Europaparlamentet
2 Innehåll Välkommen till Europaparlamentet 3 Europaparlamentet arbetar för dig 5 EU förvaltar sin budget väl 11 Demokratins och friheternas väktare 17 Europaparlamentet och EU:s utvidgningar 23 Europaparlamentet i världen 25 Mänskliga rättigheter framför allt 29 Europaparlamentets arbetsschema 33 Parlamentet nära dig 37 Hur går det till när EU stiftar lagar? 41 Hur antas EU:s årliga budget? 44 Nyckelbegrepp för Europeiska unionen 46 Viktiga datum för den europeiska integrationen 53 Adresser till Europaparlamentet 56
Välkommen till Europaparlamentet! Sedan 1979 väljer miljontals EU-invånare vart femte år sina företrädare till Europaparlamentet. Vilka är parlamentsledamöterna, vad gör de i Strasbourg och Bryssel och vilka befogenheter har de? Europaparlamentets beslut kan ha stort inflytande på människors vardagsliv i hela Europa, och med den här broschyren vill vi därför försöka besvara de frågorna. Europaparlamentet är den enda mångnationella parlamentariska församlingen i världen och den enda EU-institution som väljs direkt av medborgarna. Europaparlamentet representerar runt 500 miljoner människor i EU:s 27 medlemsstater. Vi röstar vart femte år, och valet i juni 2009 markerade att det nu är trettio år sedan det första direkta och allmänna valet. Efter det senaste valet har parlamentet nu 736 ledamöter, som tillhör olika grupper bildade efter politisk tillhörighet, inte nationalitet. Europaparlamentets officiella säte är i Strasbourg i Frankrike, nära gränsen till Tyskland. Staden symboliserar Europas försoning efter två världskrig. Enligt ett beslut som tagits av EU:s medlemsstater sammanträder Europaparlamentet tolv gånger om året i Strasbourg. Ledamöterna träffas även i sina parlamentsutskott i Bryssel, där det också kan arrangeras extra plenarsammanträden. Debatterna förs på alla EU:s officiella språk, vilket speglar parlamentets strävan efter en varierad och mångkulturell union, något som även manifesteras i Europaparlamentets motto förenade i mångfalden. 3
En allt viktigare roll Sedan 1979 har varje nytt europeiskt fördrag utökat parlamentets befogenheter när det gäller utarbetande av EU:s budget och lagar. Parlamentsledamöternas politiska kontroll av de andra institutionerna och organen inom unionen har också ökat. VÄLKOMMEN TILL EUROPAPARLAMENTET! Med Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, utökades parlamentets makt över budgeten till att gälla alla EU:s utgifter, även vad gäller den gemensamma jordbrukspolitiken, där rådet (som representerar medlemsstaternas regeringar) tidigare alltid haft sista ordet. Parlamentets lagstiftningsroll har stärkts betydligt: det har nu lika stor tyngd som rådet när det gäller lagstiftningen inom nästan alla EU:s befogenhetsområden. Tidigare antog ledamöterna först och främst lagar som syftade till att underlätta rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital inom EU eller som rörde miljöskydd och konsumentfrågor. Numera behövs ledamöternas godkännande för lagstiftning inom sådana områden som jordbruk, fiske, energi, turism, yttre gränskontroll, polisiärt och rättsligt samarbete samt civilskydd. Kandidaten till posten som ordförande för kommissionen föreslås av regeringarna på grundval av resultaten i valet till Europaparlamentet. Därefter väljs kommissionens ordförande av parlamentet. Kommissionen i sin helhet ska tillsammans med unionens höga representant för utrikes frågor, som även är vice ordförande för kommissionen, godkännas av parlamentet genom omröstning. Kommissionen kan tvingas avgå om parlamentsledamöterna röstar igenom en misstroendeförklaring mot den. Den som vill framföra en begäran eller ett klagomål som rör tillämpningen av EU-rätten kan skicka en framställning till parlamentet. Europeiska ombudsmannen, som väljs av parlamentet, granskar klagomål om missförhållanden i EU-institutionernas eller EU-organens verksamhet. Ledamöterna kan också tillsätta en undersökningskommitté när de anser att man brutit mot EU-rätten. Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna återger i en enda text de medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som hittills kungjorts i olika nationella, europeiska och internationella texter. När Lissabonfördraget trädde i kraft blev stadgan bindande, och ledamöterna kan hänvisa till den när de riktar kritik mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom EU. 4 Europaparlamentet har även inflytande över EU:s utrikespolitik. Alla internationella avtal och alla utvidgningar av EU måste numera godkännas av ledamöterna. Det är rådet och parlamentet som tillsammans ska fatta beslut om genomförandet av handelspolitiken och politiken för utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. Ledamöterna håller även regelbundna debatter om mänskliga rättigheter och skickar observatörer runt omkring i världen för att övervaka att val som hålls är fria och rättvisa.
Europaparlamentet arbetar för dig Ungdomar, studerande, förvärvsarbetande och pensionärer hur vår situation än ser ut påverkas vi alla av EU:s lagstiftning, även om vi inte alltid vet om det. Det kan gälla hälsosammare mat på våra tallrikar, frihet att resa och arbeta i hela EU eller miljöskydd Europaparlamentets ledamöter spelar en avgörande roll på många områden. Det främsta syftet med EU:s lagstiftning är att göra livet lättare för dem som bor i EU och att främja jämlikhet när det gäller möjligheter, rättigheter och skyldigheter. I Europaparlamentet håller ledamöterna debatter och antar lagar, precis som i alla andra parlament. Från början yttrade sig ledamöterna endast om EU-kommissionens förslag till lagstiftning, och det var rådet, som företräder medlemsstaternas regeringar, som hade sista ordet om de lagar som antogs. Under årens lopp och efter ett antal fördrag har saker och ting förändrats Europaparlamentets roll och befogenheter har stärkts betydligt, och parlamentet har nu blivit en medspelare som man inte kan kringgå när EU:s lagar utformas. För att en EUförordning eller ett EU-direktiv ska kunna se dagens ljus krävs det i de flesta fall att parlamentet och rådet enas om innehållet. Det är det som normalt kallas medbeslutande. Innan en EU-lag kan tillämpas i alla EU:s medlemsstater måste den undertecknas av Europaparlamentets talman och rådets ordförande. 5
6 Mobiltelefoner i utlandet: lägre räkningar 6 EUROPAPARLAMENTET ARBETAR FÖR DIG En EU-förordning som trädde i kraft 2007 innebär att det nu finns ett pristak för utgående och inkommande samtal mellan medlemsländerna, i syfte att stegvis minska merkostnaderna. Europaparlamentet har sett till att avgifterna för mobilsamtal mellan medlemsländerna, s.k. roamingavgifter, från juli 2011 inte får vara högre än 0,35 euro per minut för utgående samtal, och inte högre än 0,11 euro per minut för inkommande samtal (exkl. moms). Sedan juli 2009 får kostnaden för ett sms med roaming heller inte vara högre än 0,11 euro. Att skicka e-post och bilder eller att surfa på Internet via mobiltelefoner eller bärbara datorer har också ett pristak som sänks successivt beroende på hur många kilobyte som skickas eller tas emot. Europaparlamentet en fullvärdig lagstiftare Medbeslutande tillämpas när de allra flesta EU-texter ska antas. Framför allt gäller det fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer på EU:s inre marknad, men det gäller även inom områden som miljöskydd, konsumenträtt och transportsäkerhet samt för program som avser stöd till forskning, utbildning och kultur eller främjande av folkhälsan. Genom den senaste fördragsreformen har medbeslutande med några få undantag nu blivit det ordinarie lagstiftningsförfarandet när unionens lagar ska antas. Medbeslutande gäller nu även för politik som tidigare varit rådets ensak, såsom jordbruk, fiske, invandring eller polissamarbete och rättsligt samarbete. Även för frågor där Europaparlamentet tidigare endast hade vetorätt (kunde godkänna eller helt förkasta texterna) används nu medbeslutande, till exempel för sammanhållningspolitik och politik för regional utveckling. Det används även för ämnen som blivit nya befogenhetsområden för EU, såsom idrott, ungdomsfrågor, civilskydd, bekämpning av allvarliga hot mot folkhälsan, energi, turism och rymdpolitik.
Exempel på lagstiftning som Europaparlamentet medverkat till Under de senaste åren har Europaparlamentet bidragit till att underlätta att examensbevis och yrkeskvalifikationer erkänns mellan medlemsstaterna. I dag är det mycket enklare än tidigare att utöva sitt yrke i ett annat EU-land. Parlamentet har också medverkat till striktare normer för säkerhet och märkning av produkter i livsmedelsbutiken är det numera enklare att orientera sig bland de många produkterna från hela Europa. Vi har nu alla möjlighet att medvetet välja om vi vill köpa eller välja bort ett livsmedel vars innehåll till exempel är genmodifierat. Europaparlamentet har också stärkt flyg- och tågpassagerarnas rättigheter. Äldre personer och människor med begränsad rörlighet har dessutom numera rätt att få hjälp. Och finns det något bättre än att ta sig ett uppfriskande bad i havet eller sjön under sommarmånaderna? Tack vare parlamentet har EU:s normer blivit striktare och vi kan nu doppa oss i renare vatten. EUROPAPARLAMENTET ARBETAR FÖR DIG Ledamöterna har även bidragit till ett åtgärdspaket för att motverka den ekonomiska krisen och för att öka öppenheten i och förbättra övervakningen av det europeiska finanssystemet. Parlamentet har även varit med och tagit fram regler som syftar till att göra det enklare och billigare att betala över gränserna, och man har utvidgat insättningsgarantin till 100 000 euro om en bank skulle gå i konkurs. Europeiska unionen har nu också en första uppsättning åtgärder på plats för att begränsa effekterna av klimatförändringarna i världen genom minskning av koldioxidutsläppen från bilar och inom industri och elproduktion. Parlamentet stöder de mål som innebär att man före 2020 ska ha sänkt koldioxidutsläppen med 20 %, ha ökat energieffektiviteten med 20 % och att andelen förnybar energi ska vara 20 % av EU:s energimix. 7
Ledamöterna till din tjänst EUROPAPARLAMENTET ARBETAR FÖR DIG Är du turistguide, fastighetsmäklare eller levererar du andra slags tjänster? Med tjänstedirektivet blir det enklare för dig att arbeta utomlands. Direktivet, som var mycket omstritt från början, hade förmodligen aldrig sett dagens ljus utan den kompromiss som utarbetades av Europaparlamentet. Det var ledamöterna som lyckades hitta den rätta balansen mellan olika nationella intressen, mellan tjänsteföretagens och konsumenternas rättigheter, och mellan löntagarnas och arbetsgivarnas behov. 8
Ledamöterna visar initiativförmåga När parlamentet bedömer att ett lagförslag är dåligt och inte kan förbättras, kan ledamöterna också förkasta texten i sin helhet. Detta har till exempel hänt med ett direktiv om avreglering av hamntjänster och ett annat direktiv som gällde patent på programvaror. Ledamöterna har också rätt att ta politiska initiativ, vilket innebär att de kan föreslå att kommissionen ska lägga fram vissa förslag till lagstiftning. Parlamentsledamöterna uppmanar regelbundet kommissionen och rådet att utveckla befintliga politikområden eller planera nya. Parlamentet har till exempel bett kommissionen att på grundval av detaljerade rekommendationer lägga fram ett lagförslag avsett att reglera och underlätta förfaranden som rör gränsöverskridande arv. precis som EU-medborgarna Med det nya fördraget har en miljon unionsmedborgare i ett stort antal medlemsländer nu rätt att uppmana EU-kommissionen att lägga fram lagförslag i frågor där de anser att EU borde lagstifta. Vill du att din åsikt ska räknas? Som exemplen här ovan visar ska EU:s lagar i huvudsak underlätta medborgarnas liv inom unionen och främja lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter för alla unionsmedborgare. Lagarna innebär också bättre förutsättningar för handeln med varor och tjänster genom likvärdiga konkurrensvillkor för företagen i alla medlemsstater. Genom att välja ledamöter till Europaparlamentet vart femte år kan vi som EU-medborgare alltså medverka till utformningen av lagtexter som berör oss direkt. EUROPAPARLAMENTET ARBETAR FÖR DIG 9
Säker användning av kemikalier 10 EUROPAPARLAMENTET ARBETAR FÖR DIG Kemikalier finns överallt i våra liv. Om vi inte ifrågasätter nyttan med dem blir det svårare att lita på att de är säkra ur hälso- och miljösynpunkt. Europeiska unionen har därför antagit den s.k. Reachförordningen, som har till syfte att utvärdera alla de tusentals kemikalieprodukter som finns till försäljning, så att de farligaste kan tas bort från marknaden. Tack vare ledamöternas envisa arbete har tonvikten lagts på att utveckla nya, mindre skadliga ämnen och att begränsa antalet djurförsök så mycket som möjligt. Läs mer: Hur går det till när EU stiftar lagar? sidan 41.
EU förvaltar sin budget väl Nya motorvägar, renare stränder, forskning om nya läkemedel, studier utomlands Vi gynnas alla mer eller mindre direkt av Europeiska unionens ekonomiska insatser. Vem bestämmer ramarna för de program och åtgärder som finansieras av EU? Det gör Europaparlamentet, i samförstånd med medlemsstaternas regeringar. Här är några exempel på verksamhet som våra ledamöter har stöttat. På grundval av ett förslag från EU-kommissionen förhandlar Europaparlamentets ledamöter i flera månader varje år med rådet (som företräder medlemsstaternas regeringar) för att bestämma beloppen för unionens inkomster och utgifter under nästföljande år. Budgeten fastställs inom ramen för de tak som bestämts för flera år, och den är mycket viktig eftersom den avgör hur stort stöd Europeiska unionen kommer att ge till varje verksamhetsområde för att trygga solidaritet, hållbar ekonomisk tillväxt och social sammanhållning. Parlamentet har också befogenhet att förkasta budgeten och begära ett nytt förslag, om det anser att dess prioriteringar inte har fått tillräckligt stort utrymme. Genom de senaste fördragsändringarna utökades Europaparlamentets budgetbefogenheter så att de nu gäller EU:s samtliga utgifter, alltså även dem som gäller den gemensamma jordbrukspolitiken, där rådet tidigare hade sista ordet. Förfarandet för godkännande av den årliga budgeten har också förenklats. 11
Vart går EU:s pengar? EU:s budgetram 2007 2013 (avrundade siffror från det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, 2004 års priser) EU FÖRVALTAR SIN BUDGET VÄL Hållbar tillväxt: regional ekonomisk utveckling, åtgärder för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning 382 miljarder EUR (44 %) Bevarande och förvaltning av naturresurser: jordbruk, hållbar utveckling och miljö 371 miljarder EUR (43 %) EU som internationell aktör: yttre åtgärder, utvecklingspolitik, humanitär hjälp 49 miljarder EUR (6 %) Övriga utgifter, inklusive administration 51 miljarder EUR (6 %) Medborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa: skydd av medborgerliga rättigheter, fri rörlighet för personer, polissamarbete och rättsligt samarbete, bekämpning av terrorism 11 miljarder EUR (1 %) 12
Att främja en hållbar ekonomisk utveckling En stor del av EU:s pengar går till att främja den ekonomiska utvecklingen och minska skillnaderna mellan de olika regionerna inom EU; några exempel är motorvägs- eller järnvägsbyggen som binder samman medlemsstaterna, stöd till småföretag samt projekt för forskning och teknisk innovation (till exempel för att utveckla förnybara energikällor). Den gemensamma jordbrukspolitiken får också en stor del av budgeten. Men med stöd av Europaparlamentet ökar även andra områden i betydelse, till exempel miljöskyddet, med uppbyggnad av regionala naturparker, bevarande av skyddade arter, förvaltning av vattenresurser och bekämpning av klimatförändringarna. EU FÖRVALTAR SIN BUDGET VÄL En del av EU:s budget används även för att finansiera den ekonomiska utvecklingen i världen och ge humanitär hjälp till länder som drabbats av naturkatastrofer och andra kriser. och medborgarnas intressen Epidemier som aids och fågelinfluensa känner inte till några nationsgränser, och det är effektivare att bekämpa dem tillsammans. EU har med stöd av parlamentet blivit alltmer aktivt på folkhälsoområdet och finansierar bland annat många projekt för forskning om nya läkemedel. Under senare år har ledamöterna också använt sitt inflytande för att försöka utöka programmen för främjande av EU:s kulturella mångfald. Syftet med dessa program är att uppmuntra spridning av konstnärliga och kulturella produkter och verk som film, musik, bildkonst, foto och teater. 13
EU FÖRVALTAR SIN BUDGET VÄL Den ekonomiska situationen är också i fokus för Europaparlamentet, som 2006 godkände bildandet av en fond för justering av globaliseringseffekterna, med en årlig budget på 500 miljoner euro för att hjälpa personer som blivit arbetslösa i samband med omstruktureringar i industrin på grund av den globala situationen. Under den ekonomiska krisen 2009 godkände ledamöterna att fondens tillämpningsområde utvidgas och att interventionskriterierna blir mer flexibla. Investera för framtiden Europaparlamentet har utövat inflytande på den fleråriga budgetram där man fastställt utgiftstaken för varje kategori inom EU-politiken för perioden till och med 2013. Ledamöterna fick strida hårt med medlemsstaternas företrädare för att få extra pengar till projekt som är viktiga för allmänheten. Europaparlamentet har bland annat gett sitt stöd åt EU:s program för ungdomars rörlighet, för att de ska få nya erfarenheter, lära sig nya språk och lära känna nya kulturer. Parlamentet har kämpat för Erasmusprogrammet, som innebär att över 180 000 studenter varje år kan studera vid ett utländskt universitet. Det har även stött Leonardo da Vinci-programmet, som främjar yrkesutbildning genom praktikperioder på olika företag inom Europa. Mer allmänt lägger Europaparlamentet stor vikt vid forskning och innovation. I Lissabonfördraget föreskrivs att den fleråriga budgetramen numera ska fastställas genom en förordning (som antas genom ett särskilt lagstiftningsförfarande). För att den ska antas krävs Europaparlamentets godkännande. 14
Varifrån kommer EU:s pengar? Europeiska unionens budget finansieras i huvudsak genom medlemsstaternas bidrag, som beräknas i förhållande till respektive nations tillgångar. Den finansieras också genom en del av den moms som tas ut i hela EU på varor och tjänster, liksom genom de tullavgifter som tas ut vid unionens yttre gränser på industri- och jordbruksprodukter som importeras från länder som inte är med i EU. Dessa pengar kallas för unionens egna medel. Europaparlamentet verkar långsiktigt för ett nytt finansieringssystem som skulle skapa ett direkt band mellan unionen och skattebetalarna inom EU, utan att detta skulle medföra ett ökat skattetryck. B U D G E T EU FÖRVALTAR SIN BUDGET VÄL 15
Noggrant kontrollerade utgifter Med hjälp av revisionsrätten kontrollerar Europaparlamentet fortlöpande att budgeten förvaltas effektivt. Dessutom ser man till att eventuella bedrägerier bekämpas. EU FÖRVALTAR SIN BUDGET VÄL Varje år måste EU-kommissionen och EU:s övriga institutioner visa att de har använt de EU-medel som de tilldelats på ett bra sätt. Detta kallas beviljande av ansvarsfrihet för EU:s budget. Kommissionen måste ta hänsyn till de rekommendationer som parlamentets ledamöter lägger fram vid detta tillfälle. Kostar EU mycket pengar? Drygt 1 % av unionens tillgångar, dvs. ungefär 240 euro per invånare, går till EU:s årliga budget, som uppgår till över 120 miljarder euro per år. Det är mycket lite jämfört med de summor som tas ut i nationell skatt. Ändå ger dessa pengar möjlighet att finansiera viktiga politikområden som är till för allmänhetens skull. Europaparlamentets verksamhet kostar för sin del ungefär 3 euro per år för varje medborgare i EU. Läs mer: Hur antas EU:s årliga budget? sidan 44. 16
Demokratins och friheternas väktare Europaparlamentet är den enda direkt folkvalda EU-institutionen, och i den egenskapen tar Europaparlamentet sin roll som demokratins och friheternas väktare på största allvar, både i Europa och i världen. Ledamöternas roll består framför allt i att företräda medborgarna på EU-nivå och i att försvara deras intressen gentemot EU:s ledare och institutioner. I Lissabonfördraget fastställs att EU ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Unionen ska dessutom ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd. Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna utarbetades 2000 av ett konvent bestående bland andra av ledamöter från Europaparlamentet och de nationella parlamenten. Stadgan sammanför i en enda text de medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som tidigare kungjorts i olika nationella, europeiska och internationella akter. När Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 blev stadgan juridiskt bindande, i enlighet med Europaparlamentets önskemål. Tre medlemsstater, Polen, Storbritannien och Tjeckien, har utverkat undantag från denna skyldighet. 17
Ledamöterna placerar människans värdighet i centrum för sitt politiska arbete och hänvisar till stadgan varje gång de kritiserar uppenbara brott mot de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen. DEMOKRATINS OCH FRIHETERNAS VÄKTARE För parlamentet är principen om tolerans särskilt viktig, och det kämpar hårt mot alla former av diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, social bakgrund, språk, religion, politisk åskådning, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Parlamentet bekämpar rasism och främlingsfientlighet, och upprepar ständigt att EU:s bestämmelser om jämställdhet mellan män och kvinnor måste följas. Ledamöterna använder också all sin makt för att garantera funktionshindrade personers rättigheter, och de verkar för att barns rättigheter skyddas. Bekämpa varje form av utnyttjande av kvinnor Europaparlamentet ligger många gånger bakom de insatser som görs för att motarbeta allt slags våld mot kvinnor, bekämpa människohandel för sexuellt utnyttjande och lyfta kvinnor ur fattigdom. Parlamentet gör också allt det kan för att främja jämställdhet, och har bidragit till att man inrättat Europeiska jämställdhetsinstitutet i Vilnius i Litauen som ska övervaka framstegen på detta område. Med sina resolutioner upprätthåller parlamentet trycket på regeringarna och EUinstitutionerna för att få dem att förbättra kvinnors situation. Friheterna måste alltid skyddas 18 Attentaten i USA i september 2001, i Madrid i mars 2004 och i London i juli 2005 har fått EU:s medlemsstater att samarbeta mer i kampen mot terrorism. Europaparlamentet stöder insatserna för samordning mellan ländernas poliskårer och rättsliga myndigheter eftersom det inte finns något annat effektivt sätt att möta dessa gränsöverskridande hot men ställer däremot inte upp på att medborgarnas rättigheter inskränks på grund av en politik som bara styrs av säkerhetstänkande.
Enligt parlamentets ledamöter måste kampen mot terrorismen föras med respekt för individuella friheter, för att de värderingar som ligger till grund för demokratin i Europa inte ska äventyras. Detta budskap återkommer ledamöterna ständigt till i alla handlingar som de behandlar i sammanhanget, det må gälla avtal med USA om överföring av personuppgifter om flygpassagerare, teleoperatörernas lagring av telefonuppgifter eller utbyte av bankinformation. Samtidigt har ledamöterna gett sitt stöd till att direktivet om penningtvätt revideras så att det också ska gälla finansiering av terrorism. Lagarna på detta område antas numera genom medbeslutande av Europaparlamentet tillsammans med rådet. Europaparlamentet har även spelat en mycket viktig roll för att man inrättat Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, som har sitt säte i Wien och vars uppdrag det är att se till att rättigheterna tillämpas i medlemsstaterna. Parlamentet har också nära kontakt med Europeiska datatillsynsmannen som har sitt säte i Bryssel och som övervakar skyddet av personuppgifter och privatliv i hela EU. DEMOKRATINS OCH FRIHETERNAS VÄKTARE Svar på medborgarnas framställningar Varje medborgare i Europeiska unionen, eller varje person som bor i en medlemsstat, har rätt att göra en framställning till Europaparlamentet i ett ämne som omfattas av EU:s verksamhetsområden och som rör personen direkt. Många framställningar visar på svårigheter när det gäller att konkret tillämpa EU-direktiven på nationell nivå, framför allt inom områdena miljö, social trygghet, erkännande av utbildningsbevis och kompetens och vissa aspekter av hur EU:s inre marknad fungerar. Parlamentet bidrar till att lösa problemen. Adress dit du kan skicka framställningar: sidan 56. 19
Silikonproteser: striktare lagstiftning tack vare framställningar DEMOKRATINS OCH FRIHETERNAS VÄKTARE År 1998 skickades två framställningar till Europaparlamentet där de negativa hälsoeffekterna av bröstimplantat av silikon kritiserades och där ett omedelbart förbud efterlystes. De efterföljande debatterna och resolutionerna i parlamentet, liksom en undersökning som beställdes av parlamentsledamöterna, fick Europeiska kommissionen att förtydliga och stärka bestämmelserna om patientinformation, uppföljning och tillsyn. År 2003 kom ett direktiv som medförde betydligt striktare kvalitets- och säkerhetskontroller för att bröstimplantat ska få säljas på den europeiska marknaden. Att granska Europeiska kommissionen Ingen kan bli ordförande för kommissionen utan Europaparlamentets samtycke. Det är stats- eller regeringscheferna som föreslår en kandidat på grundval av resultaten i valet till Europaparlamentet, men sedan ska han eller hon väljas av parlamentsledamöterna. Kandidaterna till posterna som kommissionens ledamöter nomineras också av regeringarna, och därefter frågas de ut av parlamentets ledamöter för att man ska kontrollera deras kompetens. Samma sak gäller för unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i dennes egenskap av vice ordförande för kommissionen. Europaparlamentets ledamöter godkänner kommissionen i dess helhet i en förtroendeomröstning. De kan också tvinga kommissionen att avgå kollektivt genom en misstroendeomröstning. Ett sådant misstroende betraktas dock som en sista utväg och har aldrig utnyttjats. När kommissionen leddes av Jacques Santer 1999 och riskerade att fällas av parlamentet i en misstroendeomröstning, löstes krisen genom att kommissionen avgick på eget initiativ. 20 Europaparlamentet följer kommissionens arbete på nära håll genom att noggrant granska dess rapporter om EU:s politik, lagstiftning och budget. Kommissionsledamöterna får ofta komma och tala inför parlamentets ledamöter, vid utskottssammanträden eller i kammaren, för att försvara sin politik, förklara åtgärder som de
planerar att vidta och svara på parlamentsledamöternas frågor. Vid varje plenarsammanträde hålls en frågestund då parlamentets ledamöter kan ställa frågor till kommissionens ordförande om aktuella ämnen. Och euron? Ledamöterna övervakar förvaltningen av unionens gemensamma valuta, euron, genom att bjuda in Europeiska centralbankens (ECB) ordförande att redovisa sin politik inför parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Utnämning av ECB:s ordförande och övriga ledamöter i bankens direktion får inte ske utan att parlamentet har hörts. Genom bestämmelserna i Lissabonfördraget får Europaparlamentet numera tillsammans med rådet vidta åtgärder som behövs för användning av euron. Att övervaka rådets verksamhet DEMOKRATINS OCH FRIHETERNAS VÄKTARE I början av varje EU-toppmöte (i Europeiska rådet), då medlemsstaternas ledare antar allmänna politiska riktlinjer, tillkännager Europaparlamentets talman sina strategiska rekommendationer. Europeiska rådets ordförande och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (ämbeten som instiftats genom Lissabonfördraget) ska också regelbundet komma till Europaparlamentet för att informera ledamöterna om sin verksamhet. Rådets ordförandeskap, som sköts i turordning av de nationella ministrarna, träffar regelbundet ordförandena för de politiska grupperna i Europaparlamentet och kommer till plenarsammanträden för att redovisa sitt handlingsprogram, redogöra för resultat och diskutera dessa med ledamöterna. Ordförandeskapet deltar också ofta vid utskottens sammanträden. Ledamöterna kan, i plenum eller skriftligen, ställa frågor till rådets ordförandeskap i vilket ämne som helst, till exempel om det krävs åtgärder för att komma till rätta med kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin eller rättsstaten. 21
Ombudsmannen DEMOKRATINS OCH FRIHETERNAS VÄKTARE Parlamentet väljer Europeiska ombudsmannen, som har till uppgift att utreda klagomål från medborgare och företag över dålig förvaltning från EU-institutionernas sida. Syftet är att nå fram till en tvistlösning. Parlamentsledamöterna utformar också bestämmelser och allmänna villkor för ombudsmannens ställning och utövande av sina funktioner. Ombudsmannen arbetar i Europaparlamentets byggnader. Nära samarbete med de nationella parlamenten Europaparlamentet medverkar även till att skapa och upprätthålla nära förbindelser med de nationella parlamenten i Europeiska unionen. Detta interparlamentariska samarbete syftar i huvudsak till att betona demokratisk kontroll och ansvar för beslut som fattas på EU-nivå. Samarbetet garanterar ökad öppenhet och insyn i beslutsprocessen. Fördragsreformen gör att de nationella parlamenten blir ännu mer delaktiga i den institutionella processen, särskilt när det gäller lagstiftning. De blir faktiskt fullvärdiga medverkande när EU:s lagstiftning antas, eftersom de till exempel ska utvärdera hur subsidiaritetsprincipen respekteras. Subsidiaritetsprincipen innebär att EU endast ska agera om målen för de planerade åtgärderna inte kan uppnås tillräckligt effektivt genom beslut på lokal eller nationell nivå. Om tillräckligt många nationella parlament tycker att ett lagstiftningsförslag bryter mot subsidiaritetsprincipen, ska lagförslaget omprövas, och om EU-institutionerna ändå vill fortsätta med lagstiftningsprocessen ska de motivera detta. De nationella parlamenten bidrar dessutom aktivt till ett välfungerande EU genom att de medverkar i olika processer för översyn av fördragen och hålls informerade när länder ansöker om medlemskap i EU. 22
Europaparlamentet och EU:s utvidgningar Europeiska unionen kan inte ta in nya medlemsstater utan Europaparlamentets godkännande. Parlamentsledamöterna granskar framför allt att ansökarländerna respekterar de politiska och ekonomiska kriterier som anges i fördragen, och stor vikt läggs vid respekten för de mänskliga rättigheterna. Varje europeiskt land som respekterar EU:s värden och lovar att främja dem får ansöka om medlemskap. Ansökan riktas till rådet som avger sitt yttrande efter att ha samrått med kommissionen och fått Europaparlamentets godkännande. Det är rådets och kommissionens uppgift att förhandla med kandidatländerna och bestämma anslutningsdatum, men det är parlamentsledamöternas uppdrag att övervaka förfarandet fram till den dag landet blir medlem, för att försäkra sig om att alla villkor i fördragen är uppfyllda. Varje land som ansöker om medlemskap i Europeiska unionen måste respektera Köpenhamnskriterierna. Det var i Köpenhamn stats- eller regeringscheferna 1993 fastställde anslutningsvillkoren, vilka sedan har skärpts ytterligare. För att få bli EU-medlem måste ett kandidatland uppfylla följande tre kriterier: Ett politiskt kriterium: stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Ett ekonomiskt kriterium: en fungerande marknadsekonomi med förmåga att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. 23
Ett kriterium om att anta unionens gemensamma regelverk: förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av medlemskapet, och inte minst att ställa upp på den politiska, ekonomiska och monetära unionens mål. EUROPAPARLAMENTET OCH EU:S UTVIDGNINGAR Dessutom har Europaparlamentet krävt att man ska ta hänsyn både till ansökarlandets förberedelser och till unionens egen förmåga att ta in nya medlemmar. De senaste åren har parlamentsledamöterna debatterat denna fråga vid flera tillfällen. De har gett klartecken för inledande av förhandlingar med Kroatien och Turkiet och gett sitt stöd åt kandidaturen från före detta jugoslaviska republiken Makedonien. EU från 6 till 27 medlemmar Mars 1957 Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland Januari 1973 Danmark, Irland och Storbritannien Januari 1981 Grekland Januari 1986 Portugal och Spanien November 1990 Tyskland återförenas och f.d. Östtyskland integreras Januari 1995 Finland, Sverige och Österrike Maj 2004 Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern Januari 2007 Bulgarien och Rumänien Frivilligt utträde ur EU Genom Lissabonfördraget tillåts nu den medlemsstat som så önskar att utträda ur unionen. Villkoren för utträdet ska fastställas i ett avtal mellan medlemsstaternas regeringar, och avtalet ska först godkännas av Europaparlamentet. Det land som begärt utträde kan bli medlem i Europeiska unionen på nytt, men måste då gå igenom anslutningsprocessen igen. 24
Europaparlamentet i världen Europaparlamentet måste godkänna de flesta internationella avtal som EU ingår, och det deltar i arbetet med att fastställa EU:s politik för utveckling och humanitärt bistånd. Ledamöternas inflytande på EU:s utrikespolitik blir alltmer påtaglig, och de upprätthåller nära förbindelser med lagstiftare i hela världen. Europaparlamentets plenisal är också ett viktigt forum för internationella ledare och andra kända personer. I sina förbindelser med resten av världen främjar unionen sina värden och intressen och försöker skydda sina medborgare. EU arbetar för fred, säkerhet, en hållbar utveckling för hela planeten, solidaritet mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen, skydd av de mänskliga rättigheterna samt strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt. 25
Inga internationella avtal utan Europaparlamentet EUROPAPARLAMENTET I VÄRLDEN Ledamöternas medgivande krävs för de flesta internationella avtal som innebär förpliktelser för Europeiska unionen. En rad ekonomiska avtal med tredjeländer har förkastats av parlamentet, med hänvisning till försvaret av de mänskliga rättigheterna. Kommissionen måste dessutom informera parlamentet om hur förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen (WTO) fortlöper, eller hur det går i bilaterala förhandlingar med länder utanför EU. I samband med sådana förhandlingar utfärdar ledamöterna rekommendationer, och de använder sitt inflytande när resultaten ska godkännas. Genom Lissabonfördraget är det nu Europaparlamentet och rådet som tillsammans antar de lagstiftningsakter som gäller genomförande av den gemensamma handelspolitiken. En viktigare roll för utvecklingspolitik och humanitärt bistånd Numera är det Europaparlamentet och rådet som genom medbeslutande fastställer vilka åtgärder som behövs för att genomföra unionens politik för att bistå utvecklingsländerna och ge ekonomiskt, finansiellt och tekniskt bistånd till andra länder som inte är med i EU. De främsta prioriteringarna är fattigdomsbekämpning och främjande av goda styrelseformer, demokrati och mänskliga rättigheter. Ledamöterna har fått en lagstiftande roll i EU:s politik för humanitärt bistånd, vars syfte är att ge bistånd, hjälp och skydd till befolkningen i länder utanför unionen som drabbats av naturkatastrofer eller av katastrofer som orsakats av människor. 26
En europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd planeras Europaparlamentet och rådet ska fastställa villkor och arbetsformer för en ny europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd, vars syfte ska vara att ge ungdomar inom EU möjlighet att gemensamt bidra till unionens humanitära biståndsåtgärder. Parlamentsledamöterna följer noggrant EU:s utrikespolitik Rådet rådfrågar parlamentet om viktiga beslut inom utrikespolitiken. Ledamöterna kan ifrågasätta rådets politik och föra fram rekommendationer. Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, som även är vice ordförande för kommissionen, bjuds regelbundet in till plenarsammanträdena för att redogöra för EU:s insatser i världen. Parlamentet har även rätt till full insyn i den nya europeiska avdelning för yttre åtgärder som inrättats genom Lissabonfördraget. Det är en diplomatisk avdelning som ska försöka skapa samstämmighet inom unionens utrikespolitik, på politisk, ekonomisk och militär nivå. Parlamentet arbetar ständigt med att knyta politiska, ekonomiska och kulturella band med andra parlament i världen. Europaparlamentets ledamöter deltar till exempel i den gemensamma parlamentariska församlingen för EU och länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet (den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen), den parlamentariska församlingen för EU Medelhavsområdet (APEM), i vilken bland andra den palestinska myndigheten och Israel deltar, den parlamentariska församlingen EU Latinamerika (Eurolat) och den parlamentariska församlingen Euronest, där unionens östra grannländer deltar. EUROPAPARLAMENTET I VÄRLDEN 27
Ledare från hela världen tas emot i parlamentet EUROPAPARLAMENTET I VÄRLDEN Europaparlamentet bjuder regelbundet in statschefer, premiärministrar och andra personer från hela världen för att tala inför ledamöterna i kammaren. Exempel på personer som tagits emot under senare år är Jordaniens kung Abdullah II, den palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas, Ukrainas president Viktor Jusjtjenko, Liberias president Ellen Johnson-Sirleaf, Afghanistans president Amid Karzai, Bolivias president Evo Morales, Filippinernas president Gloria Macapagal-Arroyo, Georgiens president Micheil Saakasjvili och Israels premiärminister Yitzhak Rabin. 28
Mänskliga rättigheter framför allt Europaparlamentet arbetar för mänskliga rättigheter, friheter och demokrati i Europa och i övriga världen. Parlamentet skickar observatörer till jordens alla hörn för att se till att olika val går till på rätt sätt. Ledamöterna kontrollerar att de ekonomiska avtal och handelsavtal som EU ingår med tredjeländer är förenliga med de mänskliga rättigheterna. Dessutom delar parlamentet varje år ut Sacharovpriset till personer som kämpar för tankefrihet. Europaparlamentet ser till att de mänskliga rättigheterna prioriteras av EU. Parlamentet tar initiativ när det gäller att förhindra tortyr, skydda minoriteter, förebygga konflikter, främja kvinnors och barns rättigheter och att skydda människorättsaktivister. Parlamentet stöder dessutom aktivt inrättandet av internationella tribunaler och deras arbete, till exempel Internationella brottmålsdomstolen och de tribunaler som särskilt inrättats för att ställa krigsförbrytare i f.d. Jugoslavien och Rwanda inför rätta. 29
Brott mot de mänskliga rättigheterna fördöms 30 MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER FRAMFÖR ALLT Under varje sammanträdesperiod i Strasbourg analyserar parlamentsledamöterna kritiska situationer för de mänskliga rättigheterna i olika delar av världen. Parlamentet antar regelbundet resolutioner och uppmanar EU-institutionerna eller regeringarna att omedelbart vidta åtgärder för att sätta stopp för kränkningar av de grundläggande rättigheterna. Varje år offentliggör Europaparlamentet en årsrapport om situationen för de mänskliga rättigheterna i världen. Genom de fall som tas upp i rapporten kan man rikta EU:s och den övriga världens uppmärksamhet på de mest allvarliga förhållandena. I rapporterna har parlamentet bland annat tagit upp folkmordet i Darfur, kränkningarna av friheter i Kina och de brott som begåtts i Tjetjenien. Europaparlamentet är bestämd motståndare till dödsstraff Europaparlamentet tar bestämt och förbehållslöst avstånd från dödsstraff, i alla lägen och under alla omständigheter. Ledamöterna har många gånger pläderat för ett globalt och ovillkorligt moratorium för avrättningar. Det skulle kunna införas genom en FN-resolution. Genom en sådan åtgärd vill parlamentet bekräfta den mänskliga värdigheten och livets allmängiltiga värde.
Garantier för demokratiska val Delegationer med ledamöter från Europaparlamentet skickas regelbundet till länder utanför EU för valövervakningsuppdrag. De övervakar hur ett val fortlöper i sin helhet och fäster myndigheternas och världssamfundets uppmärksamhet på eventuella kränkningar av medborgarnas rättigheter. Europaparlamentets ledamöter har till exempel haft valövervakningsuppdrag i Liberia, i Demokratiska republiken Kongo, i de palestinska områdena och i Ukraina. Garantier för att de mänskliga rättigheterna beaktas i internationella avtal Europaparlamentet har rätt att neka till att viktiga avtal ingås med tredjeland om parlamentet konstaterar brott mot de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna. Parlamentet kräver också full respekt för den människorättsklausul som systematiskt införs i den här typen av avtal och som innebär att avtalen kan hävas i extrema fall. MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER FRAMFÖR ALLT 31 D E M O K R A T I
2009 SV Asylpolitik och kamp mot människohandel 32 MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER FRAMFÖR ALLT OLEG ORLOV SERGEJ KOVALEV LJUDMILA ALEXEJEVA för organisationen MEMORIAL och alla andra försvarare av de mänskliga rättigheterna i Ryssland www.europarl.europa.eu/sakharov I Lissabonfördraget uppmanas EU att utveckla en gemensam asylpolitik som syftar till att erbjuda en lämplig status för alla politiska flyktingar, genom att instifta gemensamma förfaranden för hur skydd ska beviljas respektive återkallas, samt regler för hur asylsökande ska tas emot. Syftet med unionens gemensamma asylpolitik är bland annat att se till att tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i medlemsstaterna ges en rättvis behandling. På det området medverkar nu Europaparlamentet i arbetet med att vidta åtgärder för att bekämpa människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn. Sacharovpriset för tankefrihet Sacharovpriset för tankefrihet, som uppkallats efter den ryske vetenskapsmannen och dissidenten Andrej Sacharov, syftar till att hedra personer eller organisationer som försvarar de mänskliga rättigheterna, uppmuntrar demokrati och yttrandefrihet och bekämpar intolerans och förtryck, överallt i världen. Priset instiftades 1988 och delas varje år ut av Europaparlamentet vid ett högtidligt sammanträde i Strasbourg. Om parlamentets kalender tillåter delas priset ut så nära den 10 december som möjligt, eftersom det är årsdagen för undertecknandet av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna 1948. Exempel på mottagare av priset är Nelson Mandela (Sydafrika), Alexander Dubček (Tjeckoslovakien), Las Madres de la Plaza de Mayo (de galna mödrarna Argentina), Aung San Suu Kyi (Burma), Ibrahim Rugova (Kosovo), FN och dess dåvarande generalsekreterare Kofi Annan, Hu Jia (Kina) samt Memorial, en rysk människorättsorganisation.
Europaparlamentets arbetsschema Livet och arbetet i Europaparlamentet följer en kalender som är uppdelad i färglagda veckor: rosa, röda, blå och turkosa. Varje färg motsvarar ett led i parlamentets verksamhet. För att arbetet ska fungera så bra som möjligt krävs det god organisation och administrativt stöd. Maskineriet är välskött, var och en har sin plats och ingenting lämnas åt slumpen. Rosa veckor för parlamentsutskotten Europaparlamentet har 20 ständiga utskott, som är uppdelade i områden som miljö, transport, industrifrågor eller budget. Utskotten är representativa för parlamentets olika politiska riktningar och har olika antal ledamöter. Deras uppdrag är att förbereda arbetet i plenum. Vid utskottens sammanträden börjar ledamöterna med en första omgång debatter och omröstningar om olika betänkanden, där de framför sina ståndpunkter om lagförslag eller förslag till EU:s budget för nästa år. De utarbetar också initiativbetänkanden där de rekommenderar Europeiska kommissionen eller medlemsstaternas regeringar att agera inom något särskilt område. 33
Särskilda utskott och undersökningskommittéer EUROPAPARLAMENTETS ARBETSSCHEMA I vissa fall kan parlamentet inrätta särskilda utskott eller undersökningskommittéer. Så fick till exempel en undersökningskommitté 1996 i uppdrag att kontrollera om kommissionen och regeringarna hade hanterat galna ko-sjukan på ett bra sätt. Efter oljetankfartyget Prestiges haveri inrättade ledamöterna 2003 ett tillfälligt utskott som undersökte hur sjösäkerheten skulle kunna förbättras. Under 2006 undersökte ett tillfälligt utskott CIA:s verksamhet i Europa, efter avslöjanden i pressen om att den amerikanska hemliga säkerhetstjänsten skulle ha överfört förmodade terrorister till europeiska länder och fängslat dem olagligt. År 2007 inrättades ett tillfälligt utskott för att undersöka möjliga europeiska lösningar på klimatförändringarna. Efter den finansiella, ekonomiska och sociala kris som drabbat världen inrättades 2009 ett särskilt utskott med uppdrag att föreslå åtgärder för att sanera och stabilisera finansmarknaderna. Röda veckor för plenarsammanträden Plenarsammanträdet är en intensiv tid i parlamentet. Då samlas alla ledamöter i plenisalen i Strasbourg eller, vid kortare extra sammanträdesperioder, i Bryssel. Under dessa sammanträden debatterar, ändrar och röstar ledamöterna om de betänkanden som antagits i utskotten. När de antagits i kammaren speglar betänkandena Europaparlamentets officiella ståndpunkt. Utöver betänkanden antar parlamentsledamöterna även resolutioner, eller ställer direkta frågor till kommissionens och rådets företrädare om aktuella ämnen. Ledamöterna får också besök av statschefer, ministrar och andra ledande personer från hela världen. 34
Blå veckor för de politiska grupperna I stället för att placeras efter nationalitet grupperas Europaparlamentets ledamöter i förhållande till sin politiska tillhörighet. För att bilda en politisk grupp krävs ett minsta antal ledamöter från olika medlemsstater. De parlamentsledamöter som inte tillhör någon grupp samlas bland de grupplösa. Under de gruppveckor som i allmänhet föregår plenarsammanträdena ägnar sig varje politisk grupp åt att samordna och formulera de ståndpunkter som den sedan ska försvara i kammaren i alla de frågor som står på dagordningen. 1 2 3 4 5 6 7 1 2 3 4 5 6 7 1 2 3 4 5 6 7 1 2 3 4 5 6 7 01 02 03 1 2 3 4 5 5 6 7 8 9 9 10 11 12 13 14 7 14 21 28 4 11 18 25 3 10 17 24 31 1 8 15 22 29 5 12 19 26 4 11 18 25 2 9 16 23 30 6 13 20 27 5 12 19 26 3 10 17 24 31 7 14 21 28 6 13 20 27 4 11 18 25 1 8 15 22 29 7 14 21 28 5 12 19 26 2 9 16 23 1 8 15 22 29 6 13 20 27 3 10 17 24 2 9 16 23 30 04 05 06 14 15 16 17 18 18 19 20 21 22 22 23 24 25 26 27 7 14 21 28 5 12 19 26 2 9 16 23 30 1 8 15 22 29 6 13 20 27 3 10 17 24 2 9 16 23 30 7 14 21 28 4 11 18 25 3 10 17 24 1 8 15 22 29 5 12 19 26 4 11 18 25 2 9 16 23 30 6 13 20 27 5 12 19 26 3 10 17 24 31 7 14 21 28 6 13 20 27 4 11 18 25 1 8 15 22 29 07 08 09 27 28 29 30 31 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 7 14 21 28 4 11 18 25 1 8 15 22 29 1 8 15 22 29 5 12 19 26 2 9 16 23 30 2 9 16 23 30 6 13 20 27 3 10 17 24 3 10 17 24 31 7 14 21 28 4 11 18 25 4 11 18 25 1 8 15 22 29 5 12 19 26 5 12 19 26 2 9 16 23 30 6 13 20 27 6 13 20 27 3 10 17 24 31 7 14 21 28 10 11 12 40 41 42 43 44 44 45 46 47 48 49 50 51 52 1 6 13 20 27 3 10 17 24 1 8 15 22 29 7 14 21 28 4 11 18 25 2 9 16 23 30 1 8 15 22 29 5 12 19 26 3 10 17 24 31 2 9 16 23 30 6 13 20 27 4 11 18 25 3 10 17 24 31 7 14 21 28 5 12 19 26 4 11 18 25 1 8 15 22 29 6 13 20 27 5 12 19 26 2 9 16 23 30 7 14 21 28 K A L E N D E R EUROPAPARLAMENTETS ARBETSSCHEMA Turkosa veckor : ledamöterna är i sina valkretsar eller ute på uppdrag Några veckor per år är reserverade för att ledamöterna ska kunna arbeta i sina valkretsar i hemlandet, möta sina väljare eller åka på särskilda uppdrag i andra delar av världen. Vilket språk talar du? Europaparlamentet har en helt flerspråkig service för alla plenarsammanträden och övriga sammanträden, då ledamöterna får uttrycka sig på vilket som helst av EU:s officiella språk. Allt de säger översätts simultant av tolkar. Tack vare översättarna finns parlamentets arbetsdokument tillgängliga på unionens samtliga officiella språk. Detta speglar och ger värde åt Europeiska unionens kulturella mångfald, samtidigt som det gör ledamöternas arbete tillgängligt för medborgarna. 35
Vem gör vad i Europaparlamentet? EUROPAPARLAMENTETS ARBETSSCHEMA Europaparlamentets talman väljs av samtliga ledamöter för två och ett halvt år och har en central roll: han eller hon leder all verksamhet vid institutionen, är ordförande för plenarsammanträdena och undertecknar budgeten och de lagar som parlamentet antagit tillsammans med rådet. Talmannen är parlamentets företrädare i internationella förbindelser och i dess kontakter med andra EU-institutioner. Parlamentet har också 14 vice talmän, var och en med specifika befogenheter. Talmanskonferensen består utöver talmannen av ordföranden för varje politisk grupp. Talmanskonferensen organiserar och planerar parlamentets arbete, till exempel tidsplan och föredragningslistor för plenarsammanträden eller sammansättning av utskott och delegationer. Presidiet är det organ som har i uppdrag att sköta administrativa frågor och frågor kring parlamentets personal och organisation. Presidiet består av Europaparlamentets talman, vice talmän och kvestorer, som väljs av ledamöterna. Till presidiets behörighetsområden hör också parlamentets budget. Ledamöterna och parlamentet har en stor administration till sin tjänst. Generalsekretariatet har i uppdrag att hjälpa ledamöterna att utöva sina uppdrag. Totalt sett arbetar nära 5 400 personer, varav en fjärdedel är översättare och tolkar, i Bryssel, Luxemburg och Strasbourg eller vid informationskontoren i medlemsstaterna. Om man lägger till de politiska gruppernas personal och ledamöternas assistenter sysslar ungefär 7 000 personer med att få hjulen att snurra i parlamentets maskineri. 36
Parlamentet nära dig Bryssel, Luxemburg och Strasbourg är Europaparlamentets arbetsorter, men alla kan faktiskt följa parlamentets arbete utan att åka hemifrån. Bekvämt framför datorn kan du följa ett plenarsammanträde, läsa handlingar och pressmeddelanden eller ställa frågor via Internet om EU-relaterade ämnen. I alla huvudstäder i unionen finns dessutom informationskontor till din tjänst. Hemsidan: ett fönster med utsikt över parlamentet Adressen är lätt att lägga på minnet www.europarl.europa.eu och där kan alla på sitt eget språk hitta en mängd information som berör dem. Europaparlamentets webbplats har en mycket omfattande meny. Oavsett om du vill veta något om parlamentets aktuella arbete, följa debatter och omröstningar i utskotten eller i kammaren i direktsändning, lära känna ledamöterna bättre eller förstå deras roll, skicka en framställning eller bara få information om institutionen, så finns svaren på webbplatsen. 37 I N T E R N E T
För att allmänheten ska kunna ta del av och förstå parlamentets arbete, ger parlamentet oss även tillgång till sina olika handlingar genom det register som finns på nätet. Det finns också historiska arkiv. 38 PARLAMENTET NÄRA DIG Europarl-TV: Europaparlamentets webbteve Vill du följa med i det senaste inom EU, se ledamöterna i deras arbete, upptäcka vad som döljer sig bakom kulisserna eller följa i direktsändning vad som händer i parlamentet? Allt detta kan du göra via www europarltv.eu. Europaparlamentets webbteve erbjuder fyra kanaler, var och en med sin målgrupp, alltifrån skolungdomar till yrkesverksamma personer och alla andra som intresserar sig för europeisk politik. Frågor? Använd parlamentets elektroniska brevlåda Webbplatsen innehåller visserligen mycket information, men ibland är det svårt att orientera sig i EU-labyrinten. Europaparlamentet har en elektronisk brevlåda där alla kan ställa frågor, be om information eller lägga fram förslag om Europeiska unionens verksamhetsområden. Varje år besvarar parlamentet tiotusentals meddelanden som allmänheten skickat. Lika insatt som journalisterna Medierna spelar en viktig roll för att vanliga människor ska komma närmare de institutioner som företräder dem. Parlamentet har en presstjänst som informerar journalisterna om dagens parlamentsdebatter och resultaten av omröstningarna. Denna information är tillgänglig för alla i realtid på den flerspråkiga webbplatsen. Journalisterna kan också räkna med logistiskt och tekniskt stöd samt tillgång till audiovisuell utrustning (bilder, videofilmer, ljudarkiv osv.). Presstjänsten organiserar även presskonferenser och seminarier om aktuella EU-ämnen.
Besöka parlamentet Har du hittat mycket information på webbplatsen men vill ändå se med egna ögon hur Europaparlamentet arbetar och vad det gör för dig? Då kan du, precis som nästan 300 000 personer gör varje år, besöka arbetsplatserna i Strasbourg, Bryssel eller Luxemburg, i grupp eller individuellt, för att vara med vid plenarsammanträden och träffa dina ledamöter. Du behöver bara kontakta enheten för besök och seminarier. Den anordnar guidade besök på EU:s alla officiella språk för att ge dig en uppfattning om parlamentets funktionssätt och roll och försöka besvara dina frågor. Varje år på Europadagen den 9 maj håller man öppet hus på Europaparlamentet i Strasbourg och Bryssel. Då kan alla som vill komma dit, och varje år utnyttjar ungefär 60 000 människor detta tillfälle att se lokalerna och få information om Europaparlamentets verksamhet. PARLAMENTET NÄRA DIG I Bryssel kommer snart ett nytt besökscenter att ha en interaktiv utställning om hur Europaparlamentet fungerar och hur dess beslut inverkar på människors vardagsliv. Genom ett multimedierollspel kommer besökarna att kunna pröva på hur det är att vara parlamentsledamot för en dag. 39
Informationskontor till medborgarnas tjänst 40 PARLAMENTET NÄRA DIG Europaparlamentets informationskontor finns i alla huvudstäder inom Europeiska unionen, och i vissa medlemsstater finns det regionala filialer. Deras uppgift är att underlätta direkta kontakter mellan medborgarna och den institution som företräder dem. Informationskontoren genomför informationskampanjer om olika EU-frågor. De organiserar seminarier och konferenser, bland annat för skolelever, opinionsbildare och medier. Informationskontoren organiserar också de decentraliserade forum där Europaparlamentsledamöter, lokala myndigheter, medborgare och företrädare för olika yrkesgrupper diskuterar de viktigaste politiska frågorna för de berörda regionerna. De anordnar också möten mellan parlamentsledamöter och nationella eller lokala representanter, press och allmänhet. Kontakta dina ledamöter Parlamentet, det är framför allt dess ledamöter. I kraft av det mandat som medborgarna gett dem i valet till Europaparlamentet röstar ledamöterna igenom lagar och tar politiska initiativ som inverkar på vår vardag eller bidrar till att forma EU:s synsätt i stora internationella frågor. De enskilda ledamöternas namn, adress, telefonnummer och e- postadress finns på deras personliga sida på webbplatsen, under rubriken Dina ledamöter. Där hittar du också ledamöternas meritförteckning, valkrets och politiska tillhörighet, liksom deras funktion och det arbete de utfört vid parlamentet. Kontaktuppgifter finns på sidorna 56 59.
Hur går det till när EU stiftar lagar? Medbeslutande som gör Europaparlamentet jämbördigt med rådet har nu blivit det ordinarie lagstiftningsförfarandet när Europeiska unionens lagar ska antas. Rådet fattar i princip beslut med kvalificerad majoritet även på de områden där det krävdes enhällighet innan Lissabonfördraget antogs. Medbeslutande gäller inte bara för politik där det traditionellt använts, såsom miljöfrågor, transport, konsumentskydd, fri rörlighet för varor och arbetstagare, utan det finns nu ytterligare ett femtiotal fall där den rättsliga grunden indikerar medbeslutande, vilket ökar det totala antalet i denna kategori till 86. Även för frågor där rådet tidigare i stort sett var ensamt behörigt (till exempel jordbruk, fiske och initiativ i rättsliga och inrikes frågor) används nu medbeslutande, liksom på unionens nya verksamhetsområden såsom turism, ungdom och idrott. Det ordinarie lagstiftningsförfarandet är uppdelat i tre etapper. I stora drag går det till så här: Kommissionen lägger fram ett lagförslag till Europaparlamentet och rådet. Vid första behandlingen (ledamöternas första analys av texten) kan parlamentet anta ändringsförslag (ändringar) till kommissionens förslag. Om parlamentet inte tillför någon ändring och rådet sedan också godtar kommissionens förslag, då antas lagstiftningsförslaget. Detsamma gäller om rådet godtar parlamentets ändringar. Den nya lagen kan då träda i kraft. Om rådet inte godkänner alla ändringar som ledamöterna vill införa lägger det fram ett alternativt förslag till parlamentet det är medlemsstaternas ståndpunkt vid första behandlingen. Sedan inleds en andra behandling. Lagstiftningsprocessen avslutas om ledamöterna godkänner rådets ståndpunkt, om de avvisar den eller om de inte beslutar något inom tre månader. Om ledamöterna däremot föreslår ändringar i rådets ståndpunkt måste rådet behandla dessa förslag under andrabehandlingen. Lagtexten antas om rådet godkänner alla ändringarna. 41
I annat fall måste ett samförstånd sökas under förlikningsfasen. Denna uppgift anförtros förlikningskommittén, där företrädare från båda institutionerna ingår. Kommissionen deltar också i hela den processen. Om kommittén inte kan nå fram till en gemensam text inom sex veckor blir det ingen lag. HUR GÅR DET TILL NÄR EU STIFTAR LAGAR? Om de två institutionernas företrädare däremot kommer överens om en gemensam text blir det en tredje och sista behandling för parlamentet i plenum och för rådet. Antas texten så blir den till lag. Om något beslut inte fattas anses den föreslagna texten inte antagen. När lagstiftningsprocessen startar lämnas den föreslagna texten också till de nationella parlamenten, för att de ska ha åtta veckor på sig att bedöma om principerna om subsidiaritet och proportionalitet följs. Om tillräckligt många parlament anser att ett förslag inte är förenligt med principerna om subsidiaritet och proportionalitet måste EU-institutionerna ompröva ärendet, och om de vill fortsätta lagstiftningsprocessen så måste de motivera varför. 42
Särskilda lagstiftningsförfaranden Varje annat förfarande, som skiljer sig från det som beskrivs ovan, kallas för särskilt, även det speciella förfarande som används då budgeten antas och som beskrivs mer detaljerat i nästa kapitel. Vissa akter ska antas enhälligt av rådet, efter förhandsgodkännande av parlamentet. Det betyder att ledamöterna har ett slags vetorätt som tillåter dem att avvisa eller godkänna texterna i sin helhet, men de har ingen möjlighet att föreslå ändringar. Det gäller till exempel den fleråriga budgetramen och bestämmelser för att bekämpa diskriminering eller för att utöka de rättigheter som hör till medborgarskapet (vilket dessutom kräver nationell ratificering). Andra akter antar rådet genom enhälliga beslut eller beslut med kvalificerad majoritet, efter att ha hört parlamentet. I dessa fall är parlamentsledamöternas åsikter inte bindande utan det är regeringarna som har sista ordet. Det förfarandet gäller till exempel bestämmelser om social trygghet och socialförsäkring, skatteföreskrifter på energiområdet, harmonisering av omsättningsskatter och indirekta skatter. Det används även för operativt polissamarbete och bestämmelser som reglerar hur en EU-medlemsstats myndigheter får ingripa på en annan EU-medlemsstats territorium. Samma förfarande tillämpas när det gäller reglerna för rösträtt och valbarhet i det land där man bor i samband med kommunalval och val till Europaparlamentet. Här kan dock rådet, efter att ha hört Europaparlamentet, enhälligt besluta att det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska användas i stället. HUR GÅR DET TILL NÄR EU STIFTAR LAGAR? 43
Hur antas EU:s årliga budget? Det är Europaparlamentet och rådet som genom ett särskilt lagstiftningsförfarande bestämmer unionens årliga budget på basis av en flerårig budgetram (fem år), som i sin tur fastställs i en förordning som antas av budgetmyndighetens båda parter, dvs. rådet och parlamentet. Varje EU-institution, med undantag av Europeiska centralbanken, ska före den 1 juli upprätta en beräkning över sina utgifter för följande budgetår. Kommissionen ska sammanställa dessa beräkningar i ett budgetförslag som innehåller en beräkning över inkomster och en beräkning över utgifter. Kommissionen ska lämna budgetförslaget till Europaparlamentet och rådet senast den 1 september. Senast den 1 oktober ska rådet anta sin ståndpunkt om budgetförslaget och översända den till Europaparlamentet, med en motivering. Budgeten är antagen om Europaparlamentet inom 42 dagar efter överlämnandet godkänner rådets ståndpunkt eller inte har fattat något beslut. Om parlamentet i stället antar ändringar ska det ändrade förslaget översändas till rådet och kommissionen. Budgeten är antagen om rådet inom tio dagar efter detta översändande meddelar Europaparlamentet att det godkänner samtliga ändringar. Om rådet inte godkänner ändringarna ska Europaparlamentets talman i samförstånd med rådets ordförande sammankalla förlikningskommittén, där företrädare för budgetmyndighetens båda parter ingår, och vars uppgift det är att se till att enighet uppnås om ett gemensamt förslag. Kommissionen ska delta i förlikningskommitténs arbete och ta alla nödvändiga initiativ för att närma Europaparlamentets och rådets ståndpunkter till varandra. Om förlikningskommittén inte uppnår enighet om ett gemensamt förslag inom 21 dagar ska ett nytt budgetförslag läggas fram av kommissionen. Om förlikningskommittén uppnår enighet har Europaparlamentet och rådet 14 dagar på sig att godkänna det gemensamma förslaget. 44 Budgeten anses slutgiltigt antagen om både Europaparlamentet och rådet inom denna tidsfrist godkänner det gemensamma förslaget eller inte fattar något beslut, eller om en av institutionerna godkänner det gemensamma förslaget medan den andra inte fattar något beslut.
Om däremot Europaparlamentet och rådet båda avvisar det gemensamma förslaget, eller om någon av dem avvisar det gemensamma förslaget medan den andra inte fattar något beslut, ska ett nytt budgetförslag läggas fram av kommissionen. Samma sak gäller om Europaparlamentet avvisar förslaget men rådet godkänner det. Om Europaparlamentet godkänner det gemensamma förslaget medan rådet avvisar det, får Europaparlamentet, med en majoritet av sina ledamöter och tre femtedelar av de avgivna rösterna, besluta att bekräfta samtliga eller några av ändringarna. Om någon av Europaparlamentets ändringar inte bekräftas, ska den ståndpunkt som man kommit överens om i förlikningskommittén avseende den budgetpost som är föremål för ändringen anses godkänd. Budgeten ska anses slutgiltigt antagen på grundval av detta. HUR ANTAS EU:S ÅRLIGA BUDGET? 45
Nyckelbegrepp för Europeiska unionen Det gemensamma regelverket Det gemensamma regelverket omfattar de rättigheter och skyldigheter som alla länder i Europeiska unionen delar. Regelverket omfattar EU:s lagstiftning och fördrag, förklaringar och resolutioner, internationella avtal inom EU:s områden och rättspraxis från Europeiska unionens domstol. Kandidatländerna måste godta det gemensamma regelverket innan de ansluter sig till unionen och sedan måste de införliva EU:s lagstiftning med sin nationella lagstiftning. Den inre marknaden Europeiska unionen är ett stort område där personer, varor, tjänster och kapital i princip ska kunna röra sig fritt mellan medlemsstaterna, som om dessa utgjorde ett enda land, alltså utan gränskontroller och utan tullavgifter. Det har dock krävts ganska lång tid att nå dit: tullavgifterna mellan EEG-länderna avskaffades inte helt förrän den 1 juli 1968. Det har också tagit lång tid för andra handelshinder att försvinna, och först i slutet av 1992 förverkligades den gemensamma eller inre marknaden. Ekonomiska och monetära unionen Ekonomiska och monetära unionen (EMU) är en process för att samordna EU-medlemsstaternas ekonomiska och monetära politik och införa en gemensam valuta, euron. Den 1 januari 1999 fastställdes växelkurserna definitivt, och då infördes den gemensamma valutan i EMU:s medlemsstater. Den 1 januari 2002 introducerades sedlar och mynt i euro som ersättning för de tidigare nationella valutorna. Alla EU-länder har dock inte infört euron. 46 De tolv medlemsstater som har anslutit sig till unionen sedan den 1 maj 2004 har åtagit sig att införa euron så snart de uppfyller alla fastställda kriterier (konvergenskriterierna). Kriterierna ska garantera att den ekonomiska utvecklingen inom EMU är balanserad och inte framkallar spänningar mellan medlemsstaterna.
Europeiska byrån för bedrägeribekämpning Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (som förkortas Olaf ) har sedan den 1 juni 1999 i uppdrag att bekämpa bedrägerier som skadar EU:s budget. Byrån kan utreda förvaltningen och finansieringen av EU:s alla institutioner och organ och är helt oberoende operativt sett. Europeiska centralbanken Europeiska centralbanken (ECB) invigdes den 30 juni 1998 i Frankfurt am Main och har i uppdrag att leda penningpolitiken i euroområdets medlemsländer. Sedan den 1 januari 1999 är bankens främsta uppgift att bevara prisstabiliteten i euroområdet och att genomföra EU:s penningpolitik, sådan den fastställs av Europeiska centralbankssystemet (ECBS). Europeiska centralbanken agerar helt oberoende. Genom Lissabonfördraget ges banken status som EU-institution. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) inrättades genom Romfördraget (1957) och är en rådgivande församling som företräder arbetsgivare, löntagare och andra representanter för det civila samhället. I fördraget föreskrivs för ett visst antal områden att inget beslut får fattas utan att rådet eller kommissionen har rådfrågat EESK. Det gäller bland annat sysselsättningspolitik, socialpolitik, utbildning, folkhälsa, konsumentskydd, ekonomisk och social sammanhållning samt jordbrukspolitik. EESK består av 344 ledamöter som föreslås av de nationella regeringarna och som utnämns av rådet för fem år, en period som kan förlängas. NYCKELBEGREPP FÖR EUROPEISKA UNIONEN Europeiska investeringsbanken Europeiska investeringsbanken (EIB), med säte i Luxemburg, har i uppdrag att medverka till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen genom en balanserad utveckling av unionens territorium. Banken bidrar med långsiktig finansiering av konkreta projekt vilkas ekonomiska, tekniska, miljömässiga och finansiella bärkraft är garanterad. Utanför unionen stöder EIB föranslutningsstrategierna i kandidatländerna och i länderna på västra Balkan. Banken verkställer också den finansiella delen av de avtal som ingås inom EU:s politik för bistånd och utvecklingssamarbete. Europeiska kommissionen Europeiska kommissionens uppgift är att stå för och tillvarata Europeiska unionens allmänna intresse. Kommissionen har nästan ensam initiativrätt när det gäller lagstiftningsakter. Inom ramen för unionens politik förbereder och genomför kommissionen lagstiftningsakter som antagits av Europaparlamentet 47
och rådet. Kommissionen har befogenhet att verkställa, förvalta och kontrollera och att se till att den gemensamma politiken planeras och genomförs. Kommissionen genomför även budgeten och förvaltar EU:s program. I egenskap av fördragens väktare ser kommissionen också till att EU:s lagstiftning tillämpas i medlemsstaterna. 48 NYCKELBEGREPP FÖR EUROPEISKA UNIONEN Det är medlemsstaternas regeringar som föreslår vem som ska bli kommissionens ordförande, på basis av resultatet i valet till Europaparlamentet. Därefter väljs ordföranden av parlamentets ledamöter med absolut majoritet. Kommissionens övriga ledamöter, en från varje medlemsstat (utom det land som kommissionens ordförande kommer ifrån) utses för fem år av rådet i samförstånd med medlemsstaterna. En av kommissionens vice ordförande innehar även posten som unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Kommissionen ska sedan i sin helhet, som kollegium, godkännas genom omröstning i Europaparlamentet. Kommissionen är ansvarig inför Europaparlamentet. Europeiska ombudsmannen Europeiska ombudsmannens uppdrag är att ta emot klagomål från unionens medborgare, eller från fysiska eller juridiska personer som bor i medlemsstaterna. Klagomålen ska gälla fall av undermålig förvaltning från EU-institutionernas eller EU-organens sida (med undantag för domstolen och tribunalen). Det kan till exempel handla om avsaknad av eller vägran att tillhandahålla information, omotiverad administrativ försening, orättvis eller diskriminerande praxis eller brist på öppenhet. Europeiska rådet Europeiska rådet har fått status som EU-institution genom Lissabonfördraget. Två gånger per halvår sammanträder stats- eller regeringscheferna från Europeiska unionens medlemsstater i Europeiska rådet. Dess roll är att ge Europeiska unionen de impulser som behövs för unionens utveckling och att fastställa allmänna politiska riktlinjer. Europeiska rådet har ingen lagstiftande roll och fattar oftast sina beslut med konsensus. Sedan Lissabonfördraget trätt i kraft väljer Europeiska rådet sin ordförande för en mandattid av två och ett halvt år, vilken kan förnyas en gång. Ordföranden får inte inneha något nationellt mandat och ska, i samarbete med kommissionens ordförande, säkerställa förberedelserna av och kontinuiteten i Europeiska rådets arbete samt verka för att underlätta sammanhållning och konsensus. Han eller hon ska lägga fram en rapport för Europaparlamentet efter varje möte i Europeiska rådet och ska, på sin nivå och i sin egenskap av Europeiska rådets ordförande, representera unionen utåt i de frågor som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, utan att de befogenheter som har tilldelats unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik åsidosätts.
Europeiska unionen Europeiska unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Genom Lissabonfördraget har Europeiska gemenskapen och unionen slagits samman till en enda enhet, med status som juridisk person: Europeiska unionen. Lissabonfördraget har därmed avskaffat det tidigare systemet med de tre pelarna, där de två senare huvudsakligen var mellanstatliga (utrikespolitik, gemensam säkerhetspolitik samt rättsliga och inrikes frågor). Nu finns det endast en institutionell ram där man generellt använder en gemensam metod, utom för de särskilda förfaranden som gäller för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. Europeiska unionens domstol Domstolen, med säte i Luxemburg, ser till att tolkning och tillämpning av de konstituerande fördragen respekteras. Domstolen består av lika många domare som det finns medlemsstater. Domarna biträds av åtta generaladvokater som utses på sex år genom överenskommelse mellan medlemsstaterna. Domstolen har två huvudsakliga uppgifter: dels att se till att EU-institutionernas och regeringarnas rättsakter är förenliga med fördragen, dels att uttala sig, om en nationell domstol begär det, om hur unionsrättens bestämmelser ska tolkas och vilken giltighet de har. Domstolen omfattar även en tribunal, som har minst en domare per medlemsstat, och specialdomstolar. NYCKELBEGREPP FÖR EUROPEISKA UNIONEN Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna I EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna finner man i en enda text de medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som tidigare kungjorts i olika nationella, europeiska och internationella akter. Stadgan utarbetades av ett konvent bestående av ledamöter från Europaparlamentet och de nationella parlamenten och proklamerades högtidligt vid EU-toppmötet i Nice i december 2000. I samband med ett toppmöte i oktober 2007 i Lissabon, där fördragsreformen diskuterades, bestämde EU:s stats- eller regeringschefer att stadgan skulle bli juridiskt bindande, vilket Europaparlamentet önskat. När Lissabonfördraget trädde i kraft blev så stadgan juridiskt bindande, men vissa medlemsstater har beviljats undantag från denna skyldighet. 49
Fördelning av befogenheter Europeiska unionens och EU-medlemsstaternas befogenheter är uppdelade i tre olika kategorier: 50 NYCKELBEGREPP FÖR EUROPEISKA UNIONEN EU:s exklusiva befogenheter, där medlemsstaterna oåterkalleligt har avstått från alla möjligheter att ingripa, vilket framför allt gäller tullunionen, konkurrensreglerna, valutapolitiken i euroområdet och den gemensamma handelspolitiken. Delade befogenheter, som är den vanligaste kategorin, och som bland annat gäller den inre marknaden, konsumentskydd, jordbruk och fiske, energi, transport, folkhälsa, socialpolitik och territoriell sammanhållning, forskning, utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd samt området med frihet, säkerhet och rättvisa. Stödjande befogenheter eller åtgärder, där EU ska kunna främja, samordna och komplettera medlemsstaternas åtgärder, och som främst omfattar skydd av människors hälsa, industri, kultur, turism, utbildning och yrkesutbildning, ungdomsfrågor och idrott samt civilskydd. Principerna om subsidiaritet och proportionalitet fyller en reglerande funktion för att denna fördelning av befogenheterna ska följas. Regionkommittén Regionkommittén, som inrättades 1994, är den politiska församling som gör de lokala och regionala myndigheternas röst hörd. Kommissionen och rådet måste rådfråga Regionkommittén om alla förslag som utarbetas inom områden som påverkar den lokala eller regionala nivån, till exempel ekonomisk och social sammanhållning, transeuropeiska infrastrukturnät, hälsa, utbildning och kultur, politik som gäller sysselsättning, miljö och transport etc. Genom Lissabonfördraget har Regionkommittén fått befogenhet att väcka talan vid Europeiska unionens domstol när den anser att sådana lagstiftningsakter som inte får antas utan att Regionkommittén har hörts bryter mot subsidiaritetsprincipen. Regionkommittén består av 344 ledamöter som valts på regional eller lokal nivå och som utnämns av rådet på fem år på förslag från medlemsstaterna. Revisionsrätten Revisionsrätten, som har sitt säte i Luxemburg, består av en ledamot från varje medlemsstat. Revisionsrätten kontrollerar att Europeiska unionens inkomster och utgifter är lagliga och korrekta (detta gäller varje organ som inrättas av unionen) och att EU:s finanser sköts på ett bra sätt. Revisionsrätten ger också Europaparlamentet och rådet en revisionsförklaring med en försäkran om att EU:s räkenskaper är tillförlitliga och att de bakomliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Revisionsrätten kan även underrätta Europaparlamentet och rådet om eventuella oegentligheter.
Rådet Rådet utövar tillsammans med parlamentet den lagstiftande och budgetmässiga makten. Genom Lissabonfördraget har antalet områden där rådet fattar beslut genom kvalificerad majoritet utökats betydligt. Rådet är dessutom den viktigaste institutionen när det gäller att fatta beslut om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) eller samordning av ländernas ekonomiska politik. I rådet samlas de nationella ministrarna, och denna institution företräder således medlemsstaterna. Rådet har sitt säte i Bryssel, men det kan även sammanträda i Luxemburg. Rådet sammanträder i olika konstellationer där medlemsstaternas behöriga ministrar ingår: allmänna frågor; ekonomiska och finansiella frågor; sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor; konkurrenskraft; samarbete inom rättsliga och inrikes frågor; transport, telekommunikation och energi; jordbruk och fiske; miljö; utbildning, ungdom och kultur. Rådets olika konstellationer leds av ett ordförandeskap som roterar så att tre länder under 18 månader delar på denna roll och vart och ett utövar EU:s ordförandeskap i ett halvår. Däremot är det unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, ett ämbete som infördes genom Lissabonfördraget, som är ordförande för rådet när det sammanträder i konstellationen utrikes frågor. Den höga representanten ska leda unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och säkerställa samstämmigheten i unionens yttre åtgärder. Han eller hon ska bidra till utformningen av unionens utrikes- och säkerhetspolitik och i egenskap av rådets bemyndigade ställföreträdare verkställa den, med hjälp av den nya avdelningen för yttre åtgärder. Den höga representanten ska handla på samma sätt i fråga om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och ska delta i Europeiska rådets sammanträden. NYCKELBEGREPP FÖR EUROPEISKA UNIONEN Subsidiaritet och proportionalitet Syftet med subsidiaritetsprincipen är att besluten ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Därför ska det kontrolleras om en planerad åtgärd på EU-nivå är motiverad i förhållande till möjligheterna på nationell, regional och lokal nivå. Konkret innebär denna princip att unionen bara ska ingripa bortsett från de områden där EU har exklusiva befogenheter om det är effektivare än om åtgärder vidtas på nationell, regional eller lokal nivå. Principen hänger nära samman med proportionalitetsprincipen, som innebär att unionen inte får göra mer än vad som krävs för att nå målen i fördraget. I Lissabonfördraget föreskrivs att de nationella parlamenten så snart en lagstiftningsprocess inleds ska se till att dessa principer respekteras. Om tillräckligt många parlament är överens kan 51
de ålägga EU-institutionerna att ompröva lämpligheten i ett förslag till lagstiftningsakt, och, om de vidhåller att förslaget är lämpligt, att motivera detta. Det finns lagstiftningsakter som inte får antas utan att Regionkommittén har hörts, och om den anser att en sådan lagstiftningsakt åsidosätter subsidiaritetsprincipen får Regionkommittén väcka talan vid domstolen. 52 NYCKELBEGREPP FÖR EUROPEISKA UNIONEN Unionens rättsakter När institutionerna utövar unionens befogenheter antar de förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden. En förordning har allmän giltighet. Den är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Ett direktiv är, när det gäller det resultat som ska uppnås, bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men det är upp till de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Ett beslut är till alla delar bindande. Rekommendationer och yttranden är inte bindande. Unionsmedborgarskap Unionsmedborgarskap är något som tillkommer varje person som är medborgare i en EU-medlemsstat. Unionsmedborgarskapet ska komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet. I Lissabonfördraget preciseras att unionen i all sin verksamhet ska respektera principen om jämlikhet mellan medborgarna, vilka ska få lika uppmärksamhet från unionens institutioner, organ och byråer. Dessutom ska unionens sätt att fungera bygga på representativ demokrati och medborgarna ska företrädas direkt på unionsnivå i Europaparlamentet. Unionsmedborgarna har bland annat rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. De har även rösträtt och kan väljas vid val till Europaparlamentet och vid kommunala val i den medlemsstat där de är bosatta, på samma villkor som de personer som är medborgare i den staten. Om unionsmedborgare vistas i ett land utanför EU och den medlemsstat som de är medborgare i inte är representerad där, har de rätt till skydd av varje annan EU-medlemsstats diplomatiska och konsulära myndigheter.
Viktiga datum för den europeiska integrationen 9 maj 1950 Robert Schuman, Frankrikes utrikesminister, föreslår en kol- och stålunion mellan Frankrike och Västtyskland ett förslag som grundas på Jean Monnets idéer. Datumet för Robert Schumans tal, den 9 maj, firas sedan dess varje år som Europadagen. April 1951 Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Luxemburg och Västtyskland grundar med utgångspunkt i Schumanplanen Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), inrättad genom Parisfördraget. Mars 1957 De sex grundarländerna undertecknar Romfördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), eller den gemensamma marknaden, och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom), vilka träder i kraft den 1 januari 1958. Mars 1958 Europeiska parlamentariska församlingens konstituerande sammanträde. Mars 1962 Europeiska parlamentariska församlingen döps om till Europaparlamentet. Juli 1968 Tullavgifter för industriprodukter slopas helt, 18 månader före utsatt datum. En gemensam yttre tulltaxa inrättas. Januari 1973 Gemenskapens första utvidgning: Danmark, Irland och Storbritannien ansluter sig till EEG. Juni 1979 Det första allmänna valet till Europaparlamentet anordnas. Dittills hade ledamöterna delegerats av de nationella parlamenten. I nio länder väljs nu 410 ledamöter till Europaparlamentet. Januari 1981 Grekland ansluter sig till EEG. Juni 1984 Val till Europaparlamentet: i tio länder väljs 441 ledamöter till Europaparlamentet. Januari 1986 Portugal och Spanien ansluter sig till EEG. Juli 1987 Europeiska enhetsakten träder i kraft. Parlamentets befogenheter stärks. Juni 1989 Val till Europaparlamentet: i tolv länder väljs 525 ledamöter till Europaparlamentet. November 1989 Berlinmuren faller, kalla kriget tar slut och arbetet med att försöka utplåna splittringarna i Europa kan inledas. 53
Januari 1993 Den inre marknaden och dess fyra friheter inrättas: fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital blir verklighet. VIKTIGA DATUM FÖR DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN November 1993 Fördraget om Europeiska unionen, som undertecknats i Maastricht, träder i kraft. Där fastställs inrättandet av en framtida gemensam valuta, en utrikes- och säkerhetspolitik och ett närmare samarbete inom rättsliga och inrikes frågor. Beteckningen Europeiska unionen ersätter officiellt Europeiska gemenskapen. Dessutom införs medbeslutandeförfarandet, som ger Europaparlamentet en verklig lagstiftande makt. Juni 1994 Val till Europaparlamentet: i tolv länder väljs 567 ledamöter till Europaparlamentet. Januari 1995 Finland, Sverige och Österrike ansluter sig till EU. Maj 1999 Amsterdamfördraget träder i kraft. Det innehåller bestämmelser för en reform av de gemensamma institutionerna, ökat inflytande för EU i världen och mer resurser till sysselsättning och medborgerliga rättigheter. Juni 1999 Val till Europaparlamentet: i 15 länder väljs 626 ledamöter till Europaparlamentet. December 2001 Europeiska rådet i Laeken antar en förklaring om unionens framtid, som banar väg för en ny stor reform av EU, och inrättar ett konvent med uppdraget att utarbeta en konstitution för Europa. Januari 2002 Sedlar och mynt i euro börjar cirkulera i tolv länder och ersätter de nationella valutor som hittills använts. Februari 2003 Nicefördraget träder i kraft. Det förbereder EU för tio nya medlemsländer påföljande år. Stadgan om de grundläggande rättigheterna antas. Juli 2003 Konventet om Europas framtid avslutar sitt arbete med att utforma en konstitution för Europa. Maj 2004 Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern ansluter sig till EU. Juni 2004 Val till Europaparlamentet: i 25 länder väljs 732 ledamöter till Europaparlamentet. Oktober 2004 Stats- eller regeringscheferna undertecknar fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Maj juni 2005 Konstitutionsförslaget avvisas i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna. Januari 2007 Bulgarien och Rumänien ansluter sig till EU. Antalet parlamentsledamöter ökar till 785. Slovenien inför euron. Mars 2007 I samband med Romfördragets 50-årsdag undertecknar parlamentet Berlinförklaringen tillsammans med rådet och kommissionen. 54
Oktober 2007 Vid toppmötet i Lissabon kommer EU:s stats- eller regeringschefer överens om en fördragsreform. December 2007 Europaparlamentets, kommissionens och rådets respektive ordförande undertecknar högtidligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och stats- eller regeringscheferna undertecknar Lissabonfördraget. Januari 2008 Cypern och Malta inför euron. Januari 2009 Slovakien inför euron och blir den sextonde medlemsstaten i euroområdet. Juni 2009 Val till Europaparlamentet: i 27 länder väljs 736 ledamöter till Europaparlamentet. December 2009 Lissabonfördraget träder i kraft. Europeiska unionen får status som juridisk person, och unionens stadga om de grundläggande rättigheterna blir juridiskt bindande. Europaparlamentet får utökade befogenheter när det gäller lagstiftning, budget och kontroll av andra institutioner. Medbeslutandeförfarandet med omröstning med kvalificerad majoritet i rådet blir ordinarie lagstiftningsförfarande när EU:s lagstiftning ska antas, och tillämpas på nästan alla EU:s befogenhetsområden. VIKTIGA DATUM FÖR DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN 55