EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 14.9.2015 COM(2015) 447 final 2015/0204 (NLE) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om ändring av rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNIbaserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov SV SV
1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET MOTIVERING I samband med att lagstiftningspaketet om Europeiska unionens egna medel antogs enades rådet och kommissionen om en gemensam förklaring (se nedan), som bifogades rådets protokoll av den 26 maj 2014. Lagstiftningspaketet består av beslut 335/2014 om systemet för unionens egna medel (beslutet om egna medel), förordning nr 608/2014 om genomförandebestämmelser och förordning nr 609/2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov. Den centrala rättsakten på området är beslutet om egna medel. I detta beslut förtecknas de olika kategorierna av egna medel, och det fastställs också tak för åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden, vilket sätter maxgränser för hur stor EU-budgeten får bli under den reglerade perioden. Genomförandebestämmelserna för systemet för egna medel antas på grundval av två artiklar i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget): Den nyligen antagna förordningen 608/2014, som innehåller genomförandebestämmelser om beräkningen och budgeteringen av de årliga budgetsaldona samt om kontroll och övervakning, bygger på artikel 311.4 i EUFfördraget, vilken infördes genom Lissabonfördraget. Förordning nr 609/2014, som är en omarbetning av förordning nr 1150/2000, grundas på artikel 322.2 och innehåller regler för tillhandahållande av egna medel och åtgärder för att tillgodose likviditetskraven. Den innehåller praktiska bestämmelser för fastställandet av traditionella egna medel, bevarande av styrkande dokument, administrativt samarbete, den tillämpliga satsen för BNI-baserade egna medel, bokföring av egna medel, tidsfrister för tillhandahållande och justeringar, samt bestämmelser om likviditetsförvaltningen och om belopp som är omöjliga att återvinna. De båda förordningarna kommer att träda i kraft samma dag som beslut 335/2014, sedan detta beslut har godkänts av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. Lagstiftningspaketet kommer att tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2014. I den gemensamma förklaring från den 26 maj 2014 som nämndes tidigare åtog sig kommissionen att lägga fram ett förslag angående artikel 12 i förordning 609/2014, med syftet att se över systemet för att beräkna dröjsmålsränta på belopp som görs tillgängliga för sent. I förklaringen anges också att räntesatsen eller räntesatserna vid dröjsmål ska fastställas med respekt för proportionalitetsprincipen, och samtidigt garantera ett väl fungerande system för att möta likviditetsbehoven. Utöver reglerna om räntesatser omfattar detta lagförslag, som grundas på artikel 322.2 i EUfördraget, även förfarandet för årlig justering av de moms- och BNI-baserade egna medlen. Behovet av dessa nya regler följer av att den senaste ändringen, som infördes i samband med de exceptionellt omfattande justeringarna 2014, kommer att upphöra att gälla när förordning 609/2014 träder i kraft. Dessutom föreslås en del förtydliganden och förbättringar av de befintliga reglerna, framför allt i tekniskt hänseende. Dessa ändringar utgör i praktiken anpassningar till de senaste årens erfarenheter från bokföringen av egna medel, förvaltningen av kommissionens likvida medel under första halvan av varje budgetår, kommissionens (Eurostats) genomgång och bedömning av BNI-uppgifter effekten av brottsutredningar med avseende på fastställandet och SV 2 SV
tillhandahållandet av traditionella egna medel och rapporteringen av belopp som inte går att uppbära inom traditionella egna medel. Motiven för de ändringar som kommissionen föreslår presenteras i de följande avsnitten. 2. FÖRSLAGETS INNEHÅLL 1) Kommissionens konton för egna medel (artikel 9 i förordning nr 609/2014) a) Att klargöra vilka organ som får ges befogenheten att öppna och förvalta kontona: Enligt artikel 9 i förordning nr 609/2014 ska medlemsstaterna föra räkenskaper över egna medel i kommissionens namn hos sina statskassor eller utse ett organ för detta ändamål. I praktiken har alla medlemsstater som inte har gett detta ansvar till finansförvaltningen i stället utsett sin nationella centralbank. Artikel 9 bör återspegla denna praxis genom att fastställa att det förutom finansförvaltningen bara är centralbanker som får utses. En sådan bestämmelse förebygger också risken för att EU-budgeten utsätts för risker på grund av att kommissionen har tillgodohavanden i egna medel på konton i affärsbanker. En sådan situation måste undvikas med tanke på de begränsningar som införs genom denna förordning i fråga om möjligheterna för kommissionen att lyfta egna medel från kontona för egna medel. Av konsekvensskäl införs denna ändring även i artikel 6 i förordning nr 609/2014 om bokföring och rapportering, samt i artikel 15 om verkställandet av betalningsorder. b) Att se till att kontona för egna medel är fria från avgifter och negativa räntor: De konton som medlemsstaterna öppnat i kommissionens namn enligt artikel 9 i förordning 609/2014, och som är avsedda att hålla belopp i egna medel tills kommissionen behöver använda dem för utbetalningar, bör inte bara vara avgiftsfria utan också fria från ränta (positiv såväl som negativ). Syftet med denna bestämmelse är att förhindra att resurser som enligt reglerna ska tillfalla EU-budgeten går förlorade. Bestämmelserna i artikel 14.1 i förordning nr 609/2014 sätter gränser för hur kommissionen får lyfta medel från kontona för att täcka betalningsbehov kopplade till budgetgenomförandet, vilket innebär att avgifter eller andra kostnader för själva kontona skulle reducera de disponibla medlen i EU:s budget. Således bör negativa räntor undvikas, eftersom de har samma effekt som avgifter. Om avgifter eller negativa räntor skulle tillämpas på vissa av dessa kommissionens konton, skulle det också medföra en ojämlik behandling av olika medlemsstater, eftersom de medlemsstater som inte tillämpar räntor eller avgifter då enligt principerna om solidaritet och gemensam finansiering skulle få ersätta de belopp som förlorade genom att vissa medlemsstater påför sådana kostnader. Det föreslås därför att de medlemsstater där det ändå tillämpas avgifter eller negativa räntor på det konto som öppnats i kommissionens namn enligt artikel 9 i förordning 609/2014 ska vara skyldiga att själva helt ersätta de medel som därmed går förlorade för EU-budgeten. Denna ändring ska vidare garantera att EU:s budget inte påverkas negativt genom Europeiska centralbankens beslut 2014/337/EU (ECB/2014/23) av den 5 juni 2014 1, genom vilket det fastställs en negativ ränta som innebär att insättaren är skyldig att betala den berörda nationella centralbanken, och att den nationella centralbanken har rätt att debitera det berörda statliga depositionskontot, eller att budgeten påverkas av liknande beslut som antagits av andra centralbanker där EU:s egna medel hålls i enlighet med artikel 9 i förordning nr 609/2014. Skyldigheten att ersätta förluster ska garantera att kostnader för negativa räntor som redan tagits ut på konton för egna medel efter det nämnda ECB-beslutet inte ska belasta 1 2014/337/EU: Europeiska centralbankens beslut av den 5 juni 2014 ECB/2014/23 om förräntningen av inlåning, saldon och innehav av överskottsreserver (ECB/2014/23), EUT L 168, 7.6.2014, p. 115. SV 3 SV
EU-budgeten och därmed drabba alla medlemsstater. Det bör dock framhållas att kommissionen hittills inte har uppmanat medlemsstaterna att sätta in ersättningar på kontona i de fall ECB:s inlåningsränta varit positiv. c) Förtydligande av regler: För att garantera ett klart och förutsebart rättsläge bör det anges uttryckligen i lagtexten att kommissionens konton för egna medel enligt artikel 9 endast får debiteras på instruktion från kommissionen om nettobeloppet av egna medel som förfallit vid en given tidpunkt är negativ (dvs. när en medlemsstat ska erhålla medel). All bokföring av belopp på detta konto ska ske enligt ovan nämnda princip, och den nya formuleringen av bestämmelsen syftar i grund och botten till att klargöra de krav som gällt redan tidigare. 2) Att tidigarelägga av månatliga tolftedelar av momsbaserade och BNI-baserade egna medel (artikel 10.3 i förordning nr 609/2014) För att täcka de särskilda behoven för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) kan medlemsstaterna om unionens likviditetsläge så kräver uppmanas att tidigarelägga inbetalningarna av de månatliga tolftedelana med en eller två månader under årets första kvartal. Eftersom såväl Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) som de europeiska strukturoch investeringsfonderna har haft mycket stora betalningsbehov under de första månaderna av de senaste budgetåren, har kommissionen upprepade gånger haft svårt att verkställa alla betalningar i tid på grund av tillfälliga underskott på likvida medel, underskott som uppgått till som mest uppgått till omkring sex miljarder euro mätt över de första sex månaderna. Man bör därför ge utrymme för att tidigarelägga ytterligare en tolftedel under budgetårets första sex månader, och denna möjlighet bör även omfatta utgifter för struktur- och investeringsfonderna. Denna begränsade ytterligare flexibilitet skulle hjälpa kommissionen att verkställa lagstadgade betalningar i tid. 3) Att tidigarelägga månatliga tolftedelar av momsbaserade och BNI-baserade egna medel (artikel 10.4 och 10.7 i förordning nr 609/2014) Enligt artikel 10 i förordning nr 1150/2000 ska en justering av de egna medlen från mervärdesskatt och BNI ske den första arbetsdagen i december varje år (i förordning 1150/2000 används termen anpassning), Behoven av sådana justeringar varierar från år till år, och kan vara positiva (ytterligare betalningar som krävs från medlemsstaterna) eller negativa (belopp ska återbetalas till medlemsstaterna). Under exceptionella omständigheter kan justeringarna omfatta mycket stora belopp. Skyldigheten att tillhandahålla så stora belopp kan ibland utgöra en mycket tung ekonomisk börda för medlemsstaterna och påfresta deras offentliga finanser, särskilt i slutet av året. På samma sätt kan kommissionens skyldighet att återbetala höga belopp, om saldot av justeringarna är negativt, leda till en brist på likviditet under samma period av året. Som framgår av de uppgifter som mottogs i september/oktober 2014 kan justeringarna ibland bli exceptionellt omfattande i fråga om de BNI-baserade medlen i fall där medlemsstaterna gjort betydande revideringar av sina BNI-uppgifter för tidigare år. På förslag från kommissionen antog rådet därför förordning nr 1377/2014 av den 18 december 2014, vilken ändrar förordning 1150/2000 2 på så sätt att medlemsstaterna, under exceptionella 2 EUT L 367, 23.12.2014, s. 14. SV 4 SV
omständigheter och med retroaktiv verkan från den 30 november 2014, får tillhandahålla de belopp som följer av justeringarna fram till den första arbetsdagen i september påföljande år. Förordning 1150/2000, ändrad genom förordning 1377/2014 kommer att upphöra när förordning nr 609/2014 träder i kraft, dvs. samma dag som beslutet om egna medel nr 335/2014 efter detta beslut har godkänts av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. Den ändringsförordning som här föreslås bör därför också omfatta justeringar för moms och BNI. Ändringen påverkar inte beräkningsmetoden, men däremot tidpunkten för meddelandet och förfallodagen för de belopp som följer av justeringarna. Dessutom regleras problemet med mycket stora negativa justeringar. Medlemsstaterna ska under år n förse kommissionen med moms- och BNI-uppgifter för år n 1 och tidigare år i enlighet med artikel 7.1 i förordning nr 1553/89 och artikel 2.2 i förordning nr 1287/2003. På grundval av detta beräknar kommissionen sedan justeringarna, och det exakta slutliga beloppet meddelas formellt medlemsstaterna i januari år n+1. Samtidigt skulle kommissionen enligt förslaget lägga fram en beräkning som omfördelar de totala justeringarna mellan medlemsstaterna i linje med deras respektive andelar av medlemsstaternas sammanlagda BNI för enligt uppgifterna budgeten för år n+1 3. Det kommer inte längre att behövas ändringsbudgetar för detta ändamål, eftersom justeringarna automatiskt och omedelbart kommer att omfördelas. Detta innebär således en betydande förenkling av det nuvarande systemet. Skillnaden mellan de enskilda beloppen för justeringar av moms och BNI för en viss medlemsstat och resultaten för samma medlemsstat efter omfördelningen ska föras in i räkenskaperna för egna medel enligt artikel 9, dvs. den första arbetsdagen i juni år n+1. Eftersom medlemsstaterna enligt det föreslagna nya systemet skulle informeras i god tid, skulle det inte längre finnas något behov av specialregler för exceptionellt höga belopp. Den nya tidsplanen för justeringar av moms- och BNI-uppgifter kommer inte längre att sammanfalla med att sammanfalla med den justering till följd av undantagsklausuler enligt artikel 11 i förordning nr 609/2014, dvs. justeringar för de medlemsstater som inte deltar i finansieringen av en del av EU:s politik eller åtgärder. Vad gäller sådana justeringar, vars ekonomiska inverkan är begränsad 4, bör den nuvarande förfallodagen bibehållas (den första arbetsdagen i december). EU:s regler för nationalräkenskaper fastställs i ENS 2010 (Europeiska nationalräkenskapssystemet, ENS 2010). Enligt dessa regler gäller principen om periodiserad redovisning i fråga om bokföringen av ekonomiska flöden, dvs. "när ekonomiska värden skapas, omvandlas eller försvinner liksom när fordringar eller åtaganden uppkommer, omvandlas eller upphör". Enligt ENS 2010 ska medlemsstaternas moms- och BNI-baserade bidrag till EU-budgeten bokföras som offentliga utgifter, under löpande transfereringar inom den särskilda kategorin D.76, och de påverkar också de offentliga finanserna. Bidrag som återbetalas till EU:s medlemsstater räknas av från dessa löpande överföringar. Tidpunkten för bokföringen av moms- och BNI-justeringarnas påverkan på de offentliga utgifterna borde infalla när dessa belopp är oåterkalleligen låsta och därmed definitivt kommer att förfalla till betalning. Eftersom det föreslås att beloppen ska vara oåterkalleligen låsta och betalas år n+1, är n+1 också det år då justeringarna bör registreras i statistiken och tas i beaktande när det gäller stabilitets- och tillväxtpakten. 3 4 Redan nu används de senaste tillgängliga BNI-värdena för omfördelning av justeringarna genom en ändringsbudget, men förutsatt att kommissionen föreslår en sådan och att den antas av Europaparlamentet och rådet). För de senaste fem åren har det totala genomsnittliga beloppet uppgått till 49 miljoner euro. SV 5 SV
4) Att förlänga tidsfristen för ändring av BNI-uppgifter det fjärde året efter ett givet budgetår (artikel 10.7 i förordning nr 609/2014) Enligt nuvarande regler ska medlemsstaterna förse kommissionen med sifferuppgifter för aggregerad BNI och dess komponenter senast den 22 september varje år (artikel 2.2 i förordning nr 1287/2003), och ändringar av sådana data tas i beaktande fram till den 30 september det fjärde året efter det berörda budgetår. Detta betyder att under år n+4 blir tiden för att bedöma eventuella ändringar som avser år n väldigt kort. För att garantera att BNIkommittén har tillräcklig tid för att gå igenom och godkänna dessa uppgifter bör tidsgränsen enligt artikel 10.7 i förordning nr 609/2014 förlängas från den 30 september den 30 november år n+4. Därmed bör också tillämpningen av kravet i artikel 3 i förordning nr 609/2014, dvs. att styrkande dokument som avser statistiska förfaranden och grunduppgifter ska bevaras till den 30 september år n+4 (se artikel 3 i förordning 1287/2003), utsträckas till att gälla fram till den 30 november år n+4. 5) Att förenkla och tydliggöra dispositionen på bestämmelserna i artikel 10 i förordning nr 609/2014 Artikel 10 i förordning nr 609/2014 har för närvarande nio punkter och sammanlagt fler än 20 onumrerade stycken. För att underlätta överblicken över bestämmelserna bör denna artikel med fördel delas upp i tre separata artiklar, där varje artikel också ges en beskrivande rubrik. Metoden att numrera textstycken bör också tillämpas i ökad utsträckning, så länge som det är logiskt och ändamålsenligt. 6) Procentsatser för dröjsmålsränta (artikel 12 i förordning nr 609/2014) Räntesatsen enligt den nuvarande artikel 12 beräknas utifrån en basnivå (den räntesats för huvudsakliga refinansieringstransaktioner som fastställts av ECB eller av en centralbank utanför euroområdet), plus en fast årlig ökning med 2 procentenheter och en rörlig del som ökar med 0,25 procentenheter för varje månad som krediteringen försenas. Den på så sätt ökade räntesatsen ska sedan appliceras på hela förseningsperioden. Eftersom kommissionen under normala omständigheter inte får övertrassera sina konton för att kunna verkställa budgetutgifter är det särskilt viktigt att egna medel betalas in i tid. Det nuvarande systemet har i högsta grad bidragit till att de egna medel som behövs för att täcka budgetutgifterna har tillhandahållits i tid och i helhet 5, och de reviderade bestämmelserna för dröjsmålsränta syftar givetvis till att upprätthålla incitamentet att betala in medlen i tid. Dessutom bör man även i fortsättningen se till att lagstiftningen är så enhetlig som möjligt, för att slå vakt om ett klart rättsläge och lättolkade bestämmelser. För att ytterligare effektivisera systemet och därmed garantera att egna medel betalas in fullständigt och i rätt tid, bör den schablonmässiga årliga ökningen höjas till 3,5 procentenheter (detta är bland annat den räntesats som är tillämplig på belopp som ska återkrävas enligt artikel 83.2 i tillämpningsföreskrifterna för budgetförordningen när den förpliktande händelsen är inte ett offentligt varukontrakt eller tjänstekontrakt). Syftet med detta är bland annat att förebygga att egna medel hålls inne när läget är sådant att refinansieringskostnaden på kapitalmarknaderna är lägre än dröjsmålsräntan. Ändringen borde särskilt förebygga försenad inbetalning av de månatliga tolftedelarna av de moms- och BNIbaserade egna medlen, vilka för närvarande utgör mer än 80 % av EU:s budgetinkomster. 5 Detta underströks också nyligen i den rapport (First Assessment Report) som gavs ut av högnivågruppn för egna medel den 17 december 2014. I det första stycket på sidan 13 nämns uttryckligen att de höga räntenivåer som döms ut vid försening enligt EU:s budgetregler i hög grad har bidragit till att medlemsstaterna på det stora hela brukar sköta sina inbetalningar i tid. SV 6 SV
Eftersom de nuvarande reglerna å andra sidan kan leda till mycket höga räntesatser i fall där förseningsperioderna drar ut på tiden bör den sammanlagda ökningen utöver bassatsen begränsas till 20 procentenheter, varvid denna högsta ackumulerade räntesats fortsätter att tillämpas på hela förseningsperioden. Begränsningen ska garantera att räntesatsen är förenlig med principen om proportionalitet, eftersom att ingen ytterligare ökning kan ske efter att fem och ett halvt år har passerat. Förhoppningsvis bör denna ändring också minska oron hos de medlemsstater som framhållit problemet med mycket höga räntesatser i enskilda fall av långa förseningar med inbetalning av traditionella egna medel. Utifrån tillgängliga uppgifter om de senaste fem årens faktiska dröjsmålsräntor skulle en begränsning till högst 20 procentenheter ha lett till en minskning av den sammanlagda volym som medlemsstaterna måste betala i ränta med mer än 30 %. De nya reglerna ska som huvudprincip tillämpas på belopp i egna medel som förfaller till betalning efter det att den föreslagna förordningen har trätt i kraft. För att se till att övergången fungerar smidigt föreslås det dock att begränsningen av den maximala räntesatsen också ska gälla i fall där beloppet i egna medel blivit känt för kommissionen eller den berörda medlemsstaten först efter detta datum. I ett fall där egna medel t.ex. skulle ha gjorts tillgängliga 2010, men där förhållandena blir kända först efter det att den föreslagna förordningen träder i kraft (t.ex. 2018) skulle räntesatsen enligt nuvarande bestämmelser gälla, men de totala årliga ökningarna av räntan skulle begränsas till sammanlagt 20 procentenheter. För att undvika tveksamheter kommer det efter det att denna förordning har trätt i kraft tydligt att anges i de skrivelser där kommissionen uppmanar medlemsstater att betala dröjsmålsränta exakt vilken räntesats det är som gäller. 7) Att kunna frita medlemsstater från ekonomiskt ansvar i fall där underrättelse om eller bokföring av egna medel skjuts upp därför att man inte vill skada en brottsutredning (artikel 13.2 i förordning nr 609/2014) Enligt artikel 13.2 i förordning nr 609/2014 ska medlemsstaterna fritas från skyldigheten att betala kommissionens de belopp som motsvarar fastställda anspråk på traditionella egna medel som i) visar sig vara omöjliga att uppbära på grund av force majeure eller ii) av andra skäl som inte kan tillskrivas medlemsstaterna. Unionens nya tullkodexkodex 6, som träder i kraft den 1 maj 2016, ger medlemsstaterna möjlighet att uppskjuta meddelande och bokföring av tullskulden till dess att den inte längre inverkar menligt på brottsutredningarna 7. Att direkt underrätta gäldenärer som är misstänkta för brottslig verksamhet kan nämligen ofta göra det svårare att effektivt bekämpa bedrägerier kriminella nätverk. I artikel 325 i EUF-fördraget föreskrivs att medlemsstaterna ska vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som drabbar unionens ekonomiska intressen som mot bedrägerier som drabbar deras egna ekonomiska intressen. Hemliga utredningar är effektiva och nödvändiga verktyg för att skydda såväl EU:s ekonomiska intressen som medlemsstaternas. Det finns dock ingen uttrycklig bestämmelse i den gällande lagstiftningen om egna medel om hur traditionella egna medel som inte kan återvinnas på grund av den här typen av förseningar ska undantas. Tullkodexen reglerar förhållandet mellan importörer och nationella tullmyndigheter, medan lagstiftningen om egna medel gäller förhållandet mellan medlemsstaterna och kommissionen. 6 7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1). Artiklarna 102.3 och 105.6 i den nya tullkodexen. SV 7 SV
För att främja ett effektivt skydd av unionens ekonomiska intressen och beakta de nya bestämmelserna i unionens tullkodex föreslås det därför att införa en uttrycklig bestämmelse som gör det möjligt att, på vissa villkor som måste tillämpas strikt, frita medlemsstaterna från deras ekonomiska ansvar för belopp i traditionella egna medel som kan visa sig bli omöjliga att uppbära på grund av att underrättelser om tullsskulder skjuts upp för att inte skada brottsutredningar och kamp mot bedrägerier. För att godta att belopp är omöjliga att uppbära av andra skäl som inte kan hänföras till den berörda medlemsstaten ska kommissionen framför allt kontrollera om följande villkor är uppfyllda (beloppsgränsen för rapportering behandlas i följande punkt): Den eller de aktuella brottsutredningarna var motiverade för att skydda EU:s och medlemsstaternas ekonomiska intressen, och genomfördes effektivt och korrekt. Förlusten av egna medel berodde helt och hållet på den försenade underrättelsen om eller bokföringen av beloppet som följde av brottsutredningen Nationella skatter och avgifter får inte ha getts förmånligare behandling än de anspråk i form av egna medel som bedömts vara omöjliga att uppbära. 8) Att höja gränsvärdet för när medlemsstaterna måste rapportera belopp som bedömts vara omöjliga att uppbära (artikel 13.3 i förordning nr 609/2014) Gränsvärdet för när medlemsstaterna är skyldiga att rapportera till kommissionen om fall av traditionella egna medel som förklarats eller bedömts vara omöjliga att uppbära enligt artikel 13.3 i förordning 609/2014 bör höjas från 50 000 euro till 100 000 euro, i syfte att minska den administrativa bördan för medlemsstaterna och kommissionen. Det föreliggande ändringsförslaget påverkar inte definitionen av begreppet fall som ska rapporteras, nämligen att rapporten ska omfatta alla anspråk som har fastställts till följd av iakttagelser vid samma kontroll i samband med tullklarering eller efter tullklarering och som avser samma operatör, samma oriktighet och samma typ av varor så länge som det totala beloppet för de anspråk som förklaras eller bedöms vara omöjliga att uppbära överstiger 100 000 euro, oavsett storleken på de enskilda beloppen. Eftersom skyldigheten kvarstår för medlemsstaterna att enligt artikel 5 i förordning nr 608/2000 rapportera in bedrägerier och oriktigheter där beloppen överstiger 10 000 euro till Ownres-databasen, kan dessa fall fortfarande kontrolleras av kommissionen och senare leda till betalningar till EU:s budget. 9) Att förtydliga reglerna om förvaltning av likvida medel i det särskilda fall där utlånade medel inte återbetalas (artikel 14.3 i förordning nr 609/2014). Enligt artikel 14.3 i förordning nr 609/2014 får kommissionen, i det enda undantagsfallet där lån som har beviljats eller garanterats i enlighet med förordningar eller beslut av rådet inte återbetalas av gäldenären och situationen inte kan lösas genom några andra åtgärder inom ramen för de finansiella bestämmelserna för dessa lån, överskrida sina tillgångar för att betala belopp som följer av unionens egen upplåning, oavsett villkoren i punkt 2 i samma artikel. Sedan Lissabonfördraget trädde ikraft antas vissa av förordningarna och besluten om utlåning eller om garantier för lån, beroende på vilka behörigheter som gäller i det enskilda fallet, av Europaparlamentet och rådet tillsammans istället för av enbart rådet. Detta gäller exempelvis Europeiska investeringsbankens beslut om den finansieringsverksamhet som utförs inom ramen för det externa mandatet, där Eu står som garant, och för makroekonomiskt stöd till länder utanför EU (vilket dock huvudsakligen omfattas av garantifonden får åtgärder avseende tredjeland). Samtidigt som denna bestämmelses räckvidd inte ska utvidgas bör det klargöras att den fortsätter omfatta samma rättsakter som den gjorde ursprungligen. SV 8 SV
2015/0204 (NLE) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om ändring av rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNIbaserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 322.2, med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande 8, med beaktande av Europeiska revisionsrättens yttrande 9, av följande skäl: (1) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 10 omarbetades genom rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 11. Den förordningen ska träda i kraft samma dag som beslut 2014/335/EU, Euratom 12. Beslutet har emellertid ännu inte trätt i kraft, eftersom det först måste godkännas av alla medlemsstater. (2) Med tanke på tidpunkten för BNI-kommitténs yttrande över de BNI-uppgifter som lämnas in och den tid som krävs för att bedöma alla relevanta uppgifter från kommissionens sida (Eurostat), bör det vara möjligt att ändra föregående års BNIuppgifter till och med den 30 november det fjärde året efter ett givet budgetår. Kravet på att bevara styrkande dokument som rör egna medel från mervärdesskatt (moms) och BNI bör därmed också ges förlängd tillämpning från den 30 september till den 30 november det fjärde året efter det budgetår som de avser. (3) Kommissionens konton för egna medel, som ska öppnas av medlemsstaterna enligt artikel 9 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014, bör hållas av varje medlemsstats finansförvaltning eller centralbank och vara fria från alla räntor och avgifter. Alla sådana avgifter eller negativa räntor skulle minska inkomsterna till unionens budget och därmed leda till en ojämlik behandling av medlemsstaterna. Därför bör de medlemsstater som tillämpar sådana avgifter eller negativ ränta på kommissionens konton för egna medel kompensera unionens budget för detta. 8 9 10 11 12 EUT C [ ], [ ], s. [ ]. Yttrande nr [...] av den [ ], EUT C [ ], [ ], s. [ ]. Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 2007/436/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, 31.5.2000, s. 1). Rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 av den 26 maj 2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov (EUT L 168, 7.6.2014, s. 39). Rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel (EUT L 168, 7.6.2014, s. 105). SV 9 SV
(4) Det bör klargöras att kommissionens konton för egna medel som öppnas av medlemsstaterna i enlighet med artikel 9 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 endast får debiteras på instruktion från kommissionen. (5) För att göra lagtexten tydligare och lättare att läsa bör artikel 10 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 delas upp i flera artiklar. (6) Det måste garanteras att kommissionen alltid har tillräckligt med likvida medel för att kunna verkställa de lagstadgade utbetalningar som ingår i budgetgenomförandet, vilka som regel är särskilt koncentrerade till årets första sex månader; detta gäller i synnerhet betalningsbehoven inom Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 13 samt inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 14. För att minska den risk för betalningsförseningar som blivit uppenbar under de senaste åren till följd av tillfällig brist på likvida medel bör kommissionen tillåtas att tidigarelägga ytterligare upp till en tolftedel av medlen, förutsatt att detta är motiverat av behoven av likvida medel. (7) Enligt förordning (EU, Euratom) nr 1150/2000 ska kommissionen beräkna och informera medlemsstaterna om justeringar av de moms- och BNI-baserade egna medlen i så god tid att de kan föra in dessa justeringar på kommissionens konto den första arbetsdagen i december. (8) De belopp som efter justeringarna behövde göras tillgängliga den första arbetsdagen i december 2014 var högre än någonsin tidigare. För att undvika orimliga finanspolitiska påfrestningar för medlemsstaterna strax före årsskiftet infördes det genom rådets förordning (EU, Euratom) nr 1377/2014 15 en ändring i förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000, vilken gör det möjligt att i vissa undantagsfall godkänna att de belopp som följer av sådana justeringar får krediteras kommissionens konto senare. (9) Från och med det att förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 träder i kraft kommer förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000, ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1377/2014, inte längre att tillämpas. (10) För enkelhetens skull och för att begränsa de ekonomiska påfrestningarna på medlemsstaterna och kommissionen, särskilt mot slutet av året, bör förfarandet för att justera de egna medlen från moms och BNI rationaliseras. Man bör bland annat förlänga tidsfristen från det att en medlemsstat tar emot en formell underrättelse om ett belopp som ska betalas in och den dag då beloppet i fråga ska krediteras kommissionens konto för egna medel. Underrättelsen och tidsgränsen för bokföring av beloppet bör infalla under ett och samma år, och detta år bör också användas som 13 14 15 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 608). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320). Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1377/2014 av den 18 december 2014 om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 om genomförande av beslut 2007/436/EG, Euratom om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (EUT L 367, 23.12.2014, s. 14). SV 10 SV
referens i fråga om inverkan på de offentliga finanserna och vid tillämpningen av stabilitets- och tillväxtpakten. Dessutom bör det ske en omedelbar omfördelning av totalbeloppet för justeringarna medlemsstaterna emellan, som en anpassning till deras respektive andelar av de BNI-baserade egna medlen. Eftersom effekterna av justeringarna kommer att vara kända i förväg och kommer att omfördelas automatiskt mellan medlemsstaterna bör det inte längre finnas behov av sådana undantag som det som införts genom förordning (EU, Euratom) nr 1377/2014. (11) Förfarandet för dröjsmålsränta bör utformas så att det kan garanteras att unionens egna medel görs tillgängliga i tid och i helhet, vilket är av avgörande betydelse för att uppnå EU:s mål och genomföra dess politik. (12) Den räntesats som regleras i artikel 12 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 bygger på en schablonmässig ökning med 2 procentenheter plus en ökning med 0,25 procentenheter för varje månad som krediteringen försenats, och den sammanlagda räntesatsen som på så sätt beräknas bör sedan tillämpas på hela förseningsperioden. Denna bestämmelse har tagits över från artikel 11 i förordning (EU, Euratom) nr 1150/2000, och har genom åren starkt bidragit till att belopp i egna medel gjorts tillgängliga i tid och i helhet. Huvuddragen i det nuvarande systemet bör därför bibehållas och vid behov justeras. (13) Inte desto mindre har de nuvarande reglerna med konstant ökande räntesats i vissa exceptionella fall lett till mycket betungande dröjsmålsräntor i fall där belopp i traditionella egna medel betalats in flera år för sent. För att se till att systemet förblir proportionellt samtidigt som den avskräckande verkan bibehålls bör det fastställas att den största ökningen i förhållande till bassatsen begränsas till 20 procentenheter. (14) Å andra sidan kan schablonökningen med två procentenheter enligt artikel 12 i förordning nr 609/2014, när det gäller kortvariga förseningar, utgöra ett negativt incitament att ställa egna medel till förfogande i tid, i situationer där refinansieringskostnaderna på penningmarknaderna är lägre än dröjsmålsräntan. För att bidra till ett effektivt fungerande system för dröjsmålsränta bör därför satsen för schablonökningen ökas till 3,5 procentenheter. Denna ändring borde särskilt förebygga förseningar i tillhandahållandet av de månatliga tolftedelarna av egna medel baserade på moms och BNI, som för närvarande utgör mer än 80 % av EU:s budgetinkomster. (15) För att främja ett effektivt skydd av unionens ekonomiska intressen och beakta de nyligen införda bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 16, bör det i lagtexten uttryckligen ges utrymme för att på vissa strikt tillämpade villkor frita en medlemsstat från skyldigheten att tillhandahålla unionen belopp i traditionella egna medel som visat sig vara omöjliga att uppbära, i fall där detta beror på att bokföringen av eller underrättelsen om tullskulder har skjutits upp i syfte att inte skada en brottsutredning. (16) Beloppsgränsen för när en medlemsstat ska vara skyldig att rapportera till kommissionen om fall där traditionella egna medel förklarats eller bedömts omöjliga att uppbära bör höjas, för att minska den administrativa bördan för såväl medlemsstaterna som kommissionen. (17) Det bör klargöras att möjligheten för kommissionen att, i enlighet med artikel 14.3 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 och endast i fall där ett lån som beviljats eller som det ställts garanti för inte återbetalas, överskrida sina tillgångar för att se till att 16 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1). SV 11 SV
unionens skyldigheter uppfylls inte bara ska gälla utlåning eller garantier som beviljats i kraft av rådets förordningar och beslut, utan även i kraft av förordningar och beslut som från och med Lissabonfördraget ska antas av Europaparlamentet och rådet tillsammans (se EUF-fördraget). (18) Förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 bör därför ändras i enlighet med detta. (19) Av konsekvensskäl bör denna förordning träda i kraft samma dag som förordning (EU, Euratom) nr 609/2014, och bör också tillämpas samma dag som den förordningen börjar tillämpas. Medan förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 ska tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2014 bör vissa bestämmelser i den här förordningen börja tillämpas först från och med det att den träder i kraft. Ändringen av artikel 12 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 bör tillämpas i de fall där förfallodagen för de egna medlen infaller efter det att den här förordningen träder i kraft. Medlemsstaterna bör dock omfattas av begränsningen av den totala ökningen av räntesatsen även i ärenden där de berörda beloppen i egna medel blir kända efter det att den här förordningen träder ikraft. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 ska ändras på följande sätt: 1) I artikel 3 ska andra stycket ersättas med följande: De styrkande dokument som avser de statistiska förfaranden och grunduppgifter som avses i artikel 3 i förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 ska bevaras av medlemsstaterna till och med den 30 november det fjärde året efter räkenskapsåret i fråga. De styrkande dokument som avser momsbaserade egna medel ska bevaras för samma period. 2) Artikel 6 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: 1. Räkenskaper över egna medel ska föras av respektive medlemsstats finansförvaltning eller nationella centralbank, och ska delas upp på typ av medel." b) Punkt 3 tredje stycket ska ändras på följande sätt: i) I första strecksatsen ska hänvisningen till artikel 10.3 ersättas av en hänvisning till artikel 10a.1. ii) Andra strecksatsen ska ersättas med följande: 3) Artikel 9 ska ändras på följande sätt: Resultatet av den beräkning som avses i artikel 10b.5 första stycket ska bokföras årligen, förutom de särskilda justeringar som avses i artikel 10b.2 b första strecksatsen, vilka ska bokföras den första arbetsdagen i den månad som följer efter överenskommelsen mellan den berörda medlemsstaten och kommissionen. a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: SV 12 SV
i) Första och andra styckena ska ersättas med följande: ii) Enligt förfarandet i artiklarna 10, 10a och 10b ska varje medlemsstat kreditera egna medel på det konto, som för detta syfte och i kommissionens namn, har öppnats i medlemsstatens finansförvaltning eller nationella centralbank. Detta konto får endast debiteras på instruktion från kommissionen. Kontot ska föras i nationell valuta och vara avgiftsfritt. Följande ska läggas till som tredje stycke: Varje medlemsstat ska ersätta kommissionen för alla avgifter eller all negativ ränta som tillämpas på detta konto, och detta ska ske den första arbetsdagen i den andra månaden efter tillämpningen av dessa avgifter eller denna negativa ränta. b) Punkt 2 ska ersättas med följande: 2. Medlemsstaterna eller deras nationella centralbanker ska till kommissionen översända följande i elektronisk form: a) Ett kontoutdrag med uppgift om de belopp i egna medel som krediterats kommissionens konto eller en verifikation av den enskilda överföringen; detta ska ske samma dag som beloppen har krediterats. b) Ett kontoutdrag med uppgift om de belopp i egna medel som bokförts; detta ska ske senast den andra arbetsdagen efter det att beloppet i egna medel har krediterats; detta ska inte påverka tillämpningen av led a. 4) Artikel 10 ska ersättas med följande: Artikel 10 Tillhandahållande av traditionella egna medel 1. Efter avdrag för kostnader för uppbörd enligt artikel 2.3 och artikel 10.3 i beslut 2014/335/EU, Euratom ska de traditionella egna medel som avses i artikel 2.1 a i det beslutet krediteras senast den första arbetsdagen efter den nittonde dagen i den andra månad som följer efter den månad under vilken anspråket fastställdes enligt artikel 2 i denna förordning. För anspråk som tas upp i de särskilda räkenskaperna enligt artikel 6.3 andra stycket ska krediteringen dock ske senast den första arbetsdagen efter den nittonde dagen i den andra månad som följer efter den månad under vilken de belopp uppbars som motsvarar anspråken. 2. Vid behov får kommissionen uppmana medlemsstaterna att med en månad tidigarelägga krediteringen av andra medel än momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel på grundval av information som medlemsstaterna har tillgång till den femtonde dagen i den månaden. Varje tidigarelagd kreditering ska justeras påföljande månad i samband med den kreditering som avses i punkt 1. Denna justering ska innefatta en negativ kreditering som motsvarar beloppet av den tidigarelagda krediteringen. Artikel 10a Tillhandahållande av momsbaserade och BNI-baserade egna medel SV 13 SV
1. De momsbaserade och de BNI-baserade egna medlen ska, med beaktande av hur den korrigering som Förenade kungariket beviljats för budgetobalanser samt den bruttominskning som beviljats Danmark, Nederländerna, Österrike och Sverige påverkar dessa medel, krediteras den första arbetsdagen i varje månad med en tolftedel av de belopp som redovisas i budgeten, omräknade till nationell valuta enligt den växelkurs som gällde den sista noteringsdagen i det kalenderår som föregår budgetåret och som offentliggjorts i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning. 2. För att täcka särskilda betalningsbehov enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 * avseende utgifter för EGJF, samt avseende utgifter för de europeiska struktur- och investeringsfonderna enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 1303/2013 **, får kommissionen, med hänsyn tagen till unionens likviditet, uppmana medlemsstaterna att med upp till tre månader under budgetårets första halvår tidigarelägga en tolftedel eller en del av en tolftedel av de belopp i budgeten som är uppförda som momsbaserade egna medel eller BNI-baserade egna medel, med beaktande av hur den korrigering som Förenade kungariket beviljats för budgetobalanser och den bruttominskning som Danmark, Nederländerna, Österrike och Sverige beviljats påverkar dessa medel. Efter de första sex månaderna får den begärda månatliga krediteringen inte överstiga en tolftedel av de momsbaserade egna medlen och de BNI-baserade egna medlen, och krediteringen får inte heller överstiga de belopp som tas upp i budgeten för detta syfte. Kommissionen ska anmäla den kreditering som begärs till medlemsstaterna senast två veckor i förväg. Punkt 4 rörande det belopp som ska krediteras i januari varje år och punkt 5, som ska tillämpas om budgeten inte är slutgiltigt antagen före början av budgetåret, ska tillämpas på dessa tidigarelagda krediteringar. 3. Varje förändring av den enhetliga procentsatsen för momsbaserade egna medel, av procentsatsen för BNI-baserade egna medel, av den korrigering som beviljas Förenade kungariket för budgetobalanser och av dess finansiering enligt artiklarna 4 och 5 i beslut 2014/335/EU, Euratom, samt av finansieringen av den bruttominskning som beviljats Danmark, Nederländerna, Österrike och Sverige, kräver att en ändringsbudget slutgiltigt antas, och ska medföra en justering av de tolftedelar som krediterats under budgetåret. Dessa justeringar ska göras i samband med den första krediteringen efter det slutgiltiga antagandet av ändringsbudgeten om denna antas före den sextonde dagen i månaden. I övriga fall ska justeringarna göras i samband med den andra krediteringen efter det slutgiltiga antagandet. Med avvikelse från artikel 11 i budgetförordningen ska dessa justeringar redovisas det budgetår som omfattas av ändringsbudgeten i fråga. 4. Beräkningen av tolftedelarna för januari varje budgetår ska baseras på de belopp som föreskrivs i det budgetförslag som avses i artikel 314.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), och ska räknas om till nationell valuta enligt de växelkurser som gällde den första noteringsdagen efter den 15 december det kalenderår som föregick budgetåret; justeringen ska ske i samband med krediteringen för följande månad. SV 14 SV
5. Om budgeten inte har slutgiltigt antagits senast två veckor före bokföringen för januari följande budgetår, ska medlemsstaterna den första arbetsdagen i varje månad, inklusive januari, kreditera en tolftedel av summan av momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel, med beaktande av hur den korrigering som Förenade Kungariket beviljats för budgetobalanser och den bruttominskning som Danmark, Nederländerna, Österrike och Sverige beviljats påverkar dessa medel; justeringen ska ske den första dagen för kreditering efter det att budgeten slutgiltigt antagits, om den antagits före den sextonde dagen i månaden. I övriga fall ska justeringen göras den andra dagen för kreditering efter det att budgeten slutgiltigt antagits. 6. Finansieringen av de bruttominskningar som beviljats Danmark, Nederländerna, Österrike och Sverige ska inte justeras i efterhand på grund av eventuella ändringar av BNI-uppgifterna i enlighet med artikel 2.2 i förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003. Artikel 10b Justeringar av moms- och BNI-baserade egna medel från tidigare budgetår 1. Varje medlemsstat ska på grundval av den årliga översikt över beräkningsunderlag för momsbaserade egna medel som föreskrivs i artikel 7.1 i förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 debiteras ett belopp som beräknats från de uppgifter som anges i den berörda översikten och som baseras på den enhetliga procentsats som beslutats för det budgetår som översikten gäller, och sedan krediteras de tolv inbetalningar som gjorts under detta budgetår; debiteringen ska ske året efter det att översikten skickats. Dock får en medlemsstats beräkningsunderlag för momsbaserade egna medel på vilket den procentsatsen tillämpas inte överskrida den procentsats av dess BNI som fastställs i artikel 2.1 b i beslut 2014/335/EU, Euratom enligt artikel 2.7 första stycket i det beslutet. 2. Eventuella korrigeringar av beräkningsunderlaget för momsbaserade egna medel enligt artikel 9.1 i förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 ska för varje berörd medlemsstat vars beräkningsunderlag, dessa korrigeringar medräknade, inte överskrider de procentsatser som fastställs i artiklarna 2.1 b och 10.2 i beslut 2014/335/EU, Euratom medföra följande justeringar av det saldo som avses i punkt 1 i den här artikeln: a) De rättelser enligt artikel 9.1 första stycket i förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 som gjorts senast den 31 juli ska medföra en allmän justering det påföljande året. b) Om de åtgärder som kommissionen vidtar enligt artikel 9.1 andra stycket i förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 för att korrigera beräkningsunderlaget medför en särskild justering av krediteringarna på det konto som avses i artikel 9.1 i den här förordningen, ska den justeringen göras den dag som anges av kommissionen enligt dessa åtgärder. Särskilda justeringar får redovisas när som helst, om medlemsstaten och kommissionen är överens i enlighet med det första stycket i artikel 9.1 i förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89. De förändringar av BNI som avses i punkt 4 ska också medföra en justering av saldot för varje medlemsstat vars beräkningsunderlag för de momsbaserade SV 15 SV
egna medlen med de korrigeringar som avses i första stycket i den här punkten medräknade begränsas till de procentsatser som fastställs i artiklarna 2.1 b och 10.2 i beslut 2014/335/EU, Euratom. 3. Utifrån sifferuppgifterna för total BNI till marknadspris samt dess komponenter från föregående budgetår, lämnade av medlemsstaterna enligt artikel 2.2 i förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003, ska varje medlemsstat under året efter det att sifferuppgifterna rapporterats debiteras ett belopp som beräknas genom att den procentsats som antagits för det år som föregår det år då sifferuppgifterna lämnats tillämpas på medlemsstatens BNI, och krediteras med de tolv betalningar som gjorts det föregående budgetåret. 4. Eventuella förändringar av BNI för tidigare budgetår enligt artikel 2.2 i förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003, med förbehåll för artikel 5 i den förordningen, ska medföra att varje berörd medlemsstat justerar det saldo som fastställs enligt punkt 3 i den här artikeln. Efter den 30 november det fjärde året efter ett givet budgetår ska förändringar av BNI inte längre beaktas, såvida inte korrigeringarna avser punkter som har anmälts inom denna tid av kommissionen eller den berörda medlemsstaten. 5. Kommissionen ska för varje medlemsstat beräkna skillnaden mellan det belopp som följer av de justeringar som avses i punkterna 1 4, med undantag av särskilda justeringar enligt punkt 2 b, och det totala belopp som blir produkten av en multiplikation av de totala justeringarna och den procentandel som den berörda medlemsstatens BNI utgör av summan av samtliga medlemsstaters BNI, enligt de sifferuppgifter som per den 15 januari tillämpas på den gällande budgeten för det år som följer på det år då de uppgifter som legat till grund för justeringen lämnades in. Vid denna beräkning ska belopp räknas om mellan de nationella valutorna och euron på grundval av den växelkurs som gällde den sista noteringsdagen det kalenderår som föregick året för bokföringen, vilken offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien. Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om de belopp som följer av denna beräkning före den 1 februari året efter det år då uppgifter lagts fram som grund för justeringarna. Varje medlemsstat ska föra in nettobeloppet på det konto som avses i artikel 9 den första arbetsdagen i juni samma år. 6. Förfarandena i punkterna 1 5 leder till ändringar av inkomstnivåerna för det budgetår då dess effekter ska bokföras på det konto som avses i artikel 9. * ** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 608). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320). 5) I artikel 11 ska punkt 2 ersättas med följande: SV 16 SV