EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 27.4.2018 COM(2018) 247 final 2018/0116 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om bemyndigande av medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse bli parter i Europarådets konvention om en integrerad strategi för säkerhet, trygghet och service i samband med fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang (CETS nr 218) SV SV
1. FÖRSLAGETS SYFTE MOTIVERING Det här förslaget gäller ett beslut om att bemyndiga medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse underteckna och ratificera Europarådets konvention om en integrerad strategi för säkerhet, trygghet och service i samband med fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang (nedan kallad CETS nr 218 eller konventionen). 2. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET 2.1 Bakgrund Den 29 maj 1985 dödades 39 människor och hundratals skadades under de våldsamma sammandrabbningarna mellan fotbollssupportrar vid Europacupsfinalen på Heyselstadion i Bryssel. Efter katastrofen utarbetade Europarådet Europeiska konventionen om läktarvåld och olämpligt uppträdande vid idrottsevenemang och i synnerhet vid fotbollsmatcher (CETS nr 120) (nedan kallad konvention nr 120). Konvention nr 120 är inriktad på att förebygga, avskräcka från och reagera på våldsamheter och olämpligt uppträdande i eller i närheten av arenor. Konvention nr 120 trädde i kraft den 1 november 1985 och har ratificerats av 41 parter, däribland de flesta av Europeiska unionens medlemsstater. I december 2013 konstaterade Europarådets ministerkommitté, mot bakgrund av en studie om fördelarna med och behovet av att uppdatera konvention nr 120, att konventionen hade blivit inaktuell: dess innehåll i synnerhet tonvikten på säkerhetsåtgärder befanns vara oförenligt med erfarenhet och god praxis och stämde inte överens med den senaste tidens rekommendationer från konventionens ständiga kommitté. Ministerkommittén uppmanade därför ständiga kommittén att revidera konvention nr 120. I stället för att revidera den beslutade ständiga kommittén att utarbeta en ny konvention. Det arbetet utmynnade i CETS nr 218. 2.2 Konventionen Målet med CETS nr 218 är att skapa en trygg, säker och välkomnande miljö vid fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang (artikel 2). Konventionen gör åtskillnad mellan säkerhetsåtgärder, trygghetsåtgärder och serviceåtgärder (artikel 3). Enligt konventionen ska parterna införa en integrerad, myndighetsövergripande och balanserad strategi för säkerhet, trygghet och service (artikel 2 a), dvs. en strategi som bygger på tanken att säkerhets-, trygghets- och serviceåtgärder vid fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang alltid överlappar och samspelar i fråga om effekt, måste vara balanserade och inte kan utformas eller genomföras isolerat (artikel 3 f). Enligt konventionen ska parterna ombesörja nationella och lokala samordningsarrangemang för att utarbeta och genomföra en integrerad, myndighetsövergripande strategi för säkerhet, trygghet och service (artikel 4). Parterna är skyldiga att vidta olika åtgärder i syfte att säkerställa säkerhet, trygghet och tjänster inom arenorna (artikel 5). Exempelvis måste de se till att arenornas drift möjliggör verkningsfull samverkan med polis, räddningstjänster och andra partnermyndigheter, och ha anvisningar och rutiner i händelse av t.ex. rasistiskt eller diskriminerade beteende (artikel 5.5). Parterna är vidare skyldiga att uppmuntra alla relevanta myndigheter och intressenter att arbeta tillsammans för att skapa en säker, trygg och välkomnande miljö på offentliga platser utanför arenorna (artikel 6). Parterna ska se till att SV 1 SV
berörda myndigheter utvecklar beredskaps- och nödplaner (artikel 7) och de måste uppmuntra alla myndigheter att ta proaktiva kontakter med supportrar och kringboende (artikel 8). När det gäller polisinsatser sägs i artikel 9 i konventionen att parterna ska se till att strategier för polisinsatser utarbetas, utvärderas regelbundet och vidareutvecklas, under hänsynstagande till god praxis, och att de är förenliga med en integrerad strategi för säkerhet, trygghet och service. Parterna ska också se till att polisen arbetar i partnerskap med de relevanta intressenterna. När det gäller förebyggande åtgärder och påföljder ska parterna enligt artikel 10 i konventionen vidta alla tänkbara åtgärder för att minska risken för våldsamheter och oroligheter och i enlighet med nationell och internationell rätt se till att det finns effektiva arrangemang för utestängning, som är anpassade till riskernas karaktär och belägenhet, för att motverka och förhindra incidenter. Parterna är också skyldiga att samarbeta för att se till att personer som begår brott utomlands får lämpliga påföljder (artikel 10.3) och att överväga att ge rättsliga eller administrativa myndigheter möjlighet att utdöma påföljder mot personer som har orsakat eller bidragit till incidenter av fotbollsrelaterat våld och/eller oroligheter, med möjligheten att inskränka resor till fotbollsevenemang i ett annat land (artikel 10.4). Artikel 11 i konventionen handlar om internationellt samarbete. Enligt den artikeln är parterna skyldiga att inrätta ett nationellt informationsställe för fotboll som ska fungera som den samlade kontaktpunkten för utbyte av information och underrättelser om fotbollsmatcher med en internationell dimension och för andra frågor som rör internationellt polissamarbete (artikel 11.2 11.4). Artikel 11.2 11.4 inspirerades av och bygger på terminologin i rådets beslut 2002/348/RIF av den 25 april 2002 om säkerhet i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension. Konventionens slutbestämmelser handlar om undertecknande (artikel 16), ikraftträdande (artikel 17), anslutning av stater som inte är medlemmar i Europarådet (artikel 18), konventionens effekter i förhållande till konvention nr 120 (artikel 19), territoriell tillämpning (artikel 20), uppsägning (artikel 21) samt anmälningar (artikel 22). Dessa bestämmelser bygger i huvudsak på mallarna för slutbestämmelser i konventioner och avtal som ingåtts inom Europarådet från februari 1980 och på slutbestämmelserna i konvention nr 120. 2.3 Befintlig unionsrätt och politik på området Unionen har antagit ett antal bestämmelser om polisiärt samarbete och utbyte av polisiära uppgifter. När det särskilt gäller polissamarbete och utbyte av polisiär information i fråga om trygghet och säkerhet vid fotbollsmatcher har unionen antagit rådets beslut 2002/348/RIF av den 25 april 2002 om säkerhet i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension 1. Rådets beslut 2002/348/RIF antogs på grundval av artikel 30.1 a i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), numera artikel 87.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), samt artikel 34.2 c i EU-fördraget, som numera upphört att gälla. Enligt rådets beslut 2002/348/RIF ska varje medlemsstat inrätta eller utse ett nationellt polisiärt informationsställe för fotboll som ska fungera som den centrala, direkta kontaktpunkten för att säkerställa utbyte av relevant information och för att underlätta internationellt polissamarbete i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension (artikel 1). I rådsbeslutet anges informationsställenas uppgifter (artikel 2), den 1 EGT L 121, 8.5.2002, s. 1. SV 2 SV
polisiära information som ska utbytas mellan dem (artikel 3) och förfarandet för kommunikation mellan informationsställena (artikel 4). Genom rådets beslut 2007/412/RIF av den 12 juni 2007 om ändring av beslut 2002/348/RIF om säkerhet i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension 2 tillkom bestämmelser om regelbundna bedömningar av oroligheter i samband med fotbollsmatcher på nationell nivå (artikel 2.6) och om informationsutbyte (artikel 3.4). Rådets beslut 2002/348/RIF nämns i rådets resolution av den 17 november 2003 om medlemsstaternas införande av en åtgärd om utestängning från anläggningar där fotbollsmatcher med en internationell dimension spelas 3 och i EU:s fotbollshandbok 4. Handboken, som antogs för första gången i juni 1999 och senast uppdaterades i november 2016, innehåller detaljerade rekommendationer om internationellt polissamarbete och åtgärder för att förebygga och kontrollera våld och oroligheter i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension, inbegripet riktlinjer för utbyte av polisiär information och om de nationella informationsställenas uppgifter. 2.4 Syftet med förslaget Konventionen innehåller visserligen bestämmelser om polissamarbete (artikel 87 i EUFfördraget) men den ansluter mer allmänt till unionens idrottspolitiska mål (artikel 165 i EUFfördraget). Enligt artikel 165.3 i EUF-fördraget ska unionen och medlemsstaterna främja samarbetet med tredjeländer och behöriga internationella organisationer på utbildnings- och idrottsområdena, särskilt Europarådet. EU:s incitament, bland annat stöd till projekt inom Erasmus+-programmets idrottsdel, informationskampanjer för supportrar och idrottsliga påföljder, räcker inte för att ta itu med problemen med våld och diskriminering som förekommer i utkanten av idrottstävlingar. Eftersom detta rör allmän ordning, har de nationella myndigheterna kompletterat dessa initiativ med förebyggande åtgärder och riktade tvångsmedel. Detta är en komplicerad uppgift på grund av vissa matchers internationella karaktär och skillnaderna mellan bestämmelserna och metoderna för att upprätthålla ordning, säkerhet och trygghet i EU:s olika medlemsstater. Det behövs mer samarbete mellan de olika aktörerna i kampen mot våld och alla former av diskriminering. De polisiära insatserna måste samordnas bättre, och EU kan underlätta det, särskilt genom att stödja Europarådets konvention. EU kan inte självt bli part i konventionen. Detta beror på att konventionen endast nämner (avtalsslutande) stater och inte innehåller någon formulering som gör det möjligt för EU eller andra organisationer för regional integration att bli part i konventionen. EU har dock antagit både generella och särskilda bestämmelser om samarbete och utbyte av polisiär information i fråga om trygghet och säkerhet vid fotbollsmatcher med en internationell dimension, samt detaljerade, nyligen uppdaterade rekommendationer om hur de åtgärderna bör tillämpas. Åtagandena i artikel 11 i konventionen om de nationella informationsställena för fotboll kan dessutom påverka sådana gemensamma regler som avses i artikel 3.2 i EUF-fördraget. Detta beror på att skyldigheten att inrätta eller utse nationella informationsställen för fotboll redan 2 3 4 EUT L 155, 15.6.2007, s. 76. EUT C 281, 22.11.2003, s. 1. Rådets resolution av den 6 december 2001 om en handbok med rekommendationer för internationellt polissamarbete och åtgärder för att förebygga och kontrollera våld och oroligheter i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension, i vilka åtminstone en medlemsstat är delaktig (EGT C 22, 24.1.2002, s. 1). SV 3 SV
ingår i rådets beslut 2002/348/RIF, där informationsställets uppgifter och regler för samarbetet mellan dem anges, särskilt när det gäller utbyte av polisiär information. Åtagandena i artikel 11.2 11.4 i konvention nr 218 sammanfaller nästan helt med kraven i rådets beslut 2002/348/RIF. Enligt den förklarande rapporten till konvention nr 218 skapades informationsställena i enlighet med EU-rätten, och texten i artikel 11.2 11.4 bygger på och använder terminologin i rådets beslut 2002/348/RIF. Detta understryker behovet av att medlemsstaterna agerar inom ramen för EU-institutionerna när de gör internationella åtaganden om samarbete och utbyte av polisiär information mellan medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller säkerhet och trygghet vid fotbollsmatcher med en internationell dimension. Även om artikel 11.2 11.4 i konventionen bygger på rådets beslut 2002/348/RIF just för att undvika en konflikt med EU-rätten, kvarstår det faktum att rådets beslut 2002/348/RIF innehåller bestämmelser om ett system för samarbete och utbyte av polisiär information mellan medlemsstaterna i fråga om säkerhet och trygghet vid fotbollsmatcher med en internationell dimension genom ett nätverk av myndigheter som inrättats för detta ändamål. Endast EU kan ta på sig skyldigheten gentemot omvärlden att fortsätta att tillämpa det systemet i EU och utvidga dess tillämpning till berörda tredjeländer. Eftersom EU inte självt kan bli part i konvention nr 218 och eftersom medlemsstaterna bara får bli parter i konventionen med EU:s bemyndigande (artikel 2.1 i EUF-fördraget) bör rådet anta ett beslut om bemyndigande av medlemsstaterna att underteckna och ratificera konventionen i EU:s intresse. 3. RÄTTSLIG GRUND Förslaget till rådsbeslut bygger på artikel 218.6 a v och artikel 218.8 i EUF-fördraget, jämförd med artikel 87.1 i EUF-fördraget, som innehåller den huvudsakliga rättsliga grunden för EU:s lagstiftning om polisiärt samarbete. SV 4 SV
2018/0116 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om bemyndigande av medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse bli parter i Europarådets konvention om en integrerad strategi för säkerhet, trygghet och service i samband med fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang (CETS nr 218) EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 218.6 a v och artikel 218.8 jämförd med artikel 87.1, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets godkännande 5, och av följande skäl: (1) Konventionen om en integrerad strategi för säkerhet, trygghet och service i samband med fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang (nedan kallad konventionen) har varit öppen för undertecknande och ratificering sedan den 3 juli 2016. (2) Målet med konventionen är att skapa en trygg, säker och välkomnande miljö vid fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang. (3) Artikel 11.2 11.4 i konventionen, om nationella informationsställen för fotboll, kan påverka gemensamma regler eller ändra deras räckvidd, i den bemärkelse som avses i artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), eftersom de bestämmelserna sammanfaller med skyldigheterna i rådets beslut 2002/348/RIF om säkerhet i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension 6. (4) Unionens stöd till konventionen är viktigt för att motverka våld i samband med idrottsevenemang och kompletterar de insatser som redan gjorts på detta område genom stöd till projekt i Erasmus+-programmets idrottsdel. (5) Unionen kan inte bli part i konventionen, eftersom endast stater kan bli parter i den. (6) Medlemsstaterna bör därför bemyndigas att, samfällt och i unionens intresse, underteckna och ratificera konventionen, med avseende på de delar som omfattas av unionens exklusiva befogenhet. (7) Förenade kungariket och Irland är bundna av rådets beslut 2002/348/RIF och deltar följaktligen i antagandet av detta beslut. (8) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark. 5 6 EUT C,, s.. Rådets beslut 2002/348/RIF av den 25 april 2002 om säkerhet i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension (EGT L 121, 8.5.2002, s. 1). SV 5 SV
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Medlemsstaterna bemyndigas härmed att bli parter i konventionen om en integrerad strategi för säkerhet, trygghet och service i samband med fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang (CETS nr 218) med avseende på de delar som omfattas av unionens exklusiva befogenhet. Artikel 2 Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den Artikel 3 På rådets vägnar Ordförande SV 6 SV