1 Sällskapet för Gamla Radarjaktledare I Näringslivet Nr 43 G*R*I*N-rapp från höstkontakten 2013 En Gammal Rrjal kan ofta vara en person som gynnar läkemedelsindustrin och som har en hårfärg starkt liknande mineraler från Sala (i den mån det finns något kvar alls som täcker skulten). Alla som kan kalla sig Gammal Rrjal tillhör en krympande kader av skickliga före detta kurvanfallsspecialister, en gång dagligen tjänstgörande i mörka, djupa hålor i den svenska urbergsgrunden. Hukande fick de träda in i de grottliknande anläggningarna genom halvmetertjocka ståldörrar under ett infernaliskt oväsen, bzzz-bzzz-bzzz. Väl inne i berget ledde långa, vindlande gångar till den plats där de sammanbitet utförde sin gärning, beredda att genomföra varje ledningsorder de fick av en högt uppsatt befälsperson, Crrjal. Det grönskimrande ljuset från Rrjalarnas fosforescerade hjälpmedel cirkulerade entonigt i högervarv och endast spraket från deras kontakt med omvärden, radion, avbröt då och då den spända tystnaden. En Gammal Rrjal fnyser lite åt sina bortklemade, moderna efterföljare, flygstridsledarna. De får minsann sitta bekvämt framför sina tv-liknande färgmonitorer i dagsljusupplysta lokaler ovan jord, behöver aldrig leta efter borttappade mallar och vill gärna ha fruktstund varannan timme! Nej, det var bättre virke i kåren förr! Man skulle dock kunna tro att de Gamla Rrjalarna känner sig ganska nere för att den dystra, mörka, kalla hösten är här. Men icke om man är medlem i Sällskapet G*R*I*N! Nej, då känner man sig tvärtom extra glad för då är det äntligen en ny kontakt på gång! En fredag i slutet av oktober 2013 var situationen just denna. Höstvädret på närliggande Bromma flygplats var i högsta grad CAVOK och naturen visade upp sina mest strålande färger på den vegetation som ännu fanns kvar på träd och buskar. Vi hade a) blivit inbjudna till ett spännande studiebesök, b) lyckats engagera en särdeles förnämlig föredragshållare och c) än en gång fått möjlighet att äta en brakmiddag på Sällskapsslottet. Inte precis någon anledning att deppa, alltså! Några hade oturen att bli sjuka lagom till kontakten, men följande månghövdade skara av kurvanfallsspecialister kunde ställa upp (alla deltog dock inte i studiebesöket): Per Armandsson Eskil Berglund Ingmar Berglund Jan F. Bergman David Davidsson Rolf Smålle Ericsson Hans Fehrnström Håkan Fredriksson Ebbe Fridberg Bo Fundell Göran Glimsholt Tomas Granqvist Örjan Granqvist Bertil Gustavsson Kerstin Holmer Mats Hugosson Kjell Högkil Mats Idberg Sven-Åke Johansson Jan-Erik Jonsson Nils Junehill Gunnar Laninge Bengt Lejsved Rolf Lenstam Johan Lund Christer Malm Sten Myrberger Rune Nilsson Tommy Nilsson Lars Olsson Jan Reuterdahl Sven Scheiderbauer Carl Slånemyr Olle Stedt Gunnar Stråhle Åke Svedmark Nils Ullgren Bo Waldemarsson Håkan Westin Mats Engman *) *) Inte Rrjal med föredragshållare och Special Guest
2 Som sagt, kontaktprogrammet var späckat. Enligt statuterna skall ju Sällskapets sammankomster bestå av minst lika stora delar av nytta och nöje. Först ut var därför ett studiebesök, ordnat via goda kontakter med hjälp av Den Utmärkte Medlemmen Nils Junehill. Det unika studieobjektet var den spännande vindtunnelanläggningen STARCS i Ulvsunda. Densamma har en lång och framgångsrik historia som viktig, svensk utprovningsresurs för aerodynamik. VD Mikael Tjernlund berättade inledningsvis om vad man gjort och gör. Länge tillhörde anläggningen Flygtekniska Försöksanstalten, FFA, och dess efterföljare FOI, men övergick för några år sedan i privat ägo. Många av oss kända flygplantyper har fått sin finslipade form tack vare mätningar och utprovningar vid anläggningen: 29, 32, 35, SK 60, 37 och JAS 39. Numera har förstås också tillkommit robotar och rymdföremål som studieobjekt. Och bland andra, något udda saker som Sollentuna Kommunalhus! Stor bredd på verksamheten alltså! Kjell Norrström och Per Davidsson fortsatte med mera ingående redogörelser om verksamheten och efter en stund fick vi också möjligheten att få en visning av en av de imponerande utrustningarna. För en lekman påminde den om en strandad ubåt! Den bestod av en enorm stålcylinder, möjlig att dra isär på mitten, och där var provningsföremålet placerat. Stora dimensioner var det, men en fullskale-gripen fick förstås inte plats där. Däremot en exakt skalenlig modell, ca 1 meter lång. Den var anbringad på en rörlig arm, vilket möjliggjorde att luftströmmarna vid olika aspektvinklar kunde testas och mätas in. I just denna vindtunnel kunde farter uppåt dubbel ljudhastighet testas. I den totala anläggningen fanns värre grejor fick vi veta. Som värst kan man testa lufthastigheter upp till över M 7.0! Då, jäklar, börjar det gå undan! Långt mellan blipparna på en PS-08-radar skulle det bli! (Påminner mig för övrigt om Blandarens formulering: Flyger man fortare än ljuset så svartnar det för ögonen. Flyger man fortare än ljudet svartnar det bara för öronen. ) Allt var således mycket imponerande. Ett dystert besked fick vi, och det är att en nedläggning av verksamheten är aviserad, såvida inte en villig köpare dyker upp i sista stund. Den internationella konkurrensen är stenhård och kostnaden för att driva anläggningen är skyhög. Det vore verkligen synd om den fantastiska kompetensen hos personalen inte kunde tas omhand i framtiden. Vi håller tummarna för att någon oljemiljardär snart knackar på dörren och räddar situationen! Även tiden för vårt besök rusade iväg i nästan ljudfart. Eftersom vi hade ytterligare en post på nyttokontot att avverka innan det var dags för nöjesdelen, var vi tvungna att skiljas från våra vänner vid STARCS. TACK för att vi fick komma!
3 Ganska mycket försenade anlände vi med andan i halsen till Ljunglöfska Slottet. Där väntade resten av styrkan på vår ankomst och på nästa programpunkt. De hade redan börjat tulla på de humlebaserade, läskande produkter som Rolf Lenstam sett till att ställa fram. Den Utmärkte Medlemmen Bengt Lejsved hade förmedlat kontakten med en tidigare FVkollega, brigadgeneralen Mats Engman. Mats var tidigt i sin gärning luftbevakare och har tjänstgjort vid såväl Puman som Rockan, så han är minst sagt väl insatt i Gamla Rrjalars arbetsmiljö. Han har haft en snabb karriär och är numera högsta bas för Försvarets internationella verksamhet. En toppkvalificerad föredragshållare alltså! Man kan tro att utlandsverksamheten är en relativt ny företeelse, men blickar man tillbaks så ser man att redan några år efter andra världskriget började svensk militär personal, via FN, få uppdrag utomlands. Representationen i andra länder av försvarsattachéer var i början blygsam, men har ökat högst betydligt under senare år. Numera kan man säga att det moderna svenska Försvaret har representanter i stort sett över hela världen. Förutom i de mera omtalade uppgifterna i t ex Afghanistan, Mali och Libyen, finns i såväl FN som NATO ett flertal svenska, militära tjänster som ger möjlighet till samverkan och inflytande. Placeringarna är förstås tillfälliga och omsätts med jämna mellanrum. Mats nämnde för övrigt att det just nu finns plats för två FSL och en Lbevled bland dessa. Behovet av Gamla Rrjalar verkar dock tyvärr vara begränsat Han redogjorde bland mycket annat också för hur snabbt och smidigt uppdraget att bedriva flygspaning i Libyen gick. Sveriges insatser har blivit mycket uppskattade av andra deltagande länder. Det mest aktuella han berättade om var uppdraget att hjälpa till med flygtransporter i Syrien. Flygplan och personal sätts även där, på uppdrag av FN, in med mycket kort varsel. Ett mycket intressant föredrag blev det och som en liten kompensation bjöds Mats naturligtvis in att delta i kvällens middag. Stort tack Mats för att du ville ställa upp för dina forna kollegor! Den stiligt uppdukade middagen stod nu redo efter en kort stunds mingel och kommendatur. Snuskungens gamla festsal med sina gyllenlädertapeter och pampig ljuskrona intogs under glam och stoj. Radarjaktledarnas kampsångshäfte var som vanligt förberett och sällan har väl sångerna skallat så högt och tydligt som under den kommande kvällen!
4 Slottsköket hade denna gång ytterligare utökat sin repertoar! Vanligtvis har vi blivit trakterade med tre rätter men denna gång väntade faktiskt fyra! Lämpliga mängder av goda, flytande nedsköljningsprodukter ingick dessutom i det rimliga subventionerade pris vi betalade för kalaset. Detta bidrog naturligtvis till sångarglädjen. Som förrätt serverades ett superbt fisksoppearrangemang med rödingtillbehör och krusiduller. Rrjalarnas smackande överröstade för en stund det glada sorlet, endast avbrutet för någon sekunds total tystnad då och då när spetsglasen höjdes mot takets stukatur. Varmrätten stod inte förrätten efter! En utsökt filé av stiligt behornade, lyckliga nötkreatur, tillsammans med en himmelsk sås och en suverän potatisgratäng slank ner i var och en med stort välbehag. Under församlingens fortsatta kampsångssjungande dukades sedan fram en liten men förträfflig osttallrik och avlöstes slutligen med en strålande äppelpajdröm. Undra på att vi kände oss outsägligt belåtna, Ljunglöfskas framstående köksmästare hade gjort det igen! Slottspesonalen ställdes upp på led och besjöngs traditionsenligt som det brukar vara när vi är nöjda med det som har serverats. För ovanligheten skull fanns denna afton ingen oinvigd Gammal Rrjal på anmälningslistan. Däremot deltog i middagen en Gammal Luftbevakare, vilken som nämnts tidigare under kvällen underhållit oss med sin redogörelse för svenska militärers verksamhet utanför vår nationella gräns Mats Engman. Normalt sett släpper vi mycket sällan in några utomstående personalkategorier i våra led, men under högljudd acklamation av den församlade menigheten valdes Mats in som hedersmedlem i Sällskapet. Han accepterade med glädje utnämningen och kommer i fortsättningen att få kallelser och avrapporteringar som alla övriga aktiva medlemmar. Bland allt stoj och kampsångssjungande väcktes även frågan om var kommande möten skulle kunna förläggas. Ett par seriösa förslag finns: Karlsborg och Ängelholm. Handuppräckning visade ungefär lika stort intresse för båda alternativen. I det första förslaget skulle i så fall ingå ett besök för att studera UAV-verksamheten därstädes. Det skulle ju kunna vara intressant att få se förarlösa flygplan ledas av icke-rrjalar, eller vad det nu är som pågår där. I det andra fallet finns t ex ett välfyllt flygmuseum som säkert är värt att kolla på. Uppdrag utdelas härmed till förslagsställarna innebärande utarbetande av programförslag och kommendaturbestämmelser.
5 Ytterligare ett tidigare lanserat förslag dryftades: besök i Norrbotten för att studera den utprovning av nya bilars vinteregenskaper som många biltillverkare bedriver i Arjeplog. En sådan resa skulle i så fall ligga utanför ordinarie kontaktverksamhet (jfr Bodö och Skottland) och även kunna inkludera våra partners. Ett visst intresse fanns och även vederbörande förslagsställare ombedes härmed att specificera lämplig tidpunkt och bedömda kostnad, så får vi återkomma till frågan, kanske med en officiell enkät. Efter middagens avslutning vidtog traditionellt koffeinintag med nödiga tillbehör. Gästsnus finns alltid tillgänglig på Slottet, men den verkar ha en mycket blygsam efterfrågan. Tilläggsprogram i form av Rrjaltest och annat låg vi medvetet lågt med denna gång för att ge möjlighet till ytterligare ostörd samvaro i de anrika och överdådiga lokalerna. Där satt ju en gång i tiden då och då de båda kungarna (den förra med förleden snus- ) Ljunglöf och Oscar II och kuckelurade på kvällskvisten. Härlig miljö för en kvällsfika även för oss! Så småningom ebbade som vanligt samvaron ut och leden glesnade. Glammet i den gamla byggnaden tystnade alltmer. Ett ovanligt stort gäng hade valt att nappa på möjligheten till övernattning på det Ljunglöfska slottshotellet, så eftersnacket fortsatte långt in på småtimmarna av ett drygt tiotal Gamla Rrjalar. Tänk att fortfarande finns missade kurvanfall som inte blivit genomanalyserade! Vi får alltså se hur det blir med nästa möte. Kallelse kommer då som vanligt att skickas ut c:a en månad i förväg. Den som vill kan också kolla in på vår hemsida https://sites.google.com/site/sallskapetgrin/ där eventuella nyheter i så fall publiceras. Se även bilder från kontakt 43 på samma sida! Väl mött vid nästa kontakt! Eder Sällskapssekreterare Efter mötet har jag fått reda på att den gamle kämpen Lennart Pelle Persson gått bort efter att ha varit krasslig en tid. Under många år var han Rrjal men i Sällskapet G*R*I*N har han inte varit aktiv. Han var en sådan positiv person som alltid spred glädje och ständigt kom med roliga inlägg i alla diskussioner. Det har blivit lite dystrare här på jorden nu när han inte längre är bland oss. Men säkert har det blivit betydligt roligare i himlen i stället. Frid över hans minne!