3 ANDLIGA LIVET I GALILEEN

3 ANDLIGA LIVET I GALILEEN 32 MÅLRUTA Målet för detta kapitel är att - förstå att Galileen kännetecknades av en andlig mångfald. - komma närmare människorna i Gali leen under helg och vardag. När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret och gick i land där. Så snart de steg ur båten kände folket igen honom och skyndade ut till de sjuka i hela trakten och bar dem på deras bäddar dit där de hörde att han var. Och i alla byar och städer och gårdar som han kom till lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade. Mark 6:53-56 Vad kännetecknade det andliga förhållandet i Galileen på Jesu tid? Man kan inte tala om Judendom på Jesu tid. Däremot fanns olika judiska rörelser. Den andliga bilden är splittrad med en rad riktningar som inbördes var olika. Naven för det andliga livet var hemmet och synagogan. först under tredje århundradet e.kr. som de (läs rabbinerna) får grepp över synagogan. Under Jesu dagar kom fariseerna till Galileen mest på besök. Fariseerna hade folkligt stöd. Men tanken att de kontrollerade massorna är grundlösa. Folk följde inte fariseerna därför att de hade auktoritet. Däremot kanaliserade fariseerna i egenskap av att vara en fotfolksrörelse en hel del människors uppfattning. De gav luft åt oppositionen mot saddukeer och makthavare även om deras politiska roll avsevärt hade minskat under Herodes den Stores tid. Teologiskt var det fariseerna som utgjorde oppositionen mot Jesus. - Vilken jordmån fanns för en Jesusrörelse? Stark judisk identitet En gammal uppfattning bland forskare har varit att galileerna var okunniga i Skriften och ointresserade av att leva i enlighet med judisk fromhet. Men det är snarare fråga om vilken livsföring (halakha) man var villig att följa, exempelvis fariseernas, än att man inte brydde sig om hur man levde. Tvärtom talar mycket för att fromhetslivet och den judiska identiteten var stark i Galileen. SYNAGOGAN Synagogan var inte kopplad till någon speciell riktning inom judisk tro på Jesu tid. Det var ett allaktivitetshus som fungerade som skola, domstol och böneplats. Synagogan var inte nödvändigtvis en sakral byggnad. Studiet av Bibeln dominerade synagogan. Skolundervisningen tog sin utgångspunkt i Bibeln. Texterna lästes och memorerades in. Synagogans gudstjänster var läsning ur Skriften, förklaring av bibelordet med bibelsamtal. Bönerna man bad var ofta hämtade från Bibeln och sångerna man sjöng var bibeltexter. ANDLIGA STRÖMNINGAR Fariseerna före år 70 Beskrivningen av fariseismen som den dominerade andliga rörelsen inom judisk fromhet under andra templets tid har idag övergivits. Dels var fariseernas närvaro i Galileen förmodligen ganska litet, dels är det Synagogan i Gamla i Gogan från Jesu tid. Deltagarna setter med ansiktena vända mot varandra. Man bör tänka sig att olika tolkningstraditioner av Torahn förekom i Galileen. Bland galileiska skrift-

Templet i Jerusalem var en magnet för alla judar. Dit vallfärdade många från Galileen under högtiderna. lärde förutom Jesus från Nasaret känner historien till exempelvis Judas Galileen, Elieser och Jose Galileern från Javne. Av dessa verkade ingen förutom Jesus utanför Galileen. Templet Templet var en magnet för judisk tro. Detta gällde för judarna i Galileen såväl som för diasporajudarna. Årligen kom pilgrimer till Jerusalem på de stora högtiderna både från Galileen och Diasporan. Som centrum för judisk tro framkallade templet stark attraktion för varje jude. Även under tannaitisk tid (perioden 70-200 e Kr.) efter ett misslyckat försök att återbygga templet, sågs templet fortfarande som Israels centrum. Mishna kom till för att bevara kunskapen om tempeltjänsten till en tid då den en gång skall återupprättas. Templet sågs som kosmos centrum. Så långt kända fakta tar forskningen ges inga belägg på att judar i Galileen kände konkurrens från vare sig samaritanska eller hedniska helgedomar eller gudar. Lojaliteten står helt till templet i Jerusalem. Däremot kunde kritik av förvaltningen av templet och prästerskapet komma från olika håll. 33 Präster Prästerna hade funktioner i templet. Men de ersatte inte vanligt folks fromhet. Vid sidan av sysslorna i templet hade prästerna också ett övergripande ansvar för folkets undervisning. Men de hade antagligen i praktiken inget in ytande över vare sig synagogan, bönen i hemmen, sabbaten eller vardagens regler. Vanligt folk kunde göra självständiga bedömningar hur Ordet skulle tillämpas. Detta gör också att judendomen överlevde templets fall. Prästerna fanns inte bara i Jerusalem och Judeen utan de bodde också i många byar i Galileen. De fungerade som lärare i Bibeln och i ämnen som härleddes från Bibeln som exempelvis juridik. Präster som var skriftlärda var också kopister av texter, och skrev juridiska dokument. Torahn skulle förvaltas av prästerna - 5 Mos 31:9. De var lärare (Ben Sira 45:17) Josefus betecknade prästerna som landets ledare och domare och bibelexperter. Det nns en föreställning att prästerna trädde tillbaka från att predika, undervisa och studera under andra templets tid. Istället kom de skriftlärda - de visa och rabbinerna - att ta över den funktionen. Så var inte fallet. I templet var bön och skriftläsning redan integrerad. Därför var det naturligt att präster fungerade både i synagogan och templet. Hasider Utanför de breda folklagren fanns en väckelsefromhet med starka förtecken som går tillbaka till fjärde och tredje århundradena f.kr. Redan före Mackabeerupproret 167 f Kr fanns en avgränsad grupp som kallade sig Hasider. Till dem slöt sig en krets av hasider, Israels starka hjältar, alla hängivna kämpar för lagen. 1 Mack 2:42 Möjligen går deras förhistoria tillbaka till persisk tid. De närde en profetisk tradition som var apokalyptiskt färgad. Denna hasidiska rörelse kännetecknades framför allt av trohet mot Torahn, intensivt studium av skriften, regelbunden bön och tendens till asketism. Begreppet fattig ck en religiös innebörd. I religiös mening förekommer det redan i Psalm 40:18. Jag är betryckt och fattig. Herre, skynda till mig! Min hjälp och min räddare är du. Min Gud, dröj inte!

34 Hasidernas religiösa värld och värdering liknar fariseernas. Samtidigt utvecklade man en egen tolkningstradition och bör ses som i alla fall självständiga i förhållande till fariseismen. Alla referenser till hasidismen under andra templets tid kommer från Galileen. Hasidismens närvaro i Galileen ska inte uppfattas som ett lågvattenmärke för torafhromhet eller som ett minimalt fariseiskt in ytande, utan som uttryck för ett livaktigt, kreativt och hängivet intellektuellt klimat och en fromhetstyp som får implikationer i det praktiska livet. lärosäten (beit midrash), fast i lösare form än de som uppträder under århundradena efter Jesus. Man ska nog tänka sig de skriftlärdes undervisningsplattform under Jesu dagar som ganska informell och oorganiserad. Somliga var knutna till skolor (beit midrash). Andra var självständiga. En del hade lärjungar. Andra var förvärvsarbetande. Det är i den dynamiken man ska se Jesu undervisning och verksamhet. Man ska lägga märke till att Jesus vare sig i Galileen eller Jerusalem anklagas för att vara en falsk lärare. Inte heller att han åsidosatt Moses. Jesu teologiska kontroverser med fariseer och skriftlärde gäller diskussionen av tolkningen av Torahn (halakan) och hans egen person. Om Hanan, Ha-Nahba, en karismatisk hasid berättades att han kunde be om regn. Man även bön för sjuka förekom, liksom andeutdrivning. En annan hasid, Hanania ben Dosa bad för sjuka och besatta. Det framgår av berättelserna att folk gick till hasiderna när de behövde hjälp, men inte till andra grupper. Den judiske historikern Josefus bekräftar denna bild när han beskriver Galileen. Folket i Galileen höll sabbatsdagen, företog vallfärder till Jerusalem och var angelägna om templet och att ge tionde. Skriftlärda Fariséer och skriftlärda var inte samma sak. Alla fariseer var inte skriftlärda, och alla skriftlärda var inte fariseer. Forskare är oense om den exakta innebörden av begreppet skriftlärd. Men klart är att de var bibelutläggare som klargjorde hur Torahn skulle tillämpas i det dagliga livet. En slags jurister alltså. Skriftlärde var experter på bibeltexterna som kunde förklara innebörden och ge vägledning till människor hur de gamla texterna skulle tillämpas. Skriftlärde kan beskrivas som en slags jurister och bibelforskare som undervisade och applicerade bibeltexterna i dagliga livet. Samtidigt är det viktigt att inte göra skriftlärde till en teologisk riktning. Det fanns skriftlärde ur olika tolkningstraditioner - eller de var sina egna. Även fariseiska skriftlärde kunde tillhöra olika skolor. Mest kända på Jesu tid var Shammais och Hillels skolor. För att möta behovet av undervisning organiserades så småningom den teologiska undervisningen i akademier. Redan på Jesu tid fanns antagligen systemet med De skriftlärdas antal på Jesu tid var förmodligen begränsat till några tusen personer. Hur många som accepterade deras strängare tolkning av renhetsföreskrifterna är svårt att avgöra. Ingenting i källorna tyder på att de såg sig som en exklusiv elit och bara ansåg sig själva som rättfärdiga och alla andra avhuggna från Israel. Lukas beskriver lokala skriftlärde i Galileen. En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Luk 5:17 Seloter Esseerna tycks inte ha förekommit i Galileen och när det gäller gruppen zeloter bör man vara försiktig. Som grupp framträder de för första gången i historien i samband med upproret mot Rom år 66 e. Kr. Antagandet att det sedan Herodes den Stores tid funnits en rörelse som kallades zeloter, vilar på ganska lös sand. Däremot kan man tänka sig att grupper med en liknande ideologi som de senare zeloterna redan förekom under Jesu dagar. Men generellt sett var Galileen ett fredligt område. När det förekom kon ikter var

35 Skriftlärde var experter att tolka och tillämpa Torahn (de fem Moseböckerna). de lokala och riktade sig mer mot lokala ledare än mot Rom. Inte ens under upproret år 66 blev det en riktig folklig resning mot Rom. Joesfus berättar bara om två städer som gjorde uppror. Sammanfattningsvis kan man säga att bilden av Galileen som en oroshärd och fylld av revolutionära känslor är betydligt överdriven. De kan inte beläggas i historiska källor utan har mer med spektakulär teologi att göra. Publikaner & Syndare Syndare var ett vedertaget begrepp sedan århundraden om människor som levde i kon ikt med Mose lag och inte kände behov av omvändelse. Det var människor som inte brydde sig om Gud och nonchalerade Guds bud. Syndarna kunde betraktas som förrädare som genom att bryta mot förbundets villkor, i religiöst avseende svek de folket och Gud. På liknande sätt betraktades tullmännen som politiska förrädare. De båda grupperna förknippades med varandra. Jesus hade en generös inställning till syndare och tullmän. För herdar, skattindrivare och tullindrivare är det svårt att göra omvändelse skriver Talmud. Men Jesus sträckte ut handen till tullindrivare. (Luk 18:p-14 19:1-10.) Jesus var kallad till syndare och att han umgicks med dem var en orsak till kritik. (Matt. 9:9-13 11:16-19). Publikaner var de som arrenderade av romarna rätten att uppbära skatt vid gränser och stadsportar. De anställde lojala tjänstemän (tullmän) som skötte indrivningen. Tullhantering var förrädare i politisk mening eftersom det var samarbete med Rom. Också därför att de ansågs oärliga och tog ut högre avgifter än brukligt, gjorde att de förknippades med syndare. Matt 9:9-13 11:16-19 Mark. 2:13-17 Luk. 5:27-32 7:34. Vanligt folk Forskare har problem att mäta in ytandet av religiösa grupper i Galileen. Dels beror det på bristande källor. Evangelierna nämner vare sig om esseer eller sadukeer i Galileen. Inte heller kan man mäta hur stort in ytande respektive grupp hade över människorna i allmänhet. Begreppet De Stilla i Landet ( am haaretz ) används i den rabbinska litteraturen dels om människor som inte var teologiskt högskoleutbildade - ungefär - lekmän - dels om judar som inte accepterade den rabbinska undervisningen om rent och orent. På Jesu tid var de stilla i landet judar i allmänhet som var fromma och gick i synagogan men utan att de kunde förknippas med någon speciell trosinriktning. De beskrivs aldrig som förrädare. Stilla i Landet var människor som på Jesu föräldrar, Natanael, Johannes Döparens föräldrar, Hanna och Sackarias. De var människor i allmänhet som gick i synagogan, läste Bibeln, satte sin tro på Herren och levde i gudsgemenskap. Lukas skriver om Simeon i templet som en rättfärdig man som väntade på Israels Tröst. Hanna i templet började profeterna genom Anden när hon mötte Jesus. Lukas 1 Ockultism Evangelierna beskriver också hur Jesus vid ett antal tillfällen befriade personer som var besatta av onda makter. Att folkreligiositeten tog sig uttryck i astrologi, magi, och besättelse är känt både genom Talmud och

36 bekräftas genom arkeologiska fynd. Skriftlärda beskrivs aldrig ha befriat människor från onda andar. Men det gjorde hasiderna. I Jesu verksamhet beskrivs under och demonutdrivning. På liknande sätt berättas att hasiden Hanania ben-dosa befriade var han känd vilket framgår at evangelierna. Jesus identi eras under en period med Johannes Döparen: Hans (Jesus) namn hade nu blivit känt, och kung Herodes ck höra att folk sade: Johannes döparen har uppstått från de döda. Det är därför dessa krafter verkar genom honom. 15Men några sade att han var Elia, andra att han var en profet, en i raden av profeter. 16När Herodes hörde detta sade han: Johannes, han som jag lät halshugga, det är han som har uppstått! Mark 6:14-16 besatta människor. Apokalyptik Olika messianska och profetiska rörelser uppstod både i Galileen och i Judeen under slutet av andra templets tid. De uttryckte en folklig ovilja mot romarna och den judiska aristokratin. Men om det fanns en gemensam messiastro är inte så säkert. Bilden av Messias kunde variera. I Qumran väntade man två messiasgestalter - en kunglig och en prästmessias. Man kan inte ens veta om alla judar under andra templets tid väntade på Messias. Men det nns anledning att förmoda en messiansk förväntan i Galileen. Men hur stark den var och hur den tog sig uttryck är svårt att säga. Apokalyptiken var en strömning som inte kan kopplas till någon speciell grupp. Begreppet är svårde nierbart men används om en fromhetstyp som utmärktes av andliga upplevelser, framtidsförväntan och ett speciellt bildspråk. Mellan den judiska mystiken och apokalyptiken rådde ett klart samband. Somliga bibelforskare argumenterar för ett apokalyptiskt stämningsläge i Galileen. Andra menar dock att man inte kan veta mycket om apokalyptikens utbredning i Galileen. Jesus är antagligen bästa exemplet på en apokalyptiker i Galileen. Man kan i evangelierna se en bekräftelse av apokalyptiska tankegångar hos Jesus. Uppenbarligen knyter han an till folkets begreppsvärld. Men det är vanskligt att koppla geogra ska platser till apokalyptiska idéer. Johannes Döparen Johannes Döparen utövade ett in ytande också i Galileen. Kung Herodes Antipas hade blivit irriterad på Johannes och låtit avrätta honom. Bland vanligt folk Avbildningar av arken där skriftrullarna förvarades i synagogan och menoran ( sjuarmade ljusstaken). Från Kafarnaum.