J./. riksåklagaren ang. vårdslöshet i trafik m.m.

SVARSSKRIVELSE Sida 1 (14) Ert datum Er beteckning Chefsåklagaren Lars Persson 2009-09-04 B 2513-09 Rotel 14 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM J./. riksåklagaren ang. vårdslöshet i trafik m.m. Högsta domstolen har förelagt riksåklagaren att inkomma med svarsskrivelse. Jag vill anföra följande. Inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd i målet. Bakgrund Åtalet J åtalades för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död. Enligt åtalet hade J vid förande av tung lastbil med tillkopplad släpvagn på riksväg varit oaktsam i väsentlig mån då han brustit i uppmärksamhet på vägen och påbörjat en vänstersväng över motsatt körbana utan att förvissa sig om att vägen varit fri från mötande trafik, i följd varav han kolliderat med en mötande bil vars förare omkom vid olyckan. Js oaktsamhet angavs ha orsakat den dödliga utgången. Tingsrättens dom Tingsrätten uttalade att det av utredningen i målet klarlagts att J körde en lastbil med släp som var lastad med timmer. Den högsta tillåtna hastigheten på vägen var 90 km/tim. Vid olyckstillfället var det uppehållsväder, vägbanan var torr och det rådde dagsljus. Efter olyckan fanns det korta bromsspår efter lastbilen och släpet men inte efter den mötande bilen. Vid kollisionen förflyttades lastbilen cirka en meter i sidled. Tingsrätten fann vidare utrett att det från kollisionsplatsen är fri sikt åt vardera hållet i drygt 300 meter. I övrigt lade tingsrätten Js uppgifter till grund för bedömningen och uttalade följande. J har berättat att han skulle göra en vänstersväng varvid han tittade först framåt och sedan åt vänster. Han konstaterade då att det var fritt åt båda håll och påbörjade svängen. När han sedan tittade framåt igen såg han M:s bil komma i hög fart i den motsatta körbanan. M:s bil har därefter kolliderat med lastbilen. Utredningen har visat att det tar mellan fem och åtta sekunder att ta sig från platsen där bilen blir synlig för trafikanter som kommer från andra hållet till platsen där kolli- Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 08-453 66 00 Telefax 08-453 66 99 Webbadress www.aklagare.se

SVARSSKRIVELSE Sida 2 (14) sionen skedde vid en hastighet om 160 km/tim. Både KM och J har uppgett att M vid det aktuella tillfället körde mycket fort och han överskred den högsta tillåtna hastigheten. Det ska normalt inte vara några problem att hinna stanna en bil på den aktuella vägsträckan. Då det ej har hittats några bromsspår efter M.s bil vid kollisionsplatsen får det antas att M har kommit i hög fart och inte upptäckt lastbilen i tid för att hinna börja bromsa. Varför M ej har sett lastbilen som skulle svänga och således befann sig på väg över vägbanan är inte utrett och saknar betydelse för bedömningen. Js handlande kan däremot inte anses ha inneburit att han i väsentlig mån har brustit i omsorg och varsamhet. J har följt trafikreglerna och har heller inte agerat på ett sätt som kan anses som trafikfarligt. Innan han påbörjade svängen har han förvissat sig om att vägen var fri från andra bilar och när han upptäckte M:s bil har han gjort vad som kan anses påkomma honom i den aktuella situationen. Inte heller kan Js handlande anses ha varit en oaktsamhet av det klandervärda slag som föranleder ansvar för vållande till annans död. Åtalet mot J ska därför ogillas i sin helhet. Hovrättens dom Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde J för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död till villkorlig dom och dagsböter. Från ljud- och bildinspelningen från förhöret med J i tingsrätten noterade hovrätten att han berättat att han tittade på den väg han skulle svänga in på för att förvissa sig om att det inte kom någon mötande lastbil därifrån och att detta hade särskild betydelse för honom eftersom det skulle vara svårt att mötas där. Hovrätten konstaterade att det är allmänt känt att en vänstersväng på en riksväg med en högsta tillåten hastighet om 90 km/tim generellt sett innebär en påtaglig fara för trafikolyckor. Risken är än större när det svängande fordonet är en lastbil med tungt släp. J var därför enligt hovrätten skyldig att inför svängen försäkra sig om att den kunde ske utan fara för andra trafikanter. Han hade då att räkna med, och bedöma om, mötande trafik håller en högre hastighet än vad som är tillåtet. Hovrätten uttalade vidare att trafikförhållandena på platsen var goda och att de mätningar som utförts av den polisman (R) som vittnat i målet visade att J hade åtminstone 365 meter fri sikt rakt framåt från korsningen sett. Hovrätten uttalade vidare följande. J har berättat att han inför vänstersvängen tittade framåt utan att se någon mötande trafik och att han därefter tittade åt vänster. Han påbörjade svängen och tittade sedan återigen framåt. Då upptäckte han M:s bil cirka 100 meter bort men hade i det läget inte möjlighet att förhindra trafikolyckan. J har agerat oaktsamt genom att inte försäkra sig om att det motsatta körfältet var fritt från mötande trafik när han påbörjade svängen. R:s beräkningar visar att M:s fordon måste ha varit inom synbart avstånd från J, åtminstone när han påbörjade vänstersvängen. Detta även om M hållit en mycket hög hastighet. Redan genom Js egna uppgifter framgår att han svängde vänster utan att återigen titta framåt sedan han tittat åt vänster. I det skede som han påbörjade svängen hade han alltså inte försäkrat sig om att manövern kunde ske utan fara för eventuella trafikanter i det motsatta körfältet. Om en sådan kontroll hade skett skulle J ha kunnat låta bli att svänga och genom

SVARSSKRIVELSE Sida 3 (14) det undvika kollisionen. Det sagda medför att J varit oaktsam då han, om än för en kort stund, brustit i sin uppmärksamhet. Den oaktsamhet som J visat har varit allvarlig. Ansvaret för att vänstersvängen kunde ske på ett trafiksäkert sätt har legat på J. Eftersom det rört sig om ett tungt fordon med släp har han haft anledning att vara särskilt försiktig inför svängen. Vidare har det inte framkommit några förhållanden som har varit ägnad att inverka på Js förutsättningar att genomföra vänstersvängen på ett trafiksäkert sätt. Trafikförhållandena har varit goda. Det har inte heller framkommit några omständigheter kring Js person som medfört att han haft begränsade förutsättningar att göra en korrekt bedömning av trafiksituationen. På grund av detta har Js handlande innefattat en allvarlig oaktsamhet. Hovrättens slutsats är alltså att J i väsentlig mån har brustit i den omsorg och varsamhet som betingats av omständigheterna och att han därför inte kan undgå ansvar för vårdslöshet i trafik. Hovrätten konstaterar vidare att den oaktsamhet som J visat har medfört att M kolliderat med honom och att M avled av de skador som han fick vid kollisionen. J döms därför även för vållande till annans död. Överklagandet J har yrkat att Högsta Domstolen ska ändra hovrättens dom på så sätt att åtalet ogillas i dess helhet. Om hovrätten skulle döma J yrkas att Högsta domstolen meddelar honom påföljdseftergift. Enligt J saknas varje uppgift i förhöret med honom eller i övrigt som ger stöd för hovrättens bedömning att han skulle ha påbörjat vänstersvängen utan att ha försäkrat sig om det inte fanns några trafikanter i det motsatta körfältet. J hävdar vidare att hovrätten felaktigt funnit att det av vittnet R:s beräkningar framgår att det är åtminstone 365 meter fri sikt framåt från korsningen. Detta avstånd har mätts som fri sikt från korsningen till de skyltar som finns vid sidan av Js egen körbana. Då vägen vid skyltarna svänger tämligen kraftigt åt vänster är dessa en helt missvisande utgångspunkt för bedömningen av tidsåtgången för M:s färd från det att han kunnat vara synlig för J. M körde nämligen på motsatt körbana och inte i vänstertrafik, vilket skulle ha krävts för att vägsträckan 365 meter skulle ha haft relevans i sammanhanget. I stället är det de 240 meter som vägen på den körbana som M kommer körande är rak som ska läggas till grund för bedömningen. J uttalar vidare att M har kört betydligt fortare än tillåtet och att hovrätten ansett att det ålegat J att räka med att mötande trafik kör för fort. Med ett sådant resonemang är det enligt Js uppfattning inte möjligt för något fordon att göra vänstersvängar någonstans i landet. Hovrättens bedömning synes innebära att förare av timmerbilar som genomför vänstersvängar har ett strikt ansvar gentemot mötande trafikgenom hela svängen. Detta är enligt J inte rimligt. Ansvaret för att kollision med mötande trafik inte inträffar måste rimligen överföras till den mötande trafiken omedelbart i och med att lastbilschauffören påbörjat

SVARSSKRIVELSE Sida 4 (14) sin vänstersväng efter att ha försäkrat sig om att ingen mötande trafik är i sikte. J hävdar att han har följt trafikreglerna och inte agerat på ett sätt som är trafikfarligt. Om Högsta domstolen ändå skulle finna att J handlat klandervärt så bör han meddelas påföljdseftergift eftersom M, genom att köra med osedvanligt hög hastighet, i avgörande mån har varit medvållande till kollisionen. När det gäller frågan om prövningstillstånd anser J att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen klargör hur ansvaret för att ingen kollision inträffar, i en situation som den i målet, fördelar sig mellan lastbilschauffören och mötande trafik. Vidare anser J att det finns synnerliga skäl för Högsta domstolen att pröva överklagandet eftersom hovrätten uppenbart har misstagit sig på de uppgifter han lämnat vid förhöret i tingsrätten. Grunder Bestämmelserna i trafikförordningen I 2 kap. 1 4 trafikförordningen (1998: 1276) återfinns grundbestämmelser för alla trafikanter. Enligt 1 första stycket ska en trafikant för att undvika trafikolyckor iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna. Detta är den allmänna regeln om vägtrafik som utgör grundvalen för trafikregelsystemet och gäller alla vägtrafikanter, dvs. såväl gående som de som färdas med fordon av något slag. Regeln tar sikte på att främja både trafiksäkerheten och trafikavvecklingen (se Ericsson, Margaretha m.fl., Trafikkommentarer, 4 uppl, s. 136). Enligt 3 kap. 24 trafikförordningen ska en förare som ska svänga i en vägkorsning eller lämna eller korsa den körbana han eller hon färdas på förvissa sig om att det kan ske utan hinder för mötande trafik eller för trafikanterna på den körbana som föraren avser att köra in på. Nämnas kan också att enligt 3 kap. 26 första stycket trafikförordningen får en förare svänga i en vägkorsning endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra som färdas i samma riktning. Särskild uppmärksamhet ska därvid riktas på den bakomvarande trafiken. Vårdslöshet i trafik Bestämmelsen Enligt 1 första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott döms den som för motordrivet fordon och därvid i väsentlig mån brister i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna för vårdslöshet i trafik.

SVARSSKRIVELSE Sida 5 (14) Förarbetena Bestämmelsen om vårdslöshet i trafik fick sin nuvarande utformning genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1995. Lagändringen innebar att det straffbara området inskränktes i och med att kravet på oaktsamhet skärptes så att det för ansvar krävs att det är fråga om en väsentlig brist i omsorg och varsamhet. I propositionen till lagändringen uttalades att det straffbara området borde inskränkas till att omfatta fall där någon gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande eller annan allvarlig oaktsamhet (prop. 1994/95:23, s. 60). Vidare uttalades i författningskommentaren följande (a. prop., s. 122). I enlighet med vad som anförts i avsnitt 6.3 bör från det straffbara området för vårdslöshet i trafik i regel undantas sådana förfaranden där trafikanten, på grund av tillfällig ouppmärksamhet eller bristande förmåga, gjort en felbedömning av trafiksituationen. Likaså bör rena manövreringsmisstag normalt inte leda till ansvar enligt aktuell bestämmelse. Avsikten med den föreslagna lydelsen av stadgandet är att ansvar för vårdslöshet i trafik skall förbehållas sådana beteenden i trafiken som är att beteckna som vårdslösa i egentlig mening. Det skall härvidlag vara utan betydelse om en trafikolycka inträffat eller ej. Detta innebär ett kraftigare understrykande av att det trafikfarliga beteendet verkligen skall vara täckt i subjektivt hänseende. Under trafikbrottslagens tillämpningsområde skall sålunda främst hänföras sådana fall där trafikanten gjort sig skyldig till medvetet risktagande. Vid överträdelse av en trafikregel skall vid bedömningen hänsyn tas till regelns större eller mindre betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt. Till sådana typiskt sett trafikfarliga beteenden som bör kunna föranleda ansvar för vårdslöshet i trafik hör exempelvis förande av bil i uttröttat tillstånd, allvarliga brott mot regler till skydd för oskyddade trafikanter, trafikfarliga omkörningar, brott mot stopplikt eller körning mot rött ljus som medfört eller kunnat medföra en trafikfarlig situation, allvarligare hastighetsöverträdelser i trafikfarliga miljöer och förande av trafikfarliga fordon. Beaktas bör också om föraren påtagit sig en särskilt ansvarsfull trafikuppgift, t.ex. förande av en skolbuss. Vid bedömningen bör således mer ses till skyldigheten att inte skapa trafikfarliga situationer än till av den enskilde trafikanten visad större eller mindre skicklighet att klara uppkomna problem i trafiken. Praxis I NJA 1996 s. 590 hade den tilltalade kört på och skadat en fotgängare på ett obevakat övergångsställe. Högsta domstolen, som fann att den tilltalade måste ha brustit i uppmärksamhet på gångtrafikanter vid övergångsstället, konstaterade att det givetvis är av vikt att bilförare vid ett obevakat övergångsställe är särskilt uppmärksamma så att de inte åstadkommer fara för gående. Mot bakgrund av att utredningen gav vid handen att den påkörde gångtrafikanten kunde ha varit delvis skymd av en trafikskylt och att det inte kunde uteslutas att denne steg ut i körbanan plötsligt och på ett oväntat sätt fann Högsta domstolen att den oaktsamhet som den tilltalade visat inte var sådan att han i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafik-

SVARSSKRIVELSE Sida 6 (14) olycka betingas av omständigheterna. Åtalet för vårdslöshet i trafik ogillades därför. I NJA 1996 s. 764 hade den tilltalade i en korsning fört sitt fordon mot rött ljus och kört på och skadat en motorcyklist. Enligt Högsta domstolen framgick av utredningen i målet att den tilltalade cirka 100 meter före korsningen konstaterat att trafiksignalerna visade grönt ljus för henne, att hon därefter inte ägnade dem någon uppmärksamhet, att hon med oförändrad hög hastighet, cirka 80 km/tim, körde in i korsningen samt att trafiksignalerna då visade rött ljus för henne. Högsta domstolen fann att den tilltalades körning in i korsningen utan kontroll av om trafiksignalerna slagit om till rött ljus måste anses innebära att hon i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som betingats av omständigheterna. Hon dömdes därför för vårdslöshet i trafik. I NJA 2001 s. 286 hade den tilltalade på en riksväg i en korsning fört sin personbil med en hastighet av 189 km/tim trots att högsta tillåtna hastigheten där varit 110 km/tim. Tingsrätten konstaterade att allvarliga hastighetsöverträdelser i trafikfarliga miljöer kan vara ett sådant beteende som typiskt sett bör leda till ansvar enligt 1 trafikbrottslagen. Enligt tingsrätten är det emellertid omständigheterna i det enskilda fallet som är avgörande. Utgångspunkten för tingsrättens bedömning var att körningen ägt rum på motorväg, att den tilltalades bil var i mycket gott skick, att trafikintensiteten var låg, att han inte passerat några andra bilar i den höga hastigheten, att väderleken var utmärkt och vägbanan torr. Vidare konstaterades att det i målet inte påståtts att körningen hade innefattat några andra moment än den höga hastigheten som kunnat innebära risk för trafiksäkerheten. Sammantaget fann tingsrätten inte visat att den tilltalades körning, även om det var synnerligen olämpligt att så kraftigt överskrida gällande hastighetsbegränsningar, medfört risk för trafikolycka. Gärningen kunde därför inte bedömas som vårdslöshet i trafik. Den tilltalades dömdes i stället för hastighetsöverträdelse. Hovrätten fastställde tingsrättens dom varefter Högsta domstolen fastställde hovrättens dom. I NJA 2007 s. 3 hade en bilförare kört på en fotgängare på ett obevakat övergångsställe. I målet var utrett att den tilltalade bländades av solen när hon befann sig cirka 30-50 meter före övergångsstället. Hon fällde då ned solskyddet och sänkte stegvis hastigheten. Den tilltalade tyckte sig se en bit framför bilen, men hon såg varken övergångsstället, den bil som hade stannat vid övergångsstället i motsatt körriktning eller gångtrafikanten innan hon i en hastighet av 7-8 km/tim körde på denne som var i färd med att korsa vägen. Högsta domstolen uttalade följande. När S.A. plötsligt blev bländad av solen vidtog hon, genom att fälla ner solskyddet och väsentligt sänka hastigheten, de försiktighetsåtgärder som normalt sett kunde förväntas vara tillräckliga för fortsatt körning i denna situation. Att hon fortsatte att föra fordonet framåt när hon uppenbarligen inte hade ens den begränsade sikt som hon antog berodde på en felbedömning, men det kan inte sä-

SVARSSKRIVELSE Sida 7 (14) gas att hon har gjort sig skyldig till något medvetet risktagande. Även om hon får anses i viss mån ha brustit i omsorg och varsamhet kan hennes handlande, med hänsyn till de åtgärder hon vidtagit för att minimera risken för trafikolycka, inte betecknas som i egentlig mening vårdslöst. Hennes felbedömning av situationen är inte sådan att den skall medföra att hon döms för vårdslöshet i trafik. Vidare bör nämnas att Högsta domstolen den 4 december 2008 meddelat prövningstillstånd i ett mål där hovrätten dömt den tilltalade för vårdslöshet i trafik. Frågan i målet är om en busschaufför som enligt åtalet har utfört vissa administrativa göromål samtidigt som han fört buss med passagerare i yrkesmässig trafik har gjort sig skyldig till en så allvarlig oaktsamhet att han ska dömas för vårdslöshet i trafik (Högsta domstolens mål nr B 4690-08). I RH 1996:14 hade den tilltalade iakttagit sin stopplikt innan hon körde ut på väg E 4 och där omedelbart kolliderade med ett annat fordon. Hovrätten uttalade att det inte hade framkommit något som gav anledning att anta att kollisionen berott på något annat än det som åklagaren påstått, dvs. att den tilltalade brustit i uppmärksamhet vilket fått till följd att hon inte lämnat företräde åt det fordon som färdades på E 4. Enligt hovrätten kunde något medvetet risktagande inte läggas den tilltalade till last. Hennes ouppmärksamhet kunde visserligen betecknas som tillfällig men måste ändå anses som anmärkningsvärd eftersom sikten längs E 4 från korsningen var mycket god och det inte förekom någon annan trafik än den bil hon kolliderade med eller något annat förhållande som påkallade hennes uppmärksamhet. Den tilltalade hade visserligen iakttagit sin stopplikt, men hade samtidigt underlåtit att göra det som är syftet med stopplikten, dvs. att noggrant kontrollera att det gick att köra ut på E 4 utan fara för andra trafikanter. Med hänsyn främst till att oaktsamheten ägde rum vid en vanligtvis starkt trafikerad europaväg med de särskilda risker det innebär fann hovrätten att den tilltalade i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna. I RH 1996:55 hade den tilltalade fört sin bil ut på huvudled var han omedelbart kolliderade med ett annat fordon. Enligt hovrätten framgick av utredningen att den tilltalade orsakat kollisionen genom att åsidosätta sin väjningsplikt i förhållande till fordon på den livligt trafikerade huvudleden där högsta tillåtna hastighet var 90 km/tim. Den tilltalade ansågs därigenom ha framfört sitt fordon på ett så trafikfarligt sätt att han fick anses ha i väsentlig mån brustit i den omsorg och aktsamhet som åvilat honom som förare. Han dömdes därför, trots att något medvetet risktagande inte kunde läggas honom till last, för vårdslöshet i trafik. I RH 1996:152 dömdes en bilförare, som i samband med vänstersväng under goda sikt- och trafikförhållanden påkört och skadat en cyklist så svårt att hon senare avled, för vårdslöshet i trafik. Enligt hovrätten framgick av utredningen i målet att olyckan inte orsakats av något medvetet risktagande från den tilltalades sida. Hovrätten uttalade att trafikintensiteten var låg och några störande

SVARSSKRIVELSE Sida 8 (14) trafikmoment inte förekom. Förutsättningarna för den tilltalade att observera cyklisten ansågs därför ha varit extremt goda. Hovrätten uttalade vidare följande. Vid det aktuella tillfället skulle Gustaf M företa en vänstersväng över en huvudgata och in på en mindre gata. Han har varit skyldig att lämna företräde för den på huvudgatan i motsatt riktning kommande trafiken. För den som sålunda skall företa en vänstersväng över en huvudgata måste ställas mycket höga krav på uppmärksamhet och försiktighet. Det har alltså ålegat Gustaf M att vara särskilt uppmärksam på mötande trafik och att inte fullfölja svängen förrän han kunnat med säkerhet förvissa sig om att detta kunde ske utan fara för någon mötande bil eller annan. Gustaf M är en erfaren bilförare. Han var van vid det fordon han framförde och måste ha varit medveten om eventuella siktproblem. Vid tillfället var ljus- och väderleksförhållandena mycket goda. Gustaf M:s fordon var inte försett med någon motorhuv och han var placerad högre än i en vanlig personbil. Hans sikt framåt och överblick över trafik västerifrån när han väntade på att fullfölja vänstersvängen måste alltså ha varit mycket god. Trafikintensiteten var låg. Några störande trafikmoment förekom inte. Med hänsyn till det anförda måste förutsättningarna för Gustaf M att observera Annika E anses ha varit extremt goda. Trots detta har Gustaf M inte uppmärksammat Annika E före påkörningen. Uppenbarligen har han, i en situation då i enlighet med vad ovan framhållits särskilda krav på uppmärksamhet och försiktighet måste ställas på honom, inte ägnat mötande trafik tillräcklig uppmärksamhet och fullföljt vänstersvängen innan han kunnat var helt förvissad om att denna kunde ske utan fara för sådan trafik. Härigenom måste Gustaf M anses ha gjort sig skyldig till så allvarlig oaktsamhet att han får anses ha i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som han haft att iaktta. Åtalet för vårdslöshet i trafik skall därför bifallas. Vållande till annans död Enligt 3 kap. 7 första stycket brottsbalken döms den som av oaktsamhet orsakar annans död för vållande till annans död. För ansvar krävs att gärningen var oaktsam i förhållande till den dödliga utgången. Eftersom ansvar för vårdslöshet i trafik förutsätter att gärningsmannen i väsentlig mån brustit i relevant omsorg och varsamhet kan oaktsamheten i vissa fall vara tillräcklig för ansvar för vållande till annans död men inte tillräcklig för ansvar för vårdslöshet i trafik. Vid konkurrens mellan vårdslöshet i trafik och vållande till annans död ska dömas för båda brotten (se Jareborg, Straffrättens gärningslära, 1995, s. 197). Påföljdseftergift Enligt 29 kap. 6 brottsbalken ska rätten meddela påföljdseftergift om det med hänsyn till någon sådan omständighet som avses i 5 är uppenbart oskäligt att döma till påföljd. De omständigheter som räknas upp i 5 är hänförliga till gärningsmannens person eller händelser efter brottet.

SVARSSKRIVELSE Sida 9 (14) Min bedömning Som framgått i det föregående uttalades i propositionen till 1995 års lagändring att det straffbara området för vårdslöshet i trafik bör omfatta fall där någon gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande eller annan allvarlig oaktsamhet. Av propositionen framgår att avsikten är att från det straffbara området undanta sådana förfaranden där trafikanten, på grund av tillfällig ouppmärksamhet eller bristande förmåga, gjort en felbedömning av trafiksituationen. Ansvar för vårdslöshet i trafik ska i stället förbehållas sådana beteenden i trafiken som är att beteckna som vårdslösa i egentlig mening. Vid överträdelse av en trafikregel skall vid bedömningen hänsyn tas till regelns större eller mindre betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt. Beaktas bör också om föraren påtagit sig en särskilt ansvarsfull trafikuppgift, t.ex. förande av en skolbuss. Vid bedömningen bör således mer ses till skyldigheten att inte skapa trafikfarliga situationer än till av den enskilde trafikanten visad större eller mindre skicklighet att klara uppkomna problem i trafiken. J har vid det aktuella tillfället fört tung lastbil med tillkopplad släpvagn. Ekipaget var lastat med timmer och vägde med last nästan 60 ton. Högsta tillåtna hastighet på vägen var 90 km/tim. J skulle företa en vänstersväng över mötande trafiks körbana. Vänstersvängar är generellt sett riskfyllda. Detta gäller i än högre grad på vägar där höga hastigheter förekommer. Särskilt riskfyllt är det att på en sådan väg företa en vänstersväng med ett så tungt och långt ekipage som det är fråga om i målet. Om en olycka väl inträffar under sådana omständigheter är dessutom risken för allvarliga personskador stor. I sammanhanget kan nämnas att enligt Körkortsboken, utgiven 2009 av Sveriges Trafikskolors Riksförbund, är vänstersväng på landsväg en av de mest komplicerade trafiksituationerna. Många och ofta svåra trafikolyckor anges inträffa beroende på felbedömningar, eller för att samarbetet mellan bilförarna inte fungerar (s. 95). Vid vänstersvängar måste föraren kontrollera den mötande trafiken, den bakomvarande trafiken och trafiken på den väg han eller hon ska svänga in på. I det ögonblick när svängen påbörjas är det självfallet allra viktigast att ha kontroll på den mötande trafiken. Här kan nämnas att i den ovan nämnda Körkortsboken uttalas att föraren under inbromsningen måste kontrollera bakåt, samtidigt som det finns tid över för att se efter mötande trafik (s. 95). Mot bakgrund av det sagda anser jag att den som vid vänstersväng på landsväg inte iakttar väjningsplikt i förhållande till mötande trafik måste anses ha visat ett sådant typiskt sett trafikfarligt beteende som bör kunna föranleda ansvar för vårdslöshet i trafik. Detta även om inte just den situationen nämns i den exemplifiering som återfinns i propositionen till 1995 års lagändring.

SVARSSKRIVELSE Sida 10 (14) Vid en sådan riskfylld manöver som den J företagit måste självfallet höga krav ställas på att omsorg och varsamhet iakttas till förekommande av trafikolycka. Innan han svänger in på mötande trafiks körbana måste han noggrant förvissa sig om att det kan ske utan risk för att kollidera med mötande trafik. Trafikförhållandena på platsen var goda. Det var dagsljus, uppehållsväder och vägbanan var torr. I likhet med hovrätten anser jag att det genom de mätningar som vittnet polismannen R utfört är visat att J hade åtminstone 365 meters fri sikt framåt från korsningen sett. Det finns i målet inga uppgifter om att det funnits andra fordon eller något annat som distraherat J eller på annat sätt kunnat påverka hans möjligheter att bedöma trafiksituationen. Det vittne som M kört om en stund innan olyckan uppskattade att denne måste ha hållit en hastighet om 150 km/tim. R har vid sina beräkningar utgått ifrån att M hållit en hastighet om 160 km/tim. Vid denna hastighet tar det drygt åtta sekunder att färdas 365 meter. Hovrätten har noterat att J berättat att han inför vänstersvängen tittade framåt utan att se någon mötande trafik och att han därefter tittade åt vänster. Han påbörjade svängen och tittade sedan återigen framåt varvid han upptäckte M:s bil. Jag delar hovrättens uppfattning att J därmed, i det skede som han påbörjade svängen, inte hade försäkrat sig om att manövern kunde ske utan fara för mötande trafik. Som nämnts tar det drygt åtta sekunder för en bil som håller en hastighet om 160 km/tim att färdas fram till korsningen från det att den blir synlig för mötande trafik. J hävdar att M:s bil, när han åter tittade framåt, befann sig cirka 100 meter ifrån honom. Enligt J fanns ingen bil i hans synfält när han första gången tittade framåt. Om detta är riktigt skulle M ha hunnit färdas minst 265 meter mellan de två gånger J tittade framåt. I tid räknat skulle det således ha gått minst sex sekunder. Om J påbörjat svängen så lång tid efter att han tittat framåt anser jag att det skulle kunna ifrågasättas om han gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande. Av Js överklagande och de uppgifter han tidigare lämnat får emellertid anses framgå att han hävdar att han påbörjat vänstersvängen i betydligt närmare anslutning till att han kontrollerade om det kom någon mötande trafik. Om det är på det viset måste M:s bil ha funnits i Js synfält redan när han första gången tittade framåt. J har således, förutom att han inte när han påbörjade svängen försäkrat sig om att manövern kunde ske utan fara för mötande trafik, även när han i det tidigare skedet tittade framåt brustit i uppmärksamhet på den mötande trafiken.

SVARSSKRIVELSE Sida 11 (14) J har berättat att han inte stannat och att han vid svängen höll 10 till 15 km/tim. Det finns korta bromsspår efter Js lastbil och släp. Vid kollisionen förflyttades lastbilen cirka en meter i sidled. Bromsspåret från där lastbilens högra framhjul befann sig vid kollisionen återfinns 1,5 meter från vägens mittlinje. Visserligen är det inte möjligt att med någon exakthet beräkna hur lång tid det tog från det att J förde lastbilen in på M:s körbana till dess att fordonen kolliderade. Det måste dock ha gått mycket snabbt, uppskattningsvis inte mer än cirka en sekund. M:s bil har kört in i fronten på Js lastbil. Det finns inga bromsspår efter M:s bil. Reaktionstiden för bilförare brukar anses i genomsnitt ligga på cirka en sekund. I den hastighet M antas ha hållit förflyttar sig bilen 44 meter på en sekund. Avsaknaden av bromsspår och det faktum att M inte väjt undan från lastbilen kan enligt min mening inte förklaras på annat sätt än att J svängt in på mötande trafiks körbana när M befunnit sig så nära korsningen att han varken hunnit bromsa eller väja. Det bör också konstateras att Js uppgifter om händelsen inte är rimliga sett till omständigheterna i övrigt. För det fall man skulle utgå ifrån att han tittade framåt i anslutning till att han påbörjade vänstersvängen, synfältet då var fritt från mötande trafik, hans sikt var 240 meter och att det tog tre sekunder från det han påbörjade svängen till det av fordonen kolliderade måste M ha hållit en hastighet om minst 288 km/tim. J har företagit en mycket riskfylld manöver. Höga krav måste därför ställas på att iaktta omsorg och varsamhet till förekommande av trafikolycka. Det har ålegat J att, innan han svängde vänster in på mötande trafiks körbana, noggrant förvissa sig om att det kunnat ske utan risk för att kollidera med mötande trafik. J har brustit i omsorg och varsamhet genom att dels inte titta framåt i det skede när han påbörjade vänstersvängen in på mötande trafiks körbana, dels brista i uppmärksamhet när han i det tidigare skedet tittade framåt och inte upptäckte M:s bil som då måste ha varit synlig för honom. Enligt min mening måste den oaktsamhet J har visat anses vara så allvarlig att han i väsentlig mån har brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna. J bör därför dömas för vårdslöshet i trafik. Den oaktsamhet J visat har medfört att han kolliderat med det av M förda fordonet. M avled av de skador han åsamkades vid kollisionen. J ska därför, som hovrätten funnit, även dömas för vållande till annans död. J hävdar att han bör meddelas påföljdseftergift eftersom M, enligt Js uppfattning, har varit medvållande till kollisionen. Detta utgör emellertid inte en sådan omständighet som omfattas av bestämmelsen om s.k. billighetshänsyn i 29 kap. 5 första stycket brottsbalken. Med hänsyn härtill anser jag att det inte kan bli aktuellt att meddela J påföljdseftergift.

SVARSSKRIVELSE Sida 12 (14) Processfrågor Frågan om prövningstillstånd Extraordinär dispens Enligt min mening har hovrätten inte på något sätt misstagit sig på de uppgifter J lämnat vid förhöret i tingsrätten. Det finns därför inte synnerliga skäl för Högsta domstolen att pröva överklagandet. Prejudikatdispens Olyckor i samband med vänstersvängar på landsväg torde vara relativt frekvent förekommande. Det torde heller inte vara ovanligt att det fordon som ska svänga vänster kolliderar med mötande fordon. Av redogörelsen ovan för rättspraxis efter 1995 års lagändring framgår att Högsta domstolen inte prövat något mål om vårdslöshet i trafik där den tilltalade brustit i omsorg och varsamhet vid vänstersväng. Omständigheterna i NJA 1996 s. 764 företer emellertid vissa likheter med det nu aktuella målet. Högsta domstolen dömde den tilltalade, som kört mot rött ljus i en korsning och kolliderat med ett annat fordon, för vårdslöshet i trafik. Den tilltalade hade cirka 100 meter före korsningen konstaterat att trafiksignalerna visade grönt ljus. Oaktsamheten bestod i att den tilltalade kört in i korsningen utan att då kontrollera om trafiksignalerna slagit om till rött ljus. Högsta domstolen utgick vid sin bedömning ifrån att den tilltalade oförändrat hållit cirka 80 km/tim. Den tilltalades kontroll av ljusen måste därför ha utförts cirka 4,5 sekunder före korsningen. Vad gäller hovrättspraxis finns ett refererat avgörande, RH 1996:152, där den tilltalade brustit i omsorg och varsamhet vid vänstersväng och kolliderat med mötande fordon. I det fallet, RH 1996:152, uttalade hovrätten att särskilda krav på uppmärksamhet och försiktighet måste ställas på den som företar en vänstersväng. Den tilltalade ansågs ha gjort sig skyldig till en så allvarlig oaktsamhet att han fick anses ha i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som han haft att iaktta. Från hovrättspraxis kan också nämnas RH 1996:14 och RH 1996:55. I båda dessa fall hade de tilltalade kört ut på huvudled och där omedelbart kolliderat med andra fordon. Genom att brista i uppmärksamhet och inte lämna företräde åt trafiken på huvudleden ansågs de tilltalade ha i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna. Hovrättens nu aktuella avgörande får anses ligga väl i linje med de nämnda överrättsavgörandena. Om hovrättens bevisvärdering tas som utgångspunkt för

SVARSSKRIVELSE Sida 13 (14) bedömningen anser jag att omständigheterna i målet är sådana att det inte finns någon egentlig osäkerhet om att J gjort sig skyldig till en så allvarlig oaktsamhet att han ska dömas för vårdslöshet i trafik. J hävdar att hovrätten felaktigt uppfattat att han berättat att han påbörjat vänstersvängen utan att utan att ha försäkrat sig om det inte fanns några trafikanter i det motsatta körfältet. Vidare hävdar J att hovrätten felaktigt funnit att det av vittnet R:s beräkningar framgår att det är åtminstone 365 meter fri sikt framåt från korsningen. I stället anser han att det är de 240 meter som vägen är helt rak som ska läggas till grund för bedömningen av vilken sikt han haft vid olyckstillfället. Hovrätten har funnit utrett att M:s bil måste ha varit inom synbart avstånd från J, åtminstone i det skede när han påbörjade vänstersvängen. Som framgått i det föregående anser jag att det kan hållas för visst att M:s bil var synlig för J redan i det tidigare skede när han, enligt vad han själv berättat, tittade framåt. Vidare anser jag att avsaknaden av bromsspår och det faktum att M inte väjt undan från lastbilen inte kan förklaras på annat sätt än att J svängt in på mötande trafiks körbana när M befunnit sig så nära korsningen att han varken hunnit bromsa eller väja. Bedömningen av den i målet åberopade bevisningen avseende händelseförloppet är självfallet av stor betydelse för prövningen av frågan om J gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik. Bevisfrågor är generellt sett inte lämpade för en prövning av Högsta domstolen. Det finns enligt min uppfattning inte heller något moment i hovrättens nu aktuella bevisvärdering som gör att en prövning av Högsta domstolen skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen. Som nämnts har parterna olika uppfattningar om hur bevisningen i målet ska värderas. Ingen av dessa uppfattningar överensstämmer heller med det resultat hovrätten kommit till vid sin prövning av målet. Då det torde finnas utrymme för olika värderingar av bevisningen är det inte möjligt att i förväg bedöma vilket händelseförlopp som Högsta domstolen skulle komma att lägga till grund för sin prövning av målet. Denna osäkerhet talar enligt min uppfattning starkt emot prövningstillstånd. Sammantaget anser jag att en prövning av Js överklagande inte skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen. Jag avstyrker prövningstillstånd. Bevisning Jag ber att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen skulle komma att meddela prövningstillstånd i målet.

SVARSSKRIVELSE Sida 14 (14) Kerstin Skarp Lars Persson Kopia till: Utvecklingscentrum Malmö Åklagarkammaren i Växjö (AM-11778-08)