Kapitalbristreglerna - ur funktion? Josefine Ullberg

JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Kapitalbristreglerna - ur funktion? Josefine Ullberg Examensarbete i associationsrätt, 30 hp Examinator: Gustaf Sjöberg Stockholm, Höstterminen 2017

Abstract The first capital shortage conditions were transposed already in 1895. Since then, the rules have undergone a number of revisions. The capital shortage conditions have to act as protection for a limited company s equity. The board in a limited company doesn t have a personal liability for the company s obligations, unlike other corporate forms. The capital shortage conditions can be considered to have a primary purpose to protect the company s creditors but also the company s shareholders by having limits for how long loss-making activities can continue before the company must enter into liquidation. The capital shortage conditions have a statutory action patterns for the company s board to take measures to avoid a personal liability for obligations that the company incurred. The purpose of this essay is to explore which function the capital shortage conditions aims at protecting. To reach the aim of this essay I m going to investigate and analyse the foundation, history and current structure of the capital shortage conditions. Today there are three different legal functions of the capital shortage conditions. Each of them will be analysed based on current regulations, by assuming desirable functions based on the history from the capital shortage conditions and then by connecting to today s regulation. The essay will also delve in to my own composed real functions, which I consider to being protected by the capital shortage conditions. Due to the fact that I consider that todays legislation doesn t really live up to its purpose it is relevant for this essay to propose alternative regulations to be able to achieve protection of the desired legal functions. 2

Förkortningar 1895 års ABL Lag den 28 juni 1895 (nr 65) om aktiebolag 1910 års ABL Lagen (1910:88) om aktiebolag 1944 års ABL Lagen (1944:705) om aktiebolag 1975 års ABL Aktiebolagslag (SFS 1975:1385) 2005 års ABL Aktiebolagslag (SFS 2005:551) A.a. Anfört arbete ABL Aktiebolagslag (SFS 2005:551) Andra bolagsdirektivet Direktiv 2012/30/EU Bl.a. Bland annat BRÅ Brottsförebyggande rådet ca Cirka EU Europeiska Unionen f. Följande sida ff. Följande sidor kap. Kapitel kr Kronor Jfr Jämför LU Lagutskottets betänkande men. Meningen NJA Nytt juridiskt arkiv p. Punkt passim Flera ställen Prop. Regeringens proposition s. Sida/sidor Red. Redaktör/redaktörer SFS Svensk Författningssamling s.k. Så kallade SOU Statens offentliga utredningar st. Stycke u. Upplaga VD Verkställande direktör 3

Innehållsförteckning Abstract... 2 Förkortningar... 3 1 Inledning... 6 1.1 Bakgrund... 6 1.2 Syfte och frågeställningar... 7 1.3 Metod och material... 8 1.4 Terminologi... 10 1.5 Avgränsningar... 11 1.6 Disposition... 11 2 Aktiebolaget som associationsform... 13 2.1 Personligt betalningsansvar... 13 2.2 Kapitalskyddsreglerna... 13 2.3 Aktiekapital... 14 2.3.1 Nuvarande reglering om aktiekapital... 14 2.3.2 Aktiekapitalets historiska utveckling... 15 3 Nuvarande regelsystem om tvångslikvidation vid kapitalbrist... 18 3.1 Handlingsmönster... 18 3.2 Läkning av kapitalbristen... 20 3.3 Personligt betalningsansvar... 21 3.3.1 Personligt betalningsansvar för styrelseledamöter... 21 3.3.2 Personligt betalningsansvar för andra bolagsföreträdare... 22 3.3.3 Personligt betalningsansvar för aktieägare... 23 3.4 Ansvarsperiodens slut... 23 4 Historia... 24 4.1 1895 års lag... 24 4.1.1 Bestämmelsens uppkomst... 24 4.1.2 Motivering och förklaring... 24 4.2 1910 års lag... 25 4.2.1 Förändringar... 25 4.2.2 Motivering och förklaring... 25 4.3 1944 års lag... 26 4.3.1 Förändringar... 26 4.3.2 Motivering och förklaring... 26 4.4 1975 års lag... 28 4.4.1 Förändringar... 28 4.4.2 Motivering och förklaring... 28 4.5 Inför 2005 års lag... 29 4.5.1 Förändringar... 29 4.5.2 Motivering och förklaring... 30 4.6 2005 års ABL... 33 4.6.1 Förändringar... 33 4.6.2 Motivering och förklaring... 33 4.7 Sammanfattning... 33 4

5 Etablerade skyddsintressen... 36 5.1 Avvecklingsintresset... 36 5.2 Varningsintresset... 39 5.3 Rådrumsintresset... 41 5.4 Slutsats... 42 6 Reella skyddsintressen... 44 6.1 Inledning... 44 6.2 Uppdelning i mindre kategorier... 44 6.2.1 Uppdelning av borgenärer... 44 6.2.2 Uppdelning av aktieägare... 45 6.2.3 Uppdelning av aktiebolagets struktur... 46 6.3 Borgenärsskydd... 46 6.3.1 Frivilliga borgenärer... 46 6.3.2 Ofrivilliga borgenärer... 48 6.3.3 Borgenärer i ond tro... 48 6.4 Aktieägarskydd... 49 6.4.1 Rådrumsintresset med undantag... 49 6.4.2 Underrättelseintresset... 50 6.4.3 Påtryckningsintresset... 51 6.5 Aktiebolagets struktur... 51 6.5.1 Aktiekapitalets påverkan... 51 6.5.2 Mindre aktiebolag... 52 7 Avslutande diskussion... 54 7.1 Kapitalbristreglerna de lege lata... 54 7.1.1 Allmänt om kapitalbristreglernas ändamål... 54 7.1.2 Nuvarande borgenärskydd... 54 7.1.3 Nuvarande aktieägarskydd... 55 7.1.4 Onödiga transaktionskostnader... 56 7.2 Kapitalbristreglerna de lege ferenda... 56 7.2.1 Wrongful trading... 56 7.2.2 Offentligt handelsregister... 58 8 Slutkommentar... 59 Källförteckning... 62 5

1 Inledning 1.1 Bakgrund I aktiebolagsrätten har det funnits bestämmelser om tvångslikvidation vid kapitalbrist i olika former alltsedan 1895. Dagens bestämmelser återfinns i 25 kap. aktiebolagslagen (2005:551) (ABL). Det påstås att kapitalbristreglernas främsta syfte är att skydda bolagets borgenärer samt att sekundärt skydda bolagets aktieägare. 1 Borgenärerna och aktieägarna bör skyddas genom att kapitalbristreglerna sätter upp gränser för hur långt en förlustbringande verksamhet får fortsätta innan verksamheten måste avbrytas. Om styrelsen inte agerar och följer det lagstadgade handlingsmönstret blir de medansvariga för förpliktelser som bolaget ådrar sig. Medansvaret kan även gälla aktieägare som trots vetskap om likvidationsplikt deltar i beslut om verksamhetens fortsättande. På så vis kan kapitalbristreglernas medansvar ur en teoretisk synvinkel ses som en påtryckningsfunktion för ett agerande. Ur en mer verklig synvinkel torde kapitalbristreglernas handlingsmönster ses som ett tidskrävande system som resulterar i ökade transaktionskostnader utan att verka på ett ändamålsenligt sätt. Aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser är ett utav aktiebolagets mest karakteristiska drag. För att balansera denna avsaknad av personligt betalningsansvar måste det finnas regler som garanterar att bolaget har tillräckligt med tillgångar som svarar mot bolagets förpliktelser. Av grundläggande betydelse här är kravet på att aktiebolaget har ett visst registrerat aktiekapital. En stor pusselbit till kapitalbristreglerna är därför det lagstadgade kravet om lägsta registrerade aktiekapital enär kapitalbristreglerna kickar in när en viss del av aktiekapitalet är förbrukat. Kravet på lägsta registrerade aktiekapital är lika för alla bolag, bortsett från skillnaden mellan publika och privata bolag, vilket leder till att aktiebolag med helt olika förutsättningar har samma gräns för kapitalbristreglernas följd. Med dagens krav på minsta aktiekapital om 50 000 kr för privata bolag är vägen till kapitalbrist en räkning bort för många bolag. Att de svenska kapitalbristreglerna skyddar borgenärerna här kan inte vara annat än en överdrift. För att utröna kapitalbristreglernas reella syfte och funktion måste reglerna sättas under lupp för en djupare analys. 1 Se bl.a. Lindskog, S., Kapitalbrist i aktiebolag: kommentarer till kap. 25:13-20 ABL, s. 20, Andersson, J., Kapitalskyddet i aktiebolag En lärobok, s. 192, SOU 1941:9 s. 568 och SOU 1999:36 s. 91. 6

För att logiskt reda ut och belysa vad kapitalbristreglerna har för funktion kan olika skyddsintressen tas fram. Skyddsintressen avser att belysa ett intresse hos en viss aktör som ska skyddas och där kapitalbristreglerna har som funktion att tillvarata detta intresse. I nuläget finns tre etablerade skyddsintressen; avvecklingsintresset, varningsintresset och rådrumsintresset. 2 Avvecklingsintresset är till för att skydda befintliga borgenärer genom att de har ett intresse av att ett bolag med kapitalbrist avvecklas. Varningsintresset tar sikte på potentiella borgenärer som innan en förbindelse med ett bolag vill veta dess ekonomiska situation. Rådrumsintresset är till för att skydda aktieägarna på så vis att de önskar tid för att hinna vidta relevanta åtgärder innan det är för sent för att bolaget ska kunna räddas. Genom att utreda kapitalbristreglernas historiska bakgrund och utveckling ska jag undersöka vilka skyddsintressen som kapitalbristreglerna bör ta sikte på. Genom att sätta de tre etablerade skyddsintressena i relation till hur dagens regler och samhälle ser ut ska jag ta reda på om dessa etablerade skyddsintressen gäller eller inte. Efter att ha gjort en historisk bakgrund till reglerna om varför de ser ut som de gör samt beakta andra faktorer så som domstolarnas påverkan är min ambition att jag ska kunna utröna de reella skyddsintressen som finns. Redan nu, med en snabb bakgrund, kan de svenska kapitalbristreglera ifrågasättas om de ger ett borgenärsskydd överhuvudtaget. Värt att begrunda, och näst intill att fasa för är då hur synen på dagens kapitalbristregler blir efter en djupare studie. Frågan är helt enkelt, är kapitalbristreglerna ur funktion? 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka reella skyddsintressen kapitalbristreglerna tar sikte på genom att utreda och analysera reglernas uppkomst, historia och aktuella struktur. I nuläget finns tre etablerade skyddsintressen vilka också kommer att analyseras för att ta reda på om de fortfarande är aktuella i förhållande till dagens kapitalbristreglering. Med utgångspunkt i att reglernas tänkta syfte inte uppfylls genom dagens aktuella reglering är det av relevans för uppsatsen syfte att föreslå en alternativ reglering för att uppnå kapitalbristreglernas önskade skyddsintressen. 2 Lindskog, S., Kapitalbrist i aktiebolag: kommentarer till kap. 25:13-20 ABL, s. 20. 7

För att uppnå uppsatsen syfte kommer följande frågeställningar att besvaras: - Varför anskaffades kapitalbristreglerna och vilket syfte har reglerna? - Kan dagens etablerade skyddsintressen ifrågasättas? - Vilka reella skyddsintressen tar bestämmelserna sikte på? - Har skyddsintressena ändrats sedan bestämmelserna infördes? - Är det samma skyddsintressen för samtliga aktiebolag? - Bör de svenska kapitalbristreglerna förändras, i så fall, hur? 1.3 Metod och material Uppsatsens ämne förutsätter en analys av kapitalbristreglernas bakgrund och aktuella struktur för att komma fram till vilka skyddsintressen reglerna tar sikte på. För att analysera kapitalbristreglernas bakgrund och aktuella lydelse krävs en genomgång av hur reglerna har uppkommit, utvecklats och ser ut idag, varför det i detta skede handlar om att fastslå gällande rätt. Passande metod är därmed en rättsdogmatisk metod. Rättsdogmatisk metod innebär att systematiskt studera bestämda rättskällor enligt rättskälleläran för att sedan kunna fastställa gällande rätt. 3 Med bestämda rättskällor enligt rättskälleläran avses, i hierarkisk ordning; lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och juridisk doktrin. 4 Vad gäller lagstiftning är det framförallt ABL som behandlats eftersom kapitalbristreglerna återfinns i 25 kap. ABL. För denna undersökning har emellertid förarbeten varit av särskild stor betydelse. För att ta reda på kapitalbristreglernas syfte och bakgrund har det varit naturligt att studera och analysera förarbetena till ABL. Både förarbetena till äldre lagstiftning och förarbetena till nuvarande lagstiftning kommer att behandlas. Förarbetena till äldre lagstiftning får särskild betydelse för de områden som har genomgått förändringar då det kan ha inverkat på kapitalbristreglernas syfte. Den första regleringen om kapitalbrist tillkom i 1895 års ABL varför undersökningen av förarbetena börjar där. 3 Kleineman, J., Rättsdogmatisk metod, s. 21 och Sandgren, C., Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 43. 4 Kleineman, J., Rättsdogmatisk metod, s. 21. 8

Rättspraxis kommer att behandlas i de delar i uppsatsen där domstolen valt att tillämpa kapitalbristreglerna på så vis att dess syfte eller skyddsintressen kan tänkas ha påverkats. Rättspraxis används också för de fall lagstiftningen inte givit klara riktlinjer och domstolen valt att tolka reglerna i en viss riktning. Kapitalbristreglerna har behandlats relativt utförligt i juridisk doktrin. I denna undersökning kommer doktrin att beaktas men på ett källkritiskt sätt för att inte bli påverkad av andra författares åsikter vad gäller kapitalbristreglernas syfte. Doktrin har större betydelse i de delar av arbetet som består av att förklara dagens regler på området samt hur de ska tolkas. Då syftet med denna uppsats är att undersöka vilka skyddsintressen som finns till kapitalskyddsreglerna är det viktigt att börja utreda varför reglerna kom till och finns överhuvudtaget. Med utgångspunkt i det som framkommit om reglernas syfte och bakgrund kommer olika skyddsintressen att kunna utrönas, skyddsintressen som bör finnas utifrån reglernas syfte. Sedan kommer etablerade skyddsintressen att behandlas vilka idag utgörs av tre skyddsintressen som Lindskog från början presenterat och som inte på riktigt ifrågasatts. Här kommer Lindskogs Kapitalbrist i aktiebolag: kommentarer till kap. 25:13-20 ABL vara av betydelse för att presentera de tre etablerade skyddsintressena. Jag har sedan valt att på egen väg jämföra dagens reglering och dess syfte med Lindskogs etablerade skyddsintressen för att slutligen komma fram till om dessa skyddsintressen är riktiga eller om de kan ifrågasättas och kanske rentav ersättas. Andra författare har uttalat sig om kapitalbristreglernas skyddsintresse men jag har valt att inte påverkas av andras bedömning i den frågan. I denna del sträcker sig metodvalet utanför den gällande rätten varför en rättsanalytisk metod är lämpligare. Rättsanalytisk metod är betydligt friare än rättsdogmatisk metod på så vis att den vidgar framställningen till att analysera konsekvenser av rätten. 5 Det är i princip tillåtet att använda alla former av material samt vara oberoende av antaganden från gällande rätt. Metoden ger utrymme för författarens egna värderingar om hur bestämmelserna bör tillämpas och vilka ändamål som bör styra aktualiseringen. 6 5 Sandgren, C., Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 45 ff. 6 A.a. s. 45. 9

En rättsanalytisk metod kommer vidare att användas för att undersöka om nya reella skyddsintressen kan hittas genom att dela upp skyddsintressen i mindre grupper och titta på vad varje mindre grupp har för intresse som dessutom har ett reellt skydd i dagens reglering. Här är min ambition att presentera egna reella skyddsintressen. Det sagda innebär att uppsatsen inledande och beskrivande del avser att skapa ett underlag för en analys. Det bör dock framhållas att det förekommer analytiska resonemang löpande genom uppsatsen där det är av betydelse för att kunna behandla de aktuella frågeställningarna. Med min undersökning av kapitalbristreglernas uppkomst och historia kan troligtvis ett syfte och ändamål bestämmas för att sedan kunna utröna önskade skyddsintressen. Genom att utröna vilka skyddsintressen som bör finnas samt hur dagens reglering bör ändras för att nå upp till detta kommer jag i den avslutande diskussionen landa i ett de lege ferenda resonemang. I huvudsak utgår uppsatsen från en rättsdogmatisk och rättsanalytisk metod men det förekommer inslag av rättspolitisk argumentation i delar av uppsatsen. Anledningen till inslagen av rättspolitisk argumentation är att det har en stor inverkan på kapitalbristreglernas utveckling och är på så vis viktig att beakta för att inte hamna i en ensidig juridisk analys utan verklighetsintryck. Stundvis förekommer också rättsekonomisk argumentation för att belysa vikten av transaktionskostnadernas betydelse i olika kapitalbristsystem. Det är härmed inte en användning av en rättsekonomisk metod utan inslagen avser endast att ge undersökningen en mer allsidig belysning. 1.4 Terminologi För att förtydliga och förenkla för läsaren bör uppsatsens centrala begrepp skyddsintresse förklaras närmre. Skyddsintresse är en term som används i flera delar av juridiken. 7 Vad som i uppsatsen avses med skyddsintresse är att en kapitalbristreglering har en viss funktion. Regleringen har till funktion att tillvarata och skydda vissa intressen. 7 Se exempelvis Jareborg, N., Allmän kriminalrätt, 45 ff. 10

1.5 Avgränsningar Denna uppsats utgår från en aktiebolagsrättslig inriktning varmed andra associationsformer inte kommer att beröras. Då syftet med uppsatsen är att analysera kapitalbristreglernas uppkomst, historia och aktuella struktur för att undersöka dess skyddsintressen kommer endast en sammanfattande redogörelse av nuvarande reglering att göras. En djupare studie av reglernas samtliga rekvisit är inte nödvändig för att uppnå uppsatsen syfte. Uppsatsen tar sikte på kapitalbristreglerna i 25 kap. 13-20 ABL som reglerar tvångslikvidation på grund av kapitalbrist. Resterande regler i 25 kap. ABL är därför inte relevanta för uppsatsen. Internationella rättsordningar på kapitalbristreglernas område kommer endast delvis att beröras. En heltäckande redogörelse med omfattande komparativ analys kommer således inte att göras. 1.6 Disposition Uppsatsen inleds med att i kapitel två beskriva aktiebolaget som associationsform för att ge läsaren en grund till varför aktiebolagslagens regelsystem ser ut som det gör. För att ge en helhetssyn över kapitalbristreglernas funktion kommer dessa på ett övergripande sätt att beskrivas i kapitel tre. Kommande tre kapitel kommer att behandla tre olika synsätt på kapitalbristreglernas skyddsintressen, vilket även motsvarar de tre första frågeställningarna i uppsatsen. De olika synsätten är (i) vilka skyddsintressen som kapitalbristreglerna bör ta sikte på, (ii) vilka skyddsintressen som är etablerade och slutligen (iii) vilka skyddsintressen som faktiskt finns. Det första synsättet återfinns i kapitel fyra där läsaren kommer få en historisk bakgrund och utveckling av kapitalbristreglerna för att därigenom komma fram till vilka skyddsintressen som reglerna bör ta sikte på. Kapitel fyra är systematiserat utifrån aktiebolagslagens olika revisioner med start från 1895 års lag, där de första kapitalbristreglerna återfinns. Inför varje revision kommer först de förändringar som skett sedan den tidigare lagen att presenteras. Vidare kommer en djupare förklaring och motivering till varför förändringarna har ägt rum. Kapitlet avslutas med en sammanfattning som går igenom de viktigaste förändringarna som skett, vilka även är de som har påverkat och i vissa delar ändrat ändamålet med 11

kapitalbristreglerna. Härmed besvaras även frågeställning (iv) angående om skyddsintressena har ändrats med tiden. I kapitel fem kommer synsätt (ii) av skyddsintressena att presenteras vilket är dagens tre etablerade skyddsintressen. Läsaren kommer att få dagens etablerade skyddsintressen presenterade för sig för att sedan förstå en djupare analys av varje skyddsintresse. Analysen utmynnar i om dagens etablerade skyddsintressen kan ifrågasättas och kanske till och med slopas. Med hänsyn till att resultatet i kapitel fem ger grund till att ifrågasätta de etablerade skyddsintressena kommer det i kapitel sex att presenteras reella skyddsintressen vilket är synsätt (iii). Kapitel sex utgår från kapitalbristreglernas syfte; att primärt skydda borgenärer och sekundärt skydda aktieägarna. Läsaren kommer att presenteras olika kategorier av borgenärer och aktieägare för att hitta gemensamma skyddsintressen. Enligt mig, reella skyddsintressen kommer här att presenteras. I kapitel sex kommer även frågeställning (v) som tar sikte på om skyddsintressena är samma för samtliga aktiebolag att undersökas. Olika strukturer av aktiebolag kommer att jämföras för att se om skyddsintressena ändras genom att aktiebolagets struktur ändras. Uppsatsen avslutas med en diskussion för att ge läsaren en samlad analys av hur kapitalbristreglernas skyddsintressen ser ut idag, de lege lata samt hur det svenska systemet kan ändras för att ge ett optimalt skydd till de aktörer som kapitalbristregler bör skydda, de lege feranda. Den sista frågeställningen (vi) som rör frågan om de svenska kapitalbristreglerna bör ändras och i så fall hur kommer här att besvaras. Till sist kommer en slutkommentar för att ge läsaren en sammanfattning utav de frågeställningar som uppsatsen utrett och besvarat. 12

2 Aktiebolaget som associationsform 2.1 Personligt betalningsansvar Ett aktiebolag kännetecknas av att dess aktieägare är fria från personligt betalningsansvar gentemot bolagets skulder, vilket framgår av 1 kap. 3 ABL. Utgångspunkten är att aktiebolaget själv ansvarar för dess förpliktelser. Aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar anses vara en av de grundläggande principerna som hela aktiebolagsrätten vilar på. 8 Aktiebolaget blir med denna princip unik och står i kontrast till andra associationsformer där personligt betalningsansvar kan förekomma. Det finns dock undantag, exempelvis personligt betalningsansvar enligt 25 kap. 19 ABL, vilket kommer att beröras närmre i avsnitt 3.3. Att aktiebolaget idag är en av de vanligaste formerna att bedriva näringsverksamhet i torde vara just av den anledningen att aktiebolaget är en egen juridisk person där aktieägarna endast är ansvariga för det kapital som investerats. 9 2.2 Kapitalskyddsreglerna Syftet med ett aktiebolag kan i regel sägas vara att bereda vinst åt dess aktieägare enligt 3 kap. 3 ABL. 10 Vinstsyftet grundar sig på aktieägarnas intresse av att erhålla avkastning på det belopp som satsats i bolaget. För att erhålla en faktisk balans måste aktieägarnas intresse vägas mot andra intressenters skyddsbehov. En sådan kategori är bolagets borgenärer som har ett intresse av att bolaget har tillgångar som i vart fall motsvarar bolagets skulder. För att skydda bolagets borgenärer finns kapitalskyddsreglerna i ABL. 8 Bergström, C. & Samuelsson, P., Aktiebolagets grundproblem, s. 56 f. och 194. 9 Eklund, K. & Stattin, D., Aktiebolagsrätt & aktiemarknadsrätt, s. 75. 10 Det föreligger ett generellt vinstsyfte om inte annat framgår av bolagsordningen. I tidigare aktiebolagslagar gjordes inte någon skillnad mellan bolagets verksamhetsföremål och verksamhetens syfte. I 1944 års lag kom en åtskillnad att göras mellan verksamhetsföremålet och varsamhetens syfte, se SOU 1941:9 s. 62 och 78. 13

Kapitalskyddsreglerna är konstruerade utifrån ett bolags aktiekapital. Kravet på ett lägsta registrerat aktiekapital gör att den svenska aktiebolagsrätten kännetecknas av att innehålla regler för att skydda aktiekapitalet. 11 Aktiekapitalet är en första byggsten i bolaget som syftar till att skapa en garanti för att ha en förmögenhetsmassa av viss storlek. 12 Eftersom bolagets borgenärer inte kan hålla bolagets aktieägare personligt betalningsansvariga anses kapitalskyddsreglerna vara borgenärernas skydd. Regler om tvångslikvidation vid kapitalbrist infördes på en EU-nivå år 1976. 13 Idag finns regleringen om kapitalbrist i artikel 19 i det andra bolagsdirektivet. 14 Artikel 19 sätter ett minimikrav för kapitalbristregleringen inom EU:s medlemsstater. 2.3 Aktiekapital 2.3.1 Nuvarande reglering om aktiekapital Aktiekapitalet är en del av ett aktiebolags egna kapital som återfinns på passivsidan i balansräkningen och motsvarar tillgångar på balansräkningens aktivsida. I Sverige finns ett krav på att aktiekapitalet ska uppgå till minst 50 000 kr i privata aktiebolag samt minst 500 000 kr i publika bolag, 1 kap. 5 och 14 ABL. Bestämmelserna om lägsta registrerade aktiekapital är starkt knutna till kapitalbristreglerna då ett krav på ett visst aktiekapital skulle bli meningslöst om det vore fritt att låta det egna aktiekapitalet sjunka hur lågt som helst. 15 Till detta kan även nämnas Sveriges krav från EU-rättslig reglering. Enligt artikel 6 i det andra bolagsdirektivet, vilket är bindande för medlemsstaterna i fråga om publika aktiebolag, är kravet på minsta aktiekapital 25 000 euro. 16 Den EU-rättsliga regleringen uppställer ett lägre krav än vad den svenska lagen uppställer för publika aktiebolag. Dock finns det inte något krav från den EU-rättsliga regleringen att ha ett lägsta krav för aktiekapital i privata bolag. 11 Prop. 2004/05:85 s. 197. 12 Andersson, J., Kapitalskyddet i aktiebolag En lärobok, s. 11. 13 Europeiska gemenskapens råd antog direktiv (77/91/EEG) där artikel 17 stipulerade kapitalbristregleringen. Direktivet upphävdes 2012 och reglerna överfördes oförändrade till det nuvarande direktivet. 14 Direktiv (2012/30/EU) utmärks i dagligt tal som det andra bolagsdirektivet och kommer i följande framläggning därför att användas när det gällande direktivet diskuteras. 15 SOU 1999:36 s. 91. 16 Samma regel som finns i det andra bolagsdirektivet angående ett krav på minst 25 000 euro för publika aktiebolag återfinns även i artikel 45 i direktiv (2017/1132). 14

Då den svenska aktiebolagsrätten har en gemensam lag, för både privata och publika aktiebolag, blir det nödvändigt att ställa upp ett likande krav även för de privata aktiebolagen för att få systematiken i lagen att fungera. 2.3.2 Aktiekapitalets historiska utveckling Vid kapitalbristreglernas tillkomst var kravet på minsta aktiekapital för privata aktiebolag 5 000 kr, 3 1895 års ABL. Kravet om 5 000 kr som minsta aktiekapital var gällande i även de två efterföljande revisionerna av ABL, 2 1910 års ABL och 4 1944 års ABL. Det var inte förens år 1973 som kravet för minsta aktiekapital höjdes till 50 000 kr. Den främsta motiveringen till höjningen var att den som driver ett företag måste ha ansvar för de åtaganden som görs i rörelsen och på så vis ställa upp ett bättre skydd för anställda, det allmänna samt andra borgenärer. 17 En företagare som inte är beredd att gå in med tillräcklig kapitalinsats bör inte tillåtas att använda aktiebolag som associationsform utan istället välja en form där personligt ansvar finns för företagets förbindelser. 18 Höjningen motiveras även med att penningvärdet sedan fastställelsen år 1895 förändrats samt att aktiebolag använts för att uppnå skattemässiga fördelar. 19 Ytterligare en höjning av lägsta tillåtna aktiekapital kom att ske år 1995 som en förstärkning av borgenärsskyddet samt för att hindra ekonomisk brottslighet. 20 Det framhävs dock att en höjning av minsta aktiekapital inte ensamt är avgörande för borgenärsskyddet, vilket främst gäller för bolag i ekonomiskt trångmål. 21 Det konstaterades att 50 000 kr som lagts fram år 1973 motsvarar 200 000 kr i 1994 års penningvärde. 22 En kraftig höjning av aktiekapitalet skulle inte medföra någon garanti för att förstärka borgenärsskyddet eller motverka ekonomisk brottslighet varför ett aktiekapital om 100 000 kr för privata aktiebolag motiverades som en rimlig nivå. Det var även olämpligt med en kraftig höjning med hänsyn till att det skulle försvåra nyetablering av aktiebolag. 23 I samband med detta gjordes även en uppdelning i privata och publika aktiebolag, framförallt med anledning av att göra en 17 Prop. 1973:93 s. 86. 18 A.a. s. 86. 19 A.a. s. 88. 20 Prop. 1993/94:196 s. 81 ff. 21 A.a. s. 82. 22 A.a. s. 82. 23 A.a. s. 83. 15

anpassning till EU-rättens krav. För publika aktiebolag sattes gränsen till 500 000 kr där skäl för denna nivå bl.a. motiveras med hänsyn till EU:s regler med krav på minst 25 000 euro. 24 En annan skillnad som motiverar ett högre aktiekapital för de publika aktiebolagen är att aktierna i dessa bolag är avsedda att spridas till allmänheten där ett högt aktiekapital underlättar, eller rentav är en förutsättning för en fungerande aktiemarknad. 25 Vid införandet av 2005 års ABL förblev aktiekapitalet oförändrat där avvägningarna mellan de olika intressena i princip överensstämmer med tidigare förarbeten. 26 En förändring av aktiekapitalet infördes år 2010. I samband med lagändringen år 2010 skedde en politisk diskussion om hur aktiekapitalet för privata aktiebolag skulle sänkas från tidigare 100 000 kr. Förutom denna nämnda rättspolitiska diskussion saknas det i övrigt en mera utförlig utvärdering. Ett argument för lagändringen år 2010 var att aktiekapitalet ansågs utgöra ett hinder mot startande av bolag inom tjänste- och kunskapsföretag. 27 Det kan dock ifrågasättas varför inte kravet på minsta aktiekapital togs bort helt med en sådan argumentation. Konsekvenserna av att ta bort ett krav på minsta aktiekapital från det svenska systemet är att andra regler i systemet blir irrelevanta. Ett exempel härpå är kapitalskyddsreglerna vilka är beroende och konstruerade utifrån ett krav på minsta aktiekapital. Som nämndes ovan är kapitalskyddsreglerna främst ett borgenärsskydd. Det reella borgenärrsskyddet utifrån ett visst aktiekapital kan dock ifrågasättas. Dagens krav som ännu ligger på 50 000 kr kan inte vara anpassat efter varje verksamhet som ett bolag bedriver. För de bolag som har en stor omsättning men enbart 50 000 kr i aktiekapital torde kapitalskyddsreglerna vara meningslösa. För att återgå till argumentet om att ett aktiekapital om 100 000 kr anses hindra nystartande av aktiebolag, framförallt i tjänste- och kunskapssektorn, bör andra kostnader i samband med ett bolags bildande och drivande framhävas. Diskussionen är här ofta centrerad till att aktiekapitalet hindrar ett nystartande, vilket endast sker en gång i ett aktiebolags liv. De kostnader som uppkommer under ett aktiebolags livstid torde många gånger om uppgå till ett 24 Prop. 1993/94:196 s. 79. 25 A.a. s. 79. 26 Prop. 2004/05:85 s. 212 f. 27 SOU 2008:49 s. 11, 90, 112 och 114. 16

högre belopp än vad som uppkommer vid ett nystartande, oavsett om aktiekapitalet är 50 000 kr eller 100 000 kr. De olika argumenten som anfördes i samband med lagändringen år 2010 kan ifrågasättas och är inte tillräckligt underbyggda för att hålla i ett större perspektiv. Hur denna diskussion borde ha sett ut är dock inget att gå in på heller då samtliga bestämda belopp kan ifrågasättas ur olika synvinklar. Med hänsyn till att kapitalbristreglerna ser ut som dem gör är det viktigt att det finns ett aktiekapital. Dock har alla aktiebolag olika förutsättningar varför ett gemensamt belopp för aktiekapitalet inte kan bestämmas. 17

3 Nuvarande regelsystem om tvångslikvidation vid kapitalbrist 3.1 Handlingsmönster Likvidation av ett bolag innebär att bolagets verksamhet avvecklas, att dess skulder betalas samt att eventuella överskott utbetalas till aktieägarna. I 25 kap. ABL stipuleras reglerna om likvidation, vilket kan ske antingen frivilligt eller tvångsvis. Frivillig likvidation beslutas av bolagsstämman medan tvångslikvidation beslutas av allmän domstol eller Bolagsverket. Bestämmelserna om tvångslikvidation vid kapitalbrist i 25 kap. 13-20 ABL ålägger bolagets styrelse, andra företrädare för bolaget och bolagets aktieägare att agera på ett visst sätt när tecken på kapitalbrist finns i bolaget för att undvika personligt betalningsansvar som följd. Om bolaget inte förmår läka kapitalbristen uppkommer en skyldighet att gå i likvidation. Ett handlingsmönster kan genom lagen utläsas och i korthet beskrivas: - När det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet ska en kontrollbalansräkning 28 genast upprättas, enligt 25 kap. 13 ABL. Om bolaget är skyldigt att ha en revisor ska kontrollbalansräkningen granskas av denne. För bolag som har en valmöjlighet att ha en revisor och valt att inte ha det behöver kontrollbalansräkningen inte granskas, enligt 1 kap. 12 b ABL. 29 Tidpunkten skäl att anta är av väsentlig betydelse eftersom det är vid den tidpunkten en skyldighet för bolagets styrelse att agera uppkommer. Det är tillräckligt att någon i styrelsen insett eller bort insett risk för kapitalbrist. 30 Vidare torde bedömningen huruvida bolagets styrelse haft en skyldighet att agera eller inte bedömas objektivt. 31 Bedömningen av hur lång tid som avses med genast upprätta bör avgöras från fall till fall. 32 Det torde dock röra sig om högst någon eller några månader. 33 28 Tidigare i ABL användes termen likvidationsbalansräkning vilken kan förekomma i den historiska delen under avsnitt 4. 29 Prop. 2009/10:204 s. 82. 30 NJA 2009 s. 210 31 Andersson, J., Kapitalskyddet i aktiebolag En lärobok, s. 258 och Nerep, E., Aktiebolagsrättslig analys. Ett tvärsnitt av nyckelfrågor., s. 478. Se även prop. 1987/88:10 s. 91. 32 Prop. 2000/01:150 s. 91. 33 Prop. 2000/01:150 s. 91, jfr även RH 1989:43 och NJA 2005 s. 792. 18

- Om kontrollbalansräkningen visar att kritisk kapitalbrist de facto är fallet ska styrelsen snarast möjligt kalla till en första kontrollstämma enligt 25 kap. 15 ABL. Syftet med att kalla till en stämma är för att informera aktieägarna om bolagets situation. 34 På den första kontrollstämman ska det prövas om bolaget ska träda i likvidation eller om det ska drivas vidare i syfte att läka kapitalbristen. För att läka kapitalbristen måste aktiekapitalet bli fullt återställt. Om kontrollbalansräkningen är revisorsgranskad ska ett yttrande av revisorn framläggas enligt 25 kap. 15 2 st. ABL. Även här finns en viktig lydelse avseende tid, snarast möjligt, vilket enligt motiven innebär att styrelsen genast måste vidta åtgärder för att kalla till den första kontrollstämman. 35 - Som ett alternativ till omedelbar likvidation kan bolagsstämman besluta att enligt 25 kap. 16 ABL utnyttja den s.k. rådrumsfristen om åtta månader. Om rådrumsfristen utnyttjas ska det efter åtta månader, räknat från dagen för den första kontrollstämman, hållas en andra kontrollstämma. På den andra kontrollstämman ska frågan om bolaget ska träda i likvidation på nytt prövas. Inför den andra kontrollstämman ska styrelsen enligt 25 kap. 14 ABL upprätta en ny kontrollbalansräkning, även kallad andra kontrollbalansräkning. - Utvisar den andra kontrollbalansräkningen att det egna kapitalet uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet undgår aktiebolaget likvidationsplikt. Visar istället kontrollbalansräkningen att aktiekapitalet inte är fullt återställt, ska styrelsen enligt 25 kap. 17 ABL ansöka om att bolaget ska träda i likvidation. Det görs hos tingsrätten inom två veckor från den andra kontrollstämman eller, om en sådan inte har hållits, från den tidpunkt då den senast skulle ha ägt rum. 34 Prop. 1975:103 s. 501. 35 Prop. 2000/01:150 s. 95. Den lagstadgade tidsfristen för att kalla till bolagsstämma uppgår till maximalt sex veckor, 7 kap. 18 ABL. 19

3.2 Läkning av kapitalbristen Om det kan konstateras att bolaget lider av kapitalbrist bör åtgärder vidtas för att läka den. En läkning av kapitalbristen, även s.k. rekonstruktion av bolaget, kan ske under den åtta månaders långa rådrumsfristen. Det finns flera olika metoder för att läka en kapitalbrist, de vanligaste presenteras nedan: 36 - Genom en vinstdrivande verksamhet eller en fordran från tredje man får bolagets kapital ett tillskott som i bästa fall kan läka kapitalbristen. - Bolaget kan genom en nyemission till överkurs, där överkursen motsvarar förlusten läka kapitalbristen. Detta är en s.k. äkta sanering på grund av att det tillförs nytt kapital till bolaget. 37 - Genom ett aktieägartillskott från aktieägarna eller utomstående tillskjuter de medel till bolaget. Aktieägartillskott är en s.k. äkta sanering som syftar till att öka bolagets tillgångar utan att öka skulderna. 38 Viktigt här är att skilja på villkorat och ovillkorat aktieägartillskott. Ett ovillkorat aktieägartillskott innebär att den som tillskjuter medel gör det helt villkorslöst. Ett villkorat aktieägartillskott som exempelvis innebär att återbetalning skall ske när bolaget får fritt eget kapital tillgängligt, anses inte förbättra bolagets egna kapital eftersom det då blir ett lån för bolaget som istället ökar dess skulder. 39 För att undvika föregående situation ska ett villkorat aktieägartillskott vara förenligt med värdeöverföringsreglerna i 17 kap. ABL samt vara uppställt mot aktieägarna och inte mot bolaget. 40 - Ett annat alternativ är att aktieägarna eller utomstående utställer ett s.k. kapitaltäckningsåtagande. 41 Det går ut på att bolaget kan kräva att medel vid en kommande tidpunkt ska tillskjutas bolaget. Garantin kan utlösas automatiskt när en 36 Nerep, E., Samuelsson, P. Aktiebolagslagen en lagkommentar del 3, s. 190 f. och Andersson, J., Kapitalskyddet i aktiebolag En lärobok, s. 261. 37 Andersson, J., Kapitalskyddet i aktiebolag En lärobok, s. 261. 38 A.a. s. 261. 39 Nerep, E., Samuelsson, P. Aktiebolagslagen en lagkommentar del 3, s. 193 ff. 40 En utfästelse i ett villkorat aktieägartillskott måste vara klar och entydig då det ställs höga krav på bevisningen om en utfästelses innehåll, se NJA 1988 s. 620 och NJA 1988 s. 646. 41 Även betecknat som kapitaltäckningsgarantier. 20

kapitalbrist befaras för att undvika att kapitalbristreglerna aktualiseras eller genom att bolaget påkallar den. 42 En garanti som utlöses automatiskt kan innebära att kapitalbristreglerna sätts ur spel på så vis att styrelsen saknar skäl att anta kapitalbrist varför en kontrollbalansräkning inte upprättas. Om det i ett senare skede, när garantin har infriats, visar sig att givaren inte är solvent uppkommer frågan om och när styrelsen haft skäl att anta kapitalbrist. 43 Denna metod är också en s.k. äkta sanering. 44 När kapitaltäckningsåtagandet görs gällande av bolaget får det samma effekt som aktieägartillskottet. - Bolaget kan sänka sin gräns för lägsta registrerade aktiekapital enligt 20 kap. 1 1p. ABL, under förutsättning att inte fritt eget kapital finns för att täcka förlusten. Denna metod gäller för bolag som har ett högre belopp än det som är lagstadgat enligt, 1 kap. 5 och 14 ABL. En sänkning av aktiekapitalet är en s.k. oäkta sanering. 45 3.3 Personligt betalningsansvar 3.3.1 Personligt betalningsansvar för styrelseledamöter Om styrelsen försummar sina skyldigheter enligt ovan, ansvarar styrelseledamöterna solidariskt för bolagets uppkomna förpliktelser till dess att ansvarsperioden upphör enligt 25 kap. 20 ABL. Detta betalningsansvar är inte beroende av att någon skada faktiskt uppstått och är således striktare än ansvaret för styrelseledamöter enligt 29 kap. ABL om skadestånd. Ansvaret gäller dock endast om den aktuella personen har varit försumlig, 25 kap. 18 3 st. ABL. Bevisbördan åligger den som det personliga betalningsansvaret görs gällande mot. 46 Bedömningen om försumlighet föreligger utgår från personens roll i bolaget samt vilken information som personen har tillgång till. 47 Vad gäller styrelseledamöter bör ansvaret bedömas utifrån den skyldighet de har enligt 8 kap. 4 ABL, exempelvis genom att hålla sig underrättade om förhållandena i bolaget. 42 Oppenheimer, B., Blomberg G. & Mandorff G., Företag i kris, 5, s. 69. 43 Samuelsson, P., Kapitaltäckningsgaranti till förmån för aktiebolag är den allmänna uppfattningen hållbar?, s. 16 och 24 ff. 44 Andersson, J., Kapitalskyddet i aktiebolag En lärobok, s. 261. 45 A.a. s. 261. 46 Samuelsson, P., Aktiebolagslag (2005:551) kommentaren till 25 kap. 18, Karnov, 2017-07-01, (hämtad 2017-10-10). 47 Andersson, J., Kapitalskyddet i aktiebolag En lärobok, s. 266 f. och RH 1994:17. 21

Det finns tre möjliga fall där underlåtenhet kan förekomma vilka regleras i 25 kap. 18 ABL. Det första fallet är då styrelsen, när anledning finns därtill, underlåter att på föreskrivet sätt upprätta en kontrollbalansräkning i enlighet med 25 kap. 13 ABL. För bolag som är skyldiga att ha en revisor krävs även en revisorsgranskning av kontrollbalansräkningen för att uppfylla de föreskrivna kraven. 48 Det andra fallet gäller då styrelsen trots kapitalbrist, underlåter att sammankalla till en första kontrollstämma i enlighet med 25 kap. 14 ABL. Det tredje fallet är då styrelsen underlåter att enligt 25 kap. 17 ABL ansöka om likvidation av bolaget, trots att den andra kontrollstämman aldrig ägt rum eller att det vid den andra kontrollstämman inte lagts fram en kontrollbalansräkning som visar ett fullt täckt aktiekapital. 3.3.2 Personligt betalningsansvar för andra bolagsföreträdare Den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar för bolagets räkning kan bli personligt betalningsansvarig, 25 kap. 18 2 st. ABL. Här menas framförallt personer som representerar bolaget utåt i samband med en rättshandling. Även personer som medverkar i ett beslut om att bolaget ska företa en rättshandling kan omfattas av bestämmelsen, trots att det är någon annan som företräder bolaget när själva rättshandlingen företas. 49 Bestämmelsen torde särskilt få betydelse när en VD fortsätter att driva verksamheten i bolaget trots vetskap om styrelsens underlåtenhet. 50 Frågan om försumlighet för andra bolagsföreträdare beror på omständigheter i det enskilda fallet. Som utgångspunkt kan nämnas att personer med bestämmande inflytande över bolagets medelsförvaltning och drift likställs med en styrelseledamot medan personer med endast en underordnad befattning normalt inte anses ha varit försumliga. 51 48 Se NJA 2009 s. 792 där Högsta domstolen hänvisade till förarbetena vilka stipulerar att om styrelsen upprättat en kontrollbalansräkning men inte låtit en revisor granska denna, ska det enligt medansvarssynpunkt likställas med att någon kontrollbalansräkning överhuvudtaget inte upprättats. 49 Prop. 2000/01:150 s. 46 och 99. 50 Se Andersson, S., Johansson, S. & Skog, R., Aktiebolagslag (2005:551) kommentaren till 25 kap. 18 under rubriken 2. Personligt betalningsansvar för andra bolagsföreträdare, Zeteo, 2016-06-01, (hämtad 2017-10-16). 51 Se Andersson, S., Johansson, S. & Skog, R., Aktiebolagslag (2005:551) kommentaren till 25 kap. 18 under rubriken 3. Den som inte har varit försumlig ansvarar inte, Zeteo, 2016-06-01, (hämtad 2017-08-27). 22

3.3.3 Personligt betalningsansvar för aktieägare Enligt 25 kap. 19 ABL kan även aktieägare bli personligt betalningsansvariga om de deltar i beslut om att fortsätta verksamheten trots att bolaget är skyldigt att träda i likvidation. Det personliga ansvaret kan endast komma ifråga när skyldighet för likvidation är ett faktum för bolaget. 52 Beslutet behöver inte uttryckligen ange att verksamheten ska fortsätta, utan det räcker med att beslutet i praktiken leder till en fortsatt verksamhet. 53 En förutsättning för ansvar är att aktieägaren i vart fall haft vetskap om att bolaget egentligen skulle träda i likvidation. För att en aktieägare ska anses ha deltagit i ett beslut måste denne ha varit närvarande vid beslutsfattandet samt inte ha reserverat sig mot beslutet. 54 3.4 Ansvarsperiodens slut Det personliga ansvaret som beskrivits i styckena ovan pågår under en viss ansvarsperiod. Enligt 25 kap. 20 ABL anges tre fall då ansvarsperioden anses avslutad. För det första avbryts ansvarsperioden när (i) likvidationsförfrågan överlämnats för prövning av rätten. Detta gäller oavsett vem av de behöriga som ansöker om likvidation. Vidare avlutas ansvarsperioden när (ii) det på en bolagstämma lagts fram en kontrollbalansräkning som utvisar full täckning för det registrerade aktiekapitalet. För bolag med revisor ska den även vara revisorsgranskad. Det tredje fallet då ansvarsperioden avbryts är när (iii) bolagsstämman, Bolagsverket eller rätten har beslutat om att bolaget ska likvideras. Trots att ansvarsperioden avbryts kvarstår ansvaret för tidigare uppkommana förpliktelser. 55 52 Samuelsson, P., Aktiebolagslag (2005:551) kommentaren till 25 kap. 19, Karnov, 2017-07-01, (hämtad 2017-10-10). 53 SOU 1999:36 s. 116 och prop. 2000/01:150 s. 101. 54 Prop. 2000/01:150 s. 101. 55 Detta framgår motsatsvis av bestämmelsen, se prop. 2000/01:150 s. 102. 23

4 Historia 4.1 1895 års lag 4.1.1 Bestämmelsens uppkomst De första kapitalbristreglerna infördes genom 54 1895 års ABL. Om antalet aktieägare nedgått till under fem eller om aktiekapitalet enligt vederbörligen prövad balansräkning nedgått under två tredjedelar eller i bolagsordningen angiven mindre del gått förlorad skulle bolaget upplösas och likvidation verkställas. Det kunde undvikas om antalet aktieägare eller bristen i aktiekapitalet fylldes inom tre månader. Om verksamheten fortsatte trots vetskap om att likvidation borde ha verkställts uppstod ett personligt solidariskt ansvar för uppkommande förbindelser. Varken en skyldighet för styrelsen att upprätta kontrollbalansräkning eller något skyndsamhetskrav för att lägga fram frågan på bolagstämma reglerades i 1895 års ABL. 4.1.2 Motivering och förklaring Motiveringen till den första kapitalbristregleringen kan tyckas summarisk och gemensam för de båda likvidationsgrunderna. I motiven till 1895 års ABL anges att aktiebolag ska bestå av ett visst minimiantal delägare och såsom grundval för sin verksamhet äga ett visst rörelsekapital. 56 Vidare anges om delägarnas antal blivit alltför ringa eller någon större del av aktiekapitalet gått förlorad, bolaget icke vidare äger rättslig grund för sin tillvaro och följaktligen bör upplösas. 57 Då en vederbörligen prövad balansräkning visade att aktiekapitalet till två tredjedelar förlorats, hade bolagets ledning ingen annan utväg att undvika personligt ansvar än att skaffa mer tillskott eller att likvidera bolaget. 58 Högsta domstolen har i ett rättsfall från år 1912 visat att likvidation inte kunde undvikas genom att reducera bristen utan tillskott. 59 Rättsfallet var ett av de första som gav ett förtydligande av lagtexten. 60 56 Se Danielsson, E., Aktiekapitalet: Studier över aktiebolagets kapitalkonstruktion enligt svensk rätt, s. 49 med hänvisning till Motiven till ABL 1895 s. 126. 57 A.a. s. 49. 58 Proposition nr 6 vid 1895 års riksdag, s. 145. 59 NJA 1912 s. 425. 60 Danielsson, E., Aktiekapitalet: Studier över aktiebolagets kapitalkonstruktion enligt svensk rätt, s. 49. 24

Ett förbud mot uppskrivningar förelåg dock inte enligt 1895 års ABL, men det ansågs uteslutet att en konstaterad brist kunde fyllas med avsedd verkan genom uppskrivningar. 61 En åtgärd i form av att värdera upp bolagets tillgångar kunde inte anses upphäva det faktum att en vederbörligen prövad balansräkning utvisat en brist av aktiekapitalet. Uppskrivningen ansågs som en annan åtgärd i rörelsens fortsättande. 62 4.2 1910 års lag 4.2.1 Förändringar I 1910 års ABL genomgick kapitalbristreglerna en hel del förändringar. I 98 2 st. 1910 års ABL infördes ett krav för styrelsen att ofördröjligen upprätta en likvidationsbalansräkning när det fanns ett antagande om att aktiekapitalet gått förlorat om två tredjedelar. Om den upprättade likvidationsbalansräkningen uppvisade en kapitalbrist under två tredjedelar av aktiekapitalet var styrelsen ofördröjligen förpliktigad att underrätta bolagsstämman. Om styrelsen underlät att fullgöra sina förpliktelser uppkom ett solidariskt personligt ansvar för bolagets uppkomna skulder enligt 98 4 st. 1910 års ABL. Ett aktiebolag var tvunget att träda i likvidation om aktiekapitalet gått förlorat till två tredjedelar eller den mindre del som bestämts i bolagsordningen och bristen inte blivit fylld inom tre månader efter det att bolagstämman erhållit meddelande därom enligt 97 1910 års ABL. För att undvika likvidation krävdes således att hela aktiekapitalet var täckt. För andra aktörer som trots vetskap om likvidationsplikt genom beslut valde att fortsätta verksamheten uppkom ett solidariskt ansvar för bolagets skulder enligt 101 1910 års ABL. 4.2.2 Motivering och förklaring Utvecklingen som skedde från 1895 års ABL till 1910 års ABL ansågs vara ett märkligt steg i betraktelsesättet, vilket antagligen skett omedvetet från lagstiftarens sida. 63 Vid tillkomsten av 1910 års ABL uppstod ett nytt perspektiv, nämligen att balansräkningens värden var något i 61 Danielsson, E., Aktiekapitalet: Studier över aktiebolagets kapitalkonstruktion enligt svensk rätt, s. 50. 62 A.a. s. 50. 63 A.a. s. 51. 25

sig och att det utöver dessa även fanns verkliga värden. 64 Med ett nytt synsätt beträffande balansräkningens värden ansågs kapitalbristregleringen inte lika enkel och klar som den uppfattades tidigare i 1895 års ABL. 65 4.3 1944 års lag 4.3.1 Förändringar Bland de förändringar som skedde inför 1944 års ABL är det framförallt värt att nämna förändringen innebärande en möjlighet att undgå likvidationsskyldighet genom nedsättning av aktiekapitalet. Förslagets regler om likvidationsanledningar ändrades på så vis att en av anledningarna, aktieägarantalets nedgång under föreskrivet antal, försvann. 66 I motiven ansåg lagberedningen att bildandet av ett aktiebolag förutsatte en samverkan mellan flera personer, här tre personer. Dock skulle aktiebolaget bestå, trots nedgång av antal aktieägare, ända till enmansbolag. 67 Rådrumsfristen som tidigare varit tre månader ändrades till fyra månader. Rådrumsfristens utgång hade tidigare inneburit en ovillkorlig likvidationsplikt medan så inte var fallet i 1944 års ABL där rättsföljden begränsades till en rätt för styrelseledamöter, VD och aktieägare att ansöka om likvidation. 4.3.2 Motivering och förklaring Utredningen rörande omarbetning av aktiebolagslagstiftningen började år 1933 som en följd av den s.k. Kreugerkraschen. 68 Brister blottades i den tidigare lagstiftningen och lärdomarna från Kreugerkraschen kom att få betydelse i omarbetningen. 69 Omarbetningen bedrevs i samråd med Danmark, Norge och Finland under ett antal år men avbröts genom det rysk- 64 Danielsson, E., Aktiekapitalet: Studier över aktiebolagets kapitalkonstruktion enligt svensk rätt, s. 51 f. med hänvisning till proposition nr 54 vid 1910 års riksdag, s. 115. 65 Danielsson, E., Aktiekapitalet: Studier över aktiebolagets kapitalkonstruktion enligt svensk rätt, s. 51 f. 66 SOU 1941:9 s. 565. 67 A.a. s. 8. 68 Kreuger-koncernen bröt samman och det svenska moderbolaget Kreuger & Troll gick i konkurs 1932. Redovisningen i bolaget visade sig vara bedräglig men hade tidigare varit gömd i ett invecklat internationellt vittförgrenade system av koncernbolag. 69 SOU 1971:15 s. 84. 26