Det finns en överdriven rä

Björntokan bör man ha respekt för. Barn bör inte leka bland dem, hudreaktionerna kan vara kraftiga. Det finns risk för kvävning om växtsaften hamnar i munnen. Foto: Kajsa Göransson. Giftiga växter utomhus Många växter och bär verkar lockande att äta för små barn och deras naturliga nyfikenhet gör dem extra utsatta. Trots det är allvarligare förgiftningar sällsynta. Parkförvaltningarna undviker giftiga växter i barns lekmiljöer, men i stället har vissa haft problem med ungdomar som velat berusa sig av växtligheten. Ann-Britt Sörensen GRÖNA FAKTA 2/2002

ununin 1 ru n c/cuuc Det finns en överdriven rä Giftinformationscentralen får varje år cirka 8 000 frågor om växter. Mest handlar det om oskyldiga tillbud där små barn smakat på bär eller andra växtdelar. Allvarliga förgiftningar är sällsynta och inget dödsfall hos barn finns rapporterat till centralen under deras drygt trettioåriga verksamhet. Flertalet förgiftningsfall inträffar bland barn under fyra år. Det beror på att barn i den åldern blir allt mer intresserade av omgivningen. De testar omgivningen med munnen. Först i fyraårsåldern blir de mer mottagliga för information om vad som kan vara riskabelt. Varierande giftighetsgrad Det finns växter både i trädgårdar, parker, ängar och i skogen som är giftiga, men graden av giftighet varierar och skall inte överdrivas. Växter kan orsaka allergiska eller andra besvär, till exempel hudreaktioner från buskage med vassa taggar, utan att växten för den skull är giftig. Man bör sträva efter att hålla barns miljöer, främst förskolor och lekplatser, fria från växter med giftiga bär och frukter. Har man ändå sådana är det bra att hålla efter dem genom att till exempel plocka bort frukter och baljor. Viktigt är naturligtvis också att informera och förklara, även för barn, om vilka växter som inte får ätas eller sugas på. En del giftiga växter är dock sällan farliga i den mängd som barn brukar äta. De orsakar på sin höjd magont, ibland kräkningar. De flesta av gifttillbuden är därför harmlösa och allvarliga förgiftningar är sällsynta. Faran med giftiga växter är betydligt överdriven. Det har visat sig att många växter, som sedan gammalt anses vara giftiga, vid närmare undersökning visat sig vara ogiftiga. Dock kvarstår att man skall ha respekt för giftiga växter och inte underskatta faran. Om olyckan är framme... vänta inte på att barnet ska visa förgiftningssymptom, kontakta Giftinformationscentralen, sjukhus eller läkare för råd. Försök att identifiera den giftiga växten. Vid förtäring: ge ett glas dryck, gärna mjölk eller vatten. Framkalla inte kräkning förrän du fått klartecken att detta är lämpligt. Vid hudirritation: spola med rikligt, helst rinnande vatten. Tvätta med tvål och vatten. Vid stänk i ögat: Spola omedelbart några minuter i mjuk vattenstråle från ett rent dricksglas eller liknande. Håll ögonlocken brett isär så att sköljningen blir effektiv. Det finns hybrider av gullregn som endast sätter få frön, välj dessa för barns miljöer. Foto: Mikael Risedal

tarsuivii 1- AK I *LfLUUZ dsla för giftiga växter Bläregnet är visserligen giftigt, men det går bra att lukta på, bara man inte är doftöverkänslig. Foto Mikael Risedal. Kräkningar och diarre De vanligaste och många gånger enda förgiftningssymtomen är magsmärtor, kräkningar och diarr. Dessa besvär kan givetvis variera och i vissa fall leda till vätskeförlust. Kraftig slemhinneirritation med svullnad och blåsbildning kan uppkomma efter kontakt med saft från en del växter (björnloka, prickblad). Vissa typer av växtförgiftningar ger ibland mer specifika symtom: pupillvidgning, hjärtklappning, hudrodnad (belladonna, Datura-arter), hjärtrytmrubbningar (fingerborgsblomma, nerium, stormhatt), kramper (sprängört, stormhatt), njurpåverkan (större mängder av råa rabarber). Ögonstänk av irriterande växtsaft kan ge hornhinneskada (Euphorbia-arter). Hudretning av vissa växter (fönsterviva, berberisbuskens vassa och långa taggar, jätteloka). Intresset för att använda växter till huskurer eller hälsokost hos vuxna tycks öka. Allvarliga förgiftningar har inträffat i sådana sammanhang, liksom då giftiga växter av misstag använts som föda. Särskilt den extremt giftiga sprängörten, Cicuta virosa, har utomlands vållat dödliga förgiftningar bland annat genom förväxling med ätliga rötter. Giftiga växter som avsiktligt används för att pröva effekter, innebär självfallet också förgiftningsrisker. En mängd växter används vid läkemedelsframställning. Flera av dem innehåller ämnen som i små mängder har en mycket god medicinsk verkan, men som i större doser kan vara giftiga. Vissa av dessa är farliga att äta, till exempel nattskatta, fingerborgsblomma och stormhatt. Undvik giftiga växter i barns miljöer Växter som kan orsaka hudreaktioner och de som har giftiga bär eller frukter hör inte hemma i förskolan eller på lekplatsen. Även om faran är överdriven, är det onödigt att ha dem i mindre barns miljöer. Små barn lockas av färggranna eller attraktiva frukter som till exempel hos rosentry, gullregn och liljekonvalj, medan andra giftiga växter som fingerborgsblomma eller stormhatt brukar lämnas ifred. Blomvatten från liljekonvaljbuketter är dock ofarligt. Förgiftningsrisken med en viss växt kan inte enbart bedömas med utgångpunkt från växtens giftighet. Lukt och skarp eller bitter smak avskräcker från förtäring. Växten i sin helhet behöver inte heller vara giftig. Det aktiva ämnet kan vara koncentrerat till vissa delar. Den mängd som barn hinner stoppa i sig är i regel liten. Lek med växter som låtsasmat kan dock innebära risk för att lite äldre barn får i sig en större mängd. Förebygg olyckor! Berätta för barnen om giftiga växter och deras bär. Lär dem att undvika att äta av okända bär, frukter eller växtdelar. Försök plocka bort giftiga frukter och baljor i deras utemiljö. Och som sagt undvik giftiga växter i nyplanteringar, där flera av dessa kan verka lockande för barn (gullregn, idegran, tibast). Vid akuta tillbud, sök vård, läkarmottagning eller sjukhus och/eller kontakta Giftinformationscentralen, ring 112 och begär giftinformation. Vid icke brådskande fall, eller allmänna frågor, ring Giftinformationscentralen på dagtid, tel 08-33 12 31. www.giftinformation.apoteket.se

rsuium ri-kix I H LUUL Förteckning över giftiga Här presenteras ett urval av vanligt förekommande växter som är giftiga i varierande grad. Svampar tas inte upp, då detta är en särskild problematik. Inte heller giftiga växter i våra vanligaste semesterländer. Förteckningen inte gör anspråk på att vara komplett. Djur kan reagera annorlunda än människor på vissa giftiga växter. Alla buskar av sorterna try, olvon, snöbär, paradisbuske, trädgårdsprakttry har bär som är något giftiga. Adonis, arten våradonis, Adonis vernalis, med flera, som t ex "gossen i det gröna" (A. annua) innehåller hjärtstimulerande glykosider som kan vålla förgiftningar. Bör inte odlas i barns miljöer. Agave, Agave spp., har hudirriterande ämnen. Bör inte finnas i barns miljöer, främst på grund av risken för stickskador. Aukuba, Aucuba japonica, hela växten är mycket giftig och kan dessutom ge hudbesvär. Ballongblomma, Nicandra physalodes. Hela växten är giftig, bären är dock illasmakande vilket torde begränsa konsumtionen. Belladonna, Atropa belladonna. I Iela växten är mycket giftig. Bör inte finnas i barns miljöer. Benved, Euonymus europaeus, har giftiga frukter. Dessa smakar bittert och därför är förgiftningsrisken liten, men den bör inte planteras i barns miljöer. Berberis, Berberis spp., har långa och mycket vassa taggar som kan orsaka stick- och rivskador. Bladen innehåller ganska giftiga ämnen, som mogna är bären ofarliga. Bör inte odlas i barns miljöer. Berberis thunbergii kan dessutom orsaka astmatiska besvär. Björnloka och Jätteloka, Heracleutn spp, har mycket retande växtsaft som kan ge stora utslag och blåsor, speciellt vid solbelysning. Barn bör inte leka bland dessa. Blodört, Sanguinaria canadensis. Hela växten är starkt giftig, mjölksaften är hudirriterande. Ricin är populär i sommarplanteringarna. De dekorativa fräna är dock starkt giftiga. Kontakta alltid Giftinformationen om någon ätit av denna. Foto Ann- Britt Sörensen. Blomman för dagen, Ipomoea tricolor, har mycket giftiga frön. Blå regn, Wisteria sinensis -, giftig. Blå snokört, Echium plantagineum, har giftiga frön. Blåstjärna, Scilla spp, speciellt löken och fröna är giftiga Blåsärt, Colutea arborescens, har giftiga blad och frön som kan orsaka kräkningar vid förtäring. Bocktörne, Lycium barbarum, taggig buske med giftiga röda bär. Bör inte finnas i barns miljöer. Bolmört, Hyoscyamus niger, är ett mycket giftigt ogräs. Kontakta alltid Giftinformationscentralen eller sjukvården om någon ätit av denna. Brakved, Frangula alnus. Denna buske har hudirriterande växtsaft och giftiga bär. Barn som suger på kvistar kan fa irriterade slemhinnor, ett fåtal bär är ofarligt att äta. Ej lämplig i barns miljöer. Buskrosli ng, Pieris spp. En något giftig växt som inte bör odlas i barns miljöer då den har talrikt med vita blommor som kan små barn kan tänkas smaka av. Buxbom. Bunts sempervirens, hela växten är giftig. Kontakt med bladen kan ge hudbesvär. Försiktighet tillrådes vid till exempel kransbindning. Böna, Phaseolus spp, groende bönor är som råa giftiga. Speciellt de vackra rosenbönorna kan vara lockande för barn, som kan reagera med kräkningar. De råa bönorna och även fröna är giftiga, men ätliga efter tillagning. Cotoneaster, Cotoneaster spp. Vid klippning av cotoneasterhäckar kan hudbesvär som liknar nässelutslag uppkomma. Har svagt giftiga frukter som i kan ge slemhinneretningar och kräkningar. Ek, Quercus robur, innehåller ämnen som kan orsaka sveda i mun och svalg. Att äta färre än fem ollon är sannolikt ofarligt. Eldtorn, Pyracantha coccinea, har mycket hårda taggar som sitter i grenspetsarna och kan ge sårskador när barn leker i buskarna. Fröna i de röda frukterna lär vara giftiga. Bör undvikas i barns miljöer. Fingerborgsblomma, Digitalis purpurea, har blad som kan ge slemhinneretningar om man suger på dem. Växten innehåller hjärtaktiva glykosider och förgiftningar kan förekomma. Bör undvikas i barns miljöer. Fjärilsblomster, Schizanthus pinnatus, innehåller giftiga ämnen. Barn bör inte smaka på denna. IV

GRÖNA FAKTA 2/2002 Flockblommiga växter, fam. Apiaceae, har många giftiga och hudirriterande medlemmar till exempel hundkäx, odört, och vildpersilja. Generellt bör man vara försiktig vid direktkontakt med dessa. Fläder, Sambucus spp. Alla typer har giftiga bär, giftet förstörs dock vid upphettning. Blommor från äkta fläder, S. nigra, kan man utan risk använda till saft. Fotblad, Podophyllum spp. Hela växten är starkt giftig. De stora vackert röda frukterna kan locka barn till förtäring. Getapel, Rhamnus cathartica, har här som ser ut som små miniatyräpplen. Dessa är giftiga, men risken för allvarliga förgiftningar är liten. Buskar och träd av denna art bör inte nyplanteras i barns miljöer. Getärt, Galega officinalis, hela växten är giftig. Att äta av de bittra bären kan innebära risk för förgiftning. Ginst, Genista, Cytisus med flera släkten, har giftiga frön. Ginstbuskar bör inte planteras kring lekplatser och andra miljöer där små barn vistas. Glanshägg, Prunus serotina, har bark och frön som är giftiga. Kontakt med växten kan orsaka slemhinne- och hudbesvär. Gudaträd, Ailanthus altissima, har bark och frön som innehåller gifter vilka kan orsaka besvär. Gullbåge, Chiastophyllum oppositi folium. Innehåller starkt giftiga ämnen och bör inte förtäras. Gullregn, Laburnum spp. Hela växten är giftig. För barns miljöer bör man välja Hybridgullregn, L. x watereri eller L. x w. vossii, som knappast sätter några frön. Fruktbaljor bör plockas bort. Förtäring av frön kan vålla illamående och kräkningar. Vid förtäring av större mängd kan ge ökad puls och vidgade pupiller. Gyllenlack, Erysimum sheiri syn. Cheiranthus cheiri. Hela denna växt är mycket giftig och bör inte förtäras. Murgröna kan orsaka hudirritationer. Att äta av bären kan ge illamående. Foto Pia Schmidtbauer. Hampa, Cannabis sativa, förekommer i fågelfrön och kan ibland spontant gro. Det narkotiska innehållet blir litet i Sverige. Odling är inte tillåtet! Hasselört, Asarum europaeum, innehåller giftig växtsaft, men bladens skarpa smak gör att förgiftningsrisken är liten. Undvik att odla den i barns miljöer. Hägg, Prunus padus, de svarta frukterna är visserligen ätliga, men fröna i kärnorna är giftiga liksom även resten av växten. Hägg bör inte planteras i barns miljöer. Iris, Iris spp., de flesta arter inom släktet är visserligen giftiga, men de har mycket skarp smak. Viss risk finns om barn äter de gurkliknande frukterna. Förgiftningsfall är dock sällsynta. Jungfrun i det gröna, Nigella damascena. Särskilt fröna är giftiga, men övriga växten är också giftig. Järnek, Ilex spp, har illasmakande röda bär som är mycket giftiga och kan innebära risk för förgiftning hos små barn. Hästkastanj, Aesculus hippocastanum, frukter och frön är giftiga, speciellt vid upprepad förtäring under kort tid. En odlad form av hästkastanj som inte sätter frukt finns. Idegran, Taxus spp., allt utom det geleaktiga bärhöljet är giftigt. Barr och frön kan vid förtäring i större mängd vålla förgiftningar både hos människor och djur. Använd aldrig kvistar från idegran till grillpinnar. Ka lm ia, Kalmia spp, alla medlemmar av denna släkt är giftiga. Då smaken på växtdelarna är bitter är förgiftningsrisken försumbar. Kaprifol, Lonicera spp., har röda bär som är något giftiga. Kermesbär, Phytolacca acinosa, fröna i bären är giftiga, övriga växtdelar kan ge hudbesvär och är starkt irriterande på slemhinnor. Efter avkokning kan bären användas till saft. Att äta av idegran kan vålla förgiftning både hos människor och djur. Foto Pia Schmidtbauer. Kerria, Kerria japonica, har giftiga frön. V

GRÖNA FAKTA 2/2002 Essentiella oljor, ofta väldoftande, finner man hos mynta, lavendel och rosengeranium. Oljorna är flyktiga och tas lätt upp via hud och slemhinnor. De innehåller ämnen som kan ge allergiska reaktioner, som till exempel kraftiga hudreaktioner, medan andra kan ge så kallad kontaktallergi. Foto Pia Schmidtbauer. Paradisblomster, Cleome hassleplana. har giftiga frön. Paradisäpple, Malus sylvestris. Att äta ett par frukter från denna växt kan ge sveda i mun och svalg eventuellt magbesvär. Pion, Paeonia spp, hos släktens medlemmar är hela växten är giftig. Att äta av fröna kan vålla förgiftningsreaktioner. Potatisväxter, Solanaceae. Familjen innehåller många såväl vildväxande som odlade arter, till exempel blomstertobak, paprika, potatis, tomat och äggplanta. De flesta av dem innehåller starka gifter i de gröna delarna, till exempel potatisblast och frukter men även gröna potatisar. Detta gäller även samtliga vildväxande arter som till exempel nattskatta, besksöta, bocktörne, bolmört och spikklubba. Till potatisväxter räknas även Alruna, Mandragora officinarum, som är starkt giftig i alla sina delar. Nattskattans och besksötans giftiga frukter liknar små miniatyrtomater som kan tilltala barn. Rams, Polygonatum spp., förekommer såväl vildväxande som i stenparti- och perenna växter. De stora svartblå bären är giftiga och bör plockas bort när de odlas i barns miljöer. Ranunkelväxter, Ranunculaceae, giftiga arter finns inom familjen. I barns miljöer bör inte stormhatt, riddarsporrar och trolldruva odlas. Till Ranunkelväxterna hör bland annat akleja, Aquilegia spp, och anemon, Anemone spp, som är giftiga och vars cellsaft kan orsaka hud- och slemhinneirritation. Ricin, Ricinus communis, används gärna som utplanteringsväxt i Sverige. Hela växten är starkt giftig. Barn kan lockas att smaka på de dekorativa fröna. Två till tre frön räcker för att orsaka en livshotande förgiftning hos små barn. Ur fröna framställs ricinolja, som är ogiftig. Bör inte finnas i barns miljöer. Riddarsporre, Delphinium spp, är liksom sin släkting stormhatt, Skogskornell, Cornus sanguinea, har frukter som är svagt giftiga. Lagerhägg, Prunus laurocerasus. Växtens blad är giftiga och skall inte användas i matlagning. Bären är dock ofarliga. Liguster, Ligustrum spp., har något giftiga bär, blommar emellertid sparsamt och sätter därför lite bär. Liljekonvalj, Convallaria majalis, har blommor och bär som är giftiga och kan orsaka kräkningar hos barn. Blomstervatten från liljekonvalj är inte giftigt. Lupin, Lupinus polyphyllus, har starkt giftig alkaloid i fröna, speciellt om dessa är insektsangripna. Barn bör inte leka i lupinbestånd och i barns miljöer bör fröställningarna tas bort. Mose brinnande buske, Dictamnus albus, innehåller eteriska oljor som i solljus kan ge upphov till allvarliga, ibland långvariga, hudreaktioner. Murgröna, Hedera helix, med varianter, kan ge hudirritationer. Bären är något giftiga och kan orsaka kräkningar. Nakna jungfrun, Colchicum, se tidlösa. Narcisser, Narcissus spp., till exempel pingstlilja, påsklilja, och tazetter innehåller giftig cellsaft och förgiftningssymtom kan uppstå om barn får i sig delar av dessa växter. Använd handskar vid yrkesmässig hantering av lökarna. Nattskatta, Solanum nigrum, är ett ogräs som är starkt giftigt. Detta gäller även bären. Den bör inte förekomma i barns miljöer. Nunneört, Corydalis spp., vissa arter innehåller alkaloider, speciellt i knölarna och bedöms som giftiga. Barn kan förväxla knölarna med små potatisar. Näckrosor, Nuphar lutea respektive Numphaea alba, innehåller giftiga ämnen. Odört, Conium maculatum, hela växten är giftig och den far inte förväxlas med slätbladig persilja. Den bör inte förekomma i trädgårdsmiljöer. Olvon-arter, Viburnum spp, att äta av bären kan orsaka magont. Oxalis, Oxalis spp. Innehåller giftet oxalsyra som i större mängder kan ge allvarligare förgiftningar. Det är ofarligt att äta enstaka blad eller blommor. Detta gäller även harsyra. Frukter och frön från lagerhägg, Prunus laurocerasus, är giftiga, liksom bladen som inte skall användas i matlagningen. De lagerblad som används i matlagningen kommer från lager-trädet, Laurus nobilis. Foto Ann-Britt Sörensen. VI

b NUNA 1-HK, I H ZMUUZ Den i Sverige vildväxande vallmon innehåller inte opium. För opium odlas Papaver somnicerum, som,..,.,,, ön till bröd. Skillnaden är dock att Papaver somnicerum för framställning av brödfrön, har förädlats så att den nästan inte innehåller något opium alls. Stora odlingar av denna finns i Danmark. Foto Pia Schmidtbauer. visserligen giftig men förgiftningsrisken är liten på grund av växtens bittra smak. Giftet är mest koncentrerat till fröna. Bör inte finnas i barns miljöer. Se Ranunkelväxter. Sippor, Anemone nemorosa, Hepatica nobilis och Pulsatilla vulgaris, alla sippor är giftiga och barn bör inte suga på deras blomnior och blad. Skelört, Chelidonium majus, har giftig växtsaft som är bitter och brännande och kan skada slemhinnor. Den kan ge upphov till rodnad och vätskefyllda blåsor på huden. Växten bör inte finnas i barns miljöer. Skuggröna, Pachysandra terminalis. Hela växten är giftig. Snöbärsbuske, Symphoricarpus rivularis, bären bör inte ätas då de kan orsaka förgiftning. Snödroppe, Galanthus nivalis. Hela växten är giftig. Små barn kan möjligen lockas att äta frukterna. Snöklocka, Leucojum vernum. Hela växten är giftig. Små barn kan möjligen lockas att äta frukterna. Spikklubba, Datura stramonium, är mycket starkt giftig. Bör absolut inte finnas i barns miljöer. Sprängört. Cicuta virosa. Växer i fuktmarker och insjö-strandkanter. Hela växten starkt giftig. Stormhatt, Aconitum spp. Alla inom detta släkte är giftiga. Se Ranunkelväxter. Tibast, Daphne mezereum. Hela växten är giftig. De röda bären är osmakliga. Små barn kan dock smaka på dem, vilka då kan orsaka kräkningar. Den kan också vålla hudirritation och blåsor vid direktkontakt. Bör undvikas i barns miljöer. Tidlösa, Colchicum autumnale, innehåller det mycket giftiga ämnet colchicin som renframställs ur tidlösa. Växtens alla delar är starkt giftiga, men deras bittra smaka reducerar förgiftningsrisken. Växtsaften kan vålla tudbesvär och slemhinneretningsr. Bör undvikas i barns miljöer. Tobak, Nicotiana spp., är starkt giftig och bör inte odlas i barns ni ljöer. Se Potatisväxter. (rolldruva, Actaea spicata. Hela växten, inklusive de bärlika frukterna, är giftig. fry, Lonicera spp., har röda bär ;om är svagt giftiga. tulpaner, Tulipa spp, lökarna är giftiga, blad och blommor ofarliga. Handskar rekommenderas främst vid yrkesmässig hantering rv tulpanlökar. Vallmo, Papaver spp, till exemp el skelört och jordrök är giftiga. Vial, Lathyrus spp, inklusive lukärt. Växtdelar bör inte ätas, fröna innehåller slemhinneretande imnen. Vildpersilja, Aethusa cynapium hela växten, som är ett ettårigt prgäs, är giftig och bör inte förväxlas med persilja (Petroselinum :7rispum). Vinruta, Ruta graveolens. Hela växten som är slemhinneirriterancle är starkt giftig. Änglabasun, Datura candida. Hela växten är starkt giftig. Äng la tru m pet, Datura suaveo- (ens. Hela växten är starkt giftig. Ängssyra, Rumex acetosa, innehåller det giftiga ämnet oxalsyra. Bör inte förekomma i barns miljöer, då de på lek kan äta stora mängder ängssyrablad. Ärtväxter, fam. Fabaceae, till exempel bönarter, ginst, gullregn och luktärt. Vissa arter är giftiga och man bör inte äta av dem utan att försäkra sig om att de är ätbara. Örnbräken, Pteridium uquilinum, är allmän i Sverige. Skotten innehåller cancerogena ämnen och bör inte användas i sallader. Normalt är förgiftningsrisken försumbar. VII

rwrim rim\ m ctcuuc Änglatrumpeten - ett signum för Tidaholm Ungdomar i 16 års åldern fick magpumpas i somras för att de ätit av kommunens änglatrumpeter. I närmare 25 år har änglatrumpet använts för att skapa höjd och volym i sommarblommerabatterna i Tidaholm. Pia Schmidtbauer Paniken spreds snabbt bland invånarna när ungdomarna försökte berusa sig av de gröna bladen och delar av blomman. Parkarbetarna reagerade genom att riva upp flera av plantorna. - Jag tycker att det var ett något förhastat beslut, säger stadsträdgårdsmästare Curt Gustavsson. Vi kan inte ta bort alla giftiga växter som tonåringar tror fungerar som droger. Själv polisanmälde han händelsen som vandalisering. - Jag har beställt änglatrumpet till våra rabatter i år igen, säger Curt Gustavsson. Den har blivit ett signum för Tidaholm. I Tidaholm används däremot inte växter som får attraktiva bär med hänsyn till mindre barn. I Alingsås har det hänt att föräldrar oroat sig över risken för att barn ska äta av gullregn. - Vi har alltid kunnat reda ut problematiken, säger Edit Ugrai, stadsträdgårdsmästare i Alingsås. Gullregnet har sina kvaliteter i en småstad och vi vill inte sluta använda det helt på grund av giftigheten. Däremot undviker vi det och även idegran nära lekplatser. Lästips Bennich, G. 1994. Allergiboken, frågor och svar om allergi och annan överkänslighet. Folkhälsoinstitutet. Liber Utbildning AB, Stockholm Giftinformationscentralen: Farligt ofarligt? Hur man undviker förgiftningstillbud och ger första hjälpen. Konsumentverket 1991. Janson E. & Sörensen, A. 1998. Grönare liv för allergiker. Stad och Land 156. Informationsförlaget. Stockholm och SLU, Movium, Alnarp. - Vi kommer att ha änglatrumpet i rabatterna i år igen, säger Curt Gustavsson, stadsträdgårdsmästare i Tidaholm. Vi kan inte ta bort alla växter som ungdomar tror fungerar som droger. Foto: Margareta Boman Strandhede, 5-0. 1993. Vådliga och vänliga växter i vår närmiljö. Utbildningsförlaget Brevskolan, Stockholm. Strandhede, 5-0. 2002 (under utgivning). Farligt eller ofarligt? Om växter från A-Ö. Bilda förlag. Sörensen, A. & Wembling, M. 1996. Allergi och stadsgrönska. Gröna Fakta 3/96, Movium, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp. Den virtuella flora från 1996 hos Naturhistoriska riksmuseet 1996, innehåller sökfunktion och information om giftiga växter. http://linnaeus. nrm. se/flora/gi ft i g. htm I