pågående omläggning av kriminalstatistiken. I samband därmed har det ansetts motiverat att publicera redogörelserna för åren 1961 och 1962 i samma berättelse. Byrådirektören Nils Elmhammer har handhaft ledningen av arbetet med polisstatistiken och har även redigerat föreliggande berättelse. Stockholm den 17 juni 1964. Cecil Hammarberg INGVAR OHLSSON
V Innehållsförteckning Contents Text Sid. Engelsk översikt med förteckning över de i tabellerna förekommande olika slagen av brott och förseelser samt ordlista VIII Inledning 1 Årsstatistiken, dess omfattning och innehåll 1 Förändringar i jämförelse med föregående år 2 Begrepp och begreppsdefinitioner 3 Fel och felkällor 5 Brottsstatistiken 7 Jämförelse mellan kvartals- och årsstatistiken 7 Brottsligheten i hela riket 8 Brottsligheten i städerna och på landsbygden 9 Brottsligheten i länen 11 Uppklarade brott 12 Brottslingsstatistiken 14 Resultaten av förundersökningen 14 Andelen av kvinnor och icke svenska medborgare 16 Straffprocessuella tvångsmedel 16 Text Page English summary with list in English of the various kinds of offences to be found in certain tables and Swedish-English vocabulary VIII General description 1 Introduction 1 Deviations between this report and previous reports 2 Definitions 3 The quality of the statistical material 5 Crimes reported 7 Comparison of quarterly and yearly data 7 Criminality in the whole country 8 Criminality in urban and rural public prosecutors' districts 9 Criminality in the counties 11 Cases cleared up 12 Persons suspected of offences 14 Results of police investigation 14 Females and aliens. Percentages 16 Coercive means employed by the criminal process 16 Tabeller Tab. 1. Brott som kommit till polisens kännedom, länsvis år 1961 18 Tab. 2. Brott som kommit till polisens kännedom, länsvis år 1962 22 Tab. 3. Brott som kommit till polisens kännedom åren 1950 samt 1959 1962 26 Tab. 4. Brott som kommit till polisens kännedom i Stockholm, Göteborg och Malmö, åren 1950 samt 1959 1962 27 Tab. 5. Brott som kommit till polisens kännedom i landsfiskalsdistrikt samt vissa städer, år 1961 28 Tab. 6. Brott som kommit till polisens kännedom i landsfiskalsdistrikt samt vissa städer, år 1962 29 Tab. 7. Egendomsbrott, som kommit till polisens kännedom i landsfiskalsdistrikt samt vissa städer på 100000 av medelfolkmängden, åren 1961 och 1962 30 Tables Table 1. Offences known to the police, by county, 1961 18 Table 2. Offences known to the police, by county, 1962 22 Table 3. Offences known to the police 1950, 1959 1962 26 Table 4. Offences known to the police in Stockholm, Gothenburg and Malmoe, 1950, 1959 1962 27 Table 5. Offences known to the police in rural public prosecutors' districts and in certain towns, 1961 28 Table 6. Offences known to the police in rural public prosecutors' districts and in certain towns, 1962 29 Table 7. Offences against property known to the police in rural public prosecutors' districts and in certain towns, per 100000 mean population 1961 and 1962 30
VI Sid. Tab. 8. Brott som kommit till polisens kännedom, länsvis på 100000 av medelfolkmängden, år 1961 31 Tab. 9. Brott som kommit till polisens kännedom, länsvis på 100000 av medelfolkmängden, år 1962 32 Tab. 10. Procentuella antalet fall av förhandskännedom samt fall, som befunnits icke vara brott bland de under åren 1961 1962 uppklarade fallen 33 Tab. 11. Till polisens kännedom komna, under år 1961 uppklarade brottsfall 34 Tab. 12. Till polisens kännedom komna, under år 1962 uppklarade brottsfall 38 Tab. 13. Uppklaringsprocent i hela riket 1961 1962 42 Tab. 14. Uppklaringsprocent i landsfiskalsdistrikt samt i vissa städer 1961 1962 43 Tab. 15. För brott enligt allmänna strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11:11) misstänkta personer efter ålder och kön m. m., år 1961 44 Tab. 16. För brott enligt allmänna strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11:11) misstänkta personer efter ålder och kön m. m., år 1962 45 Tab. 17. För brott enligt allmänna strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11:11) misstänkta personer fördelade på landsfiskalsdistrikt samt städer, som ej tillhör sådant distrikt m. m., år 1961 46 Tab. 18. För brott enligt allmänna strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11:11) misstänkta personer fördelade på landsfiskalsdistrikt samt städer, som ej tillhör sådant distrikt m. m., år 1962 47 Tab. 19. För brott enligt allmänna strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11:11) misstänkta personer grupperade efter ålder och kön, procentuellt fördelade efter beslutet i åtalsfrågan, åren 1961 1962 48 Tab. 20. För brott enligt allmänna strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11:11) misstänkta personer, grupperade efter beslutet i åtalsfrågan och procentuellt fördelade efter kön och ålder vid tiden för första förhöret, år 1961 1962 49 Page Table 8. Offences known to the police per 100000 mean population, 1961, by county 31 Table 9. Offences known to the police per 100000 mean population, 1962, by county 32 Table 10. Cases cleared up: Cases where the offender was known at the beginning of the investigation and cases where no offence was comitted %, 1961 1962 33 Table 11. Offences known to the police, cases cleared up, 1961 34 Table 12. Offences known to the police, cases cleared up, 1962 38 Table 13. Cases cleared up: number per 100 known offences, 1961 1962 42 Table 14. Cases cleared up in public prosecutors' districts and in certain towns, number per 100 known offences, 1961 1962 43 Table 15. Persons suspected of offences against the Penal Code (except 11:10 or 11:11) by age and sex, etc., 1961 44 Table 16. Persons suspected of offences against the Penal Code (except 11:10 or 11:11) by age and sex, etc., 1962 45 Table 17. Persons suspected of offences against the Penal Code (except 11:10 or 11:11) by urban and rural public prosecutors' districts, etc. 1961 46 Table 18. Persons suspected of offences against the Penal Code (except 11:10 or 11:11) by urban and rural public prosecutors' districts, etc., 1962 47 Table 19. Persons suspected of offences against the Penal Code (except 11:10 or 11:11), by age and sex, by decision as to prosecution %, 1961 1962 48 Table 20. Persons suspected of offences against the Penal Code (except 11:10 or 11:11) by decision as to prosecution, by age and sex %, 1961 1962 49
VII Sid. Tab. 21. För brott enligt strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11) misstänkta personer, mot vilka vidtagits vissa straffprocessuella tvångsåtgärder, grupperade efter kön och ålder i promille av samtliga misstänkta personer, åren 1961 och 1962 50 Tab. 22. För brott enligt strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11) misstänkta personer, mot vilka vidtagits vissa straffprocessuella tvångsåtgärder, procentuellt fördelade efter ålder vid tiden för första förhöret, åren 1961 och 1962 50 Page Table 21. Persons suspected of offences against the Penal Code, arrested and taken into custody, by age and sex in of all suspects, 1961 1962 50 Table 22. Persons suspected of offences against the Penal Code, arrested and taken into custody, by age %, 1961 1962 50 Bilaga Uppgiftsformulär 51 Appendix Questionnaire for reports about offences known to the police 51 Symboler använda i tabellerna Repetition» Intet finns att redovisa Uppgift ej tillgänglig eller alltför osäker för att anges.. Logiskt omöjlig uppgift. Explanation of symbols Repetition Magnitude nil Data not available Category not applicable
VIII Summary From the year of J 950 it is the duty of public prosecutors and chiefs of police to submit to the National Central Bureau of Statistics particulars of offences that have come to the notice of the police and of persons suspected of offences by the police. Earlier reports are published in Statistical Review. Up to the 4:th quarter of 1962, quarterly preliminary data are published in the same periodical, then in Statistical Reports, subgroup R. The present report gives the revised data for 1961 and 1962. Tables 1 14 give figures of offences known to the police. Offences to be reported are a) offences against the Penal Code, except drunkenness and disorderly conduct, and b) a number of other offences for which imprisonment may be imposed, i. a. driving motor vehicles under the influence of alcohol, specified in the list at the end of the Summary. Also if information reaches the police within the calendar year in which the offence was recorded, to show that no offence at all was committed, an entry appears in the tables. Tables 15 22 give figures of persons suspected of offences against the penal Code, except drunkenness and disorderly conduct. Persons to be reported are persons suspected of offences against the Penal Code (except drunkenness and disorderly conduct) by the police. The figures here do not correspond to the offences given in tabels 1 14 which only cover those offences that have been known during the current year. Particulars of the persons suspected of offences shall be reported irrespective of the year when the offences were known to the police. This report has in some respects been revised in comparison with earlier reports. From 1961 the subgroup, other offences than offences against the Penal Code (except drunkenness and disorderly conduct) in the statisticts of offences known to the police, has a somewhat different composition. From the same year particulars, concerning persons suspected of offences, no longer refer to all categories of offences but only to offences against the Penal Code with the above mentioned exceptions.
IX List in English of the various kinds of offences to be found in certain tables Strafflagsbrott 10 kap. Brott mot allmän verksamhet 1 3 Våld eller hot mot tjänsteman o. dyl. 4 Våldsamt motstånd Övriga brott 11 kap. (utom 10 o. 11 ). Brott mött allmän ordning 1, 2 Upplopp Övriga brott (utom fylleri oob förargelseväckande beteende) 12 kap. Förfalskningsbrott 1 4, 9, 12 Urkundsförfalskning o. dyl. 5. 9. 12 Signaturförfalskning o. dyl. 6. 9. 10. 12 Penningförfalskning o. dyl. Övriga brott 13 kap. Mened och falskt åtal, annan osann utsaga 1 3, 15 Mened o. dyl. 5-7 Falsk angivelse, falskt åtal o. dyl. Övriga brott 14 kap. Mord, dråp och annan misshandel 1, 3 Mord och dråp Därav: i förening med självmord 2, 3 Försök till mord eller dråp 4 8 Misshandel varav döden följt 9 Vållande till annans död 22 25, 34 Barnamord o. dyl. 26 28 a Fosterfördrivning 10 14 Övriga misshandelsbrott Därav: ringare eller ingen skada 21 Överförande av könssjukdom o. dyl. Övriga brott 15 kap. Brott mot annans frihet eller frid 12-15 a Våldtäkt Övriga brott Offences against the Penal Code Chapter 10. Offences against public activities Violence or threats against officials Forcible resistance to a public officer performing his duty Other offences against public authorities Chapter 11 (except 10 11). Offences against public order Riot Other offences against public order (except drunkenness and disorderly conduct) Chapter 12. Forgery Forgery (incl. attempts at) of documents Forgery (incl. attempts at) of signature Counterfeiting coins, forgery of banknotes. uttering (incl. attempts at) Other forgeries Chapter 13. Perjury, false charge and other false statements Perjury and false party-statement (incl. attempts at) False prosecution, false charge etc. Other false statements Chapter 14. Murder, manslaughter, assault and battery and similar offences Murder and manslaughter Thereof in conjunction with suicide Attempt at murder or manslaughter Felonious wounding resulting in death Accidental homicide Infanticide (incl. attempts at) etc. Procuring abortion (incl. attempts at) Other assault, and battery (incl. attempts at) Thereof assault and battery resulting in a slight injury or none Exposing another person to the risk of being infected with sexual disease Other offences Chapter 15. Violation of personal safely etc. Rape (incl. attempts at) Other offences against personal safety
X 18 kap. Sedlighetsbrott 1 9 Heterosexuell otukt Därav: med person under 15 år 10 11 a Homosexuell otukt Därav: med person under 15 år 13 Sedlighetssårande handling Därav: exhibitionism Övriga brott 19. kap. Allmänfarliga brott 1, 2, 10, 11 Mordbrand Övriga brott 20 kap. Stöld och rån, egenmäktigt förfarande 1, 4, 10 Stöld, även grov Därav: medelst sprängning el. svetsning övriga fall av inbrottsstöld 2, 3 Snatteri och bodräkt 1 4, 6, 10 Tillgrepp av bilar»» motorcyklar»» mopeder»» cyklar 5, 10 Rån Övriga brott 21 kap. Bedrägeri och dylik oredlighet, utpressning, ocker och häleri 4, Utpressning 5, 8 Ocker 6 Häleri o. dyl. Bedrägeri och övriga brott Därav: rest.-, hotell- o. droskbedrägeri 22 kap. Förskingring och annan trolöshet 4 Därav: olovl. förfog, över avbet, gods 23 kap. Gäldenärsbrott 24 kap. Skadegörelse m. m. 25 kap. Ämbetsbrott 26 kap. Brott av krigsmän 11, 12, 19 Undanhållande o. rymning Övriga brott Chapter 18. Sexual offences Heterosexual indecent assault (incl. attempts at) Thereof on person under 15 Homosexual indecent assault (incl. attempts at Thereof on person under 15 Indecency Thereof indecent exposure Other sexual offences Chapter 19. Offences against public safety Arson (incl. attempts at) Other offences dangerous to the public Chapter 20. Larceny, robbery, unauthorized takings of goods, etc. Largeny, aggravated larceny, burglary, housebreaking (incl. attempts at) Thereof by blasting and welding Other housebreaking etc. Petty larceny and larceny from family members Unauthorized takings and thefts of motorcars (incl. attempts at)» motor cycles» mopeds» pedal cycles Robbery (incl. attempts at) Other offences Chapter 21. Fraud and other similar dishonesty, extortion, usury and keeping stolen goods Extortion (incl. attempts at) Usury (incl. attempts at) Receiving stolen goods Frauds etc. Thereof restaurant, hotel and taxi cab frauds Chapter 22. Embezzlement etc. Thereof illegal disposal of hire-purchase goods Chapter 23. Offences in debts relations Chapter 24. Malicious damage, vandalism etc. Chapter 25. Offences in public office Chapter 26. Military offences Absence without leave from military service, desertion (incl. attempts at) Other offences against military discipline
XI Övriga kap.: 8 kap. Brott mot rikets säkerhet 9» Högmålsbrott 16» Ärekränkning 17» Brott emot familj Other chapters: Chapter 8. Offences against the security of the State» 9. Lese majesty» 16. Offences against honor» 17. Offences concerning family relations Vissa i strafflagen ej upptagna brott, varå urbota straff kan följa Lönnbränning Övriga brott mot förf. ang. rusdrycker och öl Varusmuggling Rattfylleri Jaktlagstiftningen Fiskelagstiftningen Skattestrafflagen Uppbördsförordningen 80 1 m. 2 st. Certain offences against other statutes where imprisonment may be imposed Unlicensed distillery Other offences against intoxicating liquor laws Smuggling Driving motor vehicles under the influence of drink Offences against game laws»» fishery laws False or negligent income-tax return Regulations concerning the collection of taxes Translation of Swedish words occuring in the tables Anhållande Anmälda ett tidigare år Annat brott enl. 20 kap. SL Antal Att Att brott visat sig ej föreligga eller bevisningen befunnits otillräcklig Att saken slutligt överlämnats till annan åklagare Beslut i åtalsfrågan Beträffande vilka åtal beslutats Bilar Brott Brott enl. SL Brott mot allmänheten Brott mot egendom Brott mot person Arrest Offences known to the police an earlier year Other offences against chapt. 20 of the Penal Code Number (of) That No crime or prosecution dropped for lack of evidence The case is subject to a prosecutors decision in an other prosecution district Decision as to prosecution Prosecution Motor cars Offence Offences against the Penal Code Offences against the public (Chapters 12, 13 and 19 of the Penal Code) Offences against property (Chapters 20 24 of the Penal Code) Offences against the Person (Chapters 14, 15 and 18 of the Penal Code)
XII Brott mot staten Distrikten i övrigt utom Stockholm, Göteborg och Malmö Distriktsåklagare Där från början lämnats tydlig anvisning på den vid förundersökningens avslutande misstänkte Därav fall Därav städer med Däröver Dödsfall, oanträffbarhet, preskription Ej Ej åtal på grund av Eller Enligt Fall med förhandskännedom Fall som befunnits icke vara brott Förundersökningens resultat Gärningsmannen varit under 15 år vid gärningens begående Hela antalet Hela riket Häktning 1 procent av samtliga brott Inbrottsstöld Indextal Inv(ånare) Kvinnor Landsfiskaler Landsfiskalsdistrikt Landsfogdar Offences against the State (Chapters 10, 11 and 25 except chapt. 11 10 11, drunkenness and disorderly conduct, of the Penal Code) Other public prosecutors' districts except Stockholm, Gothenburg and Malmoe The public prosecutors in urban an rural prosecutors' districts Cases where the offender was known from the beginning of the police investigation Thereof cases where Thereof towns with Over The offender dead or unknown, or no right to initiate criminal proceedings because of expiration of the time limit Not No prosecution as a consequence of Or In accordance with Cases where the offender was known from the beginning of the police investigation Cases where no offence was committed The prosecutors decision The act committed before the offender has completed his 15th year. (Nobody may be punished for an act committed before he has completed his 15th year) Total Sweden, total Taking into custody Percentage distribution Burglary, breaking into houses, shops, warehouses etc. Index Inhabitants Females District police superintendents and public prosecutors Rural prosecutors' districts County police superintendents and public prosecutors
XIII Mc (motorcyklar) och mopeder Men Mot allmänheten Mot egendom Mot person Motorfordonstillgrepp Man Områden Procentuell fördelning På 100 000 av medelfolkmängden Rattfylleri Riket i övrigt Samtliga brott Samtliga misstänkta personer Samtliga under året uppklarade brott Sinnessjukdom Statsåklagare Straffprocessuella tvångsåtgärder Städer med stadsfiskal Som befunnits icke vara brott Som ej åtalats på grund av Strafflagen (SL) Strafföreläggande Summa Tillgrepp av Tillsammans Tull åklagare Under 18 år Under året anmälda och uppklarade brott Under året uppklarade brott Åtal beslutat Åtalsbeslut Åtalseftergift År Övriga brott Övliga städer med stadsfiskal Motorcycles and mopeds But See Brott mot allmänheten See Brott mot egendom See Brott mot staten Taking away motor vehicles Males Districts Percentage distribution Per 100 000 of the mean population in the actual ages Driving motor vehicles under the influence of drink The rest of Sweden Total offences Persons suspected of offences against the Penal Code All offences cleared up during the year No prosecution because of the act was comitted while the perpetrator was insane or unconscious County police superintendents and public prosecutors Coercive means employed by the criminal process Towns with urban public prosecutors No crime No prosecution as a consequence of The Penal Code Summary fine Total Taking away Total Customs prosecutors Under 18 Offences known to the police during the year and cleared up the same year Offences cleared up during the year Prosecution Prosecution Suspension of prosecution Year Other offences Other urban public prosecutors' districts
Allmänna upplysningar 1. Inledning En hela riket omfattande statistik beträffande brott som kommit till polisens kännedom m. m., vanligen benämnd polisstatistik, föreligger först fr. o. m. år 1950. För tidigare år finns sådan statistik endast för vissa städer Stockholm Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg ombesörjd av städerna själva och publicerad i vederbörande städers statistiska årsböcker. Riksstatistiken publiceras dels i form av kvartalsstatistik och dels i form av årsstatistik. Den förra, som har karaktären av en snabbstatistik, redovisas fr. o. m. 4:e kvartalet 1962 i serien Statistiska meddelanden (undergrupp R), med början i nummer R 1963:1. Tidigare publicerades den i Statistisk tidskrift. Årsstatistiken är för år 1950 framlagd i en särskild publikation och för åren 1951 1958 i Statistisk tidskrift, senast i häfte 1959:10. Fr. o. m. år 1959 ingår årsstatistiken i serien Sveriges officiella statistik. Polisstatistiken avser att visa omfattningen av den synliga, dvs. den till polisens kännedom komna brottsligheten samt dennas variationer i tid och rum. Därutöver ger årsstatistiken vissa upplysningar om bl. a. effektiviteten av polisens och åklagarnas brottsbeivrande arbete samt om deras arbetsbörda. Polisstatistiken reglerades ursprungligen genom en kungörelse den 10 februari 1950, nr 28. Från och med den 1 januari 1961 är denna kungörelse upphävd och bestämmelserna rörande polisstatistiken inarbetade i 1948 års kungörelse angående rättsstatistiken (nr 710), se kungörelse den 25 november 1960, nr 692. Genom dessa bestämmelser regleras uppgiftsplikten till såväl års- som kvartalsstatistiken. Till årsstatistiken åligger det statsåklagare, distriktsåklagare och tullfiskal med särskild åtalsrätt att för varje år före den 15 i påföljande februari månad lämna uppgift på blankett, som framgår av bilaga 1. Till kvartalsstatistiken lämnas för varje kvartal före den 15 i den på kvartalet följande månaden uppgift från samtliga landsfogdar samt från polischefen i vart och ett av rikets polisdistrikt. Uppgifterna lämnas på blankett som, i vad avser fördelningen efter brottens art (den s. k. brottskatalogen), överensstämmer med blanketten till årsstatistiken. 2. Årsstatistiken, dess omfattning och innehåll Årsstatistiken omfattar a) en brottsstatistik med brottet som den elementära enheten; samt b) en brottslingsstatistik med den för brott misstänkte personen som elementär enhet
2 Brottsstatistiken redovisar samtliga strafflagsbrott utom fylleri och förargelseväckande beteende (SL 11:10 och 11) samt vissa i strafflagen ej upptagna brott, vara urbota straff kan följa. Brottslingsstatistiken omfattar för brott enligt strafflagen (utom fylleri och förargelseväckande beteende) misstänkta personer. Uppgifterna i brottsstatistiken avser under året till polisens kännedom komna brott samt under året uppklarade fall. Beträffande de senare lämnas uppgift om antalet uppklarade fall, som kommit till polisens kännedom under tidigare år, antalet fall som befunnits vara icke brott samt antalet fall, där från början tydlig anvisning lämnats på den vid förundersökningens avslutande misstänkte. För brottets straffrättsliga rubricering svarar i princip åklagaren. Uppgiftsplikten åligger den åklagare, som utför åtalet. Ett och samma brott skall såvitt möjligt alltid redovisas endast av en åklagare. Brott, beträffande vilket distriktsåklagare gjort framställning till annan åklagare om utförande av åtal i ärendet, skall i enlighet härmed, även om ärendet icke avskrivits, i avvaktan på besked om utgången av åtalet ändock redovisas endast av den åklagare, till vilken framställningen om åtalets utförande riktats. Brott, beträffande vilket fråga om åtalseftergift eller fråga, huruvida åtal skall väckas, av distriktsåklagare underställts eller hänskjutits till statsåklagare, redovisas jämte statsåklagaren beslut i åtalsfrågan, endast av distriktsåklagaren. Av statsåklagaren redovisas sådant ärende endast, om denne själv övertagit ärendet. Brottslingsstatistiken redovisar för brott misstänkta personer med uppdelning efter förundersökningens resultat, kön, ålder m. m. (se bilaga). Såsom av det följande närmare framgår, har från och med redogörelseåret 1961 redovisningen begränsats till att avse endast personer misstänkta för brott enligt strafflagen, utom fylleri och förargelseväckande beteende (SL utom 11:10 och 11). Uppgiftsplikten åvilar i princip den åklagare som meddelat beslut (ev. preliminärt beslut) i åtalsfrågan. Den för brott misstänkte räknas vid resultatredovisningen, därest denna avser flera mot honom inledda förundersökningar, såsom en person för varje sålunda redovisad förundersökning, oavsett huruvida förundersökningen avsett ett eller flera av honom förövade brott. Motsvarande gäller, därest åtalsprövningpå grundval av en och samma förundersökning lett till olika resultat beträffande den misstänkte, t. ex. åtal för ett brott och åtalseftergift för ett annat. 3. Förändringar i jämförelse med föregående år För den utbyggnad av kriminalstatistiken, som skett fr. o. m. redogörelseåret 1961 har redogörelse lämnats i publikationen Brottsligheten 1961.1 samband med denna utbyggnad har även polisstatistiken i vissa avseenden omlagts. Omläggningen berör såväl brottsstatistiken som brottslingsstatistiken. Omläggningen av brottsstatistiken avser dels omfattningen av brottsredovisningen, dels specificeringen av strafflagsbrotten efter brottens art (den s. k. brottskatalogen). Beträffande strafflagsbrotten lämnas således icke längre uppgift om hustrumisshandel eller stöld medelst sprängning eller svetsning. Tillkommit
3 har i stället särredovisning av 14 kap. 13 strafflagen (misshandel, vara ringa eller ingen skada följt), stöld även grov medelst inbrott i kassaskåp, - valv o. dyl., bedrägeri och bedrägligt beteende samt förskingring och undandräkt. I fråga om icke strafflagsbrotten har redovisningen av överträdelserna av bestämmelserna om narkotiska ämnen och beredningar utgått och ersatts med uppgifter om varusmuggling samt brott mot uppbördsförordningen. Vad angår brottslingsstatisliken, har denna, som tidigare omfattade samtliga för brott (även bötesbrott) misstänkta personer, nedskurits till att omfatta endast för brott enligt allmänna strafflagen (utom brott enligt SL 11:10 och 11) misstänkta personer. Uppgifterna om dödsfall och bränder, husrannsakan och kroppsbesiktning har vidare helt utgått. Detsamma gäller uppgifterna om biträde vid förundersökning. Publikationen har i vissa avseenden omredigerats. Texttabeller och vissa tablåer har sålunda överförts till tabellavdelningen. Magra tablåer har slopats och den beskrivande analysen begränsats. I samband härmed har en omnumrering skett av hittillsvarande huvudtabeller. Publikationen innehåller i motsats till tidigare årgångar två redogörelser (1961 och 1962). 4. Begrepp och begreppsdefinitioner Brott, anmälda (brott som kommit till polisens kännedom). Härmed avses brott (även försök till sådant), som kommit till polisens kännedom genom angivelse eller på annat sätt, oberoende av huruvida brott sedermera befunnits verkligen vara begånget, angivelsen visat sig vara ogrundad eller antagandet att brott förelegat eljest befunnits oriktigt. Brott redovisas det år det kom till polisens kännedom och kan således i själva verket ha förövats under tidigare år. Brotten rubriceras i enlighet med åklagarens ansvarsyrkande (ej i enlighet med domstols dom, där sådan föreligger) eller, där åklagaren vid tiden för redovisningen ännu icke tagit ställning till ansvarsfrågan, med ledning av vad som vid denna tidpunkt är känt i saken. Polisstatistiken lämnar, såsom härav framgår, en mera fullständig bild av den verkliga brottsligheten än domstolsslatisliken förmår, bl. a. såtillvida att den redovisar även det jämförelsevis stora antal brott, som icke blivit uppklarade. Brott, uppklarade. Såsom uppklarade redovisas fall i vilka a. brott konstaterats icke föreligga; b. gärningen konstaterats ha blivit bebegången av person, som vid gärningens utförande ännu icke fyllt 15 år; c. åtal, strafföreläggande eller åtalseftergift åtminstone preliminärt beslutats; d. gärningsmannen uppdagats men frågan om åtal förfallit på grund av dödsfall, sinnessjukdom, oanträffbarhet eller preskription och anledning till ytterligare förundersökning icke funnits. Brott, som endast efter angivelse hör under allmänt åtal, redovisas som uppklarat, såvida angivelsen blivit återkallad. Såsom uppklarade anses icke de fall, där undersökningsledaren personligen är övertygad om, vem den skyldige är utan att dock kunna förete tillräckliga skäl för den misstänktes ställande under åtal. Vad tillgreppsbrotten angår gäller vidare, att ett tillgrepp icke får betraktas som uppklarat
4 brott blott därför att det tillgripna föremålet återfunnits. Brottsgrupper. I vissa tabeller har brotten uppdelats i grupper efter arten av det intresse, mot vilket brottet närmast riktar sig. Följande gruppering har därvid använts Brott mot staten omfattande strafflagens kap. 10, 11, 25 och 26 utom kap. 11 10 och 11 (fylleri och förargelseväckande beteende) Brott mot allmänheten omfattande strafflagens kap. 12, 13 och 19 Brott mot person omfattande strafflagens kap. 14, 15 och 18 Brott mot egendom omfattande strafflagens kap. 20, 21, 22, 23 och 24 Övriga brott omfattande övriga i statistiken redovisade brott, som kommit till polisens kännedom (jfr dock nedan). bestämmelserna för krig, beredskapstillstånd m. m. omfattas av denna anledning ej av indelningen. Distriktsåklagare. Härmed avses i statistiken landsfiskaler och sladsfiskaler utom förste stadsfiskalerna. Förundersökningens resultat. Enligt anvisningarna kan detta avse även åklagarens preliminära beslut i åtalsfrågan Landsfiskalsdistrikt. Dessa uppgick den 1 januari 1961 och 1962 till 332 st. Antalet städer som vid samma tidpunkter ingick i landsfiskalsdistrikt var 78 resp. 79 st. Den 1 juli 1962 införlivades Västerviks stad med Västerviks landsfiskalsdistrikt. Denna stad är i tabellerna inräknad första halvåret 1962 i gruppen»städer med stadsfiskal» samt andra halvåret 1962 i gruppen»landsfiskalsdistrikt». I de uppgifter som avser»per 100 000 av medelfolkmängden» har staden emellertid för hela året 1962 hänförts till gruppen»landsfiskalsdistrikt». Statsåklagare. Statsåklagare är landsfogdarna och förste stadsfiskalerna. Brott enligt strafflagens kap. 8, 9, 16 och 17, vilka är jämförelsevis fåtaliga, ingår, till följd av att primärmaterialet ej medgiver annan uppdelning, i vissa tabeller i gruppen»övriga brott». I några tabeller har brotten dock inräknats i totalantalet strafflagsbrott. Hur redovisningen sker framgår närmare av not till respektive tabell. A.v tullåklagare rapporterade brott ingår endast i vissa tabeller. Strafflagens 27 kap., innehållande de särskilda Städer. Dessa uppgick under år 1961 och 1962 till 133. Stadsfiskal fanns den 1 januari 1961 och 1962 i 55 resp. 54 av dessa. Sistnämnda år införlivades staden Västervik med Västerviks landsfiskalsdistrikt den 1 juli. Se ovan under landsfiskalsdistrikt. Städerna, utom Stockholm, Göteborg och Malmö, har i vissa tabeller grupperats i två storleksklasser. Dessa omfattar följande städer
5 Storlek 50 000 99 999 inv. Borås Eskilstuna Gävle Hälsingborg Jönköping Linköping Norrköping Solna Uppsala Västerås Örebro Storlek 20 000 49 999 inv. Borlänge Halmstad Kalmar Karlskoga Karlskrona Karlstad Kiruna Kristianstad Kristinehamn Landskrona Lidingö Luleå Lund Mölndal Motala Nacka Nyköping Sandviken Skellefteå Skövde Sundbyberg Sundsvall Södertälje Trollhättan Uddevalla Umeå Växjö Östersund Samtliga ovannämnda städer har stadsfiskal utom Solna i klassen 50 000 99 999 inv. samt Karlskoga, Trollhättan, Mölndal, Kiruna, Borlänge, Sandviken och Nacka i klassen 20 000 49 999 inv. Vad gäller Solna och Kiruna sammanfaller stadsgränsen med distriktsgränsen. De sex övriga städerna ingår däremot som del i landsfiskalsdistrikt och har icke kunnat separeras från distriktet i övrigt. I dessa fall har hela landsfiskalsdistriktet räknats som stad i statistiken. Ifrågavarande distrikt omfattar Karlskoga distrikt Karlskoga stad (36 098 inv.) och Degerfors köping (9 705 inv.) Trollhättans distrikt Trollhättans stad (32 697 inv.) och V. Tunhems (5 536 inv.) samt S. Väne (4 051 inv.) kommuner. Mölndals distrikt Mölndals stad (26 796 inv.) och Kållereds kornmun (] 820 inv.) Borlänge distrikt Borlänge stad (26 796 inv.) samt Stora Tuna (12 962 inv.) och Gustafs (2 905 inv.) kommuner Sandvikens distrikt Sandvikens stad (22 324 inv.) och Årsunda kommun (1966 inv.) Nacka distrikt Nacka stad (22 102 inv.) och Saltsjöbadens köping (5 549 inv.) Folkmängden är räknad per den 1 januari 1962. Uppklaringsprocent. Två serier redovisas byggande å följande relationer a) under året uppklarade och anmälda brott i förhållande till under året anmälda brott; samt b) under året uppklarade brott (inkl. under tidigare år anmälda sådana brott) i förhållande till under året anmälda brott. Åldersfördelning. Åldern för de för brott misstänkta personerna skall enligt anvisningarna hänföra sig till den tidpunkt, då personen i fråga först hördes som skäligen misstänkt. 5. Fel och felkällor Enligt anvisningarna skall, såsom redan nämnts, ett och samma brott såvitt möjligt alltid redovisas av endast en åklagare och då av den, på vilken åtalet ankommer.
6 Viss dubbelredovisning kan emellertid i vissa fall förekomma, bl. a. av brott, beträffande vilka åklagare gjort framställning till annan åklagare om utförande av åtal. I dessa fall kan uppgift komma att lämnas av såväl den avsändande som mottagande åklagaren. På liknande sätt torde viss dubbelredovisning kunna förekomma mellan statsåklagare och distriktsåklagare av brott, som avses i 4 landsfogdeinstruktionen. För att reducera den sistnämnda typen av fel har emellertid i samband med granskningen av primärmaterialet kontroll och avstämning mot statsåklagarnas diarier företagits. Ett visst bortfall av brott kan förekomma. Detta gäller särskilt sådana brott, som uppdagas först under utredningsarbetets gång. Dessa kan i en del fall komma att ej rapporteras till statistiken. Polisstatistiken redovisar de brott, som kommit till polisens kännedom. Alla begångna brott kommer emellertid inte till polisens kännedom. Vissa brott blir till följd av sin natur sällan kända, t. ex. fosterfördrivning. En genom brottslig gärning angripen person kan vidare till följd av släktskap, beroendeförhållande, medlidande, fruktan etc. underlåta att anmäla brottet. Uppfattningen om rättskränkningens obetydlighet och tilltron till polis- eller åklagarmyndighetens effektivitet kan också spela in. Dessa förändringar i tiden i allmänhetens anmälningsbenägenhet kommer således att påverka siffrorna. Brottsrubriceringen kan vidare i en del fall ställa sig vansklig till följd av bristande underlag för en fullgod klassificering. Detta torde särskilt gälla de brott som kommit till polisens kännedom under senare delen av redovisningsåret, då utredningsmaterial inte alltid finns att tillgå samt brott, som eljest ännu ej blivit uppklarade. Bedömningsprinciperna vid gränsdragningen mellan olika typer av brott kan också variera redovisningsdistrikten emellan. Så torde t. ex. ringa misshandel på allmän plats i vissa fall kunna komma att bedömas som förargelseväckande beteende, varom uppgift ej skall lämnas till polisstatistiken, samt snatteri som stöld och försök till biltillgrep såsom antingen stöld ur bil, försök till inbrott i bil (inbrottsstöld) eller egenmäktigt förfarande. Beträffande den typ av uppklaringsprocent, som grundar sig på relationen mellan under året uppklarade och anmälda brott samt under året anmälda brott, gäller definitionsmässigt att brott anmälda under ett tidigare år och uppklarade ett följande redogörelseår ej medtages. En uppklaringsprocent enligt den andra av de båda praktiserade beräkningsmetoderna, dvs. den som medtager även de uppklarade brott, som anmälts ett tidigare år, lider å andra sidan av den svagheten, att den kan komma att överstiga 100 vid variationer i antalet anmälda brott mellan olika år eller vid inarbetandet av uppkomna arbetsbalanser. Vare sig en uppklaringsprocent bestämmes enligt den ena eller andra metoden, ger den emellertid uppenbarligen icke något besked om, hur stor del av brotten, som överhuvud verkligen blir uppklarade. 1 fråga om de misstänkta personerna förekommer dubbelräkningar i icke ringa utsträckning, vilket bör ihågkommas vid studium av tabellerna. Enligt vad förut nämnts, är sålunda en misstänkt räknad såsom en person för varje förundersökning, som givit till resultat att han för redogörelseåret redovisats såsom miss-
7 tänkt för brott. Dubbelredovisning kan även föranledas av att en och samma förundersökning beträffande honom lett till olika resultat i åtalsfrågan, liksom även i fall, då saken slutligt överlämnats till annan åklagare. Omläggningen av polisstatistiken innebär, enligt vad förut nämnts, bl. a. att brottslingsstatistiken begränsats till att avse endast personer, vilka misstänkts för brott enligt strafflagen utom fylleri och förargelseväckande beteende (SL utom 11 kap. 10 och 11 ). Med anledning härav har vid bearbetningen av primärmaterialet för åren 1961 och 1962 en särksild kontroll inlagts i syfte att eliminera eventuell felredovisning. Det kan dock icke helt uteslutas, att för dessa år även ett mindre antal personer misstänkta för annat brott än brott enligt strafflagen kvarstår i redovisningen. Vissa resultat av förundersökningarna kan utläsas även av publikationen»brottsligheten». Vid jämförelse med denna statistik, som har karaktären av en domstols- och åklagarstatistik, bör emellertid ihågkommas att skiljaktigheter i flera avseenden föreligger i fråga öm redovisningens omfattning och anordnande i övrigt. I fråga om strafförelägganden redovisar sålunda polisstatistiken utfärdade, men domstols- och åklagarstatistiken godkända sådana. Sistnämnda statistik redovisar endast åtal, som eftergivits enligt 1944 års lag om eftergift av åtal mot vissa underåriga och enligt 20 kap. 7 1 rättegångsbalken samt avgöranden att åtal icke skall ske jämlikt ungdomsfängelselagen, barnavårdslagen och lagen om nykterhetsvård, medan polisstatistiken även medtager åtalseftergift enligt 20 kap. 7 2 rättegångsbalken samt beslut att underlåta åtal enligt vissa stadganden i strafflagen. Domstols- och åklagarstatistikens åldersuppgifter hänför sig vidare till tiden för brottets begående, medan polisstatistikens åldersuppgifter avser tiden för det första förhöret med den misstänkte. Full överensstämmelse kan därför icke påräknas mellan de olika uppgifterna. Brottsstatistiken Jämförelse mellan kvartals- och årsstatistiken 1 Differens = årsstatistik kvartalsstatistik.
8 En jämförelse mellan kvartalsstatistikens preliminära och årsstatistikens definitiva uppgifter för åren 1961 och 1962 har gjorts i tablån. För jämförbarhets skull har de av tullåklagare till årsstatistiken redovisade brotten icke medtagits. Kvarlalsstatistiken omfattar enligt tablån beträffande strafflagsbrott 98 % av det till årsstatistiken redovisade antalet brott. Den senare är således något fullständigare än den förra. Möjligen kan emellertid differensen till en del vara uttryck för en viss dubbelredovisning i årsstatistiken av brott överlämnade till annan åklagare för åtal. Differensen varierar något under olika år, eller med upp till omkring 1 %. Vad de olika brottsgrupperna angår, torde avvikelserna mellan de definitiva och preliminära siffrorna till viss del förklaras av att ett visst brottsfalls straffrättsliga rubricering ändrats vid tiden för meddelandet av de definitiva uppgifterna till årsstatistiken, då denna bedömning i regel kan ske med större grad av säkerhet än vid tiden för kvartalsuppgifternas avlämnande. De differenser, som föreligger för år 1962 beträffande brotten enligt strafflagens kapitel 12 och 13, är till en del av redovisningsteknisk natur. Sålunda har en persons upprepade brottslighet i ett fall i kvartalsstatistiken räknats som ett brott men i årsstatistiken som flera. Brottsligheten i hela riket. Antalet brott som kommit till polisens kännedom i riket och i olika län under åren 1961 och 1962 redovisas i tab. 1 och tab. 2. Förändringarna i antalet till polisens kännedom komna brott sedan år 1950 framgår av tab. 3, som förutom de absoluta talen för vart och ett av åren 1950 samt 1959 1962 ger en procentuell fördelning av brotten efter brottets art och de procentuella förändringarna i brottstalen under sistnämnda år sedan år 1950. Brotten mot staten håller sig enligt tab. 3 år 1961 på ungefär samma nivå som 1960. En nedgång i Stockholm, Göteborg och Malmö kompenseras nästan helt av en ökning i landet i övrigt. År 1962 stiger dessa brott i de tre största städerna med ca 14 % medan landet i övrigt håller sig ungefär på 1961 års nivå. Ökningen för hela riket stannar vid 2,8 %. Detta innebär ett redovisat brottsantal om 8 831 år 1962. Rattfylleribrotten (inkl. rattonykterhet) ökar under år 1961 med ca 5 % för att därefter under år 1962 minska till 12 678 eller till en nivå strax under 1960 års siffror. Här nedan intagna tablå visar antalet till polisens kännedom komna brott på 100 000 av medelfolkmängden, åren 1950 samt 1960 1962. 1 Exkl. av tullåklagare redovisade brott. 2 Jfr not 3. 3 Inkl. brott enl. SL 8, 9, 16 o. 17 kap.
9 Engendomsbrottens, i synnerhet tillgreppsbrottens (20 kap. SL) starka ökning i förhållande till medelfolkmängden sedan år 1950 framträder klart av tablån. Utvecklingen av vissa undergrupper av brott, ingående i egendomsbrotten, redovisas i följande sammanställning. Det framgår att biltillgreppen fortsätter att öka medan motorcykeltillgreppen avtager. Mopedtillgreppens minskning har för år 1962 förbytts i en ökning. Följande tablå visar utvecklingen av misshandels-, våldtäkts- och rånbrotten åren 1959 1962. Totalt ökade egendomsbrotten i jämförelse med föregående år med ca 3 % år 1961 och ca 4 % år 1962. Med motorfordonstillgrepp avses i tabblån förutom tillgrepp av bil, även tillgrepp av motorcykel, inklusive moped. Såsom tillgrepp är räknat icke blott fullbordat brott utan även försök. Av de år 1961 anmälda motorfordonstillgreppen, 34 157, avser 20 968 eller 61,4 % tillgrepp av bilar, 2 717 eller 8,0 % tillgrepp av motorcyklar (exkl. mopeder) och 10 472 eller 30,6 % tillgrepp av mopeder. Av de år 1962 anmälda, 37 328, avser 23 836 eller 63,8 % bilar, 2 327 eller 6,2 % motorcyklar och 11 165 eller 29,9 % mopeder. Av biltillgreppen har 44,8 % år 1961 och 46,0 % år 1962 stannat vid försök. Tablån här nedan ger en översikt över antalet tillgrepp av olika slag av motorfordon under åren 1960 1962. 1 14 kap. 10 14 SL 2 Misshandel, vara ringare el. ingen skada följt. Antalet till polisens kännedom komna rån har, enligt vad tablån visar, mellan åren 1960 och 1962 ökat med inemot 19%; för våldtäktsbrotten uppgår ökningen till ca 1 %. Misshandelsbrotten enligt 14 kap. 10 14 SL omfattar såväl misshandel, vara följt svår kroppsskada, som misshandel, vara följt ringare eller ingen skada. Primärmaterialet medger icke en ytterligare uppdelning av denna brottsgrupp för åren före 1961. Brottsligheten i städerna och på landsbygden. Ur flera synpunkter är en fördel-
10 ning av brottsligheten på städer och landsbygd av intresse. Primärmaterialet medger emellertid icke en fullständig sådan fördelning. Vidare märkes, att i fråga om de av statsåklagare redovisade brotten vid en regional fördelning en fullständig redovisning kan genomföras endast för städerna Stockholm, Göteborg och Malmö samt länsvis. Rörande antalet till polisens kännedom i dessa tre städer komna brott meddelas i tab. 4 motsvarande uppgifter som de i tab. 3 för hela riket lämnade. Av en jämförelse med tab. 3 framgår, att i Stockholm, Göteborg och Malmö brotten mot egendom samt strafflagsbrotten överhuvud åren 1961 och 1962 utgör en något större andel av totalantalet redovisade brott än i hela riket. I jämförelse med år 1950 har i dessa städer brotten mot allmänheten och brotten mot person samt rattfylleribrotten undergått en större procentuell ökning än i hela riket. Egendomsbrotten visar däremot en svagare ökning sedan år 1950 i de tre största städerna än i hela riket. Brotten mot staten har minskat i dessa städer medan riket i övrigt redovisar en mindre procentuell ökning. Förändringarna sedan år 1950 i fråga om antalet egendomsbrott i de tre största städerna under åren 1960 1962 belyses närmare genom de i följande tablå meddelade indextalen (1950 = 100). Egendomsbrott i Stockholm, Göteborg och Malmö. Indextal 1950 = 100. Liksom i berättelsen för föregående år har en särredovisning genomförts av städer med en folkmängd den 1 januari 1961 resp. 1962 ej understigande 20 000 invånare på grupper efter folkmängden. Den sålunda genomförda fördelningen omfattar såväl städer, vilka ej tillhöra, som sådana, vilka tillhöra landsfiskalsdistrikt. Såsom förut nämnts (s. 5) har emellertid primärmaterialet i fråga om sex städer tillhörande landsfiskalsdistrikt ej medgivit en särredovisning av dessa städer, utan distriktet i dess helhet har redovisats såsom stad. Otvivelaktigt är denna brist i den genomförda fördelningen icke helt utan inflytande på framlagda siffror. Dessa är sammanställda i tab. 5 och 6, som lämnar dels en procentuell fördelning av brotten, dels uppgifter rörande antalet brott på 100 000 av medelfolkmängden i resp. områden. Av tab. 5 framgår, att av hela antalet redovisade, år 1961 till polisens kännedom komna brott, omkring 37 % kommer på landsfiskalsdistrikten samt återstoden på städerna med stadsfiskal. Landsfiskalsdistriktens andel av egendomsbrotten är enligt tabellen ej fullt 36 %. Ifråga om brotten mot allmänheten och gruppen»övriga brott», är landsfiskalsdistriktens andel större (ca 39 resp. 53 %). Procenttalen för gruppen»övriga städer med stadsfiskal» sammanfaller, såsom synes, ganska nära med summan av procenttalen för de båda grupperna städer med mellan 20 000 100 000 invånare. I förhållande till medelfolkmängden är brotten mot allmänheten och brotten mot person talrikare i Malmö än i Göteborg; de sistnämnda brotten är även relativt vanligare i Malmö än i Stockholm. Vad egendomsbrotten angår, framträder i
11 tabellen tydligt deras koncentration särskilt till de största städerna. För år 1962 är, som framgår av tab. 6, fördelningen av brotten mellan landsfiskalsdistrikten och städerna med stadsfiskal ungefär likartad med år 1961 när det gäller brotten mot staten, brotten mot egendom och brotten mot person. Däremot är andelen brott mot allmänheten som faller på gruppen»övriga städer med stadsfiskal» större år 1962 (ca 31 %) än år 1961 (ca 26%). Detta är delvis en följd av en enda persons brottslighet ca 500 brott mot strafflagens kapitel 12 och 13 i Motala stad. I förhållande till medelfolkmängden är brotten mot person även under år 1962 talrikare i Malmö än i Stockholm och Göteborg. Det bör framhållas, att de anförda siffrorna i och för sig intet utsäger om den större eller mindre brottsligheten hos den inom resp. områden bosatta befolkningen, eftersom de endast avser antalet till polisens kännedom på olika orter komna brott, oavsett huruvida brotten begåtts av befolkningen på dessa orter eller av andra. En mera detaljerad redovisning av egendomsbrotten lämnas i tab. 7 som ger antalet brott på 100 000 av medelfolkmängden. Biltillgreppen är, såsom synes av tabellen, såväl 1961 som 1962 relativt vanligare i Stockholm än i övriga städer. På 100 000 av medelfolkmängden räknat kommer således i Stockholm 1 121 resp. 1 281, i Göteborg 467 resp. 659 och i Malmö 224 resp. 316 sådana tillgrepp. För övriga städer med stadsfiskal och för landsfiskalsdistrikten är motsvarande tillgängliga värden 309 resp. 321 samt 99 resp. 107. Härvid är emellertid att märka, att här liksom annorstädes i denna redogörelse såsom tillgrepp är räknat såväl fullbordat brott som försök. Påtaglig är den stora utbredningen av biltillgreppen i Stockholm. Såvitt angår de tre största städerna, är Malmö den enda stad, där tillgreppen av motorcyklar och mopeder är talrikare än biltillgreppen. Tillgreppen av motorcyklar och mopeder är vidare under såväl år 1961 som år 1962 relativt, större i Göteborg än i Stockholm och Malmö. Sistnämnda stad dominerar däremot ganska kraftigt när det gäller cykeltillgrepp. För år 1962 uppvisar såväl Göteborg som Malmö större antal inbrott räknat per medelfolkmängden än Stockholm. Malmö, som för år 1961 har lägre siffror beträffande biltillgreppen än städerna såväl i gruppen 50000 99999 inv. som gruppen 20000 49999, passerar år 1962 städerna i sistnämnda grupp. Brottsligheten i länen. Tab. 8 9 belyser brottsligheten i de olika länen genom uppgifter om antalet brott på 100000 av medelfolkmängden. Av städerna redovisas i denna tabell, förutom Stockholms stad, endast städerna Göteborg och Malmö särskilt. Såvitt angår totalantalet år 1961 redovisade brott, noteras de i förhållande till medelfolkmängden lägsta brottstalen för Kronobergs, Jämtlands, Kristianstads och Västerbottens län. De högsta relativa brottstalen har, om man bortser från de tre största städerna, Stockholms, Uppsala, Södermanlands samt Östergötlands län. Lägsta talen för år 1962 redovisar Kronobergs, Kristianstads, Kalmar och Jämtlands län. Högsta talen har, bortsett från Stockholm, Göteborg och Malmö, Stockholms, Södermanlands, Uppsala och Östergötlands län.
12 Uppklarade brott. Hela antalet uppklarade brott utgjorde år 1961, enligt tab. 11, 128 518, varav 23 319 eller 18,1 % kommit till polisens kännedom redan ett tidigare år. Återstoden eller 105 199 utgör således antalet år 1961 både anmälda och uppklarade brott. Totalantalet undersamma år anmälda brott utgör 309 227 enligt tab. 1. Antalet i denna bemärkelse uppklarade brott i procent av antalet under året anmälda brott uppgår för år 1961 till 34,1. En på motsvarande sätt för olika grupper av brott beräknad uppklaringsprocent har sammanställts i tab. 13. Medräknas även de under året uppklarade brott, vilka kommit till polisens kännedom under ett tidigare år (23 319) blir antalet i denna bemärkelse uppklarade brott i procent av antalet under år 1961 till polisens kännedom komna brott 41,6. Till jämförelse återges i tab. 13 även en i enlighet härmed för de olika brottsgrupperna beräknad uppklaringsprocent. Under år 1962 uppklarade brott redovisas i tab. 12. Av de uppklarade 138 970 fallen kom 24 760 eller 17,8 % till polisens kännedom under tidigare år. Uppklaringsprocenten för de olika brottsgrupperna enligt tidigare angivna beräkningsmetoder framgår av tab. 13. Ingendera av de presenterade uppklaringsprocenterna ger, vilket bör observeras, svar på frågan, hur stor del av brotten, som överhuvud till slut blir uppklarade, utan blott en ungefärlig bild av andelen under ett visst år uppklarade brott. En låg uppklaringsprocent visar enligt båda beräkningsmetoderna tjuvnadsbrotten (20 kap.) och skadegörelsebrotten (24 kap.). För gäldenärsbrotten (23 kap.) är skillnaden påfallande stor mellan de efter skilda metoder beräknade båda uppklaringsprocenterna. En hög uppklaringsprocent beräknad enligt båda metoderna visar bl. a. brotten enligt 10, 25 och 26 kap. samt vissa av otuktsbrotten. Tab. 14 ger uppklaringsprocenten år 1961 och 1962 i landsfiskalsdistrikten och i de städer, vilka ej hör under landsfiskalsdistrikt, dels för samtliga redovisade brott, dels för den dominerande gruppen av strafflagsbrott, brotten enligt 20 kap. (stöld o. dyk), dels för vissa särskilda brott inom sistnämnda brottsgrupp. Såsom uppklarade är här räknade endast de under redogörelseåret både anmälda och uppklarade brotten. En jämförelse av uppklaringsprocenten olika distrikt eller områden emellan förutsätter uppenbarligen bl. a. att bedömningen av de fall, i vilka ett brott skall anses uppklarat, sker efter enhetliga normer. De möjligheter till kontroll primärmaterialet erbjuder i detta hänseende är emellertid begränsade. Tillfälliga eller mer varaktiga olikheter- i fråga om ärendenas balansering kan även påverka uppklaringsprocenten. Olikheter i fråga om arten av de anmälda brotten kan vidare, eftersom uppklaringsprocenten kan växla betydligt för brott av olika art, medföra skiljaktigheter i uppklaringsprocenten för samtliga brott eller för viss grupp av brott, vilka icke är uttryck för olika effektivitet i polisens arbete utan blott för olikheter i brottssammansättningen. Försiktighet bör därför iakttagas vid en jämförelse av uppklaringsprocenten för olika områden. I viss mån gäller detsamma jämförelser av uppklaringsprocenten för olika år. Av tab. 14 framgår, att uppklaringsprocenten för Stockholm är låg, vilket dock till en del torde kunna ha sin grund i förhållanden, vilka ovan berörts. Vad
13 angår uppklaringsprocenten för biltillgrepp, har av det föregående framgått, att en förhållandevis stor del av de anmälda biltillgreppen avser försök till sådant tillgrepp. Skiljaktigheter i olika områden emellan i fråga om andelen försök, kan i den mån uppklaringsprocenten är olika för de fullbordade tillgreppen och för försöken, tydligen leda till olika uppklaringsprocenter för olika områden i avseende å tillgreppen av bilar. Primärmaterialet medger emellertid icke beräknande av en särskild uppklaringsprocent för försök till bil tillgrepp. Tab. 11 12 visar även uppklarade brottsfall, där från början tydlig anvisning lämnats på den vid förundersökningens avslutande misstänkte. Med»tydlig anvisning» menas enligt de uppgiftslämnaren givna reglerna, att den misstänkte tagits på bar gärning eller att angivare eller vittne vid förundersökningens början utpekat någon person såsom misstänkt eller lämnat klar uppgift, var den brottslige står att anträffa. Däremot avses ej sådana signalements- eller andra uppgifter, som endast tjänar till ledning vid polisens spaning. Låga siffror visar enligt tab. 10, som bl. a. för de olika brottsarterna åskådliggör det procentuella antalet fall med förhandskännedom bland uppklarade brott, tjuvnadsbrotten (20 kap.), för vilka även uppklaringsprocenten är låg; särskilt låg är förhandskännedomandelen för inbrottsstölderna. För bl. a. brott enligt skattestrafflagen samt 10 kap. strafflagen (bl. a. våldsamt motstånd samt våld eller hot mot tjänsteman), vilka har hög uppklaringsprocent, är av naturliga skäl det procentuella antalet fall av förhandskännedom om brottslingen högt. 1 fråga om gäldenärsförbrytelser (23 kap.) är likaledes naturligt nog antalet fall av sådan förhandskännedom högt, medan uppklaringsprocenten, beräknad under hänsynstagande endast till de under redogörelseåret både anmälda och uppklarade brotten, däremot tvärtom är förhållandevis låg, vilket torde få ses såsom ett uttryck för dessa brotts ofta svårutredda beskaffenhet. Förundersökningstiden kommer härigenom att bli lång och tidpunkten för brottets uppklarande att infalla i många fall under annat kalenderår än anmälningstillfället. Det ligger nära till hands att antaga, att uppklaringsprocenten i allmänhet är större för brottsfall, där sådan förhandskännedom förelegat, än för övriga brott. Primärmaterialet medger emellertid icke ett siffermässigt belägg härför, enär kännedom saknas om antalet fall av förhandskännedom för både uppklarade och icke uppklarade brott. De anförda siffrorna synes dock icke motsäga riktigheten av ett sådant antagande. Av hela antalet år 1961 och 1962 uppklarade brott har 13,0 resp. 12,0 % befunnits icke vara brott. Hur detta procenttal växlar från brottsgrupp till brottsgrupp, framgår av tab. 10. Hit hör endast fall där de objektiva förutsättningarna för brott saknas, däremot icke objektivt sett brottsliga gärningar, som begåtts av exempelvis minderåriga eller sinnessjuka. Bland de brott, som redovisas med höga procenttal, må nämnas ämbetsbrotten (25 kap.); förmenta sådana brott har sålunda relativt ofta visat sig icke ha inneburit brottslig gärning.
14 Brottslingsstatistiken Resultaten av förundersökningen. De för brott enligt allmänna strafflagen (utom enligt 11:10 eller 11:11) misstänkta personerna redovisas fördelade på städer med stadsfiskal, landsfiskalsdistrikt m. m. i tab. 15 18. De misstänkta personerna åren 1961 och 1962, räknade per 100 000 av medelfolkmängden i respektive straffmyndiga åldrar samt fördelade efter vissa beslut i åtalsfrågan, framgår av följande tablå. Under rubriken»samtliga misstänkta personer» i tablån ingår, förutom de personer beträffande vilka saken slutligt överlämnats till annan åklagare, även personer som ej åtalats, enär brott visats icke föreligga eller bevisningen befunnits otillräcklig. Härjämte är medräknade personer, som ej åtalats på grund av dödsfall eller preskription, på grund av sinnessjukdom o. dyl., samt på grund av att de vid brottets begående ej varit straffmyndiga. Sistnämnda ingår således i relationerna räknade på den straffmyndiga medelbefolkningen. Med de minderåriga frånräknade fås i stället följande relativtal
15 Tablån nedan ger en procentuell fördelning av de misstänkta personerna efter åtalsprövningens resultat samt personernas ålder vid den tid, då vederbörande först hördes såsom skäligen misstänkta för brolt, särskilt för var och en av de tre största städerna, för övriga städer, vilka ej tillhöra landsfiskalsdistrikt samt för landsfiskalsdistrikten. De personer, beträffande vilka redovisningen skett av landsfogde, har härvid helt inräknats i siffrorna för landsfiskalsdistriklen.
16 En mera utförlig redovisning av beslutet i åtalsfrågan meddelas i tab. 19, där de misstänkta personerna procentuellt fördelats efter beslutet. Tab. 20 ger upplysning om den procentuella fördelningen på de olika åldersklasserna. Andelen kvinnor och icke svenska medborgare. Antalet misstänkta kvinnor i procent av hela antalet misstänkta personer under åren 1961 1962, grupperade efter beslutet i åtalsfrågan framgår av följande tablå. Av de misstänkta personerna är andelen icke svenska medborgare 4,2 % år 1961 samt 4,6 % år 1962. Andelen icke svenska medborgare bland de för brott misstänkta männen utgör 4,2 % år 1961 och 4,5 % år 1962. Motsvarande procenttal för kvinnorna är 5,2 år 1961 samt 4,8 år 1962. Andelen kvinnor av samtliga för brott misstänkta icke svenska medborgare utgör 9,2 % år 1961 och 8,8 % år 1962. Den procentuella andelen kvinnor bland de i ålderklasser fördelade misstänkta personerna belyses av följande uppställning. Straffprocessuella tvångsmedel. Tab. 15 18 ger bl. a. upplysning om den utsträckning, vari anhållande och häktning kommit till användning i avseende på de för brott misstänkta personerna. Vid denna redovisning gäller för fall, då en och samma person flera gånger varit föremål för sådan åtgärd, att personen räknats som en enhet för var och en av dessa gånger. Av tabellerna framgår att under år 1961 anhölls 13 289 och häktades 5 067 personer eller 38,1 % av de anhållna personerna. Motsvarande siffror för år 1962 är 13 905 anhållna och 5 381 häktade personer. De senare utgör 38,7 % av de anhållna personerna. I tab. 21 och i tab. 22 ges slutligen vissa relativ tal för de misstänkta personer, som anhållits eller häktats.
Tabeller
18 Tab. 1. Brott som kommit till polisens kännedom, länsvis år 1961 1 Till större delen i samband med försäljning av narkotika. 2 Därav i Nässjö distrikt 10 mordbränder av pyroman.
Offences known to the police 1961, by county 19
20 1 Därav i SärTle distrikt 437 orderbedrägerier.
21
22 Tab. 2. Brott som kommit till polisens kännedom, länsvis år 1962 1 Därav i Motala stad 189 fall i samma förundersökning. 2 Därav i Motala stad 308 fall i samma förundersökning.
Offences known to the police 1962, by county 23
24
25
26 Tab. 3. Brott som kommit till polisens kännedom i hela riket åren 1950 samt 1959 1962 Offences known to the police 1950 and 1959 1962 Av tullåklagare redovisade brott ej medtagna 1961 1962 1 Exkl. brott enl. SL 8 och 9 resp. 16 och 17 kap. 2 För åren 1961 och 1962 omfattar gruppen delvis andra brottsarter än för tidigare år.
27 Tab. 4. Brott som kommit till polisens kännedom i Stockholm, Göteborg och Malmö åren 1950, 1959 1962 Offences known to the police in Stockholm, Gothenburg and Malmö 1950 and 1959-1962 Av tullåklagare redovisade brott ej medtagna. 1 Exkl. brott enl. SL 8 och 9 resp. 16 och 17 kap. 2 För åren 1961 och 1962 omfattar gruppen delvis andra brottsarter än för tidigare år.
28 Tab. 5. Brott som kommit till polisens kännedom i landsfiskalsdistrikt samt vissa städer, år 1961 Offences known to the police 1961 in rural public prosecutors' districts and in certain towns, % and per 100000 population Av tullåklagare redovisade brott ej medtagna. 1 Jfr not 2. 2 Inkl. brott enl. SL 8, 9, 16 och 17 kap. 3 Exkl. landsfogdes åtalsverksamhet. 4 Inkl. landsfogdes åtalsverksamhet. 5 I fråga om 6 städer, tillhörande landsfiskalsdistrikt, är hela distriktet räknat såsom stad (jfr texten s. 5).
29 Tab. 6. Brott som kommit till polisens kännedom i landsfiskalsdistrikt samt vissa städer, år 1962 Offences known to the police 1962 in rural public prosecutors' districts and in certain towns, % and per 100000 population Av tullåklagare redovisade brott ej medtagna. 1 Jfr not 2. 2 Inkl. brott enl. SL 8, 9, 16 och 17 kap. 3 Exkl. landsfogdes åtalvserksamhet. 4 Inkl. landsfogdes åtalsverksamhet. 5 I fråga om 6 städer, tillhörande landsfiskalsdistrikt, är hela distriktet räknat såsom stad (jfr texten s. 5).
30 Tab. 7. Egendomsbrott, som kommit till polisens kännedom i landsfiskalsdistrikt samt vissa städer på 100000 av medelfolkmängden, åren 1961 och 1962 Offences against property known to the police in rural public prosecutors' districts and in certain towns, per 100000 mean population 1961 and 1962 1 Exkl. landsfogdes åtalsverksamhet. 2 Inkl. landsfogdes åtalsverksamhet. 3 I fråga om 6 städer, tillhörande landsfiskalsdistrikt, är hela distriktet räknat såsom stad (jfr texten s. 5).
Tab. 8. Brott som kommit till polisens kännedom, länsvis på 100000 av medelfolkmängden år 1961 Offences known to the police 1961 per 100000 population, by county Av tullåklagare redovisade brott ej medtagna. 31 1 Jfr not 2. 2 Inkl. brott enl. SL 8, 9, 16 och 17 kap. 3 Därav 109,4 brott av krigsmän. 4 Därav 390,4 brott av krigsmän.
32 Tab. 9. Brott som kommit till polisens kännedom, länsvis på 100000 av medelfolkmängden, år 1962 Offences known to the police 1962 per 100000 population, by county Av tullåklagare redovisade brott ej medtagna. 1 Jfr not 2. 2 Inkl. brott enl. SL 8, 9, 16 och 17 kap. 3 Därav 242,6 brott av krigsmän. 4 Därav 369,8 brott av krigsmän.