De sju sakramenten : några nyidentifieringar Kilström, Bengt Ingmar Fornvännen 286-295 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1954_286 Ingår i:



Relevanta dokument
Enligt kristendomen visar sig Gud på tre sätt: SOM FADERN, SONEN OCH ANDEN. 1. Gud visar sig som en FADER, som bryr sig om sina barn.

Kristusbarnet kröner sin moder : ett motiv ur Caesarius av Heisterbachs Dialogus Miraculorum i svensk 1300-talskonst? Andersson, Aron Fornvännen

Församlingsblad Julen 2008

Nära gränsen till Uppland ligger i Västmanland Tortuna

Behandla andra som du själv vill bli behandlad Hjälp människor som är i nöd Treenigheten är viktig = Gud är tre gestalter: Gud är Fadern, Sonen och

Den äldsta riktningen är den Romersk- katolska kyrkan som började ta form redan några sekel efter Jesu verksamhet. Kyrkans högste ledare kallas PÅVE.

Den kristna kyrkans inriktningar

A. Förbön för sjuka. Inledningsord Moment 2. Psaltarpsalm Moment 3.

Enkel dramatisering Erik den helige Festdag 18 maj

Pia Bengtsson Melin. Muralmålningarna i Marka kyrka

1.1. Numeriskt ordnade listor Numerically ordered lists Enheter med F3= 10 efter fallande F Units with 10 by descending F

Ordning för dopgudstjänst

Barnvälsignelse Anvisningar Ordning

Kungagraven i Kivik Severin, Valdemar Fornvännen 27, Ingår i: samla.raa.

Doppastoral. Svenska kyrkan i Rödeby

Välkomnande av nya medlemmar

DOPBEKRÄFTELSE Vid Leitourgias årskonferens på Island på Martin Luthers dopdag

barnens altarskåp vill du veta mer? ta med mig hem!

Har en drygt 2000 år gammal historia på nacken Jesus är i fokus i denna historia De kristnas gud har tre delar; Faderns, Sonen och den Helige Anden

Vissa liturgiska texter ur Missale för Stockholms katolska stift (1987). Bibeltexter ur Bibel Bibelkommissionens översättning (1999).

Ett originalarbete av Notke i Öja, Södermanland Roosval, Johnny Fornvännen Ingår i:

KRISTENDOMEN DEN NÄST ÄLDSTA MONOTEISTISKA RELIGIONEN

Konfirmationens Sakrament

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Enkel dramatisering Den helige Augustinus Festdag 28 augusti

Fjärde söndagen i advent år A Ingångsantifon Inledning Kollektbön

En bekräftad rekonstruktion Wierusz-Wolska, Joanna von Fornvännen s Ingår i:

Rapport om min historia med Jon Pedersson Lille

KRISTENDOM. Introducera ämnet - 6 lektioner

"Arbetsanteckningar" i ett medeltida altarskåp Drakenberg, Sven Fornvännen 23, Ingår i:

Edebo kyrka, vattenavledning

E. Dop i församlingens gudstjänst

Därför vill jag som inledning läsa en text från Hebréerbrevet (12:2):

1. Vad förrättar prästen med vattnet innan han bestänker ett hem med det? 1. Vem instiftade nattvardens sakrament?

A. Förbön för sjuka. 1. Psalm. T.ex. psalm 270:1 5, 390 eller 400. Inledande välsignelse och växelhälsning

PÅSKEN I LJUSET AV BIBELNS STORY

1: Kyrkomusikernas riksförbund (registrerat: :05:48)

Jesus: förödmjukad och upphöjd

1. Psalm 2. Inledande välsignelse

Välkommen på en rundvandring i ÖLME KYRKA

Långfredagens högtidliga förböner

B. Förbön för döende

Det som det kretsar kring

13 söndagen 'under året' - år A Ingångsantifon (Ps 47:2) Klappa i händerna, alla folk, höj jubel till Gud med fröjderop!

KYRKOHERDEN HAR ORDET

Vilket namn har ni gett ert barn? Förälder svarar. Någon av följande böner leds av förälder eller annan anhörig:

Dopgudstjänst SAMLING

Samling - Musikstycke/solosång/gemensam sång till inledning/övergång

Enkel dramatisering. Den heliga Birgitta. Festdag 7 oktober

Församlingsordning för Abrahamsbergskyrkans församling (förslag 3 okt)

PREDIKAN 14 sö e Tref - 6 september 2015, S:ta Clara kyrka, Petter Sundelius

Ordning för dopgudstjänst

Gud rör vid oss. Dop och nattvard. Nr 8 i serien Kristusvägen

»Ett stråk av himmel och en doft av jord» det materiellas betydelse i firandet av nattvarden, II

Ett gott mod är ett ständigt gästabud

2 söndagen 'under året' - år A. Alla länder skall tillbe och lovsjunga dig, de skall lovsjunga ditt namn, du den Högste.

Vår Herre Jesus Kristus, den evige Översteprästen - år A. Första läsningen - 1 Mos 22:9-18 (Vår fader Abrahams offer)

Välkommen till Buttle kyrka

19 mars - Sankt Josef, Jungfru Marias brudgum

Dopet är ett sakrament, vilket betyder att det är en helig handling instiftad av Jesus Kristus

Ett smakprov ur Näsdukar Argument Förlag och Catharina Segerbank. Du hittar fl er smakprov på

Bilaga II. Enkätfrågor

Kvinnor och män i den medeltida familjen

4 söndagen 'under året' - år B

Ännu några ord om "Sancta kakukylla" Ugglas, Carl R. af Fornvännen 1939, Ingår i:

Fjärde Påsksöndagen - år B

Katolska Kyrkan i Örebro S:t Eskils Församling

en vägledning för föräldrar

VESPER GAMLA HJELMSERYDS KYRKA

S:t Eskils Katolska församling

Vi erövr ar verkligheten bit för bit genom att vi får ett språk för våra erfarenheter. Ett barns språkutveckling är ett fascinerande skådespel, en

Elev 1 Kristendom. Religions frågor

Tunadalskyrkan Den kämpande tron Mark 14:3-9

Sjätte Påsksöndagen - år A

Dopet. Allt om dopet. - en början på något nytt. Dopgudsjänst Faddrar Vanliga frågor Vad ska vi sjunga med mera...

Runrapport från Riksantikvarieämbetet. Undersökning av oregistrerade runinskrifter i Ala kyrka, Gotland

Kristendomen. Mikael C. Svensson

Tro och liv. Det viktigaste i den kristna tron på lättläst svenska. EVANGELISK-LUTHERSKA KYRKAN I FINLANDπ

Esbo församlingar DOP AV BARN

KATOLSK ENHET BARA UNDER PÅVEN

DET HÄNDER I FÖRSAMLINGEN

Dopgudstjänst så här går det till

FÖRSAMLINGS ORDNING. Förslag till församlingsordning i Equmeniakyrkan

Kyrkliga förrättningar

Vi ska gifta oss. Frågor och svar om katolsk vigsel

Mikael C. Svensson KRISTENDOMEN

Till minne av Linus dop. tack för din medverkan

Konformismens intolerans

Fjärde Påsksöndagen - år A

Anden. Studiehäfte av Henrik Steen

Gudstjänst GUDSTJÄNST

Ett stort under Plan för konfirmandarbetet Att leva inför Guds ansikte

Kapitlet OM DÖDEN BOKEN OM DEN LEVANDE GUDEN. Bô Yin Râ

Kors och kärlek. Nr 4 i serien Kristusvägen

Hinduism/Buddism. torsdag 18 april 13

Nyframtagna kalkmålningar i tre upplandskyrkor Kilström, Bengt Ingmar Fornvännen Ingår

Katolska kyrkan i Örebro S:t Eskils Församling

Välsignelse inför skolstart

Vår Herre Jesus Kristus, den evige Översteprästen - år B. Ingångsantifon (jfr Heb 7:24,9:15)

Anders Brogren Sankt Lars kyrkogata 4 Falkenberg

Transkript:

De sju sakramenten : några nyidentifieringar Kilström, Bengt Ingmar Fornvännen 286-295 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1954_286 Ingår i: samla.raa.se

DE SJU SAKRAMENTEN NÅGRA NYIDENTIFIERINGAK Av Bengt Ingmar Kilström I Sveriges kyrkor, Uppland, band II, häfte 1 (Häverö och Väddö skeppslag, utarbetad av Karl Asplund och Martin Olsson, Stockholm 1918) förekommer på sid. 40 ff. en beskrivning av Häverö kyrkas altarskåp. Tolkningen av de sju småscener, som återfinnas på konsoler runtom altarskåpets corpus, är felaktig, varför här en kritisk granskning av denna tolkning skall framläggas. De nämnda sju småmotiven äro grupperade över varandra, tre till vänster om huvudscenen, korsfästelsen, och tre till höger därom. En sjunde scen återfinnes ovanför huvudscenen. Den översta av de tre scenerna på vänstra sidan, i häftet betecknad I b, har fått följande tydning:»översteprästen välsignar Maria (Protoevangelium 9: 18)». Det är riktigt, att en präst eller rättare sagt en biskop och cn ung kvinna förekomma i sammanhanget. Men scenen upplager också ett par andra personer, tydligen den unga kvinnans föräldrar. Biskopen lägger sina händer på hennes huvud, men den välsignelse, som han utdelar är av en annan art, vilket vi framdeles skola påvisa. - - Scenen därunder, betecknad I c, kallas för»marias och Josefs förraälning». Och det tillägges:»över parets händer bryter översteprästen cn stav». Att det här är fråga om en vigselakt, är alldeles riktigt, men scenen torde dock snarare visa, hur officianten lägger stolan över parets händer. Varför det emellertid inte kan vara fråga om Marias och Josefs förmälning, kommer att framgå av det följande. Den nedersta scenen på vänstra sidan, I d, har man kallat»jesu dop». Och det heter vidare, att»maria och översteprästen hålla barnet över en stor dopfunt». Det är uppenbart, att det ej kan vara 286

DE SJU SAKRAMENTEN fråga om Jesu dop. 1 Scenen framställer ett barndop, och Jesus döptes ju såsom vuxen av Johannes Döparen i Jordan. Sådana Jesudopsscencr förekomma ju allmänt, men här gäller det ett vanligt barndop, där den lille av sina faddrar frambäres till dopet. De återstående fyra scenerna har man kallat»scener ur en biskops eller en munks historia». Den första av dem, den översta bilden på högra sidan om mittscenen, le, tolkas så:»biskopen välsignar en kvinna. Munkar assistera.» Det säges ingenting om, vem kvinnan är, och det förefaller som om tolkningen vore en ren gissning. Lika allmänt hållen är också tolkningen av scenen därunder, I f, som lyder:»munk knäböjer för biskop. Två munkar bakom. En läser i bok.» För tolkningen av den nedersta scenen på högra sidan har man funnit ett uppslag. Bild I g presenteras nämligen sålunda:»munk på sjukbädd. Biskop, kvinna samt en munk med fat stå bredvid sängen. (Denna framställning förekommer målad i den närbelägna Edebo kyrka, trave IV.")»* I Edebo kyrka, liksom också i Hargs och Dannemora kyrkor, förekommer en scen ur Ursulalegenden, där helgonet jämte hen- 1 Förf. bar för sin tolkning åberopat Svensk Konsthistoria, utgiven av A.L. Romdahl och J. Roosval, där på sid. 17 avbildas en framställning av Jesu dop på dopfunten i Grötlingbo kyrka. Jesus står där verkligen i en dopfunt, omgiven av Maria och Johannes Döparen. Men han är vuxen och bär korsgloria. Det är helt enkelt så, att Jordanflodcn ersatts med en bild av en dopfunt. Liknande är förhållandet med en framställning av Jesu dop i Bjäresjö kyrka, som av Romdahl Roosval behandlas i sammanhanget:»i Bjersjöfuntcn en egendomlig ikonografisk detalj. Kristi dop... sker bär i en dopfunt, lians moder står vid funtens ena sida, Johannes vid den andra; scenens betydelse är böjd öfver allt tvifvel, då den är försedd med en titel: 'Johannes, Kristi dop, Maria'... Detta är en sorts folketymologi af en ofta framställd biscen till Kristi födelse, där barnet badas, som mästaren mätte ha sett och missförstående efterbildat. Det är som om Maria tagit sin store son med sig till prästen Johannes för att döpas. Hos Sighraf får dopscenen en ännu mer familjär karaktär.» Det sista syftar på den ovan nämnda bilden i Grötlingbo. De berörda avbildningarna av Kristi dop i cn dopfunt framställa ju i båda fallen Kristus säsom vuxen, varför det icke är möjligt att såsom förf. till Sveriges Kyrkor-häftet gjort för sin tolkning av dopscenen i Häveröskäpet åberopa Romdahl Boosval. - Jfr bl. a. Karl Asplund, Edebo kyrkas målningar i Studier i Upplands kyrkliga konst, Uppsala 1918, sid. 166 f. Asplund har här lockats i fällan av förf. till beskrivningen över Häverö kyrka, då han efter scenens beskrivning tillägger:»jfr altarskåpet i Häverö.» 287

B E N G T INGMAR KILSTRÖM nes följeslagare besöka en sjuk munk. Men bilden på altarskåpet i Häverö skiljer sig högst väsentligt från dessa framställningar, vilka för övrigt ingå i en längre serie med bilder från S. Ursulas pilgrimsfärd. Bl. a. närvaron av flera munkar på Häveröbiklen skiljer den också från bilderna i Edebo, Harg och Dannemora. Den sista bilden i serien, I h, som återfinnes högst upp i mittfältet, ovanför huvudscencn, har fått följande presentation:»biskopen utdelar Nattvarden till en munk och en kvinna, som knäböja framför en bädd. Två bipersoner.» Författarna fortsätta sedan sina reflexioner om»munken i Edebo och Häverö» och ifrågasätta, om han ej kan vara identisk med Hieronymus.' Man märker redan vid en flyktig granskning av dessa tolkningar, att de äro trevande och obestämda. De bygga inte på det verklighetsunderlag eller den förankring i legend och tradition, som motiven i våra kyrkor hänföra sig till. Man har därför grundad anledning att från början antaga, att hela tydningen av scenerna I b I h i Häveröskåpet är felaktig. Saken ligger nämligen så till, att dessa bilder äro mycket svåra att få någon rätsida på, om man inte från början känner till själva utgångsläget. När man i senmedeltida framställningar påträffar sju småscener, grupperade kring en bild av den lidande Kristus eller en Golgatascen eller dylikt, har man anledning undersöka, om det icke till äventyrs rör sig om en framställning av de sju sakramenten. Sedan sakramentens sjutal blivit fixerat på Baselkoncilict 1439, börjar man mot medeltidens slut framställa sakraments-cyklar, varvid man som antytts gärna ansluter dessa till en bild av den lidande Frälsaren eller till korsfästelsen. Sakramenten ses då såsom direkta frukter av Jesu lidande. På målade framställ- 3 För teorin om Hieronymus såsom munken på konsolerna i Häveröskåpet har man åberopat Rcinachs Repertoire des Peintures du moyen äge et de la renaissance, III: 624, 627, III: 531. Den förstnämnda bilden i Relnachs arbete föreställer S. Hieronymus på sjukbädden:»maladie de S. Jéröme. Au fond ä gauche, un ange frappe S. Jéröme parce qu'il n'est pas chrétien, mais cicéronien (Légende Dorée).» Bilden har föga likhet med framställningen av Sista smörjeisen. Något närmare kominer i så fall nästa anförda bild (sid. 627), en framställning av»mört de S. Jéröme.» En biskop välsignar den döende. Bilden på sid. 531 är en framställning av de fyra stora kyrkofäderna tillsammans. Denna framställning är mycket vanlig på predellor till senmedeltida altarskåp, men just i Häverö liar predellan icke detta motiv (1). 288

DE SJU S A K II A M E N T B N Fig. 1. Dopscenen blund de sju sakramenten i Häverö kyrkus altarskåp. Hornet hålles fram över dopfunten uv gudmodern. En biikop förrättar dopet. He två andra personerna äro gudfadern och den tredje faddern. Baptiim, one of the seven sacrament» portraged on the altar-piece in Häverö Church. The child is held över the font by ils godmother. A bishop officiate» ut the cbristening. The other two people are godparent». ningar, såsom i Rimbo och Tortuna, utgå blodsstrålar från Kristus till vart och ett av de sju sakramenten. Ett flertal altarskåp, samtliga av nederländskt ursprung, kunna uppvisa liknande framställningar, t. ex. Hökhuvud, Möklinta, Väster-Färnebo, Neder-Luleå, Jonsberg och Vånå. 4 Det råder heller inte något tvivel om att våra sju småscener i Häverö just äro att förstå som illustrationer till de sju sakramenten. Låt oss därför återvända till dessa bilder och försöka all tolka dem utifrån denna förutsättning. Vi börja nu lämpligen med scenen längst ned på vänster sida om korsncdtagningen, I d, som av Asplund Olsson benämnes Jesu dop. Här har vi alltså framställningen av dopets sakrament. Det är ett barn, som bäres fram lill dopet av sina tre faddrar. Dopsättet synes överensstämma med senmedeltida praxis. Bilden omedelbart ovanför, I c, som i Sveriges kyrkor tolkades 1 Sakramentsmotiven i Häverö, Jonsberg och Hukhuvud finnas påpekade i Borchgrave d'altena, Les retablcs brabanjons conscrvés en Suéde, Bruxelles 1948, sid. 59, 60 resp. 63. Beträffande sakramentsserien i Vånå, se Meinander, Medeltida altarskåp och träsniderier, Finska Fornminnesföreningens Tidskrift XXIV, Helsingfors 1908, sid. 324 f. 289

BENGT INGMAR KILSTRÖM Fig. 2. Prästvigningens sakrament i Häveröskåpet. Ordinandus knäböjer för biskopen. Tuå munkar assistera. The sacrament of Orders on the Häuerö altar-piece. The priest to he ordained kneels before the bishop.. Two monks assist. såsom Marias och Josefs trolovning, föreställer helt enkelt äktenskapets sakrament. Ett par makar tar emot sakramentet av en präst (biskop), som på medeltida sätt välsignar dem genom att lägga stolan över deras händer. Den översta scenen på vänstersidan, Ib, som man tolkat:»översteprästen välsignar Maria», måste i själva verket vara en illustration till konfirmationens sakrament. Handpåläggningen, som länge var en integrerande del av det katolska konfirmationsritualet, är nyckeln till scenens tolkning. Bipersonerna äro av allt att döma konfirmandens faddrar. Vi ha nu kommit fram till bilderna på högra sidan om huvudscenen. Den översta i raden, I e, som till det yttre icke skiljer sig mycket från föregående scen, kan inte gärna föreställa något annat än botens sakrament. Sveriges Kyrkors tolkning.»biskopen välsignar en kvinna» torde få omformuleras därhän, att en biskop emottager bikten av en kvinna. Bipersonerna i bakgrunden äro tre till antalet. Närmast den biktande knäböjer en man, som tydligen bereder sig att bikta efter kvinnan. De båda munkarna i bakgrunden är det svårare att placera in i samman- 290

DE SJU SAKRAMENTEN Fig. 3. Den sista smörjeisen i Häverö kgrkas altarskåp. Biskopen förbereder smörjandet au den sjuke med helig olja. Extreme Vnetion on the altar-piece in Häverö Church. The bishop prepares to anoint lhe»ick man with consecrated oil. hanget. Eventuellt stå också de i kön för att få bikta, men å andra sidan kanske man kan tänka sig, att konstnären tagit med dem såsom representanter för den kyrkliga undervisningen och uppfostran; de skulle i så fall spela rollen av vägledare till biktstolen och tillskyndare av det andliga livet. På en del andra framställningar av de sju sakramenten avbildas änglar på motsvarande plats. Nästa bild, I f, hade Sveriges kyrkor kallat:»munk knäböjer för biskop. Två munkar bakom. En läser i bok.» Denna intetsägande definition bör rätteligen utbytas mot följande förklaring: Ordinationens sakrament. Prästvigningskandidaten knäböjer framför biskopen, vilken assisteras av två andliga. Scenen längst ned på höger sida, vilken i Sveriges kyrkor sammankopplades med Ursulalcgcndens framställning av helgonets besök vid cn munks sjukläger, föreställer helt enkelt sista smörjeisen. En man ligger i sin säng, och vid sidan står hans hustru (?). Biskopen utdelar sista smörjeisens sakrament, assisterad av en andlig i dalmatika. Det sista sakramentet i ordningen om vi följa den i Sveriges kyrkor uppgjorda planen är nattvardens.sakrament, I h, vilket fått den dominerande platsen högst upp 291

ii i; N G T I N G MAR K IL B TB O M ovanom mittfältet i corpus. Enligt den medeltida synen är väl detla sakrament snarast att betrakta som det främsta. Sveriges kyrkor hade här rätt uppfattat, alt det rörde sig om utdelandet av nattvarden. Däremot är det oriktigt, att det är»en munk och kvinna, som knäböja framför en bädd», vilka mottaga sakramentet. Det är en högst vanlig borgerlig man och hans hustru, som gå till kommunionen. Ej heller knäböja de framför en säng utan vid cn med en duk överhöljd kommunionbänk. Teorien om att bilderna I e h skulle illustrera scener ur en biskops och en munks historia saknar fog. I Cornell Wallins nyutgivna»uppsvenska kyrkomålningar på 1500-talet» förekommer som en av arbetets tre huvudundersökningar målningsbeslåndet i Tortuna kyrka i Västmanland." På väggen ovanför portalen lill sakristian (korels nordvägg) återfinnes i denna kyrka en stort upplagd målad framställning av de sju sakramenten, komponerad kring Nattvarden, som avbildas med en monstrans. Samma motiv återfinnes för övrigt och med cn motsvarande placering i Rimbo kyrka i Uppland, ehuru i ett vid en restaurering kring sekelskiftet mycket förvanskat skick. Dylika framställningar av de sju sakramenten, grupperade kring nattvardssakramentet äro kända både från England och Nederländerna." Den aktuella scenen i Tortuna kyrka har av Cornell Wallin fått följande tolkning:»1. Monstrans buren av två dominikanermunkar. Därunder en rosenkrans kring Kristi hjärta. Nedtill fyra knäböjande; på elt språkband: miserere me ihesus. 2. En stiftare förd av ett kvinnligt skyddshelgon. 3. Sittande helgon. 4. Dopscen med skyddshelgonet. 5 9. Scener ur samma helgonlegend.» 7 Förhållandet är här detsamma som beträffande bilderna i Häverö. B Henrik Cornell och Sigurd Wallin, Uppsvenska kyrkomålningar pä 1500- talet, Sthlm 1953, sid. 11 m. fl. Jfr Edward Peacock, English Church Furniturc, London 1866, sid. 24 ff., där en dylik sakrameutscykcl i kyrkan Kirton-in-Lindsey skildras. I Musée Royal des Bcaux-Arts i Antwerpen förvaras cn tavla av Rogicr van der Weyden, föreställande de sju sakramenten. Jfr Karl Kiinstle, Ikonographie der christlichen Kunst, I, sid. 171. 7 Cornell Wallin, a. a., sid. 11. 292

DE SJ O S A K R A M E N T E N Fig. i. De sju sakramenten i Tortuna kyrka. Mittfältet, som visur monstransen (nattvarden) buren av två munkar. De sex öuriga scenerna flankera monstransen. The seuen sacraments in Tortuna Church. The centre field showing the monstrance (the Eucharist) held aloft by two monks. The other si.r scenes flank the monstrance. 293

B B K Q T INGMAR KILSTRÖM Man har ej haft nyckeln till scenens tolkning, och därför ha tydningsförsöken misslyckats. Att mittsccnen, monstransen, tolkats rätt, är utan vidare klart, men man har knappast förstått dess roll i sammanhanget. Den är, som vi antytt, bilden av Nattvardens sakrament, kring vilken de övriga sex gruppera sig. Tolkningen av personerna kring monstransen kan i detta sammanhang lämnas därhän. Likaså de mycket intressanta bimotiven: rosenkransen och Jesu hjärta. Scenen högst upp till vänster om mittbilden har riktigt uppfattats som en dopscen. Men det är mycket tveksamt, om kvinnan till höger om dopfunten verkligen skall tolkas som ett skyddshelgon. De övriga fem scenerna kring monstransen har man helt enkelt avstått ifrån att tolka. Bilden snett ned till vänster från dopscenen sett är cn framställning av konfirmationen. En biskop lägger handen på en flicka, som föres fram till honom, och en gosse står sedan i tur att komma fram till biskopen. Föräldrar eller faddrar ledsaga barnen. Till höger härom avbildas äktenskapet. En präst sammanfogar händerna på det unga paret, som av sina giftomän föras fram till honom. Därmed är de tre bilderna till vänster om mittfältet klara, överst till höger om monstransen är biktsakramentet framställt. En person knäböjer framför en präst, som sitter i biktstolen. Flera personer stå i kö för att få bikta. De två återstående scenerna i sviten äro skadade och svåra att i detalj kunna skåda. Snett till vänster under biktscenen framställes emellertid ordinationen. Man kan endast iakttaga konturerna av en ung man, ordinandus, som knäböjer inför biskopen. Av den sista scenen i serien, den sista smörjeisen, återstår knappast mer än svaga konturer. Man kan dock ana sig till bilden av en säng, där den sjuke ligger, och en man, prästen, som betjänar honom med Kyrkans sista sakrament. Men även om bilden är otydlig, är tolkningen genom analogislut höjd över allt tvivel. Våra medeltida kyrkmålningar ha i allmänhet en rent teologisk bakgrund och ha spelat en direkt roll i den kyrkliga undervisningens och folkfostrans tjänst. Vid tolkningen av de motiv, som möta i våra medeltidskyrkor, är det därför av vikt att söka se målningar och skulpturer just i deras teoloyiska sam- 294

DE SJU SAKRAMENTEN manhang. Man bör lämpligen se efter, i vilket sammanhang vederbörande bilder äro insatta, på vilken plats i det heliga rummet de äro placerade o. s. v. Ty ett medeltida kyrkorum var ingalunda uppbyggt efter slumpartade principer utan på ett sådant sätt, att snart sagt varje detalj spelade en roll och tjänade en given uppgift i det stora kult- och undervisningssammanhanget. Det är därför ingen tillfällighet, att t. ex. framställningarna av de sju sakramenten i Tortuna och Rimbo äro placerade ovan ingången till sakristian. Man måste sålunda vid tolkandet av vår medeltida kyrkokonst alltid försöka så att säga se saken inifrån. Då ger sig också lösningen på ett naturligt sätt. SUMMARY Bengt Ingmar Kilström: The Seven Sacraments. Some New Identifications. In the late Middle Ages representations of the seven sacraments of the Koman Church are not infrequcnt in ecclesiastical art. These are often disposed around an imagc of the Passion of Christ, a Crucifixion group or even a monstrance; the latter is then also a symbol of the Eucharist, which the Roman Catholic world generally rccognizes as the most important sacrament. The altar-piece in Häverö Church in Uppland represents the seven sacraments in this männer; they surround the central scene, which portrays the Crucifixion. On small consoles episodes are depicted illustrating the reception of the holy sacraments: Baptism, Confirmation, Marriage, the Eucharist, Penance, Orders and Extreme Unction. In Tortuna Church in Västmanland there is a painting of the seven sacraments on the north wall of the choir. Here the monstrance is shown in the centre, flanked by the other six sacraments. Similar sacrament cycles occur in England, the Netherlands and Germany. 295