Informationsskyltarna på Nösund

Informationsskyltarna på Nösund Nösunds Kulturhistoriska Sällskap Årsskrift 2015

Historiska skyltar på Nösund De historiska skyltarna har funnits i byn sedan början av 2000-talet. Sten Hallberg, som hade stor kunskap och skrev ett flertal böcker om Nösund, tog fram och satte upp dessa informativa skyltar runtom i vårt samhälle. Nösunds kulturhistoriska sällskap förvaltar Stens arbete och har i år reviderat och kompletterat skyltarna med foton, för att ytterliga belysa och förtydliga. Det är vår förhoppning att de ska bli uppskattade både av gamla såväl som nya nösundsbor. Även tillfälliga besökare kan förhoppningsvis få en bild av det gamla Nösund. I denna folder har vi samlat den kompletta texten till de nya tavlorna runt om på Nösund. Alla fotografier som finns på skyltarna får inte plats i denna folder, men ett urval har samlats på mittuppslaget. Nösund i juli 2015 Styrelsen för Nösunds kulturhistoriska sällskap 2

INDUSTRIOMRÅDET (tavla 1) Landområdet mellan landgångens slut och backen upp mot Björbärshalsen var Nösunds industriområde under ca fyrtio år från 1875. Där Sjöstugan ligger fanns byggnaderna för sillinläggning och insaltning av sill och längre bort konservfabriken, där tegelstens- muren som nu är riven av säkerhetsskäl, är det enda, som visar vad som en gång fanns. Vid tegelstensmuren fanns en ångpanna. Dessutom fanns tunnbinderi, rökeri, guanofabrik och benmjölskvarn. Likaså har det funnits ett par trankokerier. Där landgången slutar, fanns kolupplaget och ovanför i berget ligger fortfarande den damm, i vilken man samlade sötvatten, som även användes för ångpannan i bleckslageriet. Det var familjerna Gerle och Holst, som byggde upp anläggningarna. 1898 överläts ett av magasinen till Sveriges Förenade Konserv- fabriker, som flyttade det till annan ort. De andra magasinen behölls till 1915 som salteri, men ända fram till 1921 fanns det en benkvarn. Från och med 1920 drevs den med en elektrisk motor. När verksamheterna upphörde, underhölls inte längre byggnaderna, utan de förföll alltmer. Konservfabriken revs omkring 1940 och salteriet 1946. På den senare tomten uppfördes Sjöstugan, som togs i bruk samma sommar. Nösunds Badortsförening stod för driften fram till 1971, då Föreningen Nösund övertog den. Foto är taget från Björbärshalsen, där badhuset vid djupa badet finns. 3

LANDGÅNGEN (tavla 2) Nösund kan sägas ha haft två storhetstider, en industriell och en med tonvikten lagd på badgäströrelsen. Den industriella epoken sammanföll med den senaste sillperioden som varade mellan 1875 och 1906. Vid de stora industribyggnaderna fanns breda bryggor, som smalnade av västerut. De övergick till en friliggande landgång, som vilade på stenkistor. Närmare ångbåtsbryggorna blev vattendjupet större, vilket gjorde det nödvändigt med bärande konstruktioner bestående av järnkonsoler, som var fästa i berget. På landgångens trädäck monterades klen järnräls s.k. décauvillespår, från ångbåtsbryggorna till industribyggnaderna. Detta som hjälp att förflytta allt som skulle lastas på fartygen vilka låg förtöjda vid ångbåts- bryggan och utanför industribyggnaderna. Det var handkraft som gällde vid förflyttningen av vagnarna. Under andra halvan av 1800- talet förekom en omfattande export av bland annat trävaror och havre från Nösund, utöver olika sillprodukter. Fraktfarten gick på östersjö- och nordsjöländerna samt utefter den svenska ostkusten och självklart försågs även västkusten med sillprodukter från Nösund. Efter första världskriget ledde en småaktig konkurrens mellan kusttrafikrederierna till att respektive rederi tvingades skaffa egna tilläggs- bryggor. Marstrandsbolaget, som hade kontrakt på brygg- fästet för ångbåtsbryggan vid landsvägens ändpunkt, förbjöd de andra rederierna att använda denna brygga. Uddevallabolaget byggde då en ny brygga mellan skäret Köttfatet och landgången. Strax bortom denna låg Stigfjords- rederiets triangelformade lilla träbrygga. Dessa bryggor förföll snart. Uddevallabryggan revs i slutet av 1930- talet. 4

VID ÅNGBÅTSBRYGGAN (tavla 3) Där dagens ångbåtsbrygga från 1953 ligger, fanns 1925 1952 den s.k. häradsbryggan. Här lade under många år skärgårdsbåten Stigfjorden till. Före bilismens och bussarnas tid var detta den huvudsakliga förbindelsen med Stenungsund och järnvägen ut i den stora världen. Varje torsdag ( fars dag ) gick den också till system- bolaget i Lysekil. Marstrandsbolagets båtar lade till vid Marstrandsbryggan, som gick från den nuvarande bryggans östra kant ca 30 meter mot udden Nöddja på Lyrön. Trafik till Göteborg två gånger i veckan pågick mellan 1869 och 1953. Det lilla vita huset vid bryggan kallades kontoret. Där satt bokhållarna och förde bok över Nösunds Salteribolags affärer. Senare har det sålts cyklar i huset. Ångbåtskommissionären hade också utrymmen här. Det stora röda magasinet vid bryggan uppfördes 1873-74 av firman Gerle. Troligen började man med inläggning av ansjovis i bottenvåningen. På andra våningen förvarades fiskbenmjöl och på tredje våningen lagrades fiskben, som Olle Mjölnarn Andersson gjorde benmjöl av i väderkvarnen. I magasinet lagrades också spannmål för export fram till mitten av 1890- talet. Det fanns även lagerutrymmen för cement, fotogen, tjära och tran. Centrala Nösunds äldsta byggnad, Källarhuset, uppfört under 1780- talet, är det långa röda huset med gaveln mot landsvägen. Namnet kommer från den stora källare, som bildats av den murade stenfoten och som var ovanlig vid den tiden. Gustav III förstatligade brännvins- tillverkningen och Nösund blev en av tillverkningsplatserna. I Källarhuset fanns lagerlokaler för spriten och under 1800- talet förekom både gästgiverirörelse och utskänkning. Gästgiveriet flyttades på 1880- talet till en annan fastighet på Nösund och 1895 förbjöds brännvinsförsäljning. Skjutshästarna hölls i ett stall, som låg parallellt med Källarhuset och skjutsarna utgick härifrån till nästa skjutshåll. I mitten av 1800- talet var en av Nösunds första affärer inrymd i huset. Under 1930- talet fanns här ett bageri. Den arrendator, som brukade Holsts mark, bodde i husets östra del. Nedanför vägen mitt emot Källarhusets gavel låg ett brädmagasin, som tillhörde Gerle. Det var spåntäckt och där förvarades hyvlat virke. Huset förföll och revs 1938. 5

AFFÄRER (tavla 4) Byggnaden med gaveln mot sjön på andra sidan trevägkorsningen till höger om er var Rudolf Leopold Gerles affär. Huset byggdes 1868. Det stora vita huset bakom er var Carl- Rickard och John Holsts affär. Detta hus uppfördes troligen 1888. De båda släkterna Gerle och Holst dominerade på Nösund under ett halvsekel med sina affärer och den konserv- och salterirörelse, som de byggde upp. R L Gerle hade sin affär mellan 1859 och 1915 och C- R Holst, delvis i kompanjonskap med John Holst, mellan 1861 och 1912. Båda affärerna tillhandahöll allt vad man kunde behöva för dagligt bruk, liksom för fiske, jordbruk och eldning. Holst affär övertogs av Anders Andersson, som två år senare överlät den till D. Thorsons AB. 1914-1956 drevs affären med Hjalmar Abrahamsson och James Hallberg som handels- föreståndare. I det stora röda magasinet bakom Holsts affär förvarades tyngre och skrymmande varor. På den vänstra sidan av gårdsplanen låg tidigare ett lika stort magasin, men det avyttrades och ersattes av en kolbod, som revs 1950. Gerles affär övertogs av John Gabrielsson och Oscar Tärnberg, som tillsammans drev rörelsen till 1936, då Gabrielsson ensam övertog den. Tärnberg återkom 1942 för att i sin tur bli ensam ägare. Oscar hade affären till 1976, då hans son Mats övertog rörelsen. Den 30 september 1990 stängdes affären för gott. Huset mitt emot Tärnbergs affär är Gerlegården, som R L Gerle med familj bodde i. Boxviksvägen, som börjar hitom affären, byggdes 1957-1958. I Boxvik går vägen genom Sveriges första landsvägstunnel. 6

PENSIONATET/VÄRDSHUSET (skylt 5) Där Nösunds Värdshus ligger uppfördes 1874 en byggnad av John Holst. Fram till 1912 hyrdes den ut till häradsskrivaren Oscar Granlund. Då köpte R L Gerle fastigheten och hyrde ut den som sommarpensionat under namnet Nösunds pensionat. När Gerle dog 1915 fortsatte pensionatsrörelsen under de första åren av Tilda Johnsson i Lunden och senare av Sigrid Rodhe. Efter änkan Tilda Gerles död 1919 tillskiftades pensionatsbyggnaden äldsta dottern Gerda Hedén. Pensionats- rörelsen drevs vidare av Sigrid Rohde. 1925 revs det gamla huset och det nuvarande togs i bruk av Gerda Hedén samt döttrarna Greta Wieselgren och Märta Hedén under namnet Pensionat Strand- gården. Några år senare tillkom annex- byggnaden på andra sidan värdshuset. Det nuvarande beige huset intill värdshuset föregicks av ett annat hus som byggdes i början på 1800- talet av Per Thorberntsson. Hans sondotter, linnesömmerskan Mari- Charlotte Patersson, lät riva det gamla huset och byggde det hus som står där nu. Efter hennes död övertogs det av värdshuset. 1962 köptes pensionatet av Lennart Peters, som ändrade namnet till Nösunds Värdshus. Det nyinvigdes på Valborgsmässoafton 1963. Senare överlät han rörelsen till sin dotter Ann- Marie Rydén. Hon sålde värdshuset 1987 till Björn Gavin och Conny Göbel. Efter några år med kortvariga ägare övertog Dan Lind verksamheten 1992. Under de senaste 20 åren har värdshuset kompletterats med flera logifastigheter, ytterligare sällskaps- och möteslokaler samt en Spa- anläggning. Förutom konferens-, restaurang- och logiverksamhet har Nösunds Värdshus varit arrangör för återkommande konstutbildningar och musik- arrangemang. 7

Översikt över Nösund 1920 Källarhuset, Nösunds äldsta hus. Bilden från tidigt 1900- tal Pensionat Strandgården före 1928 8

Gerlegården i sin glans dagar De första växthusen byggdes 1924 Huset på berget är från ca 1900. Nedanför syns bankestallarna. 9

OMRÅDET VID NORRA HAMNEN (skylt 6) Varmbadhuset vid Nordbryggan uppfördes 1903 och tillhandahöll sommartid varma tångbad fram till omkring 1950. Tången levererades från Mollösund. Det ljusgröna huset med brutet tak uppfördes av lantmätaren Iwan Hedén 1905 och övertogs senare av dottern Greta, gift med riksbibliotekarien Oscar Wieselgren. Det vita huset på andra sidan Boxviksvägen uppfördes av Carl- Rickard Holst 1864 och är ännu i familjen Holsts ägo. På grund av rasriskbedömning flyttades huset 2005 ca 50 meter åt nordväst till sitt nuvarande läge. Den nuvarande tennisbanan öppnades 1955 och ersatte en äldre, som låg i anslutning till Gerlegårdens trädgård. Den hade varit i bruk sedan 1900- talets början, men under 1940- talet blivit allt mindre använd till följd av för små mått och uteblivet underhåll. Huset på berget vid tennisbanan byggdes 1894 som fotoateljé till Agda Holst, dotter till John Holst. Hon var fotograf och överlät senare rörelsen till systrarna Hedberg i Lysekil. De sålde ateljén till systrarna Läckgren, som också var fotografer. Det finns därför ovanligt många fotografier bevarade från Nösund under 1900- talets första hälft. Hedvig Läckgren gifte sig med Hugo von Schedvin, bokhållare hos Gerle. De bodde i huset till 1955/56 då de avled. Därefter hade Hedvigs syster Anna Olsson en kiosk där, som var öppen sommartid under cirka femton år. Det röda huset vid p- platsen byggdes 2010 och ersatte ett tidigare uthus. Närmare värdshuset ligger två hus på ömse sidor om vägen. Det södra av dessa byggdes i början av 1800- talet och är därmed ett av de äldsta husen i samhället. Från slutet av 1870- talet ägdes det av Beata Thorberntsson under cirka trettio år. Det norra huset uppfördes 1935. 10

CENTRALA NÖSUND (skylt 7) Detta är den äldsta delen av Nösund där en man vid namn Roa Gunnarsson sägs ha bott 1388, men det kan naturligtvis inte bevisas. Inom detta område återfinns husen på de äldsta kartorna över Nösund och sannolikt var det här husen låg även före 1600- talet. När skiftena genomfördes under mitten av 1800- talet fick folk flytta härifrån långt bort från vattenhålet i bäcken. Detta skapade mycket missnöje trots att det inte handlade om mer är 300-400 meter. Huset som idag kallas Nösundsgården var förr spannmålsmagasin. Det byggdes 1873 och hörde till Gerles affär. Före 1873 stod ett hus ungefär där Nösundsgården och f d garage- byggnaden möts. I två rum åt söder i huset fanns det en affär som ägdes av Johannes Torberntsson. Den såldes och överläts till Gerle på 1850- talet. När magasinet uppförts, flyttade affären in där. Utöver spannmål förvarades även kol och koks, järnvaror och tyngre lantbruksvaror mm. I östra delen av magasinet fanns bostad för arrendatorn som brukade Gerlemarken. Magasinet hade från början tre våningar men den översta togs bort 1951 i samband med ombyggnad till uthyrningsrum i bottenvåningen för dåvarande Pensionat Strandgården. Andra våningen inreddes först 1966 som arbetslokal för Göteborgs lägerskoleverksamhet som höll till där till 1989. Mellan Nösundsgården och den lilla boden vid parkeringen låg Rian där man torkade havre. Gerles lagård låg på andra sidan bäcken och innehöll fähus för kor och spiltor för fyra hästar. Där låg också samhällets mangelbod. Vid bron över bäcken låg vattenhålet och ett mindre magasin, som revs på 1980- talet. Över vägen från Nösundsgården ligger Edströmsgården, som var gästgivargård efter Källarhuset från 1880- talet till 1943. Edströmsgården byggdes 1864 av Anders Hagberg. Det vita huset på andra sidan Nya vägen byggdes 1895-98. I ett tidigare hus var det brännvinsförsäljning fram till 1895 för en kr/kannan (= 1,3 l) samt en krog. Nösunds poststation låg i bottenvåningen fram till 1964, då den flyttade till Thorssons affärsfastighet. I cirka 40 år fram till början av 1960- talet skötte L P Bachman och sedan hans maka Signe sysslan som postföreståndare. 1973 flyttade posten till Ellös. I samma lokal fanns under 20 år Nösunds telefonstation. Huset efter posthuset på Arekullevägen kallas Gamla banken, eftersom först Tegneby Sparbank (1889-1909) och sedan Göteborgs Handelsbank (1909-1937) bedrev bankverksamhet där. I huset efter Gamla banken på Arekullevägen bodde Axel Holm. Han blev han den tredje personen, som skötte om posten på Nösund. Han hade också hand om brännvins- försäljningen där, så länge det var tillåtet dvs till 1895. På 1930- talet fanns en köttaffär i källaren, som drevs av Herman i Härlycke på södra Orust. 11

GAMLA VÄGEN södra delen (tavla 8) Innan dagens genomfart genom Nösund färdigställdes på 1890- talet, var Gamla Vägen förbindelsen från inlandet ned till bryggan. Denna väg utgjorde byns hantverksväg, då många hantverkare bodde längs den. Platsen där du nu står, kallas Lilleskånk. Promenaden utefter vägen för oss förbi följande fastigheter: Vänster sida: Det vita huset ovanför denna tavla är uppfört omkring 1940 av Otto Olsson för egen räkning. Han var byggmästare och bodde tidigare i Boxvik. I hans källare fanns under 1940- talet både kött- och mjölkaffär. Av de två röda husen femtio meter högre upp är det mindre (med gaveln åt vägen) det ursprungliga, medan det större (med hög takås) ersatte en tvåvånings- byggnad, som var sammanbyggd med det mindre. Krogrörelse bedrevs i tvåvånings- byggnaden fram till 1895. Här bodde Lille- Lars, som på sin tid var den störste jordägaren i hemmanet Nösund. Han var även kudoktor. Efter hans död såldes och arvsskiftades marken. Hans hustru, mor Britta, född 1804, var jordemor (barnmorska). Backen som sedan kommer kallades för Storeskånk men går i dag under namnet Bagarelia efter det hus, som förr låg på ängen hitom garaget med plåttak vid backkrönet. I huset bedrevs bagerirörelse av Olof Kristensson och senare en Törnqvist. De bodde även i huset som revs på 1920- talet. Bagarelia användes av barnen i Nösund som kälkbacke till förtret för många hästforor. Uppe på berget ovanför garaget ligget ett rött hus, som uppfördes för Hilmer Olsson, tidigare administrativ förman i R.L. Gerles omfattande virkes- sill- och benmjölsrörelse. Hilmer Olsson var även kommissionär för Marstrandsbolagets vitmålade och för Bohuslänska kustens svartmålade ångbåtar samt för passagerarmotorbåten Stigfjorden - Stånka. Nästa hus har en hög stenfot och byggdes i s.k. Boxvikesten och hade trappgavlar. Där bodde finsnickaren och målaren Arvid Olsson med familj. Numera är huset träbeklätt och trappgavlarna borttagna. Höger sida: Ängen upp mot det första huset utnyttjades för tältbio från 1930 till 1981, då film visades en eller två gånger i veckan under somrarna. Ovanför Biobacken ligger ett vitt hus som uppfördes av Abraham Larsson inför sitt giftermål med sömmerskan Sofia Böcker. Det blev aldrig något äktenskap, och huset hyrdes ut till bodbiträdet Ture Backman, som arbetade i Holsts affär. Huset övertogs 1903 av trädgårdsmästare Erik Bergkvist från Sundsby på Tjörn. Han startade ett trädgårdsmästeri som sonen Karl- Erik Bergkvist övertog efter faderns död. Rörelsen vidareutvecklade han så att den blev den största på Orust och drev den till sin bortgång 1951. Hans hustru Irma hade Nösunds telefonstation i boningshuset från 1920 och fram till automatiseringen 1954. Därpå följer en lagård i två våningar och i den efterföljande trädgården låg sex växthus tillhöriga trädgårdsmästeriet, som upphörde på 1960- talet. 12

GAMLA VÄGEN norra delen (tavla 9) Det stora vita huset mellan Gamla och Nya vägen uppfördes av sjökapten Hans Hermansson. Det kom att under åren 1909-1998 inrymma Tegneby Sparbanks lokaler, först som huvudkontor för banken fram till 1973 och därefter som lokalkontor. 1955 ändrades namnet till Orusts Sparbank. I huset har också under många år inrymts en damfrisering. Numera är huset privatbostad. Hitom det första huset på vänster sida fanns förr en liten grå stuga. Där bodde Mor Anna och hennes syster Helena. Hon blev mor till Nora, som gifte sig med Janne Andersson. Han var skomakare och byggde det hus som finns på tomten idag. Skomakeriet upphörde på 1930- talet. Huset blev därefter lärarbostad fram till dess att skolan i Nösund upphörde. Det blev därefter privatbostad och är nu helt ombyggt. Mellan detta hus och nästa går numera Noras backe som leder upp till ett nybyggt område med Nösunds enda rondell. Nästa hus, på andra sidan vägen Noras backe, uppfördes av skräddarmästare Didrik Hallberg, som lät riva ett tidigare hus av nästan exakt samma utseende, det s.k. Schallinska huset. Namnet kommer från en bokhållare Schallin, som bodde där. Didrik Hallberg flyttade omkring 1920 till ett hus vid Nya vägen och drev sitt skrädderi till 1939. Därpå kommer vi till smedmästare Olof Johanssons hus och smedja. Han liksom sonen Ragnvald var specialister på ankar- smide. Verksamheten lades ned på 1940- talet. Stenläggningen på gården framför smedjan här- stammar med största sannolikhet från den stora sillperioden 1755-1809. Det näst sista huset byggdes 1896 som småskola. 1948 blev det folkskola i huset fram till 1960 då undervisningen lades ner i Nösund och barnen fick mycket längre skolväg. Nästan alla idag äldre infödda Nösundsbor och någon eller båda av deras föräldrar har haft Daga Didriksson som småskollärarinna. Hon var småskollärare i Nösund i drygt 40 år. Huset är numera ombyggt till bostad och ändrat både in- och utvändigt. Det sista gamla huset på Gamla vägen är även det ganska förändrat. Det ägdes av Alfred och Hulda Larsson och byggdes i slutet av 1800- talet.

NYA VÄGEN södra delen (tavla 10) Den nästan övervuxna stenmuren vid diket till höger är resterna av en vattenkvarn, som förstördes i ett oväder 1828. Nya vägen byggdes 1895. På gräsmattan bakom tavlans plats finns en stenåldersboplats från gånggriftstiden för ca 4.000 år sedan. Det vita funkishuset byggdes 1938 av Carl Hallberg och hans maka Elsa. Där fanns en manufakturaffär mellan åren 1938 och 1971 och därefter var affären sommaröppen till 1976. Innan huset byggdes var denna plats kommunens sandgrop och där hämtades grus och sand för vägnätet. Vid foten av Flöjberget på andra sidan bäcken ligger ett vitt och ett rött hus. Det vita huset är från 1956. Det röda huset, uppfört 1905, beboddes av Adolf Hermansson och hans maka Charlotte. Båda var i R L Gerles tjänst och Adolf arrenderade Gerlemarken. Till höger nere vid bäcken ligger ett beige hus där August Johansson och hans maka Hildegard bodde. August kom från Horred i Västergötland och var ångbåtskommissionär, avläsare av de elektriska mätar- tavlorna och allt- i- allo på Nösund. Den stora vattentrumman i bäcken på andra sidan vägen ersatte den gamla som helt raserades i regnkatastrofen den 1 2 augusti 2002. Det föll 180 mm regn under 7 timmar första natten och 70 mm påföljande natt. Mycket omfattande skador uppstod i samhället och Nösund förklarades som katastrofområde. 14

NYA VÄGEN norra delen (tavla 11) När man kommer till Nösund från norr på Nya vägen ligger först ett vitt hus på östra sidan som byggdes på 1950- talet av Justina Berntsson. Hon hade varit husa i Holsts familj. I nästa hus öster om Nya vägen bodde August Johansson, som var förman på salteriet. Senare bodde skräddarmästare Gustaf Bergius där. Han höll i gång skrädderiet ända in på 1950- talet. Den lilla vägen, Mjölnarn s väg, som tar av från Nya vägen, går precis förbi huset, och ledde upp till de väderkvarnar, som låg på ett par bergstoppar ovanför huset. Av kvarnarna finns endast några murrester och kvarnstenar kvar. Nästa hus på vänster sida, Solhem, byggdes 1910 av Stina och Karl Elamsson. Det gula huset med glasverandan uppfördes i mitten av 1950- talet av Gustav och Karin Tunå. I huset bakom garaget bodde Karl Jansson och hans hustru Elsa. Karl hade taxirörelse och körde från 1920- talets slut posten mellan Ileberg och Nösund. När Nösund fick bussförbindelse 1939 blev Karl Jansson även busschaufför. Huset byggdes 1902, garagebyggnaden 1926 och bussgaraget 1939. På andra sidan bäcken mitt emot bussgaraget låg en lagård mellan Nya och Gamla vägen. Den tillhörde Hans Hermansson, som byggt bankhuset i slutet av 1800- talet. Lagården revs i början av 1900- talet. Bankebrunnen med pumpen, som numera är stängd pga. undermålig vattenkvalitet, var under 1900- talet Nösundsbornas huvudsakliga vattenkälla. Det röda huset från ca 1900 uppe på berget till höger ägdes av August Edström, som bodde där tillsammans med sina syskon Charlotte och Joakim. De efterträddes av svägerskan Emma, som avled på 1960- talet. På parkeringsplatsen mitt emot bankhuset låg de s k banke- stallarna, en röd länga, där bankkunderna kunde ställa in sina hästar, medan bankärendena uträttades. I den södra delen fanns ett garage, där Nösunds brandspruta förvarades. Stallarna revs på 1950- talet. I det vita huset nedanför bankestallarna bodde Justina och Albin Andersson. Albin var i sin ungdom sjöman och hade seglat på alla de sju haven. Huset ärvdes av sonen Knut, som arrenderade trädgårdsmästeriet några år på 1960- talet. Nästa hus uppe på berget flyttades dit 1908 av Henrik Hermansson. Efter hans flytt från Nösund 1921, köptes fastigheten av skräddare- mästare Didrik Hallberg, som flyttade sin verksamhet från bostaden vid Gamla vägen. På denna tomt finns ytterligare två hus, ett i sten uppfört 1924 och ett i trä från 1927. I dessa båda hus hade Carl Hallberg affär mellan åren 1924 och 1938. 15

Pensionat Strandgården före 1928 Redigering av Sten Hallbergs texter Thomas Holst Layout Eva Schollin Tryckning Tommy Olsson Westprint Nösunds Kulturhistoriska Sällskap 16