Teknisk Und informerar Årgång 13 Nr 4 2012-09-25 12FMV26-4:1 Attackhelikopter Mi-28NE Foto: FMV Minröjningpansarvagn BMR-3MS. Foto: FMV
Ledare Ledare Under 2012 har de ryska markstridskrafterna tillförts 122 mm raketartillerisystem Grad i olika versioner. Den senaste versionen har blivit bäst känd under sitt utvecklingsnamn Tornado-G. På mässan Oboronexpo 2012 visades en ny version av BMR-3M. Vagnen BMR-3MS uppvisar flera skillnader jämfört med den tidigare BMR-3M, exempelvis har ERP typ Kontakt- 5 tillförts och antenner vilka förknippas med störare mot IED saknas. MBDA fortsätter utvecklingen av pansarvärnsrobotsystem MMP (Missile Moyenne Portée) vilket är deras svar på ett franskt behov att ersätta dagens Milan-system. Design av såväl robot som lavett är nu nästan helt klar och ett antal delförsök har genomförts. Fullskaliga robotskott är planerade till 2014 och MBDA räknar med att systemet skall kunna gå i serieproduktion 2016. I denna utgåva berörs utvecklingen inom den ryska helikopterindustrin samt trender inom obemannade flygande farkoster. Ryska helikoptersystem har för närvarande stor framgång på exportmarknaden, främst vad gäller leverans av helikoptrar i Mi-8/Mi-17/Mi-171-familjen. Den senaste versionen har beteckningen Mi-171A2 och kännetecknas av ett avioniksystem av modernt snitt, jämförbart med västerländska motsvarigheter. Inom det obemannade området har den accelererande utvecklingen möjliggjort allt mindre system med bibehållen eller förhöjd kapacitet. Operativt ingår numer obemannade system som en naturlig del av den dagliga verksamheten samt på ett stort antal nivåer. Aktuella system inkluderar Boeing Insitu Integrator, en tänkt ersättare till Scan Eagle samt Lockheed Martin Sea Ghost, en UCAV avsedd för amerikanska marinens unmanned carrier-launched surveillance and strike (UCLASS) program. Ett telekrigssystem med brett frekvensomfång som även kan integreras med en utrustning som verkar mot radioutlösta IED:er tas upp i detta nummer. Systemen heter DAMS (Detection and Alert Multisensors Solution) och TRC 6274 (RC IED-störare) och är utvecklade av Thales. Pearl, utvecklat av Metravib, är ett nytt akustiskt system för att detektera eldgivning. ELO-5220 OTHELLO (Hostile Fire Locator) har utvecklats av israeliska ELTA. I detta fall är det inte en akustisk sensor utan en IR-sensor och TV-kamera som detekterar eldgivning, till exempel skott från pansarvärnsrobotar, RPG och handeldvapen. Systemet ska ge en mycket bra vinkelinvisning av hotet, tid för skottet och en snabb klassificering av hotet. OTHELLO fungerar både i dagsljus och i mörker, i urbana miljöer och i öppen terräng. P-O Bengtsson C Teknisk Und Innehåll Mark 2B17- Grad i skiftande versioner 3 Minröjningspansarvagn BMR-3MS 4 Milans efterträdare MMP börjar ta form 5 Spikefamiljen får tillökning 6 Flyg Mi-28NM 7 Attackhelikopter Ka-52 8 Mi-35M 9 Mi-171A2 9 Lockheed Martin Proceurus 10 Locheed Martin Sea Ghost 11 Insitu RQ-21A / Integrator 11 Ledningsystem UAV med stridsdel 12 OTHELLO 13 Pearl för detektion av projektiler 13 DAMS samt RC IED-störare 14 Igenkänning Lösningar och nya uppgifter 15 Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2012
Mark 2B17-1 - Grad i skiftande versioner Under 2012 har de ryska markstridskrafterna tillförts 122 mm raketartillerisystem Grad i olika versioner, pjäsfordon 2B26 på chassit KamAZ-5350 och en moderniserad version med högre grad av automatisering och möjlighet till beröringsfri tempering av raketerna i eldrören innan skott. Den senare versionen har blivit bäst känd under sitt utvecklingsnamn Tornado-G, ett namn som mycket väl kan komma att bestå. Samtidigt har det bland annat vid en försvarsmaterielsmässa utanför Moskva i juli 2012 visats upp en version som endast skiljer sig från Tornado-G i det avseendet att den saknar boxarna på eldrörens mynningar för tempering av eldrören och därmed inte kan skjuta den modernaste ammunitionen på ett effektivt sätt. Exakt samma version har tidigare sålts till Venezuela och paraderades i Perm i maj 2012, men syftet med att eventuellt införa en sådan version i de ryska markstridskrafterna parallellt med Tornado- G är diffust. Foto på pjäsfordon 2B17-1 taget i Moskva juli 2012, notera att fordonet är försett med satellitnavigeringsantenn och styrelektronikbox under eldrörspaketet, men saknar boxar för eldrörstempering av raketerna. Foto: FMV Rysk bandvagn På mässan RDE i Nizjnij Tagil visade företaget Vityaz upp bandvagnen DT-2P. Detta är en opansrad transportbandvagn med tjänstevikt 7,3 ton och lastförmåga 2 ton. Intressant är att motorn, en 179 kw dieselmotor, tillverkas av Cummins och den femväxlade automatväxellådan av Allison. Ryska armén avser att sätta upp två arktiska brigader och jobbar nu med TOEM för förbanden och TTEM för ingående materiel. DT-2P kan vara ett av de fordon som kommer att ingå i dessa brigader. Specifikt medelbandtryck vid full last är 15,7 kpa. Vagnen är amfibisk med maxhastighet på väg 50 km/h och i vatten 6 km/h. Bandvagn DT-2P. Foto: FMV Teknisk Und informerar Nr 4 2012 Försvarets Materielverk Sid 3
Mark Minröjningpansarvagn BMR-3MS På mässan Oboronexpo 2012 visade man upp en ny version av BMR-3. Det var inte tillverkaren Uralvagonzavod (UVZ) utan soldater ur ryska armén (okänt vilket förband) som fanns vid vagnen. Vagnen uppvisar flera svårförståeliga skillnader jämfört med den BMR-3M som UVZ de senaste åren visat på ett flertal mässor. Den nya vagnen har ERP typ Kontakt-5 (med verkan mot såväl KE som RSV) men endast på övre chassifronten. Överbyggnaden saknar varje form av reaktivt pansar medan BMR- 3M har ERP typ Kontakt-1 (med verkan endast mot RSV) på såväl front som sida av både chassi som överbyggnad. Vidare saknas de antenner på BMR- 3M som förknippas med störare mot IED på BMR- 3MS. Varför dessa förändringar har skett är i nuläget inte känt eftersom de soldater som fanns vid BMR-3MS på Oboronexpo inte ens kände till att det fanns en annan version av vagnen. Minröjningpansarvagn BMR-3MS. Foto: FMV Minröjningpansarvagn BMR-3M. Foto: FMV Sid 4 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2012
Mark Milans efterträdare MMP börjar ta form MBDA fortsätter utvecklingen av sitt kommande pansarvärnsrobotsystem MMP (Missile Moyenne Portée, ungefär medelräckviddig robot) som är deras svar på ett franskt behov att på sikt ersätta dagens Milan-system. Design av såväl robot som lavett är nu nästan helt klar och hittills har ett antal delförsök genomförts, bland annat sex provskott för att testa utskjutning och separation mellan robot och tub. Fullskaliga robotskott är planerade till 2014 och MBDA räknar med att systemet skall kunna gå i serieproduktion 2016. Roboten har en tvåfunktionsmålsökare med okyld bildalstrande IRkanal och dagljus-tv. Roboten kan antingen låsas på målet före skott eller i banan på väg mot målet, till exempel om målet befinner sig i skydd relativt skytten. Bilden från målsökaren överförs via optofiber vilket medför att skytten har möjlighet att byta mål eller avbryta insatsen medan roboten är i banan. Maximal skottvidd uppges till 4000 meter, och med hjälp av lavettens kvalificerade siktesutrustning och digital bildbehandling uppges roboten kunna låsa på mål typ stridsvagn på 4000 meter. Roboten inklusive tub väger i dagsläget omkring 15 kg och lavetten omkring 12 kg, ambitionen är dock att få ner totalvikten för lavett inklusive en skjutklar robot till 25 kg. Stridsdelen uppges ge god verkan i såväl hårda som mjuka mål och kunna penetrera över 1000 mm stålpansar. Roboten skall även kunna skjutas inifrån slutna utrymmen. Parallellt med utvecklingen av MMP pågår utvecklingen av dess storebror MHT/MLP (Missile Haut de Trame/ Missile Longue Portée) som skall ha en maximal skottvidd på 8000 meter och från 2018 skall kunna finnas integrerad på fordon. MHT/MLP har stora systemlikheter och komponentlikheter med MMP varför det anses vara ett lågriskprojekt givet att MMP inte stöter på några problem. Enligt planeringen från MBDA skall MHT/MLP 2020 även vara integrerat på attackhelikopter. Modell av lavett och robot till MMP. Foto: FMV Teknisk Und informerar Nr 4 2012 Försvarets Materielverk Sid 5
Mark Spikefamiljen får tillökning De senaste tillskotten i israeliska Rafaels redan omfattande pansarvärnsrobotfamilj Spike är Spike-SR och Mini Spike. Båda versionerna har varit offentliga ett par år, men har nu börjat marknadsföras och förevisas på internationella försvarsmässor. Rafael bedömer dock att båda versionerna har ungefär tre år kvar tills de kan gå i serieproduktion. Spike-SR, SR för Short Range, är en axelavfyrad pansarvärnsrobot för engångsbruk som uppges ha en maximal skottvidd på 1000 meter. Spike-SR fyller därmed i stort sett samma nisch som rb 57 (NLAW, MBT LAW), även om skillnaderna är flera, inte minst vad gäller målsökare och stridsdel. Spike-SR väger 9 kg skjutklar och roboten är försedd med en stelt infäst, okyld bildskapande IRmålsökare. Vid skott startar skytten målsökaren vars bild presenteras i skyttens okular. Skytten väljer mål, låser målsökaren och skjuter roboten som därefter autonomt styr in mot målet. RSVstridsdelen skall eventuellt kompletteras med en splittergördel för bättre effekt i mjuka mål och även andra stridsdelsalternativ diskuteras. Den andra nykomlingen är Mini Spike, ett styrt understödsvapen främst avsett för att med hög precision och från relativt långa avstånd, upp till 1500 meter, bekämpa trupp i byggnader, bunkrar, skyttevärn och liknande. Roboten har en tvåfunktionsmålsökare med färgkamera och okyld IR-kamera. Skytten kan antingen låsa roboten på målet innan skott och låta roboten autonomt styra in mot målet eller följa roboten i banan genom den bild från målsökaren som via radio länkas tillbaks till honom. I det senare fallet har skytten möjlighet att justera önskad träffpunkt eller avbryta insatsen genom att styra undan roboten om läget i målterrängen ändras. Varje robot inklusive tub väger endast 4 kg och avfyringsenheten väger även den 4 kg. Bärsystem för Mini Spike. Foto: FMV Enligt Rafaels koncept består en robotomgång av två soldater där skytten bär avfyringsenheten samt två robotar och hans laddare/assistent bär ytterligare fyra robotar. Mini Spike kan även skjutas från samma trebenslavett som sina större bröder i familjen med hjälp av en adapter. Övre: Mini Spike apterad på dess avfyringsenhet. Undre: Spike-SR. Foto: FMV Sid 6 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2012
Flyg Ny planerad Mi-28-version benämnd Mi-28NM Attackhelikoptern Mi-28NE. Foto: FMV Den första individen av attackhelikoptern Mil Mi- 28N, producerad av Rosvertol JSC, överlämnades till den ryska försvarsmakten 2009. Sedan dess har 24 individer med seriestatus levererats och stationerats vid flygbaserna i Budyonnovsk och Korenovsk (tidigare individer har varit stationerade vid utbildningscentret i Torzhok). Detta år inleds prov med skolversionen Mi-28UB som bl.a. har utrustats med dubbelkommando samt utveckling av en ytterligare en version benämnd Mi-28NM. Produktion av den sistnämnda är för närvarande planerad till 2015-2016. Som en del av utvecklingen har en individ utrustats med en radar monterad i rotorhuvudet. I nuläget anses det finnas ett behov av ca 300 Mi-28 inom den ryska försvarsmakten. Prestandaparametrar i tabellen nedan avser Mi-28NE. Normal TOW Max hastighet Marschhastighet Max hoverhöjd (OGE) Tjänstetopphöjd 10800 kg 300 km/h 270 km/h 3600 m 5700 m Teknisk Und informerar Nr 4 2012 Försvarets Materielverk Sid 7
Flyg Ökad produktionstakt av attackhelikoptern Ka-52 Attackhelikoptern Ka-52. Foto: FMV Företaget Progress ökar produktionstakten av attackhelikoptern Ka-52. Acceptansprov genomfördes i november 2011 varefter typen godkändes för användning. De första fyra individerna med seriestatus levererades till ryska försvarsmaktens träningscenter i Torzhok i december 2010. Totalt har 21 individer levererats varav fem i slutet av 2011. En individ havererade i mars 2012, utredningen har dock ej fastställt att haveriet orsakades av ett tekniskt fel. Progress har från de ryska myndigheterna erhållit ett kontrakt för produktion av 140 Ka-52, vilket kommer att hålla produktionslinan öppen fram till slutet av decenniet. Ka-52 har dessutom valts ut för att anpassas till en marin miljö vilket syftar till en framtida basering ombord på de nya fartygen av Vladivostokklass. Den marina versionen kommer att erhålla beteckningen Ka-52K. Russian Helicopters och Ramenskoye Instrument Making Plant har tecknat ett kontrakt gällande leverans av avionik till Ka-52. Initialt kommer leveranser att gälla grundversionen av Ka-52 för att senare även gälla den fartygsbaserade versionen Ka-52K. Företagen tecknade även ett avtal för modernisering av avionik för Ka-27, Ka-27PS och Ka-29. Samtliga helikoptrar kommer att utrustas med ett digitalt avionikssystem med glascockpit. Radiokommunikationsutrustningen kommer att harmoniseras för att underlätta informationsöverföring mellan de olika helikoptertyperna. Det nya systemet kommer att vara en uppgraderad version av PNK-37 som för närvarande finns operativt på Ka-52 och Ka-31. Sid 8 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2012
Flyg Ryssland beställer Mi-35M och levererar Mi-35M till Brasilien Exportversionen av attack-/transporthelikoptern Mi- 24P, benämnd Mi-35M, har beställts av den ryska försvarsmakten. Det ryska försvarsdepartementet meddelar att man har för avsikt att beställa 20 Mi- 35M. De första fyra individerna levererades i december 2011. Russian Helicopters har genomfört den andra delleveransen av totalt tolv Mi-35M attackhelikoptrar till Brasilien. Det totala kontraktsbeloppet är uppskattat till 150 miljoner dollar och slutleverans är planerad till slutet av året. Enligt uppgift från brasiliansk media kommer helikoptrarna att användas i Amazonasregionen i kampen mot narkotikahandeln. Attackhelikoptern Mi-35M. Foto: FMV Mi-171A2 senaste versionen i Mi-8/17/171 familjen Den senaste versionen av Mil Mi-8 (Mi-17, Mi-171) har beteckningen Mi-171A2. Versionen uppvisar en betydande modernisering vad gäller avionik och motorteknik. Mi-171A2 kommer att utrustas med VK-2500PS-03 turboaxelmotorer, Safir APU, huvudrotorblad i kompositmaterial, X-formad stjärtrotor och ett modernt KBO-17 avioniksystem inklusive en glascockpit med fem multifunktionella färgskärmar. Vidare kommer versionen att utrustas med GPS/GLONASS och digital autopilot. Lastutrymmet kommer att förses med en lastvåg och rullar på kabingolvet. För att förenkla hanteringen av hängande last utrustas helikoptern med ett för ändamålet utvecklat TV-system. Max hängande last kommer att öka till 5 ton och marschhastighet med 13%. Initial produktion kommer att utföras vid fabriken i Ulan-Ude och certifiering och första leverans förväntas i nuläget ske 2014. Transporthelikopter Mi-171A2. Foto: FMV Max TOW Max extern last Max hastighet Marschhastighet Räckvidd 13000 kg (13500 kg med extern last) 5000 kg 280 km/h 260 km/h 800 km Teknisk Und informerar Nr 4 2012 Försvarets Materielverk Sid 9
Flyg Lockheed Martin Proceurus Lockheed Martin Proceurus. Foto: FMV Lockheed Martin är det senaste företaget i raden att ge sig in i marknaden för små, vertikalstartande spaningsplattformar. Plattformen, som har erhållit namnet Proceurus, har rekvirerats genom uppköp av ett mindre utvecklingsföretag med tillhörande produktportfölj. Konfiguration är av fyr-rotor-typ och den främsta skillnaden mot liknande plattformar är den relativt långa hovertiden på ca 40 minuter. Detta har möjliggjorts genom att rotorerna direktdrivs av elmotorer med högt vridmoment och hög verkningsgrad. Systemet levereras med en markkontrollenhet vilken presenterar flyg- och uppdragsinformation i form av en syntetisk 3D-bild tillsammans med sensorinformationen. Operatören har möjlighet att planera uppdraget, lägga in brytpunkter och ändra uppdragsinformation under gång. En vidareutveckling av systemet kan ge s.k. perch -förmåga där plattformen flyger och landar på en kommenderad markposition för att från denna punkt utföra spaning i mark-mod. Detta ger en förlängd spaningstid då effektbehovet minskar väsentligt jämfört med när plattformen är luftburen. Vikt Max flygtid med 180 g nyttolast Räckvidd (länkbegränsad) Dimensioner (LängdxBreddxHöjd) Nyttolast 2,3 kg 40 min 5 km LOS 81 x 81 x 18 cm (31 x 23 x 15 cm hopfälld) EO/IR/LI på rörligt sensorfäste Sid 10 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2012
Flyg Lockheed Martin Sea Ghost Lockheed Martin har planer på att 2017 flyga en prototyp av ett hangarbaserat obemannat system benämnt Sea Ghost. Projektet är en i raden av prototyper ämnade för amerikanska flottans Unmanned, Carrier-Launched, Surveillance and Strike program (UCLASS). Övriga potentiella konkurrenter i en kommande upphandling är Boeings X-45C Phantom Ray, General Atomics Sea Avenger och Northrop Grumman X-47B. Lockheed Martins koncept bygger på teknik framtagen för och erfarenheter från demonstratorn Polecat, den operativa plattformen RQ-170 samt även det bemannade stridsflygplanet F-35. Den amerikanska flottan har i nuläget ej släppt den fullständiga kravbilden, men mer generella krav såsom låg radarsignatur samt kapacitet att autonomt starta från och landa på hangarfartyg har bekräftats. Den vaga kravbilden gör att företaget inte publicerar specifika designparametrar för Sea Ghost. Konceptbild av Lockheed Martin Sea Ghost. Bild: Lockheed Martin Insitu RQ-21A / Integrator Insitu Integrator. Foto: FMV Den 28:e juli genomfördes den första flygning med marinkårens och amerikanska flottans Small Tactical Unmanned Aircraft System (STUAS) RQ-21A. Beslut om eventuell produktion kommer att tas inom ett år. Marinkåren tränar för närvarande med föregångaren Integrator som är nära besläktad med RQ-21A. RQ-21A kommer att komplettera och delvis ersätta det nuvarande systemet ScanEagle som bl.a. har använts för att avvärja piratangrepp utanför Somalia. ScanEagle har använts operativt i mer än 500000 timmar. Max startvikt Max nyttolast Max flygtid Spännvidd Längd 61 kg 17 kg 24 timmar 4,8 m 2,2 m Teknisk Und informerar Nr 4 2012 Försvarets Materielverk Sid 11
Ledning UAV med stridsdel På försvarsutställningar under de senaste åren har det presenterats allt fler UAV som förutom spaningssensorer också har en stridsdel. Tanken är att UAV flyger omkring och spanar tills ett mål identifierats. Därefter störtas den in i målet och utlöser stridsdelen. Det förekommer flera olika engelska beteckningar på denna typ av system, t.ex. Loitering Munition, Precision Attack Munition och Lethal Miniature Aerial Munition System. Ett av de minsta systemen som presenterats är Tiger, utvecklat av MBDA. Tiger drivs av en elmotor. Den är liten nog för att kunna kastas iväg vid start och räckvidden är ungefär 3,2 km. Spaningssensorn är en liten TV-kamera. Den navigerar med hjälp av GPS och ett INS-system. En dubbelriktad länk möjliggör Man-in-the-loop för flygning och för att detektera och låsa på mål. Stridsdelen är på 450 g, vilket är mer en vanlig handgranat. De användningsområden som framhålls av tillverkaren är att bekämpa fientliga prickskyttar och kulsputeskyttar, samt mål bakom murar, byggnader och i diken. På Eurosatory marknadsfördes WASP som en engångs UAV. WASP, utvecklad av UVision, är en UAV med elektrisk drift som är tillräckligt liten för att bäras, avfyras och opereras av en enskild soldat. WASP skjuts ut pneumatiskt från en tub. Hela systemet UAV plus tub väger endast 3 kg, den är 70 cm lång och vingspannet är 67 cm. Vingarna fälls ut efter utskjutningen. Maximal hastighet för WASP är drygt 100 knop och den kan flyga under 60 knop. Flygtiden är runt 30 minuter med de batterier som används idag. Den kan bära en last på 1 kg. UVision hade spaningssensorer till systemet som vägde 115 g (TV) och 180 g (IR), resten av den möjliga lasten skulle kunna utgöras av en stridsdel enligt företaget. Tiger (MBDA) WASP (UVision) Blade Arrow (UVision) De UAV som visas på bilderna har eller kan utrustas med en stridsdel. Foto: FMV Sid 12 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2012
Ledning OTHELLO, detektion av fientlig eldgivning ELO-5220 OTHELLO (Hostile Fire Locator) är utvecklad av israeliska ELTA. Det är en sensor för detektion av eldgivning, t.ex. skott från pansarvärnsrobotar, RPG och handeldvapen. Systemet ska ge en mycket bra vinkelinvisning av hotet, tid för skottet och en snabb klassificering av hotet. OTHELLO fungerar både i dagsljus och i mörker, i urbana miljöer och i öppen terräng. OTHELLO är utvecklat med tanke på fordonsmontering eller för att sitta i fasta övervakningsnätverk. Storleken är bara 19 12 15 cm, och bör därför vara ganska lätta att integrera på de flesta plattformar. Varje sensor har ett synfält på 96 i azimut och 60 i vertikal led. Fyra enheter per fordon tillsammans ska täcka 360 i azimut. Alla detekterade händelser visas på en display. Sensorn består av en IR-kamera och en högupplöst TV-kamera. På utställningen Eurosatory 2012 svarade utställarna lite svävande på vilken typ av IRkamera som sitter i systemet. Emellertid, ELTA marknadsför andra system för detektering av fientlig eldgivning med SWIRdetektorer (Short Wave IR). Det är sannolikt även en SWIR-kamera i OTHELLO. OTHELLO är ett elektrooptiskt system för att detektera fientlig eldgivning. Foto: FMV. Pearl för detektion av projektiler Pearl, utvecklat av Metravib, är ett nytt akustiskt system för att detektera eldgivning, d.v.s projektiler från vapen. Det är tänkt att Pearl ska sitta på vapen med Picatinny-skenor, som exempelvis automatkarbiner, prickskyttegevär och granatsprutor. Endast kulor med överljudsfart registreras och egen utgående eldgivning inom tio meter filtreras bort. Gröna och röda LED-lampor visar soldaten var skottet kom ifrån. Röda LEDs visar riktningen grovt och när vapnet är riktats mot hotet lyser en grön LED. Noggrannheten i vinkel är ±10 och räckvidden kan vara upp till 1500 m. Med Pearl monterad på ett vapen ska reaktionstiden ha förkortats betydligt, men inga siffror finns redovisade. Totalvikten för systemet är mindre än 400g. Metravib har sålt akustiska system länge och vissa har bättre vinkelinvisning än Pearl, men inget av de äldre systemen är dock i närheten av Pearl storleksmässigt. Pearl är ett akustiskt system för att detektera eldgivning med överljudsprojektiler. Foto: FMV. Teknisk Und informerar Nr 4 2012 Försvarets Materielverk Sid 13
Ledning Pejl och multisensor DAMS samt RC IED-störare från Thales DAMS (Detection and Alert Multi-sensors Solution) är en ny integrerad pejl och akustisk sensor. Syftet med denna är att kunna upptäcka olika typer av akustiska hot samt alla typer av radiosignaler (fixfrekvens, snabbsändningar eller frekvenshoppande emittrar). DAMS kan antingen fordonsmonteras eller användas stationärt. DAMS består av: -Integrerat antennsystem -TRC 6200 Comint/pejl -Displayenhet (ruggad PC eller PDA) DAMS kan också i fordon integreras med Thales RC IED-system (TRC 6274) i syfte att förbättra plattformens egenskydd. Enligt tillverkaren Thales är det den minsta RC IED-störaren på marknaden som har ett heltäckande band på VHF/UHF (20-2500 MHz). Den består av fyra oberoende störare som har uteffekt 50 W/sändare. Den kan, förutom störa ut hela frekvensband, också störa responsivt. Dessutom kan hybridstörformer användas. DAMS kobinerad pejl och akustisk pejl och sensor. Foto: FMV Frekvensområde (COMINT): 20-3000 MHz Frekvensområde (Pejl): 100-3000 MHz (option för lägre frekvenser) Pejlnogrannhet: < 4 RMS Känslightet: < -120 dbm Typ av målsystem för akustisk sensor: Infanterivapen (5,45 till 20 mm) granatkastare, pansarvärnsvapen Upptäcktsavstånd för akustisk sensor: 2000 meter med mer än 95% sannolikhet Vinkelfel för akustisk sensor: ± 5 Effektförbrukning: < 100 W Kraftförsörjning: 11 30 V DC Dimension, sensor: 50x32x14 cm Dimension, antenn: Vikt, antenn: 65x55 cm < 10 kg Bilden visar Thales nya RC IED-störare TRC 6274, vilken har förmåga att störa responsivt. Detta medför att telekonflikter med egna sambandssystem kan undvikas. Foto: FMV Sid 14 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2012
Igenkänning Lösningar till igenkänningsuppgift 3/2012 Vinnare: Daniel Löwenhamn, K3. Grattis! Lösningar och vinnare Stridsfältsradar Spexer 1000 Televapensystem Resolve Högtalarsystem(LLW) LRAD-1000X Nya uppgifter Bild 1. Bild 2. Sänd ditt svar med e-post till tekniskund@fmv.se senast 2012-10-15. Namn på den först dragna rätta lösningen publiceras i kommande nummer och erhåller pris. Bild 3. Teknisk Und informerar Nr 4 2012 Försvarets Materielverk Sid 15
Sändlista Regeringskansliet Myndigheter UD, Sr (2 ex avsett för Utrikesminister Carl Bildt och Ss) SIUN (2 ex) UD-UrP (1 ex avsett för Amb Bo Eriksson) FHS (30 ex varav 1 ex biblioteket) UD-UrH (1 ex avsett för Amb Pär Ahlberger) FRA (5 ex) Fö (2 ex varav 1 ex SUND) FOI (22 ex varav 2 ex biblioteket Grindsjön) FORTV (7 ex. 1 ex Rolf Dalenius, 1 ex Anders Persson) Försvarsmakten Krigsarkivet (1 ex) HKV (15 ex) Centralförbundet Folk och Försvar (2 ex) INS, OPS (10 ex vardera) ATS, MTS, FTS (5 ex vardera) Myndigheter som hör till övriga departement PROD (10 ex) RPS, ISP, KBV (2 ex vardera) MUST (25 ex) LG, I19, A9, Ing 2, TrängR, 1. ubtlj (5 ex vardera) Inom FMV P 4, P 7 (7 ex vardera) GD (1 ex) 3.sjöstriflj, AMF 1 (5 ex vardera) SML (5 ex) 4.sjöstiflj (5 ex varav 1 ex RDDIV) AK Mark (7 ex) LedR (17 ex. varav 3 ex FMTKSE, LedR Telekrigbat och) AK Sjö (7 ex) FHQ/ROL 2 ex) AK Led (7 ex) Lv6 (5 ex varav 1 ex byggn 116 skolhus) AK Flyg&Rymd (5 ex) F7 (5 ex) AK Gem (5 ex) F 17, F 21 (11 ex vardera) Ak Log (5 ex) Hkpflj (6 ex) Teknisk Und (2 ex) FMLOG (13 ex) Bibliotek (1 ex) K 3 (20 ex varav 10 ex 32. Undbat., 2 ex Flyg E, 5 ex SOG) Information (1 ex) Arkiv (Digitalt) Centra och skolor MHS K, MHS H (5 ex vardera varav 1 till biblioteket) MSS, LSS, SSS (20 ex vardera) FMTS, FMTM, HvSS (2 ex vardera) SkyddC (3 ex varav 1 ex MUSAB) FMundSäkC (30 ex) SWEDEC (6 ex varav 1 ex AMTEK) MarinB (2) FöMedC (2) FMV - Försvarets Materielverk SML Teknisk Und, 115 88 Stockholm Telefon 08-782 56 25 Teknisk Und Informerar är ett informationsblad som beskriver materiel inom i första hand mark-, flyg och marinstridskrafterna. Informationsbladet utkommer ca 6 nummer per år. Ansvarig utgivare Per-Olof Bengtsson (per-olof.bengtsson@fmv.se) Redaktör Maria Avellina (maria.avellina@fmv.se) Sid 16 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2012