RISKER FÖR ÄGARE / STÄLLFÖRETRÄDARE

RISKER FÖR ÄGARE / STÄLLFÖRETRÄDARE NÄR AKTIEKAPITALET ÄR FÖRBRUKAT TILL MER ÄN HÄLFTEN Magisteruppsats i Företagsekonomi Fredrik Linderoth Margrét Viðarsdóttir VT 2009:MF02

Svensk titel: Risker för ägare/ställföreträdare När aktiekapitalet är förbrukat till mer än hälften Engelsk titel: Risks for shareholders and representatives When more than half the share capital is consumed Utgivningsår: 2009 Författare: Fredrik Linderoth, Margrét Viðarsdóttir Handledare: Gunnar Wramsby Abstract In a joint-stock company the shareholders have no personal liability for the company's obligations. Since the shareholders have no personal responsibility for obligations of the company, there is a protection for the equity in the company. Creditors and others should always be sure that the company has a share capital of at least 100 000 SEK. There are certain rules on personal liability for shareholders and representatives of the company when the company has a lack of capital that is when the equity is less than half of the registered share capital. The study aims to provide an increased understanding of the risks that owners and representatives takes when the equity in the company is consumed to more than half of the registered share capital and why they take these risks. In order to achieve the purpose of this study, a collection of primary data was implemented in the form of interviews. The study has a hermeneutic approach and a qualitative method. The conclusions drawn in this study is that the owners and representatives risk getting personally responsible if they do not follow the regulations that are in place to protect the equity in the company. The reason for taking this risk is different. To a large extent it depends on lack of knowledge. They have no knowledge about the rules on personal liability. Keywords: Equity, personal liability/responsibility, lack of capital, insolvency, bankruptcy.

Sammanfattning I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Eftersom aktieägarna inte har något personligt ansvar för bolagets förpliktelser finns det ett skydd för det egna kapitalet i bolaget. Fordringsägare och andra intressenter skall alltid kunna lita på att bolaget har ett aktiekapital på minst 100 000 kronor. Det finns bland annat regler om personligt betalningsansvar för aktieägare och ställföreträdare i bolaget vid kapitalbrist, det vill säga när det egna kapitalet understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Studiens syfte är att ge en ökad förståelse kring de risker som ägare och ställföreträdare tar när bolagets egna kapital är förbrukat till mer än hälften av det registrerade aktiekapitalet och varför de tar dessa risker. För att kunna uppnå studiens syfte har en insamling av primärdata genomförts i form av intervjuer. Studien har ett hermeneutiskt förhållningssätt och en kvalitativ metod. De slutsatser som dras i studien är att ägare och ställföreträdare riskerar att bli personligen betalningsansvariga om de inte följer det regelverk som finns för att skydda det egna kapitalet i bolaget. Anledningen till att de tar denna risk är olika. Till stor del beror det på okunskap. De känner inte till reglerna i aktiebolagslagen om personligt betalningsansvar. Nyckelord: Eget kapital, personligt betalningsansvar, kapitalbrist, obestånd, konkurs.

Förord Vårt arbete med uppsatsen har varit mycket givande och lärorikt. Vi vill rikta vår tacksamhet till våra respondenter som tog sig tid att träffa oss och besvara våra frågor. Även vill vi tacka vår handledare Gunnar Wramsby för hans synpunkter och engagemang samt vår examinator Urban Österlund. Till slut vill vi tacka Ackordcentralen i Borås eftersom de är vår uppdragsgivare och för all hjälp vi har fått från deras personal. Borås den 1 juni 2009 Fredrik Linderoth Margrét Viðarsdóttir

Innehåll 1 Inledning... 1 1.1 Bakgrundsbeskrivning... 1 1.2 Problemdiskussion... 2 1.3 Problemformulering... 2 1.4 Syfte... 2 1.5 Avgränsning... 2 1.6 Begreppslista... 3 2 Metod... 4 2.1 Vetenskapligt förhållningssätt... 4 2.1.1 Hermeneutik... 4 2.2 Vetenskaplig forskningsmetod... 5 2.2.1 Kvantitativa metoder... 5 2.2.2 Kvalitativ metod... 5 2.2.3 Vårt metodval... 5 2.3 Vetenskaplig forskningsansats... 6 2.4 Källkritik... 6 3 Teoretisk referensram... 7 3.1 Teoretisk utgångspunkt... 7 3.2 Eget kapital... 7 3.2.1 Fritt eller bundet eget kapital... 7 3.2.2 Aktiekapital... 7 3.3 Ansvar och risk... 8 3.3.1 Ansvar och åtgärder vid kapitalbrist enligt aktiebolagslagen 25:13-20... 8 3.3.2 Andra ansvarsområden... 12 3.4 Rättsfall Alingsås Tingsrätt (personligt betalningsansvar)... 14 3.5 Hovrätten för västra Sverige... 16 3.6 Åtgärder för företag i kris... 18 3.6.1 Aktieägartillskott... 18 3.6.2 Nyemission... 18 3.6.3 Företagsrekonstruktion... 18 3.6.4 Konkurs... 19 3.7 Framtida lagförslag... 20 4. Empirisk undersökningsmetod... 21 4.1 Urval... 21 4.2 Datainsamling... 21 4.3 Reliabilitet och validitet... 22 4.4 Tillvägagångssätt... 22 5. Empiri... 23 5.1 Intervju med konkursförvaltare och handläggare på Ackordcentralen... 23 5.1.1 Kapitalbrist och obestånd... 23 5.1.2 Risker för ägare och ställföreträdare i aktiebolag... 24 5.1.3 Åtgärder vid kapitalbrist och obestånd... 25 5.2 Intervju med jurist på Gärde Wesslau Advokatbyrå... 27 5.2.1 Kapitalbrist och obestånd... 27 5.2.2 Risker för aktieägare och ställföreträdare i aktiebolag... 28

5.2.3 Åtgärder vid kapitalbrist och obestånd... 28 5.2.3 Sänkning av aktiekapitalet i privata aktiebolag... 28 5.3 Intervju med jurist på Rosengrens Advokatbyrå... 30 5.3.1 Kapitalbrist och obestånd... 30 5.3.2 Risker för ägare och ställföreträdare i aktiebolag... 31 5.3.3 Åtgärder vid kapitalbrist och obestånd... 32 5.3.4 Sänkning av aktiekapitalet i privata aktiebolag... 33 5.4 Intervju med revisor från Ernst & Young... 34 5.4.1 Kapitalbrist och obestånd... 34 5.4.2 Risker för ägare och ställföreträdare i aktiebolag... 35 5.4.3 Åtgärder vid kapitalbrist och obestånd... 35 5.5 Intervju med revisor på Öhrlings PriceWaterhouseCoopers... 38 5.5.1 Kapitalbrist och obestånd... 38 5.5.2 Risker för ägare och ställföreträdare i aktiebolag... 39 5.5.3 Åtgärder vid kapitalbrist och obestånd... 39 5.5.4 Sänkning av aktiekapitalet i privata aktiebolag... 40 6 Analys... 41 6.1 Utgångspunkt i analysen... 41 6.2 Risker för ägare och ställföreträdare i aktiebolag... 42 6.3 Personligt betalningsansvar... 42 6.4 Åtgärder vid kapitalbrist och obestånd... 43 6.5 Sänkning av aktiekapitalet i privata aktiebolag... 45 7 Slutsatser... 46 7.1 Forskningsfrågor... 46 7.2 Egna reflektioner... 47 7.3 Förslag till vidare forskning... 47 8 Källförteckning... 48 Figurförteckning Figur 1, Analysmodellen... 41 Bilagor Bilaga 1 Aktiebolagslagen (2005:551) 25 kap. Likvidation och konkurs 13 20 Bilaga 2 Intervjufrågor till Ackordcentralen Bilaga 3 Intervjufrågor till Ernst & Young och Öhrlings PriceWaterhouseCoopers Bilaga 4 Intervjufrågor till konkursförvaltare på Gärde och Rosengrens Bilaga 5 Flödesschema

1 Inledning I detta inledande kapitel presenterar vi en bakgrundsbeskrivning till vårt forskningsproblem samt för en diskussion kring detsamma, vilket leder fram till vår frågeställning, vårt syfte samt vilka avgränsningar vi gjort i samband med studien. 1.1 Bakgrundsbeskrivning Ägaren eller ägarna i ett aktiebolag har, formellt sett, inget ansvar för bolagets skulder och förpliktelser. Denna företagsform är därför lämplig för ekonomiskt riskfyllda affärsidéer. Aktiebolagslagen innehåller många regler som enbart skall skydda aktieägare. Dessa regler är dispositiva, det vill säga är samtliga aktieägare överens kan dessa regler avtalas bort. Det finns även regler i aktiebolagslagen som är till för att enbart skydda borgenärerna, som bolagets fordringsägare. Dessa regler är tvingande och går därför inte att avtalas bort (Lundén 2006). Ägare till aktiebolag har trots allt ofta indirekt ett ansvar för bolagets skulder och förpliktelser. Detta beror ofta på borgensåtaganden. Ägaren kanske är tvungen att ställa personlig borgen eller pantsätta sin privata fastighet för att få låna till aktiekapitalet. En styrelseledamot i ett aktiebolag kan även bli ansvarig för de fel han/hon gör. Det finns ett ganska omfattande regelverk för styrelseledamöters ansvar gentemot bolags intressenter i aktiebolagslagen (Lundén 2006). Ett aktiebolag har ett eget kapital. Eget kapital är ett redovisningsbegrepp och utgörs av skillnaden mellan bolagets tillgångar och skulder. Det egna kapitalet kan sägas utgöra ett bolags eller en förenings egna medel och ur ett företags perspektiv kan det egna kapitalet anses som en skuld till ägarna. Eget kapital uppkommer genom att ägare skjuter till medel. Det egna kapitalet kan sedan byggas upp med mer medel från ägare eller genom att företaget går med vinst (SOU 2008:49). Om ett aktiebolag går med förlust över ett räkenskapsår måste förlusten täckas av eget kapital. Om företaget inte har tillräckligt med eget kapital för att täcka förlusten hamnar företaget på obestånd. Obestånd är ett begrepp för oförmåga att betala förfallna skulder och att den oförmågan inte är tillfällig. När företag hamnar på obestånd måste ägare skjuta till medel för att inte företaget skall bli likvidationspliktigt eller bli försatt i konkurs. Ett svenskt aktiebolag måste upprätta en kontrollbalansräkning om det befaras att det egna kapitalet är förbrukat till mer än hälften av det registrerade aktiekapitalet. Om det visar sig att det egna kapitalet är förbrukat till mer än hälften av det registrerade aktiekapitalet måste ägarna tillskjuta ytterligare medel, eller så måste företaget träda i likvidation (SOU 2008:49). Enligt årsredovisningslagen (1995:1554) skiljs det mellan två typer av eget kapital i aktiebolag, bundet och fritt. Det fria egna kapitalet kan delas ut till aktieägarna, medan det bundna egna kapitalet endast får delas ut om företaget likvideras. Bundet eget kapital utgörs av aktiekapital, uppskrivningsfond, reservfond och kapitalandelsfond. Fritt eget kapital utgörs av fria fonder, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Aktiekapital är den del av det egna kapitalet som tillskjutits av ägare till bolaget. Enligt aktiebolagslagen 1 kap. 5 och 14 krävs ett minsta aktiekapital om 100 000 kronor för privata aktiebolag och för publika aktiebolag krävs ett minsta aktiekapital om 500 000 kronor. 1

1.2 Problemdiskussion Enligt lagstiftningen finns ett skydd för det egna kapitalet i ett aktiebolag. De regler som finns i lagstiftningen är till för att skydda bolagets fordringsägare från att företrädarna för ett aktiebolag utnyttjar det faktum att de normalt inte har något personligt ansvar för bolagets skulder. Finns det risk för obestånd så skall inte ett bolag kunna drivas vidare (Lundén 2006). Enligt aktiebolagslagen (2005:551) 25 kap. 13 skall styrelsen genast upprätta och låta revisorerna granska en kontrollbalansräkning när det finns skäl att anta att bolagets egna kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Om kontrollbalansräkningen visar att mer än halva aktiekapitalet finns kvar kan bolaget fortsätta sin verksamhet utan att personligt betalningsansvar inträder. Om det däremot visar sig att underskottet är för stort föreligger kapitalbrist och det åligger styrelsen att handla därefter. En extra bolagsstämma eller enskild styrelseledamot skall då besluta om likvidation eller att driva bolaget vidare. Stämman kan besluta om att driva bolaget vidare och att avvakta i åtta månader och sedan besluta om eventuell likvidation/konkurs. Styrelsen har då åtta månader på sig att förbättra bolagets ställning och resultat (Oppenheimer et al. 2007). 1.3 Problemformulering Enligt lagstiftningen finns ett skydd för det egna kapitalet i ett aktiebolag. Eftersom aktieägare och ställföreträdare inte har personligt betalningsansvar krävs regler som säkerställer att bolagets aktiekapital tillförs bolaget och att medlen stannar kvar i bolaget. Aktieägare och ställföreträdare riskerar att bli personligen betalningsansvariga om de inte följer de lagar och regler som finns på området. I samband med kapitalbrist riskerar bolagets ägare och ställföreträdare att bli personligen betalningsansvariga för uppkommande förpliktelser. Vad anser konkursförvaltare, jurister och revisorer om varför aktieägare och ställföreträdare tar risken att bli personligen betalningsansvariga? Vad anser konkursförvaltare, jurister och revisorer om vilka de viktigaste verktygen är för att kunna hantera och lösa ekonomiska kriser. 1.4 Syfte Studiens syfte är att beskriva och förklara de risker som ägare/ställföreträdare tar när bolagets egna kapital är förbrukat till mer än hälften av det registrerade aktiekapitalet och varför de tar dessa risker samt vilka åtgärder det finns för företag i kris. 1.5 Avgränsning Vi har valt att avgränsa oss till att granska enbart svenska privata aktiebolag. Vi har genomfört intervjuer i vårt geografiska närområde, Borås. Vi har valt att genomföra intervjuer med konkursförvaltare, jurister och revisorer som är insatta på området. Även har vi valt att ta med en utredning som vi finner intressant då den kommer med ett förslag på sänkning av aktiekapitalet för privata aktiebolag. Vi har till sist valt att ta med ett rättsfall från Alingsås Tingsrätt som överklagades till Hovrätten i västra Sverige på grund av att det är ett typiskt exempel för personligt betalningsansvar för styrelseledamöter. Någon tidigare forskning inom området har vi inte hittat. 2

1.6 Begreppslista Befarad kapitalbrist - När det för styrelsen föreligger skäl att anta att det egna kapitalet understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Borgenär - En person som har en skuld att kräva in från någon annan. Den som lämnar en kredit till någon. Borgenärer kan ibland kallas för fordringsägare. Den kritiska gränsen - Där eget kapital uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet. Den kritiska tidpunkten - När eget kapital uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet. Faktisk kapitalbrist - När bolagets eget kapital faktiskt understiger hälften av det egna kapitalet. Gäldenär - Den som har en skuld till borgenären. Hypotetisk kontrollbalansräkning - Balansräkning som frivilligt upprättas och som inte är en kontrollbalansräkning. Intakt aktiekapital - Att eget kapital uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet Intressent - Den som har intresse av att få ta del av ett företags ekonomiska information. Konkurs - Ett rättsligt förfarande som innebär att i princip alla tillgångar som en skuldsatt fysisk eller juridisk person har, tas om hand för betalning av samtliga skulder. Konkursbo - Den juridiska person som omfattar den utmätningsbara egendom som gäldenären hade vid konkursutbrottet eller som han får under konkursen eller som kan återanvändas. Konkursförvaltare - Den person som utreder konkursen och som företräder konkursboet. En konkursförvaltare är oftast en erfaren advokat Kontrollbalansplikt - Styrelsens plikt att upprätta en kontrollbalansräkning när styrelsen har skäl att anta att det föreligger befarad kapitalbrist. Obestånd - Ett företag (eller en person) är på obestånd om de inte i rätt tid kan betala sina skulder och problemet inte bara är tillfälligt. Obestånd kan även kallas för insolvens. NJA - Förkortning för tidsskriften Nytt juridiskt arkiv 3

2 Metod Olika angreppsätt, synsätt och ansatser finns att använda sig av för att åstadkomma uppsatsens syfte. Vi beskriver nedan båda metoderna samt de metodologiska ställningstaganden som vi har gjort. 2.1 Vetenskapligt förhållningssätt Samhällsvetenskaplig metod är ett samlingsbegrepp för det eller de tillvägagångssätt som vi väljer att arbeta utifrån när vi försöker producera kunskap om samhället, dess institutioner, organisationer, grupper och individer. Mer generellt är metod läran om de tillvägagångssätt som vi kan använda oss av när vi skall samla in, bearbeta och sammanfatta upplysningar så att resultatet blir kunskap (Andersen 1998, s. 13). Inom vetenskapsteorin finns det olika paradigm att välja mellan, de vanligaste är positivismen och hermeneutiken. Hermeneutik går ut på att söka förklaring medan positivismen söker förståelse (Andersen 1998). Det vetenskapliga förhållningssättet för vår uppsatsprocess är hermeneutiskt eftersom det utgår ifrån att vi studerar, tolkar och förstår. 2.1.1 Hermeneutik Hermeneutik har sitt ursprung i den grekiska mytologin där Hermes var gudarnas budbärare och tolkade gudarnas budskap till människorna. Den utgår från att forskaren studerar, tolkar och förstår. Hermeneutik är en tolkningslära som härstammar från särskilda grundläggande antaganden och förutsättningar (Widerberg 2002). Hermeneutiker hävdar att det är en avgörande skillnad mellan att förklara naturen och att förstå (tolka) kulturen. (Arbnor & Bjerke 1994, s. 62). Den hermeneutiska cirkeln/den hermeneutiska spiralen är ett viktigt begrepp inom hermeneutiken som syftar på att tolkningen ökar i en cirkulär rotation mellan en människas förförståelse och möten med nya erfarenheter och idéer, som i sin tur leder till ny förståelse som blir förförståelse i påföljande tolkningsansatser. Denna cirkelmetafor kan vara missvisande på grund av att den är sluten, det vill säga processen ser ut för att leda tillbaka till samma punkt där den startade. (Andersen 1998). Spiralmetaforen demonstrerar däremot på att förståelsen oavbrutet varierar och att den aldrig återgår till tidigare punkter som leder till att förståelsen antingen blir djupare eller att den når nya höjder (Andersen 1998). När till exempel en text skall tolkas är helhetsbilden som läsaren får beroende av det som finns i textens enskilda delar. Själva tolkningsprocessen börjar med att forskaren ser till helheten för att skapa en sammanhängande bild. Med hänsyn därtill studerar forskaren delarna närmare för att få en djupare förståelse, som sedan relateras till helheten som leder till en reflekterad tolkning (Andersen 1998). 4

Under arbetets gång med uppsatsen har vi utgått från ett hermeneutiskt synsätt eftersom vi vill skapa en förståelse om de risker ställföreträdare tar och varför de tar dessa risker samt vilka verktyg som företag använder sig av för att hantera och lösa ekonomiska kriser. Under arbetets gång skapas en ny förståelse genom att ny information samlas in och analyseras. Med hjälp av vår förförståelse tolkas och förklaras den information som har samlats in och som leder till att ny förståelse skapas. 2.2 Vetenskaplig forskningsmetod När det gäller insamlingsmetod inom samhällsvetenskapen brukar man skilja mellan två huvudformer av metoder, nämligen kvalitativa metoder och kvantitativa metoder. Beroende på vilken metod vi använder påverkas resultatet på vår studie. Skillnaden på dessa två metoder är att den kvantitativa är mer strukturerad och objektiv, medan den kvalitativa inte är lika strukturerad och är subjektiv. 2.2.1 Kvantitativa metoder När en kvantitativ metod används i forskning används det flitigt av statistik, matematik och aritmetiska formler närmare bestämt hård data. Den vanligaste metoden i kvantitativ forskning är att skicka ut frågeformulär som sedan bearbetas med räkneoperationer. Kvantitativ metod präglas av mindre flexibilitet på grund av att informanten inte har någon möjlighet att svara utförligt på frågorna som ställts (Andersen 1998; Johannessen & Tufte 2002). 2.2.2 Kvalitativ metod Huvudsyftet med en kvalitativ metod är att genom olika kategorier av datainsamling, generera en djupare förståelse av den problematik som studeras. Ett väsentligt moment är att förstå problematikens samband med helheten. När kvalitativ metod används i forskning används det flitigt med kvalitativ data, närmare bestämt mjuk data. Data existerar vanligen i form av texter (intervjuer) som måste bearbetas och tolkas vilket leder till att dessa inte lämpar sig för några räkneoperationer. Kvalitativ metod präglas av större flexibilitet på grund av att forskaren har större möjlighet att låta respondenten bestämma den information som kommer fram (Andersen 1998; Johannessen & Tufte 2002). 2.2.3 Vårt metodval Att tillämpa den kvalitativa forskningsmetoden lämpar sig bra för vår studie, eftersom vi vill beskriva och förklara vilka risker och förpliktelser aktieägare och ställföreträdare tar och varför samt vilka verktyg som företag använder sig av för att hantera och lösa ekonomiska kriser. Därför känns den kvalitativa forskningsmetoden som ett naturligt val. Nackdelen med en kvalitativ studie är att vi inte kan få information från en stor mängd respondenter. Om vi istället hade genomfört en kvantitativ studie hade vi kunnat skicka enkäter till flera aktiebolag, konkursförvaltare, jurister och revisorer och få mängder av information som vi i sin tur hade kunnat analysera. 5

2.3 Vetenskaplig forskningsansats När forskarens syfte är att åstadkomma kännedom om samhället, organisationer eller mänskligt beteende finns det i princip två angreppssätt att välja mellan. Den ena kallas för deduktion som är bevisföringens väg, och den andra kallas för induktion, som är upptäcktens väg (Andersen 1998). Syftet med en samhällsvetenskaplig forskning är att integrera empiri och teori och se om empirin verifierar teorin eller inte. En sådan ansats, från teori till empiri, kallas deduktiv och medför en avledning från det generella till det konkreta. Generella påståenden testas med empiriska data. (Johannessen & Tufte 2002). Ett annat tillvägagångssätt kan vara att börja forskningen med utgångsläget i empirin. Forskaren börjar med att samla in data, där syftet är att ta fram generella exempel som kan göras till teorier eller generella begrepp. En sådan ansats, från empiri till teori, kallas induktiv. Att inducera går ut på att drar slutsatser från det särskilda till det mer generella (Johannessen & Tufte 2002). Det finns även ett tredje angreppssätt som innebär en växelverkan mellan induktion och deduktion som kallas för abduktion (Andersen 1998). Vår studie grundar sig på befintliga teorier och observationer och därför har vi valt att använda oss av den abduktiva metodansatsen då den lämpar sig bäst för vår studie och sammanfattar verkligheten på ett bra sätt. 2.4 Källkritik De källor som vi har använt oss av består till en stor del av lagtext. Dessa källor har vi kompletterat med ett rättsfall, utredning och propositioner från regeringen. Vi har använt oss av både sekundär- och primärdata för att öka validitet och reliabilitet i vår studie. Vi är medvetna om att den litteratur vi har använt oss av är begränsad och att det kan uppfattas som en nackdel på grund av att det minskar vidden i den information som vi har använt oss av i vår studie. Den empiriska studien består av intervjuer. Vi anser att vi har intervjuat sakkunniga personer inom ämnet och tycker vi att det kompenserar vår begränsade teori. Att vara kritisk gentemot sina källor är väldigt viktigt, framförallt vid användning av sekundärkällor på grund av att forskaren inte har samlat in informationen själv. Vid användning av primärkällor är det viktigt att inte påverka respondenterna. Under processens gång har källorna glanskast kontinuerligt och jämförts med varandra för att säkra trovärdigheten och öka tilliten till informationen. 6

3 Teoretisk referensram I det här kapitlet presenterar vi studiens teoretiska referensram. Vi redogör för lagar och begrepp som tillhör området. 3.1 Teoretisk utgångspunkt I detta kapitel beskriver vi det egna kapitalet och dess betydelse i aktiebolag. Därefter går vi djupare in på ägares och ställföreträdares ansvar samt vilka risker de tar i samband med kapitalbrist, det vill säga när bolagets egna kapital är förbrukat till mer än hälften av det registrerade aktiekapitalet. Vi beskriver innehållet i lagarna på området, framför allt beskrivs kapitalbristreglerna i aktiebolagslagen 25 kap. 13-20. Vi presenterar ett rättsfall från Alingsås Tingsrätt som överklagades till Hovrätten i västra Sverige för att belysa det personliga betalningsansvaret. Till sist redogör vi för några åtgärder vid obestånd. Vi avslutar kapitlet genom att presentera en statlig offentlig utredning (SOU 2008:49) Aktiekapital i privata aktiebolag. Vi anser att denna är intressant då den lämnar förslag på en sänkning av aktiekapitalet i privata aktiebolag. 3.2 Eget kapital Eget kapital är ett redovisningsbegrepp och är skillnaden mellan bolagets tillgångar och skulder. Balansräkningens tillgångar är finansierade på två sätt, dels genom eget kapital och dels genom främmande kapital (Lundén 2006). Det egna kapitalet kan växa på två sätt, antingen genom att ägarna skjuter till medel eller genom att bolaget genererar vinster. Det egna kapitalet i aktiebolaget måste hela tiden vara minst lika stort som det registrerade aktiekapitalet (Lundén 2006). 3.2.1 Fritt eller bundet eget kapital Det egna kapitalet delas upp i bundet och fritt eget kapital. Vad som klassas som fritt och bundet eget kapital regleras i årsredovisningslagen. Enligt årsredovisningslagen (1995:1554) 5 kap. 14 skall ett aktiebolags eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp aktiekapital, uppskrivningsfond, reservfond och kapitalandelsfond. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter. (Lundén 2006). Det fria egna kapitalet är utdelningsbart. Det är denna del av bolagets egna kapital som kan delas ut till aktieägare, lämnas som koncernbidrag m.m. (Lundén 2006). 3.2.2 Aktiekapital Vid ett bolags bildande måste Bolagsverket informeras om hur stort aktiekapital bolaget skall ha. Ändringar i aktiekapitalet måste också registreras hos Bolagsverket (Lundén 2006). I privata bolag krävs ett minsta aktiekapital om 100 000 kronor. Någon övre gräns existerar inte. I publika aktiebolag krävs ett minsta aktiekapital om 500 000 kronor (aktiebolagslagen 1 kap. 5, 14 ). 7

Det registrerade aktiekapitalet kan tolkas som ett löfte till omvärlden att bolaget alltid har en buffert på detta minsta belopp. Denna buffert består i skillnaden mellan tillgångar och skulder i bolaget. I privata bolag skall omvärlden alltid kunna lita på att bolaget har minst 100 000 kronor i skillnad mellan tillgångar och skulder, det vill säga tillgångarna måste alltid vara minst 100 000 kronor större än skulderna. Om bufferten försvinner sägs det att aktiekapitalet är förbrukat (Lundén 2006). 3.3 Ansvar och risk I aktiebolagslagens 1 kap. 3 framkommer grundregeln att aktieägarna i ett aktiebolag inte har något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Att aktieägarna i ett aktiebolag inte har något personligt betalningsansvar är en sanning med modifikation. I många fall kräver banker och andra kreditinstitut att aktieägarna går i borgen för de krediter som bolaget får. Eftersom ägarna inte har något personligt betalningsansvar krävs regler som säkerställer att bolaget tillförs eget kapital i form av aktiekapital och att medlen stannar kvar i bolaget (Folkesson 2006). 3.3.1 Ansvar och åtgärder vid kapitalbrist enligt aktiebolagslagen 25:13-20 Se flödesschema i bilaga 5. Personligt betalningsansvar enligt aktiebolagslagen är mest vanligt i samband med tvångslikvidation på grund av kapitalbrist. De regler som reglerar detta återfinns sedan den 1 januari 2006 i 25 kap. 13-20. Redan den 1 januari 2002 fick hela det 25 kap. (dåvarande 13 kap.) i aktiebolagslagen ett nytt innehåll sedan prop. 2000/01:150 Likvidation av aktiebolag m.m. antagits av riksdagen (SFS 2001:932). Den nya lagtexten innehåller inga större förändringar, men texten tillsammans med motiveringarna i propositionen ger en hel del preciseringar i viktiga frågor där tidigare praxis eller tolkningar inte varit helt klara. Den nuvarande lagen ställer även högre krav än tidigare på formellt underlag inför bolagsstämmans beslut (Oppenheimer et al. 2007). Reglerna i aktiebolagslagens 25 kap. 13-20 utgår ifrån bolagets ställning även kallat sufficiens och det är skillnaden mellan bolagets tillgångar och skulder, det vill säga bolagets eget kapital. Om skulderna överstiger bolagets tillgångar är bolaget insufficient. Ett annat uttryck för insufficiens är negativt kapital eller förbrukat eget kapital (Oppenheimer et al. 2007). Det är viktigt att skilja på begreppen sufficiens/insufficiens och solvens/insolvens, då dessa ofta förväxlas. Solvens/insolvens avser bolagets betalningsförmåga till skillnad från sufficiens/insufficiens som avser bolagets ställning. Ett bolag är insolvent (det vill säga på obestånd) om det inte kan betala sina skulder och denna oförmåga inte endast är tillfällig. Ett annat uttryck för insolvent är konkursmässig. Ett bolag som är insufficient behöver inte vara på obestånd (Oppenheimer et al. 2007). Skäl att anta befarad kapitalbrist Finns det skäl för styrelsen att misstänka att det egna kapitalet är förbrukat till mer än hälften av bolagets registrerade aktiekapital, skall styrelsen upprätta en kontrollbalansräkning (aktiebolagslagen 25 kap. 13 ). Det föreligger så kallad befarad kapitalbrist, det vill säga det föreligger skäl för styrelsen att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Styrelsen skall alltid upprätta en kontrollbalansräkning och låta 8

den granskas av bolagets revisor när det föreligger befarad kapitalbrist (Oppenheimer et al. 2007). Om bolaget går med förlust så ökar styrelsens uppföljningsplikt och enligt NJA 1988 s. 620 så fastslås att styrelsen inte får förhålla sig passiv när den känner till att bolaget ekonomi har försämrats och det befaras att det egna kapitalet understiger den kritiska gränsen. Det förutsätts i princip att varje styrelseledamot har sådan kompetens och intresseinriktning att han eller hon kan bedöma om bolagets ekonomiska ställning har försämrats så mycket att en kontrollbalansräkning skall upprättas (prop. 1987/88:10, s. 71-72). Styrelsen måste hålla sig uppdaterad och få kontinuerlig information om bolagets resultat och ställning. Det tillhör styrelsens uppgifter att upprätta en skriftlig instruktion om hur ekonomirapporterna skall utformas och när de skall överlämnas till styrelsen. Bristfälliga rapporter som inte ger styrelsen någon anledning att misstänka kapitalbrist, kan leda till att styrelsen hålls ansvarig i alla fall (Lundén 2006). De regler som finns om upprättande av kontrollbalansräkning är till för att skydda bolagets fordringsägare från att företrädarna för ett aktiebolag utnyttjar det faktum att de normalt inte har något personligt ansvar för bolagets skulder. Finns det risk för obestånd så skall inte ett bolag kunna drivas vidare (Lundén 2006). Om befarad kapitalbrist inte föreligger kan verksamheten fortsätta utan åtgärder. Det kan vara bra att bevara det beslutsunderlag som styrelsen använt. Det behöver inte alltid vara en balansräkning utan det kan vara på relevanta underlag gjorda översiktliga bedömningar, till exempel en hypotetisk kontrollbalansräkning, det vill säga en balansräkning som frivilligt upprättats och som inte är en kontrollbalansräkning. (Oppenheimer et al. 2007). Kontrollbalansräkning skall genast upprättas och granskas av revisor Styrelsen skall se till att en kontrollbalansräkning upprättas, och att minst hälften av styrelsens ledamöter undertecknar den och överlämnar den till bolagets revisor samt att den framläggs på bolagsstämman. (Lundén 2006) I en kontrollbalansräkning värderas tillgångar och skulder på ett annat sätt jämfört med en vanlig balansräkning. Tillgångar får tas upp till ett högre värde och avsättningar och skulder tas upp till ett lägre värde än i den ordinarie redovisningen, om de värderingsprinciper som används vid upprättande av kontrollbalansräkningen är förenliga med god redovisningssed (Lundén 2006). Tillgångar får värderas till försäljningsvärdet minus försäljningskostnader. Inventarier och byggnader får tas upp till det planenliga restvärdet (anskaffningsvärde minus planenliga avskrivningar) om det överstiger försäljningsvärdet. Lagervärdet blir vanligtvis väsentligt mycket högre i en kontrollbalansräkning jämfört med den vanliga balansräkningen, där lagret värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet (Lundén 2006). Enligt aktiebolagslagens 25 kap. 13 måste styrelsen genast upprätta en kontrollbalansräkning om det finns skäl att anta att bolagets egna kapital är förbrukat till mer än hälften av det registrerade aktiekapitalet. Med genast menas att kontrollbalansräkningen skall upprättas så fort bokföringen är klar och alla avstämningar har gjorts. Det kan betyda en frist om några dagar eller någon vecka (Lundén 2006). En kontrollbalansräkning anses upprättad när den undertecknats av hälften eller fler av styrelsens ledamöter (Oppenheimer et al. 2007). I aktiebolagslagens 25 kap. 18 finns reglerna om personligt betalningsansvar för bolagets företrädare. Om styrelsen har underlåtit att upprätta en kontrollbalansräkning så kan 9

personligt betalningsansvar för styrelsens ledamöter uppkomma från den tidpunkt då kontrollbalansräkningen borde ha upprättats. Om styrelsen har upprättat kontrollbalansräkningen för sent så börjar det personliga betalningsansvaret för bolagets nya förpliktelser från den tidpunkt då kontrollbalansräkningen skulle ha varit upprättad. Det personliga betalningsansvaret avslutas när kontrollbalansräkningen slutligen har upprättats (Oppenheimer et al. 2007). Kontrollbalansräkningen skall granskas av bolagets revisor. Revisorn skall kommentera och datera med sin underskrift på kontrollbalansräkningen (Lundén 2006). Hur lång tid revisorns granskning får ta har inte kommenterats i förarbeten eller doktrin. Ett riktmärke torde dock vara en till två veckor med tanke på kravet om skyndsamhet. Hur lång tid granskningen tar beror på omständigheterna i det enskilda fallet (Oppenheimer et al. 2007). Överlämnar inte styrelsen en kontrollbalansräkning till revisorn för granskning så uppkommer medansvar för styrelsens ledamöter på samma sätt som vid utebliven kontrollbalansräkning. Medansvar uppkommer bara om det varit faktiskt kapitalbrist och ansvarsperioden avbryts när kontrollbalansräkningen överlämnas till revisorn (Oppenheimer et al. 2007). Visar kontrollbalansräkningen faktisk kapitalbrist? Efter revisorns granskning av kontrollbalansräkningen kan styrelsen besluta om att ändra upprättad kontrollbalansräkning på basis av bland annat revisorns iakttagelser. Om en justerad balansräkning visar att det egna kapitalet ligger över den kritiska gränsen behöver ingen kallelse till bolagsstämma göras (Oppenheimer et al. 2007). Kalla till bolagsstämma för beslut om likvidation (första kontrollstämman) Om kontrollbalansräkningen visar att faktisk kapitalbrist föreligger, efter att styrelsen tagit hänsyn till revisorns granskning och eventuella förändringar i bolagets ställning till och med dagen före styrelsens prövning om kallelse skall ske till bolagsstämman, skall styrelsen kalla till bolagsstämma och där ta upp frågan om bolaget skall gå i likvidation eller fortsätta sin verksamhet. En kallelse till bolagsstämma skall enligt aktiebolagslagen göras tidigast sex och senast två veckor före stämma (Oppenheimer et al. 2007). Kontrollbalansräkningen skall inte godkännas av bolagsstämman utan bara fungera som ett beslutsunderlag för stämman. Det kan ibland bli aktuellt att göra justeringar på kontrollbalansräkningen under stämman för att den skall spegla bolagets ställning vid tiden för stämman. Vissa händelser kan ha inträffat som påverkat bolagets ställning mellan tiden då kontrollbalansräkningen upprättades och tiden för stämman. Visar kontrollbalansräkningen, efter eventuella justeringer, ett intakt aktiekapital eller ett aktiekapital som minst uppgår till den kritiska gränsen behöver inga ytterligare åtgärder vidtas (Oppenheimer et al. 2007). Beslutar första kontrollstämman om likvidation? Bolagsstämman skall fatta beslut om vad som skall hända med bolaget. Har bolaget kapitalbrist kan bolagsstämman besluta om att bolaget skall likvideras (Lundén 2006). Om bolagsstämman fattar beslutet att bolaget skall fortsätta sin verksamhet så har bolaget en rådrumsfrist på åtta månader att återställa hela det registrerade aktiekapitalet (Oppenheimer et al. 2007). 10

Rådrumsfrist upprätta en andra kontrollbalansräkning Rådrumsfristen startar vid tidpunkten för den första kontrollstämman (Oppenheimer et al. 2007). Har en obeståndssituation uppstått så kan inte styrelsen avvakta med åtgärder trots att den har en åtta månaders rådrumsfrist. Har bolaget hamnat på obestånd är handlingsalternativen konkurs eller betalningsinställelse förenad med förhandlingar om ackord eller företagsrekonstruktion. Styrelsen måste därför vara insatt i aktiebolagslagens 25 kapitel, konkurslag och skattebetalningslagen (Oppenheimer et al. 2007). En ny kontrollbalansräkning skall upprättas och granskas av revisorn inom åtta månader från första stämman. Likvidationsplikt och personligt betalningsansvar blir inte aktuellt förrän efter rådrumsfristen (Oppenheimer et al. 2007). Framläggs på andra kontrollstämma en granskad andra kontrollbalansräkning med intakt aktiekapital? För att undvika likvidation för bolaget så måste styrelsen visa upp en kontrollbalansräkning med intakt aktiekapital, det vill säga ett eget kapital som motsvarar det registrerade aktiekapitalet, inom åttamånadersperioden på en andra kontrollstämma (Oppenheimer et al. 2007). Om det då står helt klart att bolaget fortfarande har kapitalbrist så kan styrelsens lämna in en likvidationsansökan utan att upprätta en ny kontrollbalansräkning (Lundén 2006). Kontrollbalansräkningen skall visa ställnigen som avser tiden för stämman. Den skall ha granskats av resvisor och eventuella väsentliga förändringar som inträffat efter den dag då kontrollbalansräkningen upprättats måste redovisas som kompletterande information på stämman. Om det egna kapitalet är minst lika stort som det registrerade aktiekapitalet så behöver inte bolaget likvideras (Oppenheimer et al. 2007). Ansökan om likvidation Enligt aktiebolagslagens 25 kap. 8 skall bolagsstämman vidta åtgärder för att beslutet om likvidation genast anmäls för registrering i aktiebolagsregistret. Stämman har således ansvaret för att besluta om vem som skall göra anmälan. Om inte bolagsstämman beslutar att företaget skall likvideras när det är likvidationspliktigt, så är styrelsen skyldig att ansöka hos tingsrätten om beslut om likvidation. Ansöker inte styrelsen om likvidation uppkommer personligt betalningsansvar för nya förpliktelser och detta kan liknas vid ett handelsbolag med solidariskt ansvariga intressenter i form av aktieägare och styrelseledamöter. Ansökan om likvidation kan också göras av en styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller en aktieägare (Oppenheimer et al. 2007). Efter rådrumsfristen Om verksamheten drivs vidare efter åttamånadersfristen, trots att bolaget har kapitalbrist, inträder det personliga och solidariska betalningsansvaret för bolagets företrädare. Det personliga betalningsansvaret gäller då de skulder och förpliktelser som uppkommer efter åttamånadersfristen (Lundén 2006). Aktieägare kan också hållas ansvariga om de på bolagsstämman är med och fattar beslut om att fortsätta verksamheten efter åttamånadersfristen trots att bolaget inte har återställt aktiekapitalet. Styrelsen undgår inte heller ansvar även om stämman beslutat om fortsatt verksamhet trots likvidationsplikten (Lundén 2006). Betalningsansvaret börjar den dagen då åttamånadersfristen löper ut och omfattar de skulder och förpliktelser som uppkommer från och med denna dag. För att slippa betalningsansvaret 11

kan en styrelseledamot, verkställande direktör, revisor, eller aktieägare ansöka om att bolaget skall likvideras. Som styrelseledamot måste du avgå för att undvika betalningsansvar om stämman fattar beslut om fortsatt verksamhet trots att bolaget skall tvångslikvideras (Lundén 2006). Även om bolaget har kapitalbrist behöver inte det betyda att det är otänkbart att driva företaget vidare. Bolaget kanske har haft höga utvecklings- och/eller marknadsföringskostnader under en period som har lett till att företaget fått kapitalbrist (Lundén 2006). Ett alternativ för att undgå tvångslikvidation och personligt betalningsansvar är att sänka bolagets aktiekapital. Detta går under förutsättning att det registrerade aktiekapitalet är högre än det lägsta tillåtna kapitalet för bolaget (Lundén 2006). 3.3.2 Andra ansvarsområden Ansvarsgenombrott Det finns flera olika ansvarsgenombrott, förutom överträdelse av reglerna om likvidationsplikt vid kapitalbrist, där företrädarna för aktiebolaget kan bli personligt betalningsansvariga. Enligt Lundén (2006, s. 209) gäller detta bland annat; skatter och avgifter överträdelse av låneförbudet olovlig vinstutdelning försenad inlämning av årsredovisning Skatter och avgifter Företrädare för aktiebolag kan bli personligt betalningsansvariga för skatter och sociala avgifter som inte har betalats. Normalt blir företrädare bara ansvariga om de uppsåtligen eller av grov oaktsamhet låtit bli att betala skatterna och avgifterna. För att slippa bli personligt betalningsansvarig kan bolaget lämna en officiell betalningsinställelse eller lämna in en konkursansökan senast på förfallodagen (Lundén 2006). Överträdelse av låneförbudet Det finns regler om vilka lån från bolaget som är tillåtna och förbjudna. I aktiebolagslagens 21 kapitel finns reglerat vilka lån som inte är tillåtna. I första paragrafen finns uppräknat vilka personer som inte får låna pengar av aktiebolaget. Aktieägare till ett aktiebolag får inte låna pengar av bolaget. Detsamma gäller även för styrelseledamöter och verkställande direktörer. Förbudet gäller också för närstående till bolagets ägare, styrelseledamöter och verkställande direktör. Olovlig vinstutdelning I ett aktiebolag får bara det fria egna kapitalet delas ut. Om ett bolag delar ut mer än det fria egna kapitalet räknas det som en olovlig utdelning. En olovlig vinstutdelning upptäcks snabbt vid en konkurs och den som tagit emot en olovlig vinstutdelning måste betala tillbaka beloppet till bolaget. Det är inte bara den som tagit emot den olovliga utdelningen som har ansvar för att beloppet betalas tillbaka till bolaget utan även den som medverkat till den olovliga vinstutdelningen har ansvar att beloppet återbetalas (Lundén 2006). 12

Årsredovisning i tid till Bolagsverket Styrelsen och verkställande direktören är ansvariga för att årsredovisningen skickas in till Bolagsverket i tid. Årsredovisningen skall skickas in senast sju månader efter bokslutsdagen till Bolagsverket. Om årsredovisningen inte kommer in till Bolagsverket inom femton månader från bokslutsdagen blir företrädarna för företaget personligt ansvariga för de skulder som uppkommer för tiden därefter (Lundén 2006). Skadeståndsansvar Enligt aktiebolagslagen 29 kap. 1 skall en stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. En styrelseledamot eller verkställande direktör måste alltid främja bolagets intressen. De har lojalitets- och vårdplikt över bolaget. Det räcker därför inte med att bara följa aktiebolagslagen och bolagsordningens bestämmelser (Lundén 2006). Aktieägares skadeståndsansvar Den som bara är aktieägare har ett mer begränsat ansvar. Enligt aktiebolagslagen 29 kap. 3 skall en aktieägare ersätta skada som han eller hon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, en aktieägare eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. 13

3.4 Rättsfall Alingsås Tingsrätt (personligt betalningsansvar) I målet är fråga om huruvida bolagets styrelseledamöter är personligt betalningsansvariga enligt 13 kap. 12 aktiebolagslagen, i dess lydelse före den 1 januari 2006, för den del av Bröderna Edstrand fordran som uppkommit under perioden 1.1.2003 12.3.2003 Bröderna Edstrand Aktiebolag är ett handelsföretag inom stål och metall och säljer stål- och aluminiumprodukter till bygg- och verkstadsindustrin. Flexihus bedrev tillverkning och montering av prefabricerade moduler för bostäder, kontor och andra lokaler. Flexihus försattes i konkurs den 7 juli 2003. Bröderna Edstrand har sålt material till Flexihus sedan 1999. Efter konkursen kvarstår en skuld som avser beställningar och leveranser som gjorts under perioden 1.1.2003 12.3.2003 inklusive ränta. Flexihus är en koncern och har samtliga koncernbolagen samma styrelse. Lars Svensson, ordförande, Bo Sturehag verkställande direktör, Sven-Åke Eriksson, Christian Falck-Pedersen, Finn Hodt och Jörgen Andersson. Styrelseledamöterna i Flexihus, är flesta väl utbildade advokater och ekonomer. Lars Svensson är advokat och ofta anlitad som konkursförvaltare, Sven-Åke Eriksson är ekonomutbildad och har mångårig erfarenhet av ekonomi- och redovisningschef bland annat hos Transatlantic och Volvo. Finn Hodt är civilekonom och revisorsutbildad. Christian Falck-Pedersen är ägare till Ticon A/S och har ett par hundra anställda och en årlig omsättning på cirka 250 miljoner norska kronor. Jörgen Andersson var svetsare i Flexihus och satt han i styrelsen enbart för att hans far Bo Sturehag ville att han skulle lära sig styrelsearbetet. I Flexihus tjänstgjorde under i målet aktuell period Rolf Lindström som ekonomichef. I juni 2002 anställdes Henry Larsson som controller på ekonomifunktionen. Som revisor i Flexihus och övriga koncernbolag anlitades Gunnar Nilsson från Öhrlings PricewaterhouseCoopers i Borås. Rättsliga grunder Bröderna Edström anser att alla styrelseledamöter i Flexihus har försummat att enligt 13 kap. 12 aktiebolagslagen att genast upprätta och låta bolagets revisorer granska en kontrollbalansräkning när det fanns skäl att anta att bolagets egna kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet och bolagets eget kapital också rent faktiskt understeg denna nivå. Bolagets eget kapital återhämtade sig aldrig. Kontrollbalansräkningen skulle ha upprättas per 31-08-2002, alternativt per 30-09-2002, alternativt 31-10-2002 eller alternativt per 30-11-2002. Enligt 13 kap. 17 aktiebolagslagen har styrelsen därmed ett personligt ansvar för de förpliktelser som uppkom under den tid som underlåtenheten bestod. Rättelse vidtogs av styrelsen 14-03-2003 och upphörde det personliga ansvaret den dagen för framtida förpliktelser emedan ansvaret för tidigare förpliktelser som uppkom under underlåtelseperioden kvarstår. Att styrelsen har försummat att fullgöra sin skyldighet enligt 13 kap. 12 aktiebolagslagen beror delvis på att styrelseledamöterna inte heller har fullgjort sin skyldighet enligt 8 kap. 3 aktiebolagslagen att se till att bolagets 14

organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt och att styrelseledamöterna inte heller har fullgjort sin skyldighet enligt 8 kap. 4 aktiebolagslagen att fortlöpande bedöma bolagets ekonomiska situation. Bo Sturehag bestrider att det förelegat en faktisk kapitalbrist i Flexihus före 20-12-2002 och i vart fall har det inte funnits anledning för styrelsen att anta att Flexihus eget kapital understeg hälften av bolagets registrerade aktiekapital. Sven-Åke Eriksson, Christian Falck-Pedersen, Finn Hodt och Lars Svensson anser att det först den 20-12-2002 fanns skäl att anta att Flexihus egna kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet. Styrelsen har omedelbart, samma dag, beslutat att upprätta kontrollbalansräkning. Kontrollbalansräkning var upprättad och granskad av revisor samt framlades på bolagsstämma 14-03- 2002. Tiden mellan 20-12-2002 och 14-03-2003 var inte onödigt lång utan var nödvändig för att kunna upprätta en kontrollbalansräkning enligt lagens krav och låta revisorerna granska den. Då styrelsens underlåtenhet därmed inte bestod när Bröderna Edstrands fordringar uppkom, omfattas de inte av det solidariska ansvar som kan ha förelegat för förpliktelser som uppkom under den tid styrelsens underlåtenhet alltjämt bestod. Om tingsrätten skulle finna att skyldigheten att upprätta kontrollbalansräkningen trots allt uppstod tidigare än 20-12-2002 har Sven-Åke Eriksson, Christian Falck-Pedersen, Finn Hodt och Lars Svensson ändå inte varit försumliga. De har aktivt sökt information, försökt avhjälpa eventuella brister, noggrant följt bolagets utveckling och resultat samt vidtagit åtgärder för att stärka organisationen. De har, var och en, därför gjort i vart fall vad som rimligen kan krävas av dem som styrelseledamöter. De anser att i sitt arbete som styrelseledamöter fått felkatig information av verkställande direktören Bo Sturehag och de har således vilseletts av den verkställande ledningen, innebärande bland annat att de dels fått direkt felaktig information, dels undanhållits information. De har, var och en, i vart fall mot denna bakgrund och i kombination med faktiskt vidtagna åtgärder gjort vad som rimligen kan krävas av dem som styrelseledamöter och således inte varit försumliga. Jörgen Andersson har åberopat samma sammanfattande grunder som Sven-Åke Eriksson, Christian Falck-Pedersen, Finn Hodt och Lars Svensson. Den tid styrelsen har för att samla ett erforderligt material, granska och analysera och upprätta periodbokslut, upprätta en kontrollbalansräkning samt låta revisorerna granska denna uppgår normalt till högst en månad och vid något enstaka fall under speciella omständigheter till en och en halv eller högst två månader. Det har i praxis aldrig accepterats mer än två månader för hela arbetet med att upprätta en kontrollbalansräkning. För Flexihus styrelse tog det tre månader. Ansvarbefrielse förutsätter att samtliga styrelseledamöter inte haft vetskap om bolagets ekonomiska ställning. Då Flexihus enligt sin årsredovisning per 31-12-2001 hade ett eget kapital på 2 053 849 kr och det registrerade aktiekapitalet var 2 mkr så var styrelsen den 28-08.2002 ställd inför det faktum 15