Arkeologisk undersökning av Raä 447 i Korsnäs, Grödinge socken, Södermanland september 2009

Rapporter från Arkeologiska forskningslaboratoriet nr 15 Arkeologisk undersökning av Raä 447 i Korsnäs, Grödinge socken, Södermanland september 2009 Elin Fornander Med osteologisk analys av Maria Olander 2010

Omslag: Kranie från en vid undersökningen påträffad grav. Foto: författaren.

Innehållsförteckning Inledning... 3 Topografi och fornlämningsmiljö... 3 Historik... 4 Syfte... 7 Metod och genomförande... 8 Resultat... 8 Stratigrafi... 8 Anläggningar... 10 Anläggningar i L3... 10 Anläggningar i L4... 10 Fyndmaterial... 13 Keramik... 13 Sten... 17 Ben... 19 Övrigt fyndmaterial... 20 Planerade vetenskapliga analyser av fyndmaterialet... 20 Diskussion... 20 Anläggningarnas stratigrafiska relationer... 20 Kronologi och aktiviteter... 21 Referenser... 22 Tekniska och administrativa uppgifter... 23 Bilagor... 24

Inledning Under september 2009 utförde arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet, en arkeologisk undersökning på den neolitiska fornlämningslokalen Raä 447 i Korsnäs, Grödinge sn, Södermanland. Undersökningen genomfördes i form av en seminariegrävning för masterstudenter i laborativ arkeologi, under ledning av Elin Fornander (AFL). Denna förundersökning, omfattandes en yta av 16,75 m 2, är en del av ett större projekt vid institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, ämnat att utmynna i mer omfattande undersökningar på lokalen under våren 2010. Topografi och fornlämningsmiljö Den neolitiska fornlämningslokalen Raä 447 i Korsnäs är belägen inom fastigheterna Snäckstavik 3:94 och Svalsta 2:1 i Grödinge socken på nordvästra Södertörn (Fig. 1). Lokalens östra del ligger delvis inom nuvarande Korsnäs gårds bebyggelse. Närområdets topografi karaktäriseras av ett kuperat sprickdalslandskap med flera nord-sydliga åsryggar och mindre sjöar, där Malmsjön samt den mindre Brudträsket utgör naturliga avgränsningar för Raä 447 i NO respektive SV. Dagens landskapsbild utgörs främst av skogsbevuxna höjdpartier med moränmark samt uppodlade glacialleror i dalgångarna. Berggrunden i området, vilken ställvis går i dagen på höjdpartierna, utgörs främst av gnejs och gnejsgranit. Raä 447 breder ut sig över en mindre åsrygg, separerad från den större Uppsalaåsen. Huvuddelen av fornlämningslokalen är placerad på åsens sydväst- och sydostsluttningar, och jordarterna på platsen domineras av isälvsgrus, isälvssand samt, på lägre nivåer, finsand. Lokalens utbredning har utifrån fosfatkarteringar uppskattats till ca 95 000 m 2 (>100 P, topografiskt omfattande nivåer mellan 18-50 m ö h (Arrhenius, G. 1945, Eriksson 1971, Olsson et al. 1994). Utifrån tidigare arkeologiska undersökningar på platsen har en högre fyndfrekvens identifierats inom intervallet 25-35 m ö h (Olsson et al. 1994). Dessa nivåer motsvarar en lokalisering på den NÖ delen av en mindre ö, vilken så småningom kom att växa ihop med det huvudsakliga Södertörn i öster. Det neolitiska landskapet utgjordes av ett inre skärgårdslandskap, där Korsnäs låg placerat på en udde eller ett näs längst in i en skyddad fjärd (Fig. 2). I området finns ett flertal kända gropkeramiska lokaler, bl a Kyrktorp, ca 400 m SV om Korsnäs, och Smällan, ca 2 km österut. På Södertörn som helhet är över 30 gropkeramiska lokaler kända, generellt belägna på nivåer mellan 25 och 35 m ö h i anslutning till den dåtida kustlinjen (Olsson 1996)(Fig. 2). I Korsnäs närområde finns flera ytterligare boplatslokaler som kan dateras till äldre och yngre stenålder samt järnålder, liksom en fornborg (se vidare Olsson et al. 1994). Inom Raä 447 har även en urnegrav daterad till förromersk järnålder undersökts (Werthwein 2002). 3

Figur 1. Utdrag ur terrängkartan över Grödingeområdet med Raä 447 i Korsnäs markerad med cirkel. Lantmäteriverket, Gävle 2010. Medgivande MEDGIV-2010-25002. Historik Den gropkeramiska lokalen i Korsnäs upptäcktes 1930 av Ivar Schnell (ATA dnr 4197/30). Upptäckten föranledde en seminariegrävning av dåvarande Institutionen för Nordisk Fornkunskap 1933 under ledning av Nils Åberg, Ivar Schnell och Sten Florin (ATA dnr 3683/33), då tretton provrutor om vardera 1 m 2 undersöktes inom lokalens sydvästra delar, på nivåer mellan 23-33 m ö h. Fosfatkarteringar utfördes på platsen av Olof och Gustav Arrhenius 1931 respektive 1944 (Arrhenius, O. 1931, Arrhenius, G. 1945, se vidare Fig. 3 för karta över tidigare undersökningar på lokalen). 4

I samband med en planerad grustäkt 1964 skadades stora delar av lokalen då ytlagret banades av från ca 2000 m 2 inom fornlämningens sydvästra del, där tidigare mycket höga fosfatvärden samt ett flera dm tjockt fyndförande lager dokumenterats. Cirka 1250 m 2 av det skadade området ytinventerades av dåvarande Stockholms högskola samma år, där exponerade fynd och anläggningar omhändertogs och dokumenterades (ATA dnr 3347/64). Ingreppet föranledde vidare en arkeologisk undersökning av Riksantikvarieämbetet, UV Stockholm (under ledning av Evert Baudou), med syfte att undersöka den skadade ytan samt att avgränsa lokalen, speciellt åt norr där man Figur 2. Södertörn 25 m ö h. Kända gropkeramiska lokaler markerade, Korsnäs markerat med stjärna. Redigerad efter Olsson 1996. förväntade sig finna spår av tidigneolitiska aktiviteter (Olsson et al. 1994). Totalt undersöktes fyra schakt med en sammanlagd yta av 136 m 2 inkluderandes nivåer mellan 29,0-37,3 m ö h, främst koncentrerade till det vid avbaningen skadade området (Fig. 3 & 4). I samband med dessa undersökningar utfördes även ytterligare en fosfatkartering (Eriksson 1971) samt en kvartärgeologisk undersökning omfattandes bl a pollenanalyser av en stratigrafisk sekvens från Korsnäsmossen, ca 250 m SV om det utgrävda området (Miller & Robertsson 1981). Mindre schaktkontroller, bl a i anslutning till V/A-dragningar, har utförts inom Korsnäs gårds ägor av Riksantikvarieämbetet, UV, 1973, 1979 samt 1991 (Östmark 1973 ATA dnr 2811/73, Åkerlund 1981 ATA dnr 2498/79, Olsson & Kihlstedt 2000). På en åker ca 100 m SO om den störda delen av lokalen utfördes 2002 en mindre undersökning om 4 m 2, tillsammans med en begränsad ytinventering, med anledning av att keramikskärvor av stridsyxekaraktär samt brända ben framkommit i ploggången. De brända benen visade sig härröra från en urnegrav, och kunde 14 C-dateras till förromersk järnålder. Vidare påträffades vid ytinventeringen två mörkfärgningar, tolkade som härdar (Werthwein 2002). Delar av de dumphögar som ackumulerats i samband med 1964 års avbaning har sållats av Grödinge hembygdsförening 1971-72 (ATA dnr 3347/64), samt av allmänhet och skolelever, under ledning av Sven-Gunnar Broström, sedan 2005 (Broström et al. 2008, 2009). De hittills genomförda arkeologiska undersökningarna i Korsnäs har genererat ett omfattande, och för området ur flera hänseenden unikt fyndmaterial. Detta domineras av keramik, främst av Fagervik III- och IV-karaktär (vid 1970 års undersökningar tillvaratogs ca 231 kg keramik) samt stenmaterial, främst avslag, avfall och fragment men även ett antal artefakter och kärnor 5

(stenmaterialet 1970 uppgick till ca 75 kg) (Olsson et al. 1994). Korsnäs uppvisar vidare mycket förmånliga bevaringsförhållanden för organiskt material, varför lokalen utgör en central informationskälla för såväl faunautnyttjande som artefakter av organiskt material i Östra Mellansveriges neolitikum. Djurbensmaterialet från 1970 års undersökningar (ca 17 kg obränt material), liksom från sållning av dumphögarna, representerar en rikt varierande fauna, där säl dominerar, följt av svin. Även fiskben har framkommit i ansenliga mängder, och är troligen underrepresenterade i fyndmaterialet i stort, då stora delar av materialet sållats med grovmaskigt maskinsåll (Aaris-Sørensen 1978, Broström et al. 2008, 2009). Ett flertal ben-/ hornartefakter, såsom harpuner, fiskekrokar, hornhackor och -yxor, prylar, spetsar och tandpärlor har framkommit vid undersökningarna. Vidare identifierades 1970 tre säkra och tre osäkra gravar (säkra gravar definieras av Olsson et al. (1994) som medvetet deponerade, ursprungligen någorlunda intakta, skelett. Osäkra gravar utgörs av koncentrerade förekomster av människoben) på nivåer mellan 31,3-32,3 m ö h. Bevaringsgraden i dessa gravar varierar, från kraftigt nedbrutet till synnerligen välbevarat skelettmaterial. Vidare har människoben påträffats spritt i kulturlagret liksom i de sållade dumphögarna. Benmaterialets bevaringsgrad har vidare möjliggjort analyser av stabila isotoper i ben och tänder från minst sju individer, samt ett antal djurarter, där en tydligt marin diet dominerad av säl har kunnat påvisas. Elva 14 C-dateringar på djur- och människoben, från dumphögar samt 1970 års undersökningar, faller inom intervallet 3350-2640 cal. BC (2σ), varför dessa delar av lokalen kan antas ha varit i bruk mer eller mindre kontinuerligt under hela mellanneolitikum A (Fornander et al. 2008). Övriga anläggningar som påträffats utgörs av nedgrävningar, mörkfärgningar, stensamlingar samt (icke daterade) härdar (Fig. 4, se vidare Olsson et al. 1994). Inga strukturer som kan kopplas till hus-/hyddkonstruktioner har påträffats vid tidigare undersökningar. Då en stor del av de undersökta ytorna på Korsnäs är lokaliserade till det vid avbaning skadade området är kunskapen om lokalens stratigrafiska förhållanden begränsade. Även kunskaps- Figur 3. Tidigare undersökningar på Korsnäs. Redigerad efter Werthwein 2002. Ur Fornander et al. 2008. 6

Figur 4. Undersökta ytor 1964 och 1970. Utmärkta anläggningar utgör identifierade gravar 1970 (anläggningsnummer efter Olsson et al. 1994). Det aktuella undersökningsområdet 2009 är markerat i grått. Redigerad efter Olsson et al. 1994 och Fornander et al. 2008 läget rörande den rumsliga organisationen är knapp, då inga uppdelningar i olika aktivitetsytor eller kronologiska faser kunnat identifieras. Vid 1970 års undersökningar kunde lokalen avgränsas åt norr, dvs på högre nivåer, då inga fynd framkom ovan 36 m ö h. Inga fynd av tidigneolitisk karaktär påträffades vid dessa undersökningar, men tidigneolitisk keramik framkom senare i lokalens nordöstra del (Olsson & Kihlstedt 2000). Då den lägst belägna undersökningsytan vid 1970 års undersökningar, 29 m ö h, var fyndförande, har lokalens begränsning söderut inte kunnat bestämmas. Vidare har inga ytterligare fynd av stridsyxekaraktär, eller säkert daterade till mellanneolitikum B, gjorts utöver de skärvor stridsyxekeramik som framkommit på den sydöstra delen av lokalen. Utöver fosfatkartering och 2002 års begränsade utgrävning/ytinventering har detta område, stört av sentida åkerbruk, inte varit föremål för några arkeologiska undersökningar. Syfte Det övergripande syftet med 2009-2010 års projekt är att undersöka den rumsliga organisationen på Raä 447:s centrala delar (dvs det område som uppvisar högst uppmätta fosfatvärden, >500 P ), inom ytor som inte störts av avbaningen. För att nå ökad kunskap om hur lokalen brukats under neolitikum ligger fokus till stor del på huruvida olika aktivitetsytor eller kronologiska faser kan urskiljas, huruvida hus-/hyddkonstruktioner förekommit inom lokalens centrala delar, samt relationen mellan begravningar och övriga aktiviteter. Vid 2009 års undersökning var den primära målsättningen att nå en ökad kunskap om de fyndförande lagrens karaktär, sammansättning och stratigrafiska förhållanden. Resultaten ämnade ligga till grund för den planerade utökade undersökningen under våren 2010. 7

Metod och genomförande Ett schakt om 16,75 m 2 (schakt 1, se Fig. 4) förlades norr om den vid 1964 års avbaning skadade ytan, väster om en grav undersökt 1970 (A3 i Olsson et al. 1994). Schaktets omfattade i ytan topografiskt nivåer mellan 32,9-33,50 m ö h. Avtorvning utfördes manuellt med spade och ytorna grävdes därefter med skärslev och hacka ner till kulturellt opåverkade lager. All jord sållades med 4 mm-såll. Majoriteten av fynden samlades in per 0,5 0,5 m-ruta och lager, vidare sorterades fynden in stratigrafiskt i stick om10 cm med anledning av att fyndförande lager vid tidigare undersökningar visat sig vara upp till flera dm tjocka till synes utan inre stratigrafiska avgränsningar. Keramikkoncentrationer samt keramikskärvor vilka togs om hand som prover till planerade lipidanalyser mättes, i de fall de påträffades in situ, in med totalstation. Påträffade anläggningar undersöktes separat. Koordinatnät och höjddata etablerades i SWEREF 99 respektive RH 00. Efter genomförd undersökning fylldes schaktet igen och marken återställdes. En osteologisk analys av benmaterialet har genomförts av Maria Olander vid osteoarkeologiska forskningslaboratoriet (se bilaga 1). Stenmaterialet har bestämts okulärt av Roger Wikell och Sven-Gunnar Broström i samarbete med undertecknad, vilken även bearbetat keramik och övrigt fyndmaterial. Resultat Mer detaljerade beskrivningar av lager och anläggningar, liksom dessas stratigrafiska relationer, återfinns i bilagor 3-6. Figur 5. Foto över östra schaktets östra sektion (från NV), där L1, L3 och L4 framträder tydligt. Sektionens längd är 4,5 m. Stratigrafi Samtliga identifierade lager inom undersökningsytan utgörs av tämligen välsorterad sand, där inslaget av sten genomgående är <5%. Lagren är generellt väl definierade och tydligt avgränsade gentemot angränsande lager (se Fig. 5 och bilaga 3). Vegetationsskiktet inom den undersökta ytan är endast ett par cm djupt, och i större delen av schaktet uppträder direkt under detta ett fyndförande, ca 5-15 cm djupt, lager av mörk myllig sand (L1). Fyndmaterialet i detta lager, vilket främst utgörs av keramik, är generellt mycket fragmenterat. Sparsam förekomst av recent material, bl a cementklumpar, identifierades i lagret. I den SV delen av schaktet överlagras L1 av ett påfört, ca 5-15 cm djupt, lager av grågul grovsand (L2). Även 8

detta lager är fyndförande (keramik dominerar även här) varför det påförda materialet kan antas härröra från en yta inom fornlämningslokalen. Vegetationsskiktet täcker även detta lager. Under L1 vidtar ett ca 10-30 cm djupt lager av hårt packad brunröd mellansand (L3). Detta lager, där majoriteten av fyndmaterialet uppträder, är stratigrafiskt homogent till sin karaktär, och fynd förekommer frekvent genom hela lagret. Inga fynd senare än stenålder påträffades i detta, eller underliggande, lager. Under L3 vidtar ljusgul mellansand (L4) av något grövre kornstorlek, mindre kompakt än L3. I detta lager är fyndfrekvensen betydligt lägre än i L3, och avtar successivt nedåt i stratigrafin. L4 blir vidare successivt grövre och rödare på djupare nivåer, där även fynden avtar. Den fyndförande, gulare delen varierar mellan ca 10-30 cm i tjocklek över ytan. Endast inom ett område längs den östra kanten av schaktet har detta lager grävts ner till botten, där det är ca 40-50 cm djupt och underlagras av lera. Figur 6. Plan över undersökningsytan (schakt 1) med samtliga anläggningar samt keramikkoncentrationer markerade. Figurer fyllda med grått=stenar påträffade ovan A12. Skala 1:40 9

Anläggningar Anläggningarnas lokalisering presenteras i Fig 6, anläggningsbeskrivningar återfinns i bilaga 6. Inom den undersökta ytan uppträder 14 anläggningar tolkade som antropogena: A5-A18 (A18 är dock att betrakta som osäker). Anläggningar i L3 Fyra anläggningar påträffades inom L3, och är alla tolkade som mindre stolphål, ca 0,1 m i diameter, 0,2-0,4 m djupa och bestående av mörkbrun sand (A5, A6, A7, A8). A5 uppträder i östra delen av undersökningsytan, där inga övriga anläggningar påträffades i detta lager. A6-8 framkom i utkanten av schaktet i NV, och kan eventuellt tillhöra en och samma konstruktion (Fig. 7). Figur 7. Snitt av A6 (vänster) och A7 (höger), mindre stolphål påträffade i L3. Foto från V. Figur 8. Snitt av A9, grop med sotfärgad fyllning i L4. Foto från N. Anläggningar i L4 De resterande nio anläggningarna påträffades i L4, där A9, A10, A11 samt A12 framkom direkt under L3. A9 och A10, i södra delen av schaktet, utgörs av mörkt brungrå ca 0,2 m djupa gropar, 1,0 0,6 respektive 1,3 0,8 m i diameter, där materialet i A9 är av sotig karaktär (Fig. 8) och A10 inkluderar sparsam förekomst av kol. Fyndmaterialet i dessa utgörs av keramik, ben, avslag/ restprodukter av sten samt, i A10, ockra. A11 (Fig. 9) är placerad i norra delen av undersökningsytan, och utgörs av en ca 0,2 m djup nedgrävning, 1,7 1,4 m i diameter, med stora mängder deponerad keramik (ca 3,1 kg). Ytligt i anläggningen, i gränsen mot L3, framkom två icke erupterade molarer från människa samt ockra, liksom tre koncentrationer av keramikskärvor, vardera representerandes flera kärl. Fyndmaterialet i övrigt utgjordes bl a av avslag/restprodukter av sten, två fragment från olika grönstensyxor, en pilspets i flinta, liksom ben, exempelvis från tumlare. Utöver de två molarerna har inga övriga ben från människa identifierats. Anläggningen tolkas primärt som en keramikdeposition, där dock de två tänderna påvisar till synes medveten deponering av mänskliga kvarlevor, eventuellt tillsammans med nedläggning av ockra. 10

Figur 9. Övre: A11 från N efter framrensning. Gula stickor markerar keramikkonceentrationer inom anläggningen. Nedre: Snitt av A11 från S. A12 (Fig. 10) utgörs av en grav med ett delvis bevarat skelett från en ung vuxen man, troligen placerad i hockerställning med huvudet åt S. Endast kraniet samt delar av ryggraden är bevarade. Underkäken på kraniet saknas, istället påträffades en underkäke placerad upp och ned ca 130 cm åt NV i anläggningens utkant. Av ryggradens och kraniets position att döma tycks kraniet att rört sig något från sitt ursprungliga läge, vidare påträffades kraniet med den övre delen svagt lutande nedåt. Anläggningen, en mörkfärgad nedgrävning, är grund, ca 0,25 cm, med främst branta sidor och svagt skålformad botten. Direkt S om kraniet framkom en sotfläck inom anläggningen, som i detta område har en mycket flackt lutande sida. I anläggningen påträffades keramik, bl a flera större skärvor, ben, bearbetat stenmaterial samt ockra. Flera av de större keramikskärvorna, liksom underkäken, var placerade ytligt längs anläggningens sidor, och nedgrävningen fortsätter inte under dessa. Två stora stenar, vilka eventuellt kan tillhöra anläggningen, framkom direkt ovan graven (i L3) i NV. Prover från kraniet är inskickat för 14 C-datering. Utöver de ytligt påträffade anläggningarna framkom i L4 sex ytterligare anläggningar. A13 utgörs av ett förmodat mindre stolphål, av liknande karaktär som stolphålen i L3. A14-18 utgörs av diffusa gropar, med sparsamma eller inga förekomster av fynd. 11

12 Figur 10. Övre vänstra: A12, grav (N är nedåt i bilden). Notera den flacka formen på nedgrävningen S om kraniet, liksom placeringen av keramik ytligt längs anläggningens kanter. En underkäke är placerad ytligt längs NV kanten av nedgrävningen, färgningen av delar av ryggraden anas i N. Nedre vänstra: Underkäken i A12 är placerad separat, med ovansidan nedåt. I anslutning till denna är en mynningsskärva placerad (fast gods, Fagervik III-karaktär). Övre högra: Kraniet i A12. Av kraniets position att döma har detta förmodligen föflyttats något från ursprungligt läge. Underkäken från individen saknas. En gropornerad keraimikskärva, eventuellt del av fyllnadsmaterialet, påträffades vid maxilla. Nedre högra: Större stenar påträffade ovan den NV delen av A12. N är nedåt i bilden.

Fyndmaterial Fynden från undersökningen har i regel registrerats per 0,5 0,5 m-ruta efter lagertillhörighet och 10 cm-stick, alternativt efter anläggningstillhörighet. Keramikkoncentrationer samt keramik som tagits om hand som prov för kommande lipidanalyser har, i de fall de påträffats in situ, mätts in med totalstation och angivits egna fyndnummer. Avslag, avslagsfragment, avfall och splitter från samma registreringsenhet har samlats inom en fyndpost, medan stenartefakter registrerats separat. Fyndmaterialet finns redovisat i sin helhet i fyndlistan, Bilaga 2. En osteologisk rapport över benmaterialet, av Maria Olander, återfinns i Bilaga 1. Nedan följer en kort sammanställning av fyndmaterialets karaktär och fördelning. Totalt tillvaratogs vid undersökningen ca 49,8 kg keramik, 70 stenartefakter, 1042 avslag/ kärnmaterial/övrigt slaget material, 570 g djurben, samt skelettmaterial från människa, bränd lera, ockra och hasselnötsskal. Keramik Keramikmaterialet uppgår till ca 49,8 kg fördelat på ca 31900 fragment. Ett slumpmässigt urval av keramikfyndposter från de olika lagren var valts ut för okulär analys av godstyp, vilken redovisas i tabell 1. Urvalet representerar 10% av fyndposterna i L3, 20% av posterna i L1 och L4 samt den enda posten i L2. Vidare har all keramik från anläggningar analyserats. Godset har delats in i de för gropkeramiska lokaler karaktäristiska klassificeringarna fast respektive poröst gods. Vidare finns en grupp betecknad intermediärt gods, vilket avser godstyper med viss grad av porositet, företrädesvis genom magring av både bergartsmaterial och kalkrikt material, samt porös yta på i övrigt bergartsmagrad skärva. Gruppen obestämd inbegriper främst fragment för små för att kunna bestämmas närmare. Överlag domineras keramiken från undersökningen av poröst gods, där dock det fasta godset är vanligare längre ned i stratigrafin, dvs i L4 samt i flera av de anläggningar som påträffades i detta lager (tabell 1). Det fasta godset är i regel magrat med sand och/eller krossad bergart. Samtliga ornerade skärvor påträffade vid undersökningen har analyserats avseende dekortyp och -komposition samt godstyp. Även samtliga identifierade delar av skuldror, mynningar och bottnar har analyserats. Ornerade skärvor utgör ca 6% av det totala antalet skärvor och fragment (23 vikt%). Av de ornerade skärvorna utgörs majoriteten, 68%, av poröst gods, medan fast gods är representerat i 23% och intermediärt gods i 9% av det totala antalet dekorerade skärvor. I tabell 2 presenteras den relativa fördelningen av olika dekortyper i respektive grävkontext. Det tydligt dominerande orneringselementet är runda gropar, 1322 skärvor (66% av de dekorerade skärvorna), där ett fåtal är mindre än 3 eller större än 9 mm. I ett fall perforerar groparna hela kärlväggen, och i ett fall har avlånga gropar (längd>2 bredd) registrerats. På majoriteten av skärvorna förekommer endast en eller två gropar vars orientering ej kan fastsällas, på 185 skärvor (14%) är groparna orienterade i ett horisontellt band. Endast fyra skärvor har gropar orienterade i minst två band. Även andra kompositioner av gropar har identifierats i ett 13

L1 1020 1854 0,6 71 80 4 4 12 13 13 3 1, 14, 15, 25, 42, 44, 47, 57, 58, L2 197 156 1,3 76 87 1 0 14 10 10 1 32 L3 41251 26181 1,6 81 85 2 3 16 12 1 0 253, 270, 273, 306, 312, 318, L4 1035 798 1,3 31 31 4 4 60 64 6 1 872, 875, 884, 916, 928, 936, Tabell 1. Den totala förekomsten av keramik samt olika godstypers representation i respektive grävkontext. För L1, L3 och L4 baseras fördelningen av godstyperna på ett slumpmässigt urval av fyndposter (10% av fyndposterna i L3, 20% av posterna i L1 och L4). Kontext Vikt totalt Antal totalt A5 - - A6 - - A7 - - A8 - - Medelvikt (g) Poröst gods (n%) Poröst gods (vikt%) Intermed. gods (n%) Intermed. gods (vikt%) Fast gods (n%) Fast gods (vikt%) A9 551 179 3,1 6 5 4 4 90 90 A10 463 225 2,1 29 24 3 4 68 72 A11 3130 1153 2,7 44 67 10 4 32 21 14 7 A12 1130 579 2 60 76 5 6 21 17 14 1 A13 - - A14 27 33 0,8 100 100 A15 154 169 0,9 12 29 2 5 64 63 22 3 A16 11 8 1,4 38 7 63 94 A17 7 2 3,3 100 100 A18 3 2 1,6 100 100 Obest gods (n%) Obest gods (vikt%) Utvalda fyndposter för godsbestämning (lager) 64,70, 76, 85, 106, 108, 114, 159, 895 400, 475, 491, 521, 522, 532, 549, 624, 718, 724, 749, 783, 831, 885, 906, 943 949, 950, 953, 957, 969, 971 14

Kontext Dekorerat totalt (g) Dekorerat totalt (vikt%) Dekorerat totalt (n) Dekorerat totalt (n%) Gropar % av n dekorerade Dragna linjer/ linjestämpel % av n dekorerade Tandstämpel % av n dekorerade Övriga formelement fåtal fall: vertikal orientering (4 st), vertikal sicksack (1 st), yttäckande (1 st) samt oregelbunden orientering (1 st). Fyra skärvor har gropornering på kärlväggens insida. Linjestämpel eller dragna linjer finns representerat på 459 skärvor (23% av de dekorerade skärvorna), varav 192 skärvor uppvisar dekor med streckad linje. Kompositionsmässigt dominerar snedställda streck (118 st), främst vertikalt snedställda i ett horisontellt band. Endast i tre fall kan minst två band identifieras. Även sicksackmönster förekommer relativt frekvent (102 st), nästan uteslutande med vertikal orientering i ett eller (på två skärvor) minst två horisontella band. Sicksack med horisontell orientering har identifierats i två fall, på fyra av skärvorna är sicksackmönstret yttäckande. Linjedekor komponerade i kryssmönster förekommer på 29 skärvor, i fyra fall yttäckande skärvan. Linjedekor med vertikal orientering har identifierats på 20 skärvor, i ett eller (i två fall) minst två horisontella band. Endast fyra skärvor uppvisar linjedekor med horisontell orientering. På 98 skärvor förekommer linjedekor som mynningsornering. Flertandad stämpel förekommer på 63 skärvor, varav 17 utförts med prickstämpel och 46 med mer kilformade/rektangulära stämpelintryck. Vidare förekommer 62 kilformade/rektangulära intryck solitärt. Snedställd orientering dominerar, och förekommer på 41 skärvor, främst i ett Tabell 2. Relativ fördelning av olika dekortyper i respektive grävkontext L1 62,5 6 18 1 72 17 0 Halvcirkelstämpel, nagelintryck L2 53,3 27 4 3 75 0 0 Halvmåneformad grop L3 9586 23 1752 7 66 22 7 Halvcirkelstämpel, nagelintryck, halvmåneformad grop, ringintryck, prick <2mm, S- format linjeintryck L4 375,5 36 44 6 75 14 2 Halvcirkelstämpel, nagelintryck A9 141,6 26 10 6 100 0 0 A10 134,8 29 25 11 68 16 8 Halvcirkelstämpel, nagelintryck A11 728,8 23 100 9 58 27 7 Halvcirkelstämpel, nagelintryck, halvmåneformad grop A12 274,3 24 35 6 77 20 0 Halvcirkelstämpel A14 16,1 60 2 6 100 0 0 A15 29,5 19 7 4 71 29 0 A17 4,2 65 1 5 0 0 0 Nagelintryck A18 1,4 45 1 5 100 0 0 15

Gropar % av n dekorerade Dragna linjer/ linjestämpel % av n dekorerade Tandstämpel % av n dekorerade Övrigt % av n dekorerade (21 st) eller minst två (7 st) horisontella band. På 12 skärvor förekommer dekortypen i sicksack i horisontellt band, samt i 18 fall med vertikal orientering i ett (14 st) eller minst två (4 st) horisontella band. Vidare förekommer yttäckande stämpel (3 st), horisontell orientering (4 st), samt oregelbunden orientering (3 st). De solitära stämplarna förekommer i fyra fall som mynningsornering. Övriga orneringselement utgörs av halvcirkelformad stämpel (31 st) samt rundade, nagelliknande intryck (37 st, varav 15 st mynningsornering), halvmåneformade gropintryck (59 st), enkel prickstämpel (<2mm, 17 st), ringintryck (27 st) samt svagt S-formade linjer (3 st). Den relativa fördelningen av de olika dekortyperna (gropar, linjer, flertandad stämpel/ kilstämpel) är tämligen likartad för de tre godstyperna (tabell 3). Av övriga orneringselement finns samtliga representerade i det porösa godset, samt, med undantag av halvmåneformade gropintryck, i det porösa. Det intermediära godset finns representerat i skärvor med halvcirkelformad stämpel, halvmåneformade gropintryck, enkel prickstämpel samt ringintryck. Dekor placerad på den övre delen av kärlet (mynning/hals/skuldra) finns representerat i 404 fall, medan resterande ornerade skärvor utgör kärlets buk eller obestämda fragment (observera att ornering på skuldra/hals på raka kärl sällan kan identifieras om inte mynningen finns representerad på skärvan, varför denna grupp troligen är underrepresenterad vid bearbetningen). Mynningsornering förekommer på 109 av totalt 613 mynningsskärvor och domineras tydligt av linjedekor (98 st), främst komponerade med snedställd orientering (53 st) följt av kryss- (23 st) och sicksackmönster (17 st). Tabell 3. Relativ fördelning mellan olika dekortyper i respektive godstyp. Fast gods 65 19 4 11 Intermed. gods 70 21 5 3 Poröst gods 65 23 7 5 Av totalt 613 identifierade mynningsskärvor har 34% en inåt sluttande mynning, 15% rundad form, 14% plan form, samt 8% utåt sluttande mynning. Mindre vanligt förekommande är mynning med läpp orienterad utåt (2%) respektive inåt (1%). För övriga mynningsskärvor har formen ej kunnat bestämmas. Formen på skulderskärvor har kunnat bestämmas i 223 fall, där en tydlig dominans av vinkelmarkerad skuldra (80%) har noterats, följt av mjukt s-formad skuldra (17%). Endast två raka skuldror (1%) har identifierats, vilket troligen är en grov underskattning av det totala materialets skulderform, och i fyra fall (2%) har en eventuell trattformad skuldra noterats. Den raka skuldrans förmodat höga frekvens i keramikmaterialet indikeras vidare av att kärlens bukform, såsom identifierad hos de ornerade skärvorna, i 132 fall 16

är rak, medan 92 skärvor representerar en svagt konvex buk och endast 2 exempel på skärvor från kärl med kraftigt konvex buk har identifierats. Dock bör noteras att endast bukskärvor med ornering har analyserats avseende kärlform. I keramikmaterialet har vidare endast 21 bottenskärvor identifierats, där flat botten (10 st) och spetsig botten (9) tydligt dominerar. Ytterligare en bottenskärva har en svagt rundad botten, och en skärva representerar ett flatbottnat kärl med svagt utåtgående fot. Vidare påträffades 39 skärvor från miniatyrkärl, generellt klassificerade som kärl med en mynningsdiameter <10 cm. Vid denna undersökning tycks majoriteten av miniatyrkärlen ha en diameter på <5 cm. I samtliga fall påträffades dessa skärvor i lager 3. Två skärvor uppvisar ornering, med grop respektive dragen linje. Sten Tabell 4. Stenredskap påträffade vid undersökningen Artefakt Material Antal Vikt (g) Medelvikt (g) Pilspets Flinta, sydskandinavisk 2 5,3 2,7 Pilspets Skiffer 2 1,5 0,8 Pilspets, förarbete? Skiffer 1 6,1 Yxfragment Flinta, sydskandinavisk 2 2,3 1,2 Yxfragment Grönsten 6 24,6 4,1 Knivfragment Grönsten 1 1,0 Knivskaft? Skiffer 1 3,8 Tånge till spånpilspets Flinta, sydskandinavisk 1 0,7 Spån, retuscherat Flinta, sydskandinavisk 1 1,5 Skrapa Flinta, sydskandinavisk 1 1,4 Slipat redskap, fragment Skiffer 1 0,7 Glättsten Bergart 2 235,8 117,9 Glättsten Grönsten 1 32,8 Bryne Sandsten, gul 1 9,9 Slipsten/slipstensfragment Sandsten, röd 32 6365,0 198,9 Överliggare, fragment Sandsten, röd 1 1132,3 Avslag från slipsten Sandsten, röd 1 14,5 Eggredskap Sandsten, röd 1 2,6 Avslag med slipad egg Sandsten, röd 1 124,2 Sten med slipad kant Sandsten, röd 1 206,9 Sandsten, formad Sandsten, röd 1 452,8 Redskap? Grönsten 1 47,1 Grönsten, slipad Grönsten 1 3,5 Sten, grovt tandad Grönsten 1 122,1 Redskap med sliten egg Kvarts 1 47,6 Avslag med retusch Kvarts 1 22,8 Avslag/avslagsfragment med urtag Kvarts 3 33,1 11 Avslag med nött egg Bergart 1 38,4 Total 70 8940,3 17

Avfall/ splitter (n) Avfall/ splitter (g) Avslag/ avslagsfragment (n) Avslag/ avslagsfragment (g) Kärna/ kärnfragment (n) Kärna/ kärnfragment (g) Total (n) Total (g) Stenmaterialet från undersökningen utgörs av 70 artefakter (8940 g) samt 1042 avslag/ kärnmaterial/övrigt slaget material (7644 g). Av de 70 identifierade redskapen (se tabell 4) utgörs 32 av slipstenar/slipstensfragment i röd sandsten, samt en överliggare av samma material. Vidare tillvaratogs två pilspetsar i sydskandinavisk flinta, samt två pilspetsar och ett eventuellt förarbete till pilspets i grå skiffer. Flera yxfragment påträffades, sex i grönsten (ej bestämd närmare) samt två av grå sydskandinavisk flinta, varav ett är bränt. Övriga redskap utgörs av bl a glättstenar, bryne, retuscherade avslag, flintskrapa, knivfragment och ett retuscherat flintspån. Inom kategorin avslag/kärnmaterial/övrigt slaget material finns ett brett spektrum av utnyttjade råmaterial representerat (tabell 5). Kvarts dominerar till både vikt och antal (67% av antalet fragment), följt av grönsten (15%), bergart (8%) och sandsten (6%). Vidare finns sydskandinavisk flinta, granit, gnejs, fältspat, kvartsit, ryolit och grå skiffer representerat, i mer begränsat antal. Grönsten och bergart har ej bestämts närmare. Materialet domineras av avslag/avslagsfragment (51% av antalet fragment) följt av avfall/splitter (47%) och kärnor/ kärnfragment, främst i kvarts (2%). Både bipolär teknik och plattformsteknik finns representerat i det slagna materialet (tabell 6). En sammanställning av de fragment där tillslagningsteknik kunnat bestämmas visar en dominans av plattformsteknik vilken finns representerad i samtliga materialkategorier med undantag av flinta och ryolit, där endast bipolär teknik kunnat identifieras. Vidare har bipolär teknik noterats, i mindre frekvens, i material av kvarts, kvartsit och sandsten. Liksom för kera- Tabell 5. Övrigt slaget stenmaterial från undersökningen, förekomst per kategori och råmaterial Bergart 26 231,3 54 952,3 2 619,9 82 1803,5 Flinta 3 0,8 3 3,5 6 4,3 Fältspat 1 9,3 1 9,3 Gnejs 1 9,9 1 8 2 17,9 Granit 1 2,8 17 226,1 18 228,9 Grönsten 39 302,3 113 786,3 152 1088,6 Kvarts 402 1206,6 277 1204,9 17 230,7 696 2642,2 Kvartsit 1 3 14 50,3 15 53,3 Ryolit 1 1 1 31,5 2 32,5 Sandsten 10 548,6 55 1202,7 1 7,1 66 1758,4 Skiffer 1 4,1 1 1,4 2 5,5 Total 485 2318,7 536 4436,5 21 889,2 1042 7644,4 18

Tabell 6. Relativ frekvens av föremål med identifierad tillslagningsteknik per råmaterial. Siffror i parentes anger antal identifierade föremål. Plattformsteknik % av totalt n (antal i parentes) Bergart 22 (19) Bipolär teknik % av totalt n (antal i parentes) Flinta 15 (2) Gnejs 50 (1) Granit 67 (12) Grönsten 37 (61) Kvarts 6 (45) 3 (19) Kvartsit 47 (7) 7 (1) Ryolit 50 (1) Sandsten 31 (32) 3 (3) Skiffer 14 (1) miken uppträder majoriteten av stenmaterialet i L3 samt i A11 och A12 (i A12 dock inga artefakter). Vad gäller artefakterna påträffades 27 av de 32 slipstenarna/ slipstensfragmenten i L3, medan tre härrörde från A11, en från A10 och en från L1. I A11 påträffades vidare en av pilspetsarna i flinta, två fragment av grönstensyxor (av färgen att döma troligen representerandes två olika yxor) samt ett eventuellt redskap av grönsten. Ytterligare ett yxfragment av grönsten påträffades i A15. Övriga artefakter kan alla kopplas till L3. Ben En utförlig rapport över de osteologiska analyser som utförts av Maria Olander återfinns i Bilaga 1, varför endast en kortfattad summering av benmaterialet presenteras i det följande. Totalt tillvaratogs ca 530 g ben, undantaget skelettet i A12. Viktmässigt utgörs 60% av detta material av obrända ben, medan 40% är bränt. Benen är generellt kraftigt fragmenterade, och uppvisar inte alls samma höga grad av bevaring som benmaterialet påträffat i de mer sydligt belägna schakten från 1970 års grävning samt från dumphögarna. Som ett resultat av den höga fragmenteringsgraden har endast 16% av materialet kunnat bestämmas till art eller benslag. Säl, följt av fisk och svin, dominerar i djurbensmaterialet (tabell 6), vilket korrelerar väl med tidigare undersökningsresultat. 94% av materialet har påträffats i L3, och uppvisar en relativt jämn fördelning över lagret, med undantag av området ovan A11 där en högre frekvens benmaterial har identifierats. Tabell 6. Identifierade djurarter i benmaterialet från undersökningen (exklusive anläggningar). Data från osteologisk rapport av Mia Olander, bilaga 1. Art Vikt g Vikt % Antal Antal % Obränt g Bränt g Säl 52,21 10,97 206 6,70 52,36 0,85 Svin 18,76 3,94 27 0,88 12,54 6,22 Tumlare 2,43 0,51 1 0,03 2,43 Utter 0,24 0,05 1 0,03 0,24 Ekorre 0,17 0,04 1 0,03 0,17 Älg 0,3 0,06 1 0,03 0,3 Hund 0,23 0,05 1 0,03 0,23 Grävling 0,09 0,02 1 0,03 0,09 Fisk 12,95 2,72 198 6,44 9,56 3,34 Obest 388,45 81,64 2639 85,79 229,98 180,69 Totalt 475,83 100 3076 100 307,6 191,4 19

Utöver skelettet i A12 har humant skelettmaterial identifierats i form av tre molarer, varav två påträffade i gränsen L3/A11 och en i L3 ovan A12, utan tydlig koppling till graven. I L3 har även ett fåtal brända kraniefragment samt tandemalj från människa påträffats. Övrigt fyndmaterial Bränd lera uppgår till115 fragment (136 g), varav åtminstone åtta eventuellt kan utgöra fragment av figuriner, vilka ej kan bestämmas närmare. Vidare påträffades ett fragment av en lerkula. Fragment av hasselnötsskal (totalt 28 fragment, 1,0 g) har identifierats i L3 (13 st), A12 (14 st) samt L4 (1 st). Klumpar av ockra (totalt 32 fragment, 7,6 g) finns representerat i A12 (22 st), L3 (5 st), A11 (2 st) samt A10 (1 st). Ockran är företrädesvis rödorange till färgen, dock har två av klumparna en rödlila nyans. Planerade vetenskapliga analyser av fyndmaterialet I syfte att studera kärlanvändningen på lokalen planeras analyser av lipider (fettsyror) i ett urval av mynningsskärvor från föreliggande undersökning, liksom från den kommande, mer omfattande undersökningen. Resultaten från dessa analyser förväntas vara sammanställda under våren 2011. Vidare har kollagen extraherat från skelettet i A12 sänts till Ångströmlaboratoriet i Uppsala för 14 C-datering. Diskussion Anläggningarnas stratigrafiska relationer I flera fall noterades förmodade störningar i anläggningarnas topp. Detta är främst påtagligt i L4, där flera anläggningar (A13-18, diffusa gropar) påträffades en bit ner i lagret, trots att de sannolikt ursprungligen nedgrävts igenom hela lagret. Då L4 till sin karaktär består av löst packad, lättrörlig sand, kan detta fenomen eventuellt förklaras med att övre delen av det bevarade L4 störts, genom bioturbation eller antropogena aktivititeter, varför flera anläggningars övre avgränsning smetats ut. Hypotesen stärks av karaktären hos en av lagrets diffusa gropar, A15, vilken i ytan hade ett omfång på ca 1,3 1,2 m, men där huvuddelen av mörkfärgningen visade sig vara endast ett par cm djup och sammanblandad med sand från L4. Den egentliga bevarade gropen, med mer homogen, ostörd fyllning visade sig vara belägen i mörkfärgningens södra del, och hade en diameter av ca 0,3 m. De förmodade störningarna av A13-18 bör ha inträffat i ett äldre skede än anläggandet av A9-12, vilka är synliga i toppen av lagret. Det är fullt möjligt att även dessa anläggningars övre delar är störda, då de, liksom övriga anläggningar i L4, ursprungligen bör ha grävts ner igenom ovanliggande jord, där nu inga tecken på nedgrävning kan identifieras. Att L3 består av senare påfört material är ej troligt, och de aktiviteter som resulterat i lagrets idag identifierade karaktär har troligen raderat spåren efter de äldre nedgrävningarna. 20

Även L3 inkluderar anläggningar (A6-8, mindre stolphål) vars övre del kan ha försvunnit, då de påträffades först en bit ner i lagret. Lager 3 är stratigrafiskt homogent till sin karaktär, och uppvisar ingen identifierbar inre kronologi, men av den ansenliga fyndmängden att döma är det fullt möjligt att lagret representerar en lång period av, mer eller mindre regelbundna, aktiviteter. Möjligen har stolphålen hört till en konstruktion som utnyttjats i ett äldre skede, varpå övre delen av anläggningarna försvunnit under en senare fas. Kronologi och aktiviteter Sett till lokalens kronologi som helhet är den höga frekvensen poröst gods i undersökningsytans L3 intressant att notera. Inom de ytor S om det aktuella schaktet som undersökts tidigare är den relativa frekvensen av poröst gods lägre (Olsson et al. 1994), och utgör ca hälften av keramikmaterialet. Denna fördelning stämmer mer väl överens med fördelningen i den aktuella undersökningens L4, liksom i flera av anläggningarna från detta lager. En möjlig tolkning är att L3 representerar en relativt sen aktivitet på lokalen, då man av okänd anledning dragit sig längre bort från stranden. Kommande undersökningar kan förhoppningsvis bidra med mer information om detta. Vidare är intressant att notera att den undersökta graven, liksom övriga anläggningar i L4, inte tycks sammanfalla kronologiskt med den stora ackumulationen av fyndmaterial inom detta område av lokalen, utan snarare utgör äldre händelser. Den rumsliga såväl som kronologiska relationen mellan begravningar och andra aktiviteter på platsen är ännu relativt okänd, och även denna aspekt kan förhoppningsvis komma att belysas i och med kommande utgrävningar. Under de planerade kommande undersökningarna är en målsättning att genom utökning av den här avrapporterade undersökningsytan nå en större förståelse för gravens rumsliga och kronologiska kontext. Vidare är syftet att närmare försöka identifiera de aktiviteter som representeras av L3. Hör de tre stolphålen i V delen av schaktet till någon identifierbar konstruktion? Den höga frekvensen av slipstensmaterial inom lagret talar för att denna del av lokalen till stor del utnyttjats vid tillverkning/bearbetning av redskap eller dylikt, medan benmaterial är mer sparsamt representerat. Då bevaringsförhållandena av okänd anledning är sämre på denna del av lokalen än vid de undersökta ytorna åt S är det svårt att uppskatta hur mycket benmaterial som ursprungligen deponerats, men det tycks inte som att samma kvantiteter ben hanterats inom den aktuella ytan. 21

Referenser Aaris-Sørensen, K. 1978. Knoglematerialet fra den mellemneolitiske boplads ved Korsnäs. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, Rapport 1978:8. Stockholm. Arrhenius, G. 1945. Gånggriftstidens boplatsnivåer i Södertörn. Geologiska föreningens i Stockholm förhandlingar, vol. 67. Arrhenius, O. 1931. Markanalysen i arkeologiens tjänst. Geologiska föreningens i Stockholm förhandlingar, vol. 53, 47-59. Broström, S.-G., Forsmark, E., Gustavsson, M., Ihrestam, K. & Wikell, R. 2008. Korsnäs 2006. Rapport över sållning av schakthög vid Korsnäsboplatsen (Raä 447) i Grödinge s:n. Botarkrapport 2008-3. Broström, S.-G., Forsmark, E., Gustavsson, M., Ihrestam, K. & Wikell, R. 2009. Korsnäs 2007. Rapport över sållning av schakthög vid Korsnäsboplatsen (Raä 447) i Grödinge s:n. Botarkrapport 2009-3. Eriksson, L. 1971. Fosfatkartering på Korsnäsboplatsen. Riksantikvarieämbetet, Rapport 1971 B8. Stockholm. Fornander, E., Eriksson, G. & Lidén, K. 2008. Wild at Heart: Approaching Pitted Ware identity, economy and cosmology through stable isotopes in skeletal material from the Neolithic site Korsnäs in Eastern Central Sweden. Journal of Anthropological Archaeology vol. 27, 281-297. Miller, U. & Robertsson, A.-M. 1981. Current Biostratigraphical Studies connected with Archaeological Excavations in the Stockholm Region. I Königsson, L.-K. & Paabo, K. (red.) Florilegium Florinis Dedicatum, Striae. Vol. 14. Uppsala. Olsson, E. 1996. Neolitikum i Stockholms län källmaterial och forskningsläge. I Bratt, P. (red.) Stenålder i Stockholms län. Stockholm. Olsson, E., Granath Zillén, G. & Mohr, A. 1994. Korsnäs en gropkeramisk grav- och boplats på Södertörn. UV Stockholm Rapport 1994:63. Olsson, E. & Kihlstedt, B. 2000. Tidig- och mellanneolitikum på Korsnäsboplatsen. Arkeologisk förundersökning, UV Mitt Rapport 2000:6. Stockholm. Werthwein, G. 2002. Järnåldersgrav på Korsnäs. Stockholm läns museum, rapport 2002:18. Uppgifter från Antikvariskt Topografiskt Arkiv (ATA) ATA dnr 4197/30: Ivar Schnell, anmälan av boplats. ATA dnr 3683/33: Stockholm Högskola, seminariegrävning 1933. ATA dnr 3347/64: Stockholms Högskola 1964, kartering och fyndinsamling. Grödinge Hembygdsförening, sållning av dumphögar 1971-72. ATA dnr 2811/73: RAÄ UV, Östmark, schaktkontroll, 1973 ATA dnr 2498/79: RAÄ UV, Åkerlund, schaktkontroll, 1979 22

Tekniska och administrativa uppgifter Landskap: Södermanland Kommun: Botkyrka Socken: Grödinge Fastighet: Snäckstavik 3:94 Fornlämningsnummer: Raä 447 Fornlämningstyp: Stenåldersboplats Markägare: Stockholms stad Ekonomiska kartans blad: 10I 2c Rönninge Länsstyrelsen i Stockholms län beslut dnr: 431-09-34421 Undersökt yta: 16,75 m 2 Undersökningsperiod: 2009-09-01 till 2009-09-24 Ansvarig vid undersökningen: Elin Fornander Deltagare vid undersökningen: Elin Fornander (doktorand, Arkeologiska forskningslaboratoriet. Fält- och rapportansvarig), Guðbjörg Melsted och Inga Hlín Valdemarsdóttir (masterstudenter, arkeologiska forskningslaboratoriet). Geodetiskt referenssystem: SWEREF 99 Höjdsystem: RH 00 Fynden från undersökningen förvaras i avvaktan på fyndfördelning vid arkeologiska forskningslaboratoriet. 23

Bilagor Bilaga 1. Osteologisk analys, av Maria Olander Bilaga 2. Fyndlista Bilaga 3. Sektionsritningar över den södra och östra sektionen Bilaga 4. Harris matris över lager- och anläggningsrelationer Bilaga 5. Lagerbeskrivningar Bilaga 6. Anläggningsbeskrivningar och -ritningar Bilaga 7. Keramik, fotografier Bilaga 8. Stenartefakter, fotografier 24

Bilaga 1. Osteologisk analys, av Maria Olander

Korsnäs RAÄ 447 Grödinge socken Osteologisk analys 2010 Foto: Elin Fornander Maria Olander Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet Institutionen för Arkeologi och Antikens kultur Stockholms Universitet OFL Rapport 2010:1 1

Bakgrund och historik Hösten 2009 utförde Elin Fornander, tillsammans med två Master studenter, vid Arkeologiska Forskningslaboratoriet en mindre undersökning av Korsnäs boplats som ett förberedande led inför en större seminarieutgrävning våren 2010. Avsikten var att få en uppfattning om de fyndförande lagrens karaktär och sammansättning. Målsättningen med den osteologiska rapporten är att få en överblick över fördelningen av materialet i rummet samt artfördelningen på platsen inför den kommande utgrävningen. Korsnäs gropkeramiska boplats upptäcktes 1930 av professor Ivar Schnell och sedan dess har det gjorts ett antal mindre undersökningar av lokalen men ingen större och mer genomgående grävning (Olsson et al.,1994:54). Man har vid Korsnäsboplatsen funnit ett rikt fyndmaterial i både artefakter och ben. 1960 gjordes en avbaning för matjord i området vilket påfanns ha skadat fornlämningen och UV vid Riksantikvarieämbetet utförde då en grävning för att bl. a se vilka skador som uppkommit. Under denna grävning fann man ett flertal anläggningar, bl. a gravar och mörkfärgade gropar fyllda med keramik och djurben samt ett unikt fynd av fiskben som, pg a dess kontext, finsållades och det framkom en stor mängd strömmingsben. (Olsson et al., 1994:5-11). 1978 skrevs en osteologisk rapport av Kim Aaris-Sorensen på ovan nämnda grävnings benmaterial. Djuren han artbestämde var framförallt grönlandssäl, vikarsäl, svin, rådjur, älg samt pälsdjur såsom grävling, utter, hare, björn m.m. Materialet innehöll även sjöfåglar samt fisk. Det unika fyndet med strömmingsbenen visade på ett intensivt fiske (Aaris-Sorensen 1978:6-8). Boplatsen är ovanlig på det att det finns så mycket benmaterial bevarat både i redskap och framförallt av obrända ben, övriga boplatser som är belägna i sandigt kulturlager i närområdet har inte samma bevaringsgrad som Korsnäs. Orsaken till detta är ännu oklar, det kan vara så att den stora mängden ben har gett marken en kalkavlagring som höjt bevaringsgraden. Det fanns även områden inom boplatsen med lägre bevaringsgrad och fyndmängd (Olsson et al., 1994:60). Metod Det analyserade materialet har bestämts till benslag och art där det varit möjligt. I största möjliga mån har sidobedömning och uppdelning av distal och proximal del av benen utförts, men på grund av materialets fragmentering har inga försök till bestämning av MNI, (minsta antal individer), utförts. Endast ett ben uppvisade spår av bearbetning och det var ett höftben på en säl. I materialet har även de ben som inte kunnats identifieras delats in i grupper, för att få en bild av den anatomiska fördelningen hos benen inom schaktet. Benmaterialet har identifierats med hjälp av den komparativa samlingen på Osteoarkeologiska laboratoriet vid Stockholms Universitet. Det mänskliga materialet har analyserats för åldersbedömning enligt modell från Standards av Meindel &Lovejoy 1985, för sutursammanväxning samt tandslitage (Buikstra et al., 1994:33-55). För att konfirmera metodiken har även Brothwells modell för tandslitage med poängsättning använts (Brothwell,1981:72) För de tänder som framkommit i toppen av anläggning 11 har Brothwells modell för tänders frambrott använts (Brothwell 1981:64). Könsbedömning har utförts enligt Standards modell (Buikstra et al., 1994:33-55). 2

Material Benmaterialet bestod av totalt 528,36 g ben, i sin tur bestående av 3295 stycken fragment. De obrända benen har en vikt på 317,75g och de brända benen uppgår till 210,61 g. I jämförelse med tidigare grävningars benmaterial är benen mycket fragmenterade och i dåligt skick. Den genomsnittliga vikten per fragment är endast 0,16 g, detta har medfört att en större mängd ben inte går att bestämma till art eller benslag. Sammanlagt har endast 16,2 % bestämts i arter, grupper av arter, av de 83,8 % obestämda benen har 69 % viktmässigt, delats in anatomiska benslag. Benmaterialet är utgrävt i ett schakt på totalt 16,75 kvadratmeter indelat i ett 1x1 m rutnät, vidare är schaktet indelat i lager samt stick. Jag har benämnt schaktets rutnät med bokstäver för att förenkla tabeller samt översikten av rutnätet, (rutornas koordinater finns redovisade i bilaga 1). Det fanns även fyra anläggningar med benfynd i schaktet, dessa behandlas separat från övriga benfynd. Benen var fördelade inom lagren med en tydlig dominans i det tredje lagret (L3), som hade 94 % av benfynden med 510 g av det totala antalet ben. Lager 1(L1) på 23,78g samt L4 med 3,49 g ben stod för endast 4,8 % respektive 0,79 % av benmaterialet på platsen. Lager två (L2) som saknas i nedanstående tabell var ett påfört lager bestående grågul grovsand utan benfynd. Summa av Vikt Stick Lager 1 2 3 4 5 Totalt 1 8,25 15,39 0,14 23,78 3 147,2 229,44 95,16 471,8 4 2,2 1,77 3,97 Totalt 8,25 162,59 231,64 95,3 1,77 499,55 Tabell 1.Fördelning enligt vikt inom lager samt stick (exklusive anläggningar) Inom lagren som var indelade i stick om 5 cm ser man att stick 2, inom L1, hade mest benmaterial medan stick 1 har ungefär hälften så mycket. Ser man till lager tre (L3) fanns skiljer det ca 70 g mellan stick 2 samt 3 men över 100g mellan stick 3 och 4. I L4 finns nästan inget benmaterial, inom sticken i lagret var det en jämn fördelning mellan stick 3 och 5. Den tydliga tendensen är att benfynden ökar fram till lager tre för att minska inom stick 4 och sedan drastiskt avta vid L4. Fördelningen mellan bränt och obränt material skiljer sig inte nämnvärt åt inom lagren utan följer fördelningen av benmaterialet i helhet. Undantaget lager ett där 68 % av benen är brända till skillnad från lager tre där fördelningen är jämnare med en liten dominans av obrända ben 63 % mot 37 % brända ben. Inom lager fyra skiljer det endast 0,19 g mellan brända och obrända ben. Diagram 1. Fördelningen brända och obrända ben inom lagerföljden 3