Vår Herre su Krst ldan lgt evangelst Johannes (Joh 18:1 19:42) Efter tonus antquus
Berättelser om su ldan död, som ngår stl veckans lturg, brukar tdtonellt utfös av tre ele eller sångare. Redan e meltns början ha sedvänja utbldats att krsparter uts ett lägre röstläge än berätrs att övrga ag personers roller (, folkets osv.) uts ett högre röstläge. Unr meltn kom fle olka rectonsmeloder sngant av passonsberättelser. Ldansberättels lgt Johannes (Joh 18:1 19:42), som ngår långfredags högtdlga gudstjänst, h gd unr av älds av s rectonsmeloder. D brukar kals tonus antquus. Samma melod, något annorlunda varant, fnns n aktuel tnska utgåvan, Passo Domn nostr esu Chrst: Lber can: Edto typca (Lbrera Edtrce Vatca 1989). Teckkrngar: Berätr (evangelst) Krs Övrga ag sngs av sångare, av ann, om möjlgt av präst (eller av sångare). Tonus antquus bygger ska som ntsk med r mollska. Man bör observe att rectonston unr sg två heltonssteg, bå avsntt som sngs av berätr avsntt d folket kommer ls: Ska: ( ) Mttkans: ( ) Slutkans: ( ) su ord: Folket: Katolska lturgska nämnn 2007
Vår Herre su Krs t l dan lgt evangelst Jo han nes. gck med s lngar ut and s dan av Kd ron da l. D låg trädgård som han lngar gck n. Ock så Judas, han som råd nom, kän n pt s, eftersom hans lngar of ha m ts d. Ju das tog med sg vaktstyrkan folk från överstepräster fa r sé er, kom dt med lyktor, facklor va p., som vsste om allt som vän nom, gck ut m frå ga Vem söker n? De från Na ret. Han Det jag. Bnd m stod också Judas, han som råd nom. N nu Det jag, vek baka föll mar k. Han frå ga m g: Vem söker n? De från
Na ret. Då han: Jag gt er att t jag. Om t mg n söker, så låt and gå. Ty t som han ha gt skulle uppfyls: Av m som du gett mg jag nte lått någon gå lo d. M S mon Petrus, som ha ett svd med sg, drog t slog mot överste präs ts tjä re; tjär het te Mal kos. då Pet rus: Stck sv t sk dan. Skul le jag nte drcka n bägare som Fa rn räckt mg? Kom m dant med sn vaktstyrka s män grep band nom nom st Hans, svfar Kajafas, som var överstepräst t å ret. Det var Kajafas som ha k t att t var bäst att da man dog fol ket. S mon Petrus ann lnge följ ef ter. D lng var bekant med överstepräst, han följ
med n överste präs ts gård, m Petrus stod kvar un por t. D and re lng, han som var bekant med överstepräst, gck då ut med tjänsteflckan som vak por t tog med sg Pet rus n. M flck an vd port Pet rus: Hör nte du också n d manns l ng ar? Han Nej, t gör jag n te. Tjär vakter stod vm sg vd koleld som ha tänt, eftersom t var kallt. Petrus stod d också vm sg m mans med m. Ö vers te präst fråga om hans lngar hans lä. Jag t öppet vln. Jag alltd unrvt sygogor templet, d al m s. Jag nte gt nå got hem lg het. Var frå gar du mg? Frå ga m som hört mg vad jag kun t m. De vet vad
jag gt. En av vakter som stod d gav nom då ör fl Skall du ö vers te präs t så? Har jag gt något som var fel, så säg vad t var. M om jag rätt, var slår du mg? Han s skcka nom då bunn överste präs t Ka ja fas. M S mon Petrus stod vm sg. De nom: Hör nte också du hans l ng ar? Pet rus ne ka t: Nej, t gör jag n te. Då av överste präs ts tjä re, släktng nom som Petrus ha hug gt ö t av: Såg jag dg nte mmans med nom träd går n? Petrus neka t än gång. Och st då gol tupp. Från Ka ja fas re s n set. Det var tdgt mor go n. Själ va sn un, att nte bl
ore un kun ä sk mål t n. gck då ut m frå ga Vad ankgar n n h man n? De Om han nte ha vart bry re, skulle v nte ha överlämt nom åt dg. Ta nom då själva döm nom efter er e g g. M V nte rätt att dö da nå gon. Ty t ord skulle uppfyls som ha gt att ange hur han skul le dö. gck baka n re s n set lät kal sg frå ga Så du s ko nung? Sä ger du t av dg själv, eller and gt t om mg? Jag väl ng. D ndsmän överstepräster överlämt dg åt mg. Vad du gjort? Mtt rke hör
nte n vl n. Om mtt rke hör n vl n, ha m följesgare kämpat att jag nte skulle bl utläm d åt. M nu mtt rke av an t sg. frå ga Du allt så kung? Du själv säger att jag kung. Jag fötts kommt ht vln n da k: att vtt n nng. D som hör nnng lyssr mn röst. nom: Vad n nng? Se dan gck han ut g Jag kan nte fn nom skyl dg nå got. M t sed att jag frger någon åt er vd s k. Vll n alltså att jag skall frge s ko nung? Då ropa g: nte nom u n Ba b bas! Babbas var rö va re. Då tog lät gss nom. Och sol dater vred p
kns av törne tte hans hu vud, häng nom purpur - röd man tel. De gck fm nom Var häl d, s ko nung! gav nom ör f r. Se dan gck ut g : Jag ut nom er, att n skall stå att jag nte fnner nom skyl dg nå got. kom ut, med törnekns n purpur rö da man teln, H man n. Så srt överste präster s folk fck se nom, ro pa Kors fäst, kors fäst! Ta n nom korsfäst nom själ va. Jag fnner nom nte skyl dg nå got. Ju V g, lgt n g måste han dö, eftersom han gjort sg Guds son. N hör t, blev han
än nu mer o ro ad. Han gck baka n resnset fråga : Var från du? M gav nom ng et r. Då : Väg r du att med mg? Vet du nte att jag makt att fr ge dg makt att kors fäs dg? Du skul le nte ha någon makt över mg, om du nte ha fått n från o van. D n som överlämt mg åt dg stör re skuld. Ef ter t ret vlle fr ge nom. M ro pa Om du släpper nom, du nte kej rs vän. D som gör sg kung sätter sg upp mot kej r. N hör orn, lät han fö ut tte sg domartrbun n så kal St går n, hebre ska Gab ba. Det var berelsedag e sk, vd sjät te tm m.
: H ser n er kung. Då ro pa Bort med nom! Kors fäst nom! frå ga Skall jag kors fäs er kung? Då ro pa V ng ann kung än kej r. Då ut läm han åt m att kors fäs s. De tog nom allt så med sg. Han bar själv stt kors ut n pts som kal s Skal l, he bre ska Gol go. D kors fäste nom mmans med två and, var sda med mt t. ha också lått skrva ett ansg som t tes upp kor set, d stod: från Naret, s ko nung. Det lästes av mång a, eftersom pts d korsfästes låg stx un sn text var hebreska, tn gre k ska. M s överstepräster :
Skrv nte: Ju s ko nung, un vad han själv gt: Jag s ko nung. Vad jag skr vt, t jag skr vt. Sol da ter som ha korsfäst tog hans kl upp m fy r, var je sol dat. De tog ock så lvklädn m n ha ng a söm mar un var vävd ett da styc ke. De d var and : V sk n te sön r n un kasr lott om vem som skall ha n. Ty skrft ort skulle uppfyls: De upp m klä r mel n sg kas lott om mn kläd d. Det var vad soldater gjor. M vd su kors stod hans mor h nes sys ter, Mara som var gft med Klo pas, Mara från Mag da. N såg sn mor bredvd hne n lnge som han äls ka, han sn mor:
Kvn, d dn son. Sedan han l ng : D dn mor. Från n stunn ha n stt hem s l ng. vsste att nu var allt full bor dat, att skrftort skulle upp fyl s han: Jag törs tg. D stod ett kl som var fyllt med surt vn. De tte d mp som ha doppats t su vnet sop stjälk n hans mun. N ha fått t su v net, han: Det full bor dat. Och han böj ner huvut överläm sn an. (En stunds tystd. Man böjer knä.) Ef ter som t var berelsedag kroppar nte fck hänga kvar korset un r b ba t t var stor bbat bad att korsfäss bppor skul le kros s krop par s bort. Sol da ter kom d kros b m som var korsfäs
m mans med, st n e sedan n and re. M n kom såg att han re dan var död, kros n te hans b, un av soldater sck upp sdan nom med sn ns, då kom t ut blod vat t. D som såg t vttt om t att också n skall tro; hans vttnesbörd nt, han vet att han r n nng. Det sked att skrftort skulle uppfyls: nget b skall brys nom. Och ett ant ställe heter t: De skall se nom som ge nom bor t. Jo sef från Armaa, som var lnge fast hemlghet av räds, bad efteråt att få ner su kropp. ät t, Josef gck tog ner krop p. N ko mos kom också dt, han som s gång ha sökt upp t t, han ha med sg
bndnng av myr a lo e, omkrng trett o k lo. De tog su kropp lnda n med lnnebndr m mans med kryd dor så som brukar gö vd gv lägg nng. n pts d ha blvt korsfäst låg trädgård trädgårn ny gv d ännu ng ha bl vt gd. D, eftersom t var n dska berelsedag g v låg nä.