9 EFTER ÅR 70. Jerusalems murar år 70 när romarna intar staden.

54 9 EFTER ÅR 70 A REPORTAGE Katekumenundervisning av biskop Kyrillos (död år 387 ) i Gravkyrkan i Jerusalem Detat var höjdpunkten av Veronicas besök i Jerusalem - eller Ailia som var det officiella namnet - att komma till Gravkyrkan. Hon var här i det Heliga Landet på pilgrimsfärd från Bysans. Några av hennes väninnor hade redan varit här sedan judarnas land hade kristnats. Kyrkor och monument uppfördes på den ena platsen efter den andra som hade en anknytning till Jesu liv. Det var med andakt och förväntan som Veronica stannade upp på Cardogatan, klev upp trappstegen från trottoaren och passerade atriet i entrén. Väl inne i basilikan tystnade sorlet och rösterna av alla utroparna från gatans butiker. Trängseln på Cardogatan förvandlades till andakt. I basilikans väldiga valv gavs skön svalka den varma vårdagen. Arkitekturen kände hon igen från romerska offentliga byggnader. Också hemma i Bysans uppfördes numera tempelliknande byggnader till kristna monument som skulle minna om den nya statsreligionens makt. Men lukten inne i kyrkan kunde Veronica inte riktigt identifiera. Den förknippade hon inte med kyrkan. Kanske hade hon känt den från hednatempel...? Det var i alla fall en av nymodigheterna som biskop Kyrillos införde - rökelse i gudstjänsten. Ju längre in Veronica kom mellan pelarraderna, blev sången klarare. Tonerna rullade mellan väggar och golv. Sången kom från pilgrimer, munkar och asketer som ständigt vistades i gravkyrkan. Tidegärdsbön - fasta bönetider dygnet runt - bads troligen här för första gången i Kyrkans historia. Ett kloster hade uppförts i anslutning till kyrkan för att underlätta för munkarna att mötas vid alla bönetider. Klostren blev också betydelsefulla för liturgins utveckling. Den var biskop Kyrillos käpphäst. Ingenstans före honom i någon av Kyrkans helgedomar hade liturgin fått en sådan Jerusalems murar år 70 när romarna intar staden. utsmyckning och prakt som i hans kyrka. Katekumenundervisning Längst fram i Gravkyrkan, som kallades Mysterion kunde biskopen själv sitta med en grupp katekumener. Nu satt han I Anastasis - Uppenbarelseplatsen - i omedelbar anslutning till Jesu grav, i det fria, och undervisade. Katekumenerna hade bestämt sig för att låta döpa sig i år. Dopet skullehållas påsknatten. Nu hade det gått två veckor av den sju veckor långa dopundervisningen. Undervisningen hade kommit fram till Psaltaren. Biskop Kyrillos satt med dopkandidaterna i en halvcirkel framför sig. Han gick igenom Bibeln från första boken till sista. Den bibel han utgick ifrån var den grekiska Septuagintaöversättningen, som han betraktade som gudomligt inspirerad. Bibelns bokstavliga och andliga innebörd lades ut. Däremot var Dopbekännelsen hemlig. Den fick inte uttalas förrän under själva doptillfället. Undervisningen byggde på de frågor som

55 skulle ställas vid doptillfället till den som skulle döpas. Utvecklingen med katekeser hade startat långt före Kyrillos dagar. Varje lokal kyrka (eller provins) hade sina egna sammanfattningar av tron baserade på de tre dopfrågorna. (Tyvärr har den trosbekännelse som Kyrillos utgått ifrån gått förlorad ur historien.) Förberedelsen till dopet började med inskrivning. Den skedde vid fastans inledning. Dopkandidaten besöker biskopen med sina faddrar som rekommenderar hans karaktär och uppsåt. Det sker med Kyrillos sittande på biskopssätet i Martyriet omgiven av presbyter. I och med invigningen var dopkandidaten photixomenos - den som skulle upplysas (lat. competentes). Tid och plats för undervisning meddelades. Dopkandidaten uppmanades att läsa Prokatekesen, ett undervisningsmaterial. Undervisningen pågick under sju veckor. Från fastans början till palmsöndagen. Föreläsningar gavs i gryningen i Gravkyrkan och under veckodagarna i Anastasis (graven). Ritualer för demonutdrivning (exorcismer) förekom dagligen på så sätt att presbyter andades på dopkandidaten och läste en bön. Dopkandidaten hade då huvudet under en duk. Därefter var katekumenen färdig för bibellektioner mellan klockan sex och nio i basilikakyrkan (Martyrium). Vid dopet bar prästen en skrud i Jerusalem. Det skedde antagligen här för fösta gången i Kyrkans historia. Dopet förrättades i dopkapellet en gång om året, under själva påsknatten. Anläggningen bestod av tre rum. (1) Förhall (proaulion) Yttre huset där man avsade sig djävulen och avlade dopbekännelse (2) Inre huset som var själva dophuset där man klädde av sig naken och gick ner i dopgraven (3) Smörjelsen (karisma) skedde troligen i ett tredje rum. Veronica hade nog tänkt döpa sig. Men hon avvaktade. Visserligen hade hon betraktat sig som kristen sedan några år. Men dopet var ett så dramatiskt steg att ta, tyckte hon. Synder som begås innan dopet blir förlåtna i dopet. Det visste hon genom Kyrkans lära. Men synder som hon visste med sig att hon skulle komma att begå efter dopet, medförde så hårda disciplinära åtgärder att det var bättre att avvakta ansåg hon. Förresten hade beskyddaren av Kyrkan i Riket - kung Konstantin - själv låtit döpa sig först på dödsbädden. Lördagen före Palmsöndagen förhördes dopkandidaterna om trosbekännelsen. Var och en fick gå fram och läsa upp den. Med detta var undervisningen avslutad. (Systemet med katekumenundervisning fortsatte in i 400-talet tills barndopet helt slagit igenom och gjort dopklasser överflödiga.) Men Veronica fick aldrig höra trosbekännelsen. Men ungefär så här skulle den ha lydit: Vi tror på en enda Gud, Fader, allhärskare, skapare av himmel och jord, av allt synligt och osynligt. Och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, som är född som sann Gud av Fadern före all tid, genom vilken allt har blivit till, som (antog kött och) blev människa, som (blev korsfäst och begraven och) uppstod igen och steg upp till himlen och satte sig på Faderns högra sida och skall komma i härlighet för att döma levande och döda, och vars rike inte skall ha något slut Och på den heliga Anden, Tröstaren, som talade i profeterna, och på ett omvändelsens dop till syndernas förlåtelse och på en enda, helig, katolsk kyrka, och på köttets uppståndelse och på det eviga livet. Däremot stannade Veronica länge nog att övervara dopet. Samtidigt som påskvakan pågick i Mysterieon, förrättades dopet i Baptisteriet i närheten. 1) Dopkandidaterna samlades i dopkapellets förhall och avsvor sig satan. (abrenuntiation) Att döpas innebar att befrias från satans våld. Kyrillos liknade dopet i sin underviusning, vid att befrias från Faraos förtryck.

56 2) Avsvärandet av avgudarna skedde medan dopkandidaten var vänd västerut. Därefter vände sig dopkandidaten mot öster, paradisets och ljuset riktning. Han bekände: Jag tror på Fadern och Sonen och den Helige Anden och på ett dop till omvändelse. 3) Sedan födes katekumenerna in i själva dopanläggningen - baptisteriet. Man klädde av sig helt naken för att visa att han var villig att avsäga sig allt som hörde till djävulen. Eucharistin som den nydöpte var med om för första gången, ingick inte i en full gudstjänst. Den var bantad till offertoriet - själva offerhandlingen. Efter handtvagning av Kyrillos och hans presbyter, kysste man varandra med en fridskyss för att visa att man var försonad med sin broder innan man bar fram offergåva i Därefter smordes katekumenen med exorciserad olja som man kallade balsam, över hela kroppen. Kryrkofader Ambrosius lärde att man ska smörjas som brottaren för att kämpa mot djävulen. Parfymerad olja smordes på panna, öron, näsborrar, bröstet som tecken på att Anden skulle helga sinnena. Innan oljan användes måste den invigas. Det skedde genom en särskild bön om Andens närvaro. Kyrillos jämför detta med epiklesen genom vilket brödet och vinet i enlighet med Kyrkans lära förvandlades till Kristi kropp och blod. Det var inte bara i Kyrillos kyrka man smorde med olja. Under 300-talet hade smörjelsen blivit allmän. Samma undervisning gavs överallt i den officiella Kyrkan: det är smörjelsen med krisma som gör människan till en kristen. Vid dopet får de kristna del av samma Ande genom smörjelsen. 4) I dopvattnet fick dopkandidaten fick tre frågor. Tror du på Fadern och Sonen och den heliga Ande? Efter varje svar sänktes dopkandidaten helt under vattnet. De tre nedsänkningarna motsvarade de tre dagar Jesus var i graven. Veronica kunde se processionen av de nydöpta när de tågade från Bapitisteriet tillsammans med biskopen till Anastasis. Efter en hymn och bön firade de nydöpta sedan eucharistin. Men eucharistin, eller brödbrytandet som det kallas i Nya testamentet, fick inte Veronica deltaga i eftersom det bara var till för de döpta och invigda. Eucharistin eucharistin. Veronica hör sedan eucharistibönen: - Upplyft era hjärtan - tacksägelse för skapelsen - Helig, Helig, helig - epiklesbönen - att Anden skulle helga offergåvorna så att de skulle bli Kristi kropp och blod Veronica funderar på innebörden av denna sakramentala tolkning när hon måste lämna Martyriet. Hon skulle besöka en annan kyrka dit hon fått inbjudan. Hon hade under vistelsen i Jerusalem träffat en medlem i den judekristna församlingen som höll till på ett omgärdat område på Sionsberget, strax utanför Sionsporten. Tanken att det materiella blir helgat när man åkallar Anden, hade Veronica tillfälle att höra Kyrillos tala om vid flera tillfällen. Det var en typisk osemitisk tanke förstod hon när hon talade med Jakob. I Bibeln är allt Guds - och därför välsignar vi Honom för det materiella. Jakob var jude men bekände Jesus som Mes-

57 sias. Men han hade ingen bra relation med sina judiska landsmän. De såg honom närmast som en förrädare. Men i Jerusalem kom han inte så ofta i kontakt med andra judar, berättar han för Veronica. Judar får ju inte besöka sin stad, ännu mindre leva i den. Jakob berättar också att den judekristen församling var utfryst av Kyrillos och den officiella Kyrkan. Han hade svårt att förstå orsaken. Men den var att de levde efter samma regler som Jesus och den första församlingen i Jerusalem levde som judar efter Toran. Därför förklarades de som kättare och villolärare av kyrkans teologer och präster. Men med vanliga församlingsmedlemmar var det oftast inga relationsproblem. Jakob förklarade också för Veronica om hur olika Bibeln såg ut för de judekristna och Kyrkans kristna. Man var inte bara oense om vilken översättning som gällde. Även omfattningen av Guds ord var en dispytfråga. Här var inte heller alla judekristna överens. Efter ett samtal med Jakob insåg Veronica att sprickan mellan Kyrkan som hade högsäte i Bysans, och Jesu och apostlarnas folk var ännu djupare. Veronica förstod inte riktigt det där med att välsigna Gud. - Josef förklarade att Bibeln inte undervisade om att det materiella skulle avskiljas (välsignas) för att tillhöra Herren. Det var ju utgångspunkten förklarade han och hänvisade till Jesu egen bordsbön när han välsignade Gud - inte maten! - i samband med undret med de två bröden och fem fiskarna: Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen över dem. Sedan bröt han dem och gav till lärjungarna för att de skulle dela ut till folket. Luk 9:16 Den judiska tackbönen som Jesus bad lyder: Lovad vare du, Herre, vår Gud, världens konung, som frambringar bröd ur jorden. Den sakramentala synen på dopet och nattvarden var också en influens från den grekiska världen förklarade Josef. Kyrillos kallar eucharistin för offer, fortsätter Veronicas vän, Kristi offer är närvarande på altaret på ett oblodigt sätt. Den tanken är inte förankrad i Bibeln, påpekar Josef. Lite uppgivet beklagar Jakob för Veronica att Kyrkan förlorade alltmer av känsligheten för det judiska arvet från Jesus och apostlarna. Ju längre tiden lider dessto sämre blir det. Och inte bara det. Kyrkan visar en direkt antijudiskhet säger han och citerar den samtide kyrkofadern Hieronymos: Judiska cermonier är för kristna både skadliga och ödesdigra - var och en som utför dem, vare sig han är född jude eller hedning, ska kastas i fördärvets grop B HISTORIA Utvecklingen åren 70-135 Kursen handlar om Jerusalem på Jesu tid. Men det är rimligt att också ge utvecklingslinjerna i kristendomens utveckling i Jerusalem århundradena efter Jesu tid. Efter att Titus förstört Jerusalem förlades en permanent romersk garnison dit. Den tionde legionen. Lägerplatsen var i västra delen av staden och antas ha omfattat ruinerna av Herodes palats och nuvarande armeniska kvarteren. Sextio år efter att Titus grusat staden, hoppades judarna på självständighet och möjlighet att återuppbygga templet. Men upproret år 132 slogs ner. De messianska förväntningarna tonas därefter ner. Aelia Capitulina Det var troligen år 130 som kejsar Hadrianus i Rom beslutade sig för att anlägga en ny stad där Jerusalem låg. Han ville skapa en romersk koloni. Namnet blev Aelia Capitolina Antagligen var den nya kolonin en utlösande faktor till judarnas andra uppror mot Rom som bröt ut år 132 e.kr. En annan förklaring är att Hadrianus grusade Jerusalem efter att upproret slagits ner år 135. Skälet att anlägga en ny koloni var då att kväsa vidare upprorsförsök. Vilket som var orsak och verkan är inte helt klart. Men hur som helst fick den staden det fulla namnet Colonia Aelia Capitolina. Hadrianus fulla namn var Publius Aelius Hadrianus. Capitoline Jupiter var den gudomliga patronen över nya kolonin. Man har traditionellt antagit att den nya romerska

58 återfinns ett stenbrott från 600-talet f.kr. Detta var då utanför stadsmuren och så även även under Jesu tid. Då växte antagligen träd och blommor vilt där. Det är i så fall skälet till att en av stadsportarna fick namnet Gennathporten ( trädgård ). Som namnet antyder var den nya stadens skyddsgudar de tre viktigaste gudarna i Rom, nämligen Jupiter, Juno och Minerva. Samma triad tillbads på Capitolinhöjden i Rom. Man kan förvänta sig tempel åt samma tre gudar i den nya staden som i egenskap av koloni också var en del av Rom. Det är på Golgata Hadrianus låter resa sitt Jupitertempel. På den övergivna tempelplatsen reser han dessutom en staty av sig själv. Ytterligare en staty uppförs på tempelplasten av hans efterträdare, adoptivsonen Titus Aelius Antonius Pius (86-161 e.kr) (En del av Pius staty har återanvänts i södra tempelmuren. Inskriptionen som är upp och ner kan fortfarande läsas ovanför de västra Huldaportarna.) Kejsare Hadrianus (76-138 e Kr) lät anlägga en romersk koloni ovanpå Jerusalem som han kallade Aelia Capitulina. kolonin Jerusalem anlades efter samma mönster som romerska städer med nätverk av gator och rätvinkliga kvarter. Som regel fanns två huvudgator som korsade varandra i räta vinklar i den romerska stadsplanering: en cardo maximus, huvudaxel från norr till söder och en decumanus från öster till väster. Fortfarande kan man spåra denna plan i Jerusalems gamla kvarter. Huvudgatan löper från nuvarande Damaskusporten söderut. En annan gata - Davids gata/ Kedjornas gata - från Jaffaporten till tempelplatsen möter cardon mitt i gamla staden. Aelia blev en romersk stad och fick en helt inflyttad befolkning. Ett torg (forum) anlades där Tyska kyrkan nu ligger, liksom ett tempelkomplex (capitoleum). Judarna fick inte längre beträda staden. De fördrevs inte bara från staden utan också från omgivningarna. Men det tycks som om en del judar kunde hålla sig kvar i närheten på exempelvis på Sionsberget omedelbart utanför stadsmuren. Hadrianus fyllde ut stora delar av staden innan han lade sin stadsplan. Utgrävningar söder om Gravkyrkan har identifierat sådana fyllningsmassor. Under dem Stadens expansion norrut gjorde att Golgata kom att ligga långt inne i staden och ett bra stycke från stadsmuren. När biskop Melito från Sardes i Mindre Asien kom på besök omkring 160 e.kr. fick han därför intrycket att Jesus blivit korsfäst inne i staden. Lämningar från Aelia Capitolina Betydelsefulla fynd från Aelia Capitulina är två trippelportar. Den ena är flankerad av två torn och har hittats under nuvarande Damaskusporten. Den östra ingången är helt bevarad. Över nyckelstenen i valvet, finns en sten med inskriptionen Col(onia) Ael(ia) Cap(itolina). På gatan Via Dolorosa (Lidantes väg) kan man ännu se delar av en triumfåge - populärt kallad Ecco Homo. Bågen fortsätter in i sidobyggnad. Dateringen av bågen är omtvistad. Lithostratos inne i Sionsystrarnas konvent är antagligen en del av gatubeläggningen på öst-västliga Cardogatan. Samma beläggning går i dagen vid Souq Khan ez-zeit. En beläggning från senromersk tid är synlig i Christian Quarter Road. Decumanus gatan representeras i våra dagar av David street och Kedjornas gata. Söder om detta område var militärförläggning för den tionde romerska legionen. Militärhögkvarteret var förlagt till nuvarande citadellet i armeniska kvarteren. Men bara få lämningar av Aelia Capitulina har återfunnits där. Ingenting indikerar hur Aelia Capitolina försvarades. Troligen behövdes ingen försvarsmur i denna tid med relativ fred. Jerusalem var en tämligen betydelselös

59 provinsstad. Huvudstaden för provinsen Palestina var Caesarea. (Namnet Palestina uppstår på 200-talet just som namn på den romerska provinsen.) Bysantiska Jerusalem Från och med kejsar Konstantins seger i Rom i början av 300-talet och därmed Kristendomens seger i Romarriket, inleds den bysantinska tiden i Jerusalem. Det skedde redan år 324 i och med att Konstantin tog makten. Konstantin döptes på dödsbädden år 337. Aleia låg i skuggan av Caesarea vid Havet. I början av 200-talet blev Caesarea metropolis för provinsen Syrien. Kyrkan lät sin hierarki följa den romerska administrativa strukturen. Biskopen fick därför titeln metropolit för kyrkoprovinsen. Caesarea blev ett kristet centrum. Exempelvis kyrkofadern Origenes tillbringade en stor del av sitt liv i Caesarea. Eusebios var biskop där under Konstantins tid. Men med Konstantin den Stores seger fick Det heliga landet en ny betydelse. Jerusalem som legat i träda under århundraden fick ny religiös betydelse som målet för tusentals kristna pilgrimer. Med pilgrimerna startade byggprojekt av kyrkor, monument över heliga platser, kloster och hotell. Konstantins mor Helena lät uppföra Gravkyrkan, (Födelsekyrkan, Himmelsfärdskyrkan på Olivberget) och kyrkan på Sionsberget - Moderkyrkan för alla Kyrkor. Under 400-talet fick Jerusalem en självständig ställning. Biskop Juvenalis fick titeln patriark. Ett av Konstantisn första initiativ i östern, var att sammankalla till kyrkomötet i Nicaea år 325. Konstantin var ordförande. Kyrkomötet bekräftade Caesareas överhöghet. Möjligen gjordes framställan att frilägga graven i Jerusalem, på samma sätt som Petrus grav frilagts i Rom. Basilikan i Jerusalem anlades något år senare. Konstantin besökte aldrig Jerusalem. Det gjorde däremot hans moder Helena. Innan hon dog år 328 hävdar traditionen att hon fann Jesu kors, som blev Jerusalems viktigaste relik. År 335 invigdes den basilika i Jerusalem som Helena initierade bygget av. Jerusalem, eller Alia som staden fortfarande kallades, hade fått funktionen som ett levande monument över Jesu undervisning, död, uppståndelse och himmelsfärd. Det var en ny funktion och provinsen Palestina fick genom detta en internationell roll. Begreppet Det Heliga Landet myntas. Pilgrimsbesök Två dagböcker från pilgrimer som besökte Jerusalem under 300-talet finns bevarade. Dels en anonym pilgrim från Bordeaux som besökte Palestina år 333. Dels damen Egeria som reste i Det Heliga Landet under åren 381-384. Hon anses vanligen ha varit en nunna från Spanien eller Gallien som skrev dagbok för sina systrar på klostret. Hon mötte personligen Kyrillos. Förbudet för judar att besöka Jerusalem kvarstod. Konstantin visar dock sin generositet genom att låta judarna bedja vid Västra Muren en dag på året - årsdagen för templens förstöring. Kejsar Julius Avfällingen (332-363) planerade att återuppföra Jerusalems tempel. Motivet var troligen mer hat mot de kristna än kärlek till judarna. Hadrianus förbud annulerades. Men Julianus misslyckades i sin ambition eftersom han stupade i strider med perserna. Efter hans misslyckade försök förblev tempelområdet öde tills arabiska erövringen på 600-talet. Judiska kvarteren Cardon var en kollonerad gata som löpte från nuvarande Damaskusporten söderut. Den slutade dock i

den romerska legionens läger. Under bysantinsk tid, gissningsvis under kejsar Justinianus (527-565 e.kr.), förlängs cardon söderut och ansluts till dåvarande Sionsporten. 60 sträcker Sionsberget ut sig. Där ligger St. Sionskyrkan omgiven av en ny stadsmur. Denna gata från Damaskusporten har samma sträckning som våra dagars Souq Khan ez-zeit och Hababgatan. Utgrävningar visar att det bysantiska Jerusalem ligger omedelbart ovanpå det som var staden före upproret år 66-70 då Jerusalem grusades. Det finns inget skickt av rasmassor (stratum) mellan dessa två, vilket skulle ha varit fallet om området varit en stadsdel av Aelia Capitolina. Det innebär att Aelia Capitolina under åren 70-300 var begränsat till norra delen av staden. I söder var en permanent militärförläggning förlagd. Jerusalem fick ett eget kristen patriarkat under 400- talet. Det bysantiska Jerusalem nådde sin höjdpunkt under Justinianus (527-565). Han är känd för sina enorma byggnationer i hela riket. Men störst av alla hans projekt i Jerusalem var Nya Kyrkan. Utöver Cardon och Nya kyrkan är det mer fragmentariska fynd som gjorts från det bysantinska Jerusalem. Nya makthavare När sassaniderna (perserna) intog Jerusalem år 614 förstördes mycket i staden och en stor del av den kristna befolkningen slaktades. Judarna samarbetade med de nya herrarna som de uppfattade som mer sympatiska än de kristna. Jerusalem kom åter i bysanternas händer med Heraclius år 628. Tio år senare tar Islam över, år 638. Madabakartan Den sk Madabakartan upptäcktes år 1884 i en bysantisk kyrka i staden Madaba i nuvarande Jordanien. Den dateras till omkring år 540 och är den äldsta kartan man känner till över Jerusalem. Madabakartan beskriver en stad som i väsentliga delar överensstämmer med dagens Jeusalem. Damaskusporten På Madabakartan kan man se flera stadsportar. Damaskusporten i norr, Stefans eller Lejonporten i öster och Gyllene porten starx söder om Stefansporten. i väster finns en liten port (våra dagars Jaffaport) och en liten gata som leder upp till den. Innanför Damsakusporten kan man se en öppen plats (forum) med en hög pelare. Troligen stod en staty av kejsaren på den. Minnet av pelaren är bevarat i arabiska namnet på porten, bab el-amud, Pelarens Port. Två gator leder från plazan. En flankeras av pelare och leder i rak linje i nord sydlig riktning till vad som antagligen kallades Nya Porten. Söder om den porten Cardo Utefter cardo maximus kan man på kartan se både Gravkyrkan och Nya Kyrkan. Genom Madabakartan levde historiker i tron pa att en cardo maximus fanns. Men innan de arkeologiska utgrävningarna företogs fanns inga bevis. Men nu vet man hur gatorna såg ut, hur avlopp och murar konstruerades. Den andra gatan som började vid Damskusporten gick genom en portal och löpte parallellet söderut till en okänd byggnad. Gatan överensstämmer med dagens el- Wadgatan (Dalgatan). Cardogatan var 22,5 m bred och avskärmad mot väster av en kraftig mur med släta stenar. Mot öster fanns en arkad. Två pelarrader löpte utmed gatan och delade in den i tre delar. Själva gatan var 12 m bred. Kolonnernas bas var av attisk stil och homogena, uthuggna i en enda sten. Höjden ungefär fem meter. Möjligen höll en träkonstruktion upp ett tak. Men det kan man inte belägga. Datering av Cardo Utgrävningar visar att Cardon upphörde att användas under bysantinsk tid, men också att den kom till under bysantinska perioden. Tidigare hade historiker utgått ifrån att den var en del av den senromerska staden Aelia Capitolina. Ingenting tyder på att huvudgatan hade kommit till som en breddning eller tillbyggnad av en äldre gata. Måttet som den kontruerats efter var heller inte det romerska 29,6 cm, utan det bysantiska 32 cm. Så cardon var nyanlagd. Cardon tillhörde alltså enbart det bysantinska Jerusalem och har inget att göra med Aelia Capitolina. Orsaken till att Cardon anlades var att Jerusalem expanderade. Den tidigare militärförläggningen fick ge plats åt affärer och bostäder. Den tidigare Cardogatan från Aelia Capitolina förlängdes därför och kopplade samman den nya stadsdelen med den övriga bebyggelsen. Den naturliga uppdragsgivaren till ett byggprojekt av denna skala borde ha varit kung Konstantin. Men arkeologiska data visar att den kom till senare, möjligen under kejsar Justinianus tid (527-565). Han byggde också Nya kyrkan. Det skulle innebära att dessa två projekt vara samtida. Ett motiv till Cardons

förlängning skulle kunna varit att förbinda Gravkyrkan med Nya Kyrkan. 61 rinner ner över Adams dödskalle. Förste Adams fall nås av siste Adams frälsning. Gravkyrkan - Holy Sepulcher Gravkyrkan är en av de mest komplexa byggnader i världen. Skälet är att så många olika byggnader och rekonstruktioner skett på samma plats. Under det armeniska kapellet har man konstaterat ett stenbrott från första templets tid. Då låg platsen utanför stadsmuren. Även under andra templets tid var där ett stenbrott. Möjligen kan man utifrån Joh 19:41 anta att stenbrottet förvandlades till en trädgård under första århundradet e.kr. Enligt kyrkofader Hieronymos på 300-talet byggde kejsare Hadrianus ett hednatempel på platsen där de kristna ansåg att Jesu grav låg. Hadrianus använde stenbjälkar (ashlar) från det förstörda herodianska templet. På det sättet förolämpade han både judar och kristna. Graven Under 300 talet lät kung Konstantin uppföra en rotunda kring Jesu grav. Likaså en basilika framför den. Ögonvittnen till kyrkan berättar även om det tidigare templet. År 1009 högg kalifen Hakim ner graven. Bara en bit klippa blev kvar. Korsfararna återuppbyggde kapellet med den förstörda graven. Det man ser idag härrör från 1800-talet. Klippan Skallen var uppenbarligen en klippa som aldrig exploaterades av stenhuggarna. Skälet var att stenen var för mjuk. Omgivningens stenar användes som byggnadsmaterial för hus inne i staden. Men denna klippa förkastades. Den förkastade klippan blev i stället en avrättningsplats. Inte långt därifrån löper Gehennadalen där kropparna kastades för att ruttna. Det var en skräckens plats strax intill en av ingångarna till staden. Ps 118:22 tillämpat på Jesus gäller inte bara att han förkastats rent andligt. Det är nog ingen tillfällighet att avrättningsplatsen var en förkastad byggnadssten. Samma Psalm sjöng Jesus med sina lärjungar under sedermåltiden (Matt 26:30). Han visste sig vara den förkastade stenen - men sjöng ändå på den dagen och var glad. Orsaken till att man kan vara glad är att Golgata inte är slutet. (Ps 118:17-19) Golgataklippan har rämnat. Det syns i Adams kapell vid foten av klippan. Traditionen hävdar att den första människan begrovs här. På samma plats korsfästes Jesus. Gamla målningar kan visa hur blod från Jesus Adamskapellet under Golgataklippan hänger samman med en judisk tradition som förknippar Adam med templet. Han skapades av stoft från den plats där sedan templet uppfördes. Efter sin död lades han på samma plats där Gud tagit stoftet. De kristna överförde denna tradition till kristna förhållanden. Kyrkofadern Origenes bekräftar detta likom Epifanius som hävdar att Jesus dog på samma plats där Adam begravts. Så förklaras Golgata - skallen - platsen där resterna av den första människan vilar. Jordbävningen i samband med Jesu död gjorde att blod rann genom en spricka genom klippan ner på Adams skalle. Jesu kors Kung Konstantins mor som lät uppföra basilikan i samband med ett besök i Jerusalem, påstås också ha gjort ett fynd av en bit av Jesu kors. Men den traditionen uppstod troligen på 1100-talet. Målning av båt Man har funnit en liten målning ( 83 x 45 cm) som utsprungligen satt på en del av Hadrianus tempel. Det är en båt med inskriptionen Domine Ivimus - Herre, vi kom. Från tiden 250-350. (a) Den vanligaste tolkningen är att muren kom i dagen under en kort tid under 300 talet när Konstantin höll på med bygget av basilikan. Då skulle målningen skett. (b) En annan tolkning är att målningen kom till under första eller andra århundradet e.kr. av en pilgrim - kanske en jude på väg till templet (c) Andra menar att det kommer från en kristen pilgrim (d) Ytterligare en teori är att det är fråga om en eller flera affärsmän - Herre syftar då på båtens kapten (e) för att fullborda listan av teorier har även föreslagits att verket är en hednings målning. Att Domine syftar på Jesus är troligt. Händelser i Gravkyrkans historia 1) Konstantins basilika invidges 335 År 614 bröt sig perserna in i Jerusalem. och brände bl.a. kyrkor. Judarna hälsade perserna som befriare eftersom de lidit under bysantinerna. 2) Kyrkan renoveras år 628 638 erövrar Araberna Jerusalem. 3) Kyrkan återuppbyggd av Konstantin ix Minomachus år 1048 15 juli 1099 såg korsfararna Gravkyrkan första gången. 4) Korsfararna bygger om. Inviger 1149. Den fjärde kyrkan efter Konstantins basilika En brand 1808 förstörde rotundan. 5) Reparationer efter branden 1808. Invigd 1810

62 1865-69 fick Gravkyrkan sitt nuvarande utseende. Men i huvudsak är utseendet från korsfarartiden. Kyrkan förstörd genom jordbävning 1927. Renovationer från 1960- Nya Kyrkan Nya Kyrkan var den största kyrkan i Jerusalem. Minnet bevarades i litteratur även om man inte hade fynd från den. Nya är en förkortning av Nya Kyrkan för den Heliga Maria, Guds Moder - Theotokos. Den är beskriven av Procopius i hans biografi över Justinianus. Jakob var ledare för den första församlingen efter att apostlarna gett sig av. Den judekristna församlingen var dominerande i Jerusalem till år 135. Då blir ledarskapet i församlingen hednakristet. Bysantiska Jerusalem I Jerusalem dominerade Gravkyrkan som uppförts på 320-och 30-talet. Kristna pilgrimer strömmade till. En hel del munkar och nunnor tillbringade sina liv i bön i anslutning till de heliga platserna. Eremit- och klosterlivet spreds snabbt vid denna tid. Genom två pilgrimer samt genom upplysningar från Madabakartan har man kunnat bestämma platsen för Nya Kyrkan. Nya kyrkan ligger i yttersta änden av cardo maximus. En inskription på södra muren, förmodligen i samband med invigningen, berättar att Justinianus lät uppföra kyrkan Andra tidiga Kristna Byggnader Förutom Gravkyrkan lät kung Konstantin uppföra Födelsekyrkan i Betlehem, Eleonabasilikan på Olivberget, en kyrka på Sionsberget och ytterligare en i Hebron. I Getsemane fanns en kyrka berättar pilgrimen Egeria på 300-talet. År 371 grundades ett nunnekloster på Olivberget och samtidigt ett för munkar i närheten. Strax efter att biskop Kyrillos av Jerusalem dött år 386/7, kom biskopen och munken Hieronymos tillsammans med två kvinnor och inrättade ett kloster i Betlehem. Somliga besökare till Jerusalem stannade kvar. De blev eremiter, munkar eller nunnor.vid den här tiden blev det en masskonvertering av romare från överklassen till kristendomen. Ogifta och änkor valde ett klosterliv i stället för äktenskap. Det gav dem en personlig frihet som annat samhällsliv inte kunde ge. Omvändelsekristendomens tid var förbi inom den etablerade Kyrkan. Kyrkan representerade en annan kristendomstyp. Ur den uppstår en teologi, hållning till livet och till judarna som känns främmande för Nya testamentet. Kristna var inte vända mot Jerusalem i kyrkorna som judarna i sina synagogor. I stället vände man sig österut - mot solen. C DE HEDNAKRISTNAS FÖRSAMLING Patriarken över Syriska Ortodoxa kyrkan under en ljus ceroni i Gravkyrkan. De nya liturgiska idealen som Kyrillos är upphovet till, fick snabb spridning över Kyrkan genom de många besökarna. Biskop Kyrillos utökade den viktigaste kristna högtiden - Påsken- till att omfatta en hel vecka. Palmsöndag, skärtorsdag och Långfredag införs troligen av honom. Sång av pilgrimer, munkar och asketer fyllde ständigt gravkyrkan. Tidegärden bads troligen här för första gången. Kloster uppfördes i anslutning till kyrkan för att underlätta för munkarna att mötas vid alla bönetider. Baptisteriet Påsken var tidpunkten då katekumenerna döptes. Jerusalem var ett levande åskådningsmaterial i dop-

63 undervisningen. Katekumenundervisningen ägde rum i Martyrion. Men slutundervisningen fick de nydöpta i Anastasis. - den mystagogiska undervisningen. I dopkapellet döptes man på. Anläggningen bestod av tre rum. (1) Förhall (proaulion) Yttre huset där man avsade sig djävulen och avlade dopbekännelse (1myst kat, 2.1) (2) Inre huset var själva dophuset där man klädde av sig, smordes och gick ner i dopgraven. (3) Snörjelsen efter dopet (krisma) skedde troligen i ett tredje rum. Platsen för dopkapellet vet man inte med säkerhet. Jerusalems trosbekännelse Som teolog var inte Kyrillos speciellt framstående. Hans katekeser återger den jerusalemitiska traditionen som han mottagit av företrädarna. Men i fråga om Jerusalems betydelse är han originell. Han har en övertygelse om stadens frälsningshistoriska egenart. Han tillskriver Jerusalem t.o.m. en kosmisk betydelse. Trenden var annars att se Jerusalem som en överspelad stad. Templet var grusat och judarna bortdrivna. Golgataklippan - inte Jesu grav - var för Kyrillos kristenhetens heligaste plats. Kyrillos tar över den judiska tanken om tempelklippan som världens centrum och tillämpande den på Golgataklippan. Kristna trodde allmänt att (Golgata) Huvudskallen fått sitt namn av att Adams skalle legat begraven här. I anslutning till Gravkyrkan byggdes kloster för munkar. De var betydelsefulla för liturgins utveckling. Kyrillos katekesföreläsningar hölls dels i basilikan som kallades Martyrion, dels i anslutning till Jesu grav, Anastasis. Anastasis Jesu grav var i centrum för Konstantins byggnad. Hur byggnationen såg ut är omtvistat. Egeria berättar om en kupol på kolonnställning (rotunda) som kallades Anastasis. Öster om den fanns ett atrium - rum med öppet tak. Eusebius och pilgrimen från Bordeaux är tysta angående rotundan. Så det är osäkert om den tillhörde Konstantins byggnad. Graven omgavs antagligen av en öppen gård. Möjligen fanns det mot slutet av Kyrillos tid en Anastasisrotunda med en s.k. aedicula, en fristående byggnad som inneslöt graven. Berget runt om Jesu grav hade huggits bort så att bara ett skal återstod som väggar. En liknande anläggning uppfördes i Rom kring Petrus grav. Kanske finns stenen för öppningen kvar i form av altarskiva på Änglakapellets minimala altare inne i graven. I graven brann en lampa dag och natt. Därifrån tändes lamporna i kyrkan. Bruket är bevarat på påskaftonens ljuständning. Ortodoxa kristna i Jerusalem Jerusalem blev för kristna en helig stad. Men kristna hade för länge sedan tappat förståelsen av betydelsen av landet som Guds uppenbarelseplats. För judar var geografin (eretz Israel) viktigare än nationen. Men med ersättningsteologin och därmed förlusten av närheten till judarna, parallellet med en eskatologisk förväntan löskopplad från Jerusalem och ett 1000-årsrike, miste de kristna den speciella geografiska kopplingen till landet som finns i Bibeln. I stället blir Palestina Det Heliga Landet - målet för pilgrimer att besöka platser som Jesus varit på. Kanske finns en judisk polemik mot tidig kristen ersättningsteologi bevarad på Robinsons båge? Ett skydd bevarar en hebreisk inskription med Jes 55:13. Den kom troligen till i samband med planerna att återuppbygga Jerusalems tempel under Julianus Avfällingens tid (åren 361-363). Där törnsnår nu finns skall cypresser växa upp, och där nässlor står skall myrten växa upp. Och detta skall bli Herren till ära och ett evigt tecken, som ej skall utplånas. Jes 55:13

64 LITTERATUR Anchor Bible Dictionary Avigad, Discovering Jerusalem, Nashville, 1983 Bahat, Dan. The Illustrated Atlas of Jerusalem, Jerusalem 1996 BAR July/Aug 1996 s.16-17 BAR Nov 95 s.6. BAR May/J 1988 s.48-56 BAR Nov 1995 s.31-47 Barcay, G. Garden tomb - Was Jesus buried there? BAR Mars/april 86 Bauckham, The Book of Acts. Volume 4 Palestiniam Setting, Grand Rapids 1995 Begatti, Church of Circumsicion Beskow,P. Kyrillos av Jerusalem. Katekeser, Skellefteå 1992 Betz, Otto Jesus on Qumran Shanks,/ Charlesworth 198-234 Bruce, F.F. Book of Acts, Grand Rapids, 1977 Finegan, J. The Archaeology of the New Testament, Princeton Univ Press 1992 Här i Israel/ AMI Center nr.4 1996 s.3 Jerusalem Tombs from the Days of First Temple March/ April 86 Murphy - O connor J. Was the Capitol in Roman Jerusalem? BAR Dec 1997 s.23-29 Pixner,B. Church of the Apostles on Mount Zion, BAR Maj 1990/ MISHKAN, 2, 90 s.43-53 Pixner. B. Jerusalem s Essene Gateway BAR May 1997 s.23-66 Riesner, Understanding the Dead Sea Scrolls, Riesner/Betz, Jesus, Qumran & Vatican, 147-156 Ritmeyer, BAR Jan 96 s.47-73 Ritmeyer, K&L. BAR Nov 1989 s.49-53 Ritmyer, K&L. BAR Nov 1989 s.23-42 Ritmyer, L. BAR March 1992 s.26-38 Sanders, Judaism, London, 1992 Schurer i 154-4 n39 Shanker, H. BAR Nov 96 s.52-77 Shimon Gibson & Joan Taylor, Beneath the Church of the Holy Sepulchre, Jerusalm 1994 Taylor, Joan i BAR July/Aug 95 s.26- Wenham, Easter Enigma, Baker Book House, 1992