Effekter av kalkning i utströmningsområden

R A P P O R T 5 2 0 0 1 Effekter av kalkning i utströmningsområden med kalkkross 0-3 mm Ingemar Abrahamsson

Skogsstyrelsen februari 2001 Författare Ingemar Abrahamsson,Migra Omslagsfoto Ingemar Abrahamsson,Migra Papper brilliant copy Tryck JV, Jönköping Upplaga 350 ex ISSN 1100-0295 BEST NR 1683 Skogsstyrelsens förlag 551 83 Jönköping

Effekter av kalkning i utströmningsområden med kalkkross 0-3 mm Ingemar Abrahamsson

Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 2 Skogsstyrelsens förord... 1 Inledning... 2 Våtmarker och utströmningsområden... 2 Förutsättningar för kalkning och identifiering av marktyper... 3 Modellberäkning av ANC-tillskott och ph-höjning... 3 Metodik... 3 Resultat... 4 Påverkan på aluminiumhalter... 8 Vegetationsförändringar... 9 Synergivinster vid en samordnad kalkning... 10 Kunskapsbehov... 10 Litteraturförteckning... 11

Skogsstyrelsens förord Försurningen av mark och vatten är ett stort miljöproblem. Särskilt hårt drabbat är sydvästra Sverige. Försurningssituationen i vattenekosystemen är starkt kopplad till markens försurningstillstånd. Den främsta orsaken till de biologiska skador som uppträder i försurade sjöar och vattendrag är surt avrinningsvatten med förhöjda halter av oorganiskt aluminium från omgivande skogsmarker. På uppdrag av regerinen har Skogsstyrelsen bedrivit försöksverksamhet kring åtgärder mot markförsurning sedan 1989. Ytvattenkalkningar har genomförts som en operativ verksamhet av Naturvårdsverket och länsstyrelserna sedan 1982. För att ta ett samlat grepp om försurningsproblemen i mark och vatten fick Naturvårdsverket tillsammans med Skogsstyrelsen och berörda länsstyrelser i regeringsuppdrag att beskriva hur ett samordnat kalknings- och vitaliseringsprogram för mark och vatten i sydvästra Sverige bör utformas. Uppdraget redovisades som en del i Nationell plan för kalkning av sjöar och vattendrag 2000-2009 i juni 1999. Som ett underlagsdokument till arbetet med regeringsuppdraget uppdrogs åt Ingemar Abrahamsson, Migra, att belysa effekter i ytvattenkemi och på vegetation vid kalkning i utströmningsområden, samt i vilken omfattning enstaka kalkningsinsatser kan motverka försurningsskador och påskynda återhämtningen i starkt försurade skogsekosystem i sydvästra Sverige. Författaren svarar själv för rapportens innehåll. Jönköping i februari 2001 Göran Örlander Skogsstyrelsen Elisabet Rex Skogsstyrelsen 1

Inledning Denna rapport behandlar hur kalkning av utströmningsområden påverkar ytvattenkemi och vegetation. Bakgrunden till rapportens innehåll och utformning är de diskussioner som förs om en samordning av ytvatten- och skogsmarkskalkningen och i vad mån engångsinsatser kan motverka försurningsskador och påskynda återhämtningen i starkt försurade skogsekosystem i SV Sverige. Den metod Skogsstyrelsen utvecklat för kalkning av skogsmark baseras på att tre ton krossad kalk, i kornstorlek 0-3 mm och bestående av såväl kalksten som dolomitsten, sprids per ha skogsmark. Där inget annat anges avses effekter av denna kalkkross, där ca 30% är mindre än 0,25 mm och ca 65% mindre än 1 mm. Våtmarker och utströmningsområden Våtmarker och utströmningsområden kan klassificeras på olika sätt beroende på syfte. Vanligen baseras indelningarna på bildningssätt, vegetation eller hydrologi. Det sistnämnda är lämpligt i kalkningssammanhang eftersom hydrografin i kalkade våtmarker styr uttransporterna av kalkens upplösningsprodukter. En hydrologisk indelning bör dock exemplifieras och kompletteras med beskrivningar av vegetationstyper för att underlätta informationsutbyte och identifiering, bl a med avseende på naturvårdshänsyn. De beteckningar på vegetationstyper som anges härrör från Nordiska ministerrådet (1998) och avser förhållanden i södra Sveriges morän- och barrskogsområden. Utströmningsområden karakteriseras av ett ytligt och rörligt markvatten med horisontal vattenrörelse och dominans av hydrofil vegetation. De kan delas in i översilningsmarker och genomsilningsmarker. De förstnämnda är vanligtvis mycket blöta och karakteriseras av en hög hydraulisk belastning (vattengenomströmning) och där merparten av det genomströmmande vattnet består av ytvatten från sjö eller vattendrag. Översilningsmarker utgörs mestadels av bäck-, å- eller sjömader med lösbottenvegetation, sumpkärrsvegetation eller sumpsnårskog av vide-örttyp. I anslutning till mindre vattendrag kan de vara bevuxna med gran, björk eller al och utgöras av gran-björkkärr, sumpgranskog av ört-starrtyp eller alkärr. Genomsilningsmarkerna kan indelas i genomsilningskärr respektive sumpskog. Kärren är trädfattiga (<30% krontäckning) och mer eller mindre mättade med vatten hela året. Sumpskogarna har ett tätare trädskikt och ett ytligt och på vatten omättat skikt under delar av året. Den hydrauliska belastningen är generellt större i kärren än i sumpskogen. I många fall är skillnaderna mellan skogskärr och sumpskog glidande och svåra att avgränsa. Kärren utgörs huvudsakligen av fastmatte-, mjukmatte- och skogskärr med fattigkärrvegetation. Sumpskogarna är företrädesvis bevuxna med gran, tall eller björk och av ris/grästyp eller örttyp. Även alsumpskog av örttyp förekommer. I sydvästra Sveriges moränområden är granoch tallsumpskog av ristyp samt björksumpskog av ris-grästyp de vanligast förekommande. I dikade myrområden kan björksumpskog av ris-grästyp (eller igenväxande till) vara mycket vanlig och utgöra den dominerande typen av genomsilningsmark. Det bör påpekas att björkoch tallmosse och ibland även tallsumpskog av ristyp inte kan karakteriseras som utströmningsområden eller genomsilningsmarker utan utgör en ombrotrof miljö med övervägande vertikal vattenrörelse. 2

Förutsättningar för kalkning och identifiering av marktyper Företrädesvis genomsilningsmarker, och då särskilt fastmattekärr, dikade kärr och sumpskogar, bör kalkas för att erhålla jämna och långsiktigt varaktiga effekter på ytvattenkemin. Dessa marker beräknas ge ANC-tillskott under åtminstone 50 år efter en kalkning med kalkkross 0-3 mm (se avsnitt 4). Översilningsmarker har en snabb vattengenomströmning och ger mycket kortvariga effekter på ytvattenkemin. Även genomsilningsmarker med hög hydraulisk belastning (> ca 12 m 3 /m 2 /år) bör nog undvikas om stabila effekter på lång sikt skall uppnås (>15 år). De senare bedöms dock uppta förhållandevis små arealer i SV Sverige. Tallsumpskogar med ombrotrofa förhållanden bör inte behandlas liksom alla typer av mossemarker. Genomsilningsmarkerna beräknas uppta 5-10% av markarealen i SV Sveriges morän- och barrskogsområden. Då inräknas även dikningspåverkade arealer. Med hjälp av gula kartan (ekonomiska kartan) och flygbilder kan många för kalkning lämpliga eller potentiellt lämpliga objekt identifieras. Även data från skogsvårdsstyrelsernas sumpskogsinventeringar kan bidra med värdefull information. För att kartlägga små insprängda kärr- och sumpskogsytor måste emellertid fältinventering utföras. Även för att undvika behandling av björk- och tallmossar samt obrotrofa tallsumpskogar behövs i många fall en fältkontroll. Inventeringen bör göras av kompetent personal med kännedom om vegetationstyper och myrvegetation. Erfarenhet av flygbildstolkning av våtmarker underlättar inventeringsarbetet. Tidsåtgången för en kartering beräknas till ca 20 timmar per km 2 avrinningsområde för inarbetad personal. Modellberäkning av ANC-tillskott och phhöjning Metodik Upplösning och uttransport av kalkkrossprodukten 0-3 mm, varav 30% är mindre än 0,25 mm och 65% mindre än 1 mm, från kalkade genomsilningsmarker har modellbearbetats med avseende på Ca+Mg- och ANC-tillskott. De beskrivna modellerna har tidigare använts för att beskriva upplösning och uttransport för diverse kalkprodukter vid kalkning av kärr (Abrahamsson 1993b, 1995a, 1996, 1997). Månadsmedelvärden för SMHI-station Simlången i Fylleån under perioden 1961-1990 använts som indata för vattenföring (SMHI 1994). Modellen för vad som styr uttransporter av Ca+Mg (ANC) ifrån en kalkad markyta baseras på två delmodeller, en för utlakning av utbytbara joner i markhorisonten och en för upplösning av partikulär kalk. I utlakningsmodellen har antagits att utbytbart Ca+Mg i markhorisonten följer en negativ exponentialfunktion som funktion av den hydrauliska belastningen (arealflödet) i den kalkade genomsilningsmarken. Den hydrauliska belastningen definieras som vattenföring per kalkad markyta (m 3 m -2 år -1 ). Den matematiska funktionen är RCa t 0 RCa b (RCa t 1 RCa b ) = 1 e k U Q A t / z 3

där RCa är utbytbart Ca+Mg i markhorisonten vid tiden t1 respektive t0 och RCab är utbytbart Ca+Mg före kalkning. QA är den genomsnittliga hydrauliska belastningen under?t och z är den kalkade markytans påverkade djup. Den hydrauliska belastningen har beräknats utifrån antagandet att den kalkade genomsilningsmarken i genomsnitt utgör 20% av det avrinningsområde som avvattnas genom densamma. z har antagits vara 0,1 m. Utlakningskonstanten ku har antagits vara 0,007 (Abrahamsson 1993b). Kalkupplösning har antagits kunna uttryckas med en ekvation där upplösningen utgör en funktion av tid. Ekvationen är m d 1 = mp A + B t där A och B är numeriska koefficienter, md och mp är massan av upplöst respektive partikulär kalk och t är tid. Koefficienten A (upplösningsgraden) har antagits vara 0,85, dvs att 85% av tillförd kalk kommer att utlakas, vilket var medelvärdet av A i fem genomsilningskärr i Jönköpings län kalkade med kalkkross 0-1 mm (Abrahamsson & Svahnberg 1998). För koefficienten B (upplösningshastigheten) har värdena 5,0 och 15,0 använts för kornstorlekarna 0-1 mm respektive 1-3 mm. Det förstnämnda värdet baseras på extrapolering av resultat från fem kalkade genomsilningskärr i Jönköpings län (op. cit.) medan det senare värdet har antagits. Modellbearbetning av ph-förändringar baseras på empiriska samband mellan ph och aciditet för vatten med ph under 5,4 (Abrahamsson 1993a) respektive mellan ph och alkalinitet för vatten med ph över 5,4 (Naturvårdsverket 1990). Det förstnämnda sambandet baseras på analysresultat från 20 vattendrag i dåvarande Älvsborgs län. De två sambanden ger missvisande resultat vid låg aciditet/alkalinitet (<0,005 mekv/l) varför modellresultaten korrigerats något inom ph-intervallet 5,3-5,5. Resultat Modellberäkningar av upplösning och utlakning indikerar att kalkkrossens upplösningsprodukter långsamt uttransporteras under ca 50 år från behandlade genomsilningsmarker i SV Sverige (figur 1). Under den första 15-årsperioden är de årliga uttransporterna 2,5-5% av tillförd kalk. Efter ca 25 år beräknas ca 65% ha uttransporterats (figur 2) och det årliga utläckaget att understiga 1%. Årlig uttransport (%) 6 5 4 3 2 1 0 1 4 7 10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 Tid efter behandling (år) Figur 1. Modellberäknad årlig andel uttransporterad kalkkross (0-3 mm) från kalkade utströmningsområden (genomsilningsmarker) i SV Sverige. 4

Kumulativ uttransport (%) 80 70 60 50 40 30 20 10 0 0 10 20 30 40 Tid efter behandling (år) Figur 2. Modellberäknad kumulativ andel uttransporterad kalkkross (0-3 mm) från kalkade utströmningsområden (genomsilningsmarker) i SV Sverige. I Figur 3-5 har de modellberäknade uttransporterna uttryckts som ANC-tillskott till ytvatten. Tillskotten av Ca+Mg beräknas bli lika stora som de ANC-tillskott som redovisas. Tillskotten har beräknats för tre olika kalkdoser (1, 3 respektive 6 ton per ha genomsilningsmark) vid tre olika arealandelar behandlade genomsilningsmarker inom avrinningsområdet (2,5, 5,0 respektive 7,5% av avrinningsområdet upptas av kalkad genomsilningsmark). Enligt modellen är ANC-tillskotten proportionella mot såväl kalkdosen som den kalkade arealandelen. En dubbelt så hög kalkdos eller kalkad arealandel leder således till att tillskotten fördubblas. Om såväl kalkdos som kalkad arealandel fördubblas ökar tillskotten med en faktor fyra. Tillskotten kan därför uttryckas i förhållande till kalkdos och kalkad arealandel. Tio år efter behandling kan tillskott på ca 1 µekv/l per ton/ha och %-andel kalkad markyta förväntas. Motsvarande värde efter 25 år beräknas till ca 0,3 µekv/l. I figur 6-8 redovisas de ph-höjningar som ANC-tillskotten förväntas medföra vid ett bakgrunds-ph på 4,5 i ytvattnet. För att erhålla ph-värden över fem under en tioårsperiod vid behandling av 7,5% genomsilningsmarker inom avrinningsområdet krävs en hektargiva på ca 5 ton kalkkross (figur 8). Modellberäkningarnas förmåga att förutsäga förändringar av ph och ANC vid kalkning av utströmningsområden begränsas främst av brist på erfarenheter av uttransporter från sumpskogsmarker och av kalkkross större än 1 mm. Dessutom har inte korttidsvariationerna modellberäknats. De senare bedöms vara tämligen små, för ANC knappast mer än ±25 %, men innebär att ANC-tillskotten och ph-höjningarna periodvis kan bli försumbara vid låga årliga ANC-tillskott. 5

ANC-tillskott (mekv/l) 0,07 0,06 0,05 0,04 0,03 0,02 0,01 0 0 10 20 30 40 Tid efter behandling (år) Figur 3. Modellberäknade ANC-tillskott i SV Sverige vid kalkning med 1, 3 respektive 6 ton kalkkross (0-3 mm) per ha genomsilningmark. Behandlade områden upptar 2,5% av avrinningsområdet. ANC-tillskott (mekv/l) 0,07 0,06 0,05 0,04 0,03 0,02 0,01 0 0 10 20 30 40 Tid efter behandling (år) Figur 4. Modellberäknade ANC-tillskott i SV Sverige vid kalkning med 1, 3 respektive 6 ton kalkkross (0-3 mm) per ha genomsilningsmark. Behandlade områden upptar 5,0% av avrinningsområdet. ANC-tillskott (mekv/l) 0,07 0,06 0,05 0,04 0,03 0,02 0,01 0 0 10 20 30 40 Tid efter behandling (år) Figur 5. Modellberäknade ANC-tillskott i SV Sverige vid kalkning med 1, 3 respektive 6 ton kalkkross (0-3 mm) per ha genomsilningsmark. Behandlade områden upptar 7,5% av avrinningsområdet. 6

6 5,5 ph 5 4,5 0 10 20 30 40 Tid efter behandling (år) Figur 6. Modellberäknad ph-höjning i SV Sverige vid kalkning med 1, 3 respektive 6 ton kalkkross (0-3 mm) per ha genomsilningsmark. Behandlade områden upptar 2,5% av avrinningsområdet. 6 ph 5,5 5 4,5 0 10 20 30 40 Tid efter behandling (år) Figur 7. Modellberäknad ph-höjning i SV Sverige vid kalkning med 1, 3 respektive 6 ton kalkkross (0-3 mm) per ha genomsilningsmark. Behandlade områden upptar 5,0% av avrinningsområdet. 6 ph 5,5 5 4,5 0 10 20 30 40 Tid efter behandling (år) Figur 8. Modellberäknad ph-höjning i SV Sverige vid kalkning med 1, 3 respektive 6 ton kalkkross (0-3 mm) per ha genomsilningsmark. Behandlade områden upptar 7,5% av avrinningsområdet. 7

Påverkan på aluminiumhalter Halterna av såväl total-aluminium som labilt (oorganiskt) aluminium sjunker i ytvatten efter våtmarkskalkning. Halterna av total-aluminium har i många fall ungefär halverats i avrinningsvattnet från kalkade våtmarker, huvudsakligen som följd av att labilt aluminium övergår i icke-labil och svårlöslig form och kvarhålls i kalkade utströmningsområden vid en ph-höjning (se bl a Brown m fl 1988, Hindar 1994, Abrahamsson 1995b). Labilt (oorganiskt) aluminium är den Al-form som är skadlig för vattenlevande organismer. Giftigheten påverkas av den kemiska miljön i övrigt, bl a av ph, kalciumhalter och humusämnen. För lax, som är en av de känsligaste organismerna, har halter av labilt Al på 25 µg/l visat sig ge förhöjd dödlighet (Berntssen m fl 1997). Endast enstaka erfarenheter finns rörande effekter av kalkning på haltförändringar av labilt aluminium i avrinningsvattnet från utströmningsområden. Efter kalkning av våtmarker i Røynelandsvatn i Norge sjönk halterna av labilt aluminium från ca 200-300 µg/l till under 100 µg/l när ph-värdena steg från ca 4,5 till värden på över 5,5 i ytvattnet (Hindar 1994). I Sverige och Skottland har kalkning av utströmningsområden sänkt halterna från ca 100 µg/l till under 30 µg/l vid höjning av ph från 4-5 upp till 7 i vattendragen (Brown m fl 1988, Fritz 1994). Erfarenheter från kalkade vatten inom den integrerade uppföljningen av kalkningseffekter (IKEU) visar att halterna vanligen understiger 50 µg/l när ph överstiger 6,0 (Andrén pers. medd.) Vid kalkning av nio genomsilningskärr i Jönköpings län sjönk halterna av labilt Al från 100-400 µg/l till 10-200 µg/l vid höjning av ph från 4-5 upp till 6-7 i avrinningsvattnet (figur 9). Analyser av labilt aluminium är känsliga för störningar och troligen förekommer en del missvisande resultat i dessa data. Sambandet i figur 9 antyder dock att ph efter kalkning bör överstiga 5,5 för att påtagligt reducera aluminium. Labilt Al (µg/l) 1000 Efter kalkning Expon. (Efter kalkning) Före kalkning Expon. (Före kalkning) 100 10 1 3 4 5 6 7 8 ph Figur 9. Samband mellan ph och halter av labilt (oorganiskt) aluminium före respektive efter kalkning av nio utströmningsområden (genomsilningskärr) i Jönköpings län (data från länsstyrelsen i Jönköpings län). Regressionslinjerna avser före kalkning (fet) respektive efter kalkning (tunn). 8

Vegetationsförändringar I våtmarker uppkommer vegetationsförändringar inom några månader efter en kalkning. Överlevnaden för vitmossor och levermossor påverkas negativt och även marklevande lavar, som företrädesvis förekommer tuvväxande på mellansvenska och norrländska myrar, minskar eller försvinner (Aronson 1990, Eriksson 1990). Vissa bladmossor och fanerogamer, särskilt halvgräs, gynnas däremot och ökar successivt i utbredning efter kalkning (op. cit.). Vid upphörd kalkning återhämtar sig vitmossorna igen och en återkolonisation sker (Eriksson 1990; Abrahamsson & Aronson 1994). Då vitmossorna i många fall dominerar vegetationen i de kalkade våtmarkerna är det denna skadebild som i första hand bedöms negativ med avseende på naturvårdshänsyn. De initiala skadorna på vitmossfloran i ett kärr beror på (Aronson 1990, 1995, 1998, pers. medd.): artförekomst. Arter som växer i näringsfattiga miljöer (myrviddsarter och ombrotrofa arter) är mycket känsliga för kalkpåverkan medan flera arter inom sektionerna Cuspidata och Subsecunda generellt är tåligare. kalkdosering. Skadornas omfattning ökar med ökad kalkgiva. Över 15 ton kalkmjöl (0-0,2 mm) per ha ger vanligtvis mycket omfattande skador och opåverkade ytor saknas ofta. Under 10 ton kalkmjöl per ha ger generellt skador av mer fläckvis karaktär. kalkmedel och kornstorlek. Kalkkross (0-3 mm) ger avsevärt mindre skador än kalkmjöl (0-0,2 mm), bl a beroende på en ojämnare ytfördelning och lägre täckningsgrad. våtmarkstyp och lokala miljöfaktorer. Exempelvis är skadorna i topogena blöta mjukmattekärr generellt mer omfattande än i soligena kärr och översilningsmarker. Troligen kan också klimatfaktorer inverka på skadebilden. Påverkansgraden i den kalkade våtmarken beror naturligtvis också på abundansen av vitmossor (levermossor, lavar). I mjukmattekärr, där vitmossfloran är dominerande, sker normalt en större påverkan på växtsamhället. I översilningsmarker, där bottenskiktet generellt är svagt utbildat, ger en kalkning ofta mindre effekter. Även i många sumpskogsmiljöer, som ofta har ett bottenskikt av björnmossa och vitmossa eller ett svagt utvecklade bottenskikt, är skadebilden mindre omfattande än i fast- och mjukmattekärren. I sumpskogen förekommer i många fall mer tåliga vitmossarter, t ex Sphagnum girgensohnii. Sammantaget kan konstateras att kalkning av genomsilningsmarker med kalkkross (0-3 mm) i måttliga doser (<10 ton/ha) initialt medför små och fläckvisa skador på vitmossor (levermossor, lavar). Förändringarna i växtsamhället blir större i kärr än i sumpskogsmiljöer. Särskilt björksumpskog med ett tätt fältskikt av blåtåtel är en i sammanhanget okänslig marktyp. Sannolikt även gransumpskog med dominans av björnmossor eller Sphagnum girgensonii i bottenskiktet. Efter upphörd kalkning sker en långsam återhämtning av vitmossa i den mån den tidigare försvunnit som följd av kalkpåverkan. Erfarenheter av de långsiktiga effekterna på floran är emellertid ännu så länge mycket begränsade. 9

Synergivinster vid en samordnad kalkning Vid en samordning av skogs- och ytvattenkalkning kan, utöver förbättrade vattenkemiska effekter, synergivinster uppnås såväl i spridningsmomentet som i planeringsstadiet. De spridningstekniska fördelarna utgörs av möjligheterna att behandla utströmningsområden samtidigt som skogsmarken. Vid kalkning av skogsmarken från markbaserade fordon kan mindre utströmningsområden behandlas i samband med att fordonen passerar aktuella objekt. Vid helikopterspridning kan både större och mindre utströmningsområden kalkas samtidigt med den omkringliggande skogsmarken. I planeringsskedet kan inventering av skogsbestånd och utströmningsområden utföras simultant och av samma personal. Då planeringsarbetet till stor del utgörs av tidskrävande fältinventeringar kan på detta sätt arbetstidskostnaderna hållas på en låg nivå. En förutsättning för att spridningstekniska fördelar skall kunna uppnås är att samma kalkprodukt används vid kalkning av skogsmark som vid behandling av utströmningsområden. Ett vitaliseringsmedel för produktiv skogsmark, t ex vedaska eller en blandning av kalk och vedaska, kan eventuellt vara mindre lämpligt att använda i utströmningsområden. Om en samordnad strategi för skogs- och ytvattenkalkningar innebär spridning av ett vitaliseringsmedel på skogsmark och en renodlad kalkprodukt i utströmningsområden kommer det att medföra begränsade möjligheter till spridningsteknisk samordning. Dock kvarstår förutsättningarna för effektivitetsvinster i samband med inventering och planering. Kunskapsbehov Det föreligger ett kunskapsbehov såväl om transportprocesser som vegetationsförändringar i kalkade utströmningsområden. Bland annat saknas erfarenheter om uttransportförlopp vid kalkning av sumpskog samt uttransporthastigheter vid användning av kalkkross större än 1 mm. Vad gäller vegetationsförändringar saknas främst erfarenheter av långsiktiga förändringar i kalkade utströmningsområden samt studier av påverkan från kalk på epifytiska lavar i träd. 10

Litteraturförteckning Abrahamsson, I. 1993a. Impact of overflows on acid-base chemistry in limed lakes. Vatten 49:24-33. Lund 1993. Abrahamsson, I. 1993b. En modell för kalkupplösning och uttransport av kalcium från kalkade kärrmarker. TerraLimno Gruppen AB. Abrahamsson, I. 1995a. Våtmarkskalkning med kalkstensmjöl 0-1 mm uttransport av kalcium och modellberäkning av kalkupplösning. TerraLimno Gruppen AB. Abrahamsson, I. 1995b. Kalkning av våtmarker metoder och effekter. Naturvårdsverket, rapport 4484. Abrahamsson, I. 1996. Våtmarkskalkning med fuktad och granulerad kalk uttransport av kalcium och modellberäkning av kalkupplösning. TerraLimno Gruppen AB. Abrahamsson, I. 1997. Våtmarkskalkning med granulerad kalk och kalkstensmjöl 0,1-0,5 mm uttransport av kalcium och modellberäkning av kalkupplösning. TerraLimno Gruppen AB. Abrahamsson, I. & J-A. Aronson. 1994. Inventering av kärrmarker i Gislaveds kommun naturvärden och lämplighet för kalkning. Gislaveds kommun. Abrahamsson, I. & A. Svahnberg. 1998. Grovkalk och granuler resultat av effektuppföljningen från våtmarker kalkade med granuler inom försöksprojekt Flaten och Bodaån. Länsstyrelsen i Jönköpings län, meddelande 98:34. Aronson, J-A. 1990. Våtmarkskalkning förändringar på miljö och vegetation. Naturvårdsverket, rapport 3827. Aronson, J-A. 1995. Långsam alkalinisering av skogsmark. Skogsstyrelsen, rapport 5, 1995. Aronson, J-A. 1998. Vegetationsförändringar i kalkade våtmarker försök med grov kalk, P- kalk och granulat. Länsstyrelsen i Jönköpings län, meddelande 1998:14. Berntssen, M. H. G., Kroglund, F., Rosselan, B. O. & S. E. Wendelaar Bonga. 1997. Responses of skin mucous cells to aluminium exposure at low ph in atlantic salmon smolts. Can. J. Fish. Aquat. Sci. 54: 1039-1045. Brown, D. J. A., Howells, G. D., Dalziel, T. R. K. & B. R. Stewart. 1988. Loch fleet A research watershed liming project. Water, Air and Soil Pollut. 41: 25-41. Eriksson, F. 1990. Vegetationsförändringar inom kalkade områden på Fulufjället. Fiskeriverket, meddelande nr 1, 1990. Fritz, Ö. 1994. Utvärdering av kalkningsprojekt i Hallands län. Del 3, norra länsdelen. Länsstyrelsen i Halland län, meddelande 1994:6. Hindar, A. 1994. Røynelandsvatn vannkemi. Direktoratet för naturforvaltning, DN-notet 1994-14: 78-86. Naturvårdsverket. 1990. Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket allmänna råd 90:4. Nordiska ministerrådet. 1998. Vegetationstyper i Norden. TemaNord 1998:510. Nordiska ministerrådet. 11

SMHI. 1994. Vattenföring i Sverige. Del 4. Vattendrag till Västerhavet. SMHI hydrologi, nr 43, 1994. 12

Av Skogsstyrelsen publicerade Rapporter: 1985 Utvärdering av ÖSI-effekter mm 1985:1 Samordnad publicering vid skogsstyrelsen 1985:2 Beskärning i tallfröplantager 1986:1 Bilvägslagrat virke 1984 1987:1 Skogs- och naturvårdsservice inom skogsvårdsorganisationen 1988:1 Mallar för ståndortsbonitering; Lathund för 18 län i södra Sverige 1988:2 Grusanalys i fält 1988:3 Björken i blickpunkten 1989:1 Dokumentation Storkonferensen 1989 1989:2 Bok, ek och ask inom svenskt skogsbruk och skogsindustri 1990:1 Teknik vid skogsmarkskalkning 1991:1 Tätortsnära skogsbruk 1991:2 ÖSI; utvärdering av effekter mm 1991:3 Utboträffar; utvärdering 1991:4 Skogsskador i Sverige 1990 1991:5 Contortarapporten 1991:6 Participantion in design of a system to assess Environmental Consideration in forestry a Case study of the greenery project 1992:1 Allmän Skogs- och Miljöinventering, ÖSI och NISP 1992:2 Skogsskador i Sverige 1991 1992:3 Aktiva Natur- och Kulturvårdande åtgärder i skogsbruket 1992:4 Utvärdering av studiekampanjen Rikare Skog 1993:1 Skoglig geologi 1993:2 Organisationens Dolda Resurs 1993:3 Skogsskador i Sverige 1992 1993:4 Av böcker om skog får man aldrig nog, eller? 1993:5 Nyckelbiotoper i skogarna vid våra sydligaste fjäll 1993:6 Skogsmarkskalkning Resultat från en fyraårig försöksperiod samt förslag till åtgärdsprogram 1993:7 Betespräglad äldre bondeskog från naturvårdssynpunkt 1993:8 Seminarier om Naturhänsyn i gallring i januari 1993 1993:9 Förbättrad sysselsättningsstatistik i skogsbruket arbetsgruppens slutrapport 1994:1 EG/EU och EES-avtalet ur skoglig synvinkel 1994:2 Hur upplever "grönt utbildade kvinnor" sin arbetssituation inom skogsvårdsorganisationen? 1994:3 Renewable Forests - Myth or Reality? 1994:4 Bjursåsprojektet - underlag för landskapsekologisk planering i samband med skogsinventering 1994:5 Historiska kartor - underlag för natur- och kulturmiljövård i skogen 1994:6 Skogsskador i Sverige 1993 1994:7 Skogsskador i Sverige nuläge och förslag till åtgärder 1994:8 Häckfågelinventering i en åkerholme åren 1989-1993 1995:1 Planering av skogsbrukets hänsyn till vatten i ett avrinningsområde i Gävleborg 1995:2 SUMPSKOG ekologi och skötsel 1995:3 Skogsbruk vid vatten 1995:4 Skogsskador i Sverige 1994 1995:5 Långsam alkalinisering av skogsmark 1995:6 Vad kan vi lära av KMV-kampanjen? 1995:7 GROT-uttaget. Pilotundersökning angående uttaget av trädrester på skogsmark 1995:8 The Capercaillie and Forestry. Reports No. 1-2 from the Swedish Field Study 1982-1988 1996:1 Women in Forestry What is their situation? 1996:2 Skogens kvinnor Hur är läget? 1996:3 Landmollusker i jämtländska nyckelbiotoper 1996:4 Förslag till metod för bestämning av prestationstal m.m. vid själverksamhet i småskaligt skogsbruk. 1996:5 Skogsvårdsorganisationens framtidsscenarier 1997:1 Sjövatten som indikator på markförsurning 1997:2 Naturvårdsutbildning (20 poäng) Hur gick det? 1997:3 IR-95 Flygbildsbaserad inventering av skogsskador i sydvästra Sverige 1995 1997:4 Den skogliga genbanken (Del 1 och Del 2) 1997:5 Miljeu96 Rådgivning. Rapport från utvärdering av miljeurådgivningen 1997:6 Effekter av skogsbränsleuttag och askåterföring en litteraturstudie 1997:7 Målgruppsanalys 1997:8 Effekter av tungmetallnedfall på skogslevande landsnäckor (with English Summary: The impact on forest land snails by atmospheric deposition of heavy metals) 1997:9 GIS metodik för kartläggning av markförsurning En pilotstudie i Jönköpings län

1998:1 Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) av skogsbränsleuttag, asktillförsel och övrig näringskompensation 1998:2 Studier över skogsbruksåtgärdernas inverkan på snäckfaunans diversitet (with English summary: Studies on the impact by forestry on the mollusc fauna in commercially uses forests in Central Sweden 1998:3 Dalaskog - Pilotprojekt i landskapsanalys 1998:4 Användning av satellitdata hitta avverkad skog och uppskatta lövröjningsbehov 1998:5 Baskatjoner och aciditet i svensk skogsmark - tillstånd och förändringar 1998:6 Övervakning av biologisk mångfald i det brukade skogslandskapet. With a summary in English: Monitoring of biodiversity in managed forests. 1998:7 Marksvampar i kalkbarrskogar och skogsbeten i Gotländska nyckelbiotoper 1998:8 Omgivande skog och skogsbrukets betydelse för fiskfaunan i små skogsbäckar 1999:1 Miljökonsekvensbeskrivning av Skogsstyrelsens förslag till åtgärdsprogram för kalkning och vitalisering 1999:2 Internationella konventioner och andra instrument som behandlar internationella skogsfrågor 1999:3 Målklassificering i Gröna skogsbruksplaner - betydelsen för produktion och ekonomi 1999:4 Scenarier och Analyser i SKA 99 - Förutsättningar 2000:1 Samordnade åtgärder mot försurning av mark och vatten - Underlagsdokument till Nationell plan för kalkning av sjöar och vattendrag 2000:2 Skogliga Konsekvens-Analyser 1999 - Skogens möjligheter på 2000-talet 2000:3 Ministerkonferens om skydd av Europas skogar - Resolutioner och deklarationer 2000:4 Skogsbruket i den lokala ekonomin 2000:5 Aska från biobränsle 2000:6 Skogsskadeinventering av bok och ek i Sydsverige 1999 2001:1 Landmolluskfaunans ekologi i sump- och myrskogar i mellersta Norrland, med jämförelser beträffande förhållandena i södra Sverige 2001:2 Arealförluster från skogliga avrinningsområden i Västra Götaland 2001:3 The proposals for action submitted by the Intergovernmental Panel on Forests (IPF) and the Intergovernmental Forum on Forests (IFF) - in the Swedish context 2001:4 Resultat från Skogsstyrelsens ekenkät 2000 2001:5 Effekter av kalkning i utströmningsområden med kalkkross 0-3 mm

Av skogsstyrelsen publicerade Meddelanden: 1985:1 Fem år med en ny skogspolitik 1985:2 Eldning med helved och flis i privatskogsbruket/virkesbalanser 1985 1986:1 Förbrukningen av trädbränsle i s.k. mellanskaliga anläggningar/virkesbalanser 1985 1986:3 Skogsvårdsenkäten 1984/virkesbalanser 1985 1986:4 Huvudrapporten/virkesbalanser 1985 1986:5 Återväxttaxeringen 1984 och 1985 1987:1 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1986 1987:2 Återväxttaxeringen 1984 1986 1987:3 Utvärdering av samråden 1984 och 1985/skogsbruk rennäring 1988:1 Forskningsseminarium/skogsbruk rennäring 1989:1 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1988 1989:2 Gallringsundersökningen 1987 1991:1 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1990 1991:2 Vägplan -90 1991:3 Skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet Efterfrågade tjänster på en öppen marknad 1991:4 Naturvårdshänsyn Tagen hänsyn vid slutavverkning 1989 1991 1991:5 Ekologiska effekter av skogsbränsleuttag 1992:1 Svanahuvudsvägen 1992:2 Transportformer i väglöst land 1992:3 Utvärdering av samråden 1989-1990 /skogsbruk rennäring 1993:1 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1992 1993:2 Virkesbalanser 1992 1993:3 Uppföljning av 1991 års lövträdsplantering på åker 1993:4 Återväxttaxeringarna 1990-1992 1994:1 Plantinventering 89 1995:1 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1994 1995:2 Gallringsundersökning 92 1995:3 Kontrolltaxering av nyckelbiotoper 1996:1 Skogsstyrelsens anslag för tillämpad skogsproduktionsforskning 1997:1 Naturskydd och naturhänsyn i skogen 1997:2 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1996 1998:1 Skogsvårdsorganisationens Utvärdering av Skogspolitiken 1998:2 Skogliga aktörer och den nya skogspolitiken 1998:3 Föryngringsavverkning och skogsbilvägar 1998:4 Miljöhänsyn vid föryngringsavverkning - Delresultat från Polytax 1998:5 Beståndsanläggning 1998:6 Naturskydd och miljöarbete 1998:7 Röjningsundersökning 1997 1998:8 Gallringsundersökning 1997 1998:9 Skadebilden beträffande fasta fornlämningar och övriga kulturmiljövärden 1998:10 Produktionskonsekvenser av den nya skogspolitiken 1998:11 SMILE - Uppföljning av sumpskogsskötsel 1998:12 Sköter vi ädellövskogen? - Ett projekt inom SMILE 1998:13 Riksdagens skogspolitiska intentioner. Om mål som uppdrag till en myndighet 1998:14 Swedish forest policy in an international perspective. (Utfört av FAO) 1998:15 Produktion eller miljö. (En mediaundersökning utförd av Göteborgs universitet) 1998:16 De trädbevuxna impedimentens betydelse som livsmiljöer för skogslevande växt- och djurarter 1998:17 Verksamhet inom Skogsvårdsorganisationen som kan utnyttjas i den nationella miljöövervakningen 1998:18 Auswertung der schwedischen Forstpolitik 1997 1998:19 Skogsvårdsorganisationens årskonferens 1998 1999:1 Nyckelbiotopsinventeringen 1993-1998. Slutrapport 1999:2 Nyckelbiotopsinventering inom större skogsbolag. En jämförelse mellan SVOs och bolagens inventeringsmetodik 1999:3 Sveriges sumpskogar. Resultat av sumpskogsinventeringen 1990-1998 2001:1 Skogsvårdsorganisationens Årskonferens 2000

Beställning av Rapporter och Meddelanden Skogsvårdsstyrelsen i ditt län eller Skogsstyrelsen, Förlaget 551 83 JÖNKÖPING Telefon:036 15 55 92 vx 036 15 56 00 fax 036 19 06 22 e-post: sksforlag.order@svo.se www.svo.se/forlag I Skogsstyrelsens författningssamling (SKSFS) publiceras myndighetens föreskrifter och allmänna råd. Föreskrifterna är av tvingande natur. De allmänna råden är generella rekommendationer som anger hur någon kan eller bör handla i visst hänseende. I Skogsstyrelsens Meddelande-serie publiceras redogörelser, utredningar m.m. av officiell karaktär. Innehållet överensstämmer med myndighetens policy. I Skogsstyrelsens Rapport-serie publiceras redogörelser och utredningar m.m. för vars innehåll författaren/författarna själva ansvarar. Skogsstyrelsen publicerar dessutom fortlöpande: Foldrar, broschyrer, böcker m.m. inom skilda skogliga ämnesområden. Skogsstyrelsen är också utgivare av tidningen Skogseko.

Denna rapport behandlar effekter på vegetation och vattenkemi vid kalkning av utströmningsområden, samt belyser i vilken omfattning enstaka kalkningsinsatser kan motverka försurningsskador och påskynda återhämtningen i starkt försurade skogsekosystem i sydvästra Sverige. Rapporten är ett underlagsdokument till regeringsuppdraget att beskriva hur försurningsåtgärder i mark och vatten kan samordnas. Uppdraget redovisades i Nationell plan för kalkning av sjöar och vattendrag 2000-2009. 551 83 JÖNKÖPING 036-15 56 00