Honduras ligger mitt i Centralamerika och är ungefär en fjärdedel så stort som Sverige. Landet har en lång, låglänt kust mot Karibiska havet i norr.

Honduras https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/ Den centralamerikanska staten Honduras hör till de fattigaste i Latinamerika. Landet uppges vara upphovet till begreppet bananrepublik ett litet fattigt land som är beroende av någon enda exportvara, styrs av en korrumperad elit och till stor del kontrolleras från utlandet. Banan- och kaffeexporten var länge helt dominerande och militären styrde med starkt stöd från USA:s regering och amerikanska storföretag. På senare tid har landet haft civila ledare, även om en folkvald president avsattes av militären 2009. Geografi Honduras ligger mitt i Centralamerika och är ungefär en fjärdedel så stort som Sverige. Landet har en lång, låglänt kust mot Karibiska havet i norr. Inåt landet reser sig kullar som växer till berg med höjder på nästan 3 000 meter över havet. Bergen avlöses i söder av en smal kustremsa vid Fonsecabukten i Stilla havet. Djupa floddalar skär genom Honduras, vars namn kommer av det spanska ordet för djup, hondo. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 1/42

Yta 112 492 km2 (2017) Tid svensk - 7 timmar Angränsande land/länder Guatemala, El Salvador, Nicaragua Huvudstad med antal invånare Tegucigalpa 1 173 000 (uppskattning 2012) Övriga större städer San Pedro Sula 743 000, El Progreso 217 000, La Ceiba 196 000 (uppskattning 2012) Högsta berg Las Minas (2 865 m ö h) Viktiga floder Río Patuca, Río Choluteca Klimat Klimatet i Honduras är tropiskt med mycket regn och med små temperaturskillnader mellan årstiderna. Höglandet har två regnperioder, maj juli och september oktober. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 2/42

Vid kusten i norr regnar det mest i december och januari. Honduras drabbas ofta av stormar och översvämningar. 1974 krävde orkanen Fifi omkring 10 000 dödsoffer och 1998 omkom cirka 7 000 människor i orkanen Mitch och de efterföljande skyfallen. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn inlandet 24 C (maj), 15 C (jan) Medelnederbörd/månad 185 mm (juni), 2 mm (febr) Befolkning och språk De flesta honduraner lever på nordkusten och i landets västra och centrala delar. Befolkningstillväxten är hög; mellan 2000 och 2012 växte befolkningen med två procent per år. Samtidigt emigrerar allt fler honduraner, framför allt till USA. 2013 räknade amerikanska myndigheter med att det fanns drygt en miljon honduraner i USA, varav 60 procent uppehöll sig där illegalt. Majoriteten av befolkningen är spansktalande mestiser (personer med både europeiskt, främst spanskt, påbrå och rötter i ursprungsbefolkningen). Ursprungsfolken utgör en liten minoritet av honduranerna och är indelad i flera olika folkgrupper, varav de största är lenca, miskito, tolupane och chorti. I norra Honduras lever garífunafolket, som är ättlingar till afrikanska slavar och västindiska kariber. Garífuna deporterades av britterna på 1700-talet från ön Saint Vincent i Västindien till Bay Islands (Islas de Bahia) utanför Honduras nordkust. I landet finns också en liten vit minoritet med engelska som modersmål. Spanska är officiellt språk och talas av alla. Bland ursprungsfolken är maya det största språket. Längs nordkusten är engelska vanligt, men till vardags talar befolkningen där kreol, det vill säga engelska med inslag av spanska. Språket karib (eller garífuna) talas av garífuna. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare 9 112 867 (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 73,8 (2014) Andel invånare i städerna 55,3 procent (2016) Nativitet/födelsetal 22,0 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 4,7 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 2,0 procent (2014) Fertilitetsgrad 3,0 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 50,0 procent (2014) Förväntad livslängd https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 3/42

73 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 76 år (2015) Förväntad livslängd för män 71 år (2015) Folkgrupper mestiser 1 Språk spanska är officiellt språk Religion 2 1. minoriteter av indianer, svarta, vita, garífuna 2. engelska, kreol, garífuna och olika indianspråk talas av minoriteter Över 80 procent av Honduras befolkning är katoliker. Den katolska kyrkan skildes tidigt från staten och dess privilegier begränsades av liberala regimer på 1800-talet. Den har dock fortfarande ett stort folkligt inflytande. En del av katolska kyrkans företrädare har under de senaste decennierna engagerat sig i kampen mot fattigdomen, bland annat genom att kritisera politiska beslut som kyrkan anser missgynnar de fattiga. Bay Islands (Islas de Bahia) i Karibiska havet är ett gammalt protestantiskt fäste och under senare decennier har nordamerikanska protestantiska samfund med viss framgång missionerat i Honduras. En liten andel av ursprungsbefolkningen utövar fortfarande traditionella religioner. Religiösa traditioner från Afrika lever kvar bland de svarta. Utbildning Honduranska barn börjar skolan vid sex års ålder. Den nioåriga grundskolan är obligatorisk och avgiftsfri. I stort sett alla barn börjar skolan och två av tre elever väljer att fortsätta till det treåriga gymnasiet, som är frivilligt och avgiftsfritt. Honduras har många yrkesskolor med tekniska utbildningar. Det finns också 13 universitet och högskolor. Trots statliga satsningar på utbildning under 2000-talets första årtionde är kvaliteten på skolundervisningen fortfarande låg. Skolsystemet är byråkratiskt, det råder brist på skolmaterial, och dåligt utbyggd infrastruktur gör det svårt för barnen att ta sig till skolan. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 89,3 procent (2013) Antal elever per lärare i grundskolan 33,9 (2009) Läs- och skrivkunnighet 85,4 procent (2012) Kostnader för utbildning i andel av BNP 5,9 procent (2013) https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 4/42

Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 19,2 procent (2013) Kultur Kolonialismen slog i hög grad sönder ursprungsbefolkningens kulturer, men i några byar utövas fortfarande traditionellt konsthantverk, främst träsnideri. En del folkgrupper brukar dessutom sin jord på traditionellt kollektivt sätt. Bland Honduras författare märks poeten Juan Ramón Molina (1875 1908), som var den spanskamerikanska modernismens företrädare i landet. Andra framstående poeter är Clementina Suarez (1903 1991), Amanda Castro (1962 2010) och Roberto Sosa (1930 2011). Bland nu levande poeter hör Oscar Acosta till de mest kända, men även den yngre Alejandra Flores Bermúdez bör nämnas. Honduras mest kände konstnär är José Antonio Velásquez (1906 1983) som betraktas som den amerikanska kontinentens första representant för primitivismen inom konsten. En ung filmregissör, Juan Carlos Fanconi (1979 ) bör nämnas för ett par, på den amerikanska kontintenten framgångsrika, science fiction-filmer, bland andra Almas de la media noche och El Xendra. Massmedier Mediefriheten i Honduras begränsas bland annat genom en lag som förbjuder ärekränkning och kan tvinga journalister att avslöja sina källor. Medieklimatet har hårdnat under 2000-talet och efter kuppen 2009 beskrivs landet som ett av de farligaste i världen för journalister. För att inte stöta sig med ägarnas intressen är det vanligt att journalister ägnar sig åt självcensur. Men läget har på några år blivit betydligt allvarligare än så. 2003 mördades en journalist för första gången på 20 år. Efter kuppen mot president Manuel Zelaya sommaren 2009 (se Modern historia) har våldet eskalerat ordentligt. Fram till presidentvalet 2013 dödades 29 journalister enligt människorättsorganisationer. Få av morden har utretts. Sedan 1992 har bara tre mord på journalister i Honduras lett till att mördarna dömts och fängslats. Pressfrihetsorganisationen Committee to Protect Journalists kallade 2010 2012 Honduras ett av världens farligaste länder för journalister, och organisationen Freedom House placerade 2011 2013 landet i kategorin med inte fria medier. President Zelayas maktinnehav och kuppen mot honom polariserade Honduras medier. Många medier tog ställning för eller emot hans alltmer vänsterinriktade politik. I juni 2007 införde Zelaya en tillfällig lag som tvingade alla etermedier att under en månad sända regeringsvänlig propaganda, eftersom han ansåg att de styrdes av mäktiga ekonomiska grupper som motarbetade honom. Sedan Zelaya störtats tog de flesta medier ställning mot honom. De få medier som kritiserade den regering som fick makten efter kuppen drabbades av strömavbrott, hot och bombattentat. Även vissa medier som stödde kuppen utsattes för trakasserier av anhängare till Zelaya. Det finns fyra rikstäckande dagstidningar, alla privatägda. De två största La Prensa och El Heraldo ägs av Opsa-gruppen och räknas som mer konservativa än La Tribuna och El Tiempo. De två sistnämnda är knutna till Liberala partiet (se Politiskt system), men El Tiempo står något mer åt vänster. Opsa-gruppen lanserade 2006 också den dagliga sporttidningen Diaro Deportiva Diez. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 5/42

Landet har omkring 180 radiostationer, varav nästan alla är reklamfinansierade. Det finns cirka 30 TV-kanaler samt ett 70-tal kabel-tv-kanaler. Ett fåtal affärsmän, politiker och andra inflytelserika personer står bakom flera av medieföretagen. Till de mindre, alternativa rösterna hör tidskriften El Libertador, TV-kanalen Cholusat Sur och radiostationerna Radio Globo, Radio Progreso och Radio Uno. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 39,3 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 93,5 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 19,1 (2014) Äldre historia Det område som idag är Honduras beboddes tidigt av olika ursprungsfolk. Mayafolket hade sin högkultur mellan 600- och 800-talet e Kr i den stad som numera heter Copán. Christofer Columbus landsteg på nordkusten 1502 och området började därefter koloniseras av Spanien efter visst motstånd från lencafolket. Lencas hövding Lempira mördades av spanjorerna 1537. Han blev efter Honduras självständighet 1838 en nationalsymbol och har gett namn åt landets valuta, lempira. De av spanjorerna eftertraktade guld- och silverfyndigheterna var i området små jämfört med i andra delar av Centralamerika. Ändå ledde de till strider mellan spanjorer och ursprungsfolk. Tusentals ursprungsinvånare dödades, andra avled i sjukdomar som européerna förde med sig och en del såldes som slavar till andra spanska besittningar. Honduras inlemmades 1570 i den grupp av spanska kolonier som styrdes från Guatemala. De centralamerikanska provinserna förklarade sig självständiga från Spanien 1821 och bildade en lös federation, vars förste president var den liberale honduranen Francisco Morazán Valle, numera nationalhjälte. 1838 blev Honduras en självständig republik. Efter självständigheten präglades politiken av en kamp mellan liberaler, som ville återupprätta federationen, och konservativa, som motsatte sig detta. Landets ekonomi var outvecklad och baserades under 1800-talet främst på silverbrytning och boskapsskötsel. Situationen i Honduras förändrades dock vid sekelskiftet, då fruktbolag från USA fick ta över stora landområden i utbyte mot att de byggde järnvägar. Bolagen fick i snabb takt allt större inflytande. 1907 utbröt krig mellan Honduras och Nicaragua, där oppositionella honduraner fått en fristad. Under kriget landsatte USA för första gången soldater i Honduras för att skydda de amerikanska företagen i landet. En tid av hård diktatur inleddes 1932. General Tiburcio Carías Andino, grundare av det konservativa Nationalistpartiet, vann samma år presidentvalet med stöd av USA och bananbolaget United Fruit Company. Han gjorde inskränkningar i honduranernas civila och politiska fri- och rättigheter, och fängelserna fylldes med politiska fångar. Carías Andino drev även igenom författningsändringar så att han kunde sitta kvar vid makten till 1948, då motståndet mot diktaturen växt sig så starkt att han tvingades avgå. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 6/42

Modern historia Bortsett från en kort period 1957 1963 har Honduras i stort sett kontrollerats av militären under landets hela moderna historia. Ett försök att skilja militären från den civila makten på 1990-talet visade sig i och med 2009 års statskupp ha misslyckats. En av anledningarna är den frånvaro av fredsprocess och uppgörelse med militärdiktaturerna som grannländerna tvingades genomgå efter 1980-talets inbördeskrig. Efter Carías-diktaturens fall 1948 (se Äldre historia) följde några år av relativt lugn, men 1954 och 1956 genomfördes två militärkupper. 1957 utlyste militären allmänna val, som vanns av José Ramón Villeda Morales från Liberala partiet. Hans politik gynnade utländska investerare, men han införde också ett socialförsäkringssystem och en rad jordbruksreformer. Under Villeda Morales bildades flera lantarbetar- och bondeorganisationer, vars medlemmar började ockupera mark som tillhörde de stora godsen. De konservativa, däribland jordägarna, blev alltmer fientligt inställda till regeringen. 1963 tog överste Oswaldo López Arellano makten i en blodig kupp. Jordreformerna avbröts och militären slog ned på oppositionella grupper. En ny grundlag antogs 1965 och López Arellano utnämndes till president. I slutet av 1960-talet försämrades förhållandet till grannlandet El Salvador, bland annat för att Honduras efter en jordreform utvisat 300 000 salvadoraner som arbetat i landet utan tillstånd. De återvändande salvadoranerna orsakade stor politisk oro i hemlandet. En nytillsatt salvadoransk regering beslöt att invadera Honduras. Under sex dagar miste 2 000 människor livet, de flesta civila honduraner. El Salvador drog sig tillbaka först sedan Organisationen för de amerikanska staterna (OAS) hade hotat med ekonomiska sanktioner. Kriget kom att kallas för fotbollskriget då det sammanföll med tre omstridda VM-kvalmatcher mellan de två länderna. Ny kupp Efter fotbollskriget kunde en civil regering tillträda i Honduras 1971, men redan ett år senare återtog överste Arellano makten i en ny kupp. Han tvingade jordägare att arrendera ut mark som låg i träda. 1975 genomfördes en militärkupp mot López Arellano sedan det avslöjats att han låtit sig mutas av det inflytelserika amerikanska fruktbolaget United Fruit Company. Kuppen 1972 ledde till åtta års militärdiktatur, då olika militärer avlöste varandra på presidentposten. Samtidigt genomgick landet en djup ekonomisk kris. Efter påtryckningar från USA hölls presidentval 1981. Liberalernas kandidat Roberto Suazo Córdova segrade, men landet styrdes i praktiken av överbefälhavaren Gustavo Álvarez Martínez. Denne lät gripa fackligt aktiva och vänsteranhängare, och han anklagades för att använda dödspatruller för att göra sig av med regimkritiker. Álvarez avsattes 1984 av en grupp yngre militärer. Han mördades fem år senare av en vänstergerilla. I presidentvalet 1985 vann liberalen José Azcona del Hoyo. Krig i regionen Under 1980-talet drogs Honduras in i USA:s kamp mot kommunismen i Centralamerika. USA stödde den nicaraguanska högergerillan contras i dess försök att störta landets socialistiska sandinistregering. Amerikanska militärbaser och flygfält upprättades i Honduras och honduranska soldater deltog i strider på contras sida. När det 1986 framkom att USA sålt vapen till Iran för att finansiera stödet till contras ville Honduras avsluta det militära samarbetet. 1987 undertecknade landet den så kallade Esquipilasöverenskommelsen om fred i Centralamerika och förband sig då att köra ut contras ur landet. Högergerillan blev trots det kvar till 1990, då sandinisterna förlorade makten i Nicaragua. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 7/42

Presidentvalet 1989 vanns av Rafael Leonardo Callejas från Nationalistpartiet. Han inledde marknadsekonomiska reformer, som utlöste våldsamma folkliga protester. Oppositionen undertrycktes och 1991 utfärdades amnesti för personer misstänkta för människorättsbrott begångna under 1980-talet, då över 180 människor försvann (det vill säga mördades av regimen). Åren 1994 2002 var en politiskt något lugnare period med två på varandra följande liberala presidenter: Carlos Roberto Reina, tidigare ordförande för den Interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna, och tidningsägaren Carlos Flores Facussé. Under deras mandat tvingades militären till politisk reträtt. Försvarsanslagen minskades, allmän värnplikt avskaffades och försvarsministern blev för första gången civil. 1995 inleddes rättsprocesser mot militärer misstänkta för brott mot de mänskliga rättigheterna under 1980- talet. Ett 20-tal höga militärbefäl och polischefer åtalades men få dömdes, trots att Högsta domstolen 2000 fastslog att amnestilagarna från 1991 stred mot författningen. Regeringen betalade ut skadestånd till några anhöriga till "försvunna". Orkanen Mitch slår till Orkanen Mitch, i oktober 1998, innebar ett hårt slag mot Honduras. Det var den kraftigaste orkan som nått det amerikanska fastlandet på 200 år. Omkring 7 000 människor omkom och över två miljoner blev hemlösa till följd av orkanen. Bostäder, skolor, infrastruktur och odlingar förstördes eller skadades (se även Ekonomi). Presidentvalet 2001 vanns av nationalisternas kandidat Ricardo Maduro. Till stor del berodde det på hans löfte om att ta itu med det tilltagande våldet. Han lovade nolltolerans mot våldsbrott och skickade ut militären på gatorna. Det blev straffbart med upp till tolv års fängelse att tillhöra så kallade maras (ungdomsgäng, se Sociala förhållanden). På rekommendation av låneinstitutet Internationella valutafonden (IMF) förde president Maduro en ekonomisk politik som innebar en rad avregleringar. När regeringen även ville frysa lönerna för offentliganställda ledde det till omfattande protestdemonstrationer med tiotusentals deltagare under 2003 och 2004. Missnöjet över Maduros ekonomiska politik bidrog till att liberalernas kandidat Manuel Zelaya Rosales vann valet 2005. Även Zelayas första år kom att präglas av protester. Lärarna krävde högre löner, och lantarbetare egen jord och statligt stöd. En avlyssningsskandal med koppling till Zelaya avslöjades hösten 2007. I avlyssnade telefonsamtal mellan Zelaya och Marcelo Chimirri, chef för det statliga telekombolaget Hondutel och nära vän till Zelaya, framgick det hur presidenten planerade att öka kontrollen över landets medier. Chimirri dömdes i juli 2009 till fängelse för korruption. Splittring i regeringen Under 2008 demonstrerade tiotusentals personer i San Pedro Sula mot våldet och i april hungerstrejkade åklagare utanför nationalkongressen i protest mot korruptionen. För att möta de folkliga protesterna lämnade Zelaya under 2008 i allt högre grad sitt eget partis mer konservativa liberalism för en socialliberal politik. Hans partikamrater i nationalkongressen vände honom ryggen och Zelaya styrde allt oftare via dekret. Han gjorde det möjligt att expropriera mark för att sälja den billigt till landets många jordlösa lantarbetare. Oppositionen inom Nationalistpartiet, militären, representanter för näringslivet och delar av hans eget parti kritiserade Zelaya allt mer öppet. Att han närmat sig de socialistiskt styrda staterna Kuba och Venezuela skrämde många inom etablissemanget och han anklagades för att driva en politik som låg långt utanför https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 8/42

partilinjen. Samtidigt vann Zelaya stöd i andra samhällsgrupper: bland vänsterväljare, sociala rörelser, fackförbund, lantarbetare och småbönder. Motsättningarna ställdes på sin spets när Zelaya ville utlysa en folkomröstning och ändra författningen, som han ansåg gynnade den ekonomiska eliten på bekostnad av folkmajoriteten. Kritiker ansåg att syftet var att göra det möjligt för presidenten att bli omvald, och hävdade att han inte hade rätt att utlysa en folkomröstning. En snårig konstitutionell kris uppstod, där presidenten hamnade på kollisionskurs med Högsta domstolen, nationalkongressen och militärledningen. Presidenten avsatt När militärledningen vägrade hjälpa till med transport av valurnor och röstsedlar avskedade Zelaya överbefälhavaren. Avskedandet ledde till att försvarsministern och hela militärledningen avgick. Därpå avsattes presidenten oväntat. På morgonen den 28 juni tvingades Zelaya under pistolhot och endast iförd pyjamas ut ur landet, på ett flygplan till Costa Rica. Senare samma dag röstade parlamentet för hans avsättning och talmannen Roberto Micheletti, som liksom Zelaya tillhörde Liberala partiet, sattes in som ställföreträdande president fram till ordinarie val i november. Högsta domstolen, åklagarmyndigheten, katolska kyrkan och stora delar av näringslivet ställde sig bakom kuppen. Kritiken från omvärlden blev kraftig och inom landet bildades snabbt en rörelse till stöd för Zelaya, Nationella fronten för folkligt motstånd (FNRP), som uppmanade Zelaya till civilt motstånd från utlandet. Kuppen följdes av dagliga demonstrationer och våldsamma sammandrabbningar mellan FNRP och säkerhetsstyrkor. Människorättsorganisationer och internationella observatörer rapporterade om övergrepp mot demonstranter. Zelaya gjorde flera försök att ta sig tillbaka in i landet, och smugglades till slut in med hjälp av venezuelanska och brasilianska diplomater. Han förskansade sig på Brasiliens ambassad. Det internationella samfundet frös allt bistånd till Honduras. Organisationen för de amerikanska staterna (OAS) uteslöt Honduras. Med hjälp av OAS inleddes dock försök till medling i konflikten. Trots internationella protester och löften om att inte erkänna resultaten genomfördes valet i november 2009. Segrare blev Nationalistpartiets kandidat Porfirio Lobo Sosa, som förlorat mot Zelaya i föregående val. Resultatet erkändes till slut av USA, varpå stora delar av världens stater följde efter. Ny regering tar vid Så fort Lobo tillträtt i januari 2010 gjorde han klart att han tänkte leva upp till överenskommelser som ingåtts under medling av OAS. Han införde amnesti för såväl kuppmakare som Zelaya och en sanningskommission tillsattes för att utreda händelserna kring kuppen. Zelaya fick fri lejd ut ur landet till Dominikanska republiken. Trots att Nationalistpartiet fått egen majoritet i kongressen tog Lobo också in medlemmar från tre småpartier i sin regering. Ett år in på sin mandatperiod skrev president Lobo under en lagändring som gjorde folkomröstningar möjliga. Zelaya konstaterade från sin exil att regeringen drivit igenom den ändring som han själva föreslagit och blivit avsatt för. I mars 2011 lades alla åtal mot Zelaya ner. I maj samma år återvände han till Honduras. Tillsammans med motståndsrörelsen FNRP grundade han ett nytt politiskt parti, det vänsterorienterade Frihet och omstrukturering (Libre). https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 9/42

I juli presenterade sanningskommissionen sin slutsats: att det som skett två år tidigare var en statskupp. Kommissionen pekade också på 20 fall där säkerhetsstyrkor dödat civila och politiskt oppositionella. "Ingen kupp" I slutet av året fastslog Högsta domstolen tvärtemot att händelserna 2009 inte kunde jämställas med en statskupp. Sex generaler som åtalats av åklagarmyndigheten för sin delaktighet i kuppen frikändes av domstolen. Högsta domstolen stoppade därefter flera antagna lagar, bland annat om att inrätta skattebefriade modellstäder, zoner där utländska företag kan köpa hela kommuner med möjlighet att skapa egna lagar, poliskårer och institutioner bortom honduransk kontroll. Högsta domstolen hindrade även en reform av poliskåren. Landet tycktes stå inför en ny författningskris när parlamentet med stöd av presidenten avsatte fyra domare, utan att egentligen ha mandat att göra det. Efter avsättningarna godkände nationalkongressen både lagen om skattefria kommuner och den av regeringen föreslagna reformen av poliskåren. Lobo visade sig mer konservativ än sina företrädare Zelaya och Maduro, framför allt ekonomiskt. Totalt byttes tolv ministrar och fem statssekreterare ut under Lobos mandatperiod. Lobo misslyckades också med att få bukt med brottsligheten och det skenande våldet. 2012 och 2013 kom Honduras att klassificeras som världens farligaste land som inte befinner sig i krig. Flera högt rankade poliser avskedades, både polischefen och säkerhetsministern byttes ut och militären kallades in för att stödja polisen. Militär mot bönder Militären sattes även in för att stävja jordockupationer i Aguándalen i norra Honduras, av jordlösa bönder som hade lovats stora arealer mark av Zelaya. Mellan 2010 och 2013 dödades tiotals bönder i sammandrabbningar med säkerhetsstyrkor. I oktober 2012 nådde regeringen en överenskommelse med flera av bönderna som fick tillgång till 4 000 hektar mark, men konflikten fortsatte. I de nordvästra delarna av landet gick militären också in för att avbryta en blockad av ett bygge av en vattendamm utefter Patucafloden (se Naturillgångar och energi). Bygget stoppades 2013 av flera ursprungsfolksrörelser som menade att marken där dammen ska byggas tillhör lencafolket, som inte vill att dammen ska byggas. I april 2013 sköts en av organisationens ledare av militären vid en demonstration. I april 2013 mördades chefsåklagaren för Honduras enhet för penningtvätt. Mordet har tydliga kopplingar till den organiserade brottsligheten. Chefsåklagaren jobbade nära USA:s federala polis i en undersökning mot organiserade kriminella grupper i Honduras. Det var det tredje mordet på en åklagare på lika många år i landet. Politiskt system På pappret är Honduras en demokrati som traditionellt dominerats av två konservativa partier. Trots övergång till civilt styre 1982 har militären fortsatt att ha inflytande, vilket inte minst statskuppen 2009 visade. Paradoxalt nog innebar kuppen att fler partier bildades och har fått plats i kongressen. Enligt författningen från 1982 ligger den verkställande makten hos presidenten, den lagstiftande hos parlamentet och den dömande hos domstolarna. Landet har sedan 2009 befunnit sig i ett slags författningskris då de olika maktinstanserna varit i öppen konflikt med varandra. Det började när en majoritet i parlamentet och https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 10/42

av domarna i Högsta domstolen stödde beslutet att abrupt sparka ut den folkvalda presidenten, och motiverade det med att han agerade i strid med författningen (se Modern historia och Aktuell politik). Presidenten, som är både stats- och regeringschef, väljs vart fjärde år i direkta val. Enligt grundlagen får presidenten inte ställa upp för omval, men Högsta domstolen ogiltigförklarade det förbudet 2016. Den sittande presidenten Juan Orlando Hernández kunde därmed ställa upp i valet i november 2017. Övriga medlemmar i regeringen utses av presidenten. Den lagstiftande nationalkongressen (congreso nacional) har en kammare med 128 ledamöter. Dessa utses i allmänna val, som hålls samma dag som presidentvalet. Samtidigt hålls även lokala val. Honduras är indelat i 18 departement som leds av guvernörer utsedda av presidenten. Departementen delas upp i distrikt som i sin tur är indelade i kommuner. Politiska partier Politiken har under hela 1900- och i början av 2000-talet dominerats av det Honduras liberala parti (Partido liberal de Honduras, PLH) och Honduras nationalistparti (Partido nacional de Honduras, PNH), två högerpartier med små ideologiska skillnader sinsemellan. I och med statskuppen 2009 splittrades dock liberalerna och det nya mer vänsterorienterade Frihet och omstrukturering (Libertad y refundación, Libre) bildades. Nationalistpartiet grundades 1923 av militären. Banden med militären är fortfarande starka. Partiet är något mer konservativt än det Liberala partiet och har sitt främsta stöd på landsbygden i mindre utvecklade provinser i väst och syd. När partiet vann presidentvalet i november 2013 var det första gången som partiet genom val behöll presidentmakten. Juan Orlando Hernández tillträdde 2014 och segrade i ett omstritt val 2017, vilket innebär att han ser ut att sitta kvar till 2022. Liberala partiet grundades 1891. Traditionellt har partiet haft stöd både på landsbygden och hos invånare i de största städerna. I samband med att presidenten och storgodsägaren José Manuel Zelaya Rosales kom till makten 2006 uppstod en splittring i partiet, som kulminerade i och med att Zelaya störtades 2009. Bland kuppmakarna fanns liberala partikamrater. Anhängare till Manuel Zelaya bildade Libre våren 2011. Zelaya själv valdes till partiordförande och hans hustru Xiomara Castro blev partiets presidentkandidat 2013. Partiet är en bred sammanslutning av tidigare liberala politiker, avhoppade vänsterpolitiker, fackföreningsledare och bondeledare. Flera andra nya partier bildades också inför valen 2013. Bland dem finns Antikorruptionspartiet (Partido anticorrupción, PAC), som leds av TV-stjärnan Salvador Nasralla. Honduranska patriotiska alliansen (Alianza patriótica honudreña, AP) bildades av den militärchef som avsattes av Zelaya strax innan denne störtades 2009, Tre mindre partier finns sedan 1990-talet representerade i kongressen: det socialdemokratiska Förnyelse- och enhetspartiet (Partido de inovación y unidad, Pinu), vänsteralliansen Demokratisk förening (Unificación democrática, UD) och Kristdemokratiska partiet (Partido demócrata cristiano, PDC). Inför valet 2017 bildade Libre, PAC och Pinu "Oppositionsalliansen mot diktaturen", med Salvador Nasralla som sin presidentkandidat. Rättsväsen https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 11/42

Rättssystemet är försvagat av korruption och politisk styrning. Högsta domstolen har 15 ledamöter, som utses av en grupp representanter för olika samhällssektorer. Oförmågan att hantera det skenande våldet och brottsligheten och att hantera rapporterade övergrepp efter statskuppen 2009 visar på problem inom rättsapparaten. Hundratals journalister, advokater och människorättsaktivister har sedan dess mördats, hotats och trakasserats. Även om situationen var allvarlig även tidigare anger många människorättsorganisationer att statskuppen utgör en brytpunkt. De hävdar också att dödspatruller från 1980-talet har återuppstått, finansierade av affärsmän. Myndigheterna anklagar ungdomsgängen och den organiserade brottsligheten för brotten. Få av brotten utreds. Både internationella och nationella människorättsorganisationer har rapporterat om hur polis och militär själva är en del av trakasserierna eller aktivt hindrar brottsutredningar. Efter avslöjanden om att högt uppsatta poliser beordrat mord på en tjänsteman som arbetade mot narkotikahandeln samt en säkerhetsrådgivare inleddes 2016 en utrensning inom polisen, som ledde till att 4 000 poliser sparkades på ett år. Samtidigt anställdes 2 500 nya poliser som hade fått särskilt utbildning i mänskliga rättigheter. Honduras hamnar ofta på en föga smickrande förstaplats på listor över antal mord per invånare i länder som inte befinner sig i krig. Sedan 2010 har FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter en särskild representation i Honduras. FAKTA POLITIK Officiellt namn República de Honduras/ Republiken Honduras Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Juan Orlando Hernández (2014 ) Regeringschef president Juan Orlando Hernández (2014 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Nationalistpartiet 61, Libre 30, Liberala partiet 26, Pinu 4, Patriotiska alliansen (AP) 4, Demokratisk förening (UD) 4, övriga 2 (2017) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Nationalistpartiet 48, Libre 37, Liberala partiet 27, Antikorruptionspartiet 13, övriga 3 (2013) Valdeltagande 57,5 % i president- och kongressvalet 2017 Kommande val president- och kongressval 2021 Aktuell politik Honduras styrs sedan 2010 av det konservativa Nationalistpartiet, ett av de två traditionellt dominerande partierna i landet. President Juan Orlando Hernández ställde upp också i presidentvalet 2017, trots att omval tidigare har ansetts strida mot grundlagen. Efter valet förekom anklagelser om fusk och först efter tre veckor utropades Hernández till segrare. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 12/42

Opinionsmätningarna inför valet i november 2017 pekade på en promenadseger för Hernández, men när drygt hälften av rösterna räknats hade huvudmotståndaren Salvador Nasralla ett försprång på fem procentenheter. Då stoppades räkningen av oklara skäl. När den småningom återupptogs var försprånget i stort sett utplånat och till slut rapporterade valdomstolen (TSE) att Hernández gått om. Det utlöste anklagelser om fusk och våldsamma protester som fick regeringen att införa undantagstillstånd, inklusive ett nattligt utegångsförbud. TSE gick med på att räkna om en del röster men oppositionen kräver en fullständig omräkning. Läget skärptes då polisen sade sig vägra att upprätthålla utegångsförbudet för att slippa att ta "politisk ställning". Beskedet att Hernández skull ställa upp igen i valet 2017 kom sedan Högsta domstolen avgjort att författningens förbud mot omval inte är giltigt. Hans beslut att gå till omval har kritiserats av oppositionen, inte minst som en orsak till statskuppen 2009 var oro för att den dåvarande presidenten Manuel Zelaya skulle försöka ställa upp på nytt (se Modern historia). Hernández argumenterade för en andra mandatperiod då han ville konsolidera vad han hävdar är framsteg i fråga om ökad säkerhet och utländska investeringar. Själv kunde Hernández ställa upp i valet 2013 som Nationalistpartiets kandidat därför att företrädaren och partikamraten Porfirio Lobo Sosa var hindrad att kandidera, enligt grundlagen som då ansågs gälla. Valet gav inte Nationalistpartiet egen majoritet i nationalkongressen, som det haft den föregående mandatperioden. Förändringen var indirekt en följd av statskuppen 2009, som skakade om Honduras traditionella maktpartier (se Politiskt system). Inför 2013 års val bildades två nya politiska partier. Därmed hade det regerande Nationalistpartiet inte längre Liberala partiet som enda motståndare att räkna med från 2013; huvudrivalen var istället det nybildade Frihet och omstrukturering (Libre). Nationalisterna utnyttjade det faktum att Libres presidentkandidat var Xiomara Castro de Zelaya, politiskt oerfaren hustru till den några år tidigare avsatte presidenten Manuel Zelaya. Hon utmålades som hemmafru och makens nickedocka. Även Liberala partiet och landets stora medier bidrog till den bilden. Castro själv försökte framhålla vikten av samförstånd. Tillsammans med övriga oppositionspartier presenterade hon en rad löften om att genomföra sociala reformer, få bort militären från den civila brottsbekämpningen och tillsätta en konstituerande församling för att skriva en ny grundlag. Juan Orlando Hernández lovade i huvudsak att fortsätta på den inslagna vägen och sade att han ville satsa på fler poliser och soldater för att återupprätta ordningen i landet. Inför valet var det oroligt; under 2012 och 2013 rapporterades mord på 39 politiska kandidater. Även själva valet kom att bli spänt. Både Castro och Hernández utropade sig till segrare och efter anklagelser om fusk räknades en del röster om. Efter tre veckor utropades Hernández slutgiltigt till segrare, med 37 procent av rösterna. Valdeltagandet på 61 procent var det högsta någonsin. De två nya partierna hade lyckats mobilisera en stor andel soffliggare, men de hade behövt ett ännu högre valdeltagande för att vinna över Hernández. I det samtida valet till nationalförsamlingen tappade regeringspartiet en tredjedel av sina platser. När Hernández tillträdde i januari 2014 var det första gången i Honduras historia som en president från Nationalistpartiet lämnade över till en annan president från samma parti, på demokratisk väg. Under 2015 växte starka protester fram mot regeringen sedan en bedrägeriskandal inom socialförsäkringssystemet IHSS avslöjats. En stor del av de 330 miljoner amerikanska dollar som förskingrats under Lobos presidenttid gick enligt åklagare till det regerande Nationalistpartiet. Hernández tillstod att närmare 100 000 dollar nått hans valkassa inför valet 2013. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 13/42

Skandalen bidrog till att Honduras i början av 2016 beslutade att inrätta ett OAS-stött organ som ska utreda korruption och straffrihet inom landets politiska och juridiska system. Många av dem som deltagit i demonstrationer mot regeringen hade krävt ett organ som också fick befogenhet att väcka åtal, mer lik en FNstödd insats i Guatemala (se Guatemala-Politiskt system). Våren 2016 skakades Honduras av mordet på en miljöaktivist som stred för urbefolkningens rättigheter, Berta Cáceres. Anklagelser kom snart om att statliga agenter, militär och anställda vid ett energibolag bakom ett vattenkraftsprojekt var inblandade i mordet, som väckte stor uppmärksamhet i omvärlden. Under 2017 framkom också uppgifter som tycktes utgöra bevis för starka band mellan å ena sidan landets politiska ledning och näringsliv och å andra sidan den organiserade brottsligheten. Avslöjandena kom i USA när en tidigare narkotikakung vittnade i en rättegång mot Fabio Lobo, son till den förre presidenten Lobo. Enligt narkotikakungen Don Leo som överlämnat sig till amerikanska myndigheter och uppges vittna i utbyte mot skydd för sin familj ska både Porfirio och Fabio Lobo ha tagit emot mutor av knarkkartellen Los Cachiros. Don Leo anklagade även presidentens bror, kongressledamoten Antonio Hernández, för att ha tagit emot mutor. Huvudmotståndaren i presidentvalet 2017 blev den tidigare TV-journalisten Salvador Nasralla som var kandidat även 2013, för det då nybildade Antikorruptionspartiet (PAC). Nu samlades PAC och Libre, samt det lilla socialdemokratiska Pinu, bakom Nasralla i ett försök att utmana Hernández och vad som sågs som ett illegitimt försök av honom att hålla sig kvar vid makten. Samarbetet gick under namnet "Oppositionsalliansen mot diktaturen", i en tydlig markering om vad syftet var. Läs mer om den löpande utvecklingen i Kalendarium. FAKTA POLITIK Officiellt namn República de Honduras/ Republiken Honduras Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Juan Orlando Hernández (2014 ) Regeringschef president Juan Orlando Hernández (2014 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Nationalistpartiet 61, Libre 30, Liberala partiet 26, Pinu 4, Patriotiska alliansen (AP) 4, Demokratisk förening (UD) 4, övriga 2 (2017) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Nationalistpartiet 48, Libre 37, Liberala partiet 27, Antikorruptionspartiet 13, övriga 3 (2013) Valdeltagande 57,5 % i president- och kongressvalet 2017 Kommande val president- och kongressval 2021 Utrikespolitik och försvar Sedan slutet av 1800-talet har USA spelat en viktig roll i Honduras utveckling ekonomiskt, politiskt och militärt. Relationerna med grannländerna Nicaragua och El Salvador är i nuläget stabila, trots flera konflikter tidigare, och Honduras https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 14/42

har ingått handelsavtal med flera länder i regionen. Till följd av kuppen 2009 bröt många länder sina kontakter med landet, men efter att val hållits och en ny president tillträtt 2010 normaliserades relationerna. USA är landets största handelspartner och de amerikanska fruktbolagen Chiquita och Dole har haft stort inflytande. Under 1980-talet var Honduras basen för USA:s stöd till högergerillan contras i Nicaragua (se Modern historia). Som mest var närmare 5 000 amerikanska soldater stationerade på flygbasen Palmerola norr om Tegucigalpa. Från 1990 och framåt har USA minskat sin militära närvaro i Honduras och dragit ned sitt militära stöd till landet. Relationerna länderna emellan har tidvis varit ansträngda till följd av narkotikasmugglingen från Sydamerika via Honduras till USA. Amerikanernas utvisningar av illegala honduranska invandrare har också skapat irritation mellan länderna. Men efter det att den förödande orkanen Mitch 1998 drabbat Honduras förbättrades relationerna. USA gav omfattande bistånd till återuppbyggnaden och gav 75 000 illegala honduranska immigranter tillfälliga arbetstillstånd. Dessa har sedan dess förlängts vid ett par tillfällen. Relationerna till USA försämrades snabbt under president Manuel Zelayas tid vid makten (2006 2009), då Honduras började närma sig de socialistiska länderna Kuba och Venezuela. USA tog dock avstånd från statskuppen mot Zelaya i juni 2009. Stora delar av dess civila och militära bistånd till Honduras frystes och kuppmakarnas visum till USA drogs in. Efter president Lobos tillträde i början av 2010 inleddes en normalisering av relationerna till USA, men 2013 betalades fortfarande bara delar av biståndet ut. USA ställer krav på förbättringar av säkerhetsläget och situationen för de mänskliga rättigheterna. USA bildade 2014 en Allians för välstånd med Honduras samt El Salvador och Guatemala, och utlovade sammanlagt 750 miljoner dollar till de tre länderna i Norra triangeln som är den mest våldsdrabbade regionen i världen där det inte pågår krig. Tanken är att pengarna ska användas till att förbättra säkerheten och minska fattigdomen i de tre länderna, och därmed motverka den omfattande strömmen av migranter som illegalt söker sig till USA. Alliansen bildades sedan en kraftig ökning noterats av antalet centralamerikaner, och inte minst minderåriga, som försökte ta sig till USA. Honduras fick i början av 2017 en första utbetalning på 125 miljoner dollar. Gränstvister Relationerna till grannländerna Nicaragua och El Salvador har tidvis präglats av krig och gränstvister. Först 1992 avgjorde den Internationella domstolen i Haag gränstvisten mellan Honduras och El Salvador efter fotbollskriget 1969 (se Modern historia). I och med tvisten tillföll Isla de Conejo (Kaninön) i Fonsecabukten Honduras, något som El Salvador aldrig godkänt. Med jämna mellanrum blossar ordkrig på regeringsnivå upp kring ön. 2007 avgjorde domstolen en 20-årig tvist mellan Honduras och Nicaragua om gränsdragningen i vattnen kring San Andrés-öarna i Karibiska havet. Honduras, El Salvador och Guatemala ingick ett handelsavtal 1992, som senare Nicaragua och Costa Rica anslöt sig till. 2000 skrev Honduras, Guatemala och El Salvador under ett frihandelsavtal med Mexiko. 2006 gick Honduras även med i frihandelsavtalet DR-Cafta, som ingicks mellan de centralamerikanska länderna, Dominikanska republiken och USA (se Utrikeshandel). Efter statskuppen 2009 inledde Guatemala, Nicaragua och El Salvador en handelsblockad mot Honduras. Blockaden avbröts när president Lobo tillträdde i januari 2010. Ett samarbetsprojekt som inleddes 2001 mellan de centralamerikanska staterna och Mexiko, Plan Puebla Panama (senare omdöpt till Proyecto Mesoamérica), har framför allt lett till stora infrastruktursatsningar i regionen (se Kommunikationer). https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 15/42

Brasilianskt besök Som första brasilianska president någonsin besökte Luiz Inácio Lula da Silva i juli 2007 Honduras. I samband med besöket slöts en rad samarbetsavtal mellan länderna. Detta bidrog sannolikt till att Brasilien efter kuppen 2009 valde att stödja Zelaya och att den störtade presidenten senare fick en fristad på den brasilianska ambassaden i Honduras (se Modern historia). Efter att president Lobo tillträtt avbröt Brasilien de diplomatiska relationerna med Honduras i protest mot vad man menade var illegitima val. Först i februari 2012 kunde diplomaterna återvända sedan Lobo träffat Brasiliens president Dilma Rousseff i Argentina året innan. Kuppen 2009 innebar att Organisationen för de amerikanska staterna (OAS) för första gången sedan 1962 (då Kuba avstängdes) uteslöt en medlemsstat, Honduras. Efter att Zelaya tillåtits återvända till Honduras i maj 2011 återupptogs Honduras i OAS som medlem. Kuppen innebar också att EU bröt sina diplomatiska relationer med Honduras, frös allt bistånd till landet och ställde in de pågående förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och de centralamerikanska staterna. Med president Lobo återupptogs relationerna och bistånd. I juni 2012 skrev EU också under ett associeringsavtal med de centralamerikanska staterna, inklusive Honduras. Under 2010 normaliserade även relationerna med låneinstituten Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) som efter kuppen frusit sina lån. Försvar Militären har stor makt i Honduras. Först 1998 fick landet en civil försvarsminister och den allmänna värnplikten avskaffades. Trots detta har militären fortsatt att vara en maktspelare, vilket inte minst kuppen 2009 visade. Under perioden 2002 2013 fick militären också en allt större polisiär roll. 2012 bestod försvaret av 12 000 man. Samma år hade USA 360 soldater stationerade i landet. Den civila poliskåren utgjordes 2012 av drygt 14 000 man. 2013 skapades en ny militärpolisiär styrka på 500 man, ledd av försvarsministeriet, men med civila uppgifter. FAKTA FÖRSVAR Armén 8 300 antal man (2015) Flottan 1 400 antal man (2015) Flygvapnet 2 300 antal man (2015) Militärutgifternas andel av BNP 1,5 procent (2015) Militärutgifternas andel av statsbudgeten 4,3 procent (2012) Ekonomisk översikt Honduras är ett av Latinamerikas fattigaste länder. Historiskt har ekonomin varit helt beroende av kaffe- och bananexport, men under 1990-talet breddades produktionen. Numera står utlandsägda sammansättningsfabriker, så kallade maquilas, i skattefria zoner för en stor del av exporten. Där produceras framför allt kläder som säljs till USA. De pengar som honduraner utomlands skickar hem till sina familjer spelar också en viktig roll. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 16/42

Statskuppen i juni 2009 innebar ett hårt slag mot Honduras ekonomi. USA, EU och de stora lånegivarna Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) avbröt alla sitt bistånd och frös sina lån till landet. Grannländerna införde en handelsblockad, vilket i princip innebar stängda gränser. Mellan 2003 och 2008 var BNP-tillväxten 5,7 procent. Till följd av både den globala finanskrisen och kuppen krympte ekonomin med 2,4 procent 2009 för att året därpå åter ta fart. Under början av 2000-talet var det framför allt maquilasindustrin, turismen och byggsektorn som bidrog till ökningen. Efter kuppen har turistsektorn aldrig riktigt återhämtat sig, vilket också beror på det allt mer utbredda våldet. Istället är det åter maquilas, men även en blomstrande kaffeexport, som drar ekonomin. Tillväxten 2011 2012 var 3,5 procent. Även de pengar som honduraner skickar hem till sina familjer minskade dramatiskt i och med krisen 2008. Först 2013 väntades exilhonduraner skicka hem lika mycket pengar som 2008. 2012 utgjorde dessa pengar drygt 15 procent av BNP. Finanskrisen och den ekonomiska isoleringen i spåren av kuppen innebar också att utlandsskulden åter tog fart. Mellan 2004 och 2008 halverades skulden från 5,8 miljarder till 2,3 miljarder dollar främst tack vare Honduras 2005 blev godkänt av IMF för skuldavskrivningar enligt programmet HIPC (Highly indebted poor countries). Det innebar att landets utlandsskulder skulle skäras ned med en fjärdedel de närmaste tio åren. Parisklubben lovade en viss skuldavskrivning och G8-länderna avskrev alla de internationella låneorganens fordringar på Honduras. Men 2013 hade utlandsskulden fördubblats mot 2008 och var 5 miljarder dollar, vilket dock utgjorde mindre än en femtedel av BNP. Världsbanken och IMF beviljade åter lån till Honduras 2010, men IMF förnyade inte avtalet 2012 och ett år senare var fonden fortfarande inte nöjd. Inflationen visade 2013 tecken på att minska. Den var då 4,8 procent efter att ha legat på 5 6 procent 2010-2012. Ökningen berodde på högre priser på livsmedel, men också på det faktum att statskuppen 2009 innebar att samarbetet mellan Honduras och Venezuela om billigare olja avbröts. Genom samarbetet kunde dåvarande president Zelaya subventionera bensin. 2010 ökade därför bensinpriserna dramatiskt. Honduras lever fortfarande med effekterna av orkanen Mitch, som drabbade landet 1998. Efter flera år av god tillväxt betydde naturkatastrofen ett stort avbräck för ekonomin. Kostnaderna för skadorna uppgick till närmare 40 miljarder kronor och motsvarade 95 procent av landets BNP 1998. Med hjälp av lån och bistånd kunde det mesta av infrastrukturen återuppbyggas relativt fort. Lånegruppen Parisklubben beviljade Honduras uppskov med räntebetalningar på tidigare lån och 2000 godkändes Honduras för HIPC. FAKTA EKONOMI BNP per person 2529 US dollar (2015) Total BNP 21 517 miljoner US dollar (2016) BNP-tillväxt 3,6 procent (2016) Jordbrukets andel av BNP 13,1 procent (2016) Industrins andel av BNP 28,2 procent (2016) Servicesektorns andel av BNP 58,3 procent (2016) Statsskuldens andel av BNP 46,8 procent (2015) Valuta https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 17/42

lempira Bytesbalans -1 291 425 227 miljoner US dollar (2015) Varuhandelns andel av BNP 93,0 procent (2015) Viktigaste exportvaror textilier, kaffe, palmolja, bananer, skaldjur, guld, zink Största handelspartners USA, Guatemala, El Salvador, Mexiko Naturtillgångar och energi Små mängder av guld, silver, bly och zink utvinns. Det finns också outnyttjade tillgångar av bland annat tenn, järn, koppar och kol. Ved och träkol är honduranernas viktigaste energikällor. Landet är beroende av importerad olja, som 2012 utgjorde omkring en femtedel av importen. Elektricitet genereras främst genom vattenkraft. I ett försök att få fart på ekonomin efter orkanen Mitch 1998 infördes det året skattelättnader för investeringar inom gruvsektorn, samtidigt som miljölagstiftningen försämrades. Näringen fick ett stort uppsving med stort intresse från flera europeiska och nordamerikanska gruvbolag. Lagen ifrågasattes av flera honduranska miljöoch urfolksorgansationer och 2007 infördes ett stopp för utländska investeringar i gruvor. Först i början av 2013 kunde ny lagstiftning antas, med krav på utländska bolag att betala något mer i skatt. Kritiken från miljögrupper och organisationer för ursprungsfolk kvarstod. Honduras skrev 2011 kontrakt med det kinesiska företaget Sinohydro för att bygga tre vattenkraftverk i Patucafloden, varav det första skulle börja fungera 2014 och det tredje stå klart 2020. Projektet orsakade stora protester bland ursprungsbefolkningen i områden. Bygget försenades 2013 efter att protesterna lett till våldsamma konfrontationer mellan militär och medlemmar av ursprungsfolksrörelser (se Aktuell politik). Drygt 40 procent av landet var 2011 täckt av skog, jämfört med två tredjedelar 1990. Trots att skövlingen minskat sedan 1990-talet beräknas drygt två procent skogsyta gå förlorad varje år. Skogsskövlingen har lett till ökad jordförstörelse. Mangroveträsken i Fonsecabukten har skadats av att de har exploaterats för räkodlingar. FAKTA NATURTILLGÅNGAR OCH ENERGI Utsläpp av koldioxid totalt 9 471,9 tusen ton (2014) Utsläpp av koldioxid per invånare 1,08 ton (2014) Energianvändning per person 672,6 kilo oljeekvivalenter (2014) Elkonsumtion per person 697 kilowattimmar, kwh (2014) Jordbruk och fiske Jordbruket var länge landets ekonomiska bas, men under 2000-talets första årtionde fick sektorn stå tillbaka för en kraftig tillväxt inom industrin. Kaffe och bananer var länge de viktigaste exportgrödorna, men bananodlingarna har https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/honduras/skriv-ut-alla-kapitel/ 18/42