V I Lenin Brev till Europas och Amerikas arbetare

Relevanta dokument
V I Lenin Teser och referat om den borgerliga demokratin och proletariatets diktatur på Kommunistiska internationalens 1:a kongress den 4 mars 1919

De politiska partierna i Ryssland och proletariatets uppgifter

V I Lenin Hälsning till de italienska, franska och tyska kommunisterna

V I Lenin Ekonomi och politik under den proletära diktaturens epok

V I Lenin Tredje Internationalen och dess plats i historien

V I Lenin Tal vid en arbetarkonferens i stadsdelen Presnja i Moskva den 14 december 1918

Världskrigens tid

Första världskriget

Kommunistiska internationalens första kongress

Försökte att få den lille mannen att känslomässigt gå upp i partiet och nationens kollektiv - Propaganda

V I Lenin Tal på Östfolkens kommunistiska organisationers andra allryska kongress den 22 november 1919

Första världskriget

Nationalismen Nationalism Italien

Nationalismen Nationalism Italien

2. Varför ville både Österrike- Ungern och Ryssland ha kontroll över vad som hände på Balkan?

V I Lenin Nya tider och gamla fel i ny gestalt

Tjugoårskrisen

Internationalens politik. Michail Bakunin

I. INTRODUKTION TILL REVOLUTIONÄR POLITIK

V I Lenin Tal vid 2:a allryska fackföreningskongressen

FACIT Instuderingsfrågor första världskriget

V I Lenin Brev till de amerikanska arbetarna

Viktiga begrepp. Stödmaterial: viktiga begrepp Sovjetunionen

Första världskriget The Great War

V I Lenin Om paroller

Kommunistiska Internationalens första kongress

Egendomligt och vidunderligt

Referat på en sammankomst med bolsjevikiska ombud vid arbetar- och soldatdeputeradesovjeternas allryska konferens

Sovjetmaktens framgångar och svårigheter

DEN TYSK / RYSKA PAKTEN

1900-talets historia Mål och arbetsmetod Litteratur

Leo Trotskij: Den politiska situationen i Kina och den bolsjevikleninistiska

DE RÖDA FACKFÖRBUNDENS RÅD

V I Lenin. Om Fredsprogrammet

En publicists anteckningar

EFTERKRIGSTIDEN (Kalla kriget)

V I Lenin Kriget och Rysslands socialdemokrati

FRANSKA REVOLUTIONEN. Varför blev det en revolution i Frankrike 1789? Vad hände under revolutionsåren? Vilka konsekvenser fick revolutionen?

Valen till Konstituerande församlingen och proletariatets diktatur

FRANSKA REVOLUTIONEN. Varför blev det en revolution i Frankrike 1789? Vad hände under revolutionsåren? Vilka konsekvenser fick revolutionen?

Andra världskriget Finland, Danmark, Norge och Danmark

DET KALLA KRIGET KAPITEL 1 VARFÖR BLEV VÄNNERNA FIENDER? Mellan 1941 och 1945 var USA, kriget stod USA och dess allierade på ena

Den ryska revolutionen och inbördeskriget

Kommunistiska internationalens tredje kongress

Kalla kriget

Det spanska proletariatet inför den pågående revolutionen

En publicists anteckningar

Franska Revolutionen. Varför blev det revolution? Vad hände under revolutionsåren? Vilka konsekvenser fick revolutionen?

V I Lenin Revolutionens uppgifter

Drömsamhället svenska som andraspråk

Brev till en fransk syndikalist rörande det kommunistiska partiet

Det kalla kriget. Freden i Europa förbereds

Paul Le Blanc: Den permanenta revolutionen granskad på nytt

Kalla kriget

Tal på folkhushållningsrådens 1:a allryska kongress den 26 maj 1918

Leo Trotskij: Arbetarkontroll över produktionen (20 augusti 1931)

V I Lenin Om hungersnöden Brev till Petrograds arbetare

Internationalistiska Rösten. Homepage:

Fackföreningarna under den proletära diktaturens epok.

Ryssland. Broderfolk till serberna på Balkan. Ville ha tillgång till hamnar i Medelhavet.

Andra världskriget. 9gr HT-16

V I Lenin. Krisen har mognat

Om Pierre Broués Tyska revolutionen

FÖR ATT NÅ SITT MÅL ÄR DE US-AMERIKANSKA IMPERIALISTERNA BEREDDA ATT STARTA ETT TREDJE VÄRLDSKRIG

Rysslands problem före revolutionen.

l Österrike blir en del av Tyskland. l Folkomröstning om de6a i Österrike % stödde Hitler. Varför?

Tal om inställningen till provisoriska regeringen på arbetaroch soldatdeputeradesovjeternas 1:a allryska kongress den 4 (17) juni 1917

V I Lenin Till Oktoberrevolutionens fyraårsdag

V I Lenin. Brev om taktiken. Förord. Första brevet. Bedömning av det nuvarande läget

VARFÖR KRIG? FÖRSTA VÄRLDSKRIGET - PRESENTATION. ORSAKER TILL FÖRSTA VÄRLDSKRIGET Måndag, 10 November, 2014 ORSAKER ORSAKER ORSAKER

Vid sekelskiftet 1900 hade Tyskland Europas största befolkning och var även ett ledande industriland med stora naturresurser. Dock hade Tyskland inte

Europa efter det första världskriget

Amerikanska revolutionen

Dubbelmaktens gyckelspel (Vperjod nr 1, 15 [2 gamla stilen] juni 1917)

Leo Trotskij: Vart går Storbritannien? Del 2.

Om parollen arbetar- och bonderegering

V I Lenin Tal om revolutionens årsdag på den 6:e extraordinarie sovjetkongressen, 6 november 1918

Om Kominterns stundande kongress

Den proletära revolutionen i Ryssland

Kalla kriget, första skedet Vänner blir fiender!

Tidslinje (traditionell) Svältkatastrofen

Den väpnade freden

V I Lenin Brev till de tyska kommunisterna

Den nya ekonomiska politiken och de politiska upplysningsavdelningarnas uppgifter

KALLA KRIGET. Någon bild, tex berlinmuren... torsdag 29 augusti 13

Ur Leninismen (II) Om socialismen i ett land * (utdrag)

Den förra kännetecknas av utomordentlig klarhet och exakthet. Den börjar med att påvisa att den italienska revolutionskampen under nuvarande

Om hållningen till borgerliga partier

Europeisk fascism som ideologi

VARFÖR KRIG? FÖRSTA VÄRLDSKRIGET - PRESENTATION. ORSAKER TILL FÖRSTA VÄRLDSKRIGET November 2015 ORSAKER ORSAKER ORSAKER

Fem års rysk revolution och världsrevolutionens perspektiv

feminister internt kritiserade både socialdemokratiska och kommunistiska partier för att bortse från vad de kallade det dubbla förtrycket av kvinnor.

Om Spartakus. Inledning. Ur Partisan/Röda Häften 8. Rosa Luxemburg (1918)

Den 28 juni 1914 mördas Ärkehertig Franz Ferdinand och hans fru Sophie

Industri och imperier HT Instuderingsfrågor

Kalla kriget. Supermakter och terrorbalans

UPPGIFT: Jämför likheter och skillnader i orsakerna till de amerikanska och franska revolutionerna.

V I Lenin Bojkotten mot bulyginska duman och upproret

Den proletära revolutionen och renegaten Kautsky

Arbetar-, soldat- och bondedeputerades tredje allryska sovjetkongress den (23-31) januari 1918

Transkript:

1 V I Lenin Brev till Europas och Amerikas arbetare Kamrater! I slutet av mitt brev till de amerikanska arbetarna av den 20 augusti 1918 skrev jag, att vi befinner oss i en belägrad fästning så länge inte andra arméer i den internationella socialistiska revolutionen kommit oss till hjälp. Arbetarna bryter med sina socialförrädare av typen Gompers och Renner, tillfogade jag. Arbetarna närmar sig långsamt men säkert den kommunistiska och bolsjevikiska taktiken. Mindre än fem månader har gått sedan dessa ord skrevs, och det måste sägas, att under denna tid har den proletära världsrevolutionen mognat fram utomordentligt snabbt i samband med att arbetare i olika länder har gått över till kommunism och bolsjevism. Då, den 20 augusti 1918, hade endast vårt parti, det bolsjevikiska partiet, bestämt brutit med den gamla, Andra internationalen (1889-1914), som så skändligt gjorde bankrutt under det imperialistiska kriget 1914 18. Endast vårt parti hade helt gått över till den nya vägen, bort från socialism och socialdemokratism, som höljt sig med skam genom sin allians med den rovgiriga bourgeoisin, till kommunism, bort från småborgerlig reformism och opportunism, som alltigenom genomsyrade och fortfarande genomsyrar de officiella socialdemokratiska och socialistiska partierna, till en verkligt proletär, revolutionär taktik. Nu, den 12 januari 1919, finns det redan en hel rad kommunistiska proletära partier inte bara inom det forna tsarimperiets gränser t ex i Lettland, Finland och Polen utan också i Västeuropa i Österrike, Ungern, Nederländerna och slutligen Tyskland. Grundandet av en verkligt proletär, verkligt internationalistisk, verkligt revolutionär tredje international, kommunistiska internationalen, blev ett faktum då det tyska Spartacusförbundet med sådana världsbekanta och världsberömda ledare, med sådana trogna förkämpar för arbetarklassen som Liebknecht, Rosa Luxemburg, Clara Zetkin och Franz Mehring definitivt bröt med socialister i stil med Scheidemann och Südekum, med dessa socialchauvinister (socialister i ord, chauvinister i handling), som höljt sig med evig skam genom sin allians med Tysklands rovlystna, imperialistiska bourgeoisi och Wilhelm II. Denna international blev ett faktum då Spartacusförbundet antog namnet Tysklands kommunistiska parti. Formellt har den ännu inte bildats, men faktiskt existerar en tredje international redan nu. Idag kan ingen medveten arbetare, ingen uppriktig socialist längre undgå att se hur skändligt socialismen förråtts av dem, som i stil med mensjevikerna och socialistrevolutionärerna i Ryssland, med personer som Scheidemann och Südekum i Tyskland, Renaudel och Vandervelde i Frankrike, Henderson och makarna Webb i Storbritannien, Gompers & Co i Amerika, stödde sin bourgeoisi i kriget 1914-18. Detta krig avslöjade sig fullständigt som ett imperialistiskt, reaktionärt rövarkrig både från tysk sida och från de brittiska, franska, italienska och amerikanska kapitalisternas sida. De sistnämnda börjar nu gräla om uppdelningen av det hoprövade bytet, om uppdelningen av Turkiet, Ryssland, de afrikanska och polynesiska kolonierna, Balkan osv. Wilsons och wilsonisternas hycklande fraser om demokrati och folkförbund avslöjas förvånansvärt snabbt, då vi ser den franska bourgeoisins ockupation av västra Rehnstranden, de franska, brittiska och amerikanska kapitalisternas ockupation av Turkiet (Syrien, Mesopotamien) och en del av Ryssland (Sibirien, Archangelsk, Baku, Krasnovodsk, Asjchabad osv) och den allt starkare fiendskapen mellan Italien och Frankrike, mellan Frankrike och Storbritannien, mellan Storbritannien och Amerika, mellan Amerika och Japan på grund av uppdelningen av det hoprövade bytet. Vid sidan av dessa fega, halvhjärtade socialister, som är helt genomsyrade av den borgerliga demokratins fördomar och som igår försvarade sina imperialistiska regeringar men idag inskränker sig till platoniska protester mot den militära inblandningen i Ryssland,

2 ökar i ententeländerna antalet personer som följer den kommunistiska vägen, MacLeans, Debs, Loriots, Lazzaris och Serratis väg. Det är människor som har förstått, att imperialismen kan krossas, socialismen segra och en varaktig fred tryggas endast ifall bourgeoisin störtas, de borgerliga parlamenten avskaffas, rådsmakt och proletariatets diktatur upprättas. Då, den 20 augusti 1918, var den proletära revolutionen begränsad till Ryssland och sovjetmakten, dvs det system där a ll makt i staten tillhör arbetar-, soldat- och bondedeputerades sovjeter, tycktes enbart förekomma i Ryssland (och gjorde det också i verkligheten). Nu, den 12 januari 1919, finns det en stark sovjetisk rörelse inte bara i delar av det forna tsarimperiet t ex i Lettland, Polen och Ukraina utan också i västeuropeiska länder, både i neutrala länder (Schweiz, Nederländerna och Norge) och i länder som lidit av kriget (Österrike och Tyskland). Revolutionen i Tyskland -- ett land som är särskilt viktigt och karakteristiskt såsom ett av de mest avancerade kapitalistiska länderna antog med en gång sovjetiska former. Den tyska revolutionens hela utveckling och särskilt den kamp som förts av spartakisterna, dvs proletariatets sanna och enda representanter, mot förbundet mellan förrädiska skurkar, scheidemannanhängarna och südekumarna, och bourgeoisin allt detta visar klart hur historien ställt frågan beträffande Tyskland. Sovjetmakt eller borgerligt parlament, under vilka skyltar det än må framträda (såsom national -församling eller konstituerande församling). Detta är den världshistoriska frågeställningen. Nu kan och måste detta sägas utan att det ligger någon överdrift i det. Sovjetmakten är det andra världshistoriska steget eller stadiet i den proletära diktaturens utveckling. Det första steget var Pariskommunen. Den geniala analys av denna kommuns innehåll och betydelse, som Marx gav i sin skrift Inbördeskriget i Frankrike 1, visade att kommunen skapade en ny typ av stat, en proletär stat. Varje stat, även den mest demokratiska republik, är ingenting annat än ett maskineri, varigenom en klass undertrycker en annan. Den proletära staten är ett maskineri varigenom proletariatet undertrycker bourgeoisin. Detta undertryckande är nödvändigt på grund av det rasande, desperata motstånd som görs av godsägarna och kapitalisterna, hela bourgeoisin och alla deras medbrottslingar, alla utsugare, vilka inte ryggar tillbaka för något, när de börjar störtas och när expropriationen av expropriatörerna börjar. Det borgerliga parlamentet, även det mest demokratiska i den mest demokratiska republik, där kapitalisternas egendom och deras makt bevaras, är ett maskineri varigenom utsugarklickar undertrycker miljoner arbetande människor. Socialisterna, kämparna för det arbetande folkets frigörelse från utsugning, måste använda de borgerliga parlamenten som en plattform, som en bas för propaganda, agitation och organisation, så länge vår kamp begränsades av det borgerliga systemets ramar. Nu, då världshistorien skjutit fram frågan om att krossa hela detta system, om att störta och undertrycka utsugarna, om att en övergång sker från kapitalism till socialism, så innebär det att skändligt förråda proletariat, att gå över till dess klassfiende, bourgeoisin, och att vara förrädare och renegat, ifall man nu begränsar sig till borgerlig parlamentarism, borgerlig demokrati, ifall man förskönar den som demokrati i allmänhet, suddar över dess borgerliga karaktär och glömmer att allmän rösträtt är ett verktyg för den borgerliga staten så länge kapitalisternas egendom bevaras. 1 På svenska Pariskommunen Red

3 De tre huvudriktningar i världssocialismen, som den bolsjevikiska pressen oavbrutet har talat om sedan 1915, framstår nu särskilt tydligt för oss mot bakgrund av den blodiga kampen och inbördeskriget i Tyskland. Karl Liebknecht är ett namn som arbetarna i alla länder känner till. Överallt, och särskilt i ententeländerna, är detta namn en symbol för en ledares hängivenhet mot proletariatets intressen, för trohet mot den socialistiska revolutionen. Detta namn är en symbol för verkligt uppriktig, uppoffrande och skoningslös kamp mot kapitalismen. Detta namn är en symbol för oförsonlig kamp mot imperialismen inte bara i ord utan också i handling, för en uppoffrande kamp då det egna landet fått svindel av imperialistiska segrar. Liebknecht och spartakisterna följs av alla tyska socialister som har förblivit hederliga och verkligt revolutionära, av alla de bästa och övertygade proletärerna, de utsugna massorna, där indignationen sjuder och beredvilligheten till revolution växer. Mot Liebknecht står scheidemannanhängarna, südekumarna och hela bandet av kejsarens och bourgeoisins föraktliga lakejer. De är likadana förrädare mot socialismen som sådana personer som Gompers och Viktor Berger, Henderson och makarna Webb, Renaudel och Vandervelde. Det är det lilla toppskikt av arbetare, som korrumperats av bourgeoisin och som vi bolsjeviker kallat (med användning av denna beteckning på de ryska südekumarna, mensjevikerna) för bourgeoisins agenter inom arbetarrörelsen och som de bästa av Amerikas socialister ytterst träffande och djupt sanningsenligt betecknat som labor lieutenants of the capitalist class, kapitalistklassens arbetarlöjtnanter. De representerar den senaste, moderna, typen av socialistiskt förräderi, ty i alla civiliserade, avancerade länder plundrar bourgeoisin genom kolonialt förtryck eller genom att finansiellt dra 1 ut fördelar ur formellt oavhängiga svaga folk en befolkning, som är många gånger större än det egna landets. Härigenom blir det ekonomiskt möjligt för den imperialistiska bourgeoisin att skaffa sig extraprofit och använda en del av den till att korrumpera ett visst toppskikt inom proletariatet och göra det till en reformistisk, opportunistisk småbourgeoisi, som fruktar revolutionen. Mellan spartakisterna och scheidemannanhängarna står de vacklande, karaktärslösa kautskyanerna, Kautskys meningsfränder, som i ord är oavhängiga men i handling är helt och över hela linjen beroende av bourgeoisin och scheidemannanhängare i dag och av spartakisterna i morgon, en del följer de förra och en del de senare. Det är människor utan idéer, utan karaktär, utan politik, utan heder, utan samvete, ett levande förkroppsligande av villrådigheten hos kälkborgarna, som i ord går in för den socialistiska revolutionen men i handling är oförmögna att förstå den då den börjat och som på renegatvis försvarar demokrati i allmänhet, dvs i handling försvarar borgerlig demokrati. I varje kapitalistiskt land kommer varje tänkande arbetare att i den enligt nationella och historiska betingelser förändrade situationen uppfatta dessa tre huvudriktningar bland socialisterna och bland syndikalisterna, ty det imperialistiska kriget och den proletära världsrevolutionens början ger upphov till likartade ideologiska och politiska strömningar i hela världen. * * De föregående raderna skrevs före det bestialiska och skändliga mordet på Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg, vilket förövades av Eberts och Scheidemanns regering. Dessa bödlar tillät i sin lakejtjänst för bourgeoisin de tyska vitgardisterna, den heliga kapitalistiska egendomens vakthundar, att lyncha Rosa Luxemburg och att mörda Karl Liebknecht genom att skjuta honom i ryggen under den uppenbart lögnaktiga förevändningen om flyktförsök (när den ryska tsarismen dränkte 1905 års revolution i blod tillgrep den många gånger samma lögnaktiga förevändning om flyktförsök för att mörda fångar). Dessa bödlar skyddade

4 samtidigt vitgardisterna med auktoriteten hos en regering, som påstods vara helt oskyldig och stå över klasserna! Man finner inte ord för att uttrycka hela avskyvärdheten och nedrigheten i dessa bödelsdåd av pseudosocialister. Uppenbarligen har historien valt en väg, där rollen som kapitalistklassens arbetarlöjtnanter måste spelas till bestialitetens, nedrighetens och skändlighetens yttersta gräns. Må kautskyanerna, dessa narrar, i sin tidning Die Freiheit prata om en domstol bestående av representanter för alla socialistiska partier (dessa lakejsjälar fortsätter att kalla bödlarna, scheidemannanhängarna, för socialister)! Dessa riddare av brackig stupiditet och småborgerlig feghet begriper inte ens, att en domstol är ett statsmaktens organ, medan utgången av kampen och inbördeskriget i Tyskland just beror på vem som innehar makten: bourgeoisin som kommer att betjänas av scheidemannanhängarna såsom bödlar och pogrommakare och av kautskyanerna såsom lovprisare av ren demokrati eller proletariatet, som kommer att störta de kapitalistiska utsugarna och bryta deras motstånd. Det blod som gjutits av de bästa representanterna för den världsomspännande proletära internationalen, av den internationella socialistiska revolutionens oförgeömliga ledare kommer att stålsätta ständigt nya arbetarmassor till en kamp på liv och död. Och denna kamp kommer att leda till seger. I Ryssland upplevde vi på sommaren 1917 julidagarna, då de ryska scheidemannanhängarna, mensjevikerna och socialistrevolutionärerna, också genomförde ett statligt skydd för vitgardisternas seger över bolsjevikerna, då kosacker sköt arbetaren Voinov på en gata i Petrograd för att han spred bolsjevikiska flygblad. Vi vet av erfarenhet hur snabbt sådana segrar för bourgeoisin och dess hantlangare botar massorna från deras illusioner om borgerlig demokratism, allmän rösträtt o d. Bland bourgeoisin och regeringarna i ententeländerna förmärks nu en viss vacklan. En del ser, att en upplösning redan är igång bland de allierade trupperna i Ryssland, vilka hjälper vitgardistema och tjänar den svartaste monarkistiska reaktionen och godsägarreaktionen. Denna del förstår, att fortsatt militär inblandning och försök att besegra Ryssland, vilka för lång tid kräver en ockupationsarmé på en miljon man, är den säkraste vägen att snabbt föra över den proletära revolutionen till ententeländerna. Exemplet med de tyska ockupationstrupperna i Ukraina är tillräckligt övertygande. En annan del av ententeländernas bourgeoisi är liksom tidigare anhängare av militär inblandning i Ryssland, av ekonomisk inringning (Clemenceau) och strypning av sovjetrepubliken. Hela pressen som står i tjänst hos denna bourgeoisi, dvs majoriteten av de kapitalistköpta dagliga tidningarna i Storbritannien och Frankrike, siar om sovjetmaktens snabba sammanbrott, målar upp skräckbilder av hungersnöden i Ryssland, sprider lögner om oroligheter och sovjetregeringens instabilitet. Vitgardisterna, godsägarnas och kapitalisternas trupper, som ententen bistår med officerare, ammunition, pengar och hjälptrupper, skär av de centrala och norra delarna av Ryssland från dess kornbodar, från Sibirien och Don. De svältande arbetarna i Petrograd och Moskva, i Ivanovo-Voznesensk och andra industricentra lider verkligen stor nöd. Om arbetarna inte förstod, att de försvarar socialismens sak både i Ryssland och i hela världen, skulle arbetarmassorna aldrig någonsin uthärda en sådan nöd, sådana hungerkval, som ententens militära inblandning dömer dem till (en inblandning som ofta skyls över av hycklande löften om att inte sända egna trupper samtidigt som man fortsätter att skicka svarta trupper och även ammunition, pengar och officerare). De allierade och vitgardistiska trupperna håller Archangelsk, Perm, Orenburg, Rostov vid Don, Baku och Asjchabad, men sovjetrörelsen har erövrat Riga och Charkov. Lettland och Ukraina håller på att bli sovjetrepubliker. Arbetarna ser, att deras stora offer inte är förgäves, att sovjetmakten segerrikt går framåt och breddas, växer och stärks i hela världen. Varje

5 månad av hård kamp och stora offer stärker sovjetmaktens sak i hela världen och försvagar dess fiender, utsugarna. Utsugarna är fortfarande tillräckligt starka för att mörda och lyncha den proletära världsrevolutionens bästa ledare, för att förvärra arbetarnas offer och lidanden i ockuperade eller erövrade länder och områden. Men utsugarna världen över är inte starka nog att hindra segern för den proletära världsrevolutionen. som kommer att befria mänskligheten från kapitalets ok, från det ständiga hotet om nya imperialistiska krig, vilka är oundvikliga under kapitalismen. Den 21 januari 1919 N Lenin Pravda nr 16 och Izvestija VTsIK nr 16, den 24 januari 1919 V I Lenin, Samlade skrifter, 5:e ry uppl, b 37, s 454-462