Å./. Riksåklagaren angående olaga intrång

SVARSSKRIVELSE Sida 1 (8) Ert datum Er beteckning Byråchefen Stefan Johansson B 3265-08 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM Å./. Riksåklagaren angående olaga intrång Högsta domstolen har förelagt mig att lämna in svarsskrivelse i målet. Jag vill anföra följande. Min inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom. Däremot anser jag att det finns skäl som talar för att överklagandet bör prövas av Högsta domstolen och tillstyrker därför prövningstillstånd. Bakgrund Utredningen Ett brittiskt företag, som utför djurförsök på uppdrag av andra företag, har sedan slutet av 1990-talet varit utsatt för en intensiv kampanj från djurrättsaktivister. En brittisk grupp aktivister har genomfört en rad aktioner mot företaget och dess kunder. Å har varit engagerad i djurrättsfrågor sedan 1990-talet. Han blev kontaktad av den brittiska djurrättsaktivistgruppen och ombads att delta i en operation mot olika företag i Sverige som samarbetar med det brittiska företaget. Å hyrde och framförde en av de tre minibussar som användes för att transportera aktivisterna mellan de utvalda företagen. Totalt deltog ett tjugotal personer från Sverige och Storbritannien i aktionerna, vilka riktade sig mot företag vars lokaler var stängda för allmänheten. Aktionerna, som utfördes den 14 och 15 september 2005, gick till på i huvudsak samma sätt. Efter att ha parkerat bussarna i närheten av företaget intog aktivisterna en position nära entrédörren där man inte kunde ses från byggnaden. En person ringde på dörrklockan. I vart fall vid tre av aktionerna var det Å som ringde på dörren. När dörren öppnades kom flertalet av resterande aktivister fram och rusade in i lokalen. De sprang runt under någon minuts tid och skrek åt personalen tillmälen som mördare eller murderer samt förde oljud med hjälp av megafoner, visselpipor och överfallslarm. De slängde också flygblad med bilder på skadade djur omkring sig. På några platser förekom att aktivisterna utsatte personal för närgången fotografering eller filmning och att man försökte hindra anställda från att ringa polis. Flera av aktivisterna, dock inte Å, var maskerade. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 08-453 66 00 Telefax 08-453 66 99 Webbadress www.aklagare.se

SVARSSKRIVELSE Sida 2 (8) Stämningsansökan Å åtalades för olaga intrång, grovt brott, och ofredande. Åklagaren påstod, såvitt nu är aktuellt, att Å den 14 och 15 september 2005, tillsammans och i samråd/samförstånd med ytterligare minst 10 personer, obehörigen inträngt i sammanlagt fyra företagsbyggnader. Åtalet innefattade även ofredande bestående i att personal på närmare angivet sätt ska ha utsatts för handgripligt antastande, oljud och annat hänsynslöst beteende. Åklagaren anförde att intrångsbrotten var grova eftersom de föregåtts av planering, förberedelse såsom hyrande av transportfordon, utförts systematiskt och krävt medverkande av ett stort antal gärningsmän utrustade med hjälpmedel såsom rånarluvor/maskeringar, megafoner, överfallslarm, visselpipor och flygblad samt förorsakat anställda på företagen obehag och lidande. Tingsrätten Domstolen konstaterade att Å delgavs stämningsansökan den 17 september 2007 och att preskriptionstiden för olaga intrång, som inte är grovt, och för ofredande är två år. En förutsättning för att Å ska kunna dömas till ansvar är därför, anförde tingsrätten, att de olaga intrången bedöms som grova. Vid huvudförhandlingen lade åklagaren ner åtalet för ofredande avseende de två personer som anges i andra stycket när det gäller det olaga intrånget i D:s företagsbyggnad (se hab 1). Tingsrätten fann att Å hade ett stort ansvar för det som inträffat och att den personal som tjänstgjort på respektive företag tagit mycket illa vid sig. Tingsrätten anförde emellertid att det varit fråga om en mycket kortvarig aktion som pågått endast någon eller några minuter, att det uppsåt Å kunde bindas vid och det faktiska händelseförloppet huvudsakligen handlat om att föra oljud och kasta flygblad. Det hade inte förekommit någon uppsåtlig skadegörelse eller något uppsåtligt våld. Tingsrätten fann därför att de olaga intrången inte var att bedöma som grova, varför samtliga gärningar var preskriberade. Åtalet mot Å lämnades således utan bifall. Hovrätten Åklagaren yrkade att Å skulle dömas för olaga intrång, grovt brott, i de fyra företagsbyggnaderna samt för ofredande i samband med de olaga intrången i tre av dem. Åklagaren justerade åtalet på så sätt att det ofredande som en person vid Y:s, respektive tre personer vid B:s företagslokaler utsattes för även innefattade att de blivit fotograferade eller filmade. Hovrätten fann att Å spelat en viktig roll som chaufför och dörröppnare och att han med ett undantag varit med inne i lokalerna. Hovrätten fann vidare utrett

SVARSSKRIVELSE Sida 3 (8) att Å i såväl objektiv som subjektiv mening bar ansvar som medgärningsman för de olaga intrång och ofredanden som förövades under aktionerna. Hovrätten uttalade att intrången skett i syfte att påverka respektive företagsledning att sluta samarbeta med det brittiska företaget och anförde därefter sammanfattningsvis följande. I stället för att genomföra en fredlig demonstration har man valt att sätta skräck i de anställda genom att ofreda dem på de sätt som sägs i åtalen. Att meningen varit att skrämma snarare än att upplysa understryks av att flera av aktivisterna var maskerade under aktionerna. Målsägandena har upplevt attackerna mot sina arbetsplatser som mycket obehagliga och flera av dem har känt obehag och rädsla långt tid efter händelsen. Den kränkning intrången inneburit av målsägandens rätt till trygghet på sina arbetsplatser framstår som så allvarlig att de gärningar som avses med åtalet förskyller en strängare påföljd än böter. De olaga intrången ska därför bedömas som grova brott. Eftersom de gärningsmoment som innefattat ofredanden medfört att de olaga intrången bedöms som grova ska gärningarna bedömas som endast olaga intrång, grovt brott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med dagsböter. Överklagandet Å har yrkat att åtalet ska ogillas. Han har som grund för överklagandet anfört att de olaga intrången, i enlighet med vad tingsrätten har anfört, inte är att bedöma som grova, varför gärningarna är preskriberade. Som skäl för prövningstillstånd har han åberopat att varken lagtext, förarbeten eller rättspraxis ger några närmare anvisningar om när ett olaga intrång ska bedömas som grovt brott. Grunderna för min inställning En eller flera gärningar och ett eller flera brott? Det förfarande som är föremål för bedömning vid respektive företagsbyggnad är ett i tid och rum avgränsat faktiskt händelseförlopp. Den brottslighet som läggs Å till last vid respektive företagsbyggnad bör därför bedömas som en gärning; dvs. sammanlagt fyra gärningar (se bl.a. Rättegångsbalken En kommentar på Internet, 30 kap. 9, Ekelöf m.fl. Rättegång III, 7:e uppl., 2006, s. 249 ff., Lindell, Straffprocessen, 2005, 270 ff. och Nordh, Praktisk process II, Processens ram i brottmål, 2006, s. 57 ff. samt även NJA 2006 s. 524 och 2007 s. 973). I brottsbalkskommentaren anges, att om en gärning som utgör ofredande enligt 4 kap. 7 brottsbalken också omfattar hemfridsbrott eller olaga intrång enligt 4 kap. 6 samma balk, ska de senare bestämmelserna uteslutande tillämpas (Brottsbalken En kommentar på Internet, 4 kap. 7, utskrift s. 1; se även NJA II 1962 s. 134).

SVARSSKRIVELSE Sida 4 (8) Vidare har Jareborg angett att ofredande är subsidiärt till annat brott mot 4 kap. brottsbalken och kvalificerade former därav samt att (grovt) hemfridsbrott konsumerar ofredande (se Brotten I, 2:a uppl., 1984, s. 280 och Straffrättens gärningslära, 1995, s. 178 och 220). Enligt min uppfattning är den lösningen också, utifrån ett naturligt betraktelsesätt, den mest lämpliga. Olaga intrång och ofredande har, om än inte samma så dock, likartade skyddsintressen och i det nu aktuella fallet utgör brotten dessutom led i samma brottsplan. Till detta kommer att när utförandet av ett brott är en omständighet som kan göra att ett annat brott bedöms som grovt, är i allmänhet endast straffbudet rörande det senare tillämpligt. Om ett visst brott på detta sätt har beaktats vid bedömningen av ett annat kan det framstå som en form av dubbelbestraffning om det därutöver också döms särskilt för detta brott (se bl.a. Högsta domstolens dom den 3 november 2008 i mål nr B 4684-07, Jareborg, Straffrättens gärningslära s. 170 och 215 ff. samt Löfmarck, Straffrättens konkurrensproblem, 1974, s. 98 ff.). Ovan angivna omständigheter talar för att var och en av aktionerna mot respektive företagsbyggnad bör bedömas som ett enskilt brott, olaga intrång, och att de moment i respektive gärning som utgör ofredande bör beaktas vid rubriceringen av det olaga intrånget. Rubricering Några anvisningar om när ett hemfridsbrott eller olaga intrång ska anses som grovt har inte lämnats i lagtext eller motiv (jfr NJA II 1962 s. 130 ff.). I doktrinen har angetts att i första hand torde avsikten med gärningen komma i beaktande (Brottsbalken En kommentar på Internet, 4 kap. 6 och Jareborg, Brotten I, 2:a uppl., 1984, s. 278 ff.). Jareborg har i det angivna verket, beträffande hemfridsbrott, anfört att vid avsikt att våldföra sig på någon bör brottet bedömas som grovt. Motsvarande får, enligt min mening, anses gälla beträffande olaga intrång. Högsta domstolen har inte haft att pröva under vilka förutsättningar ett olaga intrång ska bedömas som grovt. Däremot har domstolen prövat den frågan när det gäller hemfridsbrott, se NJA 1990 s. 315. I det rättsfallet uttalade hovrätten att straffskalan (inkluderande grovt brott) är vid och ska tillämpas på många olika former vid olovligt inträngande och kvarstannande både när det gäller platsen för brottet och omständigheterna i övrigt. Som särskilt allvarliga, anförde hovrätten, kan man föreställa sig fall när någon trots tydliga förbud under skrämmande former och med inbrott som medför betydande skada tränger in i ett hem där man vet att det finns sjuka eller värnlösa människor. Sådana tillkommande omständigheter som att någon miss-

SVARSSKRIVELSE Sida 5 (8) handlats eller hotats eller att föremål slagits sönder krävs däremot inte, anförde hovrätten, för att hemfridsbrottet ska kvalificeras som grovt och straffskalans övre del tillämpas; de ytterligare brotten kan i konkurrens med hemfridsbrottet medföra en mera kännbar påföljd. Högsta domstolen uttalade att på sätt hovrätten närmare utvecklat i sin analys av rättsläget kan åtskilliga omständigheter vara att väga in vid avgörande om ett hemfridsbrott ska anses som grovt. Högsta domstolen anförde vidare att det knappast är möjligt att generellt ange när ett hemfridsbrott är att bedöma som brott av normalgraden eller som ett grovt brott. Enligt min uppfattning gäller dessa uttalanden, i tillämpliga delar, även för brottet olaga intrång. I övrigt finns endast hovrättsavgöranden att tillgå. Vad gäller olaga intrång utgörs dessa av RH 2002:41 och RH 2005:48. Båda rättsfallen avser olaga intrång på områden som var klassade som skyddsobjekt enligt lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar. RH 2002:41 gällde ett antal personer som obehörigen trängde sig in på Barsebäcks kärnkraftverk i syfte att skapa opinion för en stängning av verket. Gärningsmännen stannade kvar på området i mer än ett dygn och uppehöll sig huvudsakligen på taket till en reaktorbyggnad. De varken försökte eller hade för avsikt att ta sig in i någon byggnad och intrånget äventyrade inte anläggningens säkerhet. Det förekom ingen direkt kontakt mellan gärningsmännen och kärnkraftverkets personal eller vakter. Det rörde sig därför om ett förhållandevis ringa intrång i personalens arbetsfrid. Hovrätten fann att det olaga intrånget inte var att bedöma som grovt. I RH 2005:48 trängde sig en person obehörigen in på SAAB:s flygfältsområde. Hovrätten fann att intrånget inte endast skett för att protestera utan, som angavs i gärningsbeskrivningen, även för att hämta in information inför ett tänkt framtida angrepp mot egendom (flygplan) på området. Främst mot den bakgrunden bedömde hovrätten det olaga intrånget som ett grovt brott. Straffrättslig bedömning av Ås handlande Hovrätten har funnit det utrett att minst tio personer obehörigen har trängt sig in i respektive företags lokaler och där agerat på det sätt som påstås i åtalet samt att Å fullt ut är att bedöma som medgärningsman, även om han inte själv har utfört alla de handlingar som beskrivs i åtalet. Jag har ingen annan uppfattning och anser att den avgörande frågan är om de gärningar hovrätten har dömt Å för är att bedöma som olaga intrång, grovt brott. Var och en av gärningarna har ingått i en planerad operation. Företagen har i förväg valts ut på grund av sitt samarbete med det brittiska företaget. För att kunna ta sig mellan de olika företagen har aktivisterna, bl.a. genom Ås försorg, hyrt minibussar. Gärningsmännen har medfört hjälpmedel, såsom megafoner,

SVARSSKRIVELSE Sida 6 (8) överfallslarm, visselpipor och flygblad. Vidare har flera av gärningsmännen, vilket Å har varit medveten om, varit maskerade. Hjälpmedlen har använts vid varje aktion och var och en av gärningarna har genomförts på i princip samma sätt. Det sagda visar att gärningarna har präglats av systematik och att Å tillsammans med övriga gärningsmän har handlat enligt en i förväg uppgjord brottsplan. Var och en av aktionerna har inletts genom ett plötsligt och aggressivt inträngande. Därefter har åtminstone ett tiotal aktivister sprungit omkring i lokalerna och fört oljud samt på annat sätt, som anges i åtalet, ofredat personalen. Aktionerna har endast pågått i en eller högst några minuter. Det har således inte varit fråga om att på ett lugnt och ordnat sätt framföra åsikter, utan om att under överrumplande och för personalen obehagliga och skrämmande former väcka så mycket uppmärksamhet och uppståndelse som möjligt. Av målsägandenas och vittnenas berättelser framgår också att personalen på respektive företag har upplevt attackerna som mycket obehagliga och skräckfyllda och att de känt rädsla för sin egen och andras säkerhet. Dessutom har flera av målsägandena känt rädsla och obehag under lång tid efter händelserna. Var och en av gärningarna har således inneburit en allvarlig kränkning av målsägandenas rätt till trygghet på sina arbetsplatser. Sammantaget anser jag därför att vart och ett av de olaga intrången utgör en så allvarlig fridskränkning och kränkning av den personliga integriteten att de bör medföra en strängare påföljd än böter. Vart och ett av de olaga intrången bör därför bedömas som grovt brott. Jag har ingen erinran mot hovrättens påföljdsbestämning. Prövningstillstånd m.m. Som tidigare angetts ger varken lagtext eller motiv några anvisningar om när ett olaga intrång ska bedömas som grovt. Vidare är rättspraxis sparsam samt har frågan rönt begränsat intresse i doktrinen. Omständigheterna kring gärningarna är väl utredda. Med anledning härav anser jag att det finns goda skäl som talar för att Högsta domstolen vid en prövning av överklagandet skulle få möjlighet att närmare utveckla vilka omständigheter som bör beaktas vid bedömningen av om ett olaga intrång är grovt samt hur de olika omständigheterna ska vägas mot varandra. Jag tillstyrker därför att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd. Ett begränsat prövningstillstånd Den i målet principiellt intressanta frågan är om de gärningar för vilka hovrätten har dömt Å är att bedöma som olaga intrång, grovt brott. Jag föreslår därför att Högsta domstolen begränsar prövningstillståndet i enlighet härmed och för-

SVARSSKRIVELSE Sida 7 (8) klarar frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande (se bl.a. NJA 2007 s. 973). Justering av gärningsbeskrivningen För det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd justerar jag sista stycket i gärningsbeskrivningen (de omständigheter som konstituerar grovt brott) enligt följande. De olaga intrången är att bedöma som grova brott eftersom de har ingått i och systematiskt utförts enligt en i förväg uppgjord brottsplan av ett stort antal gärningsmän som, med användning av hjälpmedel såsom inhyrda transportfordon, rånarluvor och andra former av maskering, megafoner, överfallslarm, visselpipor och flygblad, har genomfört de olaga intrången på ett överrumplande, aggressivt och skrämmande sätt, vilket har förorsakat personalen i respektive företag obehag och rädsla. Bevisning För det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd åberopar jag samma bevisning som i hovrätten. Skriftlig Samtliga gärningar - Händelserapport, tingsrättens aktbilaga 14 s. 4. - Datautskrift från [internetadress], tingsrättens aktbilaga 14 s. 14-15. - Promemoria, tingsrättens aktbilaga 14 s. 8. - PM angående Ås hyra av en röd Toyota, [registreringsnummer] vilken utnyttjades för transport från Malmö till Göteborg, tingsrättens aktbilaga 14 s. 23. - Beslag av fordonet [registreringsnummer] samt beslag av föremål i fordonet, tingsrättens aktbilaga 14 s. 51 respektive 32-33. - Fotografier, tingsrättens aktbilaga 14 s. 38-50. Y Fotografi av ett flygblad samt brottsplatsundersökningsprotokoll jämte fotografier, tingsrättens aktbilaga 13 s. 7 och 9-16. B - Stillbilder ur videofilm, tingsrättens aktbilaga 14 s. 55-57. - Uppspelning av videofilm, tingsrättens aktbilaga 56. - Fotografier tagna av polisen, utvisande företagsinteriör, tingsrättens aktbilaga 14 s. 83-87. D - Brottsplatsundersökningsprotokoll, tingsrättens aktbilaga 13 s. 26-29. - Fotografier som har tagits av gärningsmännen, tingsrättens aktbilaga 13 s. 30-37.

SVARSSKRIVELSE Sida 8 (8) Bevisningen åberopas till styrkande av dels att gärningarna har ingått i och genomförts enligt en i förväg uppgjord brottsplan, dels att de hjälpmedel som anges i åtalet har använts vid utförande av brotten, dels att gärningarna har utförts av ett stort antal personer, av vilka flera varit maskerade, dels att gärningarna har utförts på ett överrumplande, aggressivt och skrämmande sätt. Muntlig Målsägandeförhör med EB och G (Y), HO (B), JÅ, CG, JG och KB (B) samt vittnesförhör med JW och HC (D). Förhören åberopas till styrkande av att de olaga intrången har genomförts av ett stort antal gärningsmän av vilka flera varit maskerade, att gärningsmännen har använt sig av de hjälpmedel som anges i åtalet samt att de olaga intrången har utförts på ett överrumplande, aggressivt och skrämmande sätt, vilket har förorsakat personalen i respektive företag obehag och rädsla. Förhören åberopas också till styrkande av att målsägandena har ofredats på sätt som anges i åtalet. Förhören åberopas i form av uppspelning av hovrättens bandupptagning. Målets fortsatta handläggning För det fall Högsta domstolen meddelar ett begränsat prövningstillstånd i enlighet med vad jag har föreslagit anser jag att målet kan avgöras utan huvudförhandling. Anders Perklev Kopia till - Utvecklingscentrum Stockholm - 3:e åklagarkammaren i Malmö (303-1467- 06) Stefan Johansson