FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT FRANCIS G. JACOBS föredraget den 12 december 1996 *

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT FRANCIS G. JACOBS föredraget den 12 december 1996 * 1. Den väsentliga frågan i detta mål, som har kommit till domstolen genom att Arrondissementsrechtbank te Amsterdam (domstol i lägsta instans i Amsterdam) har begärt förhandsavgörande, som går ut på hur ett beslut om utbetalning av ett visst engångsbelopp som har beslutats av High Court of Justice of England and Wales i samband med en äktenskapsskillnad skall betecknas i den mening som avses i Brysselkonventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område. 1 Mer särskilt: gäller frågan huruvida ett sådant beslut avser "makars förmögenhetsförhållanden", i den mening som avses i artikel 1 i konventionen, då beslutet enligt konventionen inte kan verkställas, eller syftar den till underhåll, då frågan kan drivas vidare i enlighet med artikeln? 3. I artikel 5 i Brysselkonventionen föreskrivs följande: "Talan mot den som har hemvist i en konventionsstat kan väckas i en annan konventionsstat: 1.... Relevanta bestämmelser enligt Brysselkonventionen 2. I andra stycket i första artikeln i Brysselkonventionen föreskrivs att den inte är tilllämplig på: "1. fysiska personers rättsliga ställning, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, makars förmögenhetsförhållanden...". 2. om talan avser underhållsbidrag, vid domstolen i den ort där den underhållsberättigade har sin hemvist eller vanliga vistelseort eller, om talan har samband med frågan om någons rättsliga ställning, den domstol som enligt sin egen lag är behörig att pröva denna fråga, såvida inte behörigheten endast grundar sig på den ena partens medborgarskap; * Originalspråk: engelska. 1 Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område av den 27 september 1968, med den anpassning som har gjorts i denna genom konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde, EGT L 304, 1978, s. 77, och genom konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde, EGT L 388, 1982, s. 1. 4. Det är följaktligen klart att Brysselkonventionen är tillämplig på underhållsfrågor, inbegripet frågorna avseende äktenskapsskillnad. Syftet med att ta in dessa mål bland de undantag från den allmänna regeln att talan skall väckas i den stat där svaranden har sin hemvist som räknas upp i artikel 5 var just I-1149

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-220/95 att göra det möjligt för en gift men separerad kvinna att vid domstolen på sin hemvist yrka att hennes make skulle ge henne underhåll. 2 För att genomföra detta var det nödvändigt med ett vidare undantag från konventionens generella systematik. Artikel 5.2 är den bestämmelse som innebär att det var nödvändigt med ytterligare ett undantag från regeln att den vanliga vistelseorten utgör ett alternativ för kriteriet avseende domstols behörighet. Eftersom det vid de flesta domstolar ges möjlighet till överlappning mellan dessa två begrepp, är det berättigat att fråga sig varför artikel 5.2 innebär en avvikelse från den allmänna regeln. Orsaken är att kvinnan i vissa medlemsstater genom äktenskap erhåller sin makes hemvist. Detta innebär att om domsrätt endast tilldelades domstolarna på den ort där en gift men separerad kvinna hade sin hemvist, skulle hon sakna rätt att föra talan vid en domstol på sin hemvist, i stället för på sin makes hemvist. Bakgrunden till det beslut som skall verkställas 5. Van den Boogaard och Laumen, som båda är nederländska medborgare, gifte sig i Nederländerna år 1957 utan att ha äktenskapsförord. År 1980 kom de i enlighet med nederländsk rätt överens om att deras giftorätt skulle upphöra så att de delade sina tillgångar i ungefär lika andelar. 6. Parterna bosatte sig i Förenade kungariket i början av år 1982. Äktenskapet upplöstes av High Court of Justice i London år 1988. Den engelska domstolen ansåg att den hade domsrätt på grund av att en eller båda av parterna hade haft sin stadigvarande hemvist i England under ett år innan de ansökte om äktenskapsskillnad. 3 Den före detta makan begärde sedan att High Court skulle bevilja henne fullt underhållsbidrag för att i enlighet med artiklarna 23 och 24 i äktenskapslagen från år 1973 4 erhålla beslut om ekonomiskt understöd och jämkning av förmögenhetsförhållandena. Domaren Cazalet fattade den 25 juli 1990 ett beslut vars centrala beståndsdelar är följande: maken skall i) överlåta det gemensamma hemmet och en målning av De Heem till makan, ii) betala makan ett engångsbelopp om 355 000 UKL och iii) periodiskt till makan betala (ursprungligen 35 000 UKL per år enligt ett beslut som fattats i ett tidigare skede av förfarandet, sedan 30 000 UKL per år) utan avbrott fram till dess att engångsbeloppet utbetalats samt hemmet och målningen överlåtits. 2 Se den rapport som skrivits av P. Jenard angående konventionen om domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område, EGT C 59, 1979, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå), (Jenardrapporten). 3 Lag om hemvist och förfaranden angående äktenskap från år 1973, artikel 5.2. 4 Se nedan, punkterna 57 och 58. I-1150

7. Beslutet om hänskjutande innehåller ett antal utdrag ur domaren Cazalets dom, bland annat följande: Av de tvingande skäl som jag har angett 5 anser jag således inte att den nederländska överenskommelsen om giftorättens upphörande till egendomen från år 1980 är gällande eller har någon betydelse för det beslut som jag skall fatta under detta förfarande. "Den formella ansökan är ett andrahandsyrkande som en maka har riktat mot sin make för att erhålla fullt underhållsbidrag, omfattande periodiska betalningar till henne och familjens två yngsta barn. Jag har underrättats om att makan inte i detta skede vill driva sitt krav på periodiska betalningar till de två barnen. Hon förbehåller sig rätten att driva detta krav i ett senare skede. Makan har vidare berättat för mig genom ombud att hon, om möjligt, skulle vilja att det gjordes en fullständig avvittring mellan henne och hennes före detta make. Detta skulle då innebära att om och när några lämpliga summor betalades till henne, skulle hon avstå från sitt krav på periodiska betalningar. Detta skulle då säkerställa att hon inte längre skulle vara beroende av sin make för underhåll. Om man sedan av den totala summan drar ifrån dessa siffror, det vill säga 10 000 UKL som hon har och 35 000 UKL som hon kan få genom att sälja sitt lösöre, 430 000 UKL för 39 Connaught Square och 60 000 UKL för målningen av De Heem som enligt mitt beslut skall tilldelas henne så att hon skall kunna sälja dessa två sistnämnda för denna nettosumma, borde hon kunna få ihop eller förfoga över 535 000 UKL, medan jag uppskattar att hennes totala behov för att försörja sig uppgår till 875 000 UKL. När man drar av 535 000 UKL från 875 000 UKL blir det kvar 340 000 UKL. På grund av den framlagda bevisningen är jag övertygad om att maken har medel för att uppfylla detta beslut. Jag är vidare övertygad om att han även därefter kommer att ha tillräckliga medel för att utan problem tillfredsställa sina egna behov och de två yngsta barnens behov. Jag anser även att detta i allra högsta grad är ett fall där det är lämpligt att det görs 'fullständig avvittring' så att parternas ekonomiska skyldigheter gentemot varandra upphör. 5 Se punkt 8. Det sätt på vilket jag kommer att avfatta beslutet beror på vidare argumentation, men jag antar att makan skall ha hela kapitalet inom tre månader, även detta beror på den I-1151

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-220/95 argumentation jag skall höra, medan de tillfälliga betalningarna skall fortsätta under tiden. Ytterligare 15 000 UKL skall läggas till de engångsbelopp som skall betalas till henne, för att täcka kostnaderna för förfarandena i Schweiz. 6 Detta innebär att summan 340 000 UKL höjs till 355 000 UKL. 9. I domen finns det ytterligare ett par saker som kan vara relevanta för målet vid EG-domstolen och som den hänskjutande domstolen inte har nämnt. Detta är det engångsbelopp vars utbetalning jag avser att förordna." 8. De "tvingande skäl" som domaren Cazalet nämnde för att bortse från det nederländska beslutet om avvittring var i huvudsak att makan hade ingått det, eftersom hon fruktade att hennes make vara nära att gå i konkurs och att maken hade ingått det medveten om en nära förestående och betydande kommission, vilket han inte yppade. Såsom nedan kommer att förklaras 7, följer det av engelsk lag att en överenskommelse mellan makarna om förmögenhetsförhållandena inte är bindande när en domstol skall fatta beslut om arrangemang rörande deras finanser och egendom vid äktenskapsskillnad. 10. För det första framgår det klart av domen att domaren Cazalets inledande summa av 875 000 UKL i den ovan anförda beräkningen, och som utgör det sammanlagda belopp som han ansåg att den före detta makan skulle ha behov av för att försörja sig själv, utgör summan av i) 375 000 UKL för att skaffa sig och flytta till lämplig bostad och ii) 500 000 UKL som är det kapitalbelopp som har beräknats enligt engelsk rättspraxis och som krävs för att ge en årlig inkomst på 30 000 UKL, som enligt domaren Cazalet är den skäliga siffran för henne. 6 Här hänvisar domen slutligen till ett misslyckat förfarande från makans sida för att spåra en stor kommission som maken enligt påstående fick år 1982. Tillgångar uppgående till 237 000 UKL hade lyfts från kontot en vecka innan de schweiziska domstolarna fryste kontot där det då endast fanns en gulden. 7 Se punkt 60. 11. För det andra påpekade domaren Cazalet att den före detta makan rimligen inte kunde anses ha förmåga att förtjäna sitt uppehälle, eftersom hon var 55 år och fortfarande sysselsatt med att ta hand om de tre yngsta av de sex barnen från äktenskapet. I-1152

Förfarandet för verkställighet 12. Ordföranden för Arrondissementsrechtbank te Amsterdam medgav den 21 maj 1992, på Laumens ansökan, verkställighet av det tidigare beslutet och det slutgiltiga beslutet i enlighet med Haagkonventionen av den 2 oktober 1973 om erkännande och verkställighet av avgöranden angående underhållsskyldighet, som skall behandlas nedan. Beträffande den terminologi som parterna har använt råder en viss förvirring: av den nationella domstolens akt framgår att man i själva verket inte begärde verkställighet av det tidigare beslutet om periodiska betalningar som löpte ut i juli 1991 utan av periodiska betalningar enligt det slutgiltiga beslut som ersatte det tidigare beslutet, och att hänvisningen till det slutgiltiga beslutet avser det engångsbelopp som ingår i det beslutet. avser äktenskapsskillnaden rör personers ställning, och i den utsträckning det avser avvittring av egendomen rör makars förmögenhetsförhållanden. Beslutet kan enligt honom följaktligen inte verkställas vare sig på grund av Haagkonventionen eller Brysselkonventionen. 14. Det skall påpekas att Van den Boogaards ansökan inlämnades efter den två månaders tidsgräns för invändningar mot beslut om verkställighet, vilken föreskrivs i artikel 36 i Brysselkonventionen. Det ankommer givetvis i första hand endast på den nationella domstolen att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet avgöra behovet av en begäran om förhandsavgörande. 8 Det skall likväl påpekas att även om den nationella domstolen hade ansett att Brysselkonventionen var tillämplig, skulle den ha behövt (och kan fortfarande behöva) tillämpa artikel 36 på tjänstens vägnar. 9 13. Van den Boogaard, som är den före detta maken, anförde den 19 juli 1993 en invändning vid Arrondissementsrechtbank te Amsterdam mot beslutet att medge verkställighet avseende det slutgiltiga beslutet, eftersom beslutet inte avsåg underhållsskyldighet och således inte kunde verkställas enligt Haagkonventionen. Han förefaller vid den nationella domstolen ha godtagit att den tidigare årliga betalningen om 35 000 UKL utgör underhållsbidrag och har fastställt att han är redo att uppfylla skyldigheten. Han har emellertid invänt att det slutgiltiga beslutet (som underförstått inte rör frågan om periodiska betalningar) i den omfattning det 15. Arrondissementsrechtbank är " benägen att anse att det slutgiltiga beslutet "(delvis) avser 'makars förmögenhetsförhållanden' i den mening som avses i... artikel 1 i Brysselkonventionen", då beslutet om verkställighet inte skulle ha kunnat meddelas på grundval av vare sig Brysselkonventionen eller 8 Dom av den 27 oktober 1993 i mål C-127/92, Enderby (Rec. 1993, s. I-5535, punkt 10). 9 Dom av den 4 februari 1988 i mål 145/86, Hoffmann (Rec. 1988, s. 645, punkt 26 34). I-1153

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-220/95 Haagkonventionen. Arrondissementsrechtbank motiverade sitt beslut på följande sätt: verkställighet av domar på privaträttens område, även om: "Med beaktande av Van den Boogaards skyldigheter vilka uppgår till en överlåtelse av tillgångar i synnerhet överlåtelsen av det hus som tillhör Van den Boogaard och av hans målning och dessutom av den engelska domstolens resonemang som uttryckligen konstaterade att äktenskapsförordet enligt dess uppfattning inte var bindande har beslutet sådana följder för parternas inbördes förmögenhetsförhållanden att beslutet kan betraktas som ett 'beslut angående underhållsbidrag'." a) inkomstbehovet har tillgodosetts genom kapitalisering, b) det har beslutats att fastigheten och De Heem-målningen, som enligt beslutet tillhör maken, skall överlåtas till makan, c) den engelska domstolen i sin dom uttryckligen har uttalat att den inte anser att äktenskapsförordet är bindande, och 16. Delvis på grund av att det engelska rättssystemet avviker från de kontinentala systemen och eftersom begreppet "makars förmögenhetsförhållanden" ("huwelijksgoederenrecht") är okänt inom common lawsystemet, har den nationella domstolen emellertid beslutat att begära att EG-domstolen skall meddela ett förhandsavgörande beträffande följande fråga: d) det ur domen inte kan utläsas i vilken utsträckning det under c nämnda övervägandet har varit av betydelse för rättens beslut?" "Skall den engelska domstolens beslut, som i varje fall gäller underhållsskyldighet, betraktas som ett beslut som (även) gäller makars förmögenhetsförhållanden i enlighet med artikel 1 andra styckets inledning och punkt 1 konventionen om domstols behörighet och 17. Det framgår inte klart av beslutet om hänskjutande exakt vad som avses med "den engelska domstolen[s]... dom" som innehåller besluten om överlåtelse av huset och målningen, beslutet om utbetalningen av ett engångsbelopp och om periodiska betalningar. Såsom ovan har angetts, framgår det av den nationella domstolens akt att det som var i fråga gällde möjligheten att verkställa beslutet avseende engångsbeloppet, och min uppfattning är att detta är den aspekt av I-1154

domaren Cazalets dom som den nationella domstolen har befattat sig med. Den vill också få vägledning om huruvida beslutet avseende engångsbeloppets verkställbarhet ankommer på de omständigheter som står uppräknade i punkt a d i frågan, inklusive besluten om parallell överlåtelse av egendom. har åberopats av parterna i målet vid den nationella domstolen. 18. Skriftliga yttranden har inlämnats av den österrikiska regeringen och kommissionen. Parterna och kommissionen infann sig till sammanträdet. Förhållandet mellan Brysselkonventionen och Haagkonventionen 19. Den nationella domstolens fråga är i högsta grad specifik, eftersom den hänför sig till verkställigheten av det faktiska beslut som har fattats av domaren Cazalet. Såsom jag kommer att förklara nedan, skulle det enligt min uppfattning vara lämpligare för domstolen att lägga fram några allmänna riktlinjer som skulle kunna tillämpas av både den hänskjutande domstolen i detta mål och andra domstolar som i framtiden kommer att ställas inför liknande problem. Innan jag försöker att ge några riktlinjer kommer jag att försöka att ta en någorlunda detaljerad titt på bakgrunden till och räckvidden av de relevanta konventionsbestämmelserna. Jag hoppas att detta kan ge en inblick i skillnaderna mellan tillvägagångssättet enligt kontinental rätt och common law vad gäller de frågor som uppkommer i detta mål och bidra till att sammanjämka dem. Jag skall emellertid inleda med att betrakta en annan fråga som har uppkommit, nämligen det inbördes förhållandet mellan de två konventioner som 20. Trots att Laumen i sin ansökan om verkställighet åberopade Haagkonventionen, har den hänskjutande domstolen tolkat tillämpningen så, att den "innebär att Laumen i andra hand även' åberopade Brysselkonventionen, om den skulle leda till en för henne förmånligare utgång än... Haagkonventionen. 21. Haagkonventionen, som har varit i kraft mellan Förenade kungariket och Nederländerna sedan år 1981, innehåller ett system för ömsesidigt godkännande och ömsesidig verkställighet av beslut avseende underhålls- I-1155

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-220/95 bidrag i fråga om vuxna. I artikel 1 föreskrivs att konventionen "är tillämplig på avgöranden som meddelats av judiciell eller administrativ myndighet i fördragsslutande stat och avser underhållsskyldighet på grund av familje-, släktskaps-, [eller] äktenskaps [förhållande]... mellan föreskrifter om att konventionen inte skall påverka konventioner som konventionsstaterna har tillträtt eller kommer att tillträda och som på vissa områden reglerar domstolars behörighet eller erkännande eller verkställighet av domar. Detta innebär att Haagkonventionen förblir tillämplig trots att underhållsskyldigheterna omfattas av Brysselkonventionen. 1. underhållsberättigad och underhållsskyldig...". 25. I artikel 25.2 i konventionen om tillträde 1 1 föreskrivs följande: 22. De relevanta bestämmelserna i artiklarna 1 och 5.2 i Brysselkonventionen har anförts ovan (punkterna 2 och 3). "För att säkerställa en enhetlig tillämpning av konventionen, skall artikel 57.1 tillämpas på följande sätt: 23. Haagkonventionen och Brysselkonventionen överlappar följaktligen varandra i fråga om verkställighet av beslut rörande underhåll, medan beslut i fråga om makars förmögenhetsförhållanden inte omfattas av verkställighetsområdet för någondera konventionen. b)... När det i en konvention angående en viss fråga, i vilken både ursprungsstaten och den anmodade staten är parter, uppställs villkor för erkännande eller verkställighet av domar, skall dessa villkor 24. Artikel 57.1 i den version av Brysselkonventionen som skall tillämpas 10 innehåller 10 Nämnd i fotnot 1. 11 Konvention av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet om domstolens tolkning av denna konvention, EGT L 304, 1978, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå. I-1156

tillämpas. Bestämmelserna i 1968 års konvention i dess ändrade lydelse rörande förfaranden för erkännande och verkställighet av domar får dock tillämpas." 12 26. I artikel 23 i Haagkonventionen föreskrivs emellertid följande: Denna konvention utgör ej hinder mot att åberopa annat internationellt fördrag som gäller mellan ursprungsstaten och den anmodade staten... för att erhålla erkännande eller verkställighet av avgörande eller förlikningsavtal." 28. Denna tolkning bekräftas av förarbetena till Haagkonventionen. Det framgår av rapporten 14 avfattad av den specialkommitté till vilken Haag-konferensen för internationell privaträtt gav i uppdrag att förbereda arbetet under det tolfte sammanträdet om underhållsskyldighet, vilken utgör grunden för 1973 års Haagkonvention, att syftet med artikel 23 var att göra det möjligt för en underhållsberättigad att åberopa bestämmelser om erkännande och verkställighet vilka skulle vara förmånligare för honom. I rapporten konstateras att det i synnerhet följer av "det nära förestående 15 ikraftträdandet av [Brysselkonventionen] att denna regel är av stor betydelse... Det kan antas att artikel [23] ofta kan åberopas, särskilt i privaträttsliga förhållanden mellan medborgare i de länder som omfattas av den gemensamma marknaden". 16 27. Den gemensamma verkan av dessa bestämmelser förefaller vara att när samma område omfattas av Brysselkonventionen och en särskild konvention kan vilkendera konventionen som helst tillämpas vid erkännande och verkställighet, men de procedurramar som har införts genom Brysselkonventionen som är enklare och smidigare är i varje fall tillgängliga. 13 29. Av rapporten framgår vidare specialkommissionens uppfattning att varje underhållsberättigad oberoende av artikel 57 i Brysselkonventionen erhåller rätt att välja att Brysselkonventionen tillämpas i stället för Haagkonventionen, vilket följer av artikel 23 i den senare konventionen. 17 12 En bestämmelse som är identisk med artikel 25.2 i 1978 års konvention om tillträde togs genom 1989 års konvention om tillträde in i Brysselkonventionen som artikel 57.2. 13 Det kan påpekas att proecdurramarna ytterligare kan förenklas genom konventionen mellan Europeiska gemenskapernas medlemsstater angående en förenkling av förfarandet för verkställighet av betalning av underhållsbidrag, vilken undertecknades den 6 november 1990. Denna konvention träder i kraft 90 dagar efter det att de tolv medlemsstaterna har ratificerat den. Hittills har endast Italien och Irland ratificerat konventionen. 14 Avfattad av M. Verwilghen och publicerad i Actes et documents de la Douzième session Del IV Obligations alimentaires, Haag, Bureau Permanent de la Conférence, 1975, s. 95. 15 Bryssclkonvcntioncn trädde i kraft den 1 februari 1973, medan spccialkommitténs rapport förbereddes i juni 1972. 16 Punkt 117 i rapporten. 17 Punkt 118. I-1157

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MAL C-220/95 Bakgrund till artikel 1 "makars förmögenhetsförhållanden" mosaik av nationella regler som styr makars förmögenhetsförhållanden. 20 Det fanns två separata men överlappande skäl för att undanta sådana system från Brysselkonventionens tillämpningsområde. 30. De ursprungliga sex konventionsstaterna i Brysselkonventionen hade (och har) olika lagstiftning om äganderätten till makars egendom (som i den vidaste bemärkelsen innefattar fast egendom och lösöre samt tillgångar). 18 Makar kan vid ingående av äktenskap välja ett visst äganderättsligt mönster, som varierar från samägande av all egendom till separat ägande av all egendom, mönster mellan vilka det finns olika alternativ. Om inget val görs, föreskrivs i lagen ett lagstadgat system: i vissa stater finns det dessutom tvingande lagbestämmelser som tillämpas oberoende av vilket system makarna har valt. I vissa stater kan det ursprungligen valda systemet senare ändras: således bytte till exempel de före detta makarna i detta fall, vilka hade gift sig enligt det nederländska systemet för gemensam egendom, senare till det system enligt vilket de ägde all egendom separat. 32. För det första fanns det en betydlig variation mellan de ursprungliga konventionsstaternas både materiella rätt, inklusive de tvingande och kompletterande reglerna, och kollisionsnormer som, i fråga om ett internationellt äktenskap, definierade vilken stats äktenskapssystem som var tillämpligt. Det förefaller som om det ansågs "politiskt omöjligt" och "utopistiskt" att sträva efter att säkerställa halvautomatisk ömsesidig verkställighet av avgöranden i dessa frågor utan att först harmonisera i synnerhet kollisionsnormerna. 21 Enligt Jenardrapporten innebar omfattningen av olikheterna mellan de olika rättssystemen, i synnerhet vad gällde kollisionsnormerna, att "det skulle ha varit svårt att i verkställighetsskedet på nytt undersöka reglerna om domsrätt, vilket skulle ha inneburit en ändring av konventionens beskaffenhet och skulle ha gjort den mycket mindre effektiv". 22 31. Av Jenardrapporten 19 framgår att artikel 1 i konventionen var avsedd att från konventionens tillämpningsområde undanta denna 18 Se vidare i Jcnards rapport, punkt 11. Dr Peter Schlossers rapport angående konventionen om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område samt till protokollet om domstolens tolkning av denna konvention, EGT C 59, 1979, s. 1 (Schlosscrrapporten), punkt 45 47, och generaladvokat Warners förslag till avgörande i mål 143/78, de Cavel (dom av den 27 mars 1979, Rec. 1979, s. 1055, 1073). 19 Nämnd ovan i fotnot 2. 33. För det andra fanns det överväganden rörande rättsordningen. Dessa är givetvis särskilt starka i samband med äktenskapsskillnad som ofta förknippas med rättsordningen där "lagarna grundas på olika moraliska och 20 Sidan 11. 21 Se kommentar av G. A. L. Droz angående målet de Cavel i Revue critique de droit international privé, 1980, s. 621 626. 22 Sidan 10. I-1158

religiösa uppfattningar vilket gör det svårt för ett land att godta avgöranden från ett annat land i dessa frågor". 23 Detta gällde i än högre grad då konventionen skrevs för 30 år sedan. Att ta in sådana känsliga frågor i konventionens tillämpningsområde skulle säkert ha uppmuntrat nationella domstolar att missbruka begreppet rättsordning genom att vägra erkänna avgöranden med stöd av undantaget på grund av detta enligt artikel 27.1, som är avsedd att "tillämpas endast under särskilda omständigheter". 24 Det skulle uppenbart ha underminerat konventionens syfte avseende automatiskt erkännande, om, för att återigen citera Droz, "les situations, jugées choquantes aux yeux du juge requis, [avait été] purement et simplement éliminées par le moyen de l'ordre public". 25 För att visa hur detta skulle kunna ske i fråga om äktenskapssystem, nämner Dalloz som exempel en nederländsk dom som grundades på samägande enligt nederländsk lag och rörde ett nederländsktitalienskt par som gifte sig efter en äktenskapsskillnad som i Italien ansågs ogiltig. 34. Den sakkunnigkommitté som skrev Brysselkonventionen ansåg att det eventuellt skulle kunna finnas anledning att återuppta diskussionen avseende de problem som hade lett till att första strecksatsen i artikel 1.2 ströks, efter det att konventionen hade trätt i kraft. 2 6 Rådet tillsatte år 1994 en arbetsgrupp som skulle förbereda en utvidgning av Brysselkonventionen. Den är för tillfället sysselsatt med att förhandla fram en ny konvention som allmänt kallas för "Bryssel II". Det förefaller emellertid som om den nya konventionen kommer att begränsas till frågor om domsrätt beträffande äktenskapsskillnad, samlevnadens upphörande, giltigheten av ett äktenskap och möjligtvis vårdnad om barn, men inte till att försöka reglera makars förmögenhetsförhållanden. 27 35. Den terminologi som används i artikel 1 i Brysselkonventionen vållade ett särskilt problem för Förenade kungarikets och Irlands tillträde. I dessa rättssystem finns det inte någon motsvarighet till vare sig begreppet tvingande lagstiftning eller begreppet kompletterande lagstiftning angående makars förmögenhetsförhållanden under äktenskapet eller för begreppet särskilt äktenskapssystem som makarna kan välja. Oberoende av om överenskommelse ingås före äktenskapets ingående eller därefter, omfattas överenskommelser mellan makar om deras förmögenhetsförhållanden av allmän lag och behandlas på samma sätt som överenskommelser med utomstående. 23 Se Förenade kungarikets yttrande i målet de Cavcl, nämnt ovan i fotnot 18, s. 1061. 24 Jcnardrapportcn, s. 44, domen i målet Hoffmann, nämnd ovan i fotnot 9, punkt 21, dom av den 10 oktober 1996 i mål C-78/95, Magenta (REG 1996, s. I-4943, punkt 23). 25 G. A. L. Droz: Compétence judiciaire et effets des jugements dans le marché commun, Paris, Librairie Dalloz, 1972, punkt 43.2 på sidan 34. 26 Jcnardrapportcn, sidan 11. 27 Se vidare P. Beaumont och G. Moir: "Brussels Convention II: A New Private International Law Instrument in Family Matters for the European Union or the European Community?", European Law Review, 1995, s. 268, och K. D. Kerameus: "The Scope of Application of the Brussels Convention and its Extension to Matrimonial Matters", La cooperazione giudiziaria nell'europa dei cittadini situazione esistente prospettive di sviluppo (Speciale documenti giustizia 1, 1996), stycke 69 78. I-1159

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-220/95 36. Som ett resultat av konflikten mellan tillvägagångssättet i de tillträdande common law-staterna och tillvägagångssättet i de ursprungliga sex stater som tillämpar kontinental rätt behandlas begreppet makars förmögenhetsförhållanden i viss utsträckning i Schlosserrapporten. 2 8 Schlosser analyserar mer ingående än Jenard situationen i de ursprungliga sex konventionsstaterna och påpekar att begreppet inte omfattar samma rättsförhållanden i samtliga berörda system. I rapporten konstateras följande: Vissa bestämmelser är tillämpliga på samtliga äktenskap, oberoende av det särskilda 'äktenskapssystem' under vilket makarna lever... Meningen med artikel 1.2 punkt 1 i 1968 års konvention är att undanta dessa bestämmelser som rör de äganderättsfrågor som rör samtliga äktenskap från dess tillämpningsområde för så vitt de inte omfattas av begreppet 'rätt till underhåll'... I syfte att reglera förhållanden mellan makarna vad gäller deras egendom används det i dessa rättssystem inte, eller åtminstone huvudsakligen inte, de rättsliga begrepp och institutioner som i övrigt används enligt deras system för privaträtt. De har i stället utvecklat särskilda rättsliga institutioner som endast kan användas i fråga om makars förhållanden och vilkas viktigaste särdrag är de omfattande regelverk som styr äganderättsliga frågor. I vart och ett av rättssystemen finns det dock inte endast ett sådant regelverk. Makarna har i stället möjlighet att välja mellan olika regelverk som varierar från allmänt 'samägande' till strikt 'separat ägande av all egendom'. Även när makarna väljer det sistnämnda systemet, handlar det om ett särskilt 'förmögenhetssystem', även om vissa särdrag som följer av äktenskap då knappast längre kan sägas existera... Om makarna inte gör något val, är ett av regelverken avseende förmögenhetsförhållanden tillämpligt på dem enligt lag (det så kallade 'lagstadgade äktenskapssystemet'). Dessa slutsatser innebär problem som liknar dem som arbetsgruppen hade i samband med begreppet 'privaträttens område'. Det var emellertid möjligt att definiera begreppet 'äktenskapssystem', inte enbart i negativ bemärkelse,... utan även positivt, även om rätt vidsträckt. Detta borde göra det möjligt att införa tillämpningsbestämmelser i Förenade kungariket och Irland med stöd av dessa omständigheter för att ange för domstolarna vilka rättsförhållanden som hör under 'äktenskapssystem'... Följaktligen var det inte nödvändigt att formellt anpassa 1968 års konvention. 28 Nämnd ovan i fotnot 18. Som en negativ definition kan det med säkerhet sägas att rätt till underhåll inte i något rättssystem omfattas av 'äktenskapssystemen'; inte heller hänger rätten till underhåll samman med rätten till periodiska betalningar... I-1160

Konventionen är inte tillämplig... om föremålet för tvisten rör frågor som har uppkommit mellan makarna... under deras äktenskap eller efter dess upplösning och som rör förmögenhetsförhållanden som beror på äktenskapet. Uttrycket 'förmögenhetsförhållanden' innefattar alla rättigheter att förvalta och använda egendom som tillhör makarna, oberoende av om detta sker på grund av en överenskommelse eller enligt lag." 29 begreppet underhållsskyldighet, såsom det används i den konventionen och i 1973 års Haagkonvention. 30 Denna konvention innehåller inte heller någon definition. I rapporten från den specialkommission som utarbetade den förklaras följande: 37. Tyvärr har man i tillämpningsbestämmelserna i Förenade kungariket inte följt uppmaningen att ange vilka rättsförhållanden som hör till "äktenskapssystemen", utan har endast återgett konventionstexten. Såsom nedan kommer att förklaras, har engelsk rätt sedermera utvecklats på ett sätt som inte har gjort det möjligt att göra någon klar legislativ åtskillnad. Bakgrund till artikel 5.2 "underhållsskyldighet" "De sakkunniga erinrade om att deras kolleger, som möttes år 1956 under antingen Haag-konferensen eller vid Förenta nationerna, vid svårigheter att formulera sådana definitioner inte hade lyckats komma fram till någon tillfredsställande text." 31 39. Av förarbetena till Haagkonventionen av den 24 oktober 1956 om tillämplig lag i fråga om underhåll till barn och av Haagkonventionen av den 15 april 1958 om erkännande och verkställighet av avgöranden angående underhåll till barn, som det hänvisas till i ovanstående citat, kan man på sin höjd härleda att avsikten var att begreppet skulle ges en vidsträckt tolkning. 32 38. Brysselkonventionen innehåller inte någon definition av begreppet "underhållsskyldighet". Schlosser konstaterar att det inte finns någon avgörande skillnad beträffande 29 Punkt 45 50. 40. Vad gäller undersökningen av begreppet underhållsskyldighet enligt artikel 5.2 i 30 Schlosserrapporten, punkt 92. 31 Rapport avfattad av M. Vcrwilghcn, nämnd ovan i fotnot 14, punkt 10 på sidan 99. 32 Actes de la Huitième session, Haag, Bureau Permanent de la Conférence, 1957, s. 167. I-1161

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-220/95 Brysselkonventionen kan man i Schlosserrapporten finna flera nyttiga punkter. 42. För det andra är det svårt att skilja mellan rätt till underhåll å ena sidan och yrkanden om skadestånd och awittring å andra sidan. 35 Schlosser förklarar på följande sätt: 41. För det första (såsom redan nämnts) 33 är det inte nödvändigt att rätten till underhåll skall avse periodiska betalningar. Schlosser påpekar följande: "På den europeiska kontinenten grundas fastställelsen av beloppet för det underhållsbidrag som den frånskilde maken har rätt att få av sin före detta partner på uppfattningen att den oskyldige maken skall få kompensation för att ha mist sin äkta ställning... "Endast den omständigheten att domstolarna i Förenade kungariket har behörighet att förutom periodiska betalningar från den ena maken till den andre efter äktenskapsskillnad även förordna att ett enda engångsbelopp skall betalas utgör följaktligen inte hinder för att förfarandet eller en dom skall anses vara en fråga rörande underhållsskyldighet. Även inrättandet av säkerheter i egendomen och överlåtelse av egendom, vilket föreskrivs på kontinenten, till exempel i artikel 8 i den italienska lagen om äktenskapsskillnad, kan till sin natur utgöra underhåll." 34 I engelsk rätt, som kännetecknas av domstolars utrymme för skön och som inte gynnar osmidiga systemregler, görs det emellertid inte någon åtskillnad mellan om de betalningar som en domstol har förordnat om är avsedda att utgöra skadestånd eller underhållsbidrag." 36 Uppfattningen att den oskyldige parten skall få kompensation måste emellertid nu för tiden anses avsevärt mindre relevant, med beaktande av den tydliga trenden i europeiska lagar om äktenskapsskillnad som rör sig i riktning bort ifrån inriktningen på skuld mot en äktenskapsskillnad som grundas på ömsesidigt samtycke och som i en eller annan form har införts mellan åren 1970 och 1978 i Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Förenade kungariket. 37 33 Se sista stycket i citatet i punkt 36. 34 Punkt 93. 35 Punkt 94. 36 Punkt 95. 37 Se en jämförande studie av D. Dumusc: Le divorce par consentement mutuel dans les législations européennes, Genève, Librairie Droz, 1980. I-1162

43. Vad avslutningsvis gäller frågan om att ett engångsbelopp betalas mellan makarna kan avvittring av egendomen eller delning av skadorna väl utgöra den underliggande faktorn. I synnerhet när bägge makarna har bra inkomster, kan utbetalningen av ett engångsbelopp endast syfta till att avvittra egendomen eller utge ersättning för immateriell skada då betalningsskyldigheten inte utgör underhållsbidrag. Schlosser upprepar att konventionen inte alls är tillämplig när betalningar som har yrkats eller beslutats styrs av lagen om makars egendom, och tillämpligheten av artikel 5.2 beror, vid utbetalning av ett engångsbelopp, endast på om betalningen utgör underhållsbidrag. 38 verkställigheten i Tyskland av ett franskt beslut "som i egenskap av en säkerhetsåtgärd under det anhängiga förfarandet för äktenskapsskillnad mellan parterna berättigade att möbler, lösöre och andra föremål i lägenheten [i Tyskland] som hörde till parterna skulle beläggas med skingringsförbud och att svarandens tillgångar och konton i två banker [i Tyskland] skulle frysas". 40 46. Domstolen konstaterade följande: Rättspraxis 44. Rättspraxis avseende tolkningen av de relevanta bestämmelserna i artiklarna 1 och 5.2 i Brysselkonventionen är tyvärr knapp och till relativt liten hjälp. "Ett av domstol meddelat tillfälligt beslut avseende de rättsliga förmögenhetsförhållandena mellan makar medan deras äktenskapsskillnad behandlas har ett nära samband med grunderna till äktenskapsskillnaden och makarnas personliga situation eller situationen för barnen från äktenskapet och kan därför inte hållas isär från de frågor rörande ställningen för personerna som uppkommer på grund av att äktenskapet upplöses och det fattas ett beslut rörande makarnas förmögenhetsförhållanden. 45. I domen i målet de Cavel (nedan kallad de Cavel I) 39 betraktade domstolen omfattningen av undantaget av "makars förmögenhetsförhållanden" i artikel 1. Målet rörde Följaktligen innefattar begreppet 'makars förmögenhetsförhållanden' inte enbart förmögenhetsarrangemang som särskilt och uteslutande avses i vissa nationella rättssystem i fråga om äktenskap utan även samtliga förmögenhetsförhållanden som direkt följer av ett äktenskap eller av att det upplöses. 38 Punkt 96. 39 Nämnd ovan i fotnot 18. 40 Punkt 2 i domen. I-1163

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-220/95 Tvister under förfarandet för äktenskapsskillnad rörande makarnas tillgångar kan därför, beroende på omständigheterna, röra eller ha ett nära samband med 1) frågor rörande personers ställning, "Frasen skall ges en vidsträckt tolkning, eftersom det i praktiken finns få tvister mellan makar rörande egendom där det är troligt att 'äktenskapsförhållandet' mellan dem inte spelar någon roll... Slutsatsen blir att min uppfattning är att en dom eller ett beslut som avser en tvist mellan makar rörande egendom bör anses ligga utanför konventionens till lämpningsområde, om det inte i fråga om en viss dom eller ett visst beslut i fråga är uppenbart att så inte är fallet." 42 2) makarnas förmögenhetsrättsliga förhållanden som direkt följer av äktenskapet eller av att det upplöses, eller 3) förmögenhetsrättsliga förhållanden mellan dem, vilka inte har något samband med äktenskapet. 48. Generaladvokaten fortsatte med att i korthet undersöka beslut om underhållsskyldighet och konstaterade att de "i allmänhet är betalningsbeslut. De har en verkan in personam och påverkar inte förmögenhetsförhållandena, förutom när det förordnas att en säkerhet skall ställas for betalningen av underhållsbidraget, men i sådana fall är inverkan på egendomen av ett begränsat och särskilt slag." 43 Medan tvister rörande den sistnämnda gruppen faller inom konventionens tillämpningsområde, skall de tvister som rör de två förstnämnda kategorierna undantas från tilllämpningsområdet." 41 47. Detta konstaterande följde generaladvokat Warners uppfattning, vilken hade föreslagit följande: 49. Domstolens resonemang i domen i målet de Cavel I är något oklart. Av en närmare undersökning av domen framgår att domsto- 41 Punkt 7. 42 Förslaget till avgörande, s. 1074. 43 Förslaget till avgörande, s. 1075. I - 1164

len ansåg att det var av vikt att säkerhetsåtgärderna i fråga var andrahandsyrkanden. Eftersom sådana åtgärder "kan bidra till att säkerställa olika rättigheter, avgörs frågan om de faller inom konventionens tillämpningsområde inte av deras egen beskaffenhet utan av beskaffenheten av de rättigheter som de avser att skydda". 4 4 Därför förefaller avgörandet ha grundats på det faktum att, eftersom det var fråga om andrahandsåtgärder till förfaranden bortom konventionens tillämpningsområde (äktenskapsskillnad och därpå följande upplösning av det äktenskapssystem som styrde det franska äktenskapet i fråga), dessa åtgärder också låg utanför dess tillämpningsområde. artikel 5.2 ändrades till följd av Förenade kungarikets, Irlands och Danmarks tillträde, då avsikten med ändringen var att klargöra att sådana andrahandsbeslut vid förfaranden för äktenskapsskillnad omfattades av tillämpningsområdet. Icke överraskande fastställde domstolen att betalningarna utgjorde underhållsbidrag och slöt sig till att konventionens tillämpningsområde omfattade "sådan underhållsskyldighet som lagstiftaren eller en domstol ålägger makarna för tiden efter äktenskapsskillnaden". 46 50. Det senare målet mellan samma parter (nedan kallat de Cavel II) 4 5 rörde bland annat verkställbarheten av en fransk domstols beslut om månatliga kompensationsbetalningar i samband med förfarandet för äktenskapsskillnad. I de relevanta bestämmelserna (artikel 270 och följande) i den franska civilkoden föreskrevs att avsikten med sådana betalningar var att i möjligaste mån ge kompensation för de skillnader som äktenskapets upplösning ledde till i parternas respektive levnadsstandard och att beloppet skulle fastställas med hänsyn till behoven hos den make till vilken betalningarna skulle ske och till den andres medel. Det specifika målet vid domstolen avsåg frågan huruvida beslut om underhållsskyldighet som fattades i samband med förfaranden för äktenskapsskillnad föll inom konventionens tillämpningsområde. Målet blev anhängigt innan 51. I sin dom i målet de Cavel II försökte domstolen dessutom att omformulera sitt resonemang som låg till grund för domen i målet de Cavel I. I det tredje målet avseende undantaget rörande "makars förmögenhetsförhållanden", W 4 7 (som inte behöver nämnas mera, eftersom det inte ger någon handledning vad gäller frasens betydelse), upprepade domstolen principen från domen i målet de Cavel I, som inte hade påverkats av domstolens anmärkningar i det mellanliggande målet. Följaktligen är det första målet fortfarande tillämpligt. 52. Mot den vidsträckta tolkningen av "makars förmögenhetsförhållanden", vilken domstolen har antagit, kan den invändningen framföras att frasen snarare borde vara snävt konstruerad, eftersom den utgör ett undantag från "privaträttens område" som styrs av konventionen. I Jenardrapporten anges att 44 Punkt 8 i domen. 45 Dom av den 6 mars 1980 i mål 120/79 (Rec. 1980, s. 731). 46 Punkt 11 i domen. 47 Dom av den 31 mars 1982 i mål 25/81 (Rec. 1982, s. 1189). I - 1165

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-220/95 uttrycket "privaträttens område" är mycket vidsträckt och att idén om ett visst undantag från snarare än en uttömmande positiv definition av konventionens tillämpningsområde antogs för att bevara denna vidsträckthet: "i detta avseende borde konventionen ges en så vidsträckt tolkning som möjligt". 48 reglerna om makars förmögenhetsförhållanden i Förenade kungariket inte sammanfaller med reglerna i konventionsstaterna på den europeiska kontinenten. Frågan går ut på i vilken utsträckning de därför faller utanför undantaget. Innan jag går in på denna fråga kan det därför vara nyttigt att i korthet beskriva den lagstiftningsmässiga ram inom vilken en engelsk domstol beviljar underhållsbidrag vid äktenskapsskillnad. 53. Man borde kanske även hålla i minnet att domstolen i domen i målet de Cavel I inte uppehöll sig vid gränsen mellan "makars förmögenhetsförhållanden" och underhållsskyldigheten. Då skiljelinjen mellan de två begreppen är i fråga, sker en vidsträckt tolkning av det förstnämnda oundvikligen på bekostnad av det sistnämndas tillämpningsområde. Jag ser följaktligen ingen anledning att rubba jämvikten mellan två bestämmelser av lika rang. 55. Efter det att lagen om gifta kvinnors egendom antogs år 1882, där det föreskrevs att en gift kvinna kunde anskaffa, förvalta och förfoga över egendom som om hon vore en "feme sole" 49 (ogift kvinna), har presumtionen i engelsk rätt varit att egendomen inom äktenskapet ägs separat. Presumtionen kan givetvis vederläggas genom faktisk eller antagen avsikt att viss egendom ägs gemensamt. Ekonomiskt understöd vid äktenskapsskillnad i England och Wales 54. Frågan i detta mål är om ett beslut som har fattats av en engelsk domstol i samband med en äktenskapsskillnad enligt artikel 1 faller utanför tillämpningsområdet för Brysselkonventionen. Det är uppenbart att 56. Engelska domstolar har relativt nyligen fått behörighet att förordna att ett engångsbelopp skall utbetalas och att egendom skall överlåtas vid äktenskapsskillnad. Behörigheten att förordna om utbetalning av ett engångsbelopp infördes först år 1963 (även om behörigheten att bevilja en sådan summa som säkerhet för underhåll genom äktenskapslagen från år 1950 och domstolslagen från år 1925 kan härledas tillbaka till artonhundratalet). Behörigheten att meddela beslut om att egendom skall överlåtas går tillbaka till lagen om förfaranden och egen- 48 Sidorna 9 och 10. 49 Ålderdomlig franska. I-1166

dom i fråga om äktenskap från år 1970: fram till dess hade domstolarna inte någon behörighet att förordna om övergång av äganderätt till egendom mellan makar. Deras behörighet att fatta beslut angående egendom begränsades till att undersöka existerande äganderättsliga mönster. 50 Största delen av 1970 års lag finns kvar i nuvarande lagstiftning, nämligen i äktenskapslagen från år 1973. De bestämmelser som är av särskild relevans i det förevarande målet är artiklarna 21,23, 24, 25 och 25A, 51 vilkas innebörd är följande. 57. Vid äktenskapsskillnad (eller då ett äktenskap upphävs på grund av ogiltighet eller vid samlevnadens upphörande) har de engelska domstolarna ett stort utrymme för skön för att fastställa ekonomiska villkor, inbegripet periodiska betalningar och utbetalning av ett engångsbelopp, för makarna och jämkning av förmögenheten, inbegripet överlåtelse av egendom mellan makarna. Den skönsmässiga behörigheten att jämka makars förmögenhetsförhållanden står i klar kontrast till vissa kontinentala rättsordningar, där en domstol vid äktenskapsskillnad saknar behörighet att förordna om överlåtelse av egendom, eftersom den är bunden av de existerande äganderättsliga mönstren, vilka i sin tur vanligtvis följer av en tidigare överenskommelse eller av tvingande lagbestämmelser. 50 Målen Pettiti mot Pcttilt [1970] AC 777, och Gissing mot Gissing [1971] AC 886. 51 Artiklarna 25 och 25A har ersatts genom lagen om förfaranden i äktenskaps-och familjefrigor från år 1984. 58. En engelsk domstol skall, då den utövar sitt utrymme för skön, ta hänsyn till samtliga omständigheter i målet, och därvid prioritera hänsynen till familjens eventuella minderåriga barns bästa. När domstolen utövar sin behörighet att förordna om utbetalning av ett engångsbelopp eller om jämkning av förmögenheten i förhållande till den andre maken (i motsats till familjens barn), skall den ta hänsyn till båda makarnas inkomster, förmåga att tjäna pengar, förmögenhet och andra ekonomiska tillgångar; deras respektive ekonomiska behov, skyldigheter och ansvar; familjens levnadsstandard innan äktenskapet upplöstes; makarnas ålder och hur länge äktenskapet varade; någon av makarnas eventuella fysiska eller mentala handikapp; makarnas respektive bidrag till familjens väl, inklusive varje bidrag till skötsel av hemmet eller vård av familjen; deras respektive uppträdande, om uppträdandet har varit sådant att det enligt domstolens uppfattning skulle vara oskäligt att inte beakta det; och det värde som vardera make/ maka har av en förmån, till exempel en pension vilken denne förlorar möjligheten att erhålla. 59. Utöver dessa särskilda riktlinjer införs det i lagen inte något allmänt syfte som skall eftersträvas av en domstol när den utformar sitt beslut. Före ändringen år 1984 krävdes det i lagen att en domstol skulle utöva sin lagstadgade behörighet "så, att parterna så långt som möjligt, och med beaktande av deras uppträdande, på ett rättvist sätt försätts i den ekonomiska ställning som de skulle ha haft, om äktenskapet inte skulle ha upplösts och båda ordenligt skulle ha skött sina ekonomiska skyldigheter och burit sitt ekono- I-1167

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-220/95 miska ansvar gentemot den andre maken". 52 Denna bestämmelse upphävdes när artikel 25 omformulerades år 1984. Samtidigt ändrades lagen så, att domstolarna ålades att varje gång de fattar ett beslut till förmån för den ena parten i ett äktenskap eller om äktenskapsskillnad eller de upphäver ett äktenskap på grund av ogiltighet överväga om det är lämpligt att utöva behörigheten så, "att parternas ömsesidiga ekonomiska skyldigheter upphör så snart efter beslutet som domstolen anser rättvist och skäligt". 53 Med andra ord, en domstol har nu för tiden skyldighet att pröva om den skall förordna om en fullständig awittring. 60. En domstols behörighet enligt 1973 års äktenskapslag kan inte åsidosättas genom en privat överenskommelse mellan parterna. 54 Ett äktenskapsförord mellan makar skall följaktligen inte vara bindande för den domstol som skall besluta om deras äktenskapsskillnad, även om det är en omständighet som domstolen måste beakta. 55 Detta står, återigen, i skarp kontrast till vissa system inom den kontinentala rättsordningen, där en domstol vid en tvist mellan makar rörande äganderätten till deras egendom skall verkställa varje överenskommelse mellan dem eller, när någon överenskommelse inte finns, beakta det lagstadgade äganderättsliga mönstret. 61. En av de ändringar som följde av 1970 års lag, som var föregångare till 1973 års lag, var att den tidigare terminologin avskaffades, där det hade gjorts en åtskillnad mellan understöd, underhåll och periodiska betalningar. Numera beskrivs samtliga såsom ekonomisk underhållsskyldighet och kan utgöras av periodiska betalningar eller av att ett engångsbelopp skall utbetalas. Begreppet "underhåll" förkastades, eftersom det antydde att den mottagande parten på något sätt skulle vara underordnad. 56 Även om ett engångsbelopp kan vara avsett för underhåll vid fullständig awittring, som domstolarna nu för tiden anvisas att förordna om de anser det lämpligt, är detta faktiskt det enda sättet att förordna om underhållsbidrag mellan makar "är det viktigare att använda behörigheten för att jämka parternas förmögenhet. Om exempelvis mannen äger aktier, kan domstolen förordna att en del av dem ges till hustrun... domstolen kan göra så direkt genom att förordna att de överlåts till henne särskilt. Det kommer dock att bli mycket vanligare att han förordnas att utbetala ett engångsbelopp till henne." 57 62. Som helhet förefaller det framgå av de ovan sammanfattade bestämmelserna att det kan vara godtyckligt att göra en klar åtskillnad med avseende på ett visst beslut vad gäller en skälig delning av tillgångarna och underhållsskyldigheten. Detta förefaller i sin tur ge vid handen att det, i enlighet med 52 Artikel 25. 53 Artikel 25A.1. 54 Målet Hyman mot Hyman [1929] AC 601. 55 Målet Dean mot Dean [1978] Fam. 161. 56 Law Commission Paper nr 25: Report on Financial Provision in Matrimonial Proceedings, som utmynnade i 1970 års lag, citeras av S. Cretney i "The Maintenance Quagmire", Modern Law Review, 1970, s. 662. 57 P. M. Bromley och N. V. Lowe: Family Law, London, Butterworths, 1992, s. 733. I-1168