Strålsäkerhetsmyndighetens vägledningssamling ISSN: Klicka här för att ange ISSN. SSMFS 20XX:XXX Externremiss Vägledning med bakgrund och motiv till Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (20XX:XXX) om naturligt förekommande radioaktivt material och byggnadsmaterial
Fastställd: Datum: 2017-06-30 Dokumentnummer: 17-1893
Innehållsförteckning Bakgrund... 4 Syfte... 6 Tillämpningsområde och definitioner... 7 Tillämpningsområde... 7 Definitioner... 8 Undantag och anmälningsplikt... 10 Undantag från lagen om kärnteknisk verksamhet... 10 Generellt undantag från lagen om strålskydd... 10 Specifikt undantag från lagen om strålskydd... 12 Anmälningsplikt... 13 Friklassning av material... 15 Omhändertagande av material... 17 Byggnadsmaterial... 18 Övrigt... 22 Bilaga Byggnadsmaterial som kan vara av betydelse ur strålskyddssynpunkt... 23 3
Bakgrund Radioaktivitet finns överallt i vår naturliga miljö sedan den skapades. Naturligt förekommande radioaktiva ämnen finns i jorden, i luften, i vatten, i byggnadsmaterial, i livsmedel och till och med i människokroppen. Till de viktigaste ursprungliga radioaktiva ämnena tillhör uran-238 och torium-232 och samtliga radionuklider i deras respektive sönderfallsserie samt kalium-40. Genom mänsklig aktivitet, till exempel vid vissa industriella processer där stora mängder naturligt material processas, kan en ökning av den ursprungliga halten av naturligt förekommande radioaktiva ämnen i materialet ske. Om materialet inte hanteras på lämpligt sätt, kan det utgöra en ökad strålningsrisk för människor och miljö. Exempel på verksamheter är brytning, bearbetning och utvinning av malm annat än uranmalm och filtreringsanläggningar för grundvatten. Anrikning av naturligt förekommande radioaktiva ämnen har varit ett känt fenomen sedan tidigare men dessa verksamheter har inte varit föremål för samma ingående reglering och tillsyn som andra verksamheter med joniserande strålning. Den naturliga bakgrundsstrålningen varierar i landet och för vissa material är aktiviteten av naturligt förekommande radioaktiva ämnen förhöjd. Enligt 1 kap. 2 4 lagen om strålskydd omfattar strålskyddsregelverket inte exponering över marknivån från radioaktiva ämnen som förekommer naturligt i den orörda jordskorpan. Däremot kan hanteringen av sådant material omfattas beroende på dess aktivitetskoncentration. Den 5 december 2013 beslutade Europeiska unionens ministerråd om nya grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de risker och faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning (2013/59/Euratom). I detta direktiv har industriella verksamheter som hanterar material innehållande naturligt förekommande radioaktiva ämnen klassificerats som verksamheter med joniserande strålning. På så sätt kommer verksamheterna att omfattas av en proportionerlig reglering och tillsyn med huvudsyfte att säkerställa arbetstagarnas skydd och allmänhetens hälsa mot de faror som kan uppstå till följd av joniserande strålning. Med proportionerlig reglering och tillsyn menas att den ska anpassas efter strålningsrisken som verksamheten medför för människa och miljö. Rådets direktiv tillämpas på mänskliga aktiviteter där förekomsten av naturliga strålkällor leder till en betydande ökning av exponeringen av arbetstagare eller enskilda personer ur allmänheten, i synnerhet bearbetning av material med naturligt förekommande radionuklider. Av artikel 23 i direktivet framgår att medlemsstaterna ska göra en kartläggning av verksamheter som innefattar naturlig förekommande radioaktivt material (NORM) och av artikel 25 i samma direktiv framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att anmälan krävs för alla berättigade verksamheter, inklusive de som identifierats i enlighet med artikel 23. Artikel 75 i rådets direktiv omfattar gammastrålning från naturligt förekommande radioaktiva ämnen i byggnadsmaterial. Delar av införlivandet av denna artikel sker genom dessa föreskrifter. Av rådets direktiv 2013/59/Euratom följer att medlemsstaterna senast den 6 februari 2018 ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Strålsäkerhetsmyndigheten har på uppdrag av regeringen föreslagit hur genomförandet av direktivet ska ske och har lämnat förslag på en ny lag om strålskydd med tillhörande förordning. Därutöver kommer stora delar av direktivet att genomföras genom nya föreskrifter från Strålsäkerhetsmyndigheten. I det förslag till förordning om strålskydd som Strålsäkerhetsmyndigheten har lämnat till regeringen ingår både undantags- och friklassningsnivåer för radioaktiva ämnen. Det pågår för närvarande arbete med att justera det inlämnade lag- och förordningsförslaget. Detta förslag till föreskrifter om NORM och 4
byggnadsmaterial omfattar därför såväl undantags- som friklassningsbestämmelser för NORM. 5
Syfte Förslaget är en revidering av Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2011:4) om naturligt förekommande radioaktivt material. Syftet med föreskrifterna är att behålla det befintliga regelverket för NORM och att genomföra vissa av de delar av rådets direktiv 2013/59/Euratom som omfattar NORM och byggnadsmaterial. 6
Tillämpningsområde och definitioner Tillämpningsområde 1 Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser som ska iakttas av den som innehar eller på något sätt hanterar naturligt förekommande radioaktivt material. Föreskrifterna ska inte tillämpas på innehav eller hantering av torvaska som innehåller naturligt förekommande radioaktiva ämnen och som regleras i Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om hantering av sådan aska. Syfte Syftet med bestämmelsen är att klargöra för vilket material föreskrifterna är tillämpliga. Tillämpning av föreskrifterna Bestämmelserna i dessa föreskrifter gäller NORM i verksamheter med strålning och i vissa avseenden även i privata hushåll samt NORM som används i byggnadsmaterial. Exempel på verksamheter som genom teknisk process oavsiktligt åstadkommer anrikning av NORM är industriella verksamheter som hanterar stora mängder av exempelvis jord, olja, gas eller vatten. I bilaga VI till rådets direktiv 2013/59/Euratom finns en förteckning över industrisektorer som i innefattar NORM. Av de verksamheter som finns listade har följande verksamheter kunnat identifieras i Sverige: Brytning av annan malm än uranmalm. Cementproduktion, underhåll av klinkerugnar. Koleldade kraftverk, underhåll av pannor. Primär järnproduktion. Smältning av tenn/bly/koppar. Filtreringsanläggningar för grundvatten. Geotermisk energiproduktion. Utöver dessa verksamheter kan NORM förekomma i andra verksamheter. Radioaktiva ämnen kan ansamlas i torv och vid förbränning koncentreras halten av de radioaktiva ämnena. Torvaska som innehåller naturligt förekommande radioaktiva ämnen regleras separat i Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2012:3) om hantering av kontaminerad aska. Strålsäkerhetsmyndigheten har vidare identifierat att NORM kan uppstå i avlagringar inom massa- och pappersindustrin och andra verksamheter där stora mängder vatten hanteras. Vid prospektering av mineraler kan man antingen avsiktligen, om man letar efter till exempel uran, eller oavsiktligt ge upphov till NORM. Stenindustri hanterar naturliga material som i vissa fall kan innehålla förhöjda koncentrationer av radioaktiva ämnen och vid väg- eller tunnelbyggnationer kan man komma i kontakt med material med förhöjda koncentrationer. NORM har även använts vid tillverkning av olika produkter men för andra ändamål än användning och utnyttjande av de radioaktiva egenskaperna, till exempel keramiska prydnadsföremål. Därutöver finns stora mängder historiskt NORM i form av högar med rödfyr och fosfatgips samt material som kommer från rivning av hus byggda av alunskifferbaserad lättbetong (blåbetong). Exempel på NORM som idag används i byggnadsmaterial återges i bilagan till den här vägledningen. 7
Bakgrund och överväganden Bestämmelserna har utvecklats enligt de krav som ställs i rådets direktiv 2013/59/Euratom och har anpassats till de behov och förutsättningar som finns i Sverige. I SSMFS 2012:3 preciseras den tillåtna aktivitetskoncentrationen av uran-238 i inaskad torv i enlighet med 11 förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet till 200 ppm. Äldre bestämmelser Bestämmelser om naturligt förekommande radioaktivt material har tidigare funnits i SSMFS 2011:4. Referenser Föreskrifterna genomför tillämpliga delar av avsnitt 2 i kapitel V i rådets direktiv 2013/59/Euratom. Definitioner 2 Termer och uttryck som används i dessa föreskrifter har samma betydelse som i lagen (20XX:YY) om strålskydd, lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och miljöbalken. I dessa föreskrifter betyder Term Definition naturligt förekommande radioaktivt material material som innehåller naturligt förekommande radioaktiva ämnen och som är i sitt naturliga tillstånd eller enbart har bearbetats eller anrikats för andra ändamål än för utvinning av dessa ämnen och som inte heller är avsett att bearbetas för användning av materialets radioaktiva, fissila eller fertila egenskaper. Syfte Syftet med definitionen är att förtydliga vilket material bestämmelserna i dessa föreskrifter syftar på. Bakgrund NORM har alltid förekommit i vår omgivning. Spår av radioaktivitet finns i luften, i marken och i vattnet. Även vår egen kropp innehåller spår av vissa radioaktiva ämnen, till exempel kalium-40. NORM innehåller radioaktiva ämnen bestående av isotoper av uran och torium med sina respektive sönderfallsprodukter samt kalium-40. Av dessa är uran- 238 med sönderfallsprodukter den viktigaste, se tabellen nedan. Tabell. De mest dominerande sönderfallsprodukterna till uran-238. Namn Beteckning Halveringstid Huvudsaklig strålning Uran-238 U-238 4,5 10 9 år Torium-234 Th-234 24,1 dagar - Protaktinium-234m Pa-234m 1,2 månader - Uran-234 U-234 2,5 10 5 år Torium-230 Th-230 8,0 10 5 år Radium-226 Ra-226 1,6 10 3 år 8
Radon-222 Ra-222 3,8 dagar Polonium-218 Po-218 3,05 minuter Bly-214 Pb-214 26,8 minuter -, γ Vismut-214 Vi-214 19,7 minuter - γ Polonium-214 Po-214 0,000164 sek Bly-210 Pb-210 22,3 år - Vismut-210 Vi-210 5 dagar - Polonium-210 Po-210 138 dagar Bly-206 Pb-206 stabil Dessa naturligt radioaktiva ämnen kan under vissa förhållanden, oftast efter mänsklig aktivitet och inverkan, anrikas i sådan grad att det kan medföra strålskyddsproblem. Ett fissilt ämne är ett ämne som kan klyvas av neutroner och de nya neutronerna som frigörs under klyvningen kan upprätthålla en nukleär kedjereaktion. Ett exempel är uran- 235 som också förekommer naturligt men i betydligt mindre mängd jämfört med uran- 238. Ett fertilt ämne är ett ursprungligen icke-fissilt ämne som genom neutronabsorption kan omvandlas till fissilt. Exempel på fertilt material är torium-232, som kan omvandlas till fissilt uran-233 och uran-238, som kan omvandlas till fissilt plutonium-239. Äldre bestämmelser Definitionen motsvarar den i 2 SSMFS 2011:4 och har förtydligats genom termerna fissila och fertila egenskaper. 9
Undantag och anmälningsplikt Undantag från lagen om kärnteknisk verksamhet 3 Bestämmelserna i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet gäller inte för naturligt förekommande radioaktivt material. Syfte Syftet med bestämmelsen är att förtydliga att NORM undantas från lagen om kärnteknisk verksamhet. Tillämpning av bestämmelsen Bestämmelsen ska tillämpas av den som hanterar NORM. Bakgrund och överväganden Enligt EU-kommissionens rekommendation (2006/40/Euratom), undantas naturligt uran eller torium som används uteslutande i icke-nukleär verksamhet från bestämmelserna om kärnämneskontroll. Bestämmelserna i dessa föreskrifter avser reglering av verksamheter som hanterar NORM för icke nukleära ändamål. Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela undantag eller i enskilda fall ge dispens från lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) enligt 15 a förordning (1984:14) om kärnteknisk verksamhet om det finns särskilda skäl och under förutsättning att syftet med lagen inte åsidosätts. Det kan dock finnas fall då material ska ingå i den internationella kärnämneskontrollen som genomförs av EU-kommissionen eller IAEA. I sådana fall kan Strålsäkerhetsmyndigheten besluta att materialet trots allt ska omfattas av kärntekniklagens bestämmelser, se vidare 13 i dessa föreskrifter. De risker som kan uppstå till följd av exponering för joniserande strålning innefattas och täcks av bestämmelserna i lagen om strålskydd. Äldre bestämmelser Motsvarande bestämmelse finns i 4 SSMFS 2011:4 och fanns även tidigare i Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (SSMFS 2008:2) om undantag från lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet avseende naturligt förekommande material som innehåller kärnämne. Referenser Kommissionens rekommendation av den 15 december 2005 om allmänna råd för tillämpningen av förordning (Euratom) nr 302/2005 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll. Generellt undantag från lagen om strålskydd 4 Bestämmelserna i lagen (20XX:YY) om strålskydd gäller inte för innehav eller hantering av naturligt förekommande radioaktivt material om aktivitetskoncentrationen i materialet är högst 1. 1 kilobecquerel per kilogram torrsubstans per nuklid i uran- och toriumserierna, och 2. 10 kilobecquerel per kilogram torrsubstans för kalium-40. Första stycket gäller inte material som ska användas som byggnadsmaterial. 10
Syfte Syftet med bestämmelsen är att undanta verksamheter från bestämmelserna i lagen om strålskydd när de innehar eller hanterar material som innehåller en aktivitetskoncentration under den som anges i bestämmelsen. Undantaget omfattar inte material som ska användas som byggnadsmaterial. Tillämpning av bestämmelsen Första stycket i bestämmelsen ger ett generellt undantag för verksamheter som hanterar NORM med aktivitetskoncentrationer som underskrider de specificerade värdena, förutom för byggnadsmaterial. Verksamheterna undantas från bestämmelserna i lagen om strålskydd och materialet kan användas fritt utan att hänsyn behöver tas till dess radioaktiva egenskaper. Med torrsubstans avses den mängd torrt material som återstår efter avlägsnande av allt vatten. Av andra stycket framgår en begränsning av undantagets omfattning eftersom det inte omfattar NORM som kan komma att användas som byggnadsmaterial. Med byggnadsmaterial menas i rådets direktiv 2013/59/Euratom en byggprodukt som är avsedd att infogas permanent i en byggnad eller utgöra en del av byggnaden och som kommer påverka byggnadens prestanda vad gäller exponering för joniserande strålning. För byggnadsmaterial betyder det att tillämpliga regler i lagen om strålskydd och förordningen om strålskydd fortfarande gäller. Bland annat finns där krav om mätning och angivelse av materialets strålningsegenskaper, det vill säga att aktivitetskoncentrationerna av aktuella radionuklider och materialets aktivitetsindex ska anges. Bakgrund och överväganden Värdena 1 kbq/kg per nuklid i uran- och toriumserierna och 10 kbq/kg för kalium-40 används som nivåer för undantag och friklassning av NORM i rådets direktiv 2013/59/Euratom. Värdena är från internationell synpunkt allmänt accepterade och etablerade som nivåer av naturligt förekommande radionuklider som inte kräver reglering. Byggnadsmaterial regleras särskilt i 5 kap. 3 i förordningen om strålskydd. Av bestämmelsen framgår att den som tillhandhåller byggnadsmaterial som har betydelse från strålskyddssynpunkt på marknaden i Sverige, ska ange aktivitetskoncentrationer och aktivitetsindex enligt bilaga 6 i förordning om strålskydd, för de radionuklider som materialet innehåller. De aktuella nukliderna vars koncentrationer ska anges är modernukliderna radium-226, torium-232 och kalium-40. Äldre bestämmelser Bestämmelser om undantag från strålskyddslagen motsvarar 5 SSMFS 2011:4. Att undantaget inte gäller när materialet ska användas som byggnadsmaterial är nytt. Referenser Rådets direktiv 2013/59/Euratom, art. 24 och 26 samt punkterna 1, 2 b och 2 e i bilaga VII. IAEA Safety Series No. RS-G-1.7. Application of the Concepts of Exclusion, Exemption and Clearance. 11
Specifikt undantag från lagen om strålskydd 5 Bestämmelserna i 5 kap. 1 första stycket och 6 kap. 2 lagen (20XX:YY) om strålskydd gäller inte för 1. innehav eller hantering av alunskifferbaserad lättbetong, 2. innehav eller hantering av jord- och bergmassor, 3. innehav av rödfyr eller fosfatgips, 4. innehav eller hantering av obearbetade mineralprover som ingår i en geologisk samling, 5. innehav eller hantering av keramiska bruksföremål som är avsedda för hushållsändamål och keramiska prydnadsföremål, eller 6. innehav eller hantering av vattenfilter i ett enskilt hushåll. Syfte Syftet med den här paragrafen är att ge undantag från bestämmelserna om tillståndsplikt och läkarundersökning i lagen för vissa hanteringar av NORM. Tillämpning av bestämmelsen Bestämmelsen undantar innehav och hantering av specifika former av NORM från lagens bestämmelser gällande tillstånds- eller anmälningsplikt samt från skyldigheten för arbetstagare att genomgå medicinsk kontroll. Bestämmelsen riktar sig till både verksamheter och privatpersoner. Lagens övriga bestämmelser gäller dock fortfarande, vilket innebär att den som innehar eller hanterar materialen ska iaktta vissa försiktighetsmått. Bakgrund och överväganden I punkterna 1 och 2 undantas innehav och hantering av blåbetong och av jord- eller bergmassor. Blåbetong förekommer i ett stort antal bostadshus och andra byggnader i landet och varken innehavet av ett sådant hus eller rivningen av det är tänkt att omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt. Detsamma gäller för jord- och bergmassor som kan uppstå vid exempelvis väg- eller tunnelbyggen. Punkten 3 omfattar rödfyr som är ett historiskt NORM-material med förhöjda halter av naturligt förekommande radioaktiva ämnen. Innehavet av materialet undantas från tillstånds- och anmälningsplikt medan en hantering av materialet kan föranleda att anmälan sker. Punkten 4 undantar till exempel muséer som hanterar mineralprover som ingår i geologiska samlingar och som innehåller förhöjda halter av naturligt förekommande radioaktiva ämnen. I dessa fall behöver dock den som innehar eller hanterar sådana prover särskilt iaktta försiktighet för att undvika onödig exponering för strålning. I de fall en hantering innebär att man bearbetar provet på något sätt är provet inte längre att anse som obearbetat och omfattas därmed inte av undantaget. Enligt punkten 5 undantas keramiska bruks- och prydnadsföremål som innehåller naturligt förekommande radioaktiva ämnen från lagens krav på tillstånd och anmälan. Strålsäkerhetsmyndigheten bedömer att föremålen har liten betydelse från strålskyddssynpunkt. 12
Punkten 6 reglerar filter som används i enskilda hushåll för att rena dricksvatten från till exempel uran. Enligt SSI-rapport 2008:15 1 tar omkring 1,2 miljoner permanentboende människor i Sverige vatten från egen brunn, varav cirka 700 000 dricker vatten från bergborrade brunnar. Av de bergborrade brunnarna har cirka 12 procent uranhalter över 30 mikrogram per liter (µg/l). Livsmedelverket rekommenderar att åtgärder ska vidtas om uranhalten är över 30 µg/l. Det innebär att cirka 85 000 hushåll skulle kunna installera reningsutrustning för uran vilket i sin tur skulle innebära att dessa hushåll kan komma att inneha uranhaltiga vattenfilter. Dessa hushåll skulle behöva ansöka om tillstånd eller anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten om inte detta undantag görs. Genom 10 i föreskrifterna underlättas ett omhändertagande för privatpersoners vattenfilter, vilket gör att använda filter inte behöver förvaras i hemmet med risk för onödig exponering från strålningen. Filter från kommunala vattenreningsverk för grundvatten ingår däremot i de NORMverksamheter som ska kontrolleras från strålskyddssynpunkt, i de fall aktivitetskoncentrationerna av naturligt förekommande radioaktiva ämnen i filtren överstiger de angivna värdena i 4 i dessa föreskrifter. Trots att sådant NORM som anges i bestämmelserna inte är tillstånds- eller anmälningspliktigt gäller övriga bestämmelser i lagen om strålskydd, såsom de allmänna skyldigheterna. Äldre bestämmelser Motsvarande bestämmelse för punkterna 4 6 finns i 6 punkterna 2 4 SSMFS 2011:4. Punkterna 1 3 har tidigare omfattats av punkten 1 i samma bestämmelse. Referenser Bestämmelsen genomför artikel 24, 26, 35.1 och punkterna 1, 3a och 3e i bilaga VII i Rådets direktiv 2013/59/Euratom. Anmälningsplikt 6 Innehav och hantering av naturligt förekommande radioaktivt material med en aktivitetskoncentration som överstiger 1 kilobecquerel per kilogram torrsubstans per nuklid i uran- och toriumserierna eller 10 becquerel per kilogram torrsubstans för kalium-40, som inte undantas från tillståndsplikt enligt 5, ska anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten. Bestämmelserna i 5 kap. 13 fjärde stycket lagen (20XX:YY) om strålskydd gäller inte för verksamheter som avses i första stycket. Syfte Syftet med bestämmelsen är att specificera när en verksamhet omfattas av anmälningsplikt enligt lagen om strålskydd. Bestämmelsen syftar även till att Strålsäkerhetsmyndigheten ska kunna hålla ett aktuellt register över anmälningspliktiga verksamheter med strålning i Sverige. Kravet på att verksamhetsutövaren fortlöpande ska uppdatera de uppgifter som rör verksamheten syftar dels till att verksamhetsutövaren ska ha god kontroll över sin verksamhet, dels som ett underlag för myndighetens tillsyn av verksamheten. 1 SSI Rapport 2008:15. Naturligt radioaktiva ämnen, arsenik och andra metaller i dricksvatten från enskilda brunnar. Ek B.-M., Thunholm, B., Östergren, I., Falk, R. och Mjönes, L. 13
Tillämpning av bestämmelsen Bestämmelsen ska tillämpas för verksamheter som hanterar NORM med aktivitetskoncentrationer över de angivna värdena. Bakgrund och överväganden Enligt artikel 24 i rådets direktiv 2013/59/Euratom ska medlemsstaterna kräva att verksamheter underkastas reglering och tillsyn som står i proportion till omfattningen av och sannolikheten för exponering av joniserande strålning från dessa verksamheter (så kallad riskanpassad tillämpning eller graded approach). Av direktivet framgår att vissa särskilt angivna verksamheter alltid ska omfattas av reglering. Utifrån en riskanalys får medlemsländerna avgöra om övriga verksamheter ska omfattas av tillståndsplikt, anmälningsplikt eller om de helt eller delvis ska undantas från reglering. I nuvarande strålskyddslag (1988:220) saknas möjligheten att enbart anmäla verksamheten, men denna möjlighet föreslås i den nya lagen om strålskydd. Syftet med anmälningsplikten är således att enligt rådets direktiv 2013/59/Euratom anpassa de krav som ställs utifrån vad som är nödvändigt med hänsyn till de risker som finns med olika verksamheter. Generellt sett bedöms NORM-verksamheter regleras i tillräcklig omfattning genom anmälningsplikt. Enligt direktivet ska, som huvudregel, verksamheter som hanterar NORM med aktivitetskoncentrationer över 1 kbq/kg för nuklider i uran- och toriumserierna eller över 10 kbq/kg för kalium-40 omfattas av reglering och tillsyn. Med reglering avses att verksamheterna ska anmälas till tillsynsmyndigheten (på engelska notify). Strålsäkerhetsmyndigheten föreslår därför att anmälningsplikt för NORM-verksamheter i Sverige träder in när aktivitetskoncentrationen ligger över dessa nivåer. Det betyder att gränsen för när tillstånd krävs enligt 6 SSMFS 2011:4 (10 kbq/kg per nuklid i uran- eller toriumkedjorna och 100 kbq/kg för kalium-40) ersätts av anmälningsplikt vid lägre nivåer. Strålsäkerhetsmyndigheten kommer att utöva tillsyn över anmälningspliktiga verksamheter och möjligheten att vidta sanktioner kvarstår. Myndigheten kan efter granskning av anmälan bedöma att en verksamhet behöver föreläggas att ansöka om tillstånd. Så kan fallet exempelvis vara om myndigheten bedömer att särskilda villkor behöver utfärdas för verksamheten. Äldre bestämmelser Bestämmelsen om anmälningsplikt är ny och ersätter bestämmelsen om tillståndsplikten 6 SSMFS 2011:4. Referenser Rådets direktiv 2013/59/Euratom, artikel 25. Anmälan 7 En anmälan enligt 6 första stycket ska göras på ett formulär som tillhandahålls av Strålsäkerhetsmyndigheten och innehålla de uppgifter som framgår av detta. Anmälan ska förnyas inom tio år från det datum som den senaste anmälan gjordes om inte annat meddelas av Strålsäkerhetsmyndigheten. Förändringar i verksamheten som rör uppgifterna i anmälan ska snarast meddelas till Strålsäkerhetsmyndigheten. 14
Syfte Bestämmelserna syftar till att Strålsäkerhetsmyndigheten ska ha aktuella uppgifter om NORM-verksamheten och annan information som behövs för att bedriva tillsyn. Anmälan är tidsbegränsad enligt andra stycket. Tillämpning av bestämmelsen Anmälan ska innehålla de uppgifter som efterfrågas i ett fastställt formulär som ska finnas tillgängligt på myndighetens webbplats. Exempel på uppgifter som kommer att efterfrågas i detta formulär är: verksamhetsutövarens namn, kontaktperson, plats för verksamheten, typ av verksamhet och material. Enligt bestämmelsen ska förändringar meddelas myndigheten, till exempel ändrade kontaktuppgifter eller att verksamheten upphör. Detta syftar till att informationen om verksamheten kommer att hållas aktuell. Strålsäkerhetsmyndigheten kan alltid begära in ytterligare uppgifter om så är nödvändigt. En anmälan är förknippat med en avgift och ska betalas vid förnyelse av anmälan. Avgiften kommer att fastställas genom förordningen (2008:463) om vissa avgifter till Strålsäkerhetsmyndigheten. Bakgrund och överväganden Enligt rådets direktiv 2013/59/Euratom ska medlemsländerna säkerställa att anmälan krävs för alla berättigade verksamheter, inklusive dem som identifierats i enlighet med artikel 23. Anmälan ska göras innan verksamheten inleds eller, när det gäller befintliga verksamheter, så snart som möjligt efter det att detta krav börjat gälla. För verksamheter som omfattas av anmälningskravet ska medlemsstaterna ange vilken information som ska lämnas i samband med anmälan. Om en tillståndsansökan lämnas in krävs inte någon separat anmälan. Äldre bestämmelser Bestämmelsen är ny. Referenser Bestämmelsen genomför artikel 25.1 i rådets direktiv 2013/59/Euratom. Friklassning av material 8 Naturligt förekommande radioaktivt material som inte omfattas av 4 kan friklassas genom ett ställningstagande av den som innehar eller hanterar material som omfattas av anmälningsplikt enligt 6 om 1. aktivitetskoncentrationen är högst a) 1 kilobecquerel per kilogram torrsubstans per nuklid i uran- och toriumserierna, och b) 10 kilobecquerel per kilogram torrsubstans för kalium-40, eller 2. materialet har sitt ursprung i Sverige och bortskaffas eller återvinns på sådant sätt som anges i 9 11. Första stycket 1 gäller inte material som ska användas som byggnadsmaterial. 15
Syfte Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra för verksamhetsutövaren att under vissa förutsättningar själva friklassa material. Tillämpning av bestämmelsen Bestämmelsen ska tillämpas av verksamheter som är anmälnings- eller tillståndspliktiga. Med friklassning avses enligt 1 kap. 9 lagen om strålskydd beslut eller ställningstagande som medför att lagen inte längre ska tillämpas. Bestämmelsen innebär att material som uppfyller reglerna för friklassning kan undantas från lagen om strålskydd genom ett ställningstagande av verksamhetsutövaren. Bestämmelsen utgör således ett mandat till verksamhetsutövaren att under eget ansvar och genom egen kontroll vidta åtgärder som innebär att material undantas från lagens tillämpningsområde. Skälet till detta mandat är att det skulle vara ogörligt för Strålsäkerhetsmyndigheten att besluta om friklassning i varje enskilt fall. Material som ska friklassas kan vara sådant material som förekommer i en anmälningspliktig eller tillståndspliktig verksamhet men som i sig inte överskrider friklassningsnivåerna. Materialet kan också vara sådant att aktivitetskoncentrationen genom sönderfall har sjunkit till en nivå understigande de angivna nivåerna. Detta är dock inte särskilt vanligt för NORM eftersom de nuklider som förekommer naturligt i de flesta fall har långa halveringstider. Som exempel kan dock nämnas NORM med avbruten jämvikt och med en aktivitetskoncentration efter bearbetning mellan 1 och 10 kbq/kg för någon individuell radionuklid såsom polonium-210 som har förhållandevis kort halveringstid. Ett annat exempel kan vara en blandning av NORM som är av samma beskaffenhet och som kommer från en och samma verksamhet. För NORM med ojämnt fördelad aktivitet får aktivitetskoncentrationen beräknas som ett medelvärde för den totala mängden NORM som uppkommer i verksamheten, exempelvis per deponeringstillfälle. Det är dock enligt 2 kap. 5 förordningen om strålskydd inte tillåtet att avsiktligen späda ut radioaktivt material med syfte att friklassa materialet. Även om material undantas från lagen om strålskydd kan det fortfarande ställas krav på materialets hantering utifrån innehållet av radioaktiva ämnen. För material som transporteras finns bestämmelser i lagen (2006:263) om transport av farligt gods. Avfall som har friklassats omfattas av bestämmelser i miljöbalken och avfallsförordningen (2011:927). Enligt punkt 2 undantas NORM som hanteras enligt 9 11, exempelvis genom att materialet har lagts på en deponi eller återanvänts för anläggningsändamål. Detta är en form av riktad friklassning som innebär att material omhändertas på ett sätt som gör att det inte längre behöver omfattas av lagen om strålskydd. Punkt 2 innehåller en avgränsning som innebär att material som kommer från utlandet inte får friklassas genom föreskrifterna. Det är inte önskvärt att utländskt avfall kontaminerat med NORM förs in till Sverige för deponering som ett alternativ för omhändertagande i det egna landet. Enligt rådets direktiv 2013/59/Euratom ska medlemsstaterna inte tillåta att radioaktiva material avsiktligt späds ut för att de ska befrias från reglering och tillsyn. Blandning av material under normal drift där radioaktivitet inte är en angelägenhet ska inte omfattas av detta förbud. För byggnadsmaterial finns ytterligare vägledning till 12. 16
Material som ska användas som byggnadsmaterial kan inte friklassas då vissa bestämmelser i lagen om strålskydd och förordningen om strålskydd fortfarande ska gälla. Bakgrund och överväganden Motivet till att undantag från lagen om strålskydd kan göras för sådant material som uppfyller föreskrifternas friklassningsnivåer är att materialet innehåller antingen så låga, kända eller begränsade koncentrationer av radioaktiva ämnen, att en fortsatt hantering av materialet inte förväntas ge upphov till annat än försumbara stråldoser. Det finns därför inte skäl att kräva att några ytterligare åtgärder vidtas. Enligt artikel 30 i rådets direktiv 2013/59/Euratom kan material som står under reglering och tillsyn under vissa förutsättningar befrias från reglering och tillsyn för att bortskaffas, återvinnas eller återanvändas. En grundläggande förutsättning är att materialet inte överskrider de friklassningsnivåer som anges i direktivet eller som beslutas av den nationella behöriga myndigheten i enlighet med de kriterier som anges i direktivet. Äldre bestämmelser Bestämmelsen motsvarar 5 i SSMFS 2011:4 men kommer till nytt uttryck i den bemärkelsen att den tydliggör friklassningen av materialet. Den del i bestämmelsen som avser byggnadsmaterial är ny. Referenser Bestämmelsen inför delar av artikel 30 i rådets direktiv 2013/59/Euratom. Omhändertagande av material 9 Naturligt förekommande radioaktivt material med en aktivitetskoncentration upp till 10 kilobecquerel per kilogram torrsubstans per nuklid i uran- och toriumserierna och 100 becquerel per kilogram torrsubstans för kalium-40 får läggas på en deponi utan att hänsyn behöver tas till materialets radioaktiva egenskaper. Naturligt förekommande radioaktivt material som uppkommer som avfall i samband med prospektering, får läggas på en deponi eller återplaceras i håligheter som har uppkommit vid prospekteringen utan att hänsyn behöver tas till materialets radioaktiva egenskaper. En sådan deponi som avses i första och andra stycket, ska vara utformad så att den minst ger samma skydd som en deponi för icke-farligt avfall enligt förordningen (2001:512) om deponering av avfall. 10 Ett enskilt hushåll får låta vattenfilter omhändertas som hushållsavfall utan att hänsyn behöver tas till vattenfiltrets radioaktiva egenskaper. 11 Rivningsmassor från byggnader där naturligt förekommande radioaktivt material ingår i byggnadsmaterialet samt rödfyr, fosfatgips och jord- eller bergmassor, får läggas på en deponi eller återvinnas för anläggningsändamål utan att hänsyn behöver tas till materialets radioaktiva egenskaper. Syfte 9 11 har som syfte att peka ut samt styra strömmarna av NORM till en säker och resurseffektiv hantering. 17
Tillämpning av bestämmelsen Bestämmelserna i paragraferna tillämpas för NORM av olika ursprung. Bakgrund och överväganden NORM kan uppkomma i form av exempelvis avfall eller restprodukt från olika typer av verksamheter. I bilaga VI i rådets direktiv 2013/59/Euratom presenteras en förteckning över ett antal industrier som innefattar NORM och som kan ge upphov till material med högre aktivitetskoncentrationer. Förutom material från pågående verksamheter finns det även NORM-avfall från nedlagda verksamheter. NORM kan även komma från enskilda hushåll. Genom 10 underlättas omhändertagandet av hushållens vattenfilter, vilket gör att använda filter inte behöver förvaras i hemmet med risk för onödig exponering från strålningen. Oavsett ursprunget är det viktigt att materialet omhändertas enligt 9 11 genom att det förs till de utpekade avfallsströmmarna. Annat omhändertagande än det som föreskrivs om i dessa föreskrifter innebär att verksamheten behöver ansöka hos Strålsäkerhetsmyndigheten om att friklassa eller på annat sätt omhänderta materialet. Material med aktivitetskoncentrationer upp till den som anges i 9 kan läggas på en deponi som är utformad så att den minst ger samma skydd som en deponi för icke-farligt avfall enligt förordningen (2001:512) om deponering av avfall. Byggnader av blåbetong utgör en stor NORM-avfallspost vid rivning av byggnaderna. Total volym per år uppskattas till cirka 19 miljoner kubikmeter. Stora mängder av jordoch bergmassor med potentiellt förhöjda halter av NORM kan uppkomma vid olika schaktarbeten, till exempel. tunnelbyggande. Rödfyr och fosfatgips är två exempel på NORM i form av restmaterial som kommer från numera nedlagda industriella verksamheter. Högar av olika stora volymer finns utspridda i olika delar av Sverige. Dessa material, som har en någorlunda känd aktivitet, bedöms inte utgöra någon risk från strålskyddssynpunkt vid det utpekade omhändertagandet. Materialet kan därför antingen deponeras eller återvinnas för anläggningsändamål. Med återvinning för anläggningsändamål avses sådan användning som anges i Naturvårdsverkets handbok 2010:1, Återvinning av avfall i anläggningsarbeten. Äldre bestämmelser Bestämmelserna motsvarar 7 och 8 i SSMFS 2011:4. Referenser Rådets direktiv 2013/59/Euratom, bilaga VI. Byggnadsmaterial 12 Om aktivitetsindex för ett byggnadsmaterial är högre än 1 får materialet inte användas på ett sådant sätt att den externa exponeringen från gammastrålningen från materialet riskerar att överskrida referensnivån 1 millisievert årlig effektiv dos. Syfte Syftet med bestämmelsen är att införa vissa restriktioner för användningen av byggnadsmaterial som har koncentrationer av naturligt förekommande radionuklider som resulterar i ett aktivitetsindex över 1, så att byggnadsmaterialet används på ett sätt som gör att referensnivån på 1 millisievert (msv) effektiv dos per år inte överskrids. 18
Bestämmelsen syftar även till att underlätta för producenter och byggherrar att göra medvetna val av lämpliga byggnadsmaterial. Tillämpning av bestämmelsen Bestämmelsen kompletterar 2 kap. 11 i lagen om strålskydd som anger referensnivån för gammastrålning från byggnadsmaterial, 4 kap. 6 i samma lag om att lämna uppgift som är av betydelse från strålskyddssynpunkt och 5 kap. 3 i förordningen om strålskydd om att den som tillhandahåller byggnadsmaterial av betydelse från strålskyddssynpunkt ska ange aktivitetskoncentrationer och aktivitetsindex för de radionuklider som materialet innehåller. För att göra en första bedömning av vilken stråldos ett byggnadsmaterial kan ge upphov till kan aktivitetsindex för byggnadsmaterial användas. Aktivitetsindex är ett verktyg för att grovt bedöma vilken gammastrålningsnivå ett material kan komma att ge upphov till i en färdig byggnad, förutsatt att endast det materialet används i alla golv, väggar och tak. Om index är 1 eller lägre kan materialet användas obegränsat utan att gammastrålningsnivån i den färdiga byggnaden från byggnadsmaterialet kommer över referensnivån 1 msv årlig effektiv dos. Ett byggnadsmaterial som har index över 1 kan dock fortfarande vara lämpligt att använda, men då i sådan omfattning att exponering för gammastrålningen inte leder till att referensnivån överstigs. Aktivitetsindex för byggnadsmaterial är en viktningsformel baserad på aktivitetskoncentrationerna av de naturligt förekommande radionukliderna. Som framgår av bilaga 6 till förordningen om strålskydd beräknas aktivitetsindex på följande sätt. I = C Ra226 300 Bq/kg + C Th232 200 Bq/kg + C K40 3000 Bq/kg Istället för uran-238 används radium-226 som är en sönderfallsprodukt av uranet. Aktivitetsindex för byggnadsmaterial förekommer även i SSMFS 2012:3, där benämnt aktivitetsindex 2. Av bestämmelser i förordningen om strålskydd framgår att den som tillhandahåller byggnadsmaterial som har betydelse från strålskyddssynpunkt på marknaden i Sverige, bland annat ska ange aktivitetsindex för materialet. För att visa att ett material är lämpligt att använda, det vill säga att användningen inte kommer medföra att referensnivån överstigs i den färdiga byggnaden, kan hänsyn bland annat tas till i vilken mängd materialet kommer användas och i hur stor del av byggnaden som materialet kommer användas. Ett materials tjocklek och densitet är också faktorer som påverkar den effektiva dosen från byggnadsmaterialet. Huruvida ett material är bulkmaterial eller ytmaterial är också något som kan påverka en byggnads prestanda gällande gammastrålning. Som bedömningsverktyg är aktivitetsindex inte tillämpligt på byggprodukter som endast är beståndsdelar till byggnadsmaterial men som inte i sig själva används som byggnadsmaterial. För sådana sammansatta material behöver aktivitetsindex beräknas för den slutliga produkten som kommer att användas i byggnaden. Detta innebär att för till exempel betong beräknas att aktivitetsindex för den färdiga betongen, som förutom cement kan innehålla flera olika typer av ballast, alla med olika innehåll av radionuklider. Vid produktion av byggnadsmaterial kan olika komponenter med aktivitetsindex både över och under 1 blandas på så sätt att den slutgiltiga byggnaden uppfyller referensnivån på 1 msv/år. 19
Vid tillämpning av aktivitetsindexet för beståndsdelar som till exempel är restprodukter från industrier som bearbetar NORM och som återvinns till byggnadsmaterial kan en lämplig fördelningsfaktor användas. Det innebär bland annat att det går att blanda material med index över 1 med material med index under 1 för att få en slutprodukt som kan användas i byggnader. Byggprodukter får enligt plan- och bygglagen (2010:900), PBL, ingå i byggnadsverk endast om de är lämpliga för den avsedda användningen, vilket innebär att de ska ha sådana egenskaper som bidrar till att byggnadsverket uppfyller de tekniska egenskapskraven. Boverkets byggregler ställer funktionskrav på byggnader, inte på enskilda byggprodukter. Det är byggherren som har ansvaret för att välja lämpliga produkter. Hur information om byggnadsmaterials egenskaper ska beskrivas regleras redan i det befintliga systemet med prestandadeklarationer och CE-märkning som härstammar från byggproduktförordningen (EU) nr 305/2011. En byggprodukt som omfattas av en harmoniserad standard eller en europeisk teknisk bedömning (ETA), ska ha en prestandadeklaration och vara CE-märkt för att få säljas enligt artikel 4.2 och 8.2 i byggproduktförordningen. Den harmoniserade standarden beskriver metoder för bedömning och redovisning av en rad väsentliga egenskaper. Prestandadeklarationen ska innehålla de väsentliga egenskaper, som är relevanta i den medlemsstat där produkten ska säljas, och som ska redovisas enligt de metoder som anges i standarden. Enligt förordningen om strålskydd 5 kap. 3 ska den som tillhandahåller byggnadsmaterial som är av betydelse ur strålskyddssynpunkt på marknaden i Sverige, ange aktivitetsindex och aktivitetskoncentrationen för modernukliderna radium-226, torium-232 (eller dess sönderfallsprodukt radium-228) och kalium-40. I bilagan till den här vägledningen ges exempel på bergmaterial som kan innehålla höga halter av de naturligt förekommande radionukliderna. För dessa material finns det anledning att särskilt kontrollera aktivitetskoncentrationerna för att kunna bedömma om materialen är av betydelse från strålskyddssynpunkt. Det kan dock finnas material utöver dessa som kan vara av betydelse och det är därför svårt att enbart hänvisa till särskilda material. Även om ett byggnadsmaterial inte innehåller naturligt förekommande radioaktiva ämnen i sådan mängd att det är av betydelse från strålskyddssynpunkt kan det vara bra att det finns information om aktivitetskoncentrationen för modernukliderna radium-226, torium- 232 (eller dess sönderfallsprodukt radium-228) och kalium-40 och aktivitetsindex materialet. Denna information kan underlätta byggherrens val av lämpliga material eftersom denne då lättare kan uppskatta byggnadsmaterialets bidrag till den effektiva dosen. Bakgrund och övervägande Enligt rådets direktiv 2013/59/Euratom art 75.3 ska medlemsstaterna besluta om lämpliga åtgärder för byggnadsmaterial som riskerar att medföra stråldoser som överskrider referensnivån. Lämpliga åtgärder kan vara särskilda krav i relevanta byggregler eller restriktioner av den planerade användningen av sådant material. I 2 kap. 11 lagen om strålskydd anges att referensnivån från extern gammastrålning från byggnadsmaterial inomhus är 1 msv årlig effektiv dos. I bilaga XIII i direktivet finns en vägledande förteckning över byggnadsmaterial som kan vara av betydelse ur strålskyddssynpunkt. Innan sådana material släpps ut på marknaden ska enligt rådets direktiv 2013/59/Euratom artikel 75 punkt 2, aktivitetskoncentrationer för relevanta radionuklider fastställas samt att behörig myndighet vid begäran förses med information om resultatet av mätningar av aktivitetskoncentrationer och beräknat 20
aktivitetsindex. Detta krav regleras delvis i 5 kap. 3 i förordningen om strålskydd. Av bestämmelsen framgår att den som tillhandhåller byggnadsmaterial som har betydelse från strålskyddssynpunkt på marknaden i Sverige, ska ange aktivitetskoncentrationer och aktivitetsindex enligt bilaga 6 i förordningen om strålskydd, för de radionuklider som materialet innehåller. De aktuella nukliderna vars koncentrationer ska anges är modernukliderna radium-226, torium-232 och kalium-40. Rådets direktiv 2013/59/Euratom reglerar begreppet byggnadsmaterial, medan byggproduktförordningen reglerar begreppet byggprodukter som har en bredare omfattning. Till skillnad från byggnadsmaterial omfattar byggprodukter inte bara produkter som tillverkas för att varaktigt ingå i byggnader, utan även anläggningsprodukter. Byggnadsmaterial kommer till stor del att omfattas av byggproduktförordningen och därmed systemet med harmoniserade standarder. Byggproduktförordningen ställer endast krav på hur produkterna ska bedömas och beskrivas när de säljs. Den innebär inte godkännande av produkter och ställer inte några krav på det färdiga byggnadsverket. Det senare regleras i varje medlemsstats nationella lagstiftning. Ytterligare bestämmelser om byggprodukter, till exempel om byggprodukters lämplighet för användning i byggnadsverk, finns i plan- och bygglagen (2010:900). I Boverkets byggregler (BFS 2011:6) anges att gammastrålningsnivån inte får överstiga 0,3 mikrosievert per timme (μsv/h) i rum där människor vistas mer än tillfälligt vilket i vissa delar kan jämföras med 1 msv årlig effektiv dos från extern gammastrålning från byggnadsmaterial som är referensnivån enligt lagen om strålskydd. Värdet 0,3 µsv/h inkluderar även naturlig bakgrundsstrålning från marken och kosmisk strålning, inte enbart gammastrålningen från byggnadsmaterialet. Även IAEA (International Atomic Energy Agency) har gett rekommendationer om hur aktivitetsindex för byggnadsmaterialet kan användas för att referensnivå på 1 msv effektiv dos från extern exponering från gammastrålning från byggnadsmaterial inte ska överskridas. IAEA:s rekommendationer säger att om aktivitetsindex för byggnadsmaterial vars avsedda användning är bulkmaterial är lägre än ett kan materialet användas fritt utan några restriktioner av användningen medan motsvarande för ytmaterial gäller då aktivitetsindex är lägre än sex. Äldre bestämmelser Bestämmelsen är ny. Referenser Bestämmelsen genomför artikel 75.3 i rådets direktiv 2013/59/Euratom. IAEA Safety Standards Series No. SSG-32 Protection of the public against exposure indoors due to radon and other natural sources of radiation, Vienna 2015. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG. 21
Övrigt 13 Strålsäkerhetsmyndigheten kan 1. ge dispens från dessa föreskrifter om det finns särskilda skäl och om det kan ske utan att syftet med föreskrifterna åsidosätts och 2. i enskilda fall besluta att lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller lagen (20XX:YY) om strålskydd ska gälla trots vad som sägs i 3, 4, 5 eller 8. Tillämpning av bestämmelsen Om det finns särskilda skäl kan Strålsäkerhetsmyndigheten i enskilda fall ge dispens från bestämmelserna i dessa föreskrifter. Trots de undantag som föreskrifterna ger, har Strålsäkerhetsmyndigheten möjlighet att i enskilda fall besluta att kärntekniklagen eller lagen om strålskydd ska tillämpas för att skydda från att dessa lagars intressen åsidosätts. Bakgrund och överväganden En verksamhetsutövare har rätt att ansöka om dispens från dessa föreskrifter hos Strålsäkerhetsmyndigheten. De särskilda skäl som ska motivera dispensansökan skickas till Strålsäkerhetsmyndigheten för prövning och dispens medges om skälen är tillräckliga och förenliga med föreskrifternas syften. Det slutliga beslutet om dispens fattas vanligtvis av generaldirektören. Kontroll av kärnämne genomförs i Sverige också av IAEA och EU-kommissionen enligt internationella avtal. I vissa fall kan även NORM som innehåller kärnämne (uran eller torium) behöva omfattas av denna kontroll. Kärnämneskontroll innebär vissa skyldigheter enligt kärntekniklagen. Strålsäkerhetsmyndigheten ska därför ha möjlighet att besluta i enskilda fall att kärntekniklagen ska gälla för NORM. Bestämmelser om kärnämneskontroll finns bland annat i Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:3) om kontroll av kärnämnen m.m. Strålsäkerhetsmyndigheten har även möjlighet att besluta att undantag som medges enligt föreskrifterna i enskilda fall inte ska gälla för viss verksamhet. Det är nödvändigt för att kunna reglera en verksamhet som kan visa sig ge upphov till naturligt förekommande radionuklider som riskerar att påverka dricksvattenkvaliteten eller som påverkar andra spridningsvägar och därmed riskerar att utgöra en risk från strålskyddssynpunkt. Äldre bestämmelser Punkt 2 i bestämmelsen motsvarar 10 i SSMFS 2011:4. Referenser Bestämmelsen genomför artikel 25.3 i rådets direktiv 2013/59/Euratom. 22
Bilaga Byggnadsmaterial som kan vara av betydelse ur strålskyddssynpunkt Alla naturliga stenmaterial innehåller varierande mängder och aktivitetskoncentrationer av de naturligt förekommande radionukliderna. Aktivitetskoncentrationer kan variera kraftigt mellan olika bergarter men även mellan olika geografiska förekomster av samma bergart. Variationen kan även vara markant inom samma bergtäkt. En detaljerad lista på byggnadsmaterial som är av betydelse från strålskyddssynpunkt är därför svår att framställa. Nedan redovisas exempel på material som kan vara av betydelse från strålskyddssynpunkt på grund av antingen generellt höga aktivitetskoncentrationer i bergarten eller att bergarten uppvisar en stor variation av aktivitetskoncentrationer mellan olika geografiska förekomster. Stenmaterial som redovisas är material som bryts i svenska täkter och vars tilltänkta användning är att ingå i byggnadsmaterial. Det kan finnas material som är av betydelse från strålskyddssynpunkt som inte tas upp. Listan är framtagen med beaktande av den vägledande förteckningen i Bilaga XIII i rådets direktiv 2013/59/Euratom. Granit och närbesläktade granitoider, samt omvandlade varianter av dessa, syenitoider, inklusive omvandlade varianter, sura vulkaniter och omvandlade varianter av dessa. Andra bergarter som ofta kan ha höga halter av de naturligt förekommande radionukliderna, men som sällan används som byggnadsmaterial är pegmatit, aplit samt alunskiffer. Ibland kan även de naturligt förekommande radionukliderna koncentreras i omvandlade led av sedimentära bergarter, men dessa utgör sällan större volymer. Alunskiffer är olämpligt att använda som byggnadsmaterial bland annat på grund av dess strålningsegenskaper. Restprodukter från olika NORM-verksamheter kan ingå i byggnadsmaterial i återvinningssystem. Exempel på restprodukter som kan ingå i byggnadsmaterial och som kan vara av betydelse från strålskyddssynpunkt redovisas nedan. Det kan finnas material som är av betydelse från strålskyddssynpunkt som inte omfattas av listan. Flygaska, fosfatgips, fosforslagg, tennslagg, kopparslagg, restprodukter från stålproduktion. 23