Tchad https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/ Det kustlösa Tchad i norra delen av Centralafrika är ett av Afrikas mest härjade länder. En lång rad militära kuppregimer har avlöst varandra vid makten och stått under ständigt tryck från väpnade upprorsrörelser. Hundratusentals människor lever i flyktingläger. De svårbevakade gränserna från kolonialtiden har också vållat slitningar med grannländer som Libyen och Sudan. Under 2010-talet har Tchad också plågats av räder av den nigerianska islamiströrelsen Boko Haram. I början av 2000-talet började Tchad exportera olja. Här finns också rika förekomster av andra mineraler. Geografi Tchad ligger i det område där Saharaöknens södra gräns övergår i stäpp och längre söderut i savann. Landet är till ytan tre gånger så stort som Sverige. Tchad saknar kust och omges av berg i alla väderstreck, förutom i väster. Det vulkaniska bergsmassivet Tibesti i norr når över 3 000 meters höjd. Landets bördigaste jordar finns i sydväst, där också djurlivet är rikast. Floderna Chari och Logone förenas vid huvudstaden N'Djamena och rinner därefter ut i Tchadsjön, som har minskat dramatiskt i storlek på grund av avtagande regn. Yta 1 284 000 km2 (2017) Tid svensk Angränsande land/länder Libyen, Sudan, Centralafrikanska republiken, Kamerun, Nigeria, Niger Huvudstad med antal invånare Ndjamena 754 000 (uppskattning 2007) Övriga större städer Moundou 141 000, Sarh 107 000, Abéché 78 000 (uppskattning 2007) Högsta berg Emi Koussi (3415 m ö h) Viktiga floder Chari, Logone https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 1/31
Klimat Ökenlandskapet i norra Tchad får sällan regn och kan ha minusgrader i bergen nattetid. Den centrala stäppen får 250 500 mm nederbörd årligen. I söder, där klimatet är tropiskt, faller mer regn. Där kan jordbruk bedrivas. I huvudstaden N'Djamena kan värmen vara extremt tryckande. Längst i sydväst växer tropisk lövskog. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn N'Djamena 24 C (jan), 28 C (juli) Medelnederbörd/år N'Djamena 744 mm Befolkning och språk Det går en etnisk, religiös och kulturell skiljelinje mellan norra och södra Tchad. I den norra delen av landet dominerar araber och islam är förhärskande religion. I söder är majoriteten afrikanska folk som bekänner sig till kristendom eller traditionella religioner. I landet finns omkring 200 olika folkgrupper, varav araberna är den största. Som näst största grupp räknas sarafolken i söder. Sara är en sammanfattande beteckning för tio närbesläktade grupper som talar nilosahariska språk. I det glest befolkade norra Tchad bor även små grupper av berber och tuareger. Många av nordborna är nomader som förflyttar sig fritt i Sahara, oberoende av nationsgränser. I Sahelområdet i mellersta Tchad lever halvnomadiska boskapsuppfödare, oftast araber. Där finns även hausafolk och grupper som talar nilosahariska språk. De folkgrupper som befolkar södra Tchad är bofasta och ägnar sig oftast åt jordbruk. Här talar vissa grupper afroasiatiska språk, andra nilosahariska språk. Franska och arabiska är officiella språk i hela landet. Befolkningen ökar snabbt. Födelsetalen tillhör de högsta i världen. Nästan hälften av invånarna är under 15 år. Tre av fyra tchadier bor på landsbygden. Motsättningar mellan olika folkgrupper och regioner har lett till tre årtionden med inbördeskrig eller politiskt våld (se Modern historia). Stridigheterna har direkt eller indirekt krävt mellan 200 000 och 400 000 människors liv, och tiotusentals tchadier har tvingats bli flyktingar i sitt eget land. Dessutom har Tchad tagit emot många flyktingar från grannländerna. Från 2003 och framåt kom det flera hundratusen från den konfliktdrabbade provinsen Darfur i Sudan, striderna i Centralafrikanska republiken 2012-2013 drev tiotusentals över gränsen till Tchad och de senaste åren har många nigerianer flytt till Tchad från norra Nigeria där den brutala islamiströrelsen Boko Haram härjar. Boko Haram gör även räder in i Tchad i väster kring Tchadsjön vilket resulterat i nya interna flyktingströmmar. 2015 räknade FN:s flyktingorgan med att det fanns minst en halv miljon flyktingar i Tchad. Flyktingarna är samlade i läger vilka ofta ligger i otillgängliga områden av landet. Därmed är det svårt för hjälporganisationer att bistå flyktingarna som lever under ytterst knappa förhållanden. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare 14 452 543 (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 10,5 (2014) https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 2/31
Andel invånare i städerna 22,6 procent (2016) Nativitet/födelsetal 43,9 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 14,3 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 3,0 procent (2014) Fertilitetsgrad 6,3 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 49,9 procent (2014) Förväntad livslängd 53 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 54 år (2015) Förväntad livslängd för män 51 år (2015) Folkgrupper araber, sara och en mängd mindre folkgrupper Språk franska och arabiska är officiella språk 1. ett hundratal lokala språk och dialekter talas också Religion 1 Tchad är en sekulär stat och religionsfrihet råder även om regeringen har vidtagit åtgärder för att övervaka och stävja vissa islamistiska gruppers verksamhet. Religiösa organisationer ska registreras av staten. Religionsundervisning är förbjuden i statliga skolor men tillåten i privatskolor. Det är inte tillåtet att predika på gator och torg. Islam nådde det område där nuvarande Tchad ligger under 1100-talet och spred sig långsamt söderut. I dag är ungefär hälften av tchadierna muslimer. De bor framför allt i landets norra och östra delar men på senare år har folkomflyttningar inneburit att islam fått fäste även i södern där kristendom och afrikanska religioner annars dominerar. Omkring en tredjedel av tchadierna är kristna, de flesta är katoliker. Runt sju procent beräknas utöva traditionella religioner. Även en del muslimer och kristna har behållit inslag av folktro i sitt religionsutövande. I Tchad finns också Jehovas vittnen och anhängare av religionen Baha'i (som vill överbrygga alla motsättningar mellan folkslag, religioner och samhällssystem). Regeringen består till stor del av muslimer och har anklagats för att gynna sina trosfränder. Motsättningar mellan muslimer och kristna har tidvis varit inslag i inbördeskrig och politiska maktkamper. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 3/31
Sufismen (islamisk mystik) är utbredd; de flesta muslimer tillhör det sufiska brödraskapet Tidjaniaorden. Mellan fem och tio procent av muslimerna tillhör mer hårdföra islamistiska grupper. Det händer att sådana grupper förbjuds att verka och att imamer fängslas. Utbildning Utbildningsnivån i Tchad är generellt mycket låg. Skolväsendet har hämmats av krig samt brist på pengar och utbildade lärare. I vissa områden på landsbygden finns överhuvudtaget inga skolor. Bara en tredjedel av landets vuxna invånare kan läsa och skriva. Bland kvinnor är andelen ännu lägre. I åldersgruppen upp till 15 år kan varannan person läsa och skriva. Officiellt råder tio års skolplikt från sex års ålder. Efter grundskolan som omfattar sex år följer två högre stadier på fyra respektive tre år. Något fler än fyra av fem barn börjar i grundskolan men bara en dryg tredjedel av eleverna fullföljer de första sex åren. Anslutningen till nästa stadium är ännu lägre. Endast en dryg femtedel av alla barn läser vidare. Andelen flickor är väsentligt lägre än andelen pojkar på alla nivåer i skolsystemet. Statliga skolor dominerar i söder. I norr sänder många muslimska föräldrar sina barn till koranskolor. Formellt är utbildning avgiftsfri men i praktiken betalar föräldrarna en avgift för undervisning. Skoluniform, böcker och skolmaterial kostar också pengar. På landsbygden är det inte ovanligt att föräldrarna även står för lokaler och betalar lärarnas löner. Det finns ett universitet i huvudstaden N'Djamena och några tekniska högskolor. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 85,9 procent (2013) Antal elever per lärare i grundskolan 62,4 (2013) Läs- och skrivkunnighet 37,3 procent (2012) Kostnader för utbildning i andel av BNP 2,9 procent (2013) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 12,5 procent (2013) Kultur Många tchadiska folkslag är framstående inom konsthantverk som vävnad, träsnideri, silver- och guldsmide, läderarbete med mera. Dekorerade kalebasser används bland annat som musikinstrument. Byn Gaoui utanför huvudstaden N'Djamena är berömd för sitt krukmakeri. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 4/31
Musik och dans är viktiga inslag i många tchadiska kulturer. I Tibestibergen i norr spelas ceremoniell musik med luta och fiol, medan trummor och blåsinstrument är vanliga i Kanem i väster. Fulanifolket använder flöjter, eller vasspipor, gjorda av strå. Traditionen att muntligt framföra folklegender är stark. Grioterna sjungande historieberättare framför arabfolkens traditionella sånger och dikter till ackompanjemang av femsträngad kinde, ett harpliknande instrument. De använder också trumpeter gjorda av bockhorn. Tchad har flera framstående författare. Till dem hör Joseph Brahim Seid som bland annat skrivit självbiografin Un enfant du Tchad (1967). Serge Issa Coelo har kallats landets främste filmskapare och Mahamat-Saleh Haroun väckte 2003 uppmärksamhet med sin film Bye Bye Africa. Massmedier Officiellt råder press- och yttrandefrihet i Tchad men detta respekteras inte av myndigheterna. Förtalsmål och anti-terrorlagar används för att hindra medier från att kritisera makthavarna. Journalister har dömts till fängelse och böter, och tidningar och radiostationer har tidvis stängts. Myndigheternas trakasserier leder till att många journalister och tidningsägare tillämpar självcensur. Även med afrikanska mått mätt hamnar Tchad långt ned på den lista över pressfriheten i olika länder som organisationenreportrar utan gränser upprättar varje år (se faktaruta). På grund av den låga läskunnigheten utkommer tidningarna i små upplagor om några tusen exemplar. Det finns bara en dagstidning, den regeringstrogna Le Progrès. Störst är de oberoende veckotidningarna Le Tempsoch L Observateur. Tidningen N'Djamena BiHebdo, som utkommer två dagar i veckan, är tydligt regeringskritisk liksom veckotidningen Notre Temps. De flesta tchadier lyssnar till radio för att hålla sig informerade. Statskontrollerade Radio Nationale Tchadienne (RNT) sänder från huvudstaden N'Djamena och flera andra regioner på franska, arabiska och elva lokala språk. Privatägda radiostationer lockar allt fler lyssnare, men licenserna för att få sända radio privat är dyra. Många av radiostationerna drivs av religiösa organisationer. Det finns en statlig TV-station, Télé-Chad, som sänder på franska och arabiska, och två privata kanaler. Tchad nås också av sändningar från utländska kanaler. Bara några procent av tchadierna har tillgång till internet. När det gäller surfande finns inga restriktioner FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 40,2 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 39,8 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 2,5 (2014) Äldre historia https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 5/31
Inte mycket är känt om Tchads historia före vår tideräkning men området har varit bebott sedan 600-talet före Kristus. De första kända samhällsbildningarna grundades mer än tusen år senare. Klippmålningar i Borkou och Ennedi visar att norra Tchad under 600-talet före Kristus ingick i ett omfattande bosättningsområde från floden Indus i Indien till Atlanten. I centrala Sahara fanns på den tiden rikligt med vatten och längs stränderna bodde människor som brukade jorden. Där fanns också djur som elefanter, noshörningar och giraffer. Genom sitt geografiska läge har Tchad under historien varit en skärningspunkt för handelsvägarna genom Sahara. Kring dessa karavanleder bildades mot slutet av första århundradet f Kr en rad rivaliserande småstater. Mest framgångsrikt blev många sekler senare kungadömet Kanem-Bornu som grundlades på 800- talet efter Kristus i det område som idag utgör västra Tchad. I slutet av 1000-talet lät den regerande monarken i Kanem omvända sig till islam. De muslimska rikenas ekonomi byggde till stor del på slavhandel. Slavarna fångades in under räder söderut där statsbildningarna var svaga och där befolkningen inte kunde bjuda mycket motstånd. Under kung Idris Alooma i slutet av 1500-talet utvidgades Kanem-Bornu betydligt. Alooma utövade ett feodalt välde där mark förlänades till lojala krigare. Han var en hängiven muslim som byggde moskéer och bytte traditionell afrikansk rättsskipning mot islamisk. På 1800-talet började Frankrike intressera sig för området. Mot slutet av århundradet tog den sudanesiske erövraren Rabah kontroll över de muslimska rikena och bildade en militärt stark stat, som gjorde motstånd mot fransmännen. Rabah besegrades dock av kolonisterna 1900. Samma år blev Tchad ett franskt militärt territorium och skyddsområde, ett så kallat protektorat. Det inlemmades 1910 i kolonin Franska Ekvatorial afrika som även omfattade Gabon, Kongo-Brazzavile samt Centralafrikanska republiken. Efter andra världskriget började invånarna i Franska Ekvatorialafrika bilda politiska partier. Viktigast i Tchad blev Tchads progressiva parti (PPT) med bas bland bomullsodlare i söder. 1958 upnådde Tchad och de andra kolonierna status som autonoma republiker inom det franska samväldet i Afrika. Landet fick full självständighet 1960, och PPT:s ledare François Tombalbaye blev Tchads förste president. Modern historia Tchad blev självständigt från Frankrike 1960. François Tombalbaye, ledare för Tchads progressiva parti (PPT), blev landets förste president. Tombalbaye, som tillhörde sarafolken i söder, införde enpartistyre men nomadfolken i norr vägrade underkasta sig en regim som präglades av sarafolk. Tidigare hade folk från norr dominerat över sarafolken men denna ordning ändrades under kolonialtiden då de bofasta invånarna i söder fick utbildning och efter hand anförtroddes uppgifter i förvaltningen. Nomadfolken organiserade sig mot regimen i Tchads nationella befrielsefront (Frolinat), under de två rivaliserande ledarna Hissène Habré och Goukouni Oueddei. Strider dem emellan gav upphov till nya rebellgrupper, och från 1965 rådde fullt inbördeskrig. President Tombalbaye, som med tiden blev allt mer diktatorisk, mördades 1975 i samband med en militärkupp. Den genomfördes av officerare från söder, ledda av general Félix Malloum. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 6/31
År 1978 slöt militären fred med Habrés gren av Frolinat, men strider utbröt 1979 och Habrés män intog huvudstaden N'Djamena. Under hot om invasion från Libyen bildades 1979 en samlings- och övergångsregering med Oueddei som president. Inbördeskriget tog dock ny fart, främst mellan Oueddeis styrkor och förband ledda av Habré, nu försvarsminister. Med stöd från Libyen avgick Oueddei med segern. Men Habrés styrkor kunde 1982 på nytt inta N'Djamena och driva Oueddei på flykten. Habré installerade sig som president och hans styrkor fick stöd från Zaire (nuvarande Kongo-Kinshasa), USA och Frankrike. Oueddei fortsatte sin kamp mot Habré med libyskt stöd från baser i norr. Habré höll sig kvar vid makten med hjälp av franska styrkor. Inbördeskriget fortsatte under hela 1980-talet. 1989 förlängdes Habrés presidentskap med ytterligare sju år. Habrés styrde landet med brutala metoder. Uppskattningar har gjort gällande att så många som 40 000 människor dödades och mer än 200 000 torterades av Habrés hemliga polis som hade i uppgift att övervaka samhället och undertrycka alla ansatser till opposition. Deby tar makten Habré avsattes 1990 av sin tidigare militäre befälhavare Idriss Déby, som kom från norr och ledde Patriotiska räddningsrörelsen (MPS) vilken bekämpade regimen från baser i Sudan. När MPS erövrade N'Djamena flydde Habré utomlands, enligt uppgift medförande en stor del av statskassan. Författningen upphävdes och parlamentet upplöstes åter. Déby utlovade demokratisering och en ny författning. 1991 blev det tillåtet att bilda politiska partier. Situationen i landet förblev dock kaotisk. Flera kuppförsök slogs ner och strider utbröt med rebellgrupper i söder och i norr. Båda sidor begick grova övergrepp mot civilbefolkningen. En demokratiseringskonferens hölls 1993 med representanter för statliga organ, politiska rörelser och fackföreningar i ett försök att ena landet. En provisorisk författning antogs, och parlament och övergångsregering utsågs. Ändå fortsatte våldet. 1994 utfärdade Déby allmän amnesti för politiska fångar och för oppositionen i exil med undantag av Habré. Flera rebellrörelser sade sig gå med på fred och 1996 enades man om vapenvila. I mars 1996 antogs en ny författning efter en folkomröstning. När presidentval hölls senare samma år segrade Déby. Efter parlamentsvalen i början av 1997 hävdade såväl MPS som oppositionspartierna att valfusk förekommit. Efter ingripande av domstol tilldelades MPS drygt hälften av mandaten i den nya nationalförsamlingen. Oppositionspartierna Unionen för förnyelse och demokrati (URD) och Nationella unionen för utveckling och förnyelse (UNDR), som båda hade sin bas i söder, fick plats i den nya regeringen. År 1998 slöts en rad avtal som officiellt gjorde slut på striderna i söder, där regeringen nu hade börjat planera för oljeutvinning. Tchad och Kamerun kom överens om att gemensamt bygga en oljeledning till den kamerunska kusten. Genom en författningsändring 2000 ökade MPS-dominerade distrikt sin representation i nationalförsamlingen på bekostnad av oppositionen. Regimen stärkte också sitt inflytande över valkommissionen. Motsättningar inom regeringen ledde till att URDs och UNDRs ministrar avskedades. Idriss Déby vann även presidentvalet 2001. Oppositionen anklagade åter MPS för fusk men enligt utländska valobservatörer gick valet i stort sett rätt till. Fred med rebeller https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 7/31
Med hjälp av libysk medling inleddes under åren 2002-2003 en fredsprocess mellan regeringen och rebellgruppen Rörelsen för demokrati och rättvisa i Tchad (MDJT) som under de fyra föregående åren periodvis kontrollerat stora delar av regionerna Tibesti och Ennedi vid gränsen mot Libyen i norr. MDJT dominerades av toubou-folket och försågs med vapen och pengar från Libyen. Gruppen splittrades 2002 i en fraktion som fortsatte den väpnade kampen och en annan som förhandlade med regeringen. Den senare ingick 2003 ett fredsavtal. Samma år slöt regeringen också fred med en allians av åtta grupper i östra och sydöstra Tchad. Rebellerna utlovades amnesti, men alla accepterade inte avtalet och strider fortsatte (läs mer i Aktuell politik). I parlamentsvalet 2002 fick MPS och dess stödparti Samling för demokrati och framsteg (RDP) tillsammans nära 80 procent av mandaten. UDR med flera bojkottade valet och regeringen anklagades än en gång för valfusk. Från 2003 spillde Darfurupproret i Sudan över gränsen till Tchad. Hundratusentals flyktingar från Darfur tog sig över gränsen till Tchad. Där rådde redan konkurrens om resurser mellan bofasta och nomader. Nu uppstod dessutom konflikter mellan dem som redan bodde i området och flyktingarna. Oljeutvinningen som inleddes i södra Tchad vid samma tid spädde på konflikten. Bitterheten ökade när oljepengarna inte kom folket till del utan främst användes för att belöna president Débys politiska allierade i N Djamena och till att beväpna regeringsarmén. En lång rad rebellgrupper grundades. År 2004 antog parlamentet en rad författningsändringar som stärkte presidentmakten och gjorde det möjligt för presidenten att ställa upp för omval ett obegränsat antal gånger. Samtidigt avskaffades åldersgränsen på 70 år för presidentkandidater, och det blev presidentens sak att besluta om framtida grundlagsändringar. Förslagen godkändes i en folkomröstning 2005. Oppositionen menade att det skett genom fusk. Förändringarna ogillades inte bara av den politiska oppositionen utan också av personer inom zagawa. Missnöjet ledde till massavhopp inom armén samtidigt som flera av Débys nära allierade bytte sida och gick över till rebellerna. Konflikten med rebellerna i öster var nära sammanbunden med vad som hände i Sudan. Débys folkgrupp zagawa finns på båda sidor om gränsen och zagawa i Darfur deltog i upproret mot Sudans regering. När Déby i solidaritet med Sudan skickade över sin armé för att hjälpa till att bekämpa rebellerna visade det sig att tchadiska regeringssoldater inte alltid var redo att slåss mot sina fränder på andra sidan gränsen. Den uteblivna hjälpen från Tchad resulterade i att Sudan började stödja rebellerna i östra Tchad i deras kamp mot Débys regering och vice versa. Tchadiska rebeller etablerade baser i Sudan medan upprorsrörelser från Darfur fick en fristad i Tchad. Parlamentsval skjuts upp I januari 2006 röstade parlamentet för att förlänga sitt eget mandat i ett år med hänvisning till att landet inte hade råd att hålla parlamentsval samtidigt med presidentvalet, som skulle hållas i maj. I presidentvalet segrade Déby med 65 procent av rösterna. En stor del av oppositionen bojkottade valet. Efter påtryckningar från givarländer förde Déby under 2007 en dialog med oppositionen. Parterna kom bland annat överens om att skjuta upp det planerade parlamentsvalet till 2009. Striderna mot rebellerna pågick framför allt i östra delen av landet men 2006 gjorde rebellerna ett misslyckat försök att inta huvudstaden. I slutet av 2007 enades de största rebellrörelserna i en ny allians och i början av 2008 gjordes ännu en framstöt mot N Djamena. Rebellerna lyckades denna gång ta sig ända fram till presidentpalatset som omringades innan de efter ett par dagar drevs tillbaka och regeringen återtog kontrollen över huvudstaden. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 8/31
Efter det misslyckade angreppet på huvudstaden och ytterligare ett allvarligt bakslag för rebellerna i strider med regeringsarmén i maj 2009 började Sudan tvivla på det kloka i att stödja rebellerna. Ett närmande till Tchads regering tedde sig som ett bättre alternativ. En försoningsprocess inleddes och i början av 2010 enades Sudan och Tchad om att börja samarbeta för att stoppa rebellernas framfart i respektive land, och kontrollen vid den gemensamma gränsen skärptes. Rebellerna hämtade sig aldrig från nederlaget i maj. I slutet av 2010 uppgav en av ledarna för den största alliansen, Motståndsstyrkornas union (UFR), att rebellerna förlorat 80 procent av sin ursprungliga styrka. Déby omvald I februari 2011 genomfördes parlamentsval för första gången sedan 2002. Valen hade skjutits upp flera gånger på grund av otillräckliga förberedelser och bristande säkerhet. Inför valet hade Débys MPS gått samman med två småpartier i Alliansen för Tchads pånyttfödelse (ART). Oppositionen var samlad i Samordning av politiska partier till försvar för konstitutionen (CPDC). ART vann 132 av de 188 platserna i parlamentet, av vilka MPS fick 117. Oppositionen hävdade att fusk förekommit men valet fick godkänt av valövervakare från EU. I presidentvalet två månader senare segrade Déby med 89 procent av rösterna. Han utmanades bara av två kandidater från mindre partier sedan de tre främsta oppositionspolitikerna beslutat att bojkotta valet. De menade att det var risk för att valet inte skulle gå rätt till, och hoppade av när de inte fick gehör för sina krav. De hade bland annat krävt att nya röstsedlar skulle tryckas upp sedan en av kandidaterna hittat röstsedlar till salu på en marknad i huvudstaden. Politiskt system Enligt författningen från 1996 är Tchad en republik med flerpartisystem. Presidenten, som är statschef och överbefälhavare, utses i allmänna val vart femte år och kan väljas om ett obegränsat antal gånger. Tchads president har stora maktbefogenheter. Presidenten utser premiärministern som i sin tur utnämner övriga ministrar i regeringen. Presidenten har också inflytande över tillsättningar av domare, generaler och höga chefer inom de statliga företagen. Den lagstiftande makten ligger hos parlamentet, nationalförsamlingen, som har 188 ledamöter. Allmänna val till parlamentet ska enligt grundlagen hållas vart fjärde år men de har vid flera tillfällen skjutits upp, senast 2015 (se Kalendarium). Tchad är en kolonial skapelse, där invånarna känner större lojalitet med sin släkt och folkgrupp än med nationen. Sedan långt tillbaka finns motsättningar mellan muslimska, arabiskättade, ofta nomadiska grupper i norr och jordbrukande bantufolk, ofta kristna, i söder. Sedan president Idriss Déby tog makten 1990 har hans folkgrupp zagawa från nordöstra Tchad dominerat såväl arméledningen som regeringen och statsförvaltningen. I andra hand gynnas andra folk från norr eller muslimer. De kristna i södern och andra icke-muslimer är i princip utestängda från högre positioner. Regimkritiska möten och protester förbjuds i allmänhet. Medier som kritiserar regeringen tystas. Den sociala pressen att gå och rösta är hög. Ändå är valdeltagandet som regel lågt vilket kan tolkas som en tyst protest mot landets politiker. Civilsamhället (frivilligorganisationer och andra aktivister) är dåligt utvecklat, och det är vanligt att de som engagerar sig i frågor som är känsliga för regeringen utsätts för hot och trakasserier. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 9/31
Politiska partier President Débys parti Patriotiska räddningsrörelsen (Mouvement patriotique de salut, MPS) är landets dominerande parti och det enda som har en nationell räckvidd. Det bildades av Déby 1990 i samband med att han störtade den dåvarande diktatorn Hissène Habré (se Modern historia). Partiet har störst stöd i de östra och norra delarna av landet. Ett medlemskap i MPS öppnar vägen till resurser, jobb och andra statliga uppdrag. Oppositionen har sin bas i söder. Den är splittrad och svag och saknar resurser för att på allvar kunna utmana MPS. De få oppositionspolitiker som vågar ta strid med regeringen lever under hot. Viktiga oppositionspartier är Nationella unionen för utveckling och förnyelse (Union nationale pour le dévéloppement et le renouveau, UNDR) och Unionen för förnyelse och demokrati (Union pour le renouveau et démocratie, URD).Aktionsfronten för republiken (Fédération action pour la république, FAR) vill ha ökat självstyre i söder. Störst av dessa partier är UNDR. Korruptionen är omfattande och finns på alla samhällsnivåer. Tchad hamnar alltid långt ned på organisationen Transparency Internationals årliga genomgång av korruptionsnivån i världens länder (se faktarutan). Rättsväsen Rättsväsendet är formellt oberoende, men regeringen lägger sig ofta i domstolarnas arbete. De rättsliga institutionerna är underfinansierade, och korruption inom rättssystemet är vanligt. Dödsstraff tillämpas. På landsbygden saknas ofta statliga domstolar. Där avgörs tvister av någon lokalt framstående person, till exempel byns hövding. Utslagen grundas på sedvanerätt, eller i de norra delarna, islamisk lag, sharia. Förhållandena i Tchads fängelser beskrivs som mycket dåliga. Enligt Amnesty International kan ett fängelsestraff i många fall vara lika med ett dödsstraff då det hänt att fångar kvävts till döds i överfyllda celler eller skjutits ihjäl av polis. Smittsamma sjukdomar sprids lätt i de trånga cellerna där de sanitära förhållandena är undermåliga. Kriminalitet är ett stort problem, särskilt på landsbygden där beväpnade ligor stjäl mat och boskap från civilbefolkningen. Både regeringsstyrkor och de väpnade grupper som opererar i Tchad gör sig skyldiga till grova övergrepp mot civilbefolkningen. Islamiströrelsen Boko Haram kidnappar och dödar civila. Säkerhetsstyrkorna ägnar sig åt godtyckliga gripanden i jakten på terrorister. De anklagas också för att använda onödigt mycket våld vid regimkritiska demonstrationer. Vid flera tillfällen har gripna demonstranter torterats av polisen och det har hänt att demonstranter skjutits ihjäl. Få förövare ställs till svars och regeringen anklagas för att inte ha kontroll över säkerhetsstyrkorna. FAKTA POLITIK Officiellt namn Republiken Tchad Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Idriss Déby Itno (1990-) Regeringschef premiärminister Albert Pahimi Padacké (2016 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 10/31
Alliansen för Tchads pånyttfödelse ART (i vilken president Débys parti Patriotiska räddningsrörelsen, MPS, ingår) 132, Nationella unionen för utveckling och förnyelse (UNDR) 11, URD-PLD 8, RNDT-Le Réveil 8, FAR-PF 4, övriga 25 (2011) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Patriotiska räddningsrörelsen (MPS) 110, Samling för demokrati och framsteg (RDP) 12, Aktionsfronten för republiken (FAR) 9, Nationell samling för demokrati och framsteg (RNDP) 5, Nationella unionen för utveckling och förnyelse (UNDR) 5, Unionen för förnyelse och demokrati (URD) 3 (2002) Valdeltagande uppgift saknas för presidentvalet 2016; 56 % i parlamentsvalet i 2011 Kommande val presidentval 2021; oklart när nästa parlamentsval ska hållas Aktuell politik Även om Tchad formellt är en flerpartidemokrati har president Idriss Déby och hans parti Patriotiska räddningsrörelsen (MPS) ett fast grepp om makten sedan drygt tjugofem år. De statliga institutionerna har litet eller inget inflytande. Den verkliga makten ligger hos presidenten, och personer från Débys folkgrupp zagawa från norra Tchad dominerar armén, regeringen och statsförvaltningen. För att utmanövrera eventuella rivaler har Déby genom åren ägnat sig åt otaliga ommöbleringar inom regeringen och militärledningen. Polisen och säkerhetsstyrkorna fängslar och tystar på andra sätt presidentens kritiker. Demonstrationer och andra protester mot regeringen blir ofta bannlysta. I maj 2013 rapporterade regeringen att den avstyrt ett kuppförsök (se Kalendarium). En lång rad problem plågar Tchad: den utbredda fattigdomen, den kroniska bristen på mat, ett ogynnsamt klimat, allmän laglöshet i vissa landsdelar och terrorgruppers ökade närvaro. Till detta kommer en korruption som genomsyrar hela samhällsapparaten samt ansvaret för runt en halv miljon flyktingar från grannländerna (se Befolkning och språk). Korruptionen utgör en stor börda i vardagslivet där man måste muta sig fram till de flesta tjänster. Regeringen vidtagit åtgärder för att försöka stoppa dem som skor sig men kampanjen har inte rönt någon större framgång. En del av regeringens aktioner har kritiserats för att i första hand syfta till att röja potentiella motståndare till Déby ur vägen. Militära hot Débys vana att gynna medlemmar av sin eget folkgrupp leder till etniska spänningar. Upproren från rebeller i öster (se Modern historia) har ebbat ut men nya hot kommer från norr och söder. I den nordliga regionen Tibesti lever folkgruppen toubou som under historien har gjort en rad uppror mot centralmakten, senast runt millennieskiftet (se Modern historia). Lokalt i Tibesti förekommer blodiga sammanstötningar mellan toubou oich zagawa som befinner sig där för att leta guld. Tiotals människor har dödats när toubou attackerat zagawa som de ser som utlänningar. 2012 grundades rebellrörelsen Mouvement d Action pour le Changement au Tchad (MACT) i Tibesti men än så länge har inte missnöjet lett till en regelrätt revolt. Relationerna mellan Déby och toubou påverkas också av rättegången mot den förre diktatorn Hissène Habré, som är en toubou och som avsattes av Déby 1990. Habré har åtalats i Senegal för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, tortyr och folkmord. Dom väntas i slutet av maj. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 11/31
Bland invånarna i söder frodas missnöje över deras begränsade tillgång till makt och resurser. Oljeutvinningen har inte heller lett till något ökat vältstånd lokalt. Inkomsterna används främst för att gynna Débys intressen i huvudstaden samt för inköp av vapen. Tvärtom har oljeproduktionen lett till nya problem som miljöförstöring och prishöjningar. I vissa fall utgör oljeproduktionen ett hot mot traditionell kultur. Ett växande problem är den nigerianska islamiströrelsen Boko Haram som har förklarat krig mot Tchad och börjat göra räder in i landet i området vid Tchadsjön i väster. Flera hundra människor har dödats i självmordsattentat och andra våldsdåd från islamisternas sida. Attackerna har i första hand ägt rum vid Tchadsjön, men även huvudstaden har drabbats av attentat. Ökad kritik av Déby De senaste årens fallande oljepriser samt ökande kostnader för kriget mot Boko Haram och för flyktingar från grannländer i kaos har stoppat de få projekt som satts igång för att förbättra levnadsstandarden och infrastrukturen. Höjda levnadsomkostnader och uteblivna löner har orsakat folkliga protester. Kritiken mot Dèby och regeringen ökade inför presidentvalet i april 2016. Regeringen svarade med att fängsla aktivister samt förbjuda möten och demonstrationer. Tretton politiker ställde upp mot Déby. Som främste utmanare sågs Saleh Kebzabo, ledare för oppositionspartiet Nationella unionen för utveckling och förnyelse (UNDR). När landets valkommission meddelade att Déby vunnit med 60 procent av rösterna mot 12 procent för Kebzabo vägrade oppositionen att godta resultatet. Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium. FAKTA POLITIK Officiellt namn Republiken Tchad Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Idriss Déby Itno (1990-) Regeringschef premiärminister Albert Pahimi Padacké (2016 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Alliansen för Tchads pånyttfödelse ART (i vilken president Débys parti Patriotiska räddningsrörelsen, MPS, ingår) 132, Nationella unionen för utveckling och förnyelse (UNDR) 11, URD-PLD 8, RNDT-Le Réveil 8, FAR-PF 4, övriga 25 (2011) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Patriotiska räddningsrörelsen (MPS) 110, Samling för demokrati och framsteg (RDP) 12, Aktionsfronten för republiken (FAR) 9, Nationell samling för demokrati och framsteg (RNDP) 5, Nationella unionen för utveckling och förnyelse (UNDR) 5, Unionen för förnyelse och demokrati (URD) 3 (2002) Valdeltagande uppgift saknas för presidentvalet 2016; 56 % i parlamentsvalet i 2011 Kommande val presidentval 2021; oklart när nästa parlamentsval ska hållas Utrikespolitik och försvar https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 12/31
Tchad har starka band till den forna kolonialmakten Frankrike. För Tchad är Frankrike också en viktig biståndsgivare och landets viktigaste handelspartner. Frankrikes intressen i Tchad är i första hand av strategisk art. Sedan 1986 har Frankrike haft en militär styrka stationerad i landet i syfte att kunna skydda franska intressen i regionen. I Tchad får Frankrike också möjlighet att träna sina soldater för andra uppdrag, och här har Frankrike byggt upp en organisation för att övervaka terrorism i Sahararegionen. Frankrike har också flera gånger hjälpt Déby att avvärja rebellangrepp. Tchad skickade i början av 2013 soldater för att hjälpa Frankrike att driva tillbaka en koalition av islamister som intagit norra Mali. De tchadiska soldaterna gjorde mycket nytta genom sin vana vid ökenkrigföring och president Déby kunde stärka bilden av sig själv som en stabiliserande kraft i regionen. Sedan dess har det militära samarbetet med Frankrike fördjupats. Frankrike har utökat antalet soldater i Tchad och även försett landet med ny utrustning i form av jaktplan och drönare. Förhållandet till USA är gott. USA ger militärt stöd till Tchad för att landet ska hindra terroristgrupper från att verka i regionen, framför allt al-qaida i islamiska Maghreb (Aqim) och Boko Haram (se nedan). Amerikanska företag är engagerade i oljeindustrin och USA köper merparten av den tchadiska oljan. Från 1977 upprätthöll Tchad diplomatiska förbindelser med Taiwan i utbyte mot ekonomisk hjälp men Taiwan utkonkurrerades så småningom av Kina i de bägge ländernas kamp om att vinna erkännande från världens stater. År 2006 lät sig Tchad övertalas av Peking att kapa banden till Taipeh, och istället upprätta diplomatiska förbindelser med Kina. Sedan dess har Kina investerat i oljeindustrin i Tchad. Kina har bland annat byggt landets första raffinaderi i Djermaya norr om N Djamena. Kina har också engagerat sig i olika infrastrukturprojekt. De senaste åren har dock relationerna förmärkas av ett bråk mellan regeringen i Tchad och det kinesiska oljebolaget CNPC. Raffinaderiet har flera gånger stängts av myndigheterna i Tchad som klagat på att priset på dess produkter varit för högt. Bolaget har också fått flera av sina exploateringstillstånd indragna med hänvisning till att verksamheten orsakat miljöförstöring. Relationen med Sudan Sudan stödde Débys maktövertagande 1990 och under 1990-talet förblev förbindelserna goda. När det väpnade upproret mot Khartoum bröt ut i Darfur i Sudan 2003 komplicerades relationerna. Débys försök att stödja Sudans regering mot rebellerna komplicerades av att hans egen folkgrupp zagawa även finns i Darfur. Tchads armé var obenägen att slåss mot medlemmar av sin egen folkgrupp och den tchadiska insatsen blev svag. Detta föranledde regeringen i Sudan att så småningom börja stödja de tchadiska rebellgrupperna i deras kamp mot Déby-regeringen. Det ena gav det andra och snart var länderna inbegripna i ett lågintensivt krig fört genom de rebellrörelser på ömse sidor om gränsen. Sudan stödde rebeller i östra Tchad (se Modern historia) medan Déby underhöll rebellerna i Darfur. Under tiden som fientligheterna pågick slöt Sudan och Tchad varje år minst ett avtal om samarbete och fredliga relationer utan att läget förbättrades. 2008 anklagade Sudan Tchad för att ha stött en rebellattack mot en förstad till Khartoum och avbröt de diplomatiska förbindelserna med N Djamena. Åren därefter inleddes en försoningsprocess under tryck från omvärlden. I februari 2010 slöt Tchad och Sudan ett avtal om att normalisera sina förbindelser och öppna den gemensamma gränsen för reguljär trafik för första gången sedan 2003. En gemensam styrka inrättades för att patrullera gränsen och länderna enades om att sluta stödja den andra sidans rebeller. Därefter följde en våg av utvisningar av rebelledare och gerillasoldater från båda sidor. Andra grannländer https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 13/31
För Tchads regering är det viktigt att ha goda relationer till grannlandet Centralafrikanska republiken i söder för att bevara stabiliteten i gränsområdet nära den oljeledning som transporterar olja från Tchad till en hamnstad i Kamerun. Tchad stöttade François Bozizé som tog makten i Centralafrikanska republiken en kupp 2003. När Bozizé hotades av rebellalliansen Séléka i slutet av 2012 skickade Tchad trupper till grannlandet för att skydda Bozizé som dock drevs på flykt. Tchad engagerade sig efter maktskiftet i den fredsbevarande styrka som placerades ut i Centralafrikanska republiken för att försöka få slut på inbördeskriget. Våren 2014 drog emellertid Tchad tillbaka sina styrkor som anklagades för att under sin tjänsteutövning begå brott mot de mänskliga rättigheterna. Även Tchads relationer till Libyen har varit komplicerade. Länderna tvistade tidigare om gränsområdet Aozouremsan där det sannolikt finns uran. Libyen ockuperade området 1973. Efter ett fredsavtal 1989 överlämnade de båda länderna frågan om Aozou till Internationella domstolen i Haag, som 1994 dömde till Tchads fördel. Libyen drog bort sina trupper. Under inbördeskriget i Libyen 2011 anklagades tchadiska officerare för att ha hjälp Libyens ledare Gaddafi att kväsa upproret mot regimen, och ett antal tchadier avrättades av de libyska rebellerna vilket ledde till protester från Tchad. Före krisen levde omkring 300 000 tchadier i Libyen. Under kriget återvände en del av dem hem åtföljda av libyska flyktingar vilket ökade påfrestningarna på byarna söder om gränsen. Tillsammans med Burkina Faso, Mauretanien, Mali och Niger bildade Tchad 2014 en organisation som fick namnet G5 Sahel. Dess syfte är att stärka samarbetet kring utveckling och säkerhet i Sahelregionen. Högkvarteret placerades i Mauretaniens huvudstad Nouakchott. Sedan 2015 samarbetar Tchad med Nigeria, Niger, Benin och Kamerun för att slå tillbaka den brutala islamiströrelsen Boko Haram som har sin bas i Nigeria men som även gör räder i grannländerna där de kidnappar och dödar civila. Tchad har skickat soldater till norra Nigeria för att hjälpa den nigerianska armén att jaga terroristerna. Samarbetet får stöd av både Frankrike och USA. Tchad är också medlem i den regionala tull- och valutaunionen, Cemac (Communauté économique et monétaire de l'afrique centrale). Cemac-ländernas valuta är CFA-francen (centralafrikansk franc), som har en fast växelkurs mot euron. Försvar Militären har stort inflytande över tchadisk politik. Sedan 1983 har fransk trupp varit stationerad i landet. USA bidrar med rådgivning, kläder och utrustning. FAKTA FÖRSVAR Armén 17 000 antal man (2015) Flottan 0 antal man (2015) Flygvapnet 350 antal man (2015) Militärutgifternas andel av BNP 2,0 procent (2015) Ekonomisk översikt https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 14/31
Flera decennier av inbördeskrig har hindrat Tchad från att utvecklas ekonomiskt. Fattigdomens djupaste orsaker är dock uråldriga: geografisk isolering och ett ökenklimat med återkommande torka. Inbördeskrigen och flyktingströmmarna har förvärrat situationen. På 1990-talet upptäcktes stora oljefyndigheter i Doba-regionen i söder. Oljan har under 2000-talets första år gett Tchad nya inkomster efter ett långvarigt beroende av bomullsodling och boskapsskötsel. En stor del av all ekonomisk aktivitet i Tchad sker utanför den officiella ekonomin genom jordbruk för självhushåll, gatuhandel och smuggling till grannländerna. Sedan Idriss Déby tagit makten 1990 ökade statens budgetunderskott och utlandsskulden växte. Internationella valutafonden (IMF) krävde nedskärningar inom den offentliga sektorn i utbyte mot lån. 1994 devalverades CFA-francen (valuta i 14 central- och västafrikanska länder) vilket ledde till att exporten ökade, statsinkomsterna växte och tillväxten sköt fart. Man gynnades också av höga priser på bomull. Privatiseringar av statliga företag gav också intäkter, även om utförsäljningarna inom sektorer som bomullsindustri, energi och telekommunikationer försenades. Mellan 1990 och 2001 växte Tchads bruttonationalprodukt (BNP) i genomsnitt med drygt 3 procent om året. Ökad oljeutvinning gjorde att BNP-tillväxten blev drygt 8 procent 2002, nära 15 procent 2003 och hela 33 procent 2004 innan den bromsades upp och stannade på 0,2 procent 2006. Det året föll oljeproduktionen, men i gengäld gick jordbruket framåt. Efter flera svaga år tog tillväxten fart igen under 2010 med drygt 4 procent. Nästan hela tillväxten skedde dock inom andra sektorer än oljan. Även om de utländska oljebolagen tar det mesta av vinsten Tchad får endast 12,5 procent är olja alltjämt landets viktigaste exportprodukt, följd av boskap och bomull. 2010 svarade oljan för cirka 90 procent av exportinkomsterna. Tack vare oljan har Tchad numera ett överskott i varuhandeln med utlandet men i bytesbalansen (handeln med både varor och tjänster) råder fortfarande underskott på grund av de höga transportkostnader som exporten medför. Underskotten täcks med lån och bistånd från utlandet. Frankrike är den största givaren, men även Libyen, Tyskland, USA och EU har skänkt betydande summor. Under vissa perioder har ekonomin hållits igång enbart med bistånd utifrån. Världsbanken var delaktig i utvecklandet av den tchadiska oljeindustrin och satte i samband med det upp regler för hur Tchad ska använda sina oljeinkomster: 80 procent av intäkterna skulle gå till utbildning, hälsovård, landsbygdsutveckling, infrastruktur och vattenförsörjning och 10 procent skulle sättas in på en fond avsedd för kommande generationer. 5 procent av oljepengarna skulle satsas på utvecklingsprojekt i Doba-regionen där oljan utvinns. I slutet av 2005 beslöt dock parlamentet att använda medel ur oljefonden för att lösa akuta finansiella problem orsakade av kriget mot rebeller i öster (se Aktuell politik). Världsbanken svarade med att frysa lånen till Tchad. Regeringen hotade då med att stoppa oljeutvinningen. Slutligen nåddes en kompromiss som gick ut på att 70 procent av alla oljeinkomster, även skatter, ska gå till fattigdomsbekämpning. Samtidigt avskaffades framtidsfonden. Uppgörelsen med Världsbanken var en förutsättning för att Tchad framöver skulle kunna få skuldavskrivningar i enlighet med IMF:s och Världsbankens program för världens fattigaste och mest skuldtyngda länder (HIPC). I september 2008 avbröt emellertid Världsbanken sitt stöd till oljesektorn i Tchad med hänvisning till att https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 15/31
regeringen hade använt oljeinkomsterna till fel saker. Brister i den ekonomiska politiken, med bland annat resursslukande satsningar på infrastrukturprojekt, har lett till att Tchad ännu inte uppfyllt kraven för skuldavskrivningar enligt HIPC. Utlandsskulden uppgick i slutet av 2010 till drygt 1,7 miljarder dollar. Offentliga upphandlingar har präglats av bristande insyn och kantats av misstankar om korruption. De har även lett till ett stort budgetunderskott, 2010 på nästan 13 procent av BNP. FAKTA EKONOMI BNP per person 776 US dollar (2015) Total BNP 9 601 miljoner US dollar (2016) BNP-tillväxt -7,0 procent (2016) Jordbrukets andel av BNP 51,9 procent (2016) Industrins andel av BNP 14,8 procent (2016) Servicesektorns andel av BNP 35,1 procent (2016) Statsskuldens andel av BNP 42,6 procent (2015) Valuta centralafrikansk franc Bytesbalans -37 744 637,5 miljoner US dollar (1994) Varuhandelns andel av BNP 46,8 procent (2015) Viktigaste exportvaror olja, boskap, bomull Största handelspartners USA, Frankrike, Kamerun, Kina Naturtillgångar och energi Tchad har rika mineraltillgångar. I landet finns förutom olja bland annat guld, diamanter, bauxit, uran, soda och salt. I början av 2000-talet inleddes exploatering av stora oljefyndigheter i Doba-regionen i söder. Produktionen nådde en topp 2004. Sedan dess har kvoterna minskat till ungefär halva nivån då en del källor börjat sina och pumputrustningen åldrats. Olja stod 2013 år för 60 procent av exportinkomsterna. Sedan dess har det internationella prisfallet på olja minskat oljans andel av exporten. Upptäckten av nya oljekällor har väckt hopp om en framtida produktionsökning. De amerikanska oljebolagen Chevron och Exxonmobil samt malaysiska Petronas står för oljeexploateringen. Flera andra bolag, däribland kinesiska, söker efter olja i andra delar av landet. Ett kinesiskt bolag har byggt ett raffinaderi med tillhörande kraftverk norr om N Djamena (se även Utrikespolitik och försvar). Transporten av olja för export sker via en rörledning från Tchad till den kamerunska hamnstaden Kribi. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 16/31
Det finns en guldgruva i söder som drivs av ett sydkoreanskt företag. En del guld utvinns av privatpersoner som vaskar guld i vattendrag och säljer det de hittar för att försörja sig. Soda utvinns för att användas vid tvåltillverkning och garveri. Elbrist är ett stort hinder för ekonomisk tillväxt. Endast några procent av hushållen har tillgång till el, som främst utvinns i oljeeldade kraftverk. Elpriset är bland de högsta i världen. Ved är den viktigaste energikällan på lokal nivå vilket bidrar till att landets trädbestånd minskar. Minskande regnmängder, klimatförändringar och konstbevattning inom jordbruket har gjort att Tchadsjön har förlorat 90 procent av sin yta sedan början av 1960-talet. Tillsammans med jordförstöringen (se Jordbruk och fiske) är det ett allvarligt miljöhot för regionen. Sjön förser 68 miljoner människor i de kringliggande länderna med vatten. Det finns planer på att avleda vatten från Kongoflodens bäcken för att göra sjön större igen. Även oljeutvinningen orsakar miljöproblem i söder där oljespill ödelägger jordbruksmark. Utvinningen av guld och uran utgör också ett hot då det är risk att gruvdriften medför giftläckage i naturen. FAKTA NATURTILLGÅNGAR OCH ENERGI Utsläpp av koldioxid totalt 729,7 tusen ton (2014) Utsläpp av koldioxid per invånare 0,05 ton (2014) Jordbruk och fiske Jordbruket är koncentrerat till södra Tchad där det regnar mest, medan boskapsskötsel dominerar i de centrala delarna av landet. Längst uppe i norr är kamel- och fåravel samt dadelodling de viktigaste inkomstkällorna. Boskapssskötsel är en viktig inomstkälla. Boskap står för en fjärdeldel av landets exportinkomster. Därtill pågår en omfattande smuggling av djur till Nigeria där de byts mot livsmedel och andra varor. Bomull är den viktigaste exportgrödan. Tchadierna har försökt att minska beroendet av bomullen genom att odla sockerrör och tobak för export. Gummi arabicum som utvinns ur akaciaträd och används inom läkemedelsindustrin är en annan viktig exportprodukt. De flesta bönder odlar dock för eget bruk, främst durra, hirs, bönor, jordnötter, sesam, sötpotatis, rotfrukter, ris och majs. Jordbruksproduktionen pendlar väldigt mellan olika år beroende på väderförhållandena. Torka är ett återkommande fenomen. Matbrist råder som regel två av tre år i centrala och östra Tchad. Det stora antalet flyktingar i landet (se Befolkning och språk) har förvärrat matbristen och ökat trycket på jordarna. Jordarna hotas av uttorkning och öknen i norr breder ut sig. Därmed minskar den yta som kan användas för jordbruk vilket innebär en påfrestning på den fredliga samexistensen mellan bofasta jordbrukare och nomadiserande boskapsskötare. Tchads lilla skogsbestånd har till stor del skövlats i jakten på ved. I Tchadsjön och i floderna Logone och Chari förekommer fiske, i huvudsak för husbehov. Tchadsjön är på väg att torka ut (se Naturtillgångar och energi). FAKTA JORDBRUK https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/tchad/skriv-ut-alla-kapitel/ 17/31