1. LÄKEMEDLETS NAMN Atenolol Actavis 25 mg filmdragerade tabletter Atenolol Actavis 50 mg filmdragerade tabletter Atenolol Actavis 100 mg filmdragerade tabletter 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING En Atenolol Actavis 25 mg filmdragerad tablett innehåller 25 mg atenolol En Atenolol Actavis 50 mg filmdragerad tablett innehåller 50 mg atenolol En Atenolol Actavis 100 mg filmdragerad tablett innehåller 100 mg atenolol För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1. 3. LÄKEMEDELSFORM Filmdragerad tablett. Atenolol Actavis 25 mg: vit, rund, bikonvex filmdragerad tablett med brytskåra och präglad med AI på ena sidan. Atenolol Actavis 50 mg: vit, rund, bikonvex filmdragerad tablett med brytskåra och präglad med AH på ena sidan. Atenolol Actavis 100 mg: vit, rund, bikonvex filmdragerad tablett med brytskåra och präglad med AJ på ena sidan. Tabletten kan delas i två lika stora doser. 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer För behandling av: - Hypertoni - Kronisk, stabil angina pectoris - Supraventrikulära arytmier: - paroxysmal supraventrikulär takykardi (som behandling eller profylax) - förmaksflimmer och förmaksfladder: vid otillräckligt svar på maximaldos av hjärtglykosider; när hjärtglykosider är kontraindicerade eller riskerna är större än den möjliga nyttan - Ventrikulära arytmier: - ventrikulära extrasystolier (som profylax eller behandling), i de fall extraslagen orsakas av ökad sympatisk aktivitet - ventrikulär takykardi och kammarflimmer (som profylax), särskilt då den onormala kammaraktiviteten orsakas av ökad sympatisk aktivitet - Sekundärprevention efter akut hjärtinfarkt.
4.2 Dosering och administreringssätt För oral administrering. Dosering Dosen skall anpassas efter den enskilde individen. Behandlingen bör inledas med lägsta möjliga dos så att hjärtsvikt, bradykardi och bronkrelaterade symtom kan upptäckas så snart som möjligt. Detta är särskilt viktigt hos äldre. Ytterligare dosanpassning bör ske gradvis (t.ex. en gång per vecka) under kontrollerade former eller baserat på klinisk effekt. Vuxna Hypertoni: Den rekommenderade initialdosen är 25 mg. Vanlig underhållsdos vid hypertoni är en tablett (50-100 mg) dagligen. Maximala effekt uppnås efter 1 2 veckor. Om man vill sänka blodtrycket ytterligare, kan man kombinera atenolol med ett annat blodtryckssänkande medel, t.ex. ett diuretikum. Angina pectoris: 50-100 mg dagligen beroende på klinisk effekt för att erhålla en hjärtfrekvens i vila på 55 60 slag per minut. Högre doser än 100 mg dagligen ger vanligtvis inte någon ökad effekt på angina. Om så önskas kan den dagliga dosen på 100 mg delas upp på två administreringstillfällen. Arytmier: Initial kontroll sker med hjälp av intravenös tillförsel. Lämplig oral underhållsdos är 50-100 mg dagligen, given vid ett doseringstillfälle. Sekundär prevention efter hjärtinfarkt: Initial kontroll sker med hjälp av intravenös tillförsel. Efter ungefär 10 minuter ges 50 mg oralt förutsatt att inga biverkningar inträffat. Detta ska efter 12 timmar följas av administrering av ytterligare 50 mg oralt. Underhållsdosen är 100 mg dagligen, uppdelad på 1-2 doser, under 6 dagar eller till utskrivning från sjukhuset. Äldre: Dosen kan behöva reduceras, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion. Dosen ska titreras i enlighet med klinisk effekt. Pediatrisk population: Användning av atenolol rekommenderas inte till barn eller ungdomar under 18 års ålder. Nedsatt njurfunktion: Atenolol utsöndras via njurarna och därför måste dosen justeras till patienter med svåra njurproblem. GFR (ml/min/1,73 m 2 kroppsyta) Rekommenderad dygnsdos av atenolol (mg/dygn) > 35 Dosjusteringar är inte nödvändiga. 15-35 25 50 (eller 50 100 varannan dag) < 15 25 50 varannan dag Vid hemodialys ges en 50 mg tablett efter varje dialys. Behandlingen bör ske på sjukhus eftersom det arteriella trycket plötsligt kan sjunka. Nedsatt leverfunktion: Ingen dosjustering är nödvändig.
4.3 Kontraindikationer - hjärtblock av grad II eller III - kardiogen chock - okontrollerad hjärtsvikt - sick-sinus syndrom (inklusive sino-atrialt block) - obehandlat feokromocytom - metabolisk acidos - bradykardi (färre än 45 50 slag per minut) - hypotoni - Överkänslighet mot den aktiva substansen (atenolol) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1 - allvarlig perifer cirkulationsrubbning - samtidig användning av floktafenin - samtidig intravenös användning av verapamil eller diltiazem - allvarlig astma och allvarlig kronisk obstruktiv lungsjukdom, såsom luftvägsobstruktion 4.4 Varningar och försiktighet Ischemisk hjärtsjukdom: Det är särskilt viktigt hos patienter med ischemisk hjärtsjukdom att behandlingen inte avbryts plötsligt. För att tillståndet av angina pectoris inte ska försämras bör dosen minskas gradvis under 1 2 veckor. Om det är nödvändigt bör även ersättningsterapi insättas. Hypertoni och arytmier kan även utvecklas. Dessutom finns risk för hjärtinfarkt och plötslig död. Obehandlad hjärtsvikt: Atenolol skall inte ges till patienter med obehandlad kronisk hjärtsvikt. Detta tillstånd skall först stabiliseras. Kirurgi: Om det beslutas att avbryta betablockad inför operation, bör behandlingen avbrytas under minst 24 timmar. Fortsatt betablockad minskar risken för arytmier under induktion och intubering, men risken för hypotoni kan dock öka. Om behandlingen fortsätts bör försiktighet iakttas vid användning av vissa anestesimedel. Intravenös administrering av atropin kan ha skyddande effekt mot vagala reaktioner. Perifera cirkulationsrubbningar: Atenolol bör användas med stor försiktighet hos patienter med perifer cirkulationsrubbning (Raynauds sjukdom eller syndrom, claudicatio intermittens), eftersom dessa sjukdomstillstånd kan förvärras. Allvarlig perifer cirkulationsrubbning är en kontraindikation (se avsnitt 4.3). Hjärtfrekvensrubbningar: Atenolol kan orsaka bradykardi. Dosen bör minskas om pulsen sjunker till under 50 55 slag/minut vid vila och patienten får symtom i samband med bradykardin. Luftvägsrubbningar: Luftvägsmotståndet kan öka hos patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom. Största försiktighet måste därför iakttas om atenolol används för dessa patienter. Hjärtblock: På grund av den negativa effekten på överledningstiden bör atenolol endast ges med försiktighet till patienter med grad I hjärtblock. Nedsatt njurfunktion: Hos patienter med nedsatt njurfunktion skall dosen justeras efter glomerulusfiltrationen (se avsnitt 4.2).
Äldre: Äldre patienter bör behandlas med försiktighet och behandlingen inledas med en lägre dos (se avsnitt 4.2). Prinzmetals angina: Atenolol kan öka antalet angina-attacker och varaktigheten av dessa hos patienter med Prinzmetals angina på grund av alfareceptormedierad sammandragning av kranskärlen. Därför måste största försiktighet iakttas om atenolol används för dessa patienter. Psoriasis: Patienter med känd psoriasis i anamnesen bör endast använda atenolol efter noggrant övervägande. Allergier: Atenolol kan öka känsligheten mot allergener och förvärra anafylaktiska reaktioner. Atenolol kan även minska effekten av den normala dosen adrenalin (epinefrin) som används för att behandla allergiska reaktioner. Överkänslighet: Atenolol kan orsaka överkänslighetsreaktioner, inklusive angioödem och urtikaria (se avsnitt 4.8). Hypoglykemi: Atenolol kan dölja symtom på hypoglykemi, särskillt takykardi. Patienter med diabetes ska informeras om att dessa varningstecken kan försvinna. Insulinkänsligheten kan minska hos patienter som behandlas med atenolol. Diabetiker: Behandlingen bör inledas med övervakning av blodsockernivåerna. Tyreotoxikos: Betablockad kan dölja kardiovaskulära tecken på tyreotoxikos. Behandlat feokromocytom: Atenolol kan ges till patienter med behandlat feokromocytom under samtidig övervakning av blodtrycket. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Kontraindicerade kombinationer: Floktafenin Betareceptorblockerare kan hämma kompensatoriska kardiovaskulära reaktioner förknippade med hypotoni eller chock som orsakas av floktafenin. Kalciumantagonister av verapamil- eller diltiazemtyp Negativ påverkan på kontraktilitet och AV-ledning. Rekommenderas ej tillsammans med: Digitalisglykosider Digitalisglykosider kan tillsammans med atenolol öka AV-ledningstiden och minska hjärtfrekvensen. Samtidig användning kan öka risken för bradykardi. Monoaminoxidashämmare (utom MAO-B hämmare) Klonidin Betablockerare kan öka risken för rebound hypertoni. Om de två läkemedlen administreras samtidigt ska betablockeraren sättas ut flera dagar innan behandlingen med klonidin avslutas. Om
klonidin ska ersättas med betablockerare ska insättningen av betablockeraren fördröjas till flera dagar efter det att klonidin har satts ut. Sultoprid Atenolol skall inte ges tillsammans med sultoprid eftersom det ökar risken för ventrikulära arytmier, t.ex. torsades de pointes. Försiktighet vid användning: Antiarytmika klass I (t.ex. disopyramid, kinidin) och amiodaron Kan förlänga ledningstiden i förmaket och ha en negativ inotrop effekt. Insulin och orala diabetesläkemedel Kan förstärka den blodsockersänkande effekten av dessa läkemedel (speciellt icke-selektiva betablockerare). Betablockad kan dölja tecken på hypoglykemi (takykardi). Anestesimedel Försvagning av reflex-takykardi och ökad risk för hypotoni. Fortsatt behandling med betablockerare minskar risken för arytmi under induktion och intubering. Man bör informera anestesiläkaren om att patienten behandlas med betablockerare. Anestesimedel som ger hjärtpåverkan såsom cyklopropan, trikloretylen, lidokain, prokainamid och betaadrenoceptorstimulerande medel såsom noradrenalin (norepinefrin) bör helst undvikas. Baklofen Ökar den antihypertensiva effekten. Joderade kontrastmedel Atenolol kan hämma kompensatoriska kardiovaskulära reaktioner i samband med hypotoni eller chock orsakad av joderade kontrastmedel. Amiodaron Kombination med atenolol kan ge additiv dämpande effekt på överledning och negativa inotropa effekter, särskilt hos patienter med underliggande defekter i sinus- eller AV-knutan. Ta hänsyn till följande: Kalciumantagonister; dihydropyridinderivat såsom nifedipin: Risken för hypotoni kan öka. Hos patienter med latent hjärtinsufficiens kan behandling med atenolol leda till hjärtsvikt. Prostaglandinsyntetashämmare (såsom NSAID): Kan minska den blodtryckssänkande effekten av atenolol. Sympatomimetika (t.ex. adrenalin (epinefrin)) Kan motverka effekten av atenolol. Samtidig behandling med tricykliska antidepressiva medel, barbiturater och fentiaziner samt andra antihypertensiva medel Kan öka den blodtryckssänkande effekten och/eller risken för bradykardi.
Ampicillin Kan minska biotillgängligheten av atenolol. Läkare bör därför vara uppmärksam på tecken på ändrat svar på atenolol, speciellt när höga doser av ampicillin ges samtidigt. 4.6 Fertilitet, graviditet och amning Graviditet Det saknas tillräckliga data från behandling av gravida kvinnor med atenolol för att dess potentiella skadlighet ska kunna fastställas. Atenolol passerar placentan och uppträder i blodet i navelsträngen. Djurstudier har inte visat några teratogena eller fostertoxiska effekter efter systemisk administrering inom det terapeutiska dosintervallet. Administrering av atenolol vid graviditet har förknippats med reducerad fostertillväxt. På grund av läkemedlets farmakologiska egenskaper kan det ge upphov till biverkningar hos fostret och det nyfödda barnet om det används under den andra och tredje trimestern (särskilt hypoglykemi, hypotoni och bradykardi). Betablockerare minskar genomblödningen i placenta. På grund av otillräcklig erfarenhet rekommenderas inte atenolol i samband med graviditet. Amning Atenolol utsöndras i bröstmjölk där koncentrationen är högre än i plasma. Risker för barnet som ammas kan inte uteslutas (betablockad). Amning ska därför avbrytas under behandling med atenolol. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Inga studier har gjorts rörande effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Vid framförande av fordon eller användning av maskiner ska det tas hänsyn till att tillfällig yrsel eller trötthet kan förekomma. 4.8 Biverkningar Följande biverkningar har observerats i samband med behandling med atenolol med följande frekvenser: Mycket vanliga ( 1/10) Vanliga ( 1/100, < 1/10) Mindre vanliga ( 1/1000, < 1/100) Sällsynta ( 1/10 000, < 1/1000) Mycket sällsynta (< 1/10 000) Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data) Blodet och lymfsystemet Sällsynta: purpura, trombocytopeni Endokrina systemet Ingen känd frekvens: betablockerare kan dölja symtom av tyreotoxikos eller hypoglykemi Psykiska störningar Mindre vanliga: sömnstörningar Sällsynta: humörförändringar, mardrömmar, depression, förvirring, psykoser och hallucinationer.
Centrala och perifera nervsystemet Sällsynta: yrsel, huvudvärk, parestesi Ögon Sällsynta: torra ögon, synstörningar Hjärtat Vanliga: bradykardi Sällsynta: försämrad hjärtsvikt, hjärtblock Blodkärl Vanliga: kalla extremiteter Sällsynta: postural hypotoni som kan förknippas med synkope, försämrad existerande claudicatio intermittens, Raynauds fenomen (hos känsliga patienter) Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Sällsynta: bronkospasm hos patienter med bronkial astma eller med astmatiska besvär i anamnesen Magtarmkanalen Vanliga: gastrointestinala problem Sällsynta: muntorrhet Lever och gallvägar Sällsynta: hepatisk toxicitet, inklusive intrahepatisk kolestas Hud och subkutan vävnad Sällsynta: alopeci, psoriasis-liknande hudreaktioner, försämring av psoriasis, utslag Ingen känd frekvens: reaktioner till följd av överkänslighet, inklusive angioödem och urtikaria Muskuloskeletala systemet och bindväv Ingen känd frekvens: lupusliknande syndrom Reproduktionsorgan och bröstkörtel Sällsynta: impotens Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället Vanliga: trötthet Undersökningar: Mindre vanliga: förhöjda transaminaser Mycket sällsynta: en ökning av antinukleära antikroppar (ANA) har observerats; dess kliniska relevans är oklar. Utsättning av läkemedlet ska övervägas om man efter en klinisk bedömning anser att patientens välbefinnande påverkas negativt av någon av ovanstående reaktioner. I samtliga fall ska behandlingsutsättningen göras gradvis. Rapportering av misstänkta biverkningar Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och
sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, SE-751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se. 4.9 Överdosering Symtom Hjärtsymtomen är viktigast. Bradykardi, hypotoni, lungödem, synkope och kardiogen chock kan uppträda. AV-block grad I eller II kan förekomma och i sällsynta fall även arytmier. Behandling Efter intag av en överdos eller vid överkänslighet bör patienten övervakas noga och behandlas på intensivvårdsavdelning. Aktivt kol och ett laxermedel ska användas för att förhindra att läkemedel som eventuellt finns kvar i mag-tarmkanalen absorberas (inom en timme). Plasma eller plasmaersättning kan användas för att behandla hypotoni eller chock. Hemodialys eller hemoperfusion kan övervägas. Svår bradykardi kan behandlas med intravenös tillförsel av atropin 1 2 mg och/eller en pacemaker. Om det är nödvändigt kan detta följas av en intravenös bolusdos av glukagon 10 mg och om så krävs kan detta upprepas eller följas av en intravenös infusion av glukagon 1 10 mg/timme beroende på hur patienten svarar på behandlingen. Om administrering av glukagon inte har någon effekt eller om glukagon inte finns att tillgå kan en beta-adrenoceptorstimulerare såsom dobutamin 2,5 till 10 mikrogram/kg/minut ges genom en intravenös infusion. Dobutamin skulle på grund av dess positiva inoptropa effekt också kunna användas för att behandla hypotoni och akut hjärtinsufficiens. Det är troligt att dessa doser är otillräckliga för att vända hjärteffekterna från en betablockerarblockad om en stor överdos har tagits. Om det är nödvändigt bör därför dosen dobutamin ökas utifrån patientens kliniska tillstånd för att få det önskade svaret. Bronkospasm kan vanligen vändas med hjälp av bronkdilaterande medel. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Beta-receptorblockerande medel, selektiva ATC-kod: C07A B03 Atenolol är en selektiv beta-adrenoreceptorblockerare som huvudsakligen verkar på betaadrenerga receptorer i hjärtat. Det har inga inneboende sympatomimetiska eller membranstabiliserande egenskaper och har liksom andra betablockerare negativ inotrop effekt (och är därför kontraindicerat vid icke kompenserad hjärtsvikt). Dess verkningsmekanism vid behandling av hypertoni är oklar. Det är troligen de effekter atenolol har i form av sänkt hjärtfrekvens och minskad kontraktilitet som gör att det effektivt kan eliminera eller reducera symtomen hos patienter med angina. Det är inte troligt att eventuella ytterligare egenskaper hos S-(-)-atenolol jämfört med dem hos den racemiska blandningen ger upphov till annorlunda terapeutiska effekter. Atenolol är effektivt och tolereras väl av de flesta etniska befolkningsgrupper. Svaret kan dock vara något sämre hos svarta patienter.
Atenolol är effektivt under åtminstone 24 timmar efter en enskild oral dos. Efterlevnad med läkemedelsbehandlingen är hög på grund av att läkemedlet är patientvänligt och lätt att dosera. Det smala dosintervallet och de tidiga effekterna säkerställer att en läkemedelseffekt snabbt kan påvisas hos varje enskild patient. Atenolol är kompatibelt med diuretika, andra blodtryckssänkande medel och läkemedel mot angina (se avsnitt 4.5). Eftersom det huvudsakligen verkar på betareceptorer i hjärtat kan atenolol med försiktighet administreras till patienter med andningssjukdomar, vilka inte tål icke-selektiva betablockerare. Studier på människor har visat att försumbara mängder atenolol passerar över blodhjärnbarriären. Tidig intervention vid akut hjärtinfarkt minskar storleken på infarkten och kan minska morbiditet och mortalitet. Färre patienter med tillstånd som hotar att utvecklas till uttalad infarkt; incidensen av ventrikulära arytmier minskar och avsevärd smärtlindring kan leda till minskat behov av opiatbaserade analgetika. Tidig mortalitet minskar. Atenolol är en ytterligare behandling för standardvården av kranskärlstillstånd. 5.2 Farmakokinetiska egenskaper Absorption: Den orala biotillgängligheten är ca 50 60 %. Biotillgängligheten minskar med 20 % när medlet intas med föda. Maximala plasmakoncentrationer ses efter 2 4 timmar efter upprepad oral tillförsel. Förhållandet mellan dos och plasmakoncentration är linjärt. Den interindividuella variationen i AUC och C max är ca 30 40 %. Distribution: Distributionsvolymen är 50 till 75 liter. Endast små mängder har rapporterats passera blod-hjärnbarriären och proteinbindningen i plasma är minimal (mindre än 5 %). (Kvinnor: läkemedlet passerar placentan och utsöndras i bröstmjölk där koncentrationer som är högre än de i moderns plasma har påvisats.) Metabolism: Atenolol genomgår ringa eller ingen hepatisk metabolism. Elimination: Den absorberade dosen utsöndras huvudsakligen (85 100 %) oförändrad i urinen. Clearance är ca 6 liter/timme och halveringstiden är ca 6 9 timmar. Hos äldre patienter är clearance lägre och halveringstiden i eliminationsfasen är förlängd. Clearance är korrelerat till njurfunktionen och eliminationstiden är förlängd hos patienter med nedsatt njurfunktion. Nedsatt leverfunktion påverkar inte kinetiken hos atenolol. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Det finns inga prekliniska data av relevans för förskrivaren utöver vad som redan har beaktats i andra delar av denna produktresumé. 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Tablettkärna Cellulosa, mikrokristallin typ 101 (E460) Majsstärkelse Krospovidon typ A (E1202) Kalciumvätefosfatdehydrat (E341) Kolloidal vattenfri kiseldioxid
Magnesiumstearat (E572) Hydrerad vegetabilisk olja Natriumlaurylsulfat Filmdragering Titandioxid (E171) Hypromellos 5cP Propylenglykol (E1520) Talk (E553b) 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 3 år. 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Inga särskilda förvaringsanvisningar. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Blister (PVC/aluminium) med genomtryckningsbar folie. Tablettburk (HDPE) med plastlock (HDPE) eller skruvlock av plast (PP). Förpackningsstorlekar Blister (PVC/Al): Atenolol Actavis 25 mg filmdragerade tabletter: 20, 30, 90 och 100 filmdragerade tabletter Atenolol Actavis 50 mg filmdragerade tabletter: 20, 30, 50, 90 och 100 filmdragerade tabletter Atenolol Actavis 100 mg filmdragerade tabletter: 20, 30, 42, 90 och 100 filmdragerade tabletter Tablettburk (HDPE) med skruvlock av plast (PP): Atenolol Actavis 25 mg filmdragerade tabletter: 20, 30, 100, 250 och 500 filmdragerade tabletter Atenolol Actavis 50 mg filmdragerade tabletter: 20, 30, 100, 250 och 500 filmdragerade tabletter Tablettburk (HDPE) med plastlock (HDPE): Atenolol Actavis 100 mg filmdragerade tabletter: 20, 30, 100, 250 och 500 filmdragerade tabletter Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering Inga särskilda anvisningar för destruktion. Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.
7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Actavis Group PTC ehf. Reykjavikurvegi 76-78 220 Hafnarfjordur Island 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 25 mg: 42666 50 mg: 42667 100 mg: 42668 9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE 2010-11-26/2013-10-31 10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN 2016-02-23