DÖVAS församlingsblad

DÖVAS församlingsblad 1 2009 A

dövprästerna i evangelisk-lutherska kyrkan i finland Borgå distrikt: Maria Lindberg (tf. tjänsteinnehavare av dövprästtjänsten t.o.m. 19.5.2009) Hamngatan 9 00161 Helsingfors Mobiltelefon: - e-postadress: maria.lindberg@evl.fi. St. Michels distrikt: Seppo Laukkanen Mikkelin hiippakunnan tuomiokapituli Kirkkokatu 10 (PL 122) 50101 Mikkeli Mobiltelefon: +358503559819 e-postadress: seppo.laukkanen@evl.fi. Helsingfors distrikt: Elina Jokipaltio Bulevarden 16 B (PB 142) 00121 Helsingfors Mobiltelefon: 0400-605129 e-postadress.: elina.jokipaltio@evl.fi. Uleåborgs distrikt: Urpo Luokkala Ojakatu 1 90100 Oulu Mobiltelefon: 044-7555554 e-postadress: urpo.luokkala@evl.fi. Åbo distrikt: Petri Majatie Tavstgatan 13 20500 Åbo Mobiltelefon: 0400-824039. e-postadress: petri.majatie@evl.fi. Hela landet/kyrkostyrelsen: Riitta Kuusi Hamngatan 11 (PB 185) 00161 Helsingfors Mobiltelefon: 050-3006353 e-postadress: riitta.kuusi@evl.fi. Pärmbild: I.S. Lappo distrikt: Marja Saukkonen Kauppakatu 19 C, 3. krs. 40100 Jyväskylä Mobiltelefon: 0400-241401 e-postadress: marja.saukkonen@evl.fi. Dövas församlingsblad /årgång 30 Adress: Hamngatan 9, 00161 Helsingfors Ansvarig utgivare: Maria Lindberg Redaktion: Olof Ahlskog, Brita Edlund, Pia Kummel-Myrskog, Hannele Rabb, Eva Sahlström, Lena Wenman Layout och illustrationer: Hannele Rabb Utgivare: Kyrkans central för det svenska arbetet/diakoni och samhällsansvar Dövprästens hemsida: http://www.evl.fi/kcsa/ads/dovarbetet.hmt ISSN 0359-0445 2

I tryggt förvar hos Den gode herden Jesus säger: Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde. (Joh. 10:11 16) Jesus kallade sig själv Den gode herden. Han jämförde sig med en fåraherde och människorna med får. Han gjorde så eftersom det var vanligt att man hade får då Jesus vandrade på jorden. De som levde på den tiden visste vad Jesus talade om. Kanske motsvarande jämförelse idag kunde vara en kennel för hunduppfödning. Hunden är ju människans bästa vän och följer henne troget. Som flockdjur behöver fåren också de en ledare och skötsel. Människorna tyckte mycket om sina får och ville inte att något skulle hända dem. De visste att fåren kände igen herdens röst då han ropade på dem. Fåraherdarna visste också att fåren inte lyssnade då någon annan ropade på dem. Är vi som fåren? Lyssnar vi på den som tar hand om oss? Visst gör vi det! Den som tror på Jesus lyssnar då han ropar. Men hur är det egentligen? Lyssnar vi bara på Jesus? Mitt svar är tyvärr: Nej! Det finns så många röster som kallar på oss. Det finns så många andra som vill att vi väljer det som just de har att erbjuda. Dagligen kan man läsa i tidningen eller se reklamer på TV som vill sälja det ena och det andra till oss. Andra lockas av det lättsamma livet på restauranger och nattklubbar. Det är svårt att leva utan pengar, men för en del människor kanske pengarna har en alltför stor betydelse. Om allt för mycket annat kallar på en är det svårt att lyssna på Jesus. Hans ord når oss inte. Det är inte fel att njuta av livet, men man skall inte glömma bort att Jesus vill att vi i första hand hör på vad han vill säga oss. Han säger nog till då man trotsar honom för mycket. Förr eller senare får man dåligt samvete. Det är Jesus som kallar på oss. Det är då man skall stanna upp och fundera över hur man levt. Det är inte alltid så lätt att endast lyssna på Jesus. Men om vi får dåligt samvete och funderar på vad som gick fel är allt lugnt. Då vi ber om förlåtelse så förlåter Jesus oss. Jesus är den goda herden. Han vill oss väl. Han gick till och med så långt att han dog för vår skull. Detta gjorde han för att han skulle kunna vara med oss varje dag. Han gjorde det också för att vi kan vara med honom även efter detta liv. Herden tänker på varenda ett av sina får. Han bryr sig om var och en av oss. Det enda vi behöver göra är att ta Jesu ord till oss. Vi skall känna efter vad han vill säga och inte lyssna på dem som vilseleder oss. Deras ord ändrar betydelse, men Jesu ord är evigt. Maria Lindberg tf tjänsteinnehavare av dövprästtjänsten vid Kyrkans central för det svenska arbetet 3

Kyrkligt arbete började kännas rätt Mellan 30 mars och 19 maj är Maria Lindberg anställd på dövprästtjänsten. Hon är ännu inte präst men planerar att bli det. Under tiden här på jobbet har hon lärt sig en del om dövprästarbetet.» Vem är Maria Lindberg? En Helsingforsbo som är hemma från Borgå. Jag kommer inte från någon särskilt religiös familj. Jag tycker om att ta det lugnt, men kan inte sitta stilla länge. Gillar naturen och föredrar att bjuda vänner på besök snarare än att vara ute på stan. Intressen är läsning och filmer, ibland att simma och gå på konditionssal. Går dagligen på promenad.» Var och vad har du studerat? Började studera allmän pedagogik vid nuvarande beteendevetenskapliga fakultet vid Helsingfors universitet år 2001. Bytte till teologi vid HU år 2003.» Varför? Pedagogiken började inte kännas som mitt ämne. Det var för flummigt och en massa teorier och ingen praktik. Någonstans ifrån började tanken på att studera teologi dyka upp. Det var överraskande för jag var inte aktiv i någon församling. Jag tänkte först studera teologi som biämne, men det visade sig vara enklare att ha det som huvudämne. Dessutom fick jag nog av att studera pedagogik. Pedagogiken är kvar som biämne. Jag studerade länge teologi främst av intresse för ämnet. Jag lekte med tanken att jobba i församling, men först på senare tider har tanken på kyrkligt arbete börjat kännas rätt. Jag har aldrig haft någon kallelse att bli religionslärare. 4» Vad har du arbetat med tidigare? Jag har jobbat mycket med barn, både inom församlingen och inom staden. Jag har varit dagklubbs- och eftis ledare i Kyrkslätts svenska församling. Innan jag kom till KCSA jobbade jag 1½ år som barnskötare på ett daghem i Helsingfors. I fyra somrar har jag jobbat som sommarteo log i Kyrkslätts svenska församling och Esbo svenska församling.» Vad har du lärt dig på dövprästtjänsten? Att skriva artiklar. Att försöka möta olika slags människor sådana som de är. Hur jobbigt det känns då man så gärna vill diskutera med döva, men inte har samma språk. Jag har egentligen inte hunnit lära mig så mycket ännu, utan har det mesta framför mig.» Har det varit roligt? Ja. Det har varit roligt. Jag gillar utmaningar, så länge de inte är alltför stora.» Hur ser din framtid ut? Jag blir klar med studierna i maj 2009. Går allt väl så blir jag prästvigd 31.5. Därefter återstår att se vad som händer och vart jag tar vägen. Framtiden är öppen. Förhoppningsvis kommer jag att arbeta som dövpräst i framtiden. Pia Kummel-Myrskog frågade, Maria Lindberg svarade

NAMN: Janne Wilhelm Kankkonen FÖDD: 1.4.1976 GILLAR: Karelska piroger, grismunk och Tupla (finns ej i Sverige) FAVORITFÄRG: Blå FAVORITPLATS: Den finska naturen, särskilt den finska skogen. INTRESSEN: Kristen litteratur, innebandy, att motionera/springa och hundar. TALANG: Att renovera bostäder. Det finns snickare i släkten. DET BÄSTA BIBELSTYCKET: Hes. 37: 1114. Tanken på att Gud ensam har förmågan att återuppväcka döda till nytt liv. Människan kan inte det, men Gud är mäktig. För Gud är allting möjligt. Intervju med Janne Kankkonen: Viktigt med gudstjänster på eget modersmål Ett nytt översättningsarbete har startat vid Kyrkans central för det svenska arbetet. Gudstjänsten och kanske också formuläret för jordfästning skall översättas till finlandssvenskt teckenspråk. Det är ett viktigt projekt. Hittills har det bara funnits texter för gudstjäns ter och förrättningar på finskt teckenspråk. Mannen bakom arbetet heter Janne Kankkonen. Janne är född i Karleby i en döv familj. I släkten har det funnits döva i fyra generationer. Flest döva fanns det i Jannes morfars släkt. År 1980 flyttade Janne till Borgå för att gå i Borgå Dövskola. Familjen flyttade år 1990 till Sverige. Janne flyttade ensam tillbaka till Helsingfors för att arbeta med projektet. Janne har en lång erfarenhet av att jobba i församling. Han har studerat två år i en bibelskola för döva i Stockholm. Efter det studerade han 1 år på Bibelinstitutet. Janne installerades som pastor i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Som pastor har han predikat, undervisat i Bibelskola för döva och jobbat med översättningsprojekt. Janne vill nämna att han för tillfället är medlem av Petrus församling i Helsingfors. Janne har också tidigare översatt bibeltexter. Han har översatt profeten Jonas bok, Markus evangeliet och delar ur Apostlagärningarna till teckenspråk. Därtill han gjort videon 1 år med Bibeln som innehåller texter för varje helg under kyrkoåret. Projektet tog åtta år. De här videorna är på rikssvenskt teckenspråk. Vid sidan om allt detta har Janne också rest till Aust ralien för att predika på australienskt teckenspråk! Det man vill lära sig, kan man lära sig, säger Janne. Som ordförande för föreningen Deaf Christian Alliance har Janne kontakter till döva från olika länder. Deaf Christian Alliance är en paraplyförening som innesluter alla dövförsamlingar i Europa. Janne är alltså rätt man för översättningsarbetet. Han hoppas att översättningsarbetet skall ge en stor glädje. Han framhävde hur viktigt det är att få gå på en gudstjänst på eget språk. Endast då når budskapet ända fram till hjärtat. Mer om översättningsarbetet kan läsas i detta nummer av Dövas församlingsblad. Text & bild: Maria Lindberg Tolk: Pernilla Wiksten 5

Snart finns gudstjänstens texter också på finlandssvenskt teckenspråk! I mars 2009 startade ett projekt vid Kyrkans central för det svenska arbetet. Det går ut på att guds tjänstens texter och kanske också formuläret för jordfästning, skall översättas till finlandssvenskt teckenspråk. Janne Kankkonen, som översätter texterna, hoppas att kyrko handboken också skall översättas i framtiden. Men en sak i taget. Det tar lång tid att översätta kyrkliga texter. Gudstjänstens texter på teckenspråk är en relativt ny sak. Efter att teckenspråket blivit ett officiellt minoritetsspråk år 1995 började man översätta gud s- tjänsterna till finskt teckenspråk. Kyrkostyrelsen godkände år 1996 de texter som skulle översättas. Själva översättnings arbetet startade år 1999 och texterna var klara att användas i början av 2000-talet. Det är på kyrkornas eget ansvar att det skall finnas gudstjänster på teckenspråk. Översättningsgrupp Vid KCSA jobbar Janne ensam med själva översättningsarbetet. Han får hjälp av en svensk teckenspråkig översättningsgrupp, som översättningsgruppen också kallas för. Översättningsgruppen består av åtta personer. Gruppen har hittills samlats en gång. Under mötet diskuterades olika förslag på hur man kan teckna Herrens välsignelse och trosbekännelsen. Översättningsgruppen kommer att träffas en gång i månaden under år 2009. Janne vill särskilt lyfta fram två personer som hittills hjälpt honom mycket. Det är Tarja Sandholm och Tomas Uusimäki som han diskuterar översättningar med. Båda två är också medlemmar i översättningsgruppen. Tomas och Tarja har länge arbetat med egna översättningsarbeten, men Janne är inte med i deras projekt. Inte ändra betydelsen Det är inte lätt att översätta kristna texter till teckenspråk. Det är inte bara att översätta ord. Det viktigaste är att ordets rätta betydelse kommer fram. Bibelns språk är väldigt abstrakt och svårt att förstå. Gudstjänstens texter, liturgin, kan också vara svår att förstå även för en hörande. Det är ännu svårare att få fram rätt innebörd på teckenspråk. Det gäller att finna just det rätta tecknet så att betydelsen inte ändras. För att det kristna budskapet inte skall försvinna 6

Janne har gjort fältstudier och kollat bland annat hurudana tecken eleverna i dövskolan i Borgå har använt. Han använder sig av en del av dessa tecken. En annan viktig källa är de tecken de finskspråkiga prästerna använder. Brita Edlunds och Bernt Kaustells video Bön i hemmet har också fungerat som en modell. I den finns det visserligen inte liturgiska texter. får Janne hjälp av en präst som kan teckenspråk. Janne är själv pastor. Aha-upplevelser Janne sade att det är ett stort jobb att översätta texter ensam, men han får hjälp av andra. Han behöver en översättningsgrupp till stöd och till hjälp. Med gruppen kan han diskutera olika sätt att översätta ord på. Janne berättade att han fått flera aha-upplevelser då han talat med andra döva. Det han ofta funde rar över är att om alla döva förstår ett ord på samma sätt. Kanske någon inte alls tycker att en översättning känns rätt och kommer med ett annat förslag på hur man också kan teckna ordet. På detta sätt kommer man fram till den bästa översättningen. Det är delvis just ordens innebörd som gör det så otroligt viktigt att få gå på en gudstjänst på sitt eget modersmål. Fastän man förstår ett främmande språk så känns inte alla ord lika bra som när de är på det egna modersmålet. Om översättningen är rätt känns det bra. En DVD på kommande Resultatet av översättningsarbetet kommer att bli en DVD. Den kommer att rikta sig både till döva och till dem som arbetar med döva. Till den gruppen hör tolkar, präster och diakoner. Janne kan inte ännu svara på hur länge han eller översättningsgruppen kommer att jobba med översättningen. Han vet inte heller när DVD:n utkommer. Men en sak är säker: Han vill hellre sträva efter en så bra översättning som möjligt än att hinna med mycket. Det är inte bra med misslyckanden. Jag tar det lugnt, säger Janne. Finns gamla tecken Vid frågan varifrån Janne får inspiration så räknade han upp många olika källor. Han har kunnat låna tecken från olika håll. Han har inte behövt hitta på tecken själv. Det finns ett stort antal färdiga tecken. Text och bild: Maria Lindberg Tolk: Pernilla Wiksten Källor: Sana tulee näkyväksi. Viittomakielisen kirkkokäsikirjan käännöksiä 1. Suomen ev.lut. kirkkohallituksen julkaisuja 2001:1 Tarja Sandholm, Janne Kankkonen och Tomas Uusimäki diskuterar översättning 7A

Oravais-gubben tar emot en med vänlig blick. Han har till och med små skratt rynkor vid ögonen. Oj då, fick jag verkligen en peng i magen?, tycks Solf-gubben tänka, så förvånad som han ser ut. Pedersöre-gubben har blicken i fjärran... Vad tänker du på? Har du lust att vandra i väg? Med hål i bröstet Om man befinner sig i Österbotten och är på väg in i en kyrka går man ofta förbi en trägubbe med ett hål i bröstet fattiggubben. Där står han på samma ställe år efter år. Till skydd för väder och vind har han ett litet tak, men det hindrar inte att färgen flagnar. Han är oftast fastskruvad i väggen med järnband och väntar på att få en peng i penningbössan som han gömmer inne i magen. I hela Finland finns idag ca 120 bevarade fattiggubbar, samt en fattigflicka i Soini. Största delen finns i Österbotten och är gjorda på 1800-talet. Ett mindre antal finns i södra och östra Finland. Hur många fattiggubbar det sammanlagt har funnits vet man inte. Man antar att många förstördes i de olika krigen. Trästock blev gubbe På medeltiden fanns det i romersk-katolska kyrkor en ihålig trästock för insamling av pengar. Pengarna användes till korståg och reli giösa krig. Det tyckte man inte om i Sverige, så på 1500-talet hittade man på en ny funktion för insamlingsbössorna: pengarna skulle i stället ges till sjuka människor. På 1600-talet gav drottning Kristina order om att penningbössor till hjälp för de sjuka och fattiga skulle sättas ut här och där på offentliga platser och på 1700-talet började man ge penningbössorna formen av en människa. Troligtvis kom idén från Tyskland, där man gjorde trägubbar som föreställde Lasarus, mannen med bölder som det berättas om i Nya testamentet. Stirrande ögon och träben Fattiggubbarna gjordes av bysnickare, timmermän och skeppsbyggare. En del fattiggubbar har hatt, andra har fluffiga hårlockar eller platt hår som bara är påmålat på huvudet. Man kan se fattiggubbar med mustasch eller skägg, andra är slätrakade. Många ser lite skrämmande ut med stirrande ögon, eftersom man har målat ögonvitan runt hela irisen och pupillen. Klädseln varierar från gubbe till gubbe. Många är fint klädda med rosett kring halsen och långa kappor som har knappar och utskurna tygveck. Andra har enklare kläder. En del fattiggubbar har träben eller skadat ben 8

Munsala-gubben har fått en bekymrad rynka i pannan, men det är bara färgen som har spruckit. Petalax-gubben är nymålad och blank, men rosetten är på fel ställe. med bandage kring benet, kanske för att påminna givaren om de sjuka. Ofta håller fattiggubbarna fram den högra handen mot givaren eller så pekar handen mot springan i bröstet som för att visa var man skall sätta pengen. En del fattiggubbar liknar varandra, eftersom de är gjorda av samma snickare. Exempelvis är fattiggubbarna i Solf, Malax, Petalax och Pörtom gjorda av samma person, Johan Bergman. På 1970-talet måste man dessutom ha hittat ett rönnbär i Petalax-gubbens mage, för om jag minns rätt petade jag som barn in ett rönnbär i springan fy på mig! Text och foto: Hannele Rabb Källa: Markus Leppo: Finlands fattiggubbar Främmande föremål i magen Vad händer med pengarna man släppt ned i springan? En del modeller är gjorda så att pengarna hamnar i en behållare i gubbens mage. I andra modeller faller pengen ner i ett rör som leder till en behållare som finns bakom väggen. Det ger lite bättre skydd mot tjuvar. Det har nog hänt många gånger att fattiggubbarna blivit rånade. I värsta fall slår tjuvarna sönder gubben för att komma åt pengarna. Monica Hofman, församlingssekreterare i Petalax, berättar att fattiggubben töms två gånger i året. Sammanlagt brukar det finnas 20-30 euro i penningbössan. Pengarna går till missionen. Mest pengar kommer det sommartid, när turisterna är i farten. Då sätter de svenska kronor och andra utländska pengar i gubben. Barnen petar nog in ett och annat, småstenar, kvistar och godis. Godiset smälter och då blir det kladdigt, säger Monica. 9

Familjenytt Jonna och Robert Edlunds lilla prinsessa föddes den 7 april på Karolinska sjukhuset. Hennes födelsemått: 49 cm och 3270 g. 10

Pingsten kyrkans födelsedag Jag tänkte skriva litet om varför vi firar pingst. Vi firar pingst 50 dagar efter påsk och 10 dagar efter Kristi himmelsfärdsdag. Så har det varit ända sedan apostlarnas tid. Pingsten är en mycket gammal helg. Det finns texter från 100-talet e.kr. vilka berättar att man firat pingst. Under det första århundradet var det en stor fest. Pingsten har kallats festernas fest. I våra dagar är det främst en helg bland andra. Men det borde inte vara så. Pingsten är mer än en vårlig helgdag. Pingsten är mycket betydelsefull för vår kyrka. Utan den skulle det inte finnas någon kyrka alls. Man brukar kalla pingsten kyrkans födelsedag. Det berättas i Apostlagärningarnas 2:a kapitel (Apg. 2: 1-13) att efter att Jesus dött på korset och stigit upp till himlarna hade judarna samlats för att fira pingst. Det innebar minnet av att de fått Guds tio bud. Plötsligt hördes ett starkt dån och lärjungarna kände att något ovanligt höll på att hända. Det som hade hänt var att de blev fyllda av den heliga Anden. Gud hade gett dem nya krafter och kunskaper. Många människor kom till tro på Jesus. Andra upptäckte att de plötsligt kunde tala många främmande språk. De började berätta om Gud till de människor som var samlade. De som lyssnade blev förvånade över att de förstod vad de sade, trots att lärjungarna inte var hemma från samma ställen som de. Det var den heliga Anden som hjälpte lärjungarna att sprida budskapet om Jesu död och uppståndelse till människor från olika länder. Det var tack vare Anden alla kunde förstå budskapet om Jesu uppståndelse och himmelsfärd på sitt eget språk. Man brukar säga att den kristna kyrkan föddes under den första kristna pingsten. Genom den heliga Anden är Kristus hela tiden närvarande i sin kyrka och bland alla människor. Man kan också säga att den kristna missionen föddes under den första pingsten. Hur länge lärjungarna kunde tala främmande språk berättar Bibeln inte om. Det viktigaste är att tron på att Jesus faktiskt är Guds son efter det började spridas till olika folk. Lärjungarna och Paulus började sprida budskapet om Frälsaren. Ännu i våra dagar fortsätter denna tradition i och med missionen. Vad är den heliga Anden? Den är en del, eller en person, av Guds treenighet. Gud har tre delar som samarbetar sinsemellan. Då man talar om Gud eller Fadern, menar man den som skapat allting. Det är också Fadern som bestämmer vad som skall hända. Sonen, Jesus, blev människa. Han lever efter sin uppståndelse i himmelen. Den heliga Anden tog formen av en duva, men är oftast osynlig. Den är en kraft. Man kan känna den heliga Andens närvaro, men man kan inte se den. Man brukar kalla Anden för Hjälparen eftersom det är den heliga Anden som hjälper oss att vara nära Gud och Jesus och att tala med dem. Den heliga Anden kallas också Kärleken. Det är Guds kärlek till oss människor. Text: Maria Lindberg Källor: http://www.keithhunt.com/penhis.html, 3.4.2009 http://sv.wikipedia.org/wiki/den_helige_ande 11

bibelfrågesport Ämne 5 poäng 4 poäng 3 poäng 2 poäng 1 poäng Person Kritiserade Herodes för att han gift sig med sin brors fru. En dansande flickas önskan ledde till hans död. Hans pappa hette Sakarias. Åt gräshoppor och vildhonung. Döpte människor i Jordan-floden. Stad En kvinna som hette Atalja regerade här i sex år. Stadens symbo liska namn var Ohiloba och Ariel. David erövrade staden från jebuséerna. Här fanns Fårporten och dammen Betesda. Här fanns Salomos tempel. Person Hon var så vacker att Farao tog henne till sin hustru en tid. Hon dog när hon var 127 år och begravdes i en grotta i Makpela. Gud gav henne ett nytt namn som betyder furstinna. Hennes tjänstekvinna hette Hagar. Hennes man hette Abraham. Djur Brudens ögon jämförs med dessa djur. Jesus uppmanade sina lärjungar att vara som dessa djur. Den fattiga människans offerdjur. Med hjälp av detta djur visste Noak att fastlandet var nära. Symboliserar den helige Anden. Person Han vaktade mördarnas mantlar när Stefanus blev dödad. Han var en farisé, född i Tarsos. Till yrket var han tältmakare. På en resa till Damaskus blev han blind i tre dagar. Denne apostel hette först Saulus. Sammanställt av Hannele Rabb Rätt svar: 1. Johannes Döparen (Matt 14:3-4, Matt 14: 6, 8, Luk 1:59-60, Matt 3:4, Matt 3:6) 2. Jerusalem (2. Krön 22:2, 12, Hes 23:4 / Jes. 29:1, 2 Sam 5:6-7, Joh 5:2) 3. Sara (1. Mos 12:19, 1.Mos 23:1,19, 1.Mos 17:15, 1.Mos 16:1, 1.Mos 11:29) 4. Duva (Hög 1:15, Matt 10:16, 3. Mos 5:7, 1.Mos 8:11, Matt 3:16), 5. Paulus (Apg 7:58 / 22:20, Apg 9:11, Apg 18:3. Apg 9:4, Apg 13:9) 12

Kyrklig information Familjegudstjänst sö 3.5 kl 11 i Terjärv kyrka. Albert Häggblom, Ronny Borgmästars, sång av dag klubbsbarnen och barnkören, tolkning till teckenspråk: Gun-Britt Westerlund. Efteråt kyrklunch i församlingshemmet till förmån för insamlingen Gemensamt Ansvar. Kyrkodag på Korpholmens spetälskehospital i Kronoby, söndagen den 5. 7. 2009 kl. 11.00 Guidning och rundvandring på platsen kl. 12.30 Nattvardsgudstjänst med Albert Häggblom, tolk Brita Edlund kl. 13.30 Salladsmåltid och kyrkkaffe till självkostnadspris Samtal om det som vi sett och annat som deltagarna gärna vill ta upp. kl. 15.30 Avslutning För dem som inte vet var platsen finns, samlas vi kl. 10.30 vid Hästövägen (i Kronoby) som ligger vid riksväg 8. Från Vasa på vänster sida ner mot Hästöskatan och från Karlebyhållet på höger sida. Anmälningar till Brita Edlund senast den 15.6.2009 mail: brita.edlund@kolumbus.fi eller britaedlund@gmail.com eller sms: +358503301965 På samma resa 1959-2009 Helsingfors stift önskar er Välkomna på Festgudstjänst! Datum: 21.5.2009 (Kristi himmelsfärdstorsdag) Plats: Senatstorget i Helsingfors Tid: kl 12 Orsak: Helsingfors stift fyller 50 år Predikant: biskop Eero Huovinen. Liturger: Marja Heltelä och Hans Tuominen. Textläsare: överborgmästare Jussi Pajunen För musiken står: organist Harri Viitanen, kantorskören ledd av kantor Seppo Murto samt Gardets musikkår. Dövpräst Elina Jokipaltio och diakonissa Päivi Korhonen delar ut nattvard på teckenspråk. Efter gudstjänsten bjuder Helsingfors stad på kyrkkaffe på torget. Kl. 15 har Finska missionssällskapet konsert på torget. På konserten uppträder en blandad kör med sångare från FMS:s körer (Amani, Furahakören, Jakaranda och Safarikuoro). Konferencierer på jubiléet är skådespelerskan Ritva Oksanen och musikern och skådespelaren Mikko Leppilampi. Både gudstjänsten och konserten är tolkade till teckenspråk. Det finns ett tält för barnen att leka i. I tältet finns det också en tolk. 13

Hoppsan, ett nytt ansikte till! Jovisst, jag är tidningens nya layoutare. Jag heter Hannele Rabb, kommer från Österbotten men har nu bott tio år i Helsingfors. Jag är bildkonstnär och litteraturvetare och har den senaste tiden jobbat med teckenmaterialproduktion och lite undervisning inom Arbis. Jag satte foten in i dövvärlden för 16 år sedan, när det upptäcktes att min dotter Roberta var döv. Hon var den första döva människa som jag någonsin träffat! På den tiden bodde vi i Jakobstad, men när det blev dags för skolgång för Roberta valde vi att flytta till Helsingfors. Roberta går snart ut nionde klassen i den finska dövskolan Albertin koulu. Min pojkvän Juho är också döv, så teckenspråket har en stor plats i min vardag. Jag är mycket glad över att jag har fått lära mig teckenspråk. Jag tycker att det är världens bästa språk. Vad jag gör på fritiden? Jag tycker om att läsa och skriva, måla, laga mat, sy, se på film, lyssna på musik, sjunga, diskutera livets gåtor, och varje sommar och höst: plocka bär och svamp! Text: Hannele Rabb Foto: Synnöve Rabb Heter du den som håller i hälen? Många av våra förnamn har har sitt ursprung i hebreiskan och har blivit populära på grund av kopplingen till bibliska personer. Vad betyder namnen? Flera namn kommer i följande nummer. Abraham = fader till många, fadern är upphöjd Adam = människa Anna = den benådade (så även Anja, Annika, Annette, Hanna) Dan = domare Daniel = Gud är min domare David = den älskade Elias = Jahve är gud, min gud är Jahve Elisabeth = Gud är fullkomlighet (så även Elise, Elsa, Else, Isabella, Lisa, Lisbeth) Emanuel = Gud är med oss Eva = livgivare Gabriel = Guds man, Guds sändebud 14 Isak = må han skratta, han ler Jakob = den som håller i hälen, efterträdare Jessika = Gud ser till, Gud skyddar Joakim = Gud skall upprätta Joel = Jahve är gud Johannes = Gud har förbarmat sig, nådebarn, nådegåva (så även Jan, Janne, Johan, Jonny, Jean, Johanna, Jenny, Jeanette) Jonas = duva Jonatan = Jahve har givit Text: Hannele Rabb Ur: Stora namnboken av Albert W Carlsson

Adressförändring / Ny prenumerant Fyll i och skicka in blanketten om du flyttar eller om du vill få Dövas församlingsblad. Namn:... Tidigare adress:... Ny adress:... Skicka blanketten till: KCSA / Sonja Wacklin PB 185 00161 Helsingfors eller meddela dina uppgifter till: sonja.wacklin@evl.fi Vill du veta var du kan gå på teckenspråkig gudstjänst? Om du vill ha information till din mobiltelefon, e-post eller med vanlig post, fyll i blanketten och skicka den till: KCSA / Sonja Wacklin, PB 185, 00161 Helsingfors Skriv ditt namn för hand nederst på sidan. Underskriften är nödvändig, eftersom vi behöver ett skriftligt intyg på att du vill ge uppgifterna och att vi får hålla dem i ett register. KCSA kommer inte att använda ditt namn eller din adress till något annat än att informera dig. Jag vill ha info om kyrkans verksamhet för teckenspråkiga till min Uppgifterna får sparas i KCSA:s register. mobiltelefon e-post vanliga post Namn:... Adress:... Mobiltelefon:... E-post:... Min egen underskrift:... 15