Handlingar till hälso- och sjukvårdsstyrelsens sammanträde i Vänersborg den 6 april 2016

Handlingar till hälso- och sjukvårdsstyrelsens sammanträde i Vänersborg den 6 april 2016

1 (2) Föredragningslista Sammanträde med hälso- och sjukvårdsstyrelsen den 6 april 2016 Plats: Sessionssalen, residenset, Vänersborg Tid: Kl. 9.30 Inledande formalia Mötets öppnande Upprop Val av justerare Justeringsdatum Beslutsärenden 1. Yttrande över SOU 2015:98: Träning ger färdighet- koncentrera vården för patientens bästa Diarienummer HS 15-2016 2. Yttrande över SOU 2015:102: Fråga patienten Nya perspektiv i klagomål och tillsyn Diarienummer HS 52-2016 3. Yttrande över remiss: Restnoteringar av läkemedel Diarienummer HS 51-2016 4. Yttrande över SOU 2015:80: Stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, omsorg och forskning Diarienummer HS 60-2016 5. Fördelning av statsbidrag till förlossningsvården Diarienummer HS 473-2015 6. Svar på förfrågan från Kommittén för mänskliga rättigheter om hjälpmedelsjour Diarienummer HS 62-2016 7. Samarbetsavtal med ICHOM om hälsoutfall Diarienummer HS 122-2016 8. Kostnadsfri vaccination mot rotavirus till alla barn i Västra Götaland Diarienummer HS 124-2016 Postadress: Residenset 462 80 Vänersborg Besöksadress: Residenset, Torget Vänersborg Telefon: 010-441 00 00 Webbplats: www.vgregion.se E-post: post@vgregion.se

Föredragningslista från hälso- och sjukvårdsstyrelsen, 2016-04-06 2 (2) 9. Ansökan om att bedriva vårdverksamhet inom VG Primärvård i Skara kommun Diarienummer HS 98-2016 10. Plan för intern kontroll Diarienummer HS 123-2016 11. Delegeringsärenden Diarienummer HS 25-2016 Informationer A. Information från hälso- och sjukvårdsdirektören B. Seminarium om omställning av sjukvården /Ann Söderström, Tobias Nilsson, Lars Viklund, Jan Carlström, Ragnar Lindblad Eventuella tillkommande ärenden Jonas Andersson Ordförande

Ärende 1

1 (2) Tjänsteutlåtande Datum 2016-03-29 Diarienummer HS 15-2016 Ärende 1 Västra Götalandsregionen Koncernkontoret Handläggare: Peter Lönnroth E-post: peter.lonnroth@vgregion.se Till hälso- och sjukvårdsstyrelsen Yttrande över SOU 2015:98, Träning ger färdighet, koncentrera vården för patientens bästa Förslag till beslut 1. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen yttrar sig över utredningen enligt upprättat förslag. Sammanfattning av ärendet Utredningen Träning ger färdighet berör den högspecialiserade vården i Sverige. Utredningen föreslår en rad åtgärder för att åstadkomma en tydligare nivåstruktur av svensk sjukvård, bland annat ökad statlig styrning på området. Orsaken till att en tydligare nivåstruktur behövs är att utredningen visar att ett klart samband mellan volym och kvalitet, ju större samlad vårdproduktion desto högre kvalitet håller vården. Västra Götalandsregionen ställer sig bakom utredarens förslag i allt väsentligt och instämmer även i slutsatsen att den högspecialiserade akutsjukvården behöver utredas särskilt. Beredning Sjukvårdsförvaltningarna har beretts möjlighet att inkomma med synpunkter på förslaget till remissvar. De svar som inkommit delar utredningens och remisssvarets slutsatser. Yttrandet har föredragits för koncernledning hälso- och sjukvård och för ägarutskottet innan behandling i hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Koncernstab hälso- och sjukvård Ann Söderström Hälso- och sjukvårdsdirektör Peter Lönnroth Biträdande hälso- och sjukvårdsdirektör Postadress: Regionens Hus 405 44 Göteborg Besöksadress: Lillhagsparken 5, Göteborg Telefon: 010-441 00 00 Webbplats: www.vgregion.se E-post: post@vgregion.se

2 (2) Bilaga Yttrande Skickas till Socialdepartementet Postadress: Regionens Hus 405 44 Göteborg Besöksadress: Lillhagsparken 5, Göteborg Telefon: 010-441 00 00 Webbplats: www.vgregion.se E-post: post@vgregion.se

1 (2) Förslag till remissyttrande Datum 2016-03-29 Ert diarienummer S2015/07487/FS Diarienummer HS 15-2016 Socialdepartementet Yttrande över SOU 2015:98, Träning ger färdighet, koncentrera vården för patientens bästa Västra Götalandsregionen har beretts möjlighet att lämna synpunkter över utredningen Träning ger färdighet, koncentrera vård för patientens bästa. Hälsooch sjukvårdsstyrelsen avger Västra Götalandsregionens svar. Sammanfattning Västra Götalandsregionen ställer sig bakom utredarens förslag i allt väsentligt och instämmer även i slutsatsen att den högspecialiserade akutsjukvården behöver utredas särskilt. Yttrande Västra Götalandsregionen ställer sig bakom resonemanget att den högspecialiserade vården behöver koncentreras i en nationell och en regional struktur och att Socialstyrelsen för uppgiften att definiera vad som behöver koncentreras, efter en beredning av specialistgrupperingar. En rimlig anpassning till det kommunala självstyret behålls i och med att sjukvårdsregionerna föreslås fatta beslut gällande den regionala nivån för egen del och att Socialstyrelsens beslut sker i kretsen av sjukvårdshuvudmännen. Strukturarbetet för specialiserad cancersjukvård behöver föras i samma beslutsrum. Västra Götalandsregionen vill understryka behovet av en snar genomlysning av akutsjukvården, såsom påpekas i utredningen. Nivåstrukturförändringar av det slag som föreslås är mycket svåra att åstadkomma om akut och elektiv vård betraktas som separata processer vid sjukhusen. De bägge delarna hålls ihop av gemensam kompetensförsörjning och stödjande discipliner såsom anestesi, intensivvård och diagnostik. Vidare behöver strukturarbetet underlättas genom framtagandet av ett nationellt ersättningssystem för högspecialiserad vård, vilket också påpekas i utredningen. Utredningen belyser främst behovet av koncentration av olika operationer och åtgärder. Detta beror främst på att den statistik som ligger till grund för slutsatsen att det finns ett samband mellan volym och kvalitet är hämtad från operativa specialiteter. Västra Götalandsregionen anser, i likhet med utredaren, att samma Postadress: Residenset 462 80 Vänersborg Besöksadress: Residenset, Torget Vänersborg Telefon: 010-441 00 00 Webbplats: www.vgregion.se E-post: post@vgregion.se

Remissyttrande från Västra Götalandsregionen 2 (2) resonemang bör gälla annat lågfrekvent vårdutbud som inom till exempel diagnostiken och viss psykiatri. Det finns inte heller anledning att hålla sig till utredningens miniminivåer. Västra Götalandsregionen delar utredningens bedömning att det finns mer att vinna i kvalitet om vården koncentreras ytterligare. Slutligen vill Västra Götalandsregionen påpeka att de lagförändringar som föreslås inte behöver inväntas för att sjukvårdsregionernas och rikssjukvårdsnämndens strukturarbete successivt ska kunna anpassas till huvudlinjerna i utredningens förslag. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Västra Götalandsregionen Jonas Andersson Ordförande Ann Söderström Hälso- och sjukvårdsdirektör

Träning ger färdighet Koncentrera vården för patientens bästa Betänkande av Utredningen om högspecialiserad vård Stockholm 2015 SOU 2015:98

SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90 E-post: kundservice@wolterskluwer.se Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Svara på remiss hur och varför. Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02) En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet. Omslag: Elanders Sverige AB. Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2015. ISBN 978-91-38-24375-6 ISSN 0375-250X

Sammanfattning Utredningen om högspecialiserad vård har i uppdrag att föreslå hur den högspecialiserade vården kan utvecklas för att patienterna ska få tillgång till en bättre och mer jämlik hälso- och sjukvård. Vi föreslår hur detta kan möjliggöras genom en ökad nationell styrning. I detta betänkande presenterar vi också ny statistik som visar på att hundratals liv kan räddas varje år om den högspecialiserade vården koncentreras. Patientens bästa är utgångspunkten Patientens rätt till en högspecialiserad vård av hög kvalitet oberoende av var personen bor i landet är utgångspunkten för vårt utredningsarbete och våra förslag. Om patienterna fick bestämma hade en mycket större andel av den högspecialiserade vården redan varit koncentrerad till färre vårdenheter än vad som gäller i nuläget. Patienterna betonar dock att hela vårdkedjan måste beaktas. De anser att en koncentration är nödvändig för att kvaliteten, patientsäkerheten och likvärdigheten i hälso- och sjukvården ska kunna upprätthållas. Detta framgår av både enkätundersökningar och de möten som utredningen haft med patientföreträdare. Vi ser inget motsatsförhållande mellan att nivåstrukturera den högspecialiserade vården med nationella och regionala enheter och att samordna vårdkedjan där så mycket som möjligt av vården ges lokalt nära hemmet. Bristen på helhetsansvar för patienterna är en akilleshäl inom svensk hälso- och sjukvård. Nivåstruktureringen av den högspecialiserade vården kan skapa goda förutsättningar för framtagande av nationella vårdprogram och standardiserade vårdförlopp. Telemedicinska verktyg så som diagnostik och behandling på distans samt fast vårdkontakt och multidisciplinära konferenser är ytterligare 15

Sammanfattning SOU 2015:98 verktyg som bör användas i högre utsträckning än i dag för att förenkla patientens väg genom vården. Ökad koncentration leder till ökad kvalitet och säkerhet för patienterna Utvecklingen går långsamt, trots att det finns konsensus på generell nivå om fördelarna med och behovet av en mer omfattande nivåstrukturering av den högspecialiserade vården. Utredningens egna analyser visar att högspecialiserad vård har koncentrerats i liten omfattning de senaste 14 åren. Som ett exempel gjordes år 2000 14,6 procent av komplicerade operationer på sjukhus som gjorde färre än 20 operationer per år av dessa ingrepp. År 2013 var motsvarande andel 13 procent. Statistiken visar därmed att ungefär lika många sjukhus som 14 år tidigare utför ett fåtal mycket komplicerade operationer. Vi har dock uppfattat att det hos landstingen finns en önskan om goda argument för en ökad koncentration och hjälp med att prioritera och styra i denna riktning. Utredningen vill framföra följande skäl till varför den högspecialiserade vården behöver nivåstruktureras ytterligare. Kvaliteten och patientsäkerheten i hälso- och sjukvården förbättras med ökade patientvolymer per vårdenhet och per behandlare. Detta framgår av samtliga systematiska översikter av den vetenskapliga litteraturen och våra egna analyser av svenska hälso- och sjukvårdsdata. Träning ger färdighet och läkare och andra professioner behöver upprätthålla sin kompetens för bästa möjliga resultat för patienten. Detta förutsätter högre patientvolymer än vad som är möjligt i dagens svenska sjukvårdsorganisation. Den vetenskapliga litteraturen och våra egna beräkningar pekar på att cirka 500 dödsfall skulle kunna undvikas årligen, antal komplikationer minskas och vårdtider kortas om patientvolymerna skulle öka till minst 100 ingrepp av en viss typ av åtgärd på svenska sjukhus. Eftersom situationen varit likartad länge, innebär det att tusentals patienter drabbats under det senaste decenniet. Vi föreslår därför att volymriktmärken för sjukhus bör vara minst inom 16

SOU 2015:98 Sammanfattning intervallet 50 100 åtgärder per år och att varje individ eller team bör göra cirka 30 åtgärder per år för att uppnå god kvalitet. Kvaliteten i den kliniska forskningen förbättras också med större patientvolymer. Det behövs även en kritisk massa av forskningsintresserad sjukvårdspersonal och andra forskningskompetenser för att skapa en stimulerande forskningsmiljö, något som inte alltid finns på sjukhus med mindre volymer. Huvudförslag: Det behövs en ny nationell kunskaps- och beslutsstruktur Vi föreslår en ny kunskaps- och beslutsstruktur för att nivåstrukturera den högspecialiserade vården. Med nivåstrukturering menar vi en medveten och planerad arbetsfördelning för de olika insatserna i vårdprocessen mellan olika vårdenheter. Syftet är att vårt förslag ska ersätta dagens rikssjukvård och den nationella nivåstruktureringen av cancervården. Berednings- och beslutsprocessen för rikssjukvården har varit tidskrävande och ineffektiv i förhållande till antalet beslutade tillstånd. Bristen på helhetsperspektiv har bidragit till denna ineffektivitet. Även den nationella cancersamordningen har visat sig vara begränsad och relativt trögrörlig där bl.a. ett gemensamt nationellt beslutsorgan för landstingen saknas. Ur ett styrningsperspektiv är det olyckligt att rikssjukvården och cancersamordningen har utvecklats som två separata spår. Definiera begreppet högspecialiserad vård En viktig del i det nya förslaget är den definition av högspecialiserad vård som utredningen föreslår. Högspecialiserad vård är komplex eller sällan förekommande hälsooch sjukvård som bedrivs av landsting och som kräver en viss volym och multidisciplinär kompetens, samt i förekommande fall stora investeringar eller höga kostnader för att kvalitet, patientsäkerhet och kunskapsutveckling ska kunna upprätthållas och ett effektivt utnyttjande av hälso- och sjukvårdens resurser uppnås. Högspecialiserad vård indelas i nationell respektive regional högspecialiserad vård. 17

Sammanfattning SOU 2015:98 Nationell högspecialiserad vård ska bedrivas nationellt, men inte i varje sjukvårdsregion. Vi gör bedömningen att den nationella högspecialiserade vården omfattar cirka 4 5 procent av sjukhusvården. Regional högspecialiserad vård ska bedrivas i varje sjukvårdsregion, men på ett begränsat antal enheter och omfattar upp till 10 15 procent av sjukhusvården. Vi har valt att inkludera den regionala nivån i definitionen eftersom vi gör bedömningen att det är mer än den mest avancerade hälso- och sjukvården som gynnas av en koncentration och därmed av en ökad samordning och styrning. Ge Socialstyrelsen ansvaret för kunskaps- och beslutsstrukturen Vi föreslår att Socialstyrelsen får ett tydligare ansvar än vad myndigheten har i dag för att driva, samordna och besluta om vilken hälsooch sjukvård som behöver koncentreras. Det krävs en nationell arena och en samordnande och drivande kraft med beslutsbefogenheter för att möjliggöra en ökad koncentration av den högspecialiserade vården. Motsvarande analys delas av många av de företrädare för landstingen och sjukhusen samt patient- och professionsföreträdare som vi har träffat under utredningsarbetets gång. Tillsätt ett antal sakkunniggrupper som tar fram underlag Den inledande kunskapsinsamlande fasen är avgörande för hur omfattande nivåstruktureringen blir. Där tas underlag fram avseende vilken hälso- och sjukvård som behöver koncentreras. En systematisk genomgång av all specialiserad hälso- och sjukvård skapar förutsättningar för ett helhetsgrepp kring hälso- och sjukvården. Därmed säkerställs att hänsyn tas till bl.a. akutsjukvården, forskning och utbildning samt att vårdkedjorna samordnas. Professions- och patientföreträdare har bäst kompetens att bedöma vilken hälso- och sjukvård som behöver koncentreras. Vi föreslår därför att så kallade sakkunniggrupper bestående av professions- och patientföreträdare tillsätts. Under en begränsad tid ska de inventera all specialiserad hälso- och sjukvård och bedöma vilken vård som behöver koncentreras på nationell och regional nivå. Ut- 18

SOU 2015:98 Sammanfattning gångspunkten ska vara den definition av högspecialiserad vård som presenteras ovan. Låt Socialstyrelsen ansvara för den nationella högspecialiserade vården och landstingen för den regionala högspecialiserade vården Vi föreslår att Socialstyrelsen får ansvar att besluta om vilken hälsooch sjukvård som är att betrakta som nationell högspecialiserad vård. Socialstyrelsen ansvarar därefter för den fortsatta koncentrationsprocessen för den nationella högspecialiserade vården genom att inbjuda landstingen att ansöka om att bedriva denna vård. Ett särskilt beslutsorgan vid Socialstyrelsen, Nämnden för nationell högspecialiserad vård, beslutar avslutningsvis vilka huvudmän som ska få tillstånd att bedriva viss nationell högspecialiserad vård. Nämnden består av företrädare för landstingen. Socialstyrelsen överlämnar sakkunniggruppernas kunskapsunderlag om den regionala högspecialiserade vården som rekommendationer till landstingen. Dessa rekommendationer ska bl.a. belysa vilka patientvolymer och särskild kompetens som krävs för den högspecialiserade vård som behöver koncentreras i respektive sjukvårdsregion. Landstingen ansvarar för den regionala nivåstruktureringen och därmed hur dessa rekommendationer ska omsättas lokalt och regionalt. Socialstyrelsen ska även ansvara för uppföljningen av nationell och regional högspecialiserad vård. Egenrapportering och offentlig publicering av kvalitetsdata för den högspecialiserade vården på en gemensam webbplats blir centrala verktyg. Vi föreslår att vårt huvudförslag genomförs genom förändringar i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), en ny förordning om högspecialiserad vård samt ändringar i förordningen (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen med ikraftträdande den 1 januari 2018. Nivåstrukturering utvecklar hälso- och sjukvården Nivåstruktureringen av den högspecialiserade vården ska inte ses som en isolerad åtgärd utan bör i stället hanteras som en central del av kunskapsstyrningen och även en möjliggörare för att få till en förändrad läns- och landstingsindelning samt andra nödvändiga strukturförändringar. 19

Sammanfattning SOU 2015:98 Den inledande inventeringen av all specialiserad hälso- och sjukvård som ska göras av sakkunniggrupper skapar goda förutsättningar att bedriva en bättre, säkrare och mer sammanhållen hälso- och sjukvård. Arbetsfördelningen mellan olika vårdenheter blir tydligare och underlagen kan bl.a. ligga till grund för nationella vårdprogram. Vår definition av högspecialiserad vård sätter fokus på behovet av starka sjukvårdsregioner eller större och färre sjukvårdshuvudmän som ska kunna bedriva och utveckla den regionala högspecialiserade vården. En ökad koncentration av den högspecialiserade vården skapar dessutom motiv och förutsättningar att se över andra befintliga sjukvårdsstrukturer, i synnerhet inom akutsjukvården. Övriga förslag från utredningen Utöver vårt huvudförslag om en ny nationell kunskaps- och beslutsstruktur för den högspecialiserade vården, finns det flera insatser som skulle förenkla koncentrationen av den högspecialiserade vården och förbättra samordningen av patientens väg genom vården. Vi anser bl.a. att Färre sjukvårdshuvudmän i form av storregioner ger bättre förutsättningar att klara nivåstruktureringen av den regionala högspecialiserade vården. Den pågående Indelningskommittén som har till uppgift att föreslå en ny läns- och landstingsindelning kan underlätta nivåstruktureringen i hälso- och sjukvården och ge huvudmännen möjlighet att klara den regionala högspecialiserade vården på egen hand. Kvalitetsdata bör vara tillgänglig för allmänheten. En öppen redovisning av volymer och medicinsk kvalitetsdata för den högspecialiserade vården anser vi bör utvecklas skyndsamt för att såväl patienter och medborgare som professioner ges tillgänglig information om dess kvalitet och effektivitet. Data om volymer kopplade till åtgärder eller behandlingar per enhet bör alltid redovisas. Det bör även införas en uppgift över hur många åtgärder av en viss typ varje behandlare har gjort i de patientadministrativa systemen eller i kvalitetsregister. Det borde också generellt vara så att verksamhetschefen har möjlighet att följa upp alla behandlares resultat på individnivå i kvalitetsregistren i form av dödlighet och komplikationer. 20

SOU 2015:98 Sammanfattning Nationella prisöverenskommelser behövs för den högspecialiserade vården. Landstingen bör samordna priserna för den högspecialiserade vården för att koncentrationen ska fungera och falla väl ut för patienterna. De nuvarande ersättningssystemen och regionala prisöverenskommelserna tycks varken tillmötesgå säljar- eller köparlandstingen. Detta faktum försvårar nivåstruktureringen av den högspecialiserade vården och patientrörligheten över landstingsgränserna och därmed patienternas tillgång till bästa möjliga behandling. Nivåstrukturering av akutsjukvården behöver utredas. Vi anser det angeläget att en särskild utredning tillsätts för att belysa behovet av och föreslå hur akutsjukvården kan nivåstruktureras. Det är viktigt att den högspecialiserade vården organiseras så att även akutuppdraget klaras av. Vi kan konstatera att en ökad koncentration av den högspecialiserade vården, främst på regional nivå, får konsekvenser för akutuppdraget. När enskilda sjukhus som en konsekvens av nivåstruktureringen av den högspecialiserade vården inte längre utför vissa behandlingar, förlorar sjukhuset bl.a. viss kompetens. Beroende på i vilken omfattning det lokala sjukhusets vårdutbud ändras, påverkas därmed också dess förmåga att behandla de akuta patienter som kommer till akutmottagningen. Det kan bli svårt att säkra akutuppdraget om ingen hänsyn tas till akutuppdraget vid nivåstruktureringen av den regionala högspecialiserade vården. Detta kan i sig bli ett hinder för en ökad koncentration av den högspecialiserade vården. Samtidigt visar den vetenskapliga litteraturen att även akutsjukvården behöver tillräckliga patientvolymer för att kunna bedrivas med hög kvalitet och patientsäkerhet. Nationella enhetliga standarder behövs för kommunikationslösningar för telemedicinska verktyg. Vi stödjer E-hälsokommitténs ambition att få till nationella enhetliga standarder och tekniska krav som underlättar möjligheterna att kommunicera mellan landsting och mellan vårdenheter. Genom telemedicinska verktyg såsom video och andra tekniska hjälpmedel, kan avancerad vård bedrivas på distans utan att flytta på varken patienten eller specialistteamet och ändå upprätthålla tillräckliga patientvolymer. Men för att fördelarna med telemedicin ska kunna realiseras fullt ut, behöver det finnas en teknisk infrastruktur som är likvärdig 21

Sammanfattning SOU 2015:98 och som kan kommunicera mellan vårdgivare och mellan landsting. I dagsläget använder sig landstingen av olika tekniska lösningar, vilket begränsar användningen över landstingsgränserna. 22

Ärende 2

1 (2) Tjänsteutlåtande Datum 2016-03-29 Diarienummer HS 52-2016 Ärende 2 Västra Götalandsregionen Koncernkontoret Handläggare: Thomas Brezicka Telefon: 070-203 9830 E-post: thomas.brezicka@vgregion.se Till hälso- och sjukvårdsstyrelsen Yttrande över SOU 2015:102 Fråga patienten- Nya perspektiv i klagomål och tillsyn Förslag till beslut 1. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen yttrar sig över utredningen enligt upprättat förslag. Sammanfattning av ärendet Västra Götalandsregionen har getts möjlighet att lämna synpunkter utredningen Fråga patienten Nya perspektiv i klagomål och tillsyn. Västra Götalandsregionen instämmer i utredningens övergripande slutsatser och ställer sig i flera delar positiv till utredningens förslag och bedömningar och ser att de understöder en patientcentrerad vård. Västra Götalandsregionen menar dock att det inte behövs en ny lag utan de ändringar som utredningen föreslår kan införas i redan befintlig och väl etablerad lagstiftning. Detta stärker den tydlighet som finns idag rörande de centrala lagar som finns på hälso- och sjukvårdens och tandvårdens område. Beredning Förslag till yttrande har tagits fram av patientsäkerhetsenheten på koncernkontoret. Samtliga utförarförvaltningar har getts möjlighet att inkomma med sina synpunkter och kommentarer till förslagen i slutbetänkandet. Koncernstab hälso- och sjukvård Ann Söderström Hälso- och sjukvårdsdirektör Staffan Cavefors Avdelningschef vårdbehov och patientsäkerhet Postadress: Regionens Hus 405 44 Göteborg Besöksadress: Lillhagsparken 5 Göteborg Telefon: 010-441 00 00 Webbplats: www.vgregion.se E-post: post@vgregion.se

2 (2) Bilaga Yttrande Besluten skickas till Socialdepartementet Thomas Brezicka, patientsäkerhetsenheten, koncernkontoret Postadress: Regionens Hus 405 44 Göteborg Besöksadress: Lillhagsparken 5 Göteborg Telefon: 010-441 00 00 Webbplats: www.vgregion.se E-post: post@vgregion.se

1 (8) Remissyttrande Datum 2016-03-29 Socialdepartementets dnr: S2015/08100/FS Diarienummer HS 15-2016 Till Socialdepartementet Yttrande över SOU 2015:102 Fråga patienten Sammanfattning Västra Götalandsregionen har getts möjlighet att lämna synpunkter på utredningen Fråga patienten Nya perspektiv i klagomål och tillsyn, SOU 2015:102. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen avger Västra Götalandsregionens yttrande. Västra Götalandsregionen instämmer i utredningens övergripande slutsatser och ställer sig i flera delar positiv till utredningens förslag och bedömningar och ser att de understöder en patientcentrerad vård. Västra Götalandsregionen menar dock att det inte behövs en ny lag utan de ändringar som utredningen föreslår kan införas i redan befintlig och väl etablerad lagstiftning. Detta stärker den tydlighet som finns idag rörande de centrala lagar som finns på hälso- och sjukvårdens och tandvårdens område. Punkterna i remissvaret har samma numrering och rubriker som i utredningens rapport. Bakgrund Västra Götalandsregionen anser att en ändamålsenlig hantering av klagomål och synpunkter från patienter och närstående är viktig för att hälso- och sjukvården ska kunna utvecklas till att ännu bättre tillgodose patientens behov av god vård utifrån såväl patientens perspektiv som det professionella. Västra Götalandsregionen är därför positiv till de flesta av de bedömningar och förslag som framkommer i slutbetänkandet Fråga patienten (SOU 2015:102) och som stärker patientens ställning i hälso- och sjukvården. I den personcentrerade vården är patientens kunskaper, erfarenheter, upplevelser och förutsättningar centrala för att tillgodose patientens behov av bland annat delaktighet, trygghet och integritet. Dessa behov är sannolikt av stor betydelse för patientens egen uppfattning om i vilken omfattning vården har bidragit till en så god hälsa som möjligt och om vården har varit framgångsrik för den enskilda Postadress: Residenset 462 80 Vänersborg Besöksadress: Residenset, Torget Vänersborg Telefon: 010-441 00 00 Webbplats: www.vgregion.se E-post: post@vgregion.se

Remissyttrande från Västra Götalandsregionen Fråga patienten 2 (8) individen. För att säkerställa detta ska vårdgivaren och hälso- och sjukvårdspersonalen bland annat uppfylla kraven enligt patientlagen. Patienten ska också få vård som är i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och där såväl vårdgivaren som hälso- och sjukvårdspersonalen tar sitt ansvar för att patienten får ändamålsenlig och effektiv vård och behandling. Detta säkerställs genom att skyldigheterna enligt patientsäkerhetslagen uppfylls. När patienten och närstående inte är nöjda med vården och dess resultat bottnar detta oftast i att kraven enligt patientlagen inte har uppfyllts och mer sällan i att kraven enligt patientsäkerhetslagen inte är uppfyllda. Om hälso- och sjukvården blir bättre på att uppfylla patientlagens krav och blir mer personcentrerad kommer sannolikt anledningen till klagomål från patientens och närståendes sida att minska. Detta är en angelägen uppgift för i första hand vårdgivaren och kan leda till att resurser frigörs som kan ägnas åt arbete som istället skapar mervärde för patienten och som stärker patientsäkerheten. Klagomålen tar idag en betydande andel i anspråk av de resurser som finns för att höja kvaliteten och patientsäkerheten i vården, såväl hos vårdgivaren som hos Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Klagomålen har i de flesta fallen, efter att de utretts, visat sig ha sin grund i att vårdgivaren brustit enlig patientlagen och mer sällan enligt patientsäkerhetslagen. Klagomålen kan därför inte utan att de har utretts användas för att ange mot vilka områden patientsäkerhetsarbetet ska inriktas. I de fall klagomålen efter att de utretts visar sig ha sin grund i verkliga brister i patientsäkerheten ska dessa kunskaper förstås alltid utgöra ett av underlagen för det fortsatta patientsäkerhetsarbetet, tillsammans med personalens och vårdgivarens egna iakttagelser. Då kan vårdgivaren och IVO tillsammans med hälso- och sjukvårdspersonalen identifiera och stärka de faktorer som är av betydelse för en vård som har hög patientsäkerhet och som därmed också ger störst chans till en god hälsa hos patienten. Om klagomålen minskar kan vårdgivaren och IVO i högre grad än idag använda resurserna på ett mer ändamålsenligt och effektivt sätt för att stärka patientsäkerheten och basera sina insatser på de iakttagelser som görs av vårdens professioner och på de systematiska granskningar som görs av vårdgivaren själv, och av IVO. Klagomål bör i första hand tas emot direkt av vårdgivaren så att patienten och närstående så snabbt som möjligt kan få en godtagbar förklaring till de upplevda bristerna. Detta bör i de flesta fallen medföra att det inte längre finns anledning att klaga hos IVO. Vårdgivaren bör beakta klagomålen i sin utveckling av vården så att den blir mer personcentrerad och också ser patientens behov utifrån patientens perspektiv, inte bara utifrån det professionella. Även om det görs förbättringar kommer det kvarstå ett behov hos patienten av stöd från en extern oberoende part i kontakten med vårdgivaren. Stödet ska bidra till att patienten upplever sig ha fått sina behov tillgodosedda av vårdgivaren, både av vård och i förekommande fall av förklaringar som patienten förstår till varför vården inte lyckades. Patientnämnderna ger redan idag ett sådant stöd till patienten, men stödet och dess lagliga grund kan behöva förtydligas och utvecklas. Patientnämnderna utreder inte de klagomål och synpunkter som tas emot utifrån bakomliggande brister i patientsäkerheten. Detta innebär att de insatser som görs,

Remissyttrande från Västra Götalandsregionen Fråga patienten 3 (8) baserade på enbart klagomålets innehåll, huvudsakligen kommer att riktas mot att tillgodose patientens behov enligt patientlagen. Det är vårdgivaren som ska ta ställning till om en utredning av brister i patientsäkerheten behöver göras när ett klagomål inkommer. Detta sker inom ramen för systemet för avvikelsehantering, där klagomålen utgör en källa till information. De händelser som framkommer i klagomålet ska betraktas som avvikelser (patientupplevda avvikelser) och genomlysas på samma sätt som t ex de avvikelserapporter som kommer från hälso- och sjukvårdspersonalen. Det är viktigt att påvisandet av brister i patientsäkerheten baseras på någon form av utredning av klagomålet och inte endast på de uppgifter som framkommer i själva klagomålet. Kompetensen att genomföra sådana utredningar finns i första hand hos vårdgivaren men bör också finnas hos IVO. För att vården ska utvecklas på ett sätt som gör den ännu mer ändamålsenlig och effektiv, utifrån patientens och de professionella perspektiven, behöver vården också kunna genomgå objektiv och oberoende granskning. En sådan granskning ska bland annat göras för att fastställa att vårdgivaren och hälso- och sjukvårdspersonalen säkerställer att kraven enligt patientsäkerhetslagen uppfylls. Denna uppgift ligger idag på IVO och det är viktigt att den även framledes ligger kvar hos denna myndighet. Att oberoende granskningar görs är också av betydelse för att medborgaren och patienten ska ha en fortsatt hög tillit till hälso- och sjukvården. Det måste därför alltid finnas en möjlighet för patienten och medborgaren att framföra klagomål till IVO när man anser att det finns allvarliga brister i hälsooch sjukvården. IVO bör fokusera på att utreda och påvisa sådana allvarliga brister. Det kan finnas enstaka situationer när patienten inte har tillit till vårdgivaren och där det kan finnas allvarliga bakomliggande brister i patientsäkerheten. Patienten kan i sådana situationer anse att ett klagomål riktat direkt till vårdgivaren inte är framgångsrikt. Den som klagar kan också anse att det finns omständigheter som IVO behöver upplysas om så att de kan ta med uppgifterna som en del i underlaget i sin tillsyn. Det bör därför alltid finnas en möjlighet för den som vill framföra ett klagomål att göra detta direkt till IVO utan att detta först ska behöva ske till vårdgivaren med eller utan stöd från patientnämnden, även om det är önskvärt att så sker. För att IVOs tillsyn ska bli effektiv måste IVO utveckla och använda rättssäkra metoder som gör det möjligt att identifiera och utreda sådana klagomål där det i första hand kan föreligga allvarliga brister i patientsäkerheten. IVO måste sannolikt få ett tydligare lagstöd i detta arbete. Det kan innebära att IVO inte kommer att utreda alla klagomål, men att tillräckligt många klagomål av allvarliga händelser utreds så att tillsynen därmed blir effektivare och inriktas på de viktigaste områdena. En sådan fokusering gör det möjligt för vårdgivaren att vid förfrågningar och uppmärksamhet från IVO använda en större andel av sina resurser till utredning och åtgärder av sådana händelser som har störst betydelse för patientsäkerheten. Idag har högst en tredjedel av förfrågningarna vid klagomål en sådan betydelse och i de flesta fallen är händelserna dessutom inte av allvarligt slag. Tre lagar är idag centrala i regleringen på hälso- och sjukvårdens och tandvårdens område: hälso- och sjukvårdslagen, patientsäkerhetslagen och patientlagen.

Remissyttrande från Västra Götalandsregionen Fråga patienten 4 (8) Utöver dessa finns det lagar som reglerar det stöd som patienter ska kunna få när vården utifrån patientens perspektiv inte når ända fram. En av dessa är lagen om patientnämndsverksamhet. Ändringar i dessa lagar kan behöva göras för att tydliggöra vårdgivarens skyldigheter att bemöta och utreda klagomål, patientnämndernas stöd till patienterna när de vill framföra sina synpunkter och få en förklaring från vårdgivaren, samt IVOs uppdrag att i första hand bedriva sin tillsyn utifrån sådana händelser som är av betydelse för patientsäkerheten. Det är viktigt att inte nya lagar skapas som, istället för att förtydliga, medför en splittring och fragmentering av det gällande regelsystemet. En sådan fragmentering skulle i sin tur leda till en otydlighet om hur hälso- och sjukvård ska bedrivas och kan bidra till att patienten inte får sina behov tillgodosedda på bästa sätt. De gällande reglerna bör därför samlas i så få lagar som möjligt. Kommentarer och synpunkter på specifika punkter i utredningen 7.2.1 Patientens klagomål hamnar rätt Utredningens förslag: I patientsäkerhetslagen (2010:659) införs en bestämmelse som anger att om ett klagomål bör hanteras av en annan vårdgivare än den som mottagit klagomålet, bör mottagaren skyndsamt överlämna handlingarna till rätt instans för den fortsatta hanteringen. Västra Götalandsregionen stödjer inte utredningens förslag. Det är angeläget att ett klagomål utreds och bemöts av den vårdgivare som berörs. Den vårdgivare som tar emot ett klagomål kan dock inte påläggas att genomföra en särskild utredning för att fastställa vilken annan vårdgivare som berörs. Överlämnande av ett klagomål från en vårdgivare till en annan kan därför ske endast om det är uppenbart vilken vårdgivare som berörs. Vidare krävs att överlämnandet inte strider mot gällande bestämmelser för sekretess. Det betyder att patienten måste ge sitt medgivande till att en vårdgivare kontaktar en annan vårdgivare och att klagomålet sedan överförs. En skrivning om detta saknas i förslaget. I de fall någon annan än patienten framför klagomålet kan inhämtandet av medgivande från patienten bli en omfattande process. Vårdgivaren kan därför inte påläggas dessa skyldigheter enligt förslaget. I de fall flera vårdgivare är berörda i en händelsekedja bör vårdgivarna samordna sig i sin utredning i den utsträckning som bestämmelserna för sekretess medger. Det finns i utredningen inget förslag om några skyldigheter hos flera vårdgivare att samordna sig i detta avseende. Detta är ett angeläget område som kan behöva belysas närmare. 7.4.1 Ny lag om stöd vid klagomål Utredningens förslag: En ny lag om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården införs. Västra Götalandsregionen stödjer utredningens förslag men anser att lagen kan införas genom ändringar i befintliga lagar.

Remissyttrande från Västra Götalandsregionen Fråga patienten 5 (8) Västra Götalandsregionen anser inte att det behövs en ny lag för att reglera stöd vid klagomål. Västra Götalandsregionen delar de huvudsakliga förslagen till innehåll i en ny lag men menar att dessa förslag kan införas genom ändringar och tilllägg i redan befintliga lagar. En ny lag skulle öka splittringen av de lagar som gäller på hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens område vilket inte är gynnsamt för tydligheten och en hög efterlevnad. Lagen om patientnämndernas verksamhet är väl etablerad och med ett vidare innehåll än att ge stöd vid synpunkter och klagomål och bör därför även fortsättningsvis användas, med relevanta ändringar. En vårdgivare bör kunna efterfråga och erhålla uppgifter om patientnämndernas iakttagelser oftare än genom patientnämndens skyldighet att framställa årliga rapporter. Patientnämnderna bör ha en skyldighet att bistå vårdgivaren med sådan information när den efterfrågas. Det finns idag ingen annan instans, än vårdgivaren själv och IVO, dit patienter som får vård av vårdgivare som inte har offentlig finansiering kan vända sig när de vill framföra synpunkter och klagomål. Detta är en anmärkningsvärd situation särskilt som denna vårdsektor förväntas öka och därför kan komma att medföra en framtida ökad belastning på IVO utan att möjligheter finns att hänvisa till någon patientnämnd i första hand. Västra Götalandsregionen har idag ingen uppfattning om hur patienternas behov att få stöd vid klagomål i sådana situationer skulle kunna tillgodoses. 7.4.2 Vårdgivaren är skyldig att svara patientnämnden Västra Götalandsregionen stödjer utredningens förslag om innehållet i de delar av förslaget som rör regleringen av patientnämndernas verksamhet men att detta bör ske genom att tillägg görs i den nuvarande lagen om patientnämndsverksamhet mm. Västra Götalandsregionen anser att patientnämnderna i de enskilda fallen i första hand bör kommunicera direkt med den verksamhet som berörs av klagomålet. I de fall som IVO görs uppmärksam om patientnämndernas iakttagelser bör berörda vårdgivare informeras om att så sker och om innehållet i de uppgifter som IVO tar del av. 7.4.4 Patientnämnderna ska ha en självständig ställning Västra Götalandsregionen stödjer utredningens förslag vad avser innehållet i lagen men anser att en ändring bör införas i den befintliga lagen. I lagen om patientnämndsverksamhet mm framkommer att kommunallagens föreskrifter gäller för patientnämnderna samt att det är varje landstings och kommuns ansvar att se till att det finns en eller flera patientnämnder. Detta ger redan idag nämnderna, som är politiskt styrda, en självständig ställning gentemot vårdgivarna, oavsett vårdgivarnas driftsform. Om ett förtydligande ändå behöver göras kan detta ske genom en ändring i den befintliga lagen.

Remissyttrande från Västra Götalandsregionen Fråga patienten 6 (8) Det är viktigt att patientnämnderna inte tillförs någon skyldighet att utreda de klagomål som inkommer till patientnämnden. Skyldigheten ska i sådana fall begränsas till att fastställa om vårdgivaren brustit i sin skyldigheter enlig patientlagen, samt vilket stöd den patient som klagar behöver och hur stödet ska ges. Skyldigheten ska inte omfatta att utreda om vårdgivaren brustit i sina skyldigheter enligt patientsäkerhetslagen, vilket redan ligger hos vårdgivaren och IVO. En sådan utredningsskyldighet för patientnämnderna skulle ställa krav på att ytterligare omfattande resurser i form av kompetens och personal tillförs, utöver de som redan föreslås av utredningen. 7.4.5 Patientklagomål ska bidra till vårdens utveckling Västra Götalandsregionen stödjer utredningens förslag vad avser innehållet i lagen men anser att en ändring bör införas i den befintliga lagen. Lagförslagets första stycke motsvaras av skrivningar som finns i lagen om patientnämndsverksamhet mm. I lagförslagets andra stycke står bland annat att landstingen och kommunerna ska organiseras så att slutsatserna av de analyser som nämnderna gör ska tas om hand och bidrar till hälso- och sjukvårdens utveckling. En sådan skrivning kan uppfatttas som att landstingen och kommunerna får skyldigheter att ansvara för och möjligheter att direkt styra innehållet i vårdgivarnas ledningssystem, vilket de inte har idag. Lagförslaget bör därför ändras så att det av skrivningen framkommer att vårdgivaren, oavsett driftsform och finansiering, ska organiseras så att slutsatserna av de analyser som nämnderna gör rörande vårdgivarens verksamhet i förekommande fall utgör en del av underlaget (tillsammans med andra analyser och slutsatser) i utvecklingen av verksamheten. En sådan utveckling ska leda till att vårdgivarens uppfyller sina skyldigheter enligt bland annat patientlagen och patientsäkerhetslagen, så att kvaliteten höjs och patientsäkerheten stärks. Västra Götalandsregionen menar att det personcentrerade arbetssättet i vården därmed också samtidigt bör stärkas. Man bör överväga att komplettera lagförslaget med skyldigheten hos patientnämnden och IVO att genom särskilda strukturer återkommande samverka sinsemellan och med vårdgivarna vilket bidrar till att vården utvecklar sina förutsättningar att tillgodose patientens behov utifrån patientens perspektiv och att stärka patientsäkerheten. 7.4.7 Inget utökat stöd till grupper som inte omfattas av patientnämndernas uppdrag Västra Götalandsregionen anser att bör finnas möjligheter för patienter att få stöd vid klagomål på vårdgivare oavsett vilken typ av hälso- och sjukvård som meddelas. Utöver rent privata vårdgivare som inte har offentlig finansiering bör bland annat vårdgivare som bedriver skolhälsovård och så kallad nödvändig tandvård också omfattas av skyldigheter gentemot en aktör liknande den som patientnämnderna utgör. Idag finns endast möjligheter att för patienter och elever hos sådana vårdgivare framföra klagomål till IVO, vilket inte innebär något direkt stöd för den som klagar. Det bör därför utredas hur dessa gruppers behov av stöd ska

Remissyttrande från Västra Götalandsregionen Fråga patienten 7 (8) kunna tillgodoses. Västra Götalandsregionen har idag ingen uppfattning om patientnämnderna i sin nuvarande och föreslagna form är de som bör ge ett sådant stöd. 8.3.2 Patienterfarenheter ska ligga till grund för riskanalyser Västra Götalandsregionen stödjer utredningens förslag men vill betona att IVO bör i sin tillsyn även framledes främst vara inriktad på sådana områden där patientsäkerheten behöver stärkas. Patienterfarenheterna bör utgöra ett av underlagen för de riskanalyser som görs. Analyserna ska göras mot bakgrund av kunskapen om det begränsade värdet av klagomål när det gäller eventuella bakomliggande brister i patientsäkerheten. I de fall klagomålen utretts och man därvid kommit fram till att det funnits brister i patientsäkerheten ska de förstås utgöra en del i underlaget i riskanalysen. IVO bör i sin tillsyn även framledes främst vara inriktad på sådana områden där patientsäkerheten behöver stärkas. Det är viktigt att hälso- och sjukvården blir föremål för sådana tillsynsaktiviteter som i första hand har betydelse för patientsäkerheten så att resurserna fokuseras på rätt områden. Sådana aktiviteter bör därför baseras på händelser som utretts utifrån i första hand brister i patientsäkerheten. I de fall systematiska brister enligt patientlagen identifieras bör tillsynen även inkludera dessa eftersom de kan medföra att patientens tillit till vården minskar och därmed också minskar patientens benägenhet att uppsöka hälso- och sjukvården när den behövs. 8.6 IVO ska ta ställning till om ett handlande varit felaktigt eller inte Västra Götalandsregionen stödjer i huvudsak utredningens förslag men anser att det bör vara tydligt att den förändrade lagtexten inte är en återgång till ett mer kritiserande och individcentrerat synsätt. Västra Götaland föreslår en skrivning liknande denna i förslagets första del. Inspektionen för vård och omsorg ska uttala sig om den efter att ett klagomål utretts funnit att någon åtgärd eller underlåtenhet av vårdgivare eller hälso- och sjukvårdspersonal strider mot lag eller annan föreskrift eller är olämplig med hänsyn till patientsäkerheten. Denna skrivning innebär att IVO endast uttalar sig om sådant som framkommit av utredningen och om sådana delar i händelseförloppet som kunnat belysas. Västra Götalandsregionen finner det positivt att formuleringar av typen hälsooch sjukvårdspersonalen kritiseras inte finns med i förslaget. 8.8 IVO behöver endast kommunicera handlingar i ärenden som utreds. Västra Götalandsregionen stödjer utredningens förslag men finner inte att förslaget tillför något utöver det som redan framkommer av lagen med dess nuvarande skrivning.

Remissyttrande från Västra Götalandsregionen Fråga patienten 8 (8) 9.5 Strategi för en mer patientcentrerad vård Västra Götalandsregionen instämmer i att vårdgivaren bör utveckla sin verksamhet mot att bli mer patientcentrerad, vilket betyder att patienterna synpunkter och upplevelser av vården aktivt efterfrågas och tas tillvara. En sådan utveckling ska involvera ledarskap på alla nivåer inom organisationen och hälso- och sjukvårdspersonalen. Det ska finnas strukturer som beaktar patientens individuella förutsättningar att ta emot och lämna information. Regeringen bör i första hand stimulera områden som fokuserar på att öka patientens delaktighet på patientens villkor och som bidrar till en mer personcentrerad vård. 10.2 Finansiella konsekvenser Västra Götalandsregionen delar utredningens bedömning och finner det rimligt att landstingen kompenseras för de ökade kostnader som förslagen innebär. Västra Götalandsregionen har ingen uppfattning om den kostnad som utredningen anger är realistisk, även om den förefaller vara i underkant. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Västra Götalandsregionen Jonas Andersson Ordförande Ann Söderström Hälso- och sjukvårdsdirektör

Fråga patienten Nya perspektiv i klagomål och tillsyn Slutbetänkande av Klagomålsutredningen Stockholm 2015 SOU 2015:102

SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90 E-post: kundservice@wolterskluwer.se Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Svara på remiss hur och varför. Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02) En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet. Omslag: Elanders Sverige AB. Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2015. ISBN 978-91-38-24385-5 ISSN 0375-250X

Sammanfattning Klagomålsutredningens uppdrag är att ge förslag på hur hanteringen av klagomål mot hälso- och sjukvården kan bli mer ändamålsenlig. Med ändamålsenlig menar vi att klagomålshanteringen utgår från patienternas behov, bidrar till ökad patientsäkerhet och är resurseffektiv. Brister i klagomålssystemet i dag Klagomål mot hälso- och sjukvården kan framställas till vårdgivare, till patientnämnd i landsting eller kommun eller anmälas till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Utredningens kartläggning visar att de olika funktionerna i dagens klagomålssystem är otydliga för patienterna och att det inte är klart vart man ska vända sig för olika ändamål. Patienternas förväntningar överensstämmer inte heller med de olika aktörernas uppdrag, vilket leder till besvikelse och frustration. Det finns också brister och stor variation i vårdens bemötande av patienter som klagar. När en patient anmäler fel i vården till IVO, tar det lång tid innan patienten får svar på sina frågor, och patientens perspektiv är ofta inte synligt i myndighetens beslut. Dagens klagomålssystem tar en betydande del av IVO:s resurser i anspråk. Av IVO:s totala kostnader går 28 procent till hanteringen av klagomål mot hälso- och sjukvården. Av de resurser som avsätts för tillsyn inom hälso- och sjukvårdsområdet går 60 procent till klagomålshanteringen. Detta minskar myndighetens möjlighet att bedriva en patientcentrerad tillsyn som är riskbaserad. Utredningen anser även att IVO gör för få inspektioner, och att det är en brist att patienterna inte intervjuas eller på andra sätt får komma till tals i samband med att en verksamhet granskas. Insamlandet av patienterfarenheter 11

Sammanfattning SOU 2015:102 behöver även utvecklas i IVO:s riskanalys, och samarbetet med patientnämnderna fördjupas. Utredningen drar också slutsatsen att det inte finns någon tradition i vården som innebär att man i tillräckligt hög grad ser värdet i patienternas synpunkter och reaktioner på den vård som ges. Det finns därför ingen systematisk användning av patienters erfarenheter i vårdens kvalitets- och patientsäkerhetsutveckling. Utredningens uppfattning är att patientens svaga ställning i klagomålssystemet inte bara beror på ansvars- och resursfördelning utan i hög grad på kultur och värderingar. Det behövs därför kulturförändringar såväl i hälso- och sjukvården som hos IVO, som bidrar till att klagomålsystemet utgår från patientens perspektiv. Vinster för patienten Det klagomålssystem som utredningen föreslår bör, om det genomförs, utvärderas utifrån om det bidragit till de vinster för patienterna som är syftet med förändringen. Utredningen ser följande vinster. Patienten får svar snabbare. Svaren från vårdgivaren till patienten är tydligare och ger förklaringar av vad som hänt. Det blir lättare för patienter att förstå vart man ska vända sig med klagomål. Det bedrivs en patientcentrerad tillsyn. IVO gör tydliga ställningstaganden huruvida en vårdgivare eller hälso- och sjukvårdspersonal har handlat felaktigt eller inte. Patienternas synpunkter, erfarenheter och klagomål används i utvecklingen av hälso- och sjukvården. Ett ändamålsenligt klagomålssystem För att skapa ett ändamålsenligt klagomålssystem konstaterar utredningen att det krävs tre typer av åtgärder: förändrad och förtydligad ansvarsfördelning, förändrad resursfördelning samt kulturförändringar för en mer patientcentrerad vård. 12