DOM Meddelad i Göteborg

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Avdelning 1 DOM 2018-10-16 Meddelad i Göteborg Mål nr 3074-17 1 KLAGANDE Skydda Skogen c/o Elin Götmark Tycho Brahes gata 12 415 17 Göteborg MOTPART Skogsstyrelsen Huvudkontoret 551 83 Jönköping ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrätten i Göteborgs beslut den 12 maj 2017 i mål nr 13997-16, se bilaga A SAKEN Avverkning; fråga om överklagbarhet KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten upphäver förvaltningsrättens beslut och förklarar att Skogsstyrelsens vägledning är ett överklagbart beslut. Målet visas åter till förvaltningsrätten för fortsatt handläggning. YRKANDEN M.M. Skydda Skogen yrkar att kammarrätten fastställer att Skogsstyrelsens vägledning är ett överklagbart beslut och visar målet åter till förvaltningsrätten för fortsatt handläggning. Skydda Skogen anför bl.a. följande. När Skogsstyrelsen utfärdade vägledningen var syftet att påverka fastighetsägarens agerande vid avverkning. Skydda Skogen är också berörd av myndighetsuttalandet eftersom det påverkar de allmänna intressen som Dok.Id 426518 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 1531 Stora Nygatan 21 031-732 74 00 031-732 76 00 måndag fredag 401 50 Göteborg E-post: kammarratten.goteborg@dom.se www.kammarratten.goteborg.se 08:00 16:00

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG DOM Mål nr 3074-17 2 föreningen bevakar. Skogsstyrelsen meddelade vidare i e-post samma dag till Skydda Skogen att myndigheten inte avsåg att vidta ytterligare åtgärder med anledning av en begäran från Skydda Skogen m.fl. om inrättande av nyckelbiotop och biotopskydd. Meddelandet och vägledningen ska var för sig, eller tillsammans, anses vara beslut som är överklagbara. EU-domstolen har slagit fast att nationella bestämmelser som genomför unionens lagstiftning på miljöområdet utgör rättigheter som kan kränkas och dessa rättigheter ska anses tillkomma miljöorganisationer (Trianel C-115/09 EU:C:2011:289). I området förekommer flertalet arter som skyddas av unionens miljölagstiftning. Skogsstyrelsen har inte ifrågasatt att arterna finns i området. Mot denna bakgrund berörs Skydda Skogen av myndighetsuttalandet. Skogsstyrelsen har uppgett att Skydda Skogens synpunkter har beaktats i vägledningen. Vägledningen är att anse som ett beslut angående tillämpningen av skogsvårdslagen (1979:429) i det enskilda fallet (jfr RÅ 1996 ref. 43). Skogsstyrelsens handläggningsåtgärder med anledning av en avverkningsanmälan omfattas av artikel 9.3 i FN:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen). Sverige har därför en skyldighet att säkerställa att miljöorganisationer har möjlighet att få Skogsstyrelsens handlingar och underlåtenheter prövade. Detta bör beaktas vid bedömningen av om det är fråga om ett överklagbart beslut. Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att processuella bestämmelser i den utsträckning det är möjligt ska tolkas så att en miljöorganisation kan överklaga beslut som kan strida mot EU-rätten (HFD 2014 ref. 8). Högsta domstolen har uttalat att bedömningar angående miljöorganisationernas klagorätt ska vara generösa (NJA 2012 s. 921). Sammantaget talar detta för en extensiv tolkning av bestämmelserna om överklagbarhet och klagorätt i 41 och 42 förvaltningslagen (2017:900), förkortad FL.

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG DOM Mål nr 3074-17 3 Om vägledningen inte anses överklagbar, berövas Skydda Skogen den rätt att överklaga som följer av Århuskonventionen. Skogsstyrelsen anser att överklagandet ska avslås och anför bl.a. följande. Skogsstyrelsen har vidtagit en tillsynsåtgärd i och med att markägaren fått en vägledning om skogsvårdslagens krav. Vägledningen klargör Skogsstyrelsens tolkning av skogsvårdslagstiftningens bestämmelser i det enskilda fallet. Den är inte rättsligt bindande för mottagaren och ska därför inte betraktas som ett överklagbart beslut. Skogsägaren kan t.ex. anse att andra åtgärder, eller uteblivna sådana, också leder till att lagens krav uppfylls. SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Skogsstyrelsens vägledning är ett beslut I förvaltningsverksamhet förekommer både ärendehandläggning och s.k. faktiskt handlande. Ärendehandläggning avslutas med beslut. Det faktiska handlandet karaktäriseras av att myndigheten i praktiken vidtar en faktisk åtgärd. Gränsdragningen kan vara svår. Ett beslut innefattar dock regelmässigt ett uttalande från en myndighet som är avsett att ha vissa verkningar för den som beslutet är riktat mot. Det är uttalandets syfte och innehåll som avgör uttalandets karaktär av beslut, inte dess yttre form. Uttalandet syftar ofta till att påverka mottagarens handlande i en given situation. När en myndighet lämnar upplysningar och råd med stöd av den allmänna serviceskyldigheten ger myndighetens besked inte uttryck för beslut i förvaltningsrättslig mening, även om informationen kan påverka mottagarens handlande. Den huvudsakliga skillnaden kan sägas vara att den information som lämnas genom myndighetens faktiska handlande i dessa fall innefattar ett besked som adressaten inte nödvändigtvis måste följa och som därför inte har ett normerande syfte. Ett undantag från denna princip gäller dock t.ex. i de fall då råd och upplysningar lämnas med stöd av särskilda föreskrifter om viss

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG DOM Mål nr 3074-17 4 information och rådgivning. När en myndighet fullgör en sådan särskilt författningsreglerad uppgift anses myndighetens åtgärder innefatta handläggning av ett ärende även om adressaten i det enskilda fallet inte är skyldig att följa myndighetens besked. Så beskrivs rättsläget i förarbetena till den nu gällande förvaltningslagen (prop. 2016/17:180 s. 24 f.). Kammarrätten lägger de utgångspunkterna till grund för bedömningen av om vägledningen är ett beslut. Vägledningen innefattar inga besked som adressaten, dvs. skogsägaren, nödvändigtvis måste följa. Det talar för att den inte ska anses vara ett beslut. Men den har tillkommit i ett sammanhang som talar i annan riktning. Skogen är en nationell tillgång och en förnybar resurs som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln ska hänsyn tas även till andra allmänna intressen. Vad som nu sagts stadgas i 1 skogsvårdslagen. Naturvården hör till de allmänna intressen som ska beaktas (prop. 1974:166 s. 89 f. och prop. 1992/93:226 s. 90). Det är Skogsstyrelsens uppgift att utöva tillsyn över efterlevnaden av skogsvårdslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av den (33 skogsvårdslagen). Den produktiva skogsmarkens ägare är skyldig att underrätta Skogsstyrelsen bl.a. om vad han eller hon avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i samband med avverkning på hans eller hennes mark (14 skogsvårdslagen). En sådan underrättelse kan föranleda Skogsstyrelsen att meddela förbud mot avverkningen eller föreläggande om den hänsyn som ska tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen, dock inte så ingripande krav på hänsyn att pågående markanvändning försvåras. Om sådana längre gående hänsyn skulle krävas, kan myndigheten vara skyldig att agera med stöd av miljöbalken, t.ex. genom att besluta att området ska utgöra ett biotopskyddsområde eller meddela föreläggande eller förbud enligt 12 kap. 6 miljöbalken.

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG DOM Mål nr 3074-17 5 Skogsstyrelsen kan också som i detta fall besluta om vägledningar som inte är avsedda att vara juridiskt bindande för den enskilde. Syftet med underrättelseskyldigheten kan sägas vara att ge Skogsstyrelsen möjlighet att ge information och råd om eller besluta villkor för avverkningen för att tillgodose lagstiftningens krav (jfr SOU 2017:81, främst s. 234 f.). Enligt kammarrättens mening måste Skogsstyrelsens vägledning anses ha tillkommit i handläggningen av ett ärende. Vägledningen är att anse som ett beslut. Förvaltningslagens bestämmelser är tillämpliga (1 FL). Beslutet får överklagas Beslutet har fattats med stöd av skogsvårdslagen. Beslut enligt skogsvårdslagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (40 skogsvårdslagen). Skogsvårdslagen ger ingen närmare information om vilka beslut enligt lagen som får överklagas. Frågan om ett beslut som detta får överklagas måste därför avgöras med stöd av den allmänna bestämmelsen i 41 FL, som säger att ett beslut får överklagas om beslutet kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 2018 och hade inte någon direkt motsvarighet tidigare. I lagförarbetena uttalas följande (prop. 2016/2017:180 s. 253). Genom att i lagtexten lyfta fram de faktiska verkningarna speglas syftet med överklagandeinstitutet på ett tydligt och samtidigt enkelt sätt. Regeringens förslag innebär också att det ges ett uttryckligt lagstöd för att tillerkänna ett beslut överklagbarhet, trots att det saknar egentliga rättsverkningar, om beslutet har utformats på ett sätt som kan leda till att det ändå får konsekvenser enligt sitt innehåll (jfr t.ex. RÅ 2004 ref. 8). Ett beslut om råd, anvisningar, rekommendationer eller liknande som i normalfallet är frivilligt för adressaten att följa eller bortse från

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG DOM Mål nr 3074-17 6 blir alltså enligt förslaget överklagbart om beslutet har fått eller kan antas få faktiska konsekvenser. Bestämmelsen är avsedd att ge uttryck för de principer som kommit till uttryck genom Högsta förvaltningsdomstolens praxis och som innebär att det är ett besluts faktiska verkningar som är i grunden avgörande för bedömningen av beslutets överklagbarhet. Den är inte avsedd att hindra en fortsatt utveckling av praxis i den riktningen. Nuvarande praxis kan ge viss vägledning för tillämpningen (a. prop. s. 332). Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat följande vad gäller överklagbarhet. Överklagandeinstitutets funktion är att bereda den som berörs av ett besluts verkningar en möjlighet att få beslutet ändrat eller upphävt, eller, med andra ord, att få de oönskade konsekvenserna eliminerade. Av detta följer att i princip endast beslut som har eller är ägnade att få en påvisbar effekt för den som berörs av beslutet tillerkänns överklagbarhet. Avgörande för bedömningen av ett besluts överklagbarhet är alltså beslutets faktiska verkningar för den som berörs av det. [ ] Då en myndighet inom ramen för sin kompetens, dvs. inom gränserna för sin beslutanderätt enligt tillämplig författningsreglering, avger ett ställningstagande som har sådana faktiska verkningar som nyss sagts uppkommer således ett överklagbart beslut, oavsett hur det har rubricerats (HFD 2018 ref. 23). Skogsstyrelsen kan inom ramen för sin kompetens bemöta en anmälan om avverkning med ställningstaganden av skilda slag. Kammarrätten bedömer att det beslut som Skogsstyrelsen har tagit i detta fall har den faktiska verkningen att beslutets adressat, skogsägaren, medges rätt att avverka skog. Beslutet påverkar skogsägarens situation på ett inte obetydligt sätt och ska därför vara möjligt att överklaga. En annan fråga som det inte finns skäl att besvara är om skogsägaren skulle ha klagorätt mot beslutet.

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG DOM Mål nr 3074-17 7 I ett ärende om avverkning ska Skogsstyrelsen enligt skogsvårdslagen även beakta naturvården. Beslut som tas i ett avverkningsärende kan ha faktiska verkningar för naturvården (dvs. miljön), och naturvården är ett allmänt intresse. Detta intresse skyddas av Århuskonventionen. Skydda Skogen, som hänvisar till Århuskonventionen, anser sig företräda allmänheten på konventionens område och påstår att Skogsstyrelsens beslut strider mot skogsvårdslagen och unionens miljölagstiftning. Det finns en på Århuskonventionen grundad förpliktelse att säkerställa att allmänheten i enlighet med nationell rätt har tillgång till effektiva rättsmedel (se HFD 2014 ref. 8). Kammarrätten anser mot den bakgrunden att även de påstådda faktiska verkningarna för miljön medför att beslutet ska vara möjligt att överklaga. En annan och senare fråga är om Skydda Skogen ska anses ha rätt att klaga på Skogsstyrelsens beslut. Den frågan bör i första hand prövas av förvaltningsrätten. Sammanfattningsvis kommer kammarrätten alltså till slutsatsen att Skogsstyrelsens beslut som rubricerats vägledning är överklagbart. Förvaltningsrättens avgörande ska därför upphävas och målet visas åter till förvaltningsrätten för fortsatt handläggning. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (formulär 1). Gertrud Forkman Åsa Holm referent Katarina Dunnington /Emma Dahlgren

FÖRVALTNINGSRÄTTEN I GÖTEBORG Avd. 1 BESLUT 2017-05-12 Meddelat i Göteborg Mål nr 13997-16 Bilaga A 1 KLAGANDE Skydda Skogen c/o Elin Götmark Tycho Brahes Gata 12 415 17 Göteborg MOTPART Skogsstyrelsen Huvudkontoret 551 83 Jönköping ÖVERKLAGAT BESLUT Skogsstyrelsens vägledning daterad den 22 december 2016, ärende A 52535-2016 SAKEN Tillämpning av skogsvårdslagen (1979:429) FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE Förvaltningsrätten avvisar överklagandet. Dok.Id 471091 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 53197 Sten Sturegatan 14 031-732 70 00 031-711 78 59 måndag fredag 400 15 Göteborg E-post: forvaltningsrattenigoteborg@dom.se www.forvaltningsrattenigoteborg.domstol.se 08:00-16:00

FÖRVALTNINGSRÄTTEN I GÖTEBORG BESLUT 2017-05-12 13997-16 2 BAKGRUND Fastighetsägaren Björn Bengtsson gjorde den 18 november 2016 en anmälan till Skogsstyrelsen om avverkning m.m. avseende fastigheten Bårekulla1:16 i Härryda kommun. Av anmälan framgår att avverkning får starta tidigast den 30 december 2016. Med anledning av anmälan lämnade Skogsstyrelsen den 22 december 2016 en vägledning om skogsvårdslagens krav. Vägledningen innehåller ett antal åtgärder som Skogsstyrelsen anser att markägaren behöver ta hänsyn till för att uppfylla kraven i skogsvårdslagen. YRKANDEN M.M. Föreningen Skydda Skogen yrkar i första hand att Skogsstyrelsens vägledning angående avverkningsanmälan upphävs och att förvaltningsrätten beslutar att planerade skogsbruksåtgärder inte är tillåtna. I andra hand yrkas att ärendet återförvisas till Skogsstyrelsen för erforderlig handläggning. Skydda Skogen yrkar även att förvaltningsrätten begär att Skogsstyrelsen ska redovisa skriftlig dokumentation av resultatet av deras möten med Länsstyrelsen i Västra Götaland. Skydda Skogen anför i huvudsak följande. Skydda Skogen har som nationellt verksam miljöförening rätt att överklaga de beslut som Skogsstyrelsen har tagit i samband med sin myndighetsutövning och tillsyn med anledning av den aktuella avverkningsanmälan. Föreningens rätt att föra talan stöds av Århuskonventionen och av vägledande domar från Mark- och miljööverdomstolen. Skogsstyrelsens beslut angående vilken hänsyn som ska tas vid en skogsavverkning som meddelats via en skriftlig vägledning bör anses vara ett tillsynsbeslut. Oberoende av om Skogsstyrelsens agerande betraktas som ett tillsynsbeslut eller inte så anser sig föreningen ha talerätt.

FÖRVALTNINGSRÄTTEN I GÖTEBORG BESLUT 2017-05-12 13997-16 3 Den upprättade vägledningen utgör en sådan skriftlig dokumentation av Skogsstyrelsens beslut angående artskyddsfrågan och skogsvårdslagens krav och är därmed överklagbar. Eftersom vägledningen berör arter som omfattas av EU-rätten är det extra viktigt att det går att få den överprövad i högre instans. Utöver vägledningen finns ytterligare skriftlig dokumentation av beslutet i form av två e-postmeddelanden. Dessa meddelanden bör utgöra överklagbara beslut. Skogsstyrelsen anser att vägledningen inte är ett överklagbart beslut och anför i huvudsak följande. Skogsstyrelsen har vidtagit en tillsynsåtgärd i och med att fastighetsägaren fått en vägledning om skogsvårdslagens krav. Vägledningen är en information till fastighetsägaren om myndighetens syn på vilken hänsyn som behöver tas till natur- och kulturmiljövårdens intresse vid planerad avverkning inom ramen för intrångsbegränsningen. Vägledningen är inte rättsligt bindande för mottagaren och utgör därmed inget överklagbart beslut. SKÄLEN FÖR FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE En förutsättning för rätt att föra talan hos förvaltningsrätten är att det finns ett överklagbart beslut (jfr 22 förvaltningslagen). Frågan som förvaltningsrätten inledningsvis har att ta ställning till är om Skogsstyrelsens vägledning utgör ett överklagbart beslut. Vad som utgör ett överklagbart beslut framgår inte direkt av lagstiftningen utan ledning får hämtas i praxis på området (SOU 2010:29 s. 611 ff.). Avgörande för huruvida ett myndighetsuttalande utgör ett överklagbart beslut är inte hur det rubriceras, utan dess innehåll. Kännetecknande för ett överklagbart beslut är att det innefattar ett uttalande varigenom en myndighet vill påverka den enskildas handlande. Beslutets innebörd och faktiska verkningar för den som berörs av beslutet avgör om ett beslut är överklagbart eller

FÖRVALTNINGSRÄTTEN I GÖTEBORG BESLUT 2017-05-12 13997-16 4 inte (se RÅ 1996 ref. 43, RÅ 2003 ref. 87 och RÅ 2004 ref. 8). Beslut som i praxis inte har ansetts överklagbara har ofta saknat rättsverkningar (jfr RÅ 1973 ref. 75, RÅ 1977 ref. 104, RÅ 1990 ref. 100). Detsamma gäller råd och upplysningar som adressaten kan bortse från utan att drabbas av särskild påföljd (jfr RRK K76 2:16). Den vägledning som Skogsstyrelsen utfärdat med anledning av fastighetsägarens avverkningsanmälan innehåller information till fastighetsägaren om myndighetens syn på vilka hänsyn som behöver tas för att uppfylla skogsvårdslagens krav vid planerad avverkning. I vägledningen beskrivs vilka miljöhänsyn som bör tas och ytterligare hänsyn som är önskvärda. Trots att syftet med vägledningen är att endast ge råd avseende avverkligen konstaterar förvaltningsrätten att de råd som Skogsstyrelsen ger kan komma att påverka fastighetsägarens handlande. Det framgår dock inte att fastighetsägaren om denne inte följer Skogsstyrelsens vägledning kommer att drabbas av någon påföljd. Det är heller inte uteslutet att fastighetsägaren på andra sätt än att följa vägledningen kan uppfylla skogsvårdslagens krav. Skydda Skogen anför att vägledningen i vart fall tillsammans med övrig skriftlig dokumentation bör utgöra ett överklagbart beslut. De e-postmeddelanden som Skydda Skogen hänvisar till utgör kommunikation mellan Skogsstyrelsen och länsstyrelsen med anledning av avverkningsanmälan. Meddelandena kan enligt förvaltningsrätten, varken sett för sig eller tillsammans med vägledningen, ses som överklagbara beslut. Mot denna bakgrund gör förvaltningsrätten bedömningen att Skogsstyrelsens vägledning inte är av den beskaffenhet att den kan anses vara ett överklagbart beslut enligt 22 förvaltningslagen. Förvaltningsrätten kan därmed inte pröva Skydda Skogens överklagande, varför överklagandet ska avvisas.

FÖRVALTNINGSRÄTTEN I GÖTEBORG BESLUT 2017-05-12 13997-16 5 HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (DV 3109/1B) Per-Åke Pettersson Rådman Föredragande i målet har varit föredragande juristen Kajsa Åkesson.

Bilaga 1 Bilaga HUR MAN ÖVERKLAGAR - PRÖVNINGSTILLSTÅND DV 3109/1B 2013-06 Producerat av Domstolsverket Den som vill överklaga förvaltningsrättens beslut ska skriva till Kammarrätten i Göteborg. Skrivelsen ska dock skickas eller lämnas till förvaltningsrätten. För att kammarrätten ska kunna ta upp Ert överklagande måste Er skrivelse ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då Ni fick del av domen/beslutet. Om beslutet har meddelats vid en muntlig förhandling, eller det vid en sådan förhandling har angetts när beslutet kommer att meddelas, ska dock överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag domstolens beslut meddelades. Om sista dagen för överklagande infaller på lördag, söndag eller helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton räcker det att besvärshandlingen kommer in nästa vardag. Om klaganden är en part som företräder det allmänna, ska överklagandet alltid ha kommit in inom tre veckor från den dag beslut meddelades. För att ett överklagande ska kunna tas upp i kammarrätten fordras att prövningstillstånd meddelas. Kammarrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd inte meddelas står förvaltningsrättens beslut fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till kammarrätten varför man anser att prövningstillstånd bör meddelas. Skrivelsen med överklagande ska innehålla 1. Klagandens person-/organisationsnummer, postadress, e-postadress och telefonnummer till bostaden och mobiltelefon. Adress och telefonnummer till klagandens arbetsplats ska också anges samt eventuell annan adress där klaganden kan nås för delgivning. Om dessa uppgifter har lämnats tidigare i målet och om de fortfarande är aktuella behöver de inte uppges igen. Om klaganden anlitar ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, telefonnummer till arbetsplatsen och mobiltelefonnummer anges. Om någon person- eller adressuppgift ändras, ska ändringen utan dröjsmål anmälas till kammarrätten. 2. den dom/beslut som överklagas med uppgift om förvaltningsrättens namn, målnummer samt dagen för beslutet, 3. de skäl som klaganden anger till stöd för en begäran om prövningstillstånd, 4. den ändring av förvaltningsrättens dom/beslut som klaganden vill få till stånd, 5. de bevis som klaganden vill åberopa och vad han/hon vill styrka med varje särskilt bevis. Adressen till förvaltningsrätten framgår av domen/beslutet.. www.domstol.se

Bilaga B Bilaga HUR MAN ÖVERKLAGAR Den som vill överklaga kammarrättens avgörande ska skriva till Högsta förvaltningsdomstolen. Skrivelsen ställs alltså till Högsta förvaltningsdomstolen men ska skickas eller lämnas till kammarrätten. Överklagandet ska ha kommit in till kammarrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Om beslutet har meddelats vid en muntlig förhandling, eller det vid en sådan förhandling har angetts när beslutet kommer att meddelas, ska dock överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag domstolens beslut meddelades. Tiden för överklagande för det allmänna räknas dock från den dag beslutet meddelades. Om sista dagen för överklagande infaller på en lördag, söndag eller helgdag, midsommar-, jul- eller nyårsafton, räcker det att skrivelsen kommer in nästa vardag. För att ett överklagande ska kunna tas upp i Högsta förvaltningsdomstolen krävs att prövningstillstånd meddelas. Högsta förvaltningsdomstolen lämnar prövningstillstånd om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas eller om det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. Om prövningstillstånd inte meddelas står kammarrättens beslut fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till Högsta förvaltningsdomstolen varför man anser att prövningstillstånd bör meddelas. Skrivelsen med överklagande ska innehålla följande uppgifter; 1. den klagandes namn, person-/organisationsnummer, postadress, e-postadress och telefonnummer till bostaden och mobiltelefon. Dessutom ska adress och telefonnummer till arbetsplatsen och eventuell annan plats där klaganden kan nås för delgivning lämnas om dessa uppgifter inte tidigare uppgetts i målet. Om klaganden anlitar ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, telefonnummer till arbetsplatsen och mobiltelefonnummer anges.om någon person- eller adressuppgift ändras är det viktigt att anmälan snarast görs till Högsta förvaltningsdomstolen 2. det beslut som överklagas med uppgift om kammarrättens namn, målnummer samt dagen för beslutet 3. de skäl som klaganden vill åberopa för sin begäran om att få prövningstillstånd 4. den ändring av kammarrättens beslut som klaganden vill få till stånd och skälen för detta 5. de bevis som klaganden vill åberopa och vad han/hon vill styrka med varje särskilt bevis. DV 681 Formulär 1